Utrustningen jag släpar runt

Varje dag - i stort sett - släpar jag med mig en ryggsäck med lärarsaker, en gympapåse med yogasaker, samt en handväska med behöver-alltid-saker, som jag stoppar ner i ryggsäcken för att minska på antalet väskor. Själva yogamattan kan jag som tur är lämna på shalan. Min nuvarande jacka är "det borde vara vår men känns som vinter", men den röda täckjackan är i alla fall undanhängd för säsongen.

Igår efter jobbet stack jag till Malmen, där möttes vi ett gäng kvinns som jobbat på Mama - jag, C, Å, AB och E. Det var roligt att prata med folk som är exakt i ens egen ålder, och som varit med i detta lekstugejobb som journalistik kan vara, som förstår hur kul det är att jobba och flamsa samtidigt, fast på ett genomtänkt vis. Alla som försöker avgöra hur journalister är utifrån tidningen går bet. Journalister är vana vid ständig kritik och fördomar om dem och har därför fått slipa sina sinnen och alla har många, många bra, witty historier om mänskligheten på lager.

Ja, jag saknar journalistiken: fast inte jobbet i sig (inte just nu i alla fall). Men: Kollegorna. Folk på andra jobb är tråkigare generellt sett (undantag finns!). Det jag saknar är att de inte har det journalistiska fokuset på Bra Historier, och inte heller på den där mystiska Grejen, och det är nästan omöjligt att förklara vad journalisters kompetens består i. Den är samhällskritisk, av allmänintresse, kreativ och dramaturgisk och så vidare. Man står lite vid sidan av, och måste hålla sig öppen och nyfiken, annars funkar man inte som journalist. Reglerna är inte alls viktiga, regler respekteras ej, förutom de regler som försöker begränsa yttrandefrihet eller trycka ner folk, sånt är viktigt att begränsa såklart. Pressetiken! Är viktig. Den som ingen riktigt kan förstå som lallar omkring som en publicitets-rookie på sociala medier.

Tillbaka till träffen: Jag åt lite chark och en pytteliten burgare, drack tre glas vin, var hemma halv elva, sov till halv åtta, åkte och tränade hela serien igen eftersom jag bytt bort en lektion, tog mig till jobbet, rättade prov, hade en lektion, rättade prov igen och hade möte om min mentorsklass, igen. Snart är den här arbetsdagen slut.

Rättning pågår

Det fantastiska har hänt att jag har en ny(gammal) cykel. Det känns o-t-r-o-l-i-g-t att det till sist blev av. Ändå saknas fortfarande en cykel, till dottern. Men den begagnade som jag köpte är den jag ska använda i stan, så länge jag får ha den alltså. Cyklar blir konstant snodda i Stockholm. I alla fall ser jag fram emot att spara min rygg och slippa få en massa problem av alla väskor och kassar med mat jag måste bära.

I fredags efter frisyren blivit fixad (ungefär som förut fast kortare) tog jag en kaffe på Starbucks, Götgatan, och rättade massor av texter. Men hann inte klart utan hade 20 kvar av 30 att rätta, så då blev min plan att rätta 10 på lördag 10 på söndag. Inte blev det så inte. Fredag lagade jag lax i ugn med grönsaker samt till efterrätt: chips. Till chipsen blev det tv och film – bland annat såg F och jag Wild wild county, en dokumentär på Bhagwan som kom till Oregon och skulle vara yogiska men ändå beväpnade sig, herregud vilka stolligheter.

Lördag morgon stack jag iväg till shalan på min cykel, yogade alla stående och efter det lite yin yoga innan jag drog till optikern i Söderhallarna, låång undersökning av min underliga syn, så raka vägen därifrån till massage med I (hennes födelsedagspresent) på hennes favoritplats vid Södra station. Därifrån gick vi de 50 metrarna som återstod till restaurang Shanti i Söderallén, där bjud jag I på lunch. F och barnen kom också, ju mindre mat vi lagar hemma desto enklare blir våra liv. Mätta drog vi hemåt och där snackade jag med Rebo på telefon. Dottern sov hos kompis, vi andra såg igen på tv och softade, somnade vid elva ungefär.

