Snart ska det sovas

Jobbade sex timmar i dag. Jag och Magnus körde igång kursen i Journalistik på Berghs. Innan dess dammsög jag, innan dess åt jag frukost, innan dess gjorde jag frukost till barnen, innan dess sov jag, innan dess kollade jag på tv, innan dess la jag mina barn.

Jo vi hade en horribel fredag eftermiddag i går. Jag hämtade sonen, jag hämtade dottern. Vi gick till Södra station, och tog tåget mot T-Centralen (F kom dit också). Vi hoppade på ett tåg mot Uppsala. Tåget gick inte. Vi hoppade av tåget då de berättade att det gått sönder. Vi försökte åka med annat tåg, men det blev direkt fullt. Vi gav upp. Barnen grät. Vi åkte hem. Vi hade fredagsmys. Barnen fick lägga sig. I gengäld kom deras farmor i dag medan jag jobbade. I gengäld får dottern gå på fotboll i morgon. Men jag säger bara - SJ, hur ska detta sluta? Nu är det inte ens snö längre. Allt smälter.

Jag är så trött så jag kan trilla samman. Vi ska kolla melodifestivalen. Sedan sova. Sova!

Skoj i ankdammen

Ha ha! Är det alltså min gamla kollega Kalle som ligger bakom detta?

Jag ångrar mig vad gäller mediebranschen. Den är faktiskt hilarious.

Klistra, klistra kvitton

Okej men nu har jag gått ut så det räcker och blir över.

Jag la mig toksent i går och i morse var det bara att käckt kliva upp och sätta igång med frukost, påklädning, vandring till skolan. Mötte två kollegor på vägen till kontoret, en gammal och en nuvarande. Nu ska här klistras kvitton, redigeras text, skrivas fet faktura och sedan: Intervju.

(I går hade mama mingel för sina frilansare eftersom tidningen går så bra, ökar och ökar! Och det blev bubbel och det blev Teaaaatergrillen, och det blev Riche, och det blev diskussioner med sköna smarta Caroline och sen zzzzzz).

Levande, får det bli

Var ska jag börja? Jag börjar med att säga till mig själv: Du måste gå ut mer, Ana. Jag gillar verkligen att träffa folk, även om det inte får bli alltför ofta.

Gick med Isabella på Vi-fest i går, lite prettovarning på upplägget om huruvida det finns djupa och ytliga konstnärliga uttryck, pratade gjorde Lena Endre, Kulturhusets chef, Dan Wolgers och nån mer. Jessika Gedin intervjuade. Men samtalet blev faktiskt bra! Någon tyckte att man skulle skita i begreppen djup och yta och i stället säga levande. Funkar ju faktiskt: Det var en levande film! Boken var inte levande! Pjäsen var mittemellan levande och död - i koma kanske?

Sedan åt vi god mat, jag och Mathimlen, bland annat, och pratade om ditten och datten, bland annat om storhandlingar. Man är bra knäpp nuförtiden, men det är faktiskt kul att snacka om storhandlingar tro det eller ej.

Sedan var det vin och faktiskt en hel del dans! Gulligast var att DJ:en kallades Diskotek-jockey av chefred på Vi. Konstigast var att en gubbe frågade om han hade legat mig mig. Eh... vissa kanske ska se upp med spriten, om vi säger så.

Sedan var jag hemma redan halv tolv och jag sov inte så mycket men jag är ändå gladare än på länge. Livet handlar inte så mycket om sekund minut timme utan om vad som är däri varje sekund minut timme. Det levande.

Livsandarna börjar vakna

Jag åt liksom aldrig i kapp i går. Tränade ju både yoga och jogg på morgonen, 20 min jogg, 15 min yoga, och hur mycket jag än åt så blev det ingen ordning, jag blev inte mätt. Till sist, EFTER att jag hade somnat, tog hungern ut sin rätt och jag fick gå upp och göra musli med yoghurt och vräka i mig vid midnatt. Då äntligen var kroppen lugn och jag kunde sova.

