fredag, oktober 24, 2014

Middag och plugg

Blev extragod middag i går eftersom jag ju hade storhandlat. Gjorde cannelloni med färska lasagneplattor, inköpta på Söderhallarna på väg hem. De var helt vegetariska, stekte aubergine och vitlök och hade i ost och creme fraiche. Allt enligt recept från Samantha, denna matlagerska av rang. Till det en sallad på vattenmelon.

Men sonen var galet hungrig när jag kom hem så han fick makaroner med köttbullar, igen. Dottern hos kompis men sedan kom alla och vi kunde dricka te och äta shortbread. Så la vi barnen och kollade på Homeland, jag var sjukt trött på grund av tidig morgon men somnade halv tolv. I morse packade vi det sista och begav oss iväg mot våra respektive ställen, jag fick till lite kortare yogapass innan de stängde kl 10, och så jobba – det vill säga plugga, sticka till Urban Deli och intervjua och så plugga och hämta barn och så vidare. Vi ska vila! Vi är en trött familj. Så det blir landet.

Etiketter: ,

torsdag, oktober 23, 2014

Peppen som tog slut

Ja, i går var det möte med CradleNet som jag tyvärr kom en timme för tidigt till, och därför fick hoppa av när det pågått alltför länge. Cyklade snabbt hem via affären för att panikköpa bröd, som inte fanns alls på morgonen. Äntligen få hänga lite med familjen, sonen åt lite av pastan jag hade med mig från Italien, sedan drack vi te och hade tända ljus. Jag la mig väldigt tidigt, för jag var trött och jag skulle upp extratidigt för att hinna yoga innan de stängde (kl 9, på grund av svartmånen). Men sedan hade jag så peppigt bokat en Bilpool-bil alldeles vid Yogashala, så jag hoppade in i den och körde lika peppigt till Willys Sickla där jag gick, utan frukost nota bene, omkring och köpte och köpte och berget av mat växte och växte på min kundvagn.

Det är faktiskt galet att man måste handla så förbannat mycket varje gång. Paniken växer när man ser berget, då ska vi inte tala om hur paniken växte hos dem i kön bakom mig, jag fick hjälp att packa in varor och jag fick betala 3600 kronor för kalaset. Sedan var jag inte särskilt pepp. Hade tänkt köpa shorts och tröja till barnen eftersom de har utomhus-gympakläder i sina gympapåsar trots att de numera har inomhusgympa. Men är peppen slut är den slut. Då ska vi inte tala om den extremt obefintliga pepp jag kände när jag kom hem och skulle packa ur cirka 10 stycken plastpåsar samt 4 stora papperspåsar med mat. In i frys, kyl, skafferi, skyffla, skyffla mat. Så till sist åt jag lite gammal chorizogryta, läste ett av recepten maten ska gå till och upptäckte jag missat att köpa färska lasagneplattor. Dessutom saknades edamame och rättika. Pust. Körde bilen tillbaka, gick till kontoret. Sitter här och försöker samla mig så det blir något gjort i själva arbetet.

Sedan var det dåliga besked från min ekonomi: Jag hade tydligen inte betalat in någon ackumulerad företags-kostnadssumma på 6800. Typiskt nog så har ingen av mina uppdragsgivare betalat mig heller. Jag sitter alltså återigen inför ett månadsskifte då löning borde ske, men är helt utan pengar på kontot. Jag blir så trött så trött. Hur lång tid ska det ta att betala egentligen, från att man gör arbetet? Det här går inte! Jag måste kanske ge upp och ta mig till arbetsförmedlingen. Någon gång måste man se att man inte har pengar eftersom man helt enkelt inte arbetar, tydligen. Eller – mer som i mitt fall – man arbetar oavbrutet men ingen betalar en.

Dock har det gått bättre med nationalekonomin. Otroligt nog klarade jag första duggan! Kan knappt tro att det är sant. 2,5 högskolepoäng, alltså ungefär 1,7 av de man fick förr. Har aldrig tidigare kämpat så hårt för så futtiga poäng.

