I kartongland...

Det ser lite galet ut hemma hos oss just nu. Våra kartonger har nämligen kommit tillbaka. Innan dess var det galet för det var så tomt, men väldigt fint med nytt golv, nymålat tak och väggar. Samt nytt kök. Fast mattor hade suttit bra. Dottern råkade nämligen tappa min telefon i går och då gick den sönder, glaset sprack.

Annars kom vi in till Stockholm igen på lördag morgon. Det var skönt att få koppla ur och ta lite ledigt, det behövdes. Men jag pluggade inte direkt på båten, trots medhavd bok. Däremot läste jag lite medan dottern spelade sin derby, ja, vi fick åka raka vägen till Kanalplan (var annars är jag i mitt liv?) från båten. Fast det var soligt och fint. Vi åkte 3an hem efter att de vunnit nästan alla matcher. På vägen hem hämtade väskor hos syrran och matade in allting i vår lägenhet.

Försökte ordna så hemmet gick att använda någotsånär, dammsuga och fixa, men mat gick inte att laga så det blev till att gå till kolgrillsgrek i stället, jag och kidsen medan F handlade.

Söndagen började med att jag tvättade. Sedan stack jag och yogade, var despo, äntligen! Sedan hem och där var svärföräldrarna som ställde upp med uppackning och städning, toppen. Det var bara att fortsätta tvätta och fortsätta packa upp, packa om, få in kökssaker osv. Sonen iväg på kalas, sedan cup, jag stack iväg till universitetet och skrev ytterligare en dugga (ett skämt, hade inte hunnit läsa alls), och till sist fick vi till första middagen hemma: Tacos. Barnen la sig och F och jag fortsatte fundera och planera. Så i morse stack jag på yoga igen, hem och GE intervju samt få tillbaka alla våra saker som varit i kontainer. Nu jobbar jag hemma för någon annanstans kunde jag inte komma.

På kryssning

Har tagit en liten välbehövlig semester på 48 timmar. Vi tog båten torsdag kväll, med mina föräldrar, syrrans familj och så vår familj. Har ätit buffé och kollat in Helsingfors och sett sambashow på båten. Nu hemma igen. Nu helg!

En slags release

Igår hade vi en debattpub på Garbo, mitt frilanskontor: Och den som talade det var jag. Men jag hann tyvärr inte förbereda min lilla föreläsning utan spånade fritt och det gick bra först, mindre bra i mitten, bra igen mot slutet, om jag ska recensera mig själv. Vad som i högsta grad skedde som var bra var att diskussionen blev intensiv, upplyftande, rolig och mycket intressant! Det känns som om min bok om Generation Ego väcker folks lust att diskutera samhället och hela alltihop, vilket gör mig oerhört glad och nöjd.

Detta var ju inte riktigt en releasefest, men ändå på något vis, i alla fall kom fina människor och gav mig blommor och bubbel. Själv var jag ganska svettig och snurrig och drack tre öl och försökte hinna prata med alla innan de stack, och så plockade vi undan hjälpligt M och jag, och sedan blev det taxi hem för jag var sanslöst trött. Hos syrran hade alla förstås somnat, klockan var ju 23.30 gubevars, och väckning blev redan vid 6-tiden eftersom syrrans fru skulle iväg till föreläsning. Så började återigen det välkända packandet, jag duschade, intervjuade, velade om yoga or not, gav upp, gick till vår lägenhet med saker, vidare mot kontoret och här ska det:
1. Städas bort lite popcorn från debattpuben i går
2. Göras ett par eller åtminstone en intervju
3. Letas fram en eller två intervjupersoner
4. Pluggas en smula
Sedan ska jag tillbaka och packa vidare för nomaderna som utgör min familj ska flytta sig igen. Denna gång hem. Hem!!! Vilket underbart ljuvligt vackert litet ord.

Glasiga glasögon

Ibland tror jag att folk tror att jag har det så stressigt eftersom JAG SKRIVER UPP ALLT. Detta är alltså personer som INTE SKRIVER UPP ALLT. Jag skriver varenda liten tur jag gör fram och tillbaka till Kanalplan med trilskande ungar. Andra bara går dit och skriver nada noll och niente om detta i någon goddam social media.

