För trött för mitt jobb

Jobbade hemma igår, som ett vacuum, ett hål i tiden, där jag lufsade runt i morgonrock tills det var dags att hämta barn i skolan. Under hålet i tiden hann dock ett enormt stressmoment dyka upp, som påverkade resten av gårdagen, störde nattsömnen, gjorde mig morgonsur när jag fick barnen till skolan, och okoncentrerad under dagens 1h15minuter långa yogapass. Problemet är att: Jag. Måste. Hitta. Intervjupersoner. Och jag är alldeles för trött för det, egentligen. Även om det är mitt jobb.

Jag fick i alla fall två intervjuer gjorda i går, och sonen hämtad, och viltskav lagad. Men jag har fortfarande väldigt dålig aptit, väldigt liten lust till att äta och laga mat. Det har liksom blivit skadat av alla rester jag ätit på sistone. Jag har så svårt för rester, det ger mig inte matlust. Jag har endast ätit rester till lunch, i stort sett varje dag sedan december. Och inte har det gjort mig rikare direkt. Bara lite smalare, eftersom jag bara äter för att inte vara hungrig.

Dags att lämna kalaset?

Förut, när jag var mästare på fester, hade jag en strategi för när det blev galet trångt, klaustrofobiskt, i de små ettorna som folk bodde i och trängde ihop sina 200 kompisar i. Det var: Härda ut så försvinner de som inte härdar ut, det blir luftigare, trevligare, man får hänga kvar och snacka med alla de skönaste människorna här (de som också härdade ut, de riktiga festprissarna).

Nu är det sällan jag går på fester där 200 personer trängs på 22 kvadrat, men i stället visade det sig att min bransch – journalistiken – blev en sådan plats. Man effektiviserar, tränger in, sparkar folk och ger alla kvarvarande fler och fler uppgifter och en dag kommer det bli ett stort svanhopp ifrån den här branschen. De som inte härdade ut är borta. Därmed mer plats för dem som härdade ut.

Då kommer den stora frågan: Blir det trevligt för dem som stannar kvar? Blir det luftigt? Kommer det finnas space, utrymme för roliga samtal, utveckling? Det tror jag knappast.

Så den här gången kanske jag blir en av dem som lämnar festen medan trängseln pågår. Vi får se.

Post yoga

Yogade idag, innan var jag irriterad och allmänt otrevlig, men upptäckte redan då jag knöt skorna efteråt att irritationen var som bortblåst. Kanske beroende på att frukost stundar (medhavd smoothie).

Det senaste dygnet har inte följt de sedan evigheter tillbaka upplöjda rutin-fårorna. Jag arbetade och var ganska misslyckad i går, eftersom en stor sketen text inte blev klar, sedan kokade jag min pasta och gav mig iväg på stan, där det ömsom var asvarmt, ömsom blåste kallt, ömsom molnigt. Köpte upp ett presentkort på någon super-eko-reko-affär, cyklade mot HM, försökte byta dotterns klänning men den fanns inte alls, cyklade till Strandvägen. Satte mig, åt min medhavda mat (fortfarande en fattig människa). Gjorde ingenting. Alltså ingenting. Det är väl det här som är den största sensationen med tanke på rutiner. Jag gör aldrig ingenting. Då ringde JD. Vi satt en stund på Dramatentrappan och sedan gick jag på kurs i cirkulär ekonomi. De pratade om holocracy, eller holacracy kanske, som ersätter demokrati om vi vill. Alltså där även naturen är en del av demokratin.

Mycket annat intressant, men sedan smsade JD och vi möttes upp på Le Rouge, baren, snackade och tog en öl, sedan cyklade jag hem och glömde säga en massa saker till F som jag borde sagt. Bland annat att vi ska barnvakta fyra extra barn på fredag.

I morse tog F barnen till skolan och jag tog mig själv till yogan. Jag tänker så mycket på Kroatien nu att jag är rädd att något kommer att ta resan ifrån mig.

Tiden räcker inte

Jag hade ett litet sug att träna i dag men det fick bli kroppsvila. Tre dagar i rad, lite överspänt. I går var jag hungrig som en varg när jag kom hem, åt det som fanns av min måndagmiddag, spagetti och köttfärssås, barnen fick gå ut och leka för de sprang och skrek så, men lille H som skulle hitta dem i kurragömman hittade ingen och blev ledsen, han kunde inte komma in själv.

Jag hämtade upp dottern på fotbollen, sedan troppade måndagmiddagsgästerna av, då försökte jag genast lägga barnen och sonen gjorde sin läsläxa, men kunde inte riktigt somna utan fick sova hos oss. Såg på tv, la mig för sent, upp sju, iväg med barnen till skolan, sedan fixade jag med present till lärare, redigerade och skickade en text, redigerade två andra, nu skriver och skriver jag på nästa text, och så sitter jag och hoppas på att få till en, två, tre små intervjuer så jag kan förbereda för avslut. Men det har blivit lite problem på frilanskontoret. Internet har lagt av. Tur att jag hittar andra vägar ut.

Förresten kommer det cirka 2-3 mejl om dagen som innebär att jag ska boka upp tider i min kalender, möten, avslutningar, presentationer, sommarluncher... Dottern knäckt igår för att hon missar fotboll på onsdag eftersom vi är bjudna på middag. Det är svårt att hantera alla nej som ska sägas till allting. Men tiden räcker inte till.