Söndag gick jag och yogade och tog mig igenom hela serien, hem och äta ordentlig frukost. Sedan var det dags för "det oväntade". Barnen fick inte veta vad det var, men vi tog pendeltåg till Kulturhuset och till sonens förfäran såg vi Våroffer, en dansföreställning med Bounce-Benke, en robot, massa vatten. Men: barnen gillade det! F gillade inte lika mycket eftersom han muttrade om "moderat-teater", en slags hangup han har som hänger ihop med Cirkus cirkör och Kaospiloterna med mera.

Jag stack raka vägen till AB sen, som firade 50 år i sin killes lägenhet nära Skanstull. Det var en mysig lägenhetsfest. Pratade en del med gamla mamas och dansade lite, var hemma redan kring halv åtta, kollade tv, la mig. I morse var det borrningar från 7 som vanligt så jag gick upp och stack iväg med cykel+tunnelbana till jobbet, ingen yoga. Nu ska här rättas och rättas och rättas.

Impopulär är helt okej

Efter utvecklingssamtalen i torsdags stack jag raka vägen till Akkurat, där jag träffade gamla journalistkompisar, från frilanskontor, från mama, och åt musslor kokta i tequila och pratade om hur oerhört otacksamt det är att anstränga sig för att vara duktig på sitt jobb. Så många timmar som många av oss har lagt på "karriär" och att vara lovande inför chefer! Så mycket bortkastad tid och energi så här i backspegeln! Cheferna försvann ju ändå, eller blev uppsagda eller bara knäppa och outhärdliga så att man själv eller chefen ändå till sist gled iväg och bort någon annanstans. Själva jobbet kanske rationaliserades bort, eller så valde man själv att gå någon annanstans, där ingen har en aning om vad man gjorde innan (och faktiskt inte direkt brydde sig heller).

Därför finns det såklart ingen som helst mening med att göra ett jobb för att imponera på chefen. Det har jag insett för länge, länge sedan och jag gör jobb av tre anledningar och tre anledningar only:
1. Jag behöver pengar för att klara mig och min familj
2. Jag vill utvecklas
3. Meningsfullhet. Ska jag lägga en massa timmar på en plats där jag egentligen inte vill vara men måste för att få pengar till hyra och mat, så måste det vara något som känns meningsfullt.

Därför är det fint med ett jobb där chefen egentligen inte är närvarande, som i skolan. I skolan är faktiskt jag chefen, över eleverna. Det är en lite ny roll men jag börjar använda mig mer och mer av auktoritet eftersom det annars kommer att gå åt helvete – och det är faktiskt ganska kul att vara Auktoritär. Det är också rättså lätt att vara det eftersom det inte stör mig alls om de inte gillar mig. Det är ingen popularitetstävling, det är utbildning.

Sedan behöver det ju finnas en bra chef i bakgrunden, dock, för annars flyter det inte ändå, och det uppstår en massa onödiga problem och låsningar.

Hur som helst, jag var hemma vid 21 i torsdags, men la mig ändå lite sent och skulle upp halv sju, ingen yoga, raka vägen till skolan och hålla två lektioner med huvudvärk. Är nog faktiskt sjuk. Men lektionerna gick okej ändå. Jag åkte raka vägen till sushi med L, en slags tradition, sedan satt jag på frilanskontoret (lyx!) och arbetade i lugn och ron som finns där, jobbade med en power point som vägrar VÄGRAR bli klar, sedan gick jag till Lidl och hem och lagade pasta med tomatsås. Dottern var på bio men sonen åt med god aptit. F och jag såg The Square, somnade vid midnatt och vaknade halv nio med ont i halsen. Jobbar därför vilande, och lagar en del mat.

Min tillvaro just nu

Uppriktigt sagt så är tillvaron otroligt rörig just nu. Jag drömmer och drömmer och drömmer många underliga saker om nätterna, ett bevis om något på att jag har en massa saker att bearbeta. Men. Saken är den att hösten kanske är klar och färdig och löst på många vis. Fast ändå helt annorlunda mot mitt vanliga liv. Ny skola, heltid, lång resväg. Skolan ser ut som i tv-serien Rita. Vilket känns bra. Jag är väldigt inne på det här med skolmiljöer. Det finns så vackra skolor överallt, de är som katedraler. Det finns också många fula och många som är mittemellan. Den skola jag ska vara på höst är vacker fast på det mer funktionella viset.

Barnen har varit hos släkten i Uppsala, mormor och farmor och så vidare fram och tillbaka. Dottern kom dock hem i fredags för att kunna spela match på lördag och för att bjuda hem två kompisar som sov över. Jag lämnade Rufs-avslutningsfest vid halv fem fredag eftermiddag, hämtade upp en present hos AB som var sjuk, gick vidare hemåt och åt rester och följde halvt om halvt med på VM-match.

