Recension av Teatergrillen

F och jag på Teatergrillen i går. Åt fisk, han torsk, jag röding. Fisken var mycket god. Efterrätterna var inte goda däremot. Typ glass med chokladsås.

Sedan var vi på Riche ett tag, träffade gammal bekant - Fanny, som gick i min klass i Paris. Men vi är alldeles för plain för att trivas på Riche, därför stack vi till Skeppsbar i Gamla stan. Bussen hem. Sooova hela natten ostört!! Sån lyx.

Vem är den här Ana Udovic nu då

För er som inte vet, är jag Sourzes före detta politiska reporter. Fick sluta när Sourze inte längre hade råd att driva en redaktion. Jag är också statsvetare, har en fil kand i statskunskap, skrev en hel del om hur media behandlade diverse partier före valet och vad det kan ha haft för betydelse för valutgång.

Fick skit för min C-uppsats för att språket var för lättförståeligt. Då insåg jag att min talang ligger i att skriva. Så jag blev journalist, eller blev och blev, fick kämpa som en blådåre för att komma in på Journalisthögskolan och sedan kämpa ännu värre i detta LAS-helvete för att få journalistvik efter journalistvik. Men, jag är nu en ambitiös och duktig journalist, så till sist blev jag kommunreporter (vik) på Norrköpings Tidningar.

Tyvärr var jag tvungen att flytta till Stockholm till sist för jag saknade så mitt LIV. Då träffade jag Belinda Olsson på mitt vik på Aftonbladet, hon tog med mig till Sourze, och så fick jag barn och därmed insåg jag livets förgänglighet och vägrade jobba 60 timmar i veckan för ingenting. Och blev frilans.

mama är en av mina stora uppdragsgivare. Jag jobbar cirka 75 procent, ibland käkar jag långa härliga luncher med mina ljuvliga kompisar. Jag har ett bra liv, jag är egenföretagare, stolt över min firma, stolt över mina barn, glad över att jag hittat lyckan i detta livets grumlighet av plågor och höjdpunkter.

Tvättstugan knäckte mig

Jag jobbar och väntar på E. Vi ska äta lunch. Lyxig lunch.

Natten blev återigen helvetisk, men ändå var det en vindpust jämfört med morgonen som var gaaalen. Tony skrek, Nadia slogs, jag gick upp 6.45 för att tvätta ändå hann jag knappt på min korta lilla tid (VARFÖR ÄR DET FULLT HELA TIDEN I TVÄTTSTUGAN!!?? VARFÖR?? SÅ VAR DET ALDRIG FÖRUT, VI HADE VÄRLDENS COOLASTE TVÄTTSTUGA. NU BÖRJAR JAG NÄSTAN GRÅTA NÄR JAG TÄNKER PÅ HUR BRA DET VAR. MÅSTE NOG SOVA MER). F fick hämta upp tvätten när jag gått till dagis med skrik- och slagsmålsgänget, vilket gjorde honom sur, vilket gjorde mig sur... puh. Vi behöver barnfri helg. Vi ska få barnfri helg. Starting ikväll.

Nu ska jag avsluta ett jobb jag sysslar med. Sedan återgår jag till Projektet. Som sagt, slutet är påg. Vet inte varför jag inte bara blir klar med skiten liksom!!! Något håller emot. Är jag en sån som är rädd för att bli Färdig? Hoppas inte, det är ingen bra egenskap.

Ska sluta flumma och lämna er åt en härlig stund med Ann Söderlund.

Kvinnan med svar - på allt

Jo men visst har jag något att säga. Här ser ni kvinnan som redan som femåring aldrig stod svarslös. Jag krossade äldre ungar med min tunga på den tiden. Verbalt våld yes sir.

Som till exempel - vad hände i går, när jag hade jobbat färdigt? Jo, jag stack raka vägen till vår grill på gården där hela Tonys dagisgäng hade träffats, alltså barnen plus föräldrarna från Tonys avdelning på dagis. Vi grillade laxkotletter och åt sallad o potatis. De var väldigt härligt, fast blev kallt. Och Nadia skulle bajsa - men när vi kom hem skulle hon inte det längre. Två timmar senare skulle hon bajsa igen. Då var det sanning. Vad gör man med ungar som vill bajsa när man är mitt i spenaten?

Sedan var det hemgång, barnen lades, F och jag kollade på Made in Yugoslavia. Väldigt kul film faktiskt. Visst, tragisk, men känner man juggar skrattar man ihjäl sig. Juggar, vilket släkte. Så jävla störiga, till att börja med. Totalt respektlöst och kul. Juggar=humor. Ofrivillig ibland, men oftast uttänkt och ganska jävlig. Inte så snäll. Hysteriskt kul.

Sedan kollade F på fotboll och jag fördjupade mig i Bitterfittan. Börjar känna att den artar sig. Mycket bra skrivet, nu kommer vi till hjärta smärta. Men samtidigt - hur kan man tolka sin omgivning så fyrkantigt? Vill man, ser man bara förtryckta fruntimmer. Fast verkligheten är oändligt mycker mer komplicerad än så. Stringtrosor räcker liksom inte. Stringtrosornas innebörd är alldeles för splittrad och mångfacetterad. Om livet vore så enkelt, om kvinnoförtryck vore så enkelt... ja då vore livet bara för tråkigt att leva. Som det är nu måste vi gnugga geniknölarna titt som tätt. Utmaningar!