(Övriga händelser i går: Jobbade, åt lunchlåda, stack till dagis och skola, tog med dotterns kompis A hem, gjorde våfflor åt dem, åt själv rester - inte tillräckligt mycket, F kom, han la barnen, tv, läste ut "Gräset sjunger" - jag är ingen stor fan av Doris Lessing även om jag gillade ämnet och stämningen så känns hennes berättande så planlöst, inte min grej.)

I morse vräkte jag i mig frukost, gick med min sköne son till dagis (han sjöng olika sånger hela vägen), kramade honom hejdå och begav mig till fots till jobbet, varken bussar, t-bana eller något annat verkar funka just nu i snökaoset.

Jobbade, yogade, var på lunch med Isabella på Urban Deli. Nu skickade jag ett stort dokument. Ett gigantiskt arbete börjar närma sig sitt slut. Solen skiner. Äntligen vänder det! Jag känner livsandarna vakna till. Snart är det tamejfan plusgrader, för första gången sedan lucia. Jippie.

Åk inte hit!

Plötsligt avinstallerade mitt virussystem sig! Hajar ni att jag ska ha en Mac nästan gång jag skaffar dator: PC kan ta sig i usb-dalen.

Så fort cashen trillar in, ska jag minsann uppdatera min teknikpark. Då är det Mac Air och Iphone som gäller. Och de ska hänga ihop, de ska liksom umgås, med bluetooth eller nåt sånt modernt som jag inte riktigt förstår mig på. Apropå bortskämd kommersialism hos oss i västvärlden var det en svinbra dokumentär om Dubai på SVT i går. MÅSTE ses. Och åk för guds skull inte till Dubai på semester. Jag blir så jävla provocerad av att man behandlar människor så här - slaveri i vår tid. För att vi ska få sippa på coctaildrinkar. Skämmes ta mig fan.

Jag vill inte

Livet ganska pressat just nu. Inte alls kul. Men jag hoppas verkligen på vår semester, som inträder om en vecka precis. Jag tror att alla solfria dagar har tagit ut sin rätt. Allt jobb har tagit ut sin rätt. Jag tänker ta det jääääävligt lugnt framöver kan jag lova. Jag tänker göra sånt som är skoj.

Ofta finns en poäng med att fråga sig: Vill jag detta, innerst inne? Den frågan bör ställas titt som tätt. Nej inte fan vill jag det. Jag vill annat.

Ekonomi, fy satan så trist

Help, måste verkligen kolla så jag har 30 000 på skattekontot den 12 mars, för då kommer pengarna att ryka därifrån! (Förutom alla andra pengar.)

Känner kraftig ekonomisk stress just nu. Och det är inte roligt. Faktum är att jag för länge sedan bestämde mig för att OM jag kände mig för pressad ekonomiskt, så skulle jag sluta ha egen firma. Det fick inte bli ett hjärnspöke av alltihop.

Och även om jag just nu känner pressen, så gör jag det alltsomoftast inte. Men nu behöver jag ha fakturor åt rätt håll - in i firman. Ergo, texter måste lämnas in!

Påminnelser till mig själv

En påminnelse till mig själv: Mejla PPM-siffran till snubben! Dagsvärdet för premiepensionen alltså. Samt fråga Folksam efter premiebefrielse på pensionen, inget annat.

Alla dessa helt jävla idiotiska ord. Går absolut inte att ha kvar i minnet, de är för trista helt enkelt.

Ställföreträdande projektledare, tack!

Ida, läs igen: Det är inte barnen som är jobbiga, det är allt runtikring. Allt ARRANGEMANG. All projektledning. Alla vuxna som göras dealer med åt ena andra hållet. Alla viljor som ska synkas.

Jag har insett att mest av allt hatar jag att vara projektledare. Med det inte sagt att jag är dålig på det - jag bara hatar det. Om jag skulle få önska något, vore det att få lämna över all projektledning i en månad. Lägga upp bitarna: Tre artiklar, tre barnkalas, femhundra sms om vilka barn som ska på fotbollsträningen och när, tre vuxenfester, fem möten, storhandlingar, tvättider, inlämning av cykel i Sickla, testning av barnvagnshjul, köp av saker som går sönder, köp av en miljard knäpp-hårspännen till Nadia samt nya gympaskor som passar hennes 19 cm-fötter, inköp presenter barn och vuxna, städning av lägenhet, inbjudning på middag, hinna till det ena och det andra, åka tåg med galna ungar, och så får den ställföreträdande projektledaren sitta med bitarna och pussla ihop dem med dygnets alla 24 timmar, en månad framöver. Det vore en present det!

