Några dagar i Gbg-sol

Det har varit fint väder trots orten jag vistats i: nämligen Göteborg. Det regnar inte, utan solen skiner över Göta älv.

For hit i tisdags. Så för att sluta där jag slutade sist: På söndagen skrev jag en inlämning och lämnade in, kollade på tv. Det blev måndag och F fick väcka sonen då de skulle till doktorn med honom för aknen, medan jag själv skulle till frisören. Jag klippte mig och efteråt gick jag till ett ställe och köpte sallad och så satt jag på Fs kontor och arbetade och åt. J var där och dammsög med en slags ång-dammsugare. Så vid 15-tiden åkte F och jag till Karolinska för samtal med en kurator. Därifrån tog vi oss sedan till Ho's där vi åt middag, för sonen hade åkt till sin farmor och dottern hade ju åkt till mormor. Så hem, och det blev en tisdag när F gick upp tidigt. Vi tog adjö i dörren och så blev det att jag tog en liten joggingtur, satt en stund i grann-As lokal, åt lunch och lyssnade på ett seminarium samt packade allt för att åka till Gbg.

Tog pendeltåget till stationen. Mitt tåg var lite sent, men vid 19.50 var jag i Gbg och kunde ramla förbi JD och hämta en nyckel innan jag gick till Rebos lägenhet. Där åt jag pasta med mozzarella och pratade med Rebo och Teater-F innan jag sov på soffan. De skulle upp och iväg på morgonen men Rebo hade lite extra tid så vi pratade och drack kaffe innan jag stack till JD och installerade mig där. De bjöd mig på rester till lunch. Sedan satt jag själv och skrev och gjorde väldigt långsam yoga som tog en bra stund, sedan kom JD och P tillbaka från sina saker och jag och ytterligare en person som bodde hos dem, C från Malmö, pratade med oss lite innan JD och jag drog och mötte upp B vid Dubbel dubbel. Där satt vi och pratade en massa om allt möjligt, från första gången jag och B träffades, vid Arbetets museum i Norrköping, till massa andra saker. Så blev det en sista öl för dem, en vatten för mig, innan alla gick hem, jag denna natt till JDs hus. Där sov jag på övre balkong medan C sov nedanför, i den så kallade bion hos dem. På torsdagen satt JD hemma och jobbade så vi pratade lite och arbetade och jag skrev en massa och gick på en kort joggingtur vid Kastellet innan vi åt lunch på ett vietnamesiskt ställe och satt en stund i solen vid Järntorget. Tillbaka till henne och så fick jag ett kort på Hagabadet, dit stack jag och det blev att jag badade lite i varm liten pool och bastade ett par gånger, tog fotbad och sedan ringde jag F från ett relax-rum. Gick till JD och P och fick middag hos dem, så såg vi en dålig film från Kroatien. Sedan kom C och vi pratade lite över te, om hur man samlar sina inre djur och sådant. Jag sov åter på balkongen, så blev det fredag och jag åt frukost med JD och P innan de stack iväg. Själv läste jag tidning, diskade, yogade och duschade samt åt lunch innan Ankan ringde. Pratade en stund. Så tog jag min ryggsäck och traskade uppför berget till B, där lilla B också finns. Tog en kaffe i solen och sitter nu och skriver med utsikten över Göta älv.

Blåslampan i byråkrati-arslet

Jag känner mig i högform i dag, en dag som jag ägnat åt att leta rätt på diverse byråkratisk information. Det började redan i förrgår då jag tog reda på hur man gör för ROT-avdrag då man har hus i annat EU-land. Sedan gav jag mig fan på att hitta omsättningsstöd för Fs firma, som ju inte gått särskilt bra under detta covidhelvete. När jag ändå höll på så gjorde jag en attack på Lunds grundskolesystem som inte hjälper folk från andra länder som inte fattar deras ansökningssystem, detta var för en bykompis i Kroatiens kompis. Dessemellan har jag jiddrat lite med Air bnb och italienska tågförbindelser. Mycket motstånd! Men jag är utvilad och kan hålla på som en jobbig blodhund.

Dock har jag ju inte berättat hur det var i sommar, bara visat bilder och hållt fast vid min fixering vid min födelsedag (som F ser det i alla fall). Det händer en gång i livet att man blir 50 år. Detta är alltså halvvägs till 100. Man är redigt jävla gammal. Och faktiskt är jag väldigt glad över att leva fortfarande. Så ja, detta vill jag verkligen fira! Och jag ska det också. It aint over yet.

Resan i år gick med flyg. Inget vi önskade: Jag ska fanimig ta tåget både dit och hem framöver, hatar allt med flyget. Man går upp 4 på morgonen, man åker en dyr taxi åt helvete, man står i fruktansvärda köer (där mötte vi en familj vi känner från Uppsala/Stockholm som var sjukt stressad eftersom deras plan skulle lyfta 30 min senare och de var i en extremt seg kö), sedan fick jag inte köpa champagne på den affär man obligatoriskt måste genomgå utan bara solkräm och annan kräm, så sitta och vänta och baxas ombord och sitta trångt och så baxas av planet och igen stå i olika sega köer, hämta upp den incheckade väskan och släpa alltihop till bussen och åka till Split stad och lämna in väskor och dra omkring i hettan, bråka om var vi skulle äta och hitta fel ställe. Till sist kunde vi hoppa på katamaranen till Korcula och sova på den. När vi kom fram förlorade Kroatien precis EM i fotboll vilket inte gav bästa stämningen. På lilla båten till Orebic där vi åt pizza, sedan kom en taxi och tog oss till vår by men den var för tjock så vi fick släpa väskorna sista biten och såg en rätt rejäl spindel på vägen. Ett slags förebud då spindlar dök upp även senare under ledigheten kan man säga...

