Bländverket som är vårt samhälle

Det är inte roligt att delta i samhället längre. Så tror jag många känner. Det politiska känns meningslöst, politiker påverkar inte längre någonting av betydelse. De jiddrar med småskit, försöker lägga vikt vid löjliga små procedurer för att låtsas göra något. Ge barn betyg i sexan. Sedan i fyran. Hets hets. Lärarna ska arbeta mer än någonsin för att dokumentera, men ingen läser dokumenten och framför allt inte politikerna. Under tiden lär sig barnen allt mindre eftersom lärare inte kan lägga tid på det som är deras verksamhet - att undervisa. Men nedskärningar är melodin överallt, universallösningen, är det inte? Vi skär bort, skalar ner, vi stressar sönder och ser till att allt är av lite halvrisig kvalitet. Bara något blir gjort, bara vi rör oss runtikring, bara det verkar som om vi har koll - visst verkar det så? Bra, för det det är viktigast. Att låtsas vara på väg någonstans. Bländverket.

I själva verket har vi ingen aning om vart vi är på väg. Vi har glömt vem som bestämmer det, nämligen. Det är ju vi.

Hur bestämmer vi? Jo. Genom politik.

Hur man kan glömma detta. Jag vet inte. Men jag känner att det inte kommer att bli roligt igen förrän vi människor bestämmer över vårt mänskliga liv, över vårt samhälle. Då blir det roligt och då jävlar ska vi ha kvalitet, i vård, omsorg, skola. Vi ska inte vara stolta över att ha skurit ner utan tvärtom - vi ska vara stolta över att vi anställer, att vi har tillräckligt med personal, att vi investerar av en enda anledning: Det som produceras ska ha KVALITET. Det ska ge något. För vi ska röra oss mot det bättre. Inte bara runt runt för att showa off.

Förutom människorna har vi har för övrigt även en planet att rädda. Undan oss själva.

Julkalender

Det är dags för julkalender snart. Sonens variant sitter på väggen i skolan. Det prickiga är snö. Ute är snö. Under snön döljer sig isen. Halkade fram på gatan när vi gick till skolan idag.

Gick upp extra tidigt för att få iväg mexfoto-text till intervjuperson. Mitt jobbande blev lite knas denna sjukvecka. Men nu så ska det sättas fart.

Lite halvt om halvt perfekt

Tog 43an hem efter näst sista kursen som var i dag, F hade gjort falukorv med stuvade makaroner och stuvade makaroner är bland det värsta jag vet. Så jag fick komplettera med omelett och sallad. Medan barnen tog med sig filtar och fårskinn ut för att ligga under den nymonterade julgranen på gården, stack F till krogs och jag försökte se något jag spelat in från tv, men då kom barnen in och det blev svtplay för mig i stället.

Kollar på Jakten på det perfekta livet med Hanna Hellquist. Tydligen ska man för att få det perfekta livet ha
- gift sig
- fått gulliga ungar
- ha ett fint hem
- ha ett roligt jobb
- ha en massa tid för allt annat

Jag har inte gift mig, hemmet är okej men lämnar en del övrigt att önska (i kvadratmeter samt ordning) men roligt jobb och gulliga ungar har jag lyckats få till. Och tid, ja, det blir väl lite som man prioriterar kan jag tro. Men någon månad till eller två skulle vara bra att få.

Julmarknad

Gick förbi julmarknaden nyss, i Gamla stan. Hundra procent mysfaktor.

Snön gjorde det lätt att få upp ungar imorse, och vi gick i slasket till skolan. Sedan var det dags för ansiktsvård, därför Gamla stan. Nu är det dags att fortsätta med det vanliga - mina skriverier.

Pyssel frenzy

Dottern ville knappt bli hämtad idag, eftersom hon gjorde detta luciatåg, samt en boxningsring.

När vi kom hem och jag kokade fläskkött i nära två timmar, pysslade hon vidare med V, grannbarn. De byggde ett rum med julgran och klappar. Sonen och jag läste tidningar så länge (han Bamse).

Jag fick vila en del för jag var inte stark. F kom, vi åt pulled pork-burgare, av det kokta köttet, och så säckade jag ihop under Boli och vaknade när F lagt barnen. Imorgon en annan dag.