Fast nu är det en intensiv period. Detta eftersom tusen saker råkade sammanfalla. Att jag tex råkade bli antagen till två kurser samtidigt, det var verkligen inte tanken. Att vi ska renovera hemma och det inte riktigt blir klart typ någonsin så man aldrig kan bo någonstans, det var absolut inte tanken. Att boken däremot till sist skulle bli klar, kul. Att många skulle vilja att jag pratade om den – ja det gick inte att ha en enda aning om. Lurigt med detta: Det känns väldigt mycket som ett arbete att göra pr för sin bok, men det finns ingen att fakturera? Det vill säga inga pengar till mat, hyra och Bar Central-besök! Vojne vojne.

Hur som helst så arbetade jag i måndags, då allt arbete bestod av att gå på diverse möten, först ett fikamöte med fellows frilansjournalister på Kaffe, sedan styrelsemöte med Cradle, därefter ett möte på förlaget med Lärarnas Riksförbund, där fanns min bok färsk från tryckeriet. Så hämtade jag dottern och vi drog till Kanalplan, där jag satt i mörkt omklädningsrum och pluggade, tills vi gick till China och åt (där hon glömde sina skor men det tog 24 timmar att komma på), så till syrran där sonen plus F var. Sova så gott det går, upp och iväg och yoga, äntligen, därefter försöka arbeta så mycket som möjligt som kompensation för mötesdagen, genom att söka upp intervjupersoner och researcha naturen och allt möjligt och otippat. Sälja in jobb, bolla journalister som vill intervjua mig kanske vi får se i framtiden eventuellt du kan bli struken eller inte eller vi får se osv i all oändlighet. Så hämtade jag sonen igen och lagade vodka penne samt våfflor och gav upp om studierna. Läste i stället en modetidning, Styleby, och såg med halvt öga på Apornas planet. Kvinnorollen from hell, säger jag bara. Somna aptidigt, kl 21.30 ungefär, vakna aptidigt (vid 5.30), upp och försöka plugga, göra frukost, få iväg barnen, komma till kontoret, arbeta och sälja in och få till intervjupersoner och samtidigt eventuellt utgöra intervjuperson vi får se kanske kanske inte kanske måste vi stryka dig så eventuellt eventuellt inte osv osv i all oändlighet.

Jag har nya glas i glasögonen! Det kostade 4000, så jag antar att det blir att sälja av något värdefullt för att få pengar till det nu när jag knappt någonsin fakturerar utan bara befinner mig i telefon för att höra att kanske eventuellt möjligen ska du få vara med ifall du inte blir struken.

Ja det var dagens rapport. En annan rapport kommer en annan dag.

Den har fötts

Nu är min bok klar! Till sist blev det faktiskt något av allt slitet jag sysslat med.

Detta är alltså en bok om den bortskämda generationen som fötts från mitten 80-tal och fram till och med 90-talet. Generation ego, alltså. Frågan är: Är de så självupptagna och bortskämda som alla vuxna tycks tro? Och i så fall, vad beror det på? Jag har intervjuat MASSOR av människor som har kollat med experter och självklart pratat med de unga själva. Sedan har jag dessutom zoomat ut för att få en överblick över hela samhället och tittat både bakåt och framåt i tiden samt gjort lite av en internationell utblick. Jag har helt enkelt skrivit om hela alltihop. Och då får saker och ting sin förklaring, det är en deppig sådan. Men jag nöjer mig inte där. Jag har även skrivit om lösningar och motrörelser. Så det är toppen om ni orkar läsa den ända till slutet.

Denna bok ska finnas att köpa i alla möjliga butiker den 31 mars och framåt. Bokaffärer, alltså. Köp den gärna, eller låna den på biblioteket. Som sagt. Jag har slitit med denna, och det höll på att ruinera mig totalt. Men nu finns den. Nu har den fötts. Nu kan ni läsa. Det är det vanliga: publish and be damned. (Och ni som ska få exemplar enligt ök – den skickas på post från torsdag och framåt.)