I alla fall stod vår bil i garaget, och vi behövde bara vräka ner sängarna och somnade gott. Så började det hela med ogräsrensning som pågick i tio dagar, vissa fick jag jobba helt ensam för både F och sonen var magsjuka. Men redan efter några dagar gick F och jag morgonpromenad över berget och det gjorde vi sedan ungefär varannan eller var tredje dag alla 5 veckor vi var där. Jag yogade också, cirka 3-4 gånger bara. Vi skaffade oss också medelhavsvanor i form av siesta efter lunch vilket var underbart, för då drar man ner till stranden vid 17 (för andra gången på dagen oftast) vilket är bästa tiden förutom tidiga morgnar.

Vi åt en middag på svårtillgänglig plats med Bobban och ungar, sedan försökte vi hålla oss i byn så mycket som möjligt. SS, kompis från Uppsala, kom med sina tre tonåringar och de bodde bredvid Nikos, restaurangen i byn. Vi hängde en del – och det var faktiskt som ett totalt tonårsparadis hela sommaren, för norske E från byn bredvid styrde ihop boule-kvällar för ungdomar som visserligen drack alkohol men också dansade och hånglade och pratade och hade det härligt, ofta fram till 4-5 på morgnarna. De tog med sig högtalare till lagunen och körde loss där. Dock fick E ett bett av en spindel när han hånglade med dotterns kompis i en buske, det blev en svullnad som såg läskig ut men gick över.

 Jag åkte med SS, dottern och hennes tonåringar till Korcula under tiden då sonen hade magsjukan, det var en utflykt som plötsligt tog hela dagen. Sedan kom ett hemskt besked via telefon från syster I sent en kväll också, om min sjuka släkting.

Dotterns kompisar, tre trevliga tjejer, kom till byn den 7 juli, F hämtade upp dem i Orebic och de handlade och skötte mycket själva men det blev rättså trångt – särskilt duschen då de måste duscha flera gånger och särskilt innan alla sena nätter i byn.

Den 9 juli fyllde jag 50 år och den dagen gjorde jag exakt vad jag kände för, hela dagen. Jag satte på mig den turkosa klänningen jag köpt, gick ner till stranden, badade, åt långsam lunch (fisk!) på Nikos med familj och vänner, sedan vilade jag vid lagunen och badade där ensam tills jag kom till huset igen, där åt jag en pasta lite snabbt, sedan började kalaset för dem som råkade finnas på plats, och då hade Mart och Nat kommit med sina barn, och förutom dem och SS med ungar så kom JBs familj, den slovenska familjen vi lärt känna och vars dotter är jättebra kompis med vår dotter numera, våra grannar uppe på berget, fiskarfamiljen samt andra vi känner i byn. Det blev rättså många! Som tur är hade Emina gjort en kaka och även SS gjorde en maränggrej och det blev en del ost och parmaskinka vid sidan av bubbel, vin och drinkar. Jag fick en fin ring med blå sten av min dotter och då blev mamman i slovenska familjen så rörd att hon började gråta. Av henne fick jag en tavla gjord av stenar från byn, de föreställde en katt (se förra inlägget). Det blev en härlig fest med mycket snack och skojande.

Så följde en del lata dagar, Mart och Nat flyttade till Villa Dvori med sina barn, dit kom deras mammor och man till Nats mamma samt syster till Mart. Vi åt middag hos fiskarfamiljen en dag, sedan hade Mart ett kombinerat 50- och 80-årskalas i Villa Dvori dvs Mart och Marts mamma, samma dag hade F gått upp 4 för att gå upp på berget Sveti Ilia men jag orkade inte detta. Dagen efter bjöd vi Mart och Nat på födelsedagsmiddag i Trstenik, på goda stället Vitacea som hade ostron (innan dess drink hos I och K som kommit, på deras fina terrass). Sonen gillade Marts systers äldsta dotter och hon verkade gilla honom, men dessa barn fick söka sjukvård eftersom en hade urinvägsinfektion och en annan öroninflammation. 

Sen drog dottern till Split med sina polare i 4-5 dagar, och under den perioden kom I med sina tvillingar samt O, sedan fyllde JB 50 år, så det blev ytterligare ett 50-årskalas till Marts dotters stora frustration, och så drog Mart och Nat och sedan var det ett syskonbråk med I innan hon började engagera sig lite mer i huset, och så gick dagarna med mycket matlagning och badande och dottern återvände men blev förkyld så hon isolerades lite och fick nöja sig med att umgås med en 26-årig sloven. Så kom även Cyrille, den 20 juli, och lagade sin goda mat. En utflykt, till Drace, med I och O, Cyrille och mina barn samt tvillingarna, för ostron och musslor som var sjukt goda, vi kollade även in Janjina. Någon gång under detta dygn fick jag ett konstigt bett som gav en blodutgjutning på finger och handled, jag åkte in och frågade om den på vårdcentralen, men de fattade inte vad det var. Spindel igen? Eller kroatisk fästing? Dagen efter vårdcentral-besöket var den allra sista 50-årsdagen nämligen Fs den 25 juli. Den dagen blev en båtutflyktsdag, som var härlig vid en strand med sand som ser ut som poolvatten, men vägen mellan Korcula och vår halvö var väldigt vågig. Allra sist satt vi på Nikos och åt middag, så hem för drink, ingen inbjuden särskilt denna dag. 