Roligt från förr

Blast from the past: Hade glömt detta, hur kul som helst. I dag går samme kille omkring och nynnar på "manboy", låt från Melodifestivalen.

Mer om barnfamiljer

För er som inte vet: Barnfamiljer tillhör den mest tidspressade delen av befolkningen, med konstant utbrändhet hos de vuxna eftersom de måste försöka få ihop arbete, barn, fritid, allas intressen, samt dessa små människor som inte kan ta hand om sig själva men har tusen idéer om vad de vill göra, som krockar med allt annat.

Vi behöver tex veta allting några dagar innan, eftersom vi redan har efterfrågningar från ungefär 3-4-5 olika ställen varje vecka. Vi skippar ungefär 4-5-6 evenemang varje vecka. I dag gör vi två saker, men missar en, till exempel. I morgon gör vi två saker. Nästa vecka ska ev två barn komma på besök, allt det ska arrangeras. Vi ska laga måndagmiddag. Onsdag-torsdag kväll ska jag på två olika tidningars evenemang. Jag måste dessutom arbeta hela lördagen, 10-16. Jag har tre artiklar att lämna in, samt fyra fem notiser, jag måste arbeta med utbildningssajten och ska också komplettera artiklar, med tillhörande intervjuer och ändringar.

Varje morgon ska barn 1 vara på ett ställe kl 9, med rätt uppgifter till rätt dag (tisdag, bokstaven U, onsdag, mjuka kläder till träningen, egentligen är gympaskorna för små, skulle behöva köpa nya skulle behöva köpa yoghurt mjölk bröd med mera). Barn 2 ska också vara på sitt ställe 9.15, med koll på vilka saker som ska med (leksaksdag fredagar, matsäck? skridskor?). Vi måste hämta barn 2 kl 16.00 prick och sedan hämta den andra ungen så snart som möjligt efter det, trots att det är LÅNGT emellan och snökaos. Dessutom planera med ett tiotal föräldrar ifall barnen ska få leka med varann efter dagis/skola.

Kort sagt: Världen måste anpassa sig till barnfamiljen, en så enkel sak som lite planering räcker. Annars går det inte att träffa barnfamiljen.

Sonja, här kommer jag!

Nu börjar det. Jag gillar den här tröjan allra bäst.

Medan sambon dansar

Vi mötte gammal kompis, Andreas, i Hötorgshallen. Sedan gick F och jag till vårt ekonomimöte. Vi blev inte hånade, i stället började vi spara en massa. Vi måste spara nu, om det ska bli en ny lägenhet. Vi kan hoppas på att ha något att visa om 2-3 år. Måste alltså bo kvar i 2-3 år. Men det är okej. Då är det dags att börja göra något åt den här lägenheten, som ser rent ut sagt förjävlig ut, om man skärskådar den.

Följande ska göras:
1. Byta rum med barnen, så vi har det mindre sovrummet.
2. Gör bägge sovrummen snygga, och barnens sovrum ska ha avskiljare.
3. Fixa nya golv i sovrummen.
4. Fixa trösklar överallt.
5. Måla om där det behövs, alla lister ska bli fina.
6. Göra datahörna i hallen.
7. Göra om köket (runt bord! fläkt! nya kylskåp!?)

Jag hämtade barnen för sent för det var så mycket problems med mötet och t-banan. Förresten ringde det hysteriskt under och efter mötet, hela eftermiddagen. Jag kände mig helt förföljd, för jag hade skitbråttom till dagis, sen till skolan (kom ändå sent), sen skulle min dotters kompis H med hem. Alltså från kl 15.30 till 18.30 kunde jag inte ens kissa, så är det ALLTID för småbarnföräldrar, ring ALDRIG under den perioden! Ett gott råd. VI HATAR ALLA SOM RINGER DÅ!

Sen gjorde jag makaronipudding, popcorn och la barnen. F är på dansfest.