Ja, sedan försökte vi sova men det var ett satans liv på Nadia och Tony på natten. Fruktansvärt jobbigt faktiskt. Men konstigt nog ringde inte min väckarklocka så jag missade min härliga tvättid kl 7 på morgonen och blev jävligt sur i cirka tio sekunder. Sedan drog jag till jobbet och i dag har jag faktiskt jobbat, till skillnad från i går. Och ätit hamburgare. Och, mycket snart, bokat tid till min sista fixargrej (om man undantar fotoalbum) i listan.

Listan ser ut så här:
1. Lämna in nya fornarina-jeans för kortning (klart)
2. Lämna in sommarsandaler för ihoplimning av läderband (klart)
3. Hämta ut hållare till lapparna som ska sitta på hyllorna i barnens garderob (klart)
4. Lämna in min handsfree för att kolla varför den ringer upp folk av sig själv (klart)
5. Lämna in bilen för att RIKTA strålkastarna (ej klart)

Ps. Spännande med Göran Perssons svar i Svenskan i dag.
Ps2. Fattar ingen svensk journalist att det är MYCKET INTRESSANT att få höra Erik Fichtelius svar på all kritik mot hans dokumentär nu???!! Vad är det med er? Vakna!

Har inget att säga

Men gud ibland har jag verkligen ingenting att säga. Då ska jag inte heller blogga. Jag ångrar mig, förlåt. Återkommer när livet blir lite mer händelserikt och jag har något att berätta.

Slutet fortfarande inte klart

I övrigt har jag fixat en del grejer idag. Har ytterligare några att fixa. Men solen lockar en ut.

Nadia (bilden är från förra midsommar) höll på att klättra upp på balkongräcket i går. Jag var inte där just i den stunden. Jag fick rejäl ångest av detta. Hädanefter ska barnen ALDRIG vara ensamma på balkongen igen. Aldrig, inte förrän de fyllt 15. Usch vad jag blev rädd. Nadia frågade noggrant om alla skulle bli ledsna om hon dog. Skulle jag bli ledsen? Ja. Skulle pappa bli ledsen? Ja. Skulle Tony bli ledsen? Ja. Så frågade hon om en fröken, G, skulle bli ledsen. Ja, hon med. Jag sa - kanske helt opsykologiskt - att det fick inte hända att hon dog. Det fick bara inte hända.

Men det är så jag känner.

Nej nu ska jag jobba på här. Fortfarande liiite kvar. Sedan - the end.

Matsnack

Har varit och ätit med Mathimlen och Jenny Morelli och Gitto, plus Gittos kille. Pontus and the Seahouse. Mathimlen inte helt nöjd. Jag skulle hellre tagit Pontus and the Greenhouse - om den fanns kvar villsäga. Nu gör den ju inte det. Fast jag har aldrig tidigare ätit så vällagad torsk på restaurang. Å andra sidan går jag sällan på tjusiga ställen. F:s chef var där. Han kände inte igen mig.

This is the end. My only friend the end

Skrivångest. Skrivångest. Skrivångest.

Lösning: Lyssna på en eller annan bra låt. Vandra omkring. Mejla hysteriskt. Börja jobba med en artikel. Göra en massa onödig research. Ringa folk utan att veta vad man vill. Kolla på barbröstade töntar till byggkillar högt uppe på ställningen utanför kontorets fönster. Okej solen skiner men detta är inte Medelhavet!! På med tröjan. Stör mig en del på kroppshållningen. Typ "jag tog av mig tröjan men tycker att det är lite pinsamt och vet inte om jag vågar gå omkring så här och flasha men min kompis vågar ju så jag fortsätter".

Skrivångest. Är så nära slutet på berättelsen. Så oerhört nära.

Jämställdhet - hur jävla svårt är det egentligen?

Det är inget Desperate Housewives i kväll. Skit också. Men å andra sidan kan jag se dokumentären om Göran Persson, sista delen, som jag spelade in igår (var hos Annika igår så jag missade). Fan vad de seriööööösa politiska reportrarna håller på att skita på sig över denna dokumentär, vad man får och inte får göra unt so weiter.

Inse: GP har ABSOLUT fått kritiska frågor. Han fick det under tiden som denna dokumentär spelades in. Han var nämligen i media VARJE dag under denna period. Det minns vi alla med mer eller mindre önskvärd tydlighet. Och varför kan inte någon människa tänka själv? Varför skulle Carl Bildts bloggande vara farligt? Kan ingen i detta land tänka kritiskt och vara skeptiskt inställd till makten, utan att det står en flåsande politisk journalist i vägen och försöker "förklara" allting? Jag tror inte befolkningen är så pantad om jag ska vara ärlig.

Har precis avslutat Daniel Möllbergs bok "Pappadagar i råttans år". Fick mig att fundera mycket över varannan veckas-livet. Det verkar inte kul, säger den som knappt kan vara två dagar från sina barn. Nu ska jag ge mig på "Bitterfittan" av Maria Sveland. Börjar tyvärr lite tråkigt som en politisk pamflett. Jag VET redan allt det där. Jag kan allt om patriarkatet som rinnande vatten. Jag vill ha hjärta smärta. Men det kanske kommer. När jag läst ut kommer jag framför allt att svara på frågan: Riskerar jag att bli en bitterfitta? Hehe. Kan avslöja redan nu att jag faktiskt inte tycker att det är så jävla svårt att leva jämställt med barn.

Lögner uppdagas

Hobbyresearcher som jag är, har jag kommit fram till att Magnus Uggla ljuger. Han påstår att Teatergrillen har en efterrätt som heter Gala. Men den finns ju inte! Å andra sidan kanske det är sån där grej, som man måste känna till.

Jag ska fråga dem. Jag ska nämligen dit och smörja kråset. Om inte alla barn blir sjuka igen förstås.