Men sedan blev även jag förkyld den sista veckan, och kände mig riktigt risig ett tag, även den dagen då vi alla åkte tillbaka. De sista dagarna skulle huset stängas, så det var huvudfokus, men bilen behövde vi inte städa för den tog JB över. Så med liten båt och katamaran mot Split, helt sjukt stojigt för någon som varit på landet så länge, och buss till Trogir där vi bodde en natt för att kunna ta oss till flygplatsen på 10 minuter innan vi flög hem igen, pang bom så var man hemma. Både jag och min dotter hade kunnat vara kvar i två veckor till. Och jag hade verkligen velat åka tåg hem. Men förkylningen är verkligen bara en förkylning, både för mig och dottern, för det testade vi.

Och nu läser jag om sociologi, pratar med Rebo i telefon och försöker träffa kompisar. Ett besök hos tandläkaren tidig tisdag morgon. Yogar varannan dag, ensam, går promenad varje dag. Har träffat JD bara väldigt kort, även Å som jag jobbade med på Mama, och igår träffade jag E på Årsta torg, även hennes nya kille som har samma namn som hennes kille för länge sen, J. Det var härligt. Idag bakade jag baguetter för Teater-F kom och åt frukost hos oss, han var i Stockholm och bodde hos sin dotter R men skulle göra ett jobb. Han skjutsade F och mig till Fs kontor där jag som sagt förföljer olika myndigheter. 

Sonen arbetar med sitt första jobb! Han är trädgårdsmästare i vårt bostadsområde. Tungt fysiskt jobb, men tydligen kul. Snart första veckan av två gjorda.

PS. Glömde ju berätta att dottern insåg att hon inte alls saknade M när hon var i Kroatien. Så dagen efter att vi kom hem gjorde hon slut. Nu har hon full fart i att hänga med olika kompisar varje kväll. Lever the life, kan man säga.

Långpromenad, lång fredag

Gick en långpromenad med S från bokcirkeln i går på skärtorsdagen, vi möttes på röda bron vid 14.30 och gick kring Årstaviken. Hon hade med sig fika och vi satte oss vid Nyfiken Gul, på en bänk, och åt god kaka samt kollade in en gullig hundvalp. Eftersom det är trångt på strandpromenaden nedanför oss så visade jag henne bakvägen, upp mot kolonilotterna, förbi barnens gamla förskola, med den vackra utsikten, innan vi skildes åt och gick till våra familjer. Hem och laga mat – vegetarisk lasagne – sedan, när vi ätit det, drog F och jag med cykel iväg till Moldau som var stängt "tills vidare". Vi mötte i stället J och A, J som är vår gamle klasskompis från gymnasiet, på Strands uteservering med distans. A läser till sjuksyster och har anmält sig för att jobba extra. Men det verkar kaotiskt, de hör inte av sig. Vi drack öl och gick igenom det som händer, i föräldraskap, i jobbet och alla släktrelationer, historiska saker och nuvarande.

Dottern var på sin träning i går, väldigt många fotbollsträningar nu under lovet. Sonen var inne precis hela skärtorsdagen. När vi kom hem blev det Unorthodox, första delen, med chips till som dottern köpt.

I dag ska vi jogga banne mig. Det får bli "mördarbacken" igen. Solen skiner, världen är fortfarande knas. Rädslan stor, oron, hotet från viruset. Låt det snart börja vända.

Skärgårdsö

Vi möttes upp på Centralen i fredags, S och jag, och tog tåget klockan 17.09 mot Göteborg. Resan gick väldigt snabbt, plötsligt var man framme kändes det som. En spårvagn mot båt och sedan en stunds väntan, så tog vi båten över till en skärgårdsö utanför Saltholmen. På ön åker man bara med golfbilar, så vår gamla kompis K hämtade upp oss i den. Vi var framme först vid 22-tiden och satt och pratade till halv ett med K och hennes man J. Så sov vi, men S och K gick upp tidigt för att basta medan jag såg till att sova så länge det bara gick eftersom jag har så mycket hjärtklappning, som jag märker inte vill lägga sig ordentligt förrän på lördag eftermiddag/kväll.

Jag sov till tio ungefär, vi fick god brunch med bacon och allt. Sedan gick vi en promenad över ön i ganska molnigt väder, tog en tur med båt också. Tillbaka i stora huset åt vi lite mellis. Sedan gjorde jag fulla serien yoga på sovrummet medan de andra promenerade igen och joggade. Pratade i telefon med Fs pappa också, så satt vi vid kökets lilla bar och pratade en stund innan det blev middagsdags, som inleddes med bubbel eftersom K nu fått sin legitimation (hon är också omskolad journalist, vi gick på JMG ihop) och är färdig psykolog.

Åt goda moules som J lagade åt oss, snackade till elva och la oss och sov länge. Jag duschade, vi åt återigen god brunch och snackade även med barnen, 10 och 12 år, och sedan blev det dags att packa och åka mot båt, för att så ta spårvagn till Centralen där vi mötte Rebo, som fikade med oss en stund innan vi tog tåget kl 15 hemåt. S blev åksjuk och fick sova mest, jag såg på Frankie and Grace. Hemma igen vid halv sju, åkte till familjen som precis satt sig för att äta fiskgratäng. Sonen sjuk, dottern pratsam och trevlig (?!). Snackade lite med F, alla la sig tidigt.

I dag ska jag arbeta hemma och yogashalan är stängd. Det ska bli oerhört mycket gjort – allt för att lugna det bankande hjärtat.