Det bullrar så förbannat

Sitter och arbetar med mina små texter, och en hel del med dem som är lite större. Har en riktigt fet jävla text att visa er så småningom, närmare bestämt år 2014. Den ska ni läsa tycker jag. Mer information kommer.

Annars har jag en bra känsla av i dag, kanske för att jag fick yoga, för att jag inte fryser häcken av mig eller för att JD bjöd mig på sushilunch eller för att jag var snubblande nära biblioteket när vi drack en kopp kaffe på Medis. Biblioteket är mitt nya favoritplejs. Ju mer tid jag spenderar på bibliotek, desto bättre verkar mitt liv bli. Där råder största möjliga tystnad. Tystnad är värt ofantligt mycket i detta bullerhelvete som vi kallar Stockholm.

Mors helg, kan man säga

Oj tiden gick fort plötsligt. I fredags var F:s mamma i skolan, och hon tog med sig ungar på landet, medan F och jag möttes upp på Bar Central och åt mat och snackade om Kiruna, där han varit och gjort ett projekt som han beskrev som ren lek. Det är ju ljust dygnet runt där i stort sett, så han hade knappt sovit alls.

Ja, vi gick hem och sov hur länge som helst, kändes det som, sedan packade vi lite saker och begav oss iväg på pendeltåg mot landet, F:s mamma hämtade oss och barnen hade fått en massa nya kläder de visade upp. De spelade krocket med grannungar, vi åt god mat ute och jag låg i hängmatta och läste för solen sken och det var riktigt varmt. Medan F kollade fotboll så såg jag en film om Shrimpton, den första supermodellen, och hennes fotograf till pojkvän Bailey, året var 1962 och det avslappnade, unga, började blöda igenom det stela, föråldrade överklassmodet.

I söndags väckte barnen mig med frukost på sängen, mors dag och allt, fick fina teckningar med rosor på och present – halsband – och så var det mer sol, jag joggade en halvtimme (dottern joggade med en sväng), avslutade med yoga, det vill säga några solhälsningar +  navasana, så när vi fikade kom regnet. Då höll vi oss inne och läste och gjorde läxor och sedan åt vi ugnspannkaka innan vi blev skjutsade till tåget, och åkte hem. Hemma via Ica kl 19,  jag gjorde köttfärssås till måndagmiddag, F såg till att ungarna tvättade sig och la dem, så kollade vi Mad men och la oss.

Upp tidigt, drack smoothie, väckte barn och gav dem frukost och stack iväg till skolan, i tid! Så pinnade jag vidare mot Yogashala, yogade 1,5 h och nu arbetas det för fullt här i textfabriken.

Hektisk tid

Mycket nu, i maj. Junis början brukar vara ännu värre. Jag förbereder mig på utflyktshets, sista-träffen-före-semestern-möten, ambitiösa utekvällar varvade med barnmiddagar, frökenpresenter, barn-vernissager, uppvisningar, träningar, fotbollsmatcher på helgen, plus att sista jobben ska tjongas in.

Sonen fixar det inte riktigt. I går hade de varit på utflykt 2 på 2 dagar, och matsäcken de alla fick från skolan dög inte, så för andra dagen i rad åt han inte lunch. När vi gick hem var han extremt arg och irriterad och slog sin syster så jag lackade ur lagom till vi skulle komma till vårt hems lugna vrå. Gråt och tandagnisslan, så plötsligt ett oroväckande lugn, men jag hade fullt upp med att laga laxköttbullar så jag reagerade inte i tid. Men det blev ytterligare en migränattack, sonen fick lägga sig i stället för att äta den väl behövda middagen. Dottern och jag fick lugn kväll. Och jag var beredd att vabba igen, men si på morgonen kom han glädjestrålande och mådde bra! Så vi packade väska, gick till skolan, tog adjö, jag till Yogashala, 1h snabbyoga innan de stängde, nu arbeta och äta frulle på kafé. I dag kommer F gudskelov. Det var inte så lätt som jag trodde att vara ensam. Inte i hetsiga maj.

Efterlyser förälder om kroppsideal

Jag efterlyser intervjuperson nu igen. Det gäller en förälder som inte är journalist och som tycker det är okej att vara med på bild med sin son eller dotter – som bör vara mellan 6 och 14 år (tidning: mama). Frågan är: Vad gör du för att din son/dotter ska få undgå utseendehets och slippa kroppsförakt?

Om du kan tänka dig att vara med, snälla mejla mig ana(snabela)udovic.se. Bara en fördel om du inte bor i Stockholm, om du är homo och har rötter i annat land och allt det där ni vet. Mångfald är mums.

Brinnande bilar, förlorade generationer

Jag fick sticka ut och köpa tidningen i går efter att barnen hämtats, efter att vi försökt cykla till Kanalplan men sonen var för knäckt över uppförsbackar och på grund av hunger så jag fick skjutsa honom, så köpte vi vårrullar och satte oss vid plan och åt medan dottern tränade, så skjuts/cykling hela vägen hem och som sagt, inköp av Expressen. Där var mitt reportage om dagens studenter (orsaken till att jag åkte till Uppsala två gånger), som enligt lärarna inte kan någonting – och dessutom saknar förmåga att ta till sig kunskaper. I dag har Ann-Charlotte Marteus kommenterat detta, läs här. Kul! (Ja, och här är själva artikeln som jag skrev dårå!)