Etiketter: , ,

onsdag, oktober 22, 2014

Som Toscana fast lugnare

Har varit ute och rest ordentligt de här sista dagarna. Åkte tidigt i fredags, med flyget till Bologna. Det var jag och A, som är fotograf. Vi blev upphämtade av Giacomo, fick hoppa in i hans lilla bil och så körde han hela vägen till Urbino i Marche, området vi besökte. Marche är lika fint som Toscana, men mer folktomt och mer på landet. Men palatset i Urbino visade att här har det varit mäktigt värre, stora rum och konst av alla stora renässansmålare. Vi åt lunch på en god delikatessaffär, bottenvåningen, och så vidare till en annan liten stad Urbania, där vi fick höra en del om en porslinsfabrik, och så vidare till Apecchio, där vi bodde. En god pizza på lokal restaurang, lite tjöta tjöt och så till en bar i något slags stadshus som såg ut som en borg. Det var första dagen, då vi var sjukt trötta. Sov på landet, lite utanför stan, i fint gammalt stenhus och där det fanns pool. Vi kunde faktiskt ha badat, för det var 23 grader, men det blev inte av för vi hade fullt upp. Andra utflykter gick till ett försvarstorn i Mondavio (?), samt till en liten stad som hette St Andrea de Suase, där vi besökte en ekologisk vingård och fick mycket bra pancetta och annat. Vi besökte ytterligare ett vinställe i Pergola, som tillverkar gott dessertvin med körsbärssmak, och så var vi lite lediga på söndagen, var bara i vårt hus och fick mat av Giacomos föräldrar, mycket god pasta. På kvällen besökte vi en marknad där tryffelfestival pågick för fullt. Måndag gick vi och letade tryffel med hunden Chila, som hittade både vit och svart sådan. Vi åt på en restaurang i Apecchio, och så var vi och besökte en ölfabrik, åt hos Giacomos föräldrar och la oss. För igår var det upp 6 som gällde, så körde oss Giacomo tillbaka till flygplatsen. A åkte vidare till Stockholm men jag hoppade av och tog tåg till Malmö - där jag hade föreläsning för Lärarnas Riksförbund, sista föreläsningen på den turnén! Cirka 100 kom, och böckerna jag hade med räckte inte till. Var nervös som vanligt men det gick bra. Så skyndade jag mig med väskor och allt mot flygbussarna, åkte hela vägen till Malmös flygplats. Flög hem på 50 minuter, och vid Bromma tog jag taxi för jag var ganska trött. Hemma sov barnen med farmor, alla i sonens rum, för F är i Göteborg och visar sin film ISO.

Vi gick alla upp vid 7, alla åt det lilla som fanns till frukost, och så begav vi oss iväg alla till sitt. Jag yogade hela passet, men glömde några sittande! I Italien gjorde jag faktiskt några solhälsningar alla dagar utom den sista och resdagen, men kroppen är trög och motig. Så också i dag. Nu ska jag jobba på här med alles.

Etiketter: , , ,

fredag, oktober 17, 2014

Kort paus

Jag reser iväg på en liten tripp, så bloggen tar en paus fram till tisdag. Var uppe redan fyra imorse för att åka till Arlanda, ska flyga, detta omysiga. Äter ganska äcklig frukost och bara ÄR på flygplatsen i evigheter (dvs står i obegripliga köer hela tiden). Men när vi väl landat - jag och fotograf A - ska det bli trevligt! Hasta luego.

torsdag, oktober 16, 2014

Föreläsaren ränner runt

Jag föreläste för kanske 50-60 personer i Helsingborg i går. Fick gå väldigt långt, det är svårt att se på GPS! Det är väldigt läskigt och roligt att föreläsa, men det kom fram flera efteråt som tyckte att det var bra. Vi får väl se. Sedan blev det lite haveri med taxiservice efteråt, tydligen kom två bilar!? Jag vet inte. Kom till Ängelholms flygplats i tid i alla fall, kunde ta sista flyget till Bromma som gick halv åtta. Det är lite väl långt bort Helsingborg egentligen, annars verkar folk väldigt trevliga där.

Hemma sov barnen, pratade med F och såg som vanligt Homeland. Så var det upp sju och prata med barnen, och så skulle de iväg och jag iväg. Yogade 1,5 h, jobbade, åt lunch med Jon på Shanti. Så försökte jag få till arbete så gott det gick men jag hann inte alls det jag hade hoppats. Nu är det nästa föreläsning! Uppsala i dag. My hometown. Där lär man aldrig bli profet. Men det vill jag heller inte bli.

Etiketter: ,

onsdag, oktober 15, 2014

Psykologi, sociologi, och så jag

Jag pratade på ABF Folkets hus i går, efter att ha arbetat intensivt på tåget hela vägen till Göteborg. Faktum är att när jag klev på tåget hade jag klarat av de två översta punkterna i min att-göra-lista, men sedan kastade jag om punkt fyra och fem, vilket betydde att jag bara hann med att skriva den stora artikeln samt mejla ut den innan det var dags att gå av tåget. Då gick jag raka vägen till Kent och fick mig en riktig Marilyn Monroe-frisyr. Sedan satte jag mig på språkkaféet nära och väntade på K, samtidigt som jag fixade punkt fyra till sist. Fikade lite och sprang sedan till Trappan, nervös som få. Vi satt med en journalist-psykolog och gick igenom det samtalet skulle handla om, sedan var det dags att gå upp på scen. Jag och två till, en sociolog, en psykolog. Samtalet blev långt och roligt med många vindlande höjder och dalar. Så kul att folk i 70-årsåldern var där, liksom folk i gymnasieåldern! Cirka 250 personer trodde de att det hade kommit, det var packat i salen. Jag gjorde en miss som inte tog fram mina böcker och visade att de gick att köpa men det blev lite rörigt precis innan och jag är ju mest av allt i scenskräck innan framträdanden, så det fick bli vad det blev.