Jag har ny outfit - och är en tusing fattigare

Var på Ankis 40-årskalas i lördags, efter att ha stuckit på middag med hela familjen hos Karin (jobbarkompis till F) i Aspudden. Med bilen är sådana utflykter inte lika jobbiga. Men på söndagen ville jag bara träffa min familj efter all party party. Vi stack iväg till Barkarby Outlet. Jag köpte vanliga blåjeans (ljusa) från Fornarina samt en härlig tröja med silverbrynja från J Lindeberg. Summa: Tusen spänn. Billigt. Fast nu måste brallorna sys upp en smula.

Sedan stack vi och kollade på hästar samt fikade. Och så via Plantagen - hem igen. Jag stekte så mycket mat att jag stinker stekos än i dag. Natten var lite rörig, men i kväll blir det MEGET spännande att få se sista Persson-dokumentären. Han kommer tydligen att ställa upp på intervju efter detta. Men jag vill läsa intervju med Fichtelius också! Har han en framtid som politisk reporter igen? Kommer han att kunna göra comeback? Frågorna hopar sig.

Jo, höll på att glömma: Tony blev fotad för ett mama-modereportage med en massa andra tvååringar i dag! Tema 70-tal. Han såg lite ut som Elvis gjorde i sin vita Las Vegas-overall. Fast Tonys var orangeblommig och höftrörelserna obefintliga. För honom var kexen viktigast. Själva fotandet gick sisådär. Han tyckte det var lite otäckt och ropade en del efter mig.

Nackdel frilans: Aldrig ledig

Är "ledig" igen efter att ha varit på mama och redigerat i en vecka. "Ledig" = gör fyra timmars moderering på Aftonbladet... pust. Nackdel frilanslivet: Man jobbar jämt. Fördel frilanslivet: Jag ska vara helt oseriös med jobbandet nästa vecka och i stället satsa på mitt Projekt.

Men i dag måste jag masa mig ut med Nadia och storhandla på Heron city. Ser INTE fram emot detta. Har tungt huvud eftersom jag kom hem 2 i natt efter ett hejdlöst festande med FEMTIOÅRIGA kvinnor, bland annat. Om ni tror att fyrtioåringar partar hårt, har ni inte mött femtioåringarna, sanna mina ord.

Det var allt för i dag. Eller kanske för hela helgen. Ska försöka minska splittringen i mitt liv genom att minimera datoranvändning på helger o lediga kvällar. Lycka till.

Snart njuter jag en latte

Nej nu ska jag gå och göra mig en god kaffe latte här på mama. De har en ny kaffemaskin. Man stoppar i en liten rund grej inslagen i färgat papper - kaffet - sedan trycker man på en annan knapp och då kommer varm mjölk. Kaffet helt okej. Jämfört med det andra kattskitet som lätt blir.

För övrigt måste jag köpa en ny väska eftersom botten håller på att ramla ur min nuvarande. Är sugen på en stor, nylonaktig sak, men vet att ju större väska desto mer junk stoppar man i och desto ondare gör det i stackars ryggen.

I går kom jag hem vid Bolibompatid, fick lägga barnen och först därefter gick det att äta mat. Men så såg jag tredje Göran Persson, och måste säga att det är kul att se Människan Göran Persson ändå. För han framträder lite mer nu. Makten känns ofta väldigt ointaglig, människorna är bara statyer, även de mjukare sorterna som Mona Sahlin. Men fasen vad hårdhudad man måste vara för att orka med all kritik. Utifrån, inifrån, från partikamrater, från andra partier, från media, från gräsrötter och höga näringslivschefer.

En annan tanke har börjat spira. Kanske borde jag bli en politisk reporter. En ny Fichtelius, uppdaterad, no gubbstrings attached. Inte helt omöjligt faktiskt, fast lääängre fram i livet i så fall. Den som lever får se.

Så här såg livet ut de närmaste 24 timmarna

Ja i går var jag alltså med Nadia på taekwondo. Jag och Tony satt utanför och fikade. Tony var vild och social. Kommenterade allt folk gjorde - att de drack kaffe, att de drack te, att de åt äpple... ja, i alla fall kommenterade han allt gjorde som hade med mat att göra. Sedan gick vi förbi F:s jobb, lite tidigt fick han sluta sitt jobbande och så gick vi och åt middag vid Södra station. Pizza till barnen, kött till mig. Så hem.

Bolibompa, läggning... sen glo på tv. Sen sova och försöka turboläsa en bok. Snackade lite med Rebecca också. Jag var såååå trött när jag släckte lampan. Men så började Nadia grina, hade drömt något, hon kom in till oss, hon sparkade runt, F bad henne sluta sparka, då gick hon in till sitt rum, sedan några timmar senare kom hon tillbaka igen. Kl 6.18 vaknade Tony och han kom in för sin vanliga morgonkram OVANPÅ mig måste han ligga.

Frukost, jag tog barnen till dagis, Nadia skrek hela vägen dit för hon skulle sitta framför Tony men jag vägrade, så till jobbet på mama, sedan på möteslunch med Garbo reportage (vi som har lokalen ihop), sedan tillbaka, nu är det tokjobba som gäller igen. Tills hemgång. Jag är fortfarande inte frisk. Life sucks.

Fascinationen för usla män

Nya mama kommer nu snart. Jag har skrivit om pappor som är usla, som män, som pappor, som människor (i vissa fall). Jag är fascinerad, förvånad, irriterad och rasande över dessa män och hur de beter sig. Det är ett mysterium. Men jag undrar också över varför vissa personer BARA hittar män som inte är snälla, som beter sig illa och är allmänt hänsynslösa. Jag har aldrig fallit för sådana typer, vad jag kan minnas. Det är inte sexigt. Jag är alldeles för ego för att vara ihop med opålitliga barn-män. Jag tycker mig förtjäna ett liv, jag tycker mig förtjäna att själv flippa ut, att själv vara den jobbiga, inte alltid men då och då när THE EVIL SPIRIT råkar knacka på.