Den värsta och bästa helgen

Våren kom! Mycket skönt. Har annars ägnat helgen – som började efter mitt möte på Scandic Malmen – åt att hänga hos syrran, där vi numera bor. Fredagen ägnades åt att kolla på tv och bädda iordning. Sedan fick alla lägga sig när våra barn la sig vid 21, annars hade ingen kunnat sova. Jag hade svårt att somna, och vaknade av bebisarna kl halv sex. På morgonen stack F och dottern till hennes träning. Sonen och jag drog med syrran till lekplats och sedan köpte vi glass och åt vid Björns trädgård. Då började sonen frysa och därmed utnämnde han dagen till den värsta i hans liv, helt logiskt. Vi tog tuben till Åhléns City, snabbt in och snabbt ut, köpte gästmadrasser till barnens rum samt leksak till sonens lekkompis. Hem med rubbet, softa lite, sedan var det dags att barnvakta bebisar. Jag lagade mat, bebisarna fick sin mjölk, sedan skulle de sova men tjafsade lite. Till sist somnade de, och vi kunde se Det regnar köttbullar med barnen, lägga oss allihop och bebisarna sov ända tills syrran+fru kom hem från Bar Central.

Söndag var det nästa unges tur att gå upp tidigt, sonen, som skulle på laserdome-kalas, enligt honom det bästa han någonsin gjort. "Det finns bra och dåliga sidor av allt mamma, men laserdome har bara bra sidor!" Medan dottern åkte med kompis till Ringen och shoppade, städade F och jag vår lägenhet från så mycket byggdamm som möjligt, sedan hämtade jag son och gick till syrran med honom bara för att byta om och ge oss iväg till hans fotbollsträning som till sist blev på hans skolgård.

Var hos syrran en stund och pluggade, gick och handlade och till vår lägenhet där F ägnat hela eftermiddagen åt att skruva ihop en front till källsorteringen. Försökte hämta barn som lekte i Tanto men hittade dem inte för de var hos syrran (snurr), där fick vi köttfärspaj och såg på tv och jag hade litet kommunkationsmöte med Cralde-person innan zzzz alla ska sova igen.

Det stora fixardygnet

Oj vilket dygn! Det hände mycket på en och samma gång. I går stack jag och hämtade barn, så hem till gästlägenheten där vi i stort sett bara la våra saker och vände, så till syrran där barnen blev kvar medan jag handlade pizzor till dem, och sedan begav jag mig till min kurs i skriveri. Där var jag i tre timmar och där fick jag otroligt fin respons och kände att jävlar i min låda, detta kan bli något! Så tuben+bussen hem till gästlägenheten dit syrran precis gått med barnen (F är ju i Götet), hon hastade hem till sina tvillingar, jag skrev ett KÖRSCHEMA för att klara morgonen.

Så här såg sedan morgonen ut, efter att jag vaknat kl 6.40:
1. Duscha
2. Hämta väska och tidningen i vår lägenhet
3. Frukost till alla
4. Få iväg barnen till skolan
5. Dra ur allas lakan, täcken kuddar, packa
6. Packa ihop barnens kläder - sånt de behöver närmaste tiden, sådant de inte behöver närmaste tiden
7. Packa ihop mina kläder - sånt jag behöver närmaste tiden, sådant jag inte behöver närmaste tiden
8. Diska
9. Packa ihop all maten
10. Bege mig till lägenheten med mat och kläder vi inte behöver nu, ut på balkong och badrum
11. Bege mig till syrran med mat samt lakan och täcken
12.Till lägenheten, hämta mer lakangrejer samt kläder och gå över till syrran igen
13. Städa badrum. Dammtorka, dammsuga, våttorka hela gästlägenheten.
14. Gå till syrran med det allra sista
15. Gå till bostadsrättsföreningens kontor med nyckel till gästlägenheten
16. Ta taxi raka vägen till en intervju (jag blev intervjuad)
17. Gå omkring med fotograf och bli fotad
18. Till kontoret och redigera det sista med den artikel jag skriver just nu

Sedan blir det raka vägen till ett möte och så HEEEM (till syrran, ett eget hem har vi icke just nu) och ta det LUUUUGNT tack så jävla mycket.

Ingen tid, mycket jobb

Gick snabbt hemåt igår, handlade på vägen, satte igång med tacos och då kom min vän K, som flyttat till Göteborg, med sina små barn, E och V, och mina barn sprang i trappen och försökte samla in gamla batterier men de hade blivit rädda för någon sur farbror. Så åt vi och pratade och fick tårta, sedan blev det lite visning av byggprojektet vår lägenhet, så prata lite och dricka ett glas vin. Sedan åkte de hem och F snickrade lite och barnen la jag, men tyvärr sov dottern typ ingenting för sonen snarkade. Själv hade jag en massa text att läsa och att svara på, somnade kring 22, vaknade återigen före klockan vid halv sju, drack kaffe, duschade och stack iväg till yogan. Nu är Aruba-gänget hemma igen, bruna som pepparkakor. 1,5 h yoga blev det och så arbete i koncentrat. Mycket måste bli gjort på nolltid, nämligen. Det är det vanliga.