Jobba bör man

Men jag är ju egenföretagare så jobba måste jag ju ändå, hur sjuk jag än är. I dag ser planen ut så här:

13.05-14.00 Skriva schönlitterature
14.00 paus, bläddra/skumma böcker
14.05-15.00 Skriva mexfotograf
15.00 paus, bläddra, skumma böcker
15.05–15.45 Påbörja japsfotograf
15.45 Hämta barn, göra mat, skriva ut schönlitterature, fortsätta skumma böcker, umgås med mina barn, göra textkritik, krya på mig.

Sjukdag

Det blir sjukdag idag. Det är vinterkräksjukan som går. Sonen var först, dottern fick det en kort släng i lördags kväll, och nu jag. F tror han hade samtidigt som sonen.

Jag avskyr innerligt att kräkas. Känns som att jag ska dö, kallsvettas och mår allmänt vidrigt. Svimmade en stund på toa också. Stackars mig.

Vädret alltså...

Rekorduselt väder idag faktiskt. Så grått, regnigt, mörkt och kallt (mittemellankallt, typ 4-6 grader) så att det nästan blir ett skämt.

Två utvecklingssamtal innehöll dagen också. Ett klockan 7.45, ett klockan 16.00 (fritids). Så hela familjen både lämnade och hämtade. Snart renskav. "Världens bästa kött", säger F medan han lagar - det går väl inte att idka bättre djurhållning än den renarna får.

Sonen gör läxan. Dottern skriver saker med hushållets nytillskott - en dymo. För ordningens skull.

Tidsplaner och realism

Jag sitter på bibblan i dag. Det är väldigt tyst här inne. Det gillar jag verkligen, det ökar koncentrationen.

I dag har jag gjort ett väldigt noggrant schema, med tidsangivelser - inklusive pauser, och jag trodde faktiskt planen var realistisk. Hade kanske kunnat vara det också, ifall jag inte hade ätit lunch med F på Söderhallarna och köpt ny almanacka till dottern, samt svarat på frågesportgrej till mitt kontor. Så här såg tidsplanen ut och detta har gått åt helvete hittills:
Uppgifter
* Läsa Zygmunt klart, anteckna
* Läsa Margot, hitta formulering jag söker, anteckna
* Läsa Karaktären krackelerar, anteckna samtidigt
Tidsplan
11–12 Klart Zygmunt. Påbörja anteckningar (gick okej, fast tog längre tid)
12–12.30 lunch (redan här blev det lite urspårning då, lunch blev mer 12.30 till 13.45)
12.45–13.30 anteckna Zygmunt (nja, snarare kl 14.15-14.30)
13.30–13.40 paus (ha ha)
13.40–14.40 läsa Margot, anteckna (om jag lyckas hitta en boks kärna och anteckna på 8 minuter så - sure!)
14.40–14.45 paus
14.45–15.15 Börja läsa Karaktären krackelerar, anteckna löpande
15.15–15.45 Skriva annat/nöjesskriva

En dag med många komponenter

Dagen idag:
Ska avslutas med en föreläsning om bokagenter.

Har innehållit många högst olika saker. Intervju 6.15, via Skype, barn till skolan, tappad och hittad mössa, tappad och hittad träningsväska, yogapass, skrivande av text, misslyckat försök att nå skåning, indisk lunch, intervju via Skype 15.15, textskrivande, sms från son innehållande ordet "suklart", cykling hem, huset fullt pga måndagmiddag, mycket god fisksoppa lagad av F, roligt skämt av dotter, om när sonen slutat skrika för att han inte kan sova och somnar som en stock och hon bara; "men hallå, jag då?!", ja och så färden, denna, med tuben till agenteriet.

Tänk om...

Ifall man hade haft sisådär 30 000 över kunde man ju åkt till Aruba med sin dotter till påsk (igen). Men det finns inga sådana pengar just nu. Helt enkelt. Man får vara nöjd med att träna i helt vanliga Stockholm. Veckans första pass i dag.

Fast jag är galet frustrerad eftersom den orange träningsväskan jag packade helt försvann i vårt hem. Totalt uppslukad. Även dotterns mössa försvann på vägen till skolan.

Bakverk

Det var snygga kakor på vernissaget. Rulltårtor i olika smaker från Bisou bisou.

Intensivt för klantlaget

Ja i dag blev en intensiv dag, trots det grå regnandet. Vi kom upp ganska tidigt och F hade hyrt bil. Efter en kort joggingtur, 3 km, samt några solhälsningar (fjärde yogastunden denna vecka!) så åkte vi iväg till Sickla.