Nog om detta. Nu ska här jobbas. Jag sitter på Kungsgatan. Var här extra tidigt i dag för jag ska hämta barn redan kl 14. Det är taekwondo i dag. Tony har lärt sig tränarens namn. Han har full koll.

Några dagar i Göteborg

Syrran ringde från "Kosso" som Tony säger, alltså Kosovo. Precis mitt när Göran Persson skulle förklara hur han såg på kravallerna i Göteborg, så jag blev lite splittrad.

Ja, jag var i Göteborg de där dagarna. Jag var fruktansvärt rädd. Hade aldrig sett så aggressiva poliser någonsin förut. De var fanimig helt galna. Jag var livrädd - för polisen. Jag som typ aldrig begått ett lagbrott (nästan inget i alla fall). Jag såg inte stenkastarna, har ingen aning om vilka de var, men blev i polisens ögon associerad med dem. Och folk som inte var där trodde mig inte när jag kom hem. Det var kanske det värsta av allt.

Ett trauma var det i alla fall, i mitt liv. Allt våld, hur de knuffade och slog oss, oskyldiga människor. Alla hemska rykten, allt spring, det var så jävla galet allting. Ali fastnade mitt i skottlossningen, vi trodde att han hade blivit skjuten. Det tog ett bra tag innan han kom ut från avspärrningarna. Då hade han lyckats få med Hannes - efter att han blev skjuten - på bild.

Jag var helt uppslukad, läste allt jag kom över om det där, fram tills jag någon dag lämnade det åt sidan och började med annat. Ungefär då - tjong! smällde det i Twin Towers. En annan historia.

Mammiga barn nej du

I dag gick jag till jobbet JÄVLIGT STRONGT om ni frågar mig. Alltså från Tanto till Kungsgatan (korsningen Sveavägen). Jag har fortfarande ett lock för öronen och bihålorna men jag orkar inte bry mig. I stället funderar jag på att äta lunch nu när hungern håller på att driva mig till en irritation utöver det vanliga. Någonstans i närheten av Åhléns city vore fantastiskt för ett eventuellt fynd till min vårgarderob, dock livsfarligt för min ekonomi.

Ska hämta barnen senare i dag. Nadia och Tony verkar vara i toppform, jättebra på att trakassera mig när jag försöker äta frukost och läsa tidningen. Dags att programmera om mammigheten till pappighet tror jag. Hur - ja det vet jag inte. Men det ska göras.

Jag är väck (men husarresten är över)

Natten gick bra. Nadia kissade inte ner sängen, tack och lov, och Tony sov riktigt länge. Sedan åt de frukost och härjade tills de fick klä på sig och så bar det iväg. Till dagis. Tony var så ivrig att han försökte smita i förväg och skrek som en gris när jag hindrade honom. Sedan skrek han i alla fall när jag lämnade honom - eftersom han inte ville ha galonisar. Jag bara gick, hade noll skuldkänslor. Ta mina barn bara! Jag är helt trött på alles som har med barn att göra just nu.

Ironiskt nog begav jag mig då till mama (apropå att inte vilja ha med barn att göra) och jag ska jobba här hela veckan! Så vi hade möte och då ringde F, som kom hem från Östersund finally.

På lunchen upptäckte jag att jag sumpat min portmonnä och nu kan jag inte sluta älta detta, har ångest ångest. Är rädd att jag blivit bestulen. Vet inte minns inte är ganska väck om jag ska vara ärlig. Hejdå

Att vilja komma ut

Jag ogillar barntermometrar. Därför kan jag inte mäta om Nadia har feber, så jag vet inte om hon kan gå på dagis i morgon. Vi får väl se hur nästa vecka blir.

Förutom något slags lock för öronen och lite matthet, har min feber lagt av nu. Jag känner mig bara så instängd här i vår lägenhet, där vi vistats oavbrutet sedan kl 16 i fredags. I dag är det söndag och jag lär sitta här instängd ända tills Tony ska till dagis på måndag.

Jag kanske får ta med mig Nadia till mama i morgon. Ifall det blir hennes feberfria dag. Vi får se. Huvudsaken är att jag får komma ut ur detta hus. Även om det är minusgrader, regnsnöar och himlen visar sig från sin absolut mest gråa sida.

Grattis förresten, Mona Sahlin! I dag blir hon sossarnas partiledare. Jag intervjuade henne en gång, för Sourze, fick en timme eller så. Frågade henne då om hon skulle säga ja ifall hon fick frågan igen, att bli partiledare. Då svarade hon bestämt nej. Men saker kan förändra sig. Jag tyckte att hon var sympatisk, Mona. Men extremt slipad. Svår att ringa in, svår att ställa till svars. Blir en pärs för politiska journalister framöver.

För övrigt måste alla läsa om Uppdrag gransknings mansgriseri. Har man ju anat hela tiden. Se dagens DN, kulturen, eller tidningen scoop. Redaktionen har katapultstol för alla kvinnliga medarbetare. Jag hatar sånt griseri. Varmt och innerligt.

Sjuk som bara den

Håller på att bli riktigt sjuk. Barnen bråkar och röjer här hemma men jag är inkapabel att ta hand om dem ordentligt så jag bara försöker hålla dem så kort det går, är hård och oförsonlig med alla deras krav, struntar i annat. Tony är i full gång med att röja kassetter och fotoalbum - orkar inte bry mig. Jag räknar minuter innan mamma kommer. Nu är det 35 minuter kvar. Jag är så trött så trött. Till på köpet vaknade Nadia klockan fem i morse. Helt jävla otroligt. Har inte hänt på säkert ett år. Men just idag händer det såklart.