Vardagliga livet

Vaknade faktiskt även i dag vid sextiden på morgonen, inte så konstigt med tanke på att vi numera måste lägga oss samtidigt som barnen. Skulle vi kolla på tv så skulle vi väcka dem. Annars hämtade jag barnen i skolan i går när jag jobbat klart. Jag gick med dem till syrran, där vi åt spagetti med köttfärssås och barnen lärde bebisarna att dansa – eller i alla fall vifta på sina armar och ben – och sedan gick vi hem där F la barn och vi konstaterade att strax är det dags att flytta på sig igen!

I övrigt har jag inte så mycket att säga nu. Arbetar och tar hand om barn, det är min vardag det. Borde plugga också men det hinns inte med. Borde måste borde måste.

Ja, och snart ska vi flytta saker igen. Är jag trött på att flytta saker eller är jag trött på att flytta saker?

Houston, we have (almost) a kitchen

Det händer lite hemma trots allt. Köksskåpen på väg att skruvas upp. Nu bor vi dessutom hemma, fast inte riktigt här då utan i gästlägenheten i samma uppgång som vår. F tog barnen dit efter skolan, själv gick jag raka vägen till grannarnas måndagmiddag (också i samma hus), dit kom också barnen och F, och vardagen började genast kännas lite mer som vanligt igen. Förutom att vi fick springa i trapporna och hämta det ena efter det andra som vi hade på balkongen och i badrummet, kylskåpssaker, kläder, necessärsaker. Förutom att F fick feber och somnade före barnen. Jag la dem, gjorde en intervju och la mig själv vid 22-tiden, men sov ytligt och vaknade av väckarklockan kl 6.20. Då smög jag upp och åt en smoothie och stack iväg mot Yogashala, fick till 1,5 h träning, jippie. Därifrån raka vägen till Kungsholmen där jag gjorde en intervju. Därifrån raka vägen till Slussen där jag gav en intervju. Därifrån raka vägen till bibblan där jag skrev ner ett par intervjuer. Härifrån raka vägen till barnhämtning och matlagning och hela faderullan lej.

Rotlösa tillvaron

Det blev som jag misstänkte redan innan, en rätt tung helg. Efter fredagsfirandet och översovning i Uppsala åkte jag till Mariatorget. Där började F och jag med vårt nedpackande respektive bivaxande av skåpluckor. Vid 15-tiden åkte vi med det dittills nedpackade lådor och sopsäckar med bilpool-bil till Tanto. Vi klämde in sakerna i förråd, på balkong och i badrummet. Sedan lämnade vi bilen och gick tillbaka och så ut med JD och P, åt först mat på Bistro Sud (400 kr) och sedan en öl på Morfar Ginko och pratade om unga som mår dåligt. Så gick vi hem och sov och så vaknade vi lagom tills det var dags att fortsätta nedpackandet, nu de saker vi ska ha för att leva närmaste en-två veckorna. Fs föräldrar kom och hjälpte oss med städning, jag hämtade en lastbil och så packade in våra sängar och annat.

En bäddmadrass sålde vi till Tantogranne, annars var det att bära och bära upp och in allting. Allra sist tog F och jag en sväng förbi hans lokal och hämtade skåpluckorna. Så lämnade jag tillbaka lastbilen och under tiden hade Fs mamma städat allting så det såg impeccable ut. Då kom de nya hyresgästerna! Perfekt tajming.

Fs föräldrar åkte hem när vi var i Tanto och packade in det sista. Så fick vi promenera mot Hornstull, där vi åt hamburgare. Sedan kraschade vi i Mart&Nats lägenhet, åt lite papadam från lokale indiern, kollade på en intressant dokumentär på Kunskapskanalen om The Farm, ett hippiekollektiv, saknat framför allt av barnen. Intressant att se i vårt rotlösa flexibilitetsfixerade samhällsperspektiv. Ska barn ryckas upp ur sitt sammanhang hela tiden? Det är frågan.

Imorse gick vi till våra respektive jobb. Barnen de fick åka väldigt tidigt till skolan hela vägen från Uppsala med sin mormor. I kväll bor vi i vårt hus igen. Fast inte hos oss...