Snart attackerar vardagen igen

Mötte JM i fredags, efter att F och sonen och jag varit och ätit sushi på Hornsgatan (dotter hos kompis), och efter att ha pratat med Rebo i telefon och väntat in kl 19.30, då JMs yogakurs var klar. Vi var på Southside och det blev väldigt fullt där efter att en Zinkenmatch blivit färdig, mellan AIK och Hammarby. Men vi fick bra bord och satt och pratade länge. Sedan vandrade jag mot Södra station och åkte till T-centralen med dotter i luren, vi åkte hemåt ihop. Men på lördag blev det bråkigt med dottern (bland annat på grund av sena telefonsamtal, hon gick upp tidigt och tränade). Det är jobbigt att vara osams med en 16-åring. Jag tränade de stående samt några sittande, förberedde pizzadeg och så kunde hon till sist acceptera att vi gick ihop och mötte B och dotter E, som var på besök från Göteborg, på second hand-affären Humana. B och jag tog en öl medan tjejerna gick och handlade, så möttes vi alla hemma hos oss där pizzorna kunde bakas ut.

Bra att prata med andra föräldrar till barn i samma ålder, det visade sig att de har en del tjafs även hos dem. Pizzorna tog lite tid att laga men alla blev mätta efter ett tag, och så satt vi och snackade till halv tolv ungefär innan A och B tog med sig sina barn i taxi hem. Jag somnade halv ett ungefär, gick upp halv nio, drog till Yogashala och tränade hela serien. Efteråt var jag och fikade på Fabrique med en gammal kompis från mejlingliste-tiden, E, som tänkte åka till Finland och jobba med barnbok. Verkar najs. Väl hemma satte jag igång med rättningen. Jag har kraftig måndagsångest nu, inser jag. Det tar emot att ge sig in i vardagsstressen...

Social helg

Mycket har varit socialt denna helg. På fredag gick jag till B:s middag vid Sveavägen, hon hade bjudit bara kvinnor som hon känt väldigt länge men som inte kände varandra. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, men en hel del om unga människor i dag och vad de sysslar med egentligen, eftersom många var mammor till barn äldre än mina. Mycket horror-storys men också positiva. Det blev sent, klockan halv ett tog jag taxi hem och sov så länge jag bara kunde vilket blev till halv elva. Då var det aktivitets-hets på F, inspirerad av att sonen varit på studiebesök på Tekniska museet på fredag, med skolan, då han blev inspirerad av robotar.

Men vi åkte till Nationalmuseum vilket inte var någon idé på grund av långa köer. Så det blev Moderna, såg utställning om betongelement, jag drog sedan till fots hela vägen till Cirkus där jag åt en korv och mötte I. Hon skulle nämligen få sin födelsedagspresent som bestod av att se Häxorna i Eastwick-musikalen. Den var väldigt glittrig och smällkaramell-aktig, men bra. Därifrån tog vi oss med båten över till Söder där vi mötte Podobuce-J och försökte äta först på Shanti Soft Corner, sedan på da Luigi, men allt var fullsatt så det fick bli Ricardo, vanlig pizzeria utan alkoholtillstånd. Dit kom även F, dottern och sonen och vi pratade lite om vad som hänt sen i somras. Så gick I och J på fest medan F, sonen och jag gick hem. Dottern kom med en mängd kompisar, de drog sedan iväg till sleepover då de skulle se en boxningmatch som började sändas kl 4 på natten. Hon hade somnat 7 på morgonen, coolt. Eller inte.

Själv ställde jag klockan på 8.40 för att hinna yoga innan shalan stängde, men jag orkade inte käckt rusa iväg utan istället åt jag frukost hemma och gjorde hela serien hemma, i dotterns rum. Så städade vi, jag lagade lunch till sonen och sedan blev det barnkalas: D:s J fyllde 6 år. Det var i en festlokal nära dem, fullt röj, massa kusiner till våra barn, men dottern kom aldrig dit i tid så det blev F, sonen och jag. På vägen hem träffade vi sista kusinen, L, och väl hemma lagade jag lax i ugn med potatis och pesto. Då kom Mart och Nat till oss med sina små, vi åt mat och kollade lite match och snackade innan de drog vid halv åtta-åtta. Så pratade jag med pappa och I i telefon innan det blev dags att se på tv, sova, och i dag åkte jag faktiskt till shalan, tränade hela serien – nu ska det jobbas här hemma och det är mycket som ska bli gjort!

Spöklikt

Ett hus som brunnit börjar skönjas på Biblioteksgatan. Ser ganska ruskigt ut, goth-aktigt, lagom till Allahelgona. I går var det en fredag from hell eftersom jag har sjukt många lektioner. Men första, mentorslektionen, fick elevhälsan hålla i och de hade bra motivations-föreläsningar för klassen, och sedan var det en lektion då biträdande rektor satt med och iakttog mig!! Men det gick ändå ganska bra trots att lektionen på sätt och vis havererade, eftersom tre grupper skulle redovisa ekonomisk historia fast endast två gjorde det, så några hade inget att göra, andra skulle jobba men jobbade inte under resten av lektionen. Nåväl.

Fick hasta iväg till nästa lektion som OCKSÅ innebar redovisningar, i privatekonomi, pust, och sedan bar det av till lunch snabbt för att därefter låta 32 elever göra inlämningsuppgift i historia, puh, så raka vägen till dagens sista lektion som även den hade redovisningar med ekonomisk historia. Helt färdig var jag efter detta, satt liksom kvar som en säck potatis och försökte sätta omdömena omgående, sedan försökte jag sätta andra omdömen men gav upp och tog bussen till tuben med kollega H, sedan hoppade jag av vid Östermalmstorg, gick till Ankans pop up-affär i Moodgallerian och tittade på hennes fina kläder, dottern kom samt lite gamla vänner som SS, gick med dotter och SS och åt dumplings i gallerian, mötte Ankan på väg därifrån och vi tog 55an för hon skulle låna grann-A:s bil, pratade lite.