Sonen hade läxa, han gjorde den med motstånd, sedan skulle han borsta tänderna, också motstånd, jag släpade ut honom och det var inte okej så jag fick be om ursäkt. Läste ut Sotarpojken, la barnen och såg på sorglig film "Stockholm Östra" och så var plötsligt klockan 23 så jag fick lägga mig.

Morgonen var som en militär exercis: Matsäck och friidrottskläder, dvs inte de trasiga converseskorna – dotter. Ingen matsäck (idag) – son, däremot skulle han vara i skolan kl 8.00 för museibesök. Och i kväll borde han gå på fotbollen men jag orkar inte tjafsa mer. Sa jag att han varje dag ska läsa 15 minuter högt också? Well vi fuskade lite med det i går, han läste tyst.

För övrigt brinner bilar i Husby med flera förorter dessa dagar. Vår statsminister menar att det är ett problem som måste lösas av Husbys företagare och föräldrar. Allt ska individen lösa i dag. Det borde ringa en klocka när det är just fattiga förorter som brinner. Struktur, någon?

På önskelistan

Förresten fyller jag år mitt i sommarn och de flesta har ingen aning. Men jag kan göra en liten önskelista, om någon skulle minnas.
Jag önskar mig
* Kraften bakom yoga (äntligen en ashtangabok på svenska!), av Petri Räisänen.
* Boken The Upcycle av Cradle Net-grundaren. 
* En prenumeration på Style By, tydligen landets bästa modetidning.
* En extrasladd till min MacBookAir – obs MacBookAir-sladd skiljer sig från vanliga MacBook-sladdar.
* En sån där läsplatta som heter Kindle, utan abonnemang, hehe, dyrt, så ja, jag får köpa den själv (om inte folk går ihop).
* Presentkort på Biologiskt hudvårdscenter.
* Presentkort på Åhléns.
* Tid.
* Bokat bord i augusti eller juni före 16 juni på trevligt, bra ställe som tex Chez Betty med F, inklusive barnvakt. (Jag betalar maten själv!)
* Hörlurar MED MIKROFON, mycket viktigt, helst modell Tanto av Urbanears. Gärna färgen pool. Tänker – fjärde gången gillt! (Första hörlurarna tappade jag i taxi, andra gick sönder, tredje gick sönder..)

Jag kommer säkert på mer.

Att göra-listornas ofullständighet

Gnetade på på jobbet, hade en trevlig lunch med Morelli, men arbetsdagen slutade med att jag inte klarade att pricka av min to do-list som jag hade önskat, fattades en halv artikel för fulländning. Så hämtade jag barn, först min son, men han ville inte för han skulle bygga klart ett lasersvärd i plus-plastbitar, så jag fick hämta min dotter, vi gick till sonen och plockade upp honom. Sedan blev det lek på gården medan jag kokade krokfångad torsk i rödvin och salt, samt gjorde en mycket god äggsås till, sonen fick förstås fiskpinnar och så hade vi en ganska soft kväll trots mycket tjat om läxor som till sist gjordes (F har åkt iväg igen). Barnen somnade lätt, jag såg på nyheterna och sedan la jag mig, sov ganska dåligt och upp redan kvart i sju, duscha, fixa en matsäck, väcka barn, iväg med dem till skolan, så till Yogashala och köra ett pass på 1h20min, svetten lackar. Nu ska listan prickas av, banne mig! Trots tidig hämtning på grund av alla dessa fotbollsträningar som pågår och pågår. Jag ser det som en tävling.

Fotboll och annat i huvudet

Fick till en text som jag inte trodde jag skulle bli klar med och kunde äntligen bege mig ut i solen kring 18. Då passade solen på att gå i moln.

Jag begav mig till dotterns fotbollsträning, såg på en stund och plockade sedan med mig henne, vi cyklade till gården som var paradisisk med allt det ljusgröna, lummiga, pratade med A som satt där med sina söner och med O som satt med sin dotter, de lekte med en hund och jag måste säga att vårt hem är som Bullerbyn. Förutom att man hörde något som lät som ett skott kring 23-tiden i natt.

F la barnen, de somnade ovaggade, vi såg på Mad men som vi spelat in. Så vaknade F försent och de fick skynda sig till skolan. Jag har varit på biologiskt hudvårdscenter nu på morgonen, måste gå dit för att inte få rosasea eller vad det heter.

Man är ju över 40, och saker och ting sjanserar (hur nu det stavas). Förfallet närmar sig. Döden drar närmare. Det sämsta man kan göra, tror jag, är att slå döden ifrån sig. Bättre omfamna. Det kan ju bli en riktigt trevlig resa, vem vet?

Vi såg förresten en duva som stod och glodde på oss utanför köksfönstret i morse. F sa: Vilken gammal släkting är du? Vi gissade på hans farmor.

Hur saker utvecklar sig

Den här kursen vill jag gärna gå på! Cirkulär ekonomi betyder alltså att man kan tjäna pengar utan att behöva förstöra jorden eller skapa sopberg. Det vill jag verkligen veta mer om.

Men det är på kvällen, så vi får se hur det blir, det ska funka med alla möjliga andra människor också. Om kanske tre år kan man gå på kurs på kvällen utan problem, det är utveckling. Om kanske sex år kan man gå på kurs MED sina ungar, det är ännu mer utveckling. Om kanske tolv år är det ungarna som talar om att man måste gå på kurs i cirkulär ekonomi annars är man en vidrig parasit på denna jord! Vilket vore en fantastisk utveckling.