Firande och flytt

Ja, då har mamma firats av släkt och vänner i Uppsala. Jag hämtade barnen i skolan redan före kl 14 och vi var framme vid halv fyra, där åts det tårta och mat, syrran var där med bebisarna. Mycket ätande och pratande och lite tv – Let's Dance gick inte helt hem hos barnen. När syrran åkt med tvillingarna, sin fru och F till Stockholm igen, la vi oss barnen och jag. Vi sov allihop i mammas och pappas rum. Släckte lampan kvart över tio redan men sonens förkylning gjorde att han snarkade så jag hade svårt att sova. Alla gick upp vid halv nio-tiden, och efter frukost begav jag mig till stationen för att ta UL+SL-tåget hela vägen till Mariatorget som snart ska lämnas, och därför packas ihop...

Just nu sysslar jag med så kallad prokrastinering, uppskjutande. Jag ska packa lådor men bloggar i stället. Det är för att allt detta slit och flyttande hit och dit inte är det minsta roligt.

Men efter denna helg ska våra saker ändå vara någorlunda koncentrerade till Tanto, där vi ska bo och leva for ever och ever och aldrig mer flytta.

Livet går sin gilla gång

Om vi fortsätter den oerhört spännande historien om mitt livs bana, så bestod gårdagsarbetet av att skicka ut nyhetsbrevet Frilansjournalisten (rent tekniskt alltså), sedan fakturerade jag och begav mig över halva Söder för att GE intervju på kafé Tårtan på Hornsgatspuckeln, lite ovan situation och omvända världen för mig måste jag säga. Intervjun var lång och spännande och jag åt cream cheese-macka och drack svart kaffe under tiden. Texten kommer snart i en tidning nära dig – om du bor på Söder villsäga – och så blev jag fotograferad, jag säger bara jisses (sätter en stolthet i att jag INTE tittade på hur bilden blev i digitala fönstret utan litar på fotograf). När allt var klart stack jag till Medisbibblan och läste nationalekonomi samt reserverade lite skönlitteratur som genast känns som godis jämfört med mikroteorins kruskakli.

Efter detta försökte jag åka till ett årsmöte, extra sådant,  i Solna, men det var helt galet svårt att hitta och väldigt långt, var kraftigt irriterad när jag sent omsider (cirka 25 minuter sen) kom fram. Mötet höll på att bli en slags ny katastrof men stagade upp sig i sista stund, och så fanns lite framtidshopp till sist. Jag begav mig hemåt med blå+röd tunnelbana och hemma hade sonen migrän och dottern ville aldrig gå och lägga sig. Jag packade väskan för nästa dag och bokade en hemlig sak och så läste jag bok och la mig för att det skulle kunna bli en annan dag. Och det blev det ju. Sonen lite spak men fick gå till skolan, själv gick jag till Yogashala, yogade lite kortare pass och jobbar nu för fullt för att kunna ta helg. Ytterligare en packa-flytta-bära-helg. Tjoho!

Fast först firas mamma gudskelov.

Nycklarnas dygn

Det senaste dygnet har ägnats en del åt nycklar. Jag hämtade sonen, gick och fikade med honom på kafét Chokladbollen på Hornsgatan som han länge varit intresserad av (Snickersbollen klart godast, och där fanns en läskigt spännande mörk källarvåning). Sedan handlade vi köttfärs och annat och gick hem. Jag lagade mat, vi åt och såg på Barnkanalen, favoritprogrammet som vanligt Lilla Aktuellt. Det innehöll bland annat ett reportage om en 7-årig pojke som väntat länge på sin mamma i Rumänien medan hon satt här i Stockholm och tiggde. Han ville att hon skulle vara hemma, inte åka bort.

F och dottern kom, dottern hade varit hos kompis, och så gjordes läxor och jag gick hela vägen till Embargo där Nat & Mart satt plus kompis till Nat, vi tog en öl, jag hämtade deras extranyckel, jag gick hela vägen hem igen. Somnade vid midnatt, upp sju, tog sonen till skolan och gick till Tanto där jag hämtade ytterligare nycklar. Tittade lite på vårt hem också. Det färgsätts i en fin åskblå nyans. Det kommer bli bra detta!

Hokifilé och journalistmord

Gick hem igår för att sätta igång med en seg historia: Tvätten. Det var verkligen inte roligt, och ovant med ny tvättstuga utan torktumlare. Fick hänga och hänga. När jag kom upp hade F gått för att hämta dottern från träningen, och sonen fattade inte var vi var så han hade blivit lite ledsen.