Så blev det vila för vuxna, medan barnen sprang ute och träffade kompisar. Alla var hemma till sist, jag somnade vid halv tolv, vaknade ohemult tidigt på lördag – halv åtta – och passade på att åka och träna hela serien på shalan som stängde tio, köpte lite bröd på väg hem och har ätit frukost. Ska jobba undan det som ska jobbas. Sen tar jag helg faktiskt.

Underströmmar

Har varit på en liten resa, Värmland fram och tillbaka, allt ordnat av JD och P. Drog iväg på morgonen den 8 augusti och kom till Karlstad fram halv tre med tåget, blev upphämtad av JD och P och vi drog raka vägen till Ps syster E som var snäll och lät även mig samt Ps arbetskamrat B med fru att bo i gäststugorna runtikring deras hus, som låg vackert vid Fryken. På andra sidan sjön låg Berättarladan och Rottneros, alltså Ekeby i Gösta Berlings saga.

Första kvällen var det bara att bege sig iväg till det som var huvudattraktionen, alltså konserten i Alma Löv-huset utanför Sunne. Där såg vi konsten ute i parken och sedan åt vi mat med familjen Broos, alla var där och det var väldigt generöst och trevligt och gott. Sedan började konserten klockan åtta, med Martin Hederos och Ane Brun samt Amanda Werne. Den var fantastiskt fin, lokalen grym, Ane var väldigt personlig och JD grät av Undertow eller underströmmar. Barnen (cirka 5-8 år) satt helt stilla nedanför, en av dem hade ritat en teckning av Ane när hon sjöng. Efteråt var det efterfest i Gunnebogården, som musikerna bodde i. Vi fick ost och kex och vin och bestämde omedelbart att vi skulle skapa ett ålderdomshem av Gunnebo och bosätta oss där allihop när vi blivit gamla.

Så hem och sova i stugan, först var jag rädd att jag skulle bli mörkrädd eftersom P berättade spökhistorier på efterfesten, men jag var så oerhört trött att jag bara somnade rakt av. På morgonen väckte JD mig, vi åt frukost och sedan badade jag i Fryken innan det bar av för lunch med övriga kompisar som kommit, alltså Calle med familj, Fredrik Q med familj, och så oss från E:s hem. Kul att snacka med dem – vi pratade bland annat om hur "frigjorda" teatermänniskor kan tycka att de är, fast det ändå bara blir som en tävling i att vara likadan som de, som jag sa "jag kanske är frigjord på ett sätt som du inte ens vet finns". Så därifrån raka vägen till Mårbacka, som jag alltid velat se. Vi fick inte komma in i huset men såg utställning om Selmas resor, hennes trädgård och vad hon tyckte om krig (hon ogillade skarpt). Fikade och sedan bar det av mot Berättarladan, via en pizzeria i Sunne. De övriga hade biljetter till Eddan på Västanå teater, men jag hade inte det utan gick omkring i environgerna och funderade på att bryta mig in i parken vid Ekeby/Rottneros, vilade i bilen, satt och skrev, de tre timmarna gick fort. Så handlade vi kvickt, och kunde åter äta ost och dricka vin hos Ps syster E. Somnade lite tidigare denna dag, upp vid 9, åt frukost ihop och tog adjö innan P och JD skjutsade mig mot tåget i Karlstad och hem igen. Det tog fyra timmar, hemma fick jag laga mat för alla verkade äta olika tider. Dottern gick ut men kom tillbaka, vi åt min grönsakslasagne, så såg vi lite komiker på Netflix. Somnade vid elva och vaknade av mig själv vid åtta, stack till shalan som var stoppfull, men kunde till sist träna hela serien. Hemma åt jag frukost och snart ska dottern ha match.

Vi undrar så hur sonen har det på kollo, men eftersom han inte hört av sig antar vi att det är okej.

I morgon börjar mitt jobb. Oj oj så motigt det känns. Förstår inte hur det ska gå!

Kroppspyssels-fängelset

Äntligen kom ett livstecken från sonens kollo, i form av instagram-inlägg. Jag tycker att det är svårt att inte ha kontakt med honom, det kan jag erkänna. Men tänk vad som ska hända sen, när barnen blir större. Då har man noll kontakt, i stort sett, eftersom själva tanken med barns växande är att de ska klara sig själva och vara självständiga. Vilket man ju vill! Men samtidigt är det svårt att sluta vara en aktiv förälder.

I år har det varit väldigt tungt att komma tillbaka in i vardagen igen. Semester i varmt land gör att man måste lugna ner takten, ordentligt, men att sedan speeda upp den igen: Det tar emot. Men i går tog jag tag i saker. Jag började sortera lakan, efter att jag yogat och ätit frukost. Bara började, alltså. Detta eftersom det hemskaste jag kan tänka mig är att rensa garderoben i hallen, samtidigt är det det sista som återstår förutom själva hallens färdigställande. Sedan packade jag ner en massa kläder som jag cyklade till Stadsmissionen med. Sedan mötte jag JM vid Söderhallarna, hon hade med sin hund. Håret var kort, och hon mår bra men är sjuk. Vi åt på Ljunggrens och pratade om hur livet kan vara när det som sker sker. Saken är den – om du trivs i ditt liv, lever du vidare som du gör. Vi måste ha liv som vi trivs i. Jag tror att alla måste stanna upp och fundera över ifall de har liv som de trivs i.