Lugnet på en måndag förmiddag

Veckan drar igång, jag har lämnat dotter extra tidigt i skolan för att kunna vara med när sonen träffade läkare kl 8.15. Hon gick igenom alla symptom, och tror på barnmigrän, men allt ska checkas igen och igen tills vi vet.

Så hann jag med en yogastund, 15,h och en kaffe med A och yogalärare B i solen som plötsligt dök upp på Nytorget. Nu är det råjobba som gäller, men lugnet i kroppen är faboulous, både med tanke på yoga och på det läkaren sa.

Lördag var det post-kalas-utmattning, sedan såg vi lite Eurovision, som utspelade sig i Malmö, och på söndag åkte F med dotter på match medan sonen och jag vistades på gården där jag gjorde en intervju på telefon, och sedan fick jag för mig att jag skulle grilla, det gjorde jag, lite korvar och varma mackor fick dottern och sonen och grannkillen, barnen lekte ute hela dagen medan jag läste och läste och läste böcker. Finns inget som att läsa böcker. Klar med Knausgård.

Sedan framemot kvällen när jag lagat två olika måltider (bland annat Pluras köttfärssås, mums vilken god), kom JD med sin P och vi åt och sedan kollade vi på ishockey-VM-final, där Sverige vann mot Schweiz. Barnen skulle sova men sonen hade lite svårt, som alltid på söndagar. Till sist däckade han.

Kalasklart

Kalas för sonen idag, några få ur klassen, även tjejer. Bakade kladdkaka, tårtbotten, handlade marsipan med mera för 400 spänn, hem och göra klart, äta lunch och så drog det igång. Redan efter 40 minuter var fika och presentöppning avklarad (mycket böcker och star wars-lego), så vi fick bege oss ut på gården.

Sonens mostrar kom, vi pratade Kroatien och vad som fattas för mitt medborgarskap, och jag lagade en köttgryta med gorgonzola och nu är vi rätt trötta i familjen.

Hade en konstig dröm i natt: Att jag hade sovit i flera månader och att det blivit den 14 september. Ångest över allt jag hade missat. Bieffekt: Blir mycket nyfiken på vad som kommer att hända den 14 september.

Frihet kostar allt du har min vän

Vi lever länge som om vi vore barn, eller kanske tonåringar. Jag vet inte om det är så himla nyttigt. Ser på dem som inte har barn, de sitter på jobbet i evigheter, utan att göra särskilt mycket mer än de med barn. De saknar ofta effektiviteten som den som har ansvar för någon annan skaffat sig.

De som varken har barn eller som tar ansvar för annan närstående är ofta rädda för att deras frihet ska inskränkas. Men vad är det att vara fri? Vad är poängen med att ingen någonsin verkligen behöver en? Är det så fantastiskt?

Jag tror att vi finns för att alla andra finns. Väldigt enkelt. Vi finns för att ta hand om varandra. Alla jättestora egon som bara och uteslutande tänker på sig själva och sina behov, blir djupt olyckliga eftersom ingen saknar dem. Ingen behöver dem. Sådan frihet klarar jag mig utan.

(Nej, jag tycker inte att alla ska ha barn, tvärtom. Men jag tror att alla skulle må bättre av att ta ansvar för andra, ombesörja fler än sig själva.)

Vår tids Kafka-situation

Från och med nu är det en sak som upptar all tankeverksamhet förutom den som gör att jag klarar det basala: Att få sonens iphone 3 att funka. Man kan säga att det är en smula motigt.

Så här har vägen sett ut hittills, och jag hoppas att intresseklubben antecknar:

1. Jag köper telefonen på Sergels torg för 400 spänn. Får ett nummer och den förra operatören, Tele2.
2. Jag orkar inte ens påbörja upplåsningen och hinner inte, eftersom dagar och kvällar ägnas åt att arbeta, intervjua, gå på fotbollsträningar, baka kladdkakor, göra läxor och träffa B som kommer från Gbg (och se Hollywood-skådisar).
3. Kvällen innan födelsedagen försöker jag ändå koppla ihop telefonen med itunes för att få till det. Men telefonen är låst och ingen mer instruktion går att få. Jag slår in telefonen i silver-presentpapper.
4. Födelsedagen inträder, jag ger telefonen till sonen som blir glad över färgen (svart), mindre glad över att den inte funkar, jag förklarar läget och det är okej.
5. Jag åker till operatören, Tele2, för att låsa upp. Men det kan jag inte göra där. Det ska jag göra på nätet.
6. Jag åker hem, ringer samtidigt Tele2, får höra hur jag ska gå tillväga, firar min son som är hemma med farmor och farfar, öppnar presenter, och min mamma kommer. Sonen och dottern äter var sin pizza, vi andra fajitas. Sedan blir det tårta. Så efter att ha ätit tårta, kakor, sonen fått ännu fler presenter (en skejtboard av sin far, massa kläder, Star wars-lego som uppskattades, roliga böcker osv), sätter jag igång. Loggar in mig som Tele2-kund, in med numret. Men nej. Det kopplar inte.
7. Jag ger upp för denna gång. F har lagt barnen, kollar hockey, mamma har åkt hem igen, själv läser jag inredningstidningar och lägger mig vid 23.
8. Jag får iväg barn till skolan, stressar på lite, min dotter blir väldigt förbannad för hon tycker att hon får mer skit än sonen, ont i mammahjärtat, cyklar till yogan, pratar med Tele2, som meddelar att jag måste kontakta förra ägaren, ha förra ägarens mobilnummer och kontakt. Yogar 1h20 min, först med huvudet malandes "operatörsupplåsning, operatörsupplåsning" men sedan uppstår det magiska att man ger fan ett tag.
9. Klar i huvudet åker jag till jobbet, får veta att numret till iphone förut var ett annat, ringer den personen, han ska hjälpa mig, precis när jag ska in på Tele2 inser jag: Vet jag att det är Tele2? Smsar förre ägaren: Nej. Han hade Telenor.
10. Ringer Telenor och ber om hjälp. Det visar sig vara enormt mycket enklare att låsa upp telefoner som har operatör Telenor! Låser upp, betalar 350 kronor, men genomför inte själva upplåsningen eftersom jag inte vågar koppla in sonens iphone till itunes på min dator.
11. I kväll kommer den spännande upplösningen – ska detta fungera, verkligen? Eller har jag betalt nu 750 för absolutamente niente?