Mallig joggare reporting for duty

Första intervjun klar. Andra intervjun föll pladask när människan inte svarade i sin telefon. Nu är det nästa projekt: Lunch med F, Hötorget. Därefter ska vi återigen träffa en ekonom, som kan håna oss för att vi är fattiga. Men det är det värt.

I går la jag barnen som var omåttligt trötta. F hade gjort mycket god GI-räkmat. Sedan kollade jag på ett oväntat spännande Aktuellt, det verkar ha hänt något där! Och så la jag mig tidigt, eftersom jag kl 7.00 i morse gjorde 15 min yoga och sedan sprang 20 min! Det var skitjobbigt, man bara halkar omkring och det blåste snålt med isiga snöflingor som daskade till en i fejan. Men det är värdsliga ting. Det viktiga är att känna sig så uppblåst mallig som jag gör nu - jag är helt enkelt bäst.

Gillar faktiskt Urban

Jag håller bokstavligen på att spruta ur mig texter just nu. Är någon slags TEXT MACHINE. Det bara kommer nya alster hela tiden. Intervju->text, intervju->text, pang bom pang bom.

I morgon måste jag jobba downtown. Då blir det samma visa, intervju->text. Tjong bara.

Har varit hela tre gånger på Urban Deli den här veckan. Med K (och H), åt lunch, i måndags. Med J, sagofarbror, i går. Och i dag var jag där redan 10, träffade några intervjupersoner. Det är något med Urban Deli. Det känns liksom ÖPPET. Dyrt, visserligen, men ändå varm stämning.

Vårkläderna redan här!

Här ska ni få se på fina Matilda Wendelboe-saker! Bondegatan 50, skynda fynda!

Alltid lika skoj

Min son vaknar och vill äta OMEDELBART. Och väldigt mycket. Han konverserar samtidigt, om samurajsvärd. På vägen till dagis berättar han en saga om 20 monster. De hade inga rumpor, snippor eller snoppar. Men till sist kom det fram rumpor och snoppar. Äntligen kunde de kissa och bajsa! Då hade de ingen toalett. Då fick de köpa toalett, för 20 pengar. Fast det visade sig vara lite för lite. Det verkar sedan som att det då blev ett rån. (Monstren hade klätt ut sig till snälla människor innan, men där kröp visst ondskan fram till sist ändå.)

Det är aldrig trist med dig, min son.

Fy fan för att köra så

Okej men då vet man det - mina ungar går ALDRIG I LIVET själva till skolan. De vidriga bilförarna kör hela tiden mot rött på Ringvägen! Hela tiden!

Vid skolan är det 30, men det skiter alla i. Jag såg det i dag - ingen bryr sig! Det är vidrigt. Och så jävla onödigt.

Barista my ass

En liten grej bara. VARFÖR tar det så inihelvete lång tid att beställa saker i den här stan!??? VARFÖR måste alla som jobbar stå och ha konferens VARENDA GÅNG man ska betala något, med eller utan kort? Tror de på riktigt att det är kul att stå och vänta vid deras disk, när man har kommit till ett ställe för att träffa någon? Slösa bort 10 minuter av sin dyrbara lunch på att någon står och "inte förstår kassan". I dag sa en person på allvar att hon var barista och inte kunde något om datorer. Eh... liksom det INGÅR i jobbet att kunna ta betalt av kunden.

Grejen är att jag visste att det skulle bli problem. Trots att jag hade 45 minuter på mig, var jag inte säker på att jag skulle bli färdig med en kortbetalning jag skulle göra på ett fik. Helt jävla otroligt, men det blev faktiskt också bråttom till sist! Och kön bakom mig bara växte. Vissa vände i dörren. Det funkar liksom inte. Ja, barista - det ingår i ditt jobb att ta betalt för din perfekt komponerade caffe latte! Jag lovar dig. Precis som det ingår i mitt jobb att även SKRIVA texten, SKICKA den till en tidning - och det går finfint för mig, trots noll och ingen utbildning i datakunskap!