För övrigt har jag bestämt mig för att ha en icke-accepterande hållning till kroppspyssel. Det har gått lite överstyr, åtminstone bland folk i Stockholm som är 40 plus. Man ska smörja in sig med en speciell olja. Man ska dricka något extrakt av någon grönsak varje morgon. Man ska skölja näsan, man ska peela man ska till kiropraktor, naprapat, man ska leta i evighet efter olika grödor/matsaker som är bättre än andra och så vidare i all oändlighet. Till slut har hela ens tillvaro ätits upp av kroppspyssel. Finns ingen tid kvar till att möta dem man gillar, få filosofisk input, ta in information eller rädda världen, till exempel. Därför har jag bestämt att så länge jag tränar och äter bra, räcker det. Resten av tiden lägger jag på relationer, läsning, annat pyssel än kroppspyssel (funderar på att sy/sticka mer, ska ta tag i växterna hemma mm), arbete. Sedan har vi det andra stora: Inte låta arbetet ta över helt. Därför har jag satt mig ner och försökt planera den kurs som är ny för mig i höst, historia. För att skolstarten ska bli mindre chockartad denna termin.

I går efter lunchen tog jag mig till Willys, handlade massa mat och cyklade hem med det. Dottern mötte mig för hon hade paus i arbetet. Packade upp och satte igång med att göra fiskgryta. Så kom L (bokcirkeln) och åt ihop med mig och dottern, F kom senare. satt en stund med L på balkongen och snackade. Sedan var det lite tv och sova. Vaknade åtta, sa hejdå till dottern som gick till jobbet. Nu kommer en liten resa.

Folk och folk och folk

Oj vad jag träffade folk i går, det var helt galet. Först av allt var jag på shalan och hann träna hela serien eftersom jag var där tidigt, vid sju (massa folk där, helt fullt den tiden på dagen). Sedan lektion nummer ett, efter det rättande och lunch, och så lektion två med betygssamtal, plus att jag lyckades styra om lektion nummer tre så den hölls tidigare – även där betygssamtal, det sista med ett super-neggo som försökte dissa mitt omdöme. Pust. Så pang raka vägen till T-Centralen där jag mötte Rebo från Gbg, som varit på mässa med unga företagare och fått ett pris! Mycket kul att träffa henne, men kort eftersom hennes tåg gick. Så jag for tillbaka en hållplats med tunnelbanan för att möta JD, P, A samt några till på Hotell Anglais av alla ställen, eftersom de skulle på boksläpp. Men jag hann bara ta en öl med dem för sedan fick jag bege mig till min bokcirkel på Bistro Sud, alltså åter åt andra hållet med röda linjen. Vi hade läst Qui a tué mon père, Vem dödade min far. Den dryftades fram och tillbaka, men mest gillade vi den. Åt musslor och drack vin till och sedan bar det av med cykeln hemåt, jag var galet trött och la mig direkt. F och sonen såg på match till sent men "det var det värt" enligt sonen i morse. Själv har jag en lektion inställd på grund av nationella prov och tänkte först dra till shalan men tänkte sedan om. Måste ta det lite lugnt också, inte jämt springa runt bland folk. Rättar hemma, yogar kanske hemma också, innan det är dags att ha lektioner igen.

Handbok i avhumanisering

I fredags var jag på jobbet 8.20 mot alla odds, hade en lektion privatekonomi som snart följdes av ytterligare en lektion privatekonomi, sedan stack jag in till stan och mötte min gamle frilanslokal-kollega M, vi satt länge och väl på Shanti soft corner och åt indiskt. Vid 14-tiden hemåt, jobbade med omdömen, lagade mat till barn och så var det återigen utgång, sista på länge. Jag gick till Bananas där jag mötte Ankan, S och K som kommit hela vägen från Göteborg, även O och Mart var där. Åt pizza när vi till sist fick bord, stod sedan i baren och tjötade om gamla tider när vi läste på Journalisthögskolan och alla gemensamma bekanta, om småbarnslivet och livet på bondgård och livet i nätdejting-djungeln, och så till sist gick K och jag följe en bit innan vi drog hem var och en till sitt, då var jag trött vill jag lova! (Var ju vaken från 4.30)

Jag gick inte på yogan söndag morgon utan sov så länge jag bara kunde, det blev till 9.30, pratade med dotter som var lite ledsen, så gick vi och försökte hitta en gratis säng hos grannar men det blev lite försent, Ikea hade tagit den. I stället var vi hemma en sväng och jag jobbade innan jag stack iväg till Hornstull för att åter möta K. Vi gick en kort runda mot Liljeholmen och röda Årstabron, fikade på Bröd&Salt och så gick jag hem och höll mig hemma och framför dator länge och väl. Gjorde potatisgratäng med stekt lax till, det enda som fanns hemma, skrev inhandlingslista till F och såg lite på tv innan jag la mig redan kring 22, trött. Upp 6 nu på söndag morgon, för att kunna ta buss 4 redan 7.14, för att sedan ändå åka fel men till sist hinna i tid för ledd primary med yogin från New York. Vi fick lite uppläxning för att vi inte följde instruktionerna. Sedan skulle han ha föreläsning men jag drog hemåt, har för mycket att fixa. Dottern sov hos kompis men är snart hemma.

Jag läser fortfarande Hannah Arendt, sista kapitlet kvar, och i dag är det Förintelsens minnesdag så det passade ju bra. Är fascinerad av boken (Den banala ondskan) även om den är lite stolpigt och otillgängligt skriven, men kan inte riktigt sätta ord på varför. Kanske att Eichmann inte riktigt framträder? Han förblir ganska suddig. Boken är så tydligt skriven också under 60-talet så författaren förutsätter att man har råkoll på allt som skett under Förintelsen, och det hade nog folk då. Råkoll. Men nu? Nej, knappast. Många vill glömma och fortsätta förfölja folk, just nu är favoriterna muslimer och journalister. Alltid tala med förakt i munnen, det är så den börjar, avhumaniseringen.