Som ett härligt mos på grädden verkar min mejl ha lagt av. Tack för det, unisite.

Ännu fler telefonproblem, ännu fler sjukor

Ja nu är det min tur. Satt och jobbade för fullt när jag kände det. Febern på gång. Kroppen blir öm, det sjuder i blodet på ett underligt vis.

Så jag åkte hem och försöker vila mig. Om en timme är jag helt ensam med kidsen, fram till kl 10 i morgon då mamma kommer. Hoppas bara att jag inte blir så sjuk som F och Nadia som inte kunde stå upp i 2,5 dagar. Nadia förresten är frisk som en nötkärna och helt i gasen. Tony - lite glansig på ögonen men ingen feber. Han är väl härnäst, när vi andra blivit friska.

Nu ringde telefonen men eftersom vår usla bärbara telefon alltid lyckas tappa kontakten med sändaren precis när vi ska svara, så hann vi inte innan telefonsvararen gick igång. Och har den gått igång, så går det inte längre att prata. Logiskt, eller? Nej just det. Aldrig någonsin kan man spela in en film här hemma som går ut på att någon hör telefonsvararen och lyfter luren för att prata. För det går inte att avbryta telefonsvararen. Den bestämmer allt.

Att skrika tills man kräks

Nu har det hänt. Tony skrek tills han kräktes. Och det var INTE kräksjukan. Det var ilska. Jag skyller på kycklingen. Hade den varit klar i tid, hade han inte blivit så hungrig och arg.

Hata hata kycklingrecept

Vad ni än gör, tro inte på den här killen. Han är ingen feminist nej just det, han har aldrig varit det heller, och kommer förmodligen aldrig att bli. Jag har inside information.

Sedan vill jag bara fråga HUR I HELVETE det kan stå att hela kycklingar ska vara i ugnen i 40 minuter! Har någon någonsin sett en hel kyckling bli färdig på 40 minuter i ugnen? Nej just det, trodde inte det. Nu står Tony och skriker allt han har: "MAT! MAT! MAT!" Det gick nämligen inte att få fram middag i tid i dag. Nu har det gått 60 minuter och kycklingjäveln är fortfarande blodig. Skit skit skit!!!

Att plöja ner sin energi i en cheesecake

Tokfint väder ute, varmt och soligt. Men Nadia är hur sjuk som helst, orkar ingenting och sover bara hela tiden. Tony får också stanna hemma, eftersom ögonen rinner, men han är inte alls sjuk. Helt pigg och i gasen, bara hittar på hyss hela tiden.

Jag ska laga hel kyckling i ugn och kanske blir det även en cheesecake. All min överskottsenergi plöjer jag in i matlagning. Hade jag haft ett val i dag, hade jag
1. Jobbat med Projektet.
2. Tränat, kört hårt på konditionen. Gått ut och sprungit kanske?
3. Duschat och bastat.
4. Köpt paljetter och sytt på min tråkigt bruna HM-bikini.
5. Gått till Telenoraffären på Götgatan och frågat varför i helvete min handsfree ringer upp människor av sig själv. Och varför den stänger av samtalet när någon försöker ringa mig.

I stället läser jag Ronnie Sandahls utmärkta bok och springer med saker till min son och dotter. Hon äter inget, men fick ändå i henne lite kräm. Nu ligger hon i sin säng och konverserar, om huruvida Emils pappa egentligen borde sitta instängd i snickarboa och ifall Lina och Alfred tillhör familjen. Tony däremot försöker få in största leksaksbilen i vår videobandspelare. Lycka till.

Hela familjen däckad - utom jag (som i stället får däcka Projektet)

Nadia är toksjuk, verkar ha fått F:s mördarinfluensa. Hon har bara sovit och vilat hela dagen. Orkar inte sitta ens. Fick rulla henne i vagn till dagis för att hämta Tony, väl där berättade de - surprise surprise! - att även Tony är lite trött och underlig och nog måste vara hemma.

Så det blir vabba-fest här, och att skicka barnen till Uppsala i helgen är bara att glömma. Puh! Men jag ska få hjälp av mamma - som är dagens födelsedagsbarn, grattis! - att ta hand om sjuklingarna. F, fortfarande lite sjuk, ska ha seminarium i Östersund. Hejdå min lediga helg, min lyxtillvaro på hotell (som jag ändå inte hade haft råd med). Vi ses nån gång i framtiden, Projektet.

Vård av kanske sjukt barn

Så har vi dagen i dag:
Hemma för vård av sjuk Nadia. Hon mådde illa i morse, men kräktes aldrig, och så när Tony körts till dagis, jag tagit hem jobbdator och grejat en massa proviva (bra dryck för magsjuka barn), så mådde hon prima och åt frukost som ingenting. Mysko. Så hon kanske kan gå på dagis i morgon trots allt.

Dessa dagar känns som rysk roulette. Precis när våren bryter fram, brukar ungarna vara som sjukast. F hade ju influensan, och vi bara väntar på att de ska bli smittade. Men det verkar märkligt nog inte bli någon influensa för kidsen. TA I TRÄ. För om de klarar vårbrytningen, så blir det nämligen som så att de inte är sjuka så mycket mer på våren. TA I TRÄ.

Jag försöker skriva min artikel samtidigt som jag tar hand om Nadia. Det går okej, fick göra en hel intervju nu utan problem. Men skrivandet, det återstår att se. Behöver verkligen bli ganska färdig med det i dag.

