Kungliga operan

Var på fest på Kungliga operan igår, eller mingel kanske snarare. Årets mama det var, och jag träffade gamla kollegor och kompisar vilket var trevligt, men själva showen (modevisning och utnämnandena) såg jag inte så mycket av då jag befann mig längst bort i den avlånga fantastiska guldsalen.

Kom hem före barnens insomnande och gick igenom goodie bag med 100 procent ointresserad sambo. Sedan försökte jag lägga mig tidigt, men ett billarm gick fram till ett på natten ungefär så jag tror knappt någon sov i vårt hus. Upp på morgonen och iväg och yoga. Trög, motsträvig kropp, känns som infektion i kroppen. Trög, motsträvig artikel, känns som en segdeg jag inte vet vad jag ska göra med. Men då tar jag mig själv i kragen och säger: Du ska skriva den. Illa kvickt. Det är det hele.

Jag önskar att jag inte tänkte så förbannat mycket på saker och ting utan bara gjorde och gick vidare. Ibland blir man otroligt less på sig själv. Och då är det ändå livets längsta relation. Den man garanterat måste leva med resten av sitt liv är ju ingen mindre än sig själv.