Dottern och jag köpte simkort till hennes mormors iphone, som hon ska få ärva - dock med kontantkort pga ekonomiska begränsningar i familjen - och så fixade vi gympakläder och annat hon behövde, medan sonen och F storhandlade på Willys.

Vi möttes upp vid Ica Kvantum, åt på stress-meckat McDonalds (gratis för vi hade presentkort) och så försökte vi köpa simkort/kontantkort även till sonen som fått en mobil. Så åkte vi hem och då råkade en medlem av klantlaget, denna gång jag (klant-laget är sonens smeknamn på vår familj för han tycker att det händer så mycket dumt), göra simkortet för litet och stoppa in i telefonen ungefär som Lisabet stoppade en ärta i näsan, så jag fick åka tillbaka till Sickla - skjutsad av F - för att försöka få ut det på supporten, men det gick åt helvete så jag köpte nytt simkort för galet nog har vi ytterligare en gratis smartphone eftersom företagen nuförtiden öser över en tekniksaker - och så tog jag buss raka vägen till Uglycute där det var vernissage, halmkonst, där var även övriga familjen, och så hem och laga mat och ingen gillade den och så upptäckte vi att simkortet till dotterns telefon inte heller funkar för den var låst till fel operatör. Pust.

Förra fredagen

Sonens tidningsartikel handlar om drakar, cyklister och bankproblem. Detta hände tydligen förra fredagen.

Fredag med knut

Och dagens outfit är löshår kan man säga. Var väldigt sugen på att yoga idag igen men det blev annat. Om livet känns lite grått är ashtangayoga lösningen, helt klart.

Nu ska det fredagsmysas med knut i hår, det blir chips, Harry Potter och barnens mormor är med som bonus.

Sjuka dagar

Sonens sista sjukdag för denna gång. Han hade feber i går så det måste bli en dag till, fast han tycker själv att han mår toppen. Pratade med K i dag på lunch på Babylon om hur olika barn kan vara - den ena jättekänslig för allt möjligt, den andra bryr sig inte och är ganska grundglad i sig själv.

Vi har en av varje sort kan man säga. Det talar lite för det som psykologerna säger - att vi är resultat av både arv och miljö, och kan egentligen inte skilja ut det ena från det andra.

Matdagen

Lunchen bestod av spicy tuna som sagt, men redan vid 16-tiden var jag hungrig igen och åt lite frukt för att klara mig fram till kvällen då jag cyklade raka vägen till syster för nästa mål mat: serbisk/grekisk ostbaklava och köttlimpa. Dottern var redan där med mormor som skulle komma och överraska i skolan idag - men sonen kunde ju inte överraskas direkt eftersom han var hemma hela dagen, feber och illamående.

Enligt doktorn hade han i alla fall ingen diabetes. Skönt att veta! Så hem och F la barnen. Hemma ser det för jävligt ut, men vi hinner inte riktigt med saker och ting som man kanske hade önskat.

En annan dag kanske...

Bortbjudna

Men sonen är sjuk och det verkar vara kräksjukan, denna gång! För en gångs skull en sjuka man förstår. Är mycket trött på och frustrerad över barnsjukdomar som jag inte förstår och inte alls kan göra någonting åt, medicinskt okunnig som jag ju är.

Medan F tog hand om honom stack jag till skolan med dottern, sedan till yogan och körde ett ganska hårt, svettigt pass på 1h20min, eftersom jag fick feeling och hade tid och dessutom inte kunde göra hela passet igår. Sedan till kontoret, snabbjobba, sedan till intervju med den jag skulle pratat med i går, sedan Ljunggrens helt ensam med mina goda spicy tunas, sedan jobba hårt på kontor igen.

I kväll blir familjen bjudna på middag, det känns bra eftersom kylskåpet är tomt och inte lär fyllas förrän på lördag.

Plötsligt matlagningsintresserad

Två saker skedde i dag som en positiv respons på en lång omständlig process. För de första har lagar i Kroatien ändrats så att man får heta tre förnamn. Jag var bland de första att godkännas. Har alltså kroatpass, till sist! För det andra har min dotter börjat få ett visst matlagningsintresse, efter alla år jag stått och lagat god mat börjar det till sist smitta av sig. Hon valde mellan enklare rätt som ugnspannkaka eller jobbigare som lammfrikadeller - och tog det senare!