Jobba halvtid i stället

Roligt, här skriver Underbara Clara om min artikel som många verkar gilla (eller betvivla). Nu är detta en kort text och jag kunde inte ta med allt som forskaren säger, men jo, det stämmer att vi aldrig jobbat så mycket som i dag, förutom under industrialismens första period, och ja, såklart är det så att vissa jobb kräver 100 procents närvaro hela tiden – företrädelsevis yrken där man har med vård och omsorg att göra, men också om man sitter och håller vakt på olika vis. Forskaren Roland Paulsen syftar mycket på kontorsjobb när han menar att det går att effektivisera, samt på alla dessa möten som ska  hållas. Och på chefer. Är det några som kan dölja att de inget gör, är de dem i toppen, menar han. Men det fick inte heller plats i texten. När jag sa det till en av mina chefer satte hon kaffet i halsen, men hon har självdistans (och det gäller inte henne), så no harm done hehe.

Födelsedagen

Idag för åtta år sedan föddes min son, en ytterst liten och tunn bebis som låg och gnydde. Jag minns fortfarande den fantastiska buketten som de från mama skickade, med en liten en som hängde ihop med den stora. Då var jag bra blödig.

Min (och dotterns) present för denna födelsedag var en iphone 3, begagnad, dessutom operatörslåst så det kommer bli en del problems innan den funkar, om alls. Den köptes för 400 spänn vid Sergels torg i söndags. Den var den enda present han fick på morgonen (då vi som vanligt i klantlaget spillde ut glaset med juice på sängbordet) men fler kommer, och han vill ha fler, även om han är nöjd med sin telefon.

Men natten var full av trassel, sonen kunde inte somna förrän vid halv elva, dottern vaknade hungrig ännu senare och åt, och själv somnade jag tidigt men vaknade vid fem. Stress. Har många artiklar att skriva. Men listig som jag är gick jag och körde ett ganska hårt träningspass yoga, 1,5 h, och då uppstå det där magiska att man dels får bort all ångest över oväsentligheter man ändå inte kan påverka, dels kan fokusera och fixa de där texterna man oroade sig över. En så kallad win-win.

Sedan ska det firas hemma med släkten.

Hoppet är det sista som överger

Igår kväll slarvade jag ut på stan, mötte B och hennes tv-kompisar, vi gick till Brillo, det nya Riche-liknande stället, där diskussionsvågorna gick höga om Syrienkrig, klimatkatastrofer, hen, feminism, manlig omskärelse och journalistikens nytta. Så precis när vi skulle gå insåg vi att vid bordet bredvid vårt satt en Hollywood-skådis! Nämligen Michael Cera, från Juno. Mer om honom här. Han är ju grymt bra, men ingen vågade gå fram och säga det på det där amerikanska viset.

Avslut med bubbel i foajén på Teatergrillen, så taxi hem och sova så mycket det bara gick innan det var dags att bege sig till Söderhallarna där dagens intervju gjordes i två timmar. Så vidare till Shanti, äta lunch med A och A, prata Kroatien, och nu arbetar jag, men längtar till den internet-lösa semestern.

Sonen var pigg i morse när F gick till skolan med dem, han till och med trakasserade sin syrra på det vanliga viset, så man hörde "SLUUUTAAA", det mest förekommande ordet som ljuder i vår familj just nu och som vi hoppas kommer att upphöra när de väl får eget rum. Vilket ska hända före jul. Hoppas jag. Hoppas alla.

Barn sjukt, igen

Då var det dags för ytterligare en migränattack hos sonen, som antagligen började i går under måndagmiddagen hos grannen, som intogs medan dottern spelade fotboll. F lämnade henne där, jag hämtade henne. Vi åkte hem och såg en blek unge i soffan.

Men jag fick till en yoga idag och så regnar det. Ska se om sonen kan följa med på dotterns utvecklingssamtal. Annars får det bli bara en som går. Vi vill gärna gå bägge. Det är väldigt roligt med ens barn, man vill intet missa. Trots att de blir stora, tio år är hon nu, vill man ändå vara med.

Snart är sonen åtta. Hoppas så att han slipper få migrän under födelsedagsfirandet. Hoppas så att få besked om vad fan vi kan göra för att han ska slippa det här. Hoppas så att det bara slutar någon gång.