Volter som imponerar

Det var skoj i går - då kom nämligen R och R på besök, från Göteborg! Barnen var helt eld och lågor, dottern försökte imponera genom att hojta och kuta runt och slå volter, sonen bröt ihop för att han inte fick i sig glass snabbt nog (innan glassen åt vi raclette).

De somnade sent och dottern var lite spak i dag, men vid gott humör ändå. De ska ha aikido med sin "stränga men snälla" instruktör och musikklass, då de sjunger en sång om att vara ensam på skolgården (dotterns tolkning, låten heter "är det meningen?").

Nej den här dagen bara försvann! Nu sticker jag och hämtar min son. (Har yogat, haft möte, jobbat.)

Snart blir det resa av

Ja vad ska jag säga. Jag hämtade barn i går. Telefonen ringde konstant. Jag gick till grannen för måndagmiddag. Mina barn åt typ ingenting, men det var mycket trevligt. Sedan kom F och vi gick hem över gården. F la barnen och parkerade sig sedan framför datorn. Då överhörde jag vad de pratade om: Min dotter sa att en person i hennes klass var tjock och att hon skulle bli utskrattad! Fy vad hemskt. Fick säga till ordentligt. "Men mamma, hon hörde ju inte." "Det spelar ingen roll. Ni pratar inte om folk så där."

De somnade väldigt tidigt, en ny vana sedan några dagar tillbaka (sjukdomarna?), jag kollade tv och sedan la jag mig, megatidigt, i morse gjorde jag pyttelite yoga, försökte dammsuga, gick med min son till dagis och så har jag jobbat på här. Samt betalat en resa. Vi ska utomlands!

Otroligt duktigt av mig

Min son kom in kl 3 i natt och kliade sig - fattar inte vad det är!? Sedan gick han igen. Själv låg jag vaken i en timme. Till sist drack jag yoghurt. Jag KLARAR inte att sova om jag är hungrig. Hur fan skulle det gå om jag svalt? Skulle jag få svälta och lida av sömnbrist samtidigt?

Trots denna usla natt sprang jag 3 km före frukost. Heja mig! I dimmig iskyla. Fasansfullt vackert ändå, längs Årstaviken. Gick sedan med dotter till skolan. Hon sa till sin kompis att hon egentligen fortfarande var sjuk, men tvingad att gå i skola på grund av att föräldrarna måste arbeta. Nu stämde det ju inte riktigt, hon är ju bara lite förkyld, men ändå lite hemskt att hon trodde så om oss!

Jag ska jobba på här, har en hel del som måste bli färdigt före D för dagis.

Kanske sol på sportlovet?

Det blev restaurang i går, efter utelek i snö och kyla: murasaki på Medis. Vi grillade kött mitt på bordet! Väldigt populärt hos barnen, som dock åt sushi (min sons nya grej) men allra mest bara ris.

Taxi hem, lite tv, barn sov redan 21 och fick därför se Melodifestivalen i morse. Därefter stack jag och dottern till fotbollen, så brunch på det och sedan hem igen (med rosor till männen i familjen, det är ändå alla hjärtans dag!). Hemma gjorde jag en supergod indisk soppa, stark, barnen fick korv och mos, nu är det Boli. F och jag har velat fram och tillbaka en miljard gånger om att åka på resa. Vi känner att vi kommer att bli sjuka om vi inte får sol snart. Av någon mystisk anledning råkade vi tydligen boka en resa som vi inte trodde funkade! Så nu MÅSTE vi åka. Vi har inte ens pengarna att betala, hehe. Men det fixar sig. Hoppas jag.

Yogajogg! Jag är bäst

I går blev det hamburgare, efter att M från lokalen varit hos oss och vi hade arbetat med Berghs. Hamburgarna goda. Sedan fredagsmys, förstås, och så la jag barnen och så kollade vi på tv - jag gillar verkligen Julia Roberts gestaltning av Erin Brockovich! - och så la jag mig vid midnatt.

Ett tag verkade det som om dottern skulle börja kräkas, magsjuka, men sedan somnade hon och i dag verkar det bättre.

F satte igång ett jobbigt projekt sent på kvällen: Baka English Muffins, men å andra sidan blev de goda till brunchen vi åt i morse/vid halv tio. Sedan folks både yogade och joggade jag! Trots att snön piskade mig i ansiktet (jag har dubbar på skorna). Jag är så förbannat stolt över mig själv.