Lördag gick jag upp och åt frukost med dottern men när hon gick på match, gick jag till shalan vid Nytorget för att yoga, hann hela serien med dropbacks. Så till beauty-ställe och plocka ögonbryn, så hemåt via Fs kontor där jag gick på toa. Gjorde köttfärssås med spagetti men ingen åt utom jag, samt packade ner saker till Kroatien. Grann-A kom för deras ugn hade lagt av, hon skulle baka sockerkaka. Jag gick med kuvert till 50-årsfest, först träffade jag E på Babylon sedan gick vi till Götgatan. Det var mama-A som fyllde, fin lägenhet och massa gamla kollegor, pratade med alla möjliga och gick hemåt vid midnatt. Hemma var F som hade tittat på fotboll på BC, samt dotter med kompisar som kollat på tv och ätit godis. Somnade kring ett, vaknade vid nio, efter många stressiga drömmar. Blev inte yoga i dag. Måste bli i morgon. I stället blir det tvätt, tvätt och tvätt. Snart kan jag packa det sista.

Roligt men rörigt

Från ångest och panik till glädjeskutt, min tillvaro just nu. Har massor massor av jobb att göra, framför allt på Rufs, och en hel del på skolan också. Men i går hade jag så ont av min nackspärr som kom natten mellan lördag och söndag så jag skippade yoga och gick direkt till skolan för att sätta betyg. Det tog sin lilla stund, jag skulle också överlämna elever till ny mentor och annat jox. Började städa min plats, blev inte klar. På vägen hem fick jag höra att F inte fått någon som helst kontakt med jävla piss-sjukhuset som skulle röntga sonen, blev fly förbannad. Hem och göra mat till son, så iväg och hålla allra sista yogapasset för denna termin.

Efter det gick jag raka vägen till Pane Vino där jag träffade gamla mamas och planerade saker och ting, efter detta raka vägen hem igen och kolla lite på tv innan jag la mig. Sov oroligt eftersom jag blir så knäckt av att min son bara sitter inlåst hemma och väntar på att vården ska kontakta oss, men själva hade "ingen notering" trots att de lovat höra av sig inom 9-11 dagar (nu dag 13). I alla fall fick jag gå upp tidigt och gå på frukost med skolan, de bjöd oss på Hilton minsann. Men det var en rörig frukost för jag fick jobb-besked och stod i telefonkö till det satans sjukhuset från helvetet. Dock: Vi fick tid hos röntgen, kors i taket. Dagen kommer alltså att bli oerhört rörig, för jag är på Rufs men måste kuta fram och tillbaka hit och dit.

Fredagen har kommit

En konstig vecka är till ända. Började knasigt redan från början med att jag bara kastade mig iväg i måndags, utan att ens ha druckit kaffe för att hinna till skolmötet, jobbade en massa trots att det var både valborg och sedan 1 maj, så när jag var i skolan hann jag ändå inte genomföra allt jag hade försökt jobba fram och kände att det inte direkt flöt på en endaste av mina lektioner. Dessutom var det sjukt stressig vecka på Rufs, eftersom det var röd dag på min tisdag då jag brukar vara där...

Även torsdagens lektioner kändes röriga och svåra på något vis, men så kom jag på ett enklare sätt att göra betygsavstämning och sedan hade jag mentorsklass och gjorde yoga-andning, ha ha vilket skämt att göra med gymnasieungdomar som inte är inne på yoga! Och sedan kom dottern och kollade in skolan, hon fick mat på McDonalds och sedan följde hon mig till Babylon fast droppade av för träning. I stället kom gamla mama-medarbetare dit, Å, C och E. Vi satt och snackade och åt chark-grejer. Var hemma kring halv elva, trött som ett härke, la mig utan att ställa väckarklockan men det betydde noll yoga på fredag morgon, så iväg snabbt till Rufs och jobba supersnabbt för att få färdigt veckans text på nolltid, ha webbmöte, äta hamburgare och så sticka till skolan för att greja med film.

Gick direkt hem, försöker samla mig nu men var såklart tvungen att jobba lite först. Men nu. Börjar. Helgen.