Jag kokade hokifilé med äggsås och åt upp den själv, sedan blev det läxläsning och läggning av barn. Jag läste Sagan om Ringen om Tom Bombadill denna mystiske gubbe, sedan la de sig medan F och jag såg på den hemska nyheten om att en svensk SR-journalist blivit skjuten i Kabul. Kvällen fortsatte med en dokumentär om de kvinnor som systematiskt våldtogs under kriget i Bosnien. Där förövarna faktiskt blev dömda i krigsförbrytartribunal. Går knappt att se sådana dokumentärer. 12, 16 och 17-åriga flickor. Våldtagna varje dag av så många män att de inte kunde räkna dem. Vi kan inte ha det så. Sådana saker ska inte få hända.

Sov och drömde på natten att jag kommit för att hälsa på i hemmet hos en barndomskompis, men att jag råkade ha sönder en fåtölj. När jag försökte sätta tillbaka benet ramlade ett annat av. Stressigt. Vaknade av att dottern kom ner från loftet, gjorde smoothie och stack ner för att hämta otorkad tvätt, upp igen och så iväg till Yogashala. Dagens ambition består av att leta intervjupersoner, korrekturläsa nyhetsbrev och försöka håva in cash på något vis. Alltid lite oklart hur. Men någonstans måste de komma ifrån. Vi har fått oss en del lån på halsen nu när vi renoverar så friskt.

Släppa mammas hand-eran har börjat

Jag har varit på biologiskt hudvårdscenter i dag, efter att ha lämnat barn, efter att ha pratat med sonen om nassarna och vad det betyder att spraja hemska symboler på skolor. Han var väldigt intresserad av detta och ska ta upp det i skolan, eftersom alla barn ska ha med sig en artikel de ska prata om inför klassen. Men när vi närmade oss skolan passerade vi ett par tjejer i parallellklassen och då släppte han min hand. Den tiden har kommit nu. Snyft.

Ja, som sagt, sedan gick jag på vanliga ansiktsbehandlingen för att inte få rosacea, och så gick jag till kontoret och solen sken, och nu så arbetar jag och lägger ut annonser på blocket. Det är fina grejer, antingen en oerhört billig säng som sonen sovit i, eller en bäddmadrass i ekologiska naturmaterial för under halva priset. Kan alltså hämtas på Mariatorget om det sker innan den 17 mars, annars i Tanto. Har jag sagt att vi snart flyttar hem igen?

Grönt är skönt

Det blir mycket sånt här i vår nygamla, uppfräschade lägenhet. Vita pelargoner. Vit hortensia. Dessutom massor av gröna blomfria växter, sådana som ger syre och renar luften och samtidigt är lättskötta. Mycket svärmorstunga, paradisträd och gullranka. Grönt i överflöd ska det vara. Som bodde vi i en djungel, det blir vårt nya liv.

Höghusens tjoanden

Visst packade vi våra lådor. Vi måste ju. Vi ska flytta återigen, nu hemåt. Hoppas vi. Fast vårt hem är än så länge bara väldigt snygga trägolv, parkett överallt, nyss vaxad. Vårt hem är väldigt ofärdigt.

Söndagen då solen sken ägnades alltså åt att packa allt som går. Vi försökte också vara miljövänliga och gå med sonens växa-säng till Stadsmissionen, men det gick inte för de tar inte emot sängar. När vi väl hade fått iväg det mesta av våra "inte nu"-saker till källaren i Tanto, kunde vi ta en kebab på Hornsgatan och gå hem. Jag läste Om man håller sig i solen, som en blåprint på hur narcissistisk barnuppfostran fungerar. Lustigt nog växte författarinnan upp i Stora skuggan, bara ett stenkast från huset jag bodde i i två år (säkert samtidigt som hon), Professorsslingan. Jag bodde i ett höghus med innergård där ungarna tjoade om våren. Nu bor jag med mina barn i ett höghus med innergård där ungarna tjoar när våren äntligen kommer. Men barnen var med farmor och farfar på landet och kom hem till lägenheten vid Mariatorget (det icke-tjoande) i går kväll. Då fick de pizza och vi diskuterade ifall rätt låt vann på Melodifestivalen.