Klockad eftermiddag

Kort resumé över gårdagen:
15.50: Hämtade endast Tony eftersom Nadia skulle få hänga med sin dagiskompis hem (även vår granne). Men Nadia såg oss och stod och grinade lite när vi gick, fast det gick över.
16.25: Drog med Tony till bebisaffärer för att fixa en sittkudde till Nadia. Hittade en i Hornstull. Hade noll cash så jag fick gå och hämta ut 100 kr för att få ihop de 195 kronorna som den kostade. Kvar på kontot: 60 kr. Numera 30 eftersom jag fick dra det på Tanto livs för att kunna betala proviva. Ligger riiisigt till.
17.00: Snackade med F om var vi skulle äta middag. Bestämde oss för att testa prisad thai på Lundagatan. Jag dit, flera tradiga uppförsbackar.
17.20: Väntade på F medan Tony spanade in förgyllda lejon och klagade åt att han var tvungen att sitta på toa och vänta medan jag gick.
17.30: Vi satte oss och åt. Det var gott! Tony åt massor av ris samt de där rischipsen man får. Sedan blev det brått.
18.30: F körde mig till grannen, sedan ner med bilen i garaget. Jag hämtade Nadia hos grannen, fick lite te.
19.00-20.00: F la kidsen. Jag såg på några avsnitt av Seinfeld innan jag däckade. Nadia verkar inte ha kissat ner sig i natt, halleluja!

En ny människa med ett gammalt uppdrag

Våren är här! Solen skiner, så ofattbart skönt. Och F börjar bli bättre äntligen. Plus att jag dealat en bättre peng på ett jobb. Efter ett rejält och krävande yogapass känner jag mig som en ny människa. Dock med samma gamla artikel att skriva som igår. Så see ya later.

Den 31 december 2006 var vi så här snygga

Måste visa er en bild som Jessica skickade, den är från nyår. Visst var vi tjusiga! Observera att nästan alla har glitter på ögonlocken. Från vänster: Nadia, Jessica, Ida och jag. Tony kutade runt så mycket så han fastnade aldrig på bild. F tar bilden.

Hälsa A-solen, sedan B-solen

Ja, F blev verkligen rejält toksjuk. Jag undrar ifall jag också kommer att bli sådär sjuk. Helst inte, faktiskt, även om jag har en massa olästa böcker därhemma att läsa. Man verkar inte orka läsa ändå. Man verkar inte orka någonting alls nästan.

Jobbar på som ett jehu just nu, men det är bra, för då kanske kanske jag kan frigöra tid till Projektet. Vi får se, vi får se. Om någon vet hur man hittar teckningar som de här på hur man gör solhälsning B får de gärna tipsa mig. Jag behöver göra solhälsning A plus solhälsning B för att ha någon chans att förkovra mig på yogan. Och jag vill förkovra mig. Jag vill ha så kallade utmaningar. I alla fall så länge de inte är alltför utmanande.

Morgnarna då man aldrig får sitta ner

Fjärde morgonen i rad som jag gör rubbet. Är jävligt trött på morgnar då det ställs en miljard krav hela tiden (och skriks, och bajsas i det oändliga). Men F är fortfarande sjuk och orkar inget.

Diskussion just nu:
Nadia tjatar om att hon vill skriva sig på armen, eftersom jag kom hem med en stämpel från bang-festen i torsdags. Jag hävdar att det bara är restauranger med stämplar som får skriva på armen. Hon vägrar gå med på detta. Diskussion, diskussion, diskussion. Plötsligt ger hon upp och kommer på att vi ska skicka hennes teckning till Bolibompa (gårdagens krav - att vi skulle gå ut direkt och lägga på lådan, fast det var läggdags, totalt sammanbrott när jag sa att vi skulle gå i dag i stället, därefter följde femtio sammanbrott, hon skulle ha plåster, hon skulle ha dockor i sängen, hon skulle göra allt utom att sova trots att hon var hur trött som helst). Men nu kan hon tänka sig att skynda sig att äta frukost och klä sig, bara för att vi ska gå till brevlådan med hennes brev. Under tiden kommer Tony och serverar låtsaskaffe.

Var på fest hos Daniel i lördags, med Jon o Anna. Fick skjuts! Både dit och hem. Det var trevligt även om jag inte kände så många. Hade Annikas faboulous klänning på mig, den är helt underbart snygg. Se bilden. Kom hem vid halv ett-ett, och fick kravla mig upp kl 6.40 när Tony började gorma "mamma, mamma". Satte på Skrot-Nisse-dvd och sov en stund till i soffan, sedan frukost, sedan badade ungarna, sedan började jag skriva veckomatsedel, sedan kom Kalle o Maj till Tanto, hälsade på, sedan ut med Nadia och Maj medan Tony sov, sedan in och fika lite, sedan gick Kalle o Maj, då kom Karin och fikade, så gick hon och vi åt, läs och njut:

Coleslaw, hemmagjord, mums
Marinerade ugnsstekta tjocka revbensspjäll
Röd chilisås
Pommes frites, gudomligt goda, med flingsalt

Bara lite, lite new age-ig

Jag har börjat tänka liiiite i new age-termer och funderar därmed på om jag kanske ska sluta vara på internet på helgerna. Bara för att kanske bli mer fokuserad och närvarande och kreativ och ja, det är bara att plocka fram kristallerna och börja ouma shanti allt ni orkar. Den blå här sägs "stabilisera ceremonier" och användes av indianer i Amerika. Innan det kom alkoholiserade irländare och uberpatriarkala italienare dit.