Lyxen i att softa efter jobbet

Fattade ett fint beslut i går: Jag bestämde mig för att komma hem och inte jobba. Det var en otroligt lyxig känsla att lägga sig i sängen och läsa lite random, för inte ens mat behövde jag göra, det skulle dottern fixa. Hon hade sett en youtuber som hade tipsat om att man kunde köpa färdiga dumplings på Ica, sådana som man bara stekte. Det gjorde hon till sig och sin lillebror, medan jag värmde rester. F kom och var väldigt spak, ganska sjuk vad det verkar. Så råkade jag ändå öppna mejlen och det sög fett, för där fanns trist info om en artikel jag kämpar med. Krångliga intervjupersoner bevare mig väl. Men jag försökte skita i det och i stället skickade jag in tentan och rensade tvätten och så avslutades kvällen faktiskt med ett parti Monopol, som förstås inte blev färdigspelat, to be continued. Sonen hade svårt med fokus, och då var han ändå först med att få ett hus på sina gator!

När vi satt där mindes jag plötsligt en mama-intervju jag gjorde en gång med Martina Haag. Jag frågade henne (som då nyss fått fjärde barnet) om hon inte längtade efter tiden då barnen blir större, då hela familjen kan sitta och spela Monopol ihop, utan att någon har sönder allt eller måste byta blöja eller gallskriker för att något är pyttelite obekvämt på något vis. Jag minns inte svaret riktigt, finns i en gammal tidning någonstans, men jag minns min egen längtan dit. Och nu är jag där! Men livet är inte perfekt ändå, surprise surprise. Dock kommer det att bli överjävla skönt när jag mer som regel kan gå hem efter jobbet och vila mig och spela spel med min familj, i stället för som undantag.

I alla fall så la jag mig före tio, somnade konstigt nog, gick upp 4.30 och var på Yogashala redan vid halv sex, gick och assisterade i tre timmar, fick göra massa justeringar! Gud vad svårt det är! Tränade själv, städade shalan, gick till kontoret. Nu ska jag bli av med den där krångelgrejen, fakturera, efterlysa intervjupersoner - sen gå hem. Och göra intervju med en som bara kunde på kvällen. Men sen! Ska jag vila i en soffa.

Gråa tider

Novembergrånaden lägger sig över tillvaron och det är inte ljust på gården om morgnarna, men jag känner mig relativt okej. Igår kom barnen hem och vi gick till en middag som hölls på Götgatan, hos gamla mama-kollegan A, den blev thanksgiving-inspirerad och mycket god. Trevligt, men dottern sparkade fotboll inomhus och hade pinsamt nog sönder en vas. Vi tog taxi hem så de kunde lägga sig 21.30, F var ute och träffade gubbar för okänt projekt, han kom efter att jag la mig 23.30.

Fick till yoga idag, lugnt och fokuserat, höften fortfarande ond, så jobbade jag väldigt effektivt med researchintervju, textredigering, skickande av text och dessutom städade jag lokalen eftersom det var min tur. Nu på väg till en slags anställningsintervju kanske? Vi får se!

Författare och inget annat

Blev lite impad igår faktiskt. Av Silvia Avallone, som jag, I och G gick och såg på Kulturhusets våning 3 i går kl 19. Det som imponerade mig var att frågeställaren (till höger) frågade ifall inte Silvia själv kunde tänka sig att tex bli en närodlad bonde som Andrea, en person i hennes nya bok Marina Bellezza, en bok jag är högeligen sugen på att läsa och härmed önskar mig i födelsedagspresent eller allmän present, mors dag kanske vem vet?

Nåväl, tillbaka till där vi var när jag började: Hennes svar och varför jag blev imponerad. Hon svarade nämligen att nej, hon ska inte bli bonde. Hon ska nämligen vara författare och inget annat. Det är vad hon är bra på, det är vad hon gör och hon tänker inte ens gå klart den lärarutbildning hon gick när hon insåg att hon inte skulle få något jobb för det får ingen ung människa i Italien och det fick henne att lacka ur och skriva Stål, om vad som händer med arbetare i dag, det som händer är en stor tomhet, ett ingenting. Alla i Italien skiter tydligen i vad som händer på arbetsmarknaden (eller låtsas som att de inte bryr sig) trots att allt håller på att falla samman totalt.

Så konsekvent, så modigt och så imponerande. Så otroligt icke-flexibelt att man bara måste älska det i vårt flexibilitetsfixerade samhälle. Sedan måste jag säga att även kvinnan till vänster imponerade på mig, hon stenograferade det Silvia sa på italienska och sedan läste hon upp detta på svenska – makalös yrkesskicklighet.