Och i dag vaknade jag av att F sa att Catia skrivit om min bok, kul! Läs här. Ja, så blev det yoga och köpa frukt till kontoret och arbeta, arbeta, arbeta. Researchar fram massor av folk, tja, det vanliga.

Kvällsbestyr

Jag arbetade tills det blev dags att ta sig till Bar Central, där jag först var ensam, sedan med F och M och N och JD och P och alla möjliga vänner. Det blev diskussioner om män och kvinnors vänskap, om egocentriska unga människor och allt annat mellan himmel och jord. Sedan fick vi med oss barägare B till Indigo där vi satt efter stängning och tog upp lättviktiga frågor som Östeuropas romer och annat som kändes viktigt att dryfta. Klockan 4 fick F och jag lite shit-vad-sent-chock och gick raka vägen hem och sov till 14. Barnen var såklart hos sina farförälder och firade vår.

Själv firade jag kvinnodagen genom att strunta i att packa lådor och istället gå till Nytorget och lyssna på Gudrun Schyman. Så med F till Ljunggrens och äta sushi, så hem och äta glass medan demonstrationståget stod utanför fönstret, på Mariatorget. Det hölls tal och folk skrek "inga sexister på våra gator!"

Känns som att något är på väg att förändras väldigt mycket i samhället faktiskt. Det är unga hipsterkillar och tjejer som demonstrerar nu. Är kollektivismen på intåg?

Hoppas bli piggare

Funderar väldigt ofta på hur jag ska bli lite piggare. Ibland tänker jag att jag ska ta till det tunga artilleriet i form av mystiska pulver från sydamerikanska indianstammar, som heter typ Maca eller Mesquite eller acai och allt vad det är. Har redan köpt upp mig på två påsar visserligen och bestämde att jag måste snorta i mig dem först, innan jag går på något nytt.

Annars begav jag mig från jobbet och raka vägen till M i går, som bor om hörnet från mig sett, även hon tillfälligt, i en slags marmordröm till lägenhet. Även A kom, och Ms snart 18åring var med och pratade hela kvällen, ska bli väldigt skoj när ungarna är med på ens tjejmiddagar i framtiden! Om de nu är det. Mycket prat om journalistbranschens förestående haveri och vad vi ska göra vi frilansar som ser våra arvoden krympa för varje vecka som går. Hoppa av? Hem efter 23, somnade vid midnatt, upp när F gick upp med barnen. Jag stack till Kaffe och där träffade jag ännu fler journalister, T och J, och vi pratade om – surprise surprise – journalistbranschens förestående haveri. Trots den lite mörka undertonen så blir jag som alltid glad av att träffa vänner. Jag älskar vänner. I kväll ska jag träffa ännu fler. Mitt liv är rikt, fast plånboken är tom och kroppen trött.

Lugnare, ljusare, bättre

Arbetstakten har varit mer lugn och normal i dag. Barnen bråkar mindre. Fick iväg sonen till skolan i tid, och så gick jag över stan och började dagen finfint med yoga, sedan jobba och sticka med båt på månadens möte med frilanskontoret Garbo, vi åkte till Lumafabriken och fick sol på oss! Åt dessutom god lunch och pratade om hur vårt kontor ska bli trevligare, och så blev saker klara och det ser ut att bli en kul kväll och relativt rolig helg. Relativt eftersom vi ska börja packa ihop allting igen. Snart är det slut på Mariatorgetlivet. Då bor vi i kappsäck tills de som renoverar behagar renovera färdigt.

Solen kom till sist

Komma ut som lampnörd

Jag spenderar min lediga kväll åt att kolla på lampor! Det känns inte som jag, men ändock (vad är ett jag förresten? Ingen vet). Den här är otroligt fin. Den står i ett marmorblock och är två meter hög! Den skulle bli så tjusig vid soffan, vilken soffa som helst. Men priset säger annat. Priset säger 18 papp och 18 papp har jag inte, kommer inte att ha och om jag hade skulle jag köpt en yogaresa till Aruba först och främst. Man måste prioritera.

Lämnad, till sist

Har lämnat min text. Allting går, till sist, trots att man inte tror det. Lättnaden är stor, men också tröttheten. Men nu börjar annat. Som att min dator ska uppdateras/bli ny. Som att vi ska flytta bort från Mariatorget igen, och till intet eftersom vår lägenhet inte är klar. Som att jag ska skriva en ny artikel någon gång snart igen, nu när det är vad jag gör for a living.