Ganesha, hjälp mig

Har bett en stilla bön till ganesha som är något slags yogisk gud med elefantlook, ämnad att undanröja hinder. Det behövs verkligen nu, för jag har baxat min uppsats hela vägen till opponering men kan fortfarande halka av och få icke godkänt, fast då live framför publik i seminarierummet, huvaligen. Detta otäcka sker onsdag eller torsdag möjligen fredag nästa vecka. Blir svaret rätt, poppar vi champagnen (Fs julklapp). Blir svaret fel kanske jag poppar den ändå och samlar kraft för den sista striden med universitetet. En dag ska lärarlegitimationen bli min.

Igår var en för jävla skön dag. Jag gick upp, drack kaffe, yogade de stående hemma, jobbade hemifrån med Rufs samt skickade in den omgjorda uppsatsen igen, sedan var det hög tid att sticka till JD och P. Där serverades linssoppa till lunch, F var där, B och A hittade inte men kom till sist med sina tre barn. Ungarna snackade loss med varandra och vi vuxna med varann, bland annat en hel del om metoo och allt man kände till men liksom tänkte skulle vara så för alltid. Det är så svårt att förstå att det känts så omöjligt att bli av med sexism, och det är ju verkligen fantastiskt att slippa känna så mer. Well, sedan skulle alla till olika platsen men dottern gick med grann-sonen E och jag tog parallella vägar till Fotografiska, där vi mötte grann-A (det var hon och jag hade tutat ihop detta att E och min dotter ska hänga lite eftersom de är bra kompisar men vägrar fatta det bara för att de har olika kön, vi försöker helt enkelt uppmuntra vänskap mellan könen). Det var väldigt kul att gå med dessa tonåringar och titta på bilder! Så otippat kul ålder ändå, 14-årsåldern. Vi åt en sallad med utsikt över vattnet, sedan drog kidsen hemåt och jag och A stack till Gamla stan.

Där var JD med sin gamla bästis C, och vi satt och pratade om relationer genom livet och usla chefer och annat skoj, sedan bar det av promenerandes hela vägen hem, A bor ju porten bredvid. Lite tv-serier på det och sova. I dag vaknade jag av ett glädjande besked: Jag får lägga in min uppsats till opposition, examinatorn gav mig inte bakläxa. Ett litet steg framåt. Men jag har fler att gå, så därför ganesha: Help.

Samma plats

Har rört mig över en ganska liten yta den här helgen. Fredag gick jag på kort aw med Rfsu-kollegor på Medis innan vi på lyxigt vis fick middag hos I, mamma hade lagat lasagne och bakat bullar! Tvillingarna pratade om att det var "läskigt" att sova över hemma hos oss. Så stack dottern med kompisar till Rålis och såg Dirty Dancing på utomhusbio, medan F sonen och jag såg skräckfilmen Babadouk. Inte så läskig.

Lördag sov vi så länge det gick men det blev till nio bara, sedan försökte F och jag promenera kring Årstaviken men det gick inte för vi kände för många på vägen så han hann inte, han var tvungen att ta bussen till ett möte om ett hus, under tiden joggade jag runt lite random i Tantoparken nära vårt hus, så hem och laga och äta vego-burgare samt förbereda en Torta della nonna, svår kaka även när man har mandellikör. Sedan drog jag och barnen till Ho's, Hornstull, åt där med Mart och Nat och D, sedan gick mina barn hem via lördagsgodisaffären och jag följde med hem till Mart och Nat. Där drack Mart och jag vin och pratade lite medan lilla D gick och la sig. Jag promenerade hem vid tio, via Midnattsloppet som pågick för fullt på Ringvägen nära oss, med uppvärmning och käcka springande människor. Somnade vid tolv, söndag upp åtta, till Zinken, yoga, hem, frukost.

Satt och jobbade medan barnen var på var sin fotbollsmatch, sonen hade förlorat sin och kom hem och åt korv jag lagade. Själv gick jag till boulestället nere vid vattnet för träff med A, min gamla frilans- och Mama-kompis. Fick berätta om lärarutbildning men vi pratade också om Livet i stort innan jag måste hem, för vi ska äta middag: hos granne i Tanto.

De 400 yogisarna

Det blev en tur förbi Swedenborgsgatan i går när jag gick hem, där satt nämligen JD och P med kompis och åt pizza. Själv tog jag en bubbelvatten och så gick vi igenom sommarens händelser innan jag gick hem och åt kycklingfilé med grönsaker med F, och så satte jag mig och läste igenom vad gymnasieelever ska kunna om nationalekonomi. Jag är glad att jag pluggat nationalekonomi nu, för de måste till och med förstå reporäntan! Denna jämmerliga sak som jag kämpat hårt för att förstå. Well, sedan gick och la mig och sov väldigt gott men bara fram till fem. Då ringde klockan och jag begav mig efter kaffe till Eriksdalshallen, den var proppad av alla 400 yogis som ville träna för Sharath, som är här. Han är alltså barnbarn till Sri, som uppfann ashtangayogan. Därför kommer så många och tränar. Jag kände mig stundtals väldigt svag men tog mig igenom, tog mig sedan till frilanskontoret, åt frukost och här jobbar jag lite innan jag ska till mitt "riktiga" jobb, RFSU that is.

Socialt dygnet runt

När jag kom hem igår var sonen där med sin gamla kompis L, som han känt sedan dagis, och de tittade på roliga klipp på Youtube (även Farbror Barbro, Nilecitys gamla figur) medan jag stekte pannkakor. Sedan skulle sonen träna, då gick dottern, L och jag och tittade på Rejmers tjej-fotbollslag nära oss, snackade lite med A, tränaren, och så hem och försöka spela Alfapet och hantera Tröttheten.