Innan Kulturhuset hade jag en halleluja-upplevelse eftersom min stora artikel blev klar för ivägskickning till intervjuperson, jag hann dessutom påbörja nästa artikel, jag åt lite medhavd pasta och stack till sist till Crimson och hämtade ut våra nya familjebilder, vi tar var tredje år. Den här gången mer av ett skämt, ska visa sen. Sedan hade jag Tid Över detta så otroliga, och dessutom hittade jag en affär med Öppettider Som Passar De Som Aldrig Har Tid På Vanliga Öppettider, nämligen Beyond Retro. Tack vare att de stängde 19 kunde jag gå in och känna lite på några byxor men sedan fick jag bege mig till Södra station, åka med G till Kulturhuset. Precis när jag satte mig ner i publiken kl 19 visade det sig att F försökt ringa och fråga var fan jag var, han berättade att han måste åka till Konstfack, så jag skyndade mig hem till 21 men då kunde tydligen mamma hoppa in som barnvakt så där var hon! La barnen, kollade på Modern Family, däckade. Sov och drömde de konstigaste drömmarna. Att mama och Expressen skulle slås ihop, och Ann S bli chefredaktör. Mycket mycket konstigt. I morse skynda till yogan 7.40, mötte JD och P på vägen, min tröga kropp vaknade liksom till och nu ska jag få till en artikel till. Banne mig!

Inflyttningskalas och utvecklingssamtal

Jag är på väg igen, mot Uppsala såklart. Dessa seminarier äter upp mitt liv, men snart så är de över. Annars var jag på inte mindre än ett möte med min redaktör samt två utvecklingssamtal på barnens skola i går, där den ena måste träna på subtraktion och den andra måste lära sig fundera kring problem i lite andra banor, men bägge är duktiga i skolan och framför allt har de massor av fantasi och skriver som jag vet inte vad. Helt ljuvliga berättelser, bra ordförståelse, mycket bra på all läsning. För att de har en mamma som tvingar dem att läsa, läsa, läsa. Men det är inte alltid tvång, det har övergått i intresse.

Kunde inte ta mig till bassängen i går, missade dotterns simkurs. Men jag kunde ta mig till bibblan och faktiskt få en text helt klar, oerhört skönt. Skickade också tre andra texter, och påbörjade research för annan stor artikel. Har också bokat in tjuvtjockt med intervjuer nästa vecka för att få ihop alla texter jag ska skriva framöver, har fullt upp ända till 20 mars ungefär. Sedan stack jag till Pia Printz förlag i Gamla stan och där var det inflyttningskalas och det var mycket trevligt (gillar denna förläggare mycket både till bokurval och person), pratade en massa med förlagets översättare Å som också är min gamla mama-kollega och hon är en favoritmänniska på många vis. Vi tog en hamburgare innan vi försökte åka hem med tuben – men det hela blev komplicerat eftersom hon stod på fel perrong, med tåg som gick söderut, och när hon upptäckte det så insåg jag att jag också stod på fel perrong eftersom jag var där tågen gick norrut! Mycket dumt och väldigt skoj. Hemma satt mamma, för hon hade barnvaktat, men hon åkte hem. Och i dag blir det Uppsala och förhoppningsvis bli klar med 1,5 text samt gå på årsmöte. Pust.

Nattstrul nu igen

Nu är dotterns mobil borta, vilket känns ganska jävla irriterande kan jag säga. Men i går blev det andra bullar, då försökte jag först besvara en seminariefråga, lyckades bara delvis, fick konstatera att det inte skulle bli tisdagsyoga av, och så cyklade jag till sist till Slussen. Där lämnade jag cykeln, och så begav jag mig vidare med tuben till Ohlssons tyger på Sveavägen, där köpte jag tråd och blixtlås. Så raka vägen till Nalen där det var Årets mama, denna märkliga men alltid trevliga tillställning (eftersom jag känner så många där, har jobbat ihop genom åren). Så tuben till Slussen igen, med cykeln mot hemmet. Hemma var min mamma, och jag åt lite rester och gick igenom goodie bag från tillställningen, så la sig dottern medan mamma och jag drack te. Sedan följde en av de struligaste nätter jag varit med på länge.