Genombrott på två punkter. Plötsligt bara händer det.

Själv ska jag tvätta. Inte favorit av sysselsättningar.

Kunskap – en av våra drifter

Det löste sig till sist, med intervjuerna. Den ena blir i morgon. Den andra gjordes i dag. Den var mycket intressant, tycker jag. Bland annat fick jag veta att humoristisk självdistans är så att säga själva grunden för ett friskt och bra liv med nära relationer. Man behöver alltså kunna skratta åt sig själv. Annars är det inte mycket att hänga i julgranen. En av alla dem som inte kunnat skratta så mycket åt sig själv är ju Hitler. En annan Stalin. Och hur gick det?

Jag älskar att lära sig nya saker. Det, menade förresten intervjupersonen, är en av våra grundläggande drifter, precis som bland annat hunger och ömhetsbehov: kunskapstörsten. Så varför har den slocknat hos vissa? Vem drog ur dem den driften?

Temperaturen är jämn, dagen ojämn

Tiodygnsprognos. Från smhi. Ganska mycket samma väder hela tiden skulle jag säga. Men min dag är saftigt ojämn. Skulle göra intervju kl 10, men ingen minns tydligen – av två intervjupersoner är noll på plats.

Natten ganska strulig, sonens sovgrej igen, och så till yogan med kort pass på 50 min, så till intervjun med noll personer att intervjua...

Skämt

Mycket kul om järnrören och någon som råkade filma och ge till Expressen. Se här.

Rörigt

Det var väldigt rörigt på skrivbordet imorse när jag kom. Fick sortera undan en del innan arbetet kunde komma igång. Men har nu skrivit 1,5 artiklar och sedan var det bara stortext kvar. Som genast ska styckas upp i mindre bitar. Allt för överkomlighetens skull.

En annan sak jag ska göra i dag är min egen deo. Jag skämtar inte.

November, den grå månaden

Det är inte den livligaste perioden just nu om man säger så. Efter att den sedan länge planerade tjejhelgen är över är det inte många fler aktiviteter på gång. Det är mer det vanliga. Barnen ska till skolan, föräldrarna ska till jobbet, då och då hälsar man på lite folk eller folk hälsar på en, eller åker på en utflykt eller tar en lunch med någon.

Som en väntan. På snön. På jullov (ja, redan!). På att året ska tippa över i nästa och allt vända mot vår. Fast man vet ju hur förbannat lång tid det är kvar, hur mörkt det kommer att bli under tiden, hur kallt och ruggigt det är. Det tar emot att gå upp klockan 6 och jogga innan barnen ska till skolan. (Japp, det var min plan i morse - ha ha ha.)

Men i går var vi på måndagmiddag hos familjen som skaffat sig en fyra, åt fiskgratäng, barnen lekte och hade kul, gjorde gulliga presenter till varandra medan föräldrarna dissade Stockholms lokaltrafik. Så hem, jag la barnen, F kom och dessutom syrran helt otippat. Hon berättade att hon bjudit in våra kompisar N och M utan att fatta det själv, på brunch i söndags. Lite kul. "Jaha, kommer ni?" "Ja, vi har blivit bjudna?" "Oj, jag trodde det var en annan N jag hade bjudit! Men ni är välkomna såklart."

Och i morse efter den misslyckade icke-joggningen stack jag med barn till skolan, så till jobbet och nu ska två artiklar bli klara. Samt en annan text. Har åtta dagar på mig att skriva förbannat mycket text. Därför har chefen för min firma - jag själv - bara en sak att säga till den anställde på firman - jag själv: Just do it.

En helg till skogs

Det var en skön helg i skogen. Redan vid lunchtid satte vi av, mot Centralen, O'Learys, där jag mötte JD och vi åt lunch med E och S. Så vid 14-tiden gick vårt tåg mot Linköping, där vi bytte mot Vimmerby. JD hade med sig bubbel som vi drack, för hela resan var ju ett firande av hennes 40-årsdag. Det var vår present. Snickesnack, sedan kom B och plockade upp oss i sin maffiga bil, vi drog mot hennes hus, vi gjorde hemmagjord pizza, åt det, drack vin, pratade hela kvällen framför brasan. Jag och B sov mycket bra på bottenvåningen, de andra sov på övervåningen, och på lördagen blev det lång frukost, hänga lite - sedan fick vi ridlektion av en spännande person som hette Meg.

Jag var lite rädd att sitta på hästryggen men det gick bra. Sedan drog vi hemåt igen via affären, lagade pasta, åt det, drack vin och pratade igen framför brasan, sov och upp igen för frukost och långpromenad i småländska skogar. Så var det dags att åka hem, vi blev skjutsade till Vimmerby där vi åt thai, sedan fullt tåg mot Linköping, så normalfullt tåg mot Stockholm, tunnelbana och hejdå! Hann precis säga hej till barnen innan de somnade och såg "Anchor Man" med F, han hade spelat in. Den är väldigt rolig faktiskt. Barnen hade haft en sportig helg med skridskor, fotboll, badhus, berättade sonen innan han "låtsasläste" (oklart vad det betyder) mysteriebok om Greveholm.

Vatten, båt, skog

Vi som tjurar

Här är vi - i förgrunden B, i vars hus vi bodde, i bakgrunden jag, JD, E och S. Idag blev det frukost och långpromenad, under vilken vi liksom mötte oss själva i tjurskepnad.

Svampmiddag

Vi är på landet, ute i skogen, jag och fyra kompisar - vår present till JD när hon fyllde 40. Vi har ridit, fått lära oss om horsemanshit, handlat, lagat mat och nu ska vi snart sova.

Det är mycket framför brasan-mys, men viss oro finns. Rören. De låter. Ingen vet vad det betyder. Ingen kan hus. Man vet bara att det kan hända saker med rör, jobbiga saker.

Då var vi på plats

Nu börjar det!

En annorlunda helg väntar

Då var det fredag och i går efter att mama-kalaset tog slut - Carola blev Årets mama - försökte jag ta 43an hem men det skulle inneburit 13 minuters väntan på bussen, så jag tog taxi för tvåhundra spänn som jag egentligen inte har. Hann i varje fall säga godnatt till mina barn för pengarna - de somnade direkt till skillnad från i onsdags då sonen inte kunde somna igen. Så satt F och jag och kollade på dokumentär och annat en stund tills det blev dags att packa. Och sova. Och i dag lyckades jag få iväg barnen i tid till skolan utan alltför många problem, sedan gick jag hem igen och vilade mig. Nu ska här arbetas. Sedan blir det något helt annat.

Snart tidningsröj

På väg till tidningskalas. Har varit hos kiropraktorn och på kurs. Han såg klar förbättring i min rygg. Jag ska tillbaka i maj, sedan var åttonde månad. Sedan? När tar det slut med kiropraktorer undrar jag?

Känner mig lite omtumlad som vanligt efter kurs. Trodde jag skrev skit. Men det höll de inte med om. Jaja. Framtiden utvisar allt möjligt. Jag låter den avgöra.

Vi säger så

Hej Kungliga bibliotek. Jag har kommit för att ta farväl. Jag har inget emot bibliotek, tvärtom. Men du har varit lite svårflirtad. Först det här med att man inte får ta någon väska med in. Sedan att man bara får låna ett begränsat antal böcker. Lämna pant för forskarskåp - som sedan måste besökas två gånger i veckan. Annars är du ute ur leken. Det krånglande avläsningssystemet när jag försökte registrera mina två gånger. Nej, det funkade helt enkelt inte. Vi ses nog inte så mycket efter det här. Det handlar inte om dig, det handlar om mig. (Mig och Medisbibblan som låter mig låna HEM allt jag vill och det utan en enda säkerhetskontroll!)

Ofrivilligt fransk

Dagens outfit skulle vara färgglad men den blev fransk utan att jag tänkte på det, frihet i kavajen, jämlikhet i halsbandet, broderskap i klänningen. Fast i mitt fall naturligtvis systerskap.

Kvällsjobb är ingen idé

Kom i tid till hämtningen i dag, som sonen hade beställt till klockan 16.00, men när jag kom gömde han sig bara och dessutom ville han vänta på dottern (som satt och ritade serier och såg film), så vi blev kvar en stund i skolan. Sedan hem, jag gjorde potatismos med friterade kycklingvingar. Det gick hem. Vi såg på Bolibompa, jag läste tidningar. Så kom F tillbaka från sitt bastumöte, då var det tvätt av ungar och läxläsning för sonen. Så la F barnen.

Jag försökte jobba ikapp med en sak. Men. På kvällen blir inget vettigt gjort. Det borde jag ju redan veta. Så jag la mig kring elva, F gick upp och barnen iväg och jag till Yogashala för veckans första yogapass, gjorde första serien så långt jag kan. Vilket är till Garbha Pindasa.

Så till kontoret, äta frukost, nu jobbar jag på här. För här minsann blir det saker gjorda.

Reseresearch

Åker ett försenat pendeltåg norrut och läser en av alla miljoner researchböcker jag läser just nu. Denna är bra, av Sandy Hotchkiss. La mig vid elva igår, F tog barnen till skolan och jag arbetade hemma med att få fram alla dokument som behöver skrivas ut. Skrivaren på min lokal är en obegriplig mardröm till apparat nämligen.

Hittade dotterns läxmapp hemma fast det stod att den borde vara i skolan. Jag cyklade dit med den, cyklade sedan till bibblan för ytterligare researchbok men den kommer först kl 15, så satte jag mig på tåget och nu väntar jag i kylan på buss.

Kylan. Den är här nu. För att stanna. Cirka 4-5 månader. Och vi är för fattiga för att fly.

Jönköping tur och retur

Mycket trött efter min jobbresa fram och tillbaka till Jönköping. Efter familjeyogan igår fick jag skjuts hem, sedan stack jag till centralen medan F och barnen gick på Bröderna Lindgren-konsert på Södra teatern. Jag åkte tåg i fyra timmar, så till hotellet, sova, upp tidigt, frukost och sedan iväg till skolan med filosofilärare.

Där var jag från åtta på morgonen till ett på dagen, då fick jag skjuts tillbaka och tog två olika tåg hem, gjorde en intervju per telefon och satt och skrev. Raka vägen till måndagmiddag med familjen.

Hemma la jag barn och imorgon blir det - tada! - ytterligare en mindre resa för intervju.

Vaggeryd

Plötsligt i livet är man på Fenix Kunskapscentrum i Vaggeryd (byggår 1996) och träffar gymnasieungdomar samt får en liten uppfräschning av sina Sokrates-kunskaper. Ni vet, grottvärlden, bojorna och representationen av verkligheten (i form av skuggor). Och så de som kastade sig loss, gav sig ut i solskenet och skådade ljuset. De fick sedan undvika grottan för puckona där nere ville inte veta av upplysning, kunskap, idévärlden. De ville sitta där och stirra på de falska skuggorna av livet istället för att se verkligheten.

Intressant, eller hur? Eleverna hade lite svårt att förstå. De undrade bland annat över ordet ånyo och vad det betydde.

Djungel-fest och baguetter

I fredags träffade jag B och A, som var här från Göteborg. Vi tog ett par glas vin på Urban Deli och sedan stack jag till skolan, hämtade dottern plus kompis som var där på disco, och så blev det läggning av dottern, sonen hade mått dåligt och var på väg att somna då vi kom. Så upp lördag, sonen mådde bra. Vi pysslade hemma, jag gjorde lunch, tog en jogg på 4,5 km, vi åt. Så efter överläggningar tog sonen och jag en cykeltur mot Söderhallarna där det var trångt, vi handlade godis och korv och presenter till festen. Så hem, laga mat till barnvakt, dottern var på fotboll med sin pappa.

Jag klädde ut mig till ett palmträd (se bild från i går) och blev skjutsad av F+barnen till Årsta torg, där det var 70-årsfest med tema djungel (N som fyllde 30, samt JD som fyllt 40). Barnen impade, men de fick åka hem igen och så tog F taxi tillbaka när barnvakten - min syrra - kommit. Under tiden stod jag med en annan F i dörren och delade ut flaggor, sedan var det frågesport, god middag, så palestinsk ringdans och fullt ös hela långa kvällen med dans-karaoke, uppträdanden, tal, snack med gamla vänner, dans, ståhej och allra sist satt vi och åt baguette och F och jag delade taxi med B och A till Söder.

Så upp 11, barnen fifflade med något i sitt rum ihop med M, medan syrran vaktade utanför. Så kom de ut - tada! F fick fina teckningar på grund av fars dag. Så kom A, lämnade av två pojkar i hemmet, tog sin äldsta och dottern och mig till Yogashala, vi gick på familjeyoga och så hem igen och medan F gick på konsert på Södra teatern - bröderna Lindgren - åkte jag iväg i ett tåg. Mer om det sedan.

Nu blev det maskerad

Tema djungel. Jag