Att vara en och samma

Solen skiner, det är varmt när inte blåsten ligger på, jag åt lunch med min gamle gymnasievän J, innan dess var jag på mitt möte och kände att kanske, kanske kan saker och ting ordna sig. Kanske trots allt. Kanske är återstoden av det här året inte lika tung som början var.

Därefter har jag arbetat och mejlat en text och i morgon ska jag mejla nästa. Sedan ska hela rasket faktureras och då börjar jag givetvis, genast, med nästa text. Som är närmare bestämt fyra texter.

Jag läser Knausgårds 5an nu. Jag vet inte vad jag ska säga om den. Jag vet inte vad jag ska säga om hela hans projekt faktiskt. Men om han vill att gränserna mellan människor ska upphöra så gör de det för mig. Jag skulle kunna vara han, han skulle kunna vara jag. Han beskriver sin period på universitetet, han är kanske tre fyra år äldre än jag, det är som att han beskriver mig, min tid, mitt lallande runtomkring på olika A-kurser, studielånen som tar slut hela tiden, extrajobben man hoppade på, förhållandet som var instabilt och rörigt, festandet, alla dessa slumpartade händelser som ledde till att jag sitter här, på Katarina Bangata, och skriver texter för pengar, jag sitter här en majdag när solen skiner och vet att snart träffar jag mina två barn, min sambo, som alltid är jag i mina parallella världar, i dag lyssnar på Evert Taube och han för mig till de midsommaraftnar jag brukade spendera i Brunnsvik någon gång under 80-talets början. Brunnsvik eftersom min bästis pappa var sosse och då fick man åka dit.

Tanken är grumlig och splittrad för jag har alldeles för många saker i huvudet samtidigt. Jag vet inte vad jag vill med Brunnsvik, Knausgårds femma, inte heller med utsuddandet av mänskliga gränser. Men en sak vet jag: Jag vill ha råd att ha semester. Det är mitt mål nummer ett just nu. Jag satsar allt jag har på det enda kortet. Allt jag har.

Osäkerheten, miljön, rastlösheten

I går efter att ha serverat dottern lunch gick hon och jag längs vattnet hela vägen till Yogashala och gjorde ett pass familjeyoga. Vi andades rygg mot rygg, testade en massa olika yogapositioner (några som jag aldrig gjort förut), och stod på händer – eller försökte. Så låg vi länge i "död mans ställning" på slutet, det klarade hon utan problem. Hon har inga svårigheter att slappna av. Känns betryggande. Vi lever i en värld där unga människor är extremt rastlösa och saknar koncentrationsförmåga. Tror jag. Men jag är ganska säker på att vi inte kan vara riktigt lyckliga om vi inte kan koncentrera oss. Jag vet inte vad hetsen ska leda till. Varför man ska känna att man inte kan stanna av. Det känns inte så nyttigt.

Efter yogan tog vi bussen in till city, där jag försökte äta något men det är bara äcklig mat kring Sergels torg, så det fick bli nötter. Jag köpte en iphone 3, begagnad, utanför Åhléns, som jag håller tummarna för att den kommer att fungera med sonens kontantkort, men det vet man ju inte, förstås.

F hade storhandlat med sonen när vi kom hem, det hade gått på 3300. Förut brukade det kosta under 2000 att storhandla på Willys. Priserna går upp. Klimatkatastrofen gör maten dyrare, brukar man ju få höra. Nu får man även känna det.

Vi grillade i alla fall, eller jag grillade, på gården trots blåsten som gjorde det kallt. Korv och haloumi. Vi gick in och såg på Kulla-Gulla, gammal svartvit rulle där tempot var långsamt, sedan la jag barnen och såg Mad men och i morse tog jag upp barnen igen. Fick dem till skolan i tid. Nu väntar ett möte. Efter det vet jag inte mer.

Bibliotekslördag

Jag åkte hem till syrran igår efter att faktiskt mot alla odds blivit ganska klar med mina artiklar, puh, hos syrran var mina föräldrar och mina barn, som spenderat ledig klämdag på Skansen till stor förnöjelse.

Jag serverade makaroner med frysta tinade köttbullar, sprang hem och hämtade böcker som syrran kunde packa ned till sin resa och så åkte alla utom jag och barnen som åkte hem, kollade Star wars och när jag lagt barn kom F från Tyskland, han hade varit i en misärernas stad, som en spökstad, skräp överallt på gatorna, tiggande romer som bad om metall.

La mig rätt sent, vid halv ett, F fixade frukost och tvättade och sedan kunde vi bege oss på gemensam familjeutflykt: Till biblioteket (fast först var vi en sväng i Söderhallarna för att leta efter Bootstrap Bill eller Stellan Skarsgård, som min sonen hade hört redan i sexårs kunde vandra omkring som vilken farbror som helst bland maten, dock utan musslor i ansiktet som i Pirates of the Carribbean).

Här på bibblan målas det Star wars-skepp och pratas om Dödsstjärnan och hur den exploderar.

Så är också livet

Jobbade till efter sex i går, hade en ordentlig att göra-lista som jag kryssade i. En stor grej blev ogjord, men dottern ringde och undrade när jag skulle komma så jag tog mig hemåt. Där hemma åt jag fiskgratäng och såg på barnkanalen med barnen, sedan ringde P från Wien, min gamle vän, så jag pratade en del med honom.