Sonen hade migrän under kvällen, så han var däckad – trodde vi. Så hörde jag hur F gick upp och pratade med honom, han verkade nästan kräkas, men inte. Somnade om. Några timmar senare kom dottern för att sova hos oss, mormor snarkade. Då flyttade F hela dotterns madrass in i sonens rum och la sig där. Strul strul. Men i morse kom alla iväg utom sonen som fick ligga hemma sjuk. Mormor ska sy saker till oss!

Själv fick jag ihop mitt seminariesvar. Det blir lunch med JM strax.

Kungliga operan

Var på fest på Kungliga operan igår, eller mingel kanske snarare. Årets mama det var, och jag träffade gamla kollegor och kompisar vilket var trevligt, men själva showen (modevisning och utnämnandena) såg jag inte så mycket av då jag befann mig längst bort i den avlånga fantastiska guldsalen.

Kom hem före barnens insomnande och gick igenom goodie bag med 100 procent ointresserad sambo. Sedan försökte jag lägga mig tidigt, men ett billarm gick fram till ett på natten ungefär så jag tror knappt någon sov i vårt hus. Upp på morgonen och iväg och yoga. Trög, motsträvig kropp, känns som infektion i kroppen. Trög, motsträvig artikel, känns som en segdeg jag inte vet vad jag ska göra med. Men då tar jag mig själv i kragen och säger: Du ska skriva den. Illa kvickt. Det är det hele.

Jag önskar att jag inte tänkte så förbannat mycket på saker och ting utan bara gjorde och gick vidare. Ibland blir man otroligt less på sig själv. Och då är det ändå livets längsta relation. Den man garanterat måste leva med resten av sitt liv är ju ingen mindre än sig själv.

En annorlunda helg väntar

Då var det fredag och i går efter att mama-kalaset tog slut - Carola blev Årets mama - försökte jag ta 43an hem men det skulle inneburit 13 minuters väntan på bussen, så jag tog taxi för tvåhundra spänn som jag egentligen inte har. Hann i varje fall säga godnatt till mina barn för pengarna - de somnade direkt till skillnad från i onsdags då sonen inte kunde somna igen. Så satt F och jag och kollade på dokumentär och annat en stund tills det blev dags att packa. Och sova. Och i dag lyckades jag få iväg barnen i tid till skolan utan alltför många problem, sedan gick jag hem igen och vilade mig. Nu ska här arbetas. Sedan blir det något helt annat.

Nationens dag

Nationaldagen har inträtt. Vi försökte sova så länge det bara gick. Jag vaknade 7. Barnen vaknade 8.30. Ingen tidning hade kommit. Morgonen ligger framför oss oändlig. Snart börjar barnen bråka. Som varje första ledig dags morgon. Själv har jag några eftersläntrande jobbsaker att göra. Ett register, bloggar, ett par intervjuer.

Igår hämtade jag barnen, gjorde en korvgryta och visade Harry Potter 4-filmen för barnen. F kom och då stack jag iväg till min bokcirkel, som denna gång hölls hos Fredrik på Ringvägen och handlade om Nawal El Saadawis "Imamens fall". De flesta hade inte läst den för den var så otroligt seg, svår att hänga med i, den berörde inte trots viktiga ämnen (kvinnoförtryck, diktatur, relgionsförtryck), hade inga nya stycken eller dialog. Tyvärr. I stället ska vi läsa "Stål", skrivet av en italienska i höga klackar. Samt "Den vita massajen", denna fascinerande galna bok, som är så usel samtidigt som den är så omöjlig att släppa. Nästa bokcirkel blir i augusti.

Igår gick larmet om folk försökte komma in på jobbet på Bonnier Tidskrifter efter kl 13. Eftersom det var halvdag. Man blev alltså bestraffad om man försökte göra tidning. Och då är ändå tidningarna själva inkomstkällan på Bonnier Tidskrifter. Förvåningen upphör aldrig över sakernas tillstånd.

Lön är ju kul, långsiktigt sett

Nej men det händer inte mycket intressant just nu. Jag arbetar på mama, försöker förhålla mig till att jag har vissa arbetstider, vilket är jobbig omställning för mig, men själva arbetet är roligt för det är kul att göra SIDOR. Alltså hälla ihop hela den där mixen av saker som utgör tidningssidor: Bild, rubrik, text, citat, bildtexter, faktarutor, ingresser... det som gör tidningar lätta och roliga att läsa, alltså. Fast snart är det röd dag igen, och snart har jag jobbat klart på mama för den här perioden. Dock försöker jag samtidigt sy ihop de sista trådarna i en bok jag arbetat med under våren, och det är lite mycket att gå från ett heltidsjobb till att komma hem och jobba vidare. Man blir inte så kul. Men man får lön. Det är visserligen kul. I det långa loppet.