Vi tar millimetrar på allvar

Och i går jobbade jag en halv dag medan F tog sjuk dotter, sedan tog jag över dottern och gick till systern, för att sonen skulle kunna leka med sin kompis A utan att dottern smittade honom. Så kom dottern och jag hem, och så gick jag på fest, Stockholm City. Hemma redan vid 22. I morse hostade dottern räv, så jag är hemma med henne hela dagen.

Visst tar F barnen när de är sjuka, fast den här gången (förrförra veckan samt nu) har det blivit att jag tagit dem liiite mer. Ja, jag är millimeterrättvisefascist. Ja, jag är jobbig. Men kanske kommer någon att tacka mig om hundra år. Då är jag död, men det spelar ingen roll.

Svagt i sinne

Jag skulle vilja slå vad på tusen kronor att något barn kommer att vara sjukt ett par dagar i nästa vecka, och att F råkar ha ett viktigt möte just de dagarna, precis som jag, men på något mystiskt vis är hans möten alltid lite mindre flyttbara än mina (och ja, vi är alla en del av den patriarkala könsmaktsordningen som går ut på att mannens jobb alltid är liiite viktigare än kvinnans, nothing personal).

Samtidigt, säg den som alltid orkar fajtas. Jag är inte den personen i dag. Jag är själv lite småsjuk. Jag har inte the fighting spirit. Mitt möte var flexibelt på så vis att mötespersonen kommer hem till mig. Jag har folk som också är föräldrar i min närhet. Som fattar prioriteringarna. Jag blir dessutom svag för barn som är sjuka, nothing personal, bara helt vanligt föräldramedlidande.

Kanske är jag elak men det är inte med mening. Jag bara är feminist och det går inte att ta bort. Det ligger alltid där och skaver. For ever and ever.

Det är tungt ibland.

Sjukdom på sjukdom på sjukdom

Min dotter blev plötsligt sjuk. Feber, bara poff sådär, under Bolibompatimmen. Långt innan dess mötte jag min syster på bussen, hon kunde hämta sonen, så hämtade jag dottern på skolan, gjorde FANTASTISK laxstroganoff (tack Melker Andersson!), K kom med lille E, de lekte och hade enligt sonen min "galet kul", sedan var det Boli och K+E åkte hem, jag la barnen och de somnade direkt. Dottern vaknade flera gånger och jämrade sig under natten.

Jag stack till dagis med sonen, det är svinkallt ute, har jobbat som en gnu och ska nu försöka jobba lite till innan det är tid att ta tag i vabbandet. Den här veckan med.

Haha vad dumt

Hamburgerpress från Smartasaker.se. Borde kanske ligga på "Intesåsmartasaker.se"?

Solen, var är du?

Jag är ensam med barnen i dag, och jag fick även ta dem i går eftersom F hade fest i sin lokal. Vi gick raka vägen från dotrans skola till ett sushiplejs, där sonen mölade i sig fyra sushibitar och dottern tog kycklingspett. Syster yster anslöt, sedan gick vill till F och tittade på en film som nästan stod stilla, ett hus i Småland. Så blev det taxi hem och raka vägen i säng. Barnen somnade 21, jag somnade redan 22.20 ungefär, F kom vid midnatt och somnade. Halv sju var de flesta uppe, F stack till Köpenhamn, jag frukosterade, klädde, fick iväg ungarna och vi gick till skolan först, sa hejdå till dottern, så tog sonen och jag fyran till dagis, han berättade under tiden en saga, den om fem bröder och en drake.

Så var det dags att jobba - yoga - jobba. Snart ska alla hämtas, då kommer min kompis K med liten E och hälsar på. I magen finns hennes bebis nr 2. Det ska bli laxstroganoff. Får se om det blir bu eller bä.

Läser för övrigt "Gräset sjunger" av Doris Lessing just nu. Fy fy fy för Sydafrikas apartheid. Det är helt enkelt så man mår illa. Att se ner på människor på detta vis, hemskt!