Men, hur som helst, jag skriver inte så mycket helt enkelt. I går åt vi skitgod fisk hos Martin, barnen var med och skötte sig någotsånär - Nadia låste in sig på toa, Tony bajsade två gånger inom en tidsperiod på 20 minuter, de försökte sno maten medan Martin lagade den och ett vänligt tack och hejdå satt extremt långt inne för Nadia när vi gick. Men ändå. Ganska okej.

Nu är svärföräldrar här, F är skitsjuk, 39 graders feber. Jag ska på fest själv i kväll. Tjena hej

Ramlar runt på stan

Ute i går. Mötte först Belinda på Texas steakhouse, åt stek och sallad på bästa GI-manér, sedan drog vi plus Karolina till Ronnie Sandahls releasefest ("Vi som aldrig sa hora") vid Östgötakällarn, han visste att jag hette Ana med ett n! Mystiskt.

Sedan ramlade vi vidare, mot bang-fest, på Café Umbra i början av Hornsgatan, nära Slussen, där ramlade vi runtikring och hälsade på diverse, en bög bjöd på champange, vilket fick dumma mig att ifrågasätta om han verkligen var bög, försökte förhöra honom om schlager fördomsfull som jag är, men fick ge mig. I stället hoppade jag på en gammal Aftonbladetmedarbetare även han medelst ett glas champagne i handen (vad har hänt med den lesbiska tokfeminist-klubbscenen?), men han stack snabbt iväg.

Stod ett tag och snackade med Malin och Karin om livet och barnlivet, snackade även med Annika på förlaget och så kändes det som att man var ganska slut helt plötsligt. Då gick jag och Karolina hemåt (efter att ha hälsat på Elin - hon lovar ny bok i höst), Karolina skulle åt mitt håll. Hela vägen från Slussen till Tanto i höga klackar. Fötterna relativt misshandlade. Men jag mår fint, lite trött bara. Ikväll bjussar Martin på middag. Alla dessa mediamänniskor, säger ni. Ja. Alla dessa mediamänniskor. De är ganska så roliga, faktiskt, alla på sitt sätt.

En minnesanteckning

Kom ihåg detta till sommaren: Man kan byta bostad! Är det inte genialt så säg. Helt faboulous: "Ä men gu vare regnar här i trista Sverige, vi byter med nån soltrött spanjack!" Mycket, mycket bra idé.

Den 9 mars - internationella mansdagen

Gjorde en lite dum grej i morse. Men Nadia grinade och gnällde och skrek och grät från den sekund hon vaknade, så för att få henne att tänka på nåt annat sa jag: Vet du Nadia. I dag är det internationella kvinnodagen.
Nadia: Vad är skjela kinnodagen?
Jag: Det är... (shit shit)... den dagen när alla tjejer bestämmer.
Nadia (all surhet som bortblåst): Jaha! Så då får inte Tony bestämma då?
Jag: Nej.
Nadia: Inte pappa heller, för han är pojke!
Jag: Ja just det.

Sedan kommer givetvis frågan som komplicerar det hela.
Nadia: När är dagen då killarna får bestämma då?
Jag: Det är en annan dag.
Nadias far: Det är alla andra dagar.
Jag: Lägg av, säg inte sådär.

På vägen till dagis funderar jag på om jag helt enkelt ska utnämna den 9 mars till internationella mansdagen. Det känns inte okej att det inte finns en internationell mansdag. Alla män måste ju få en dag när de kan propsa på sina grejer. Typ "radera alla andra program på tv förutom sport och jag-rynkar-pannan-för-jag-är-seriös-journalistik". Eller dagen då man får gegga ner toaletten hur mycket som helst. Eller dagen då snubbar får löneförhöjning utan att mina kvinnliga medarbetare får, och ingen lägger sig i. Eller så kan det vara dagen då man kan kissa precis överallt utomhus, där man råkar stanna till, bara att fjöla på.

Vi har en diktator i vårt hus

Då har det gått två veckor efter förfallodatum utan att fakturan betalts. Detta betyder alltså att min framtida hyresinsättning och betalning av barnens dagis och matinköp till min familj äventyras. Och min psykiska hälsa, eftersom jag blir så vanvettigt förbannad och känner mig totalt maktlös över arbetsgivare som inte betalar sina fakturor. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är fruktansvärt jobbigt, och kränkande. Inte fan vågar man ge sina anställda lönen 2-3 veckor senare än den 25!!!

Men jag känner på mig att det här kommer att bli en riktig långkörare, en mardröm helt enkelt. Det känns så. Jag går alltid på känsla.

I går tog jag hem tre ungar efter dagis - även vår grannes lilla tjej, Vendela. Hon var inte det minsta orolig över det och lekte loss med Nadia - alias Diktatorn. Vet inte riktigt vad det är med Nadia just nu, men hon är väldigt dominant, krävande, envis och talar ständigt i order-form. Måste nog ta en lång stund ensam med henne för att förstå vad det handlar om.

Jag är så kass på yogalyft

Fick uppgifter i dag på yogan. Jag ska göra 3 solhälsning A och 2 solhälsning B typ två gånger i veckan, plus då tisdagens yogapass. Då kommer jag att bli lite mer lyckad som yogis. Och kanske göra det totalt omöjliga maglyftet. Jag ska inte gå in på hur det ser ut, men det är typ omöjligt. (Snubben på bilden gör en variant, kanske, eller så har han bara precis råkat släppa världens fis och gör sig till, för att folk ska tänka på annat.)

Nej nu ska här arbetas i turbotakt. Klart slut.