Sedan tog vi en öl på Bishops Arms, Järntorget, jag bjöds även på mat. K fick gå efter en stund men jag satt där med arrangörerna och pratade om samhällsutvecklingen till efter 23, då gick jag till mitt hotell men fick ingen nyckel, så ägarinnan fick gå upp och fixa det trots att hon skulle upp kl 5 dagen därpå. Sov gott på mysiga Lilton, åt frukost och pratade med F om att vår son kanske betett sig illa i skolan. Så var det bara att hoppa på spårvagnen och ge sig iväg mot nästa tåg. Nu är jag i Helsingborg på min lilla turné. Lika nervös i dag igen.

Men har faktiskt fått till min redigering, nu återstår bara att skriva om en text jag skickade i måndags, kanske få till två små texter och så vidare och så vidare.

Jag vill så gärna göra ingenting. När kommer det? Aldrig?

Etiketter: ,

tisdag, oktober 14, 2014

Handlingsförlamning och krig

Jag har så fruktansvärt mycket att göra i dag och i morgon så jag vet inte ens hur det ska gå till. Sitter helt handlingsförlamad i min dotters rum nu och försöker reda ut hur jag ska få ihop allting. Det jag ska få ihop är:
1. Revidering av power point samt tillhörande utskrivning av föreläsningspapper till föreläsning i morgon, Helsingborg.
2. Genomgång av frågor till kvällens diskussion i Göteborg (igen!). Jag är förresten på ABF, restaurang Trappan, ikväll kl 19–20. Alla kan komma!
3. Ta tåget kl 11, inte missa det!
4. Skriva en artikel till Frilansjournalisten.nu
5. Skriva en artikel till Vi Föräldrar, det vill säga foga samman resultatet av en läst bok, tre intervjuade personer, samt komplettering med innehåll av ytterligare två böcker som jag måste hämta in jag vet inte hur, för läsa dem hinner jag inte.
6. Mejla ut till alla intervjuade.
7. Skriva två artiklar till.
8. Försöka hitta en bra intervjuperson till nästa vecka, bolla med redaktör.
9. Läsa minst ett obegripligt kapitel om nationalekonomi, makroteori.

Men i går var sonen länge på fritids. Han var nämligen helt inne i sin lek: Bygga upp New York i kaplastavar. Sedan kom tyvärr kriget till New York så allt förstördes. Inte så handlingsförlamat, om man säger så.

När jag kom hem fick jag föra mitt eget krig. Jag upptäckte nämligen en räkning från Bredbandsbolaget, som vi inte borde ha då vi faktiskt har comhem numera. Men efter att ha väntat i telefonkö i 30 minuter visade det sig att comhem ljugit för mig när de sa "vi ordnar det med förflyttningen från bredbandsbolaget till comhem". De flyttade bara över telefonabonnemang, men ordnade ingen uppsägning av själva bredbandet. Jag blev så jävla förbannad och skrek flera gånger "jag ska alltså betala 1000 kronor för något jag inte använder!" Jag hatar, hatar, hatar vårt vidriga telekom-samhälle. Hatar det intensivt. Varje gång jag bytt abonnemang har de hittat något sätt att stjäla pengar på mig. Betalade fram till september även för en telefon (summa 1000 kronor där med) som jag aldrig ens tagit ur kartongen. Avskyr dem så mycket, de är sådana as. De=Telenor, comhem, Bredbandsbolaget. Hatar er. Jag kunde fått en skön timme då jag kunde pratat med min familj i stället för att bråka med er. I stället förstörde ni en timme av mitt, mina barns och min sambos liv. Så ni vet.

Gick under tiden som jag skrek och ryade i telefonen med min dotter till en träningslokal i närheten där jag gjorde intervju med en grupp människor. Hon fick vara med och se hur det kan vara att vara journalist, att kastas in i ett sammanhang där man inte känner folk, men ändå måste få dem att snacka så man har något att leverera i form av text. Hon tyckte att de kunde pratat lite mer än de gjorde, hehe. Så lägga barn och kolla Homeland och själv sova. Nu som sagt, försöka komma ur handlingsförlamning.

Etiketter: ,

eXTReMe Tracker