Så blev jag ganska tagen av det här att många får autistiska barn i Sverige på grund av D-vitaminbristen under graviditet! Drabbar tydligen mörkhyade mer eftersom de behöver mer sol. Här borde forskningen fått något att bita i.

Ute är det grått som vanligt, halvgrått i alla fall. Sedan november folks! Ät ert d-vitamin för bövelen.

Barn som gör tidning

Måndagmiddag i går: Spagetti med köttfärssås hos V, grannen i vårt hus, mkt gott. Jag drog dit efter mycket hårt jobb. I dag är det också mycket hårt jobb. Sedan måste jag nog andas lite, ta det lugnare.

Lämnade dottern på skolan i morse. Vi hann i tid, ganska precis. Bokstaven H i bokstavsfönstret. Trots att jag somnade 22 i går var jag oerhört trött.

Läste Elle i går när det var omöjligt att kolla på tv (programmen för usla). Vissa texter är lite som skrivna av ett barn. Det är liksom så töntigt att det blir gulligt. Usch nu var jag elak va.

Matglad helg

Jo men det här var väl en trevlig helg, tycker jag. Dock är min son missnöjd. Han hade velat att den var längre, sa han i dag när han träffade sin fröken. Och så meddelade han - igen - att han ska sluta på dagis. Det säger han ofta. I stället skulle han tydligen vara hemma, ensam, och sova hela dagarna.

Han som inte kan sova längre än till 7 ens på lördag- och söndag mornar.

Helgen i korthet: Lördag, efter storhandling, softade vi, J kom, senare hans tjej B, plus min mamma. Vi åt fajitas, goda, så gick F, J, B och jag på fest i Tanto, hos H&H, där kvinnan fyllde 40. Mycket trevlig fest! Hem, sov kl 2, upp kl 9.30, mamma och barnen hade sett Melodifestivalen i går. Dottern min hade endast kommenterat klädsel, låtar var tydligen ointressant.

F stack på fotboll med dottern, min syster kom, vi åt jättegoda friterade vårrullar. Sedan kom dottern hem med sin gamla dagisbästis A, alla barnen lekte, jag var en sväng hos grannen och höll i bebis, sedan lagade vi mat igen: Saltimbocca, alltså fläskfilé med färska örtkryddor och parmaskinka kring, barnen blev lagda av mig och så pratade vi till midnatt, trefvligt.

Så i morse gjorde jag det. Tvingade mig att gå ut och springa, trots att jag var helt osugen. Det gick lätt! Faktiskt. Nu, jobba!

Storhandla, värre än aerobics

Puh! Har precis storhandlat med dottern. Först - buss 74 till Sickla. Så till Ica, köpte det som definitivt inte finns på Willys (600 kr) sedan till ett fik, via Systemet, åt räksallad, så till Willys och handla mat för 20 dagar framöver (2400 kr). Taxi hem (200 kr).

Nu ska allt in i kyl och frys sedan måste jag vila. Är så trött så trött.

Konsumera mina grejer vetja

Jo men jag skrev ju det här i dag, så varsegod att läsa. Slit min lilla text med hälsan!

Mardrömstidigt

Jag gjorde det. Yogade kl 6.30 på morgonen. Jag mardrömde innan, drömmen handlade om att jag var tvungen att gå upp 4.30 i stället för 5.30, för jag tycker det är så hemskt att gå upp tidigt. Fast det är ju bara hemskt de första minuterna. Är man väl uppe så är man liksom uppe. Att sitta i lugn och ro i köket medan övriga familjen sover och dricka sitt kaffe (och upptäcka att vi har ett sorgligt växtbefriat köksfönster, rent ödsligt) - det är härligt.

Att halka fram till yogashalan är också helt okej, och att göra yoga den tiden var speciellt. Man är liksom väck, mer inne i sig själv, än när man yogar kl 10. De andra var sjukt duktiga på yoga. Och männen hade bar överkropp. Känns lite tyskt av någon anledning.

Sedan bjöd jag mig själv på frukost på Bakverket, skrev ett manus, återstår gör: jobba jobba jobba all day long. Därefter fredagsmys.