Mamma la barnen och sedan såg vi filmen The descendants, rätt okej. Jag försökte lägga mig tidigt men blev väl vid 23-tiden, upp vid 7 och dricka kaffe, säga hejdå och åka till Yogashala. Första passet denna vecka (1h30min). Min kropp har blivit som förstelnad under den här veckan som gått utan yoga. Den var motsträvig. Det var inte lika kul. Det var jobbigt, motigt, jag ville fly. Men så är också livet. Man tar sig igenom sin skit och går vidare.

Nu har jag en rejäl att göra-lista även för i dag. Arbetar med två av de segaste texterna jag varit med om. Mina enkätpersoner blir aldrig fulltaliga, mina fakta-personer är svåra att få tag i, jag har för mycket text och allt går emot mig även här. Men så är också livet. Man tar sig igenom sin skit och går vidare. Ibland får man sin belöning, på något annat håll. Ibland dröjer belöningen. Ibland uteblir den.

Välkommen till detta jordeliv, mina vänner. Här kan allt hända.

Resan som blev rätt

Åkte och gjorde intervjun i Uppsala igår, ju, och allt gick väl. Så vandrade jag i varmt solsken mot tåget, och medan jag befann mig på det skickade jag ett nyhetsbrev. Dagens teknik! Lite magi över den.

Hämtade son och dotter, tog dem till bussen, bytte buss, gick till Kanalplan och så handlade jag lite mellanmål till oss eftersom vi var där i alltför god tid, 30 minuter innan träning. Medan dottern spelade försvann värmen och sonen gallskrek till sist på grund av att han frös (logiken i det!?). Jag tröstade honom så gott det gick när han nu utsatts för denna skymf, och så tog vi trean hem, där jag lagade falukorv med potatismos och själv åt rester – bönor med fläskkotlett. Jag la barn och så medan jag kollade på filmen "My week with Marilyn", kul att se, fick jag plötsligt oerhört ont i magen, den svällde som en ballong! Jag funderade på blindtarmen och gick och la mig, det enda konstruktiva jag kunde komma på. Men i min hjärna snurrade tankarna. Vad gör man om man blir akut sjuk men är ensam med barnen? Går förstås att lösa, men ändå.

Till morgonen var det värsta borta, jag åt frukost, och så kom mamma och tog hand om barnen denna kristi himmelfärdshelg. Helt ärligt har jag inte råd att bry mig om de här röda dagarna längre. Då går jag i konkurs. Därför sitter jag till kontors och knattrar på mitt tangentbord och drömmer om lugnare perioder i livet. Sommaren, till exempel.

Drömmer också om att gå på yoga, i morgon ska det funka igen (de har haft workshop).

Jobbar som en liten gris

Hämtade barnen igår när jag åkt tillbaka till stan, det var så fint väder att vi firade med att köpa glass. Så lagade jag pasta carbonara och bar ut på gården, så vi kunde äta där ute. Sonen hade ett sammanbrott eftersom det inte gick att ladda ner Shrek Kart, men till sist gick det och då var det dags att gå att lägga sig, så sammanbrotten föll tätt. Jag läste Sotarpojken – som nästan dog i det här kapitlet – och så la sig barnen, trötta som härken. Då kom F från sin Hötorgs-konstföreningskväll och vi kollade lite på tv men la oss tidigt, F eftersom han skulle upp och åka till Tyskland. Jag eftersom barnen skulle till skolan. Vi gick dit och sonen var mycket upprörd över att vi tänker låta honom prova på fotboll lite till. Han hatar aktiviteter.

Solen sken, värmen höll i sig, jag satt i en park och småjobbade. Sedan så blev det åka igen. Denna gång är det rätt resa.

Jag har så mycket att göra i dag så jag knappt pallar att tänka på det. Jag tänker på det en annan gång.

Onödigt och förvirrat

Har tagit på mig vårkappa, med lös knapp, för att åka och intervjua i Uppsala. Men det var ju helt onödigt eftersom intervjun skulle ske onsdag, inte tisdag. Det går väl fort fram allting. Igår blev en mycket rörig eftermiddag eftersom F bad dottern åka hem till måndagmiddag hos oss, fast jag hade tänkt åka från mitt arbetande på bibblan och hämta henne till fotbollsträning. Hon var ledsen och knäckt eftersom hon fick släpa sin otympliga väska på cykeln, tappade ena benskyddet, allt så rörigt.

Jag avbröt veckans enda längre sammanhängande arbetsdag, åkte hem, åkte med dottern på träning, satt en stund och läste vid plan och så cyklade jag på bokcirkel (Gösta Berlings saga) vid Mariatorget. Det blev många herrans diskussioner om allt möjligt, trevligt, så hem och prata med F och sova.

Idag alltså en onödig resa. Jag försöker samla ihop mitt jag och börjar där förvirringen från igår startade: på bibblan.

Det borde inte storma i skolan

Jag funderar lite på det här hur vi väljer våra liv, med tanke på en dokumentär på SVT som jag halvsåg i går om några 70-talistbrudar som stod och vägde mellan karriär och barn och lyckan och allt möjligt. Det fick mig att undra lite över hur det står till med folk. Som när filmaren undrar ifall livet kanske skulle kännas bättre om man inte arbetade heltid. Eh...? Svar ja! Dessutom, varför undra och undra, varför inte bara testa och se?