Jag fick den till sist

Ja men den kom ju slutligen, salladen. Den var god och efteråt åt jag chokladkaka med grädde. Så lottade stor-chefen ut en present (gick till Challe) och sedan promenerade vi några tappra förbi Grand hotel och jag cyklade hemåt i regnet som pissade ner iskallt, precis som det gjorde när jag cyklade till Mama vid 8.30-tiden och till Skeppsholmen där lunchen var, vid 12.30.

Jag stannade vid Fs lokal och där låg han och sov! Han var nämligen också ute igår när jag var på Psykologförbundets mingel och sedan på Moas möhippa. Så tack vare farmor gick allt ihop sig. Bra ändå att kunna sova på jobbet. Det är alldeles för lite sånt generellt sett tycker jag. Sov mer på jobbet folks! Det gör de i Kroatien, restaurangägaren Niko tog sig en lur i en av uteserveringens stolar förra sommaren så F fick väcka honom för att beställa kaffe.

Ja, i alla fall så åt J, F och jag lite chips, sedan var vi i Nilles frilanslokal och köpte batik, sedan cyklade F och jag hem. Åt rester, vilade, gick till syrran där barnen var. De skulle gått till Grönan men vädret tillät det inte, så de fick se bio och äta popcorn med sina mostrar istället.

Tog med barnen hem. F lägger dem och vi ska se Hämnden, hoppas jag. Han vill se Wrestler. Vill äta choklad men någon jävla måtta får det vara.

Kurs, sista lektionen

Ja det var en händelserik helg! Torsdag Bar Central, fredag lång promenad och Ho's, lördag till Uppsala och hämta barn, middag hemma med fransyskor, söndag fotboll samt drakflygning på Gärdet, så fick sonen migrän under grillning på gården, så måndag och iväg med dotter till skolan. Jobbade halvdag på Mama. Nu kurs.

Mello kräfva popcorn

Igår när jag hämtat barnen i skolan handlade vi musslor, för det ville de äta. Hem och laga till den samt fiskgryta, se tv, fredagsmys, F kom och han la barn. Sedan kollade vi ränderingar på kroatiskt hus, och så kom M och N faktiskt. Vi drack vin och pratade till tre! Trevligt fast dumt eftersom barnen vaknar 7.20 alla dagar utom vardagar. Men jag gav dem frukost och försökte vila. Vid 10 kom syrran, snack om Kroatien, softa i soffan, dotterns tantokompis H kom, sedan gick barnen ut på gården och mamma kom med massa slovensk mat. Dessutom kom C, vi fikade kladdkaka och snickesnackade om tidningars framtid, och så kom F från kontoret där han ränderat lite till, vi åt falukorv och nu - Melodifestivalen!

Första skolavslutningen

Såg min dotters första skolavslutning i dag. Hon vinkade och var superglad. Vi fick tjata länge innan hon satte på sig den fina klänningen som F hade köpt (med jeans till). Hon ville egentligen ha en ganska tråkig t-shirt med jeans. Det är galet att nu måste man tjata på henne klänning, förr bar hon aldrig annat än klänning.

Det var fint, i alla fall, på skolgården med bänkar för alla föräldrar. Sedan fika, jag tackade fröken för ett finfint första läsår, och så cyklade jag över hela stan till mama, där jag som vanligt redigerar och gör intervjuer och skriver och skriver och redigerar och äter lunch framför datorn. Men nu är jag klar för i dag, och jag ska cykla hem, och där är mamma som lät dottern ha lite ledigt efter avslutningen, och även hämtade sonen (som inte fick se sin systers avslutning på grund av alla logistiska problem).

Note to self: Jobba inte så mycket i juni. Det krockar för mycket med Det Roliga i livet.

Eldflugor, skön rulle

Såg nästan hela filmen i går kväll, ska se slutet i dag. Men den rekommenderas! "Fireflies in the garden". Se den - det är en order.

Annars är det si och så med sömnen, det är som att kroppen rusar av all sol den får. D-vitamin, jatack. Så jag kom upp utan problems i morse, frukost och så iväg med sonen till dagis, vinkade hejdå, cyklade över hela stan, jobbar på mama, sedan ska jag hem och äta mat. Fast först lunch.