En hypokondriker erkänner

Jag får verkligen kraftfulla anfall av hypokondri ibland. Som i dag, när jag är galet trött på vägen till jobbet. Har varit otroligt trött i veckor nu, och ibland även illamående. Vad annat kan det vara än hjärnhinneinflammation!? (Tja, typ, virus, sömnbrist, våren, åldern, tvåbarnsmoderskapet...).

I övrigt har tre pinaler försvunnit från vårt hem. En spalampa. Ett par termobyxor. Och tidningen med receptet på brödet som jag börjat baka i går. Som tur var hittade jag det på internet. Och spalampan var säkert för att jag letar så dåligt. Men termobyxorna! De måste tillbaka.

F är i Vimmerby i dag så jag är helt alone med kidsen. Men det går säkert bra, fast jag kommer att bli totalt utmattad flera gånger om, och Nadia har nån slags all time high i trotsålder, så jag säger som Bette Davis:
"Fasten your seatbelts. It's going to be a bumpy ride."
För övrigt en genialisk filmreplik.

Städade gjorde vi aldrig - nobody's perfect

Nadias bild av Tony. Hon har verkligen fångat hans väsen, fast hon missade fejset.

Jag tränade trots småätandet. Sedan tog jag och Tony ett bad - med spaljus. Han är lite vattenrädd, Tony, men blev mer och mer vågad ju längre vi badade. F och Nadia handlade presenter, sedan kom mamma och barnen och hon åt ugnspannkaka. Sedan stack F och jag till Dragon House i Hornstull, åt med Martin och Henrik. Väldigt mystiska rätter, bland annat "Kristallgelé", alltså nån gelé som smakade fläsk. Jag tog en stark kycklingrätt, den var god, men de andras mat var av varierande kvalitet.

Sedan stack vi till Bertil och Judit (?), kommer inte ihåg namnet riktigt, drack goda öl, sen gick F och jag hem men missade helt att det tydligen var månförmörkelse och en massiv måne, dumt, men vi hade fullt upp att diskutera patriarkatet unt so veiter.

Sov till 8, upp en sväng, sov igen till 10, upp och ner med tvätten, sedan lagade jag texas fajitas. F och Nadia stack iväg på kalas på Värmdö, Tony sov och jag med sov en liten sväng efter att ha sett Bridget Jones 2, ganska mycket sämre än ettan men ändå visst underhållningsvärde. Så fick vi brått att sticka hem till the Seiberlichs, där vi fick rejäl köttstek och massa god sallad med mera. Barnen lekte loss totalt, fick välling och sedan bröt Nadia ihop femtio gånger på vägen hem (körde bil) tills hon slutligen somnade, för ungefär 20 minuter sedan. Själv ska jag snart sova. F kollar in sista delen av serien Life on Mars. Men jag har tappat koncentrationsförmågan vad gäller tv så jag har inte hängt med hittills, läser nog Jane Fondas memorarer i stället. Tjena hej från trött tjej.

Småäta är helgens melodi

Jag gör lite konstiga saker ibland. Som att boka ett hotellrum för 3300 kronor! I och för sig ska min firma betala. Men min firma är inte så välbeställd. Håhåhåhå. Men jag har hört att ju mer pengar man gör av med, desto mer tjänar man. Det låter helt crazy. Vi får se om det stämmer.

Annars är lördagen medvetet kolugn, eftersom söndagen kommer att vara totalt fullpackad av aktivitet, först kalas, sen middag.

Själv är jag lite sugen på att träna, bara lyfta några vikter här hemma, men hindras hela tiden eftersom jag småäter hela tiden. Man ska ju låta det gå 1 timme efter att något intagits. Nyss - tre kokosbollar. Hrm... Jag kommer att straffas för detta!

Annorlunda språkresa

Hahahaha. Det var lite skoj. Se själva här.

En dag med diverse raseriutbrott

I går var jag, Ankan o Karin på Noodle House. Kommer det att bli en legendarisk afton? Kanske, vi får se. Jag drack en öl och åt en massa mat, i alla fall, var sjukt hungrig efter lunchen som bara bestod av en lite större macka, egentligen.

I kväll är Karin ute igen, men jag får se om jag pallar och om F säger ja. Vi har barnvakt på lördag så då kanske vi ska ut och äta. Tre kvällar på krogen i rad är lite för mycket för denna trötta småbarnsmamma.

Min träningsvärk tar död på mig! Det är som att den stegras varje dag. Måste verkligen gå lite oftare på yoga så jag slipper få så här ont.

I övrigt får jag diverse raseriutbrott, till exempel när jag hade laddat upp en miljard bilder på extrafilm.se och webbläsaren plötsligt måste stänga ner sig. Men det är inget emot vad arg jag skulle bli om jag var Magnus, på kontoret, som måste byta mejladress! Tvingad av epostleverantören. Gud så arg jag skulle bli. Men snart är det lunch och då brukar saker lugna sig.

Armarna, axlarna värker

Hej min enda blogg. Här är jag, full av träningsvärk, sedan yogan jag gick på i TISDAGS. Min son Tony ringde alldeles nyss, av sig själv! Och pratade en massa hablahabla, men det var väldigt kort för han bara la på, utan närmare förklaring eller ett hejdå. Han är med sin pappa på kontoret i dag, han snorar och hostar extra mycket, men kanske är han såpass bra så han kan gå på dagis i morgon.

Annars har jag missat pressvisningen av Nina Frisk i dag, de stängde dörren och öppnade inte för dem som kom försent. Jag som ville få tag i pressmaterialet! Skrivet av mig själv, bland annat. Jag har också lunchat med Ann, alltid en trevlig stund, och nu sitter jag på kontoret och organiserar mig för mitt sista battle med bokmanus.

Tjena hej