Vid 21 gick L hem och barnen la sig. Jag såg på Rita men redan efter 22 var det bara att lägga sig. Fast vid midnatt ringde Fs telefon: Vår gamle Pariskompis P behövde någonstans att sova, eftersom det endast fanns en svit för 17 000 ledig på Grand Hotel, resten av stans hotellrum var upptagna på grund av läkarkonferens. Vi satt lite på balkongen och pratade, sedan sova, och så fick alla gå upp före sju och göra kaffe och frukost. Det gick inte att fixa taxi till P (återigen läkarkonferensen?) så jag fick följa honom till pendeln, och skynda till mitt möte på trendfiket Petrus, Swedenborgsgatan, med A, tränaren från dagen innan tillika min uppdragsgivare. Vi pratade om roliga jobb och JD råkade komma förbi och vid nio cyklade jag till kontoret och prata med kollegorna där och det är MYCKET med det sociala nu. Ska snart dra i bromsen.

Idag blir det inte yoga men om jag är effektiv och slutar prokrastrinera så hoppas jag på en långpromenad (då jag går ensam, tack). Så nu kör jag.

Kräftkalas och tennis

Vår helg, i korthet: Fredag eftermiddag hos syrran där J och L var, våra Kroatien-grannar, och sedan stack vi till JD och firade att hon fyllde år, hon fick Utvandrarna av mig samt blommor, och barnen såg film mest. Jag följde med till Habibi och sedan gick jag hem vid midnatt. Lördag morgon skulle dottern på match, vi stack dit en sväng och tittade. Sedan var jag på möte med föräldrarna i dotterns före detta klass. Och så var det hem och skynda ut på loppis efter det, medan F och sonen stack på ytterligare en match. Magi skedde: Jag sökte ett tennisracket och hittade det direkt!

När de kom tillbaka fick vi böter på bilen och åkte iväg till Värmdö med densamma, för att gå på vår gamle Uppsalavän/klasskompis D:s kräftskiva. Det var massa lekar men dottern gjorde illa handen i dragkampen. Sonen började fundera på om inte det radhusområdet var perfekt för zombiesarna att dyka upp och ville sedan skynda sig därifrån. Jag drack alkoholfritt så jag kunde köra hem vid halv elva, även Mellan-D följde med i bilen.

Så på söndag stack vi iväg och spelade tennis, dottern, sonen och jag, i ett lite saggigt tält nära Skanstull som man annars knappt lägger märke till. Jag gillade det oborstade. Vi var alla rätt usla men bäst spel blev det om jag var ensam mot barnen. Det var roligt! Så cyklade vi hem i regnet och bestämde oss för att hålla oss inne. Pratade med Rebo i telefon tills syrran kom en sväng med tvillingar, jag gjorde solhälsningar och sedan en avancerad kinesisk kycklingrätt (med fiskdoftande sås), vi åt och kollade på film med Jack Nicholson och Morgan Freeman, The Bucket list, om två gubbar som var på väg att dö i cancer, och så blev det måndag och jag tränade ett ordentligt svettigt yogapass, pratade text med JD på kontoret, nu jobba!

Det är så socialt allting just nu så jag är på gränsen till att palla med. Jag kommer att stänga av det sociala en smula från och med slutet av denna vecka. Inget fel på det sociala, men det måste vara lagom.

Remember my name

En grej med livet just nu är att jag aldrig hinner träffa mina kompisar! Det är bedrövligt. Men den senaste tiden har jag gjort ett litet ryck på kompisfronten, har till exempel träffat gamla Uppsalakompisar som E och Ankan, var ju hos K med S i Göteborg, har dessutom träffat JM nyss på lunch (Gossip, Skånegatan, help vad gott!) och snart så ska jag även träffa T och J och ta en näranog klassiker-kaffe på KAFFE tidig morgon när vi lämnat ifrån oss alla våra barn.

Det var någon som sa att de som gör karriär förlorar den biten: De hinner inte träffa sina vänner. Själv gör jag inte karriär utan mer försöker hålla mig borta från långtidsarbetslöshet eftersom min bransch håller på att förtorka alternativt förgöra sig själv inifrån.

Men det ska fanimig inte hindra mig från att träffa kompisar. Jag tänker göra det, betala med svett. Och det börjar nu!

Vänskap som blir fullständigt ointressant

Om det är någonting som på allvar gör mig rädd, är det när människor uppfattar mig som perfekt, på vilket vis det vara månde. Ja, jag hör hur ni skrattar, hur faaan kan man uppfatta mig som perfekt. Som den som har allt. Mitt svar är: Jag har absolut ingen aning.

Det är väl någon slags projicering. Men det har hänt mig flertalet gånger, och handlar mer om de här människornas egna problem och väldigt lite - om alls - om mig eller mitt liv.

Rättning. Jag blir inte rädd. Jag blir förbannad. När någon är avundsjuk på mig för att jag har "allt" - så ser den personen absolut inte vem jag är. Och jag kan inte ha vänner som inte ser vem jag är. Det blir ju fullständigt ointressant - rent av kontraproduktivt. Allt man säger missförstås. Allt man gör misstolkas. Allt som händer mig omskapas till ett slag i ansiktet på någon - på ett för mig helt obegripligt vis (eftersom allt jag gjort är att leva mitt liv). Allt detta är ju motsats till vänskap, som för mig betyder: Att se varandra, lyssna, stötta om det behövs. Att ha kul ihop, eller gråta om det är så, snacka skit eller diskutera viktiga saker. Att ha ett UTBYTE helt enkelt.