Sjuk grej i morgon

Dottern berättade en hemlis för mig i dag på väg till skolan: Jag lovade att inte säga till någon vad det var. Så det gör jag förstås inte.

Annars är jag överhopad med jobb just nu! Det är kul men lite stressande (som vanligt). Dessutom har jag 3 olika sorters möten, som börjar nu och fortsätter kl 11.30 och kl 12.30 och puh! Hur ska jag hinna med att Redischera!?

I morgon har jag lust att göra en sjuk grej: Yoga kl 6.30 på morgonen! Men jag är faktiskt sugen på detta, hur galet det än låter.

Bus är inget skäl!

Gick med Sonen till dagis i dag. Han berättade filmer. Det är hans grej. Den här gången var det fem delar. Jag fick höra två delar, eller, jag fick höra en del, om fem bröder. Sedan orkade hon inte berätta mer om dem. Så det blev lite Madagaskar, med framför allt hitlåten "I like to move it move it". Den här gången tog vi inte vägen genom sjukhuset, det gjorde vi i går.

Men han är oerhört upprörd över att ha behövt byta plats vid matbordet på dagis. Det sa han också till fröken E. Han var väldigt irriterad. Och då hade ändå fröknarna gett dem väldigt många chanser till bättring (flytten var på grund alltför omfattande bus). Men nu var det slutbusat, lovade Sonen. Inget mer bus. Och han ville ha sin plats tillbaka.

Fortsättning följer. Jag yogade, jag ska arbeta, jag är konstant - konstant! - hungrig. Helt weird.

(I går åt jag lunch med A, och såg Mamas nya lokaler, det var kul.)

Sånt man borde, sånt man gör

En boll helt enkelt

Saker jag ska införskaffa, för min hälsas skull:
1. En sån där stor boll. Den ska jag sitta på, i stället för min kontorsstol.
2. Ytterligare en yogamatta, samt en matt-yoga-matta (svårt att förklara men det är som en riktig matta fast yoga).
3. Såna där five fingers-skor, så slipper jag få ont i knäna varenda gång jag springer.

Saker jag borde göra i stället för att sitta och fundera på konsumtion:
1. Gå ut och springa, regelbundet. Till exempel borde jag gått i morse!
2. Gå på yogan som jag betalat för.
3. Träna yoga hemma 2 ggr i veckan. Kunde ha hänt tex i går, i kväll mm.
4. Använda träningskortet som jag betalat sjuhelsickes med pengar för.

Bubblig måndag

Gick med sonen till dagis i dag. Han är skör, så jag fick först lirka lite och låta honom leka samt ta med några små figurer till dagis. Sedan vinkade han hejdå och var nöjd. Jag har kommit på bästa workouten: gå överallt! Så jävla jobbigt att halka omkring i snön så det blir värsta fyspasset.

Annars känner jag mig ganska misslyckad i mitt tränande just nu, som vanligt har jobbet tagit över.

I går skulle jag sett A på ståuppkomik men biljetterna var slut sen länge! Jag som trodde att det var som i Seinfeld, att man bara gick in och tog en bärs på ett pub-liknande ställe, och hörde lite skämt. Jaja. Nästa gång, A! Nu blev det bubbel med A, A och A i stället. Hemma tidigt. (Innan dess hämtade jag barnen, hem och satte in de färsfyllda paprikorna i ugnen, måndagmiddag, F la barn.)

Astrött arbetare

Jag vet inte vad man ska göra åt Ondskan. Att gömma sig fungerar inte. Då ger man ju upp, låter Rädslan ta över sitt liv. Då har ju Ondskan fått rätt! Så kan ingen leva. Jag är ju övertygad om att de flesta är Goda i bemärkelsen att de vill väl, för det mesta, för de flesta. Sedan har ju alla sina metoder, vitt skilda.

Jag känner lite att jag tänker leva mitt liv så bra det går, med så lite rädsla som möjligt. Man kan ändå aldrig helt försäkra sig. Livet är en rysk roulett.

Nu ska jag i alla fall arbeta hårt med mina texter, för att sedan äta lunch med goda vänner och sedan blir det måndagmiddag.

Synd bara att barnen kom in vid 5 och sparkade på mig i två timmar så jag är AStrött.