I dag hade vi möte vi som gör Frilansjournalisten, och strax därefter åt jag lunch med M och U på Söderhallarna. Därifrån gick jag till optiker och så hem och skriva klart.

Det blev ingen yoga, det blev arbeta. Men barnen är hemma och i kväll behöver jag inte arbeta alls.

Motsträviga artiklar

Har kämpat som ett djur för att få färdigt en artikel i dag. Men det gick bara inte. Sitter alltså och kvällsjobbar nu igen.

Annars började dagen med Cradle-frukost på coffice, så raka vägen till kontoret och arbeta massor, avbrott för att äta soppa, och medan de övriga åt semla stack jag och hämtade sonen. Dottern sket i sin fotboll och gick hem med vän i stället. Sonen och jag köpte semlor och åt middag. F kom, snart även dottern. Själv jobbar jag for ever and ever.

Pengar

Gjorde en intervju i dag med en journalist som var fascinerad över antalet människor jag intervjuat för min bok som jag skrivit. "Hur hade du råd?" frågade han.

Det hade jag ju inte, så jag sa som det var: "Jag är väldigt fattig nu."

En kompis hörde om en psykolog som slutade analysera sina patienter och bara gav dem 500 spänn som de kunde spendera på vad de ville. Resultat: Alla mådde bättre än förut.

Längtar hem till Tanto igen

Vi längtar hem allihop nu. Det har blivit alldeles för svårt med sömnen nämligen. I natt – otroligt struligt. Sonen bråkade med sin syster fram till halvelva-tiden, hon försökte sova på madrass i köket men kunde inte somna, vi skrek och var sura, sedan kom han in till oss och snyftade och la sig till sist i barnsängen ute i vårt rum/vardagsrummet i ettan vi lånar (vilken tur att jag insisterade att barnsängen skulle med!). Han hade "inte sovit alls" meddelade han kl 7 i morse när jag väckte honom. Men till skolan fick han ändå gå. På vägen sa jag att vi absolut inte tyckte mer om honom än om hans syster, att det aldrig kommer att hända att vi tycker mer om ett barn än ett annat, men att han måste bli snällare mot sin syster eftersom även hon tycker om honom och då såg han plötsligt så glad ut så man fick lite ont i hjärtat.

Annars var helgen ganska sportig, fast fredagen efter universitetet tog jag mig till Rival där jag pluggade och åt sen lunch – och stötte på min vän S – och när eftermiddagen smög sig på tog jag en öl. Så hem och fredagsmysa med familjen. Lördagen gick sonen upp jättetidigt för han skulle på cup med sin far i Västerhaninge. Jag pluggade, dottern tränade på multiplikationstabeller, och sedan joggade vi en omväg till vår kära Tantolägenhet där vi mötte F och sonen och tittade på golvet som läggs och väggar som spacklas. Det saknas en del väggar kan man säga, samt ett helt kök. Så skyndade vi till bion, det blev Hobbiten 2, en lång och ganska seg historia, sedan åt vi middag på Noodle house som jag saknat. Ägarinnan kände igen mig och vi pratade om de tio-tolv år som gått sedan jag var stammis (under tiden har kycklingsoppan tyvärr tagits bort från menyn). Hem, andra chansen-melodifestival, barnen la sig på sitt loft och slogs en stund som vanligt.

Söndag gick jag upp först av alla och stack på yoga, sedan lagade jag som sagt piroger och så bar det av på tentan som jag tror gick åt helvete. Hemma igen gick vi till Ramblas och åt, sedan slogs barnen då till halv elva. Och så i morse fick de gå till skolan och kanske kan saker återgå till det halvnormala. Men helt normalt blir det först när vi får komma hem igen, där det finns lite utrymme och egna rum att sova i (när väggarna satts upp alltså).

Tenta och tapas

Så kom den till sist, tentadagen. Jag började med yoga, gick upp vid sju för att vara bland de första i shalan vid åtta. Tränade i 1h45 min, sedan gick jag hem, hemma vid 10 då F precis vaknat. Frukost, plugg, laga pierogi och sedan plugga lite till. Stack hemifrån kl 15, fick tentan kl 16. Fattade som väntat ingenting. Hade glömt hälften av allt jag läst in mig på också. Tuben hem, och så gick familjen till Ramblas över gatan och åt tapas. Regnet strilade ner över gatan när vi gick hem. Det är så grått just nu. Som att befinna sig i 1984. Boken alltså.