Heltidsarbetets nödvändighet är vår tids stora livslögn, tror jag. Det sjuka är att många (som inte arbetar direkt med människor, utan tex på kontor eller annat icke-tidsuppmätt arbete) kan få lika mycket gjort som en heltidsarbetande person fast på kanske 5–6 timmars arbetsdag, kanske ännu mindre. Jag svär lite i kyrkan nu eftersom jag själv arbetar rättså hårt, och heltid, får man väl säga, men jag kan effektivisera arbete och jag kan göra saker utanför 9–17 och jag kan klara mig på mindre pengar jämfört med många i min generation, men jag skulle ändå önska att arbetet tog lite mindre av min tid i anspråk. Att livet kunde levas på ett kärleksfullare vis, nära dem vi älskar, utan hets och stress.

Annars drog K och jag till Hornstull i går för en fika, sedan åkte hon och jag vandrade runt planlöst i solen, kollade in den nya gallerian, som var rätt fin utanpå men lite trist inuti, med hundra klädbutiker uppradade bredvid varandra och man kände bara "hur ska det gå?", så tog jag mig förbi kyrkan och hemåt sakta, satt på balkongen, arbetade ikapp, bjöd syster+fru på middag, F och barnen kom, jag lagade pizzor till måndagmiddag och så la jag barnen och jag hade saknat dem väldigt den här helgen. I morse fick jag upp dem och tjatade på sonen att göra läxan och så kom vi en minut i tid till skolan. Sonens lärare ska sluta. Det gör mig ledsen, å hans vägnar. Dessa ständiga förändringar i skolan, det är en av anledningarna till skolkrisen tror jag. Hon var vikarie. Varför det? Anställ bara! Var inte rädda, rektorer. Ni representerar inte privata företag. Ni behöver inte leka hela havet stormar.

En tjejkväll

Det blir öl på Bar Central idag, som igår. Då K kom från Gbg, vi gick hit, alla möjliga människor kom, sedan taxi hem.

I morse cyklade jag iväg och handlade frukost, som vi åt. F stannade hemma medan K och jag fikade och så åt vi tapas på mysiga Sardin med A och S. Nu Bar Central.

Rädda människan

Jaha, då var det dags för migränattack igen. Sonen fick ont i huvudet i går, la sig vid 19-tiden och sov hela natten. I morse var han fortfarande inte bra, så det blev en vabbdag för mig. Men nu ser det hela ut att bli på bättringvägen. Vi undrar så vad det är, det är väl migrän men samtidigt, vi vet ju inte. Ovisshet. Maktlöshet. Jobbiga känslor.

Blir han bra till senare i dag, så får han åka med sin syster på landet. Det var länge sedan. Nu verkar det faktiskt bli lite varmt dessutom.

Annars har veckans intervjuer gjort mig ganska fundersam. Vi har ett slags katastroftillstånd i vårt samhälle. Men det är som att ingen förstår hur illa det är. Jag ska berätta mer när artikeln är publicerad. Men det gör mig riktigt, riktigt orolig. Något måste göras för att rädda människan.

Sommarplaner

Sitter och kollar in tåg- och båttider för hemresan från Kroatien. Ni vet väl att man reser tre gånger - en gång inför resan, i tanken/planerandet, en gång i verkligheten, och en gång i minnet. Vi är nu i resa nummer ett. Sitter med den fantastiskt svårbegripliga tabellen för färjan som går från söder till norr i Kroatien. Men det är värt besväret, färjan det skönaste sättet att resa på där nere, det minst svettiga och softaste.

Tog ett sent pass yoga idag, när jag jobbat klart, startade klockan 17 och höll på i ungefär en timme och tjugo minuter. Det var riktigt trångt i lokalen och kroppen kändes tung. Föredrar nog morgonmysore trots allt.

Röd dag, svart dag

Vi hade en ganska intensiv första maj, måste jag säga. Barnen sov lite längre än vanligt, och så efter frukost satte vi igång med inbjudningar till sonens kalas. För övrigt önskar han sig lasersvärd (men ska få ett av oss), en begagnad Iphone (helst 4an) som är obunden, Pirates of the Caribbean del 1 och 3, samt böcker en masse, Monsterakademin, böcker om Turbo, om Megakillen – massor av lättlästa spännande böcker helt enkelt.

Jag stack till grannen, blev avritad samt skrev en presentation av moi, sedan mötte jag upp familjen vid pizzerian och så stack vi till Mosebacke för att fika med M och andra, fint fik där på torget, som Fs kollegor på Woostockholm startat.

Sedan tågades det ner mot Kungsträdgården, där sonen höll på att flippa ut femtio gånger och skrika efter glass, medan vi försökte höra lite tal, vi hade tänkt lyssna även på sossarna, men det gick inte för sonen var i upplösningstillstånd, i stället tuben mot Medis, hämta upp cyklarna, cykla till Bar Central, där barnen lekte i parken, JD och P kom, så åt vi allihop wienerschnitzel på Bar Central, och så vid halv åtta cyklade hela familjen hem igen. F la barnen och sedan såg vi "Blue Valentine" en sorglig film om en familj i upplösning på grund av pappans drickande. Jag la mig vid halv elva, sov till halv sju, mana upp barnen, sticka till skolan, så jobba järnet i dag. Dessa röda dagar gör de svarta dagarna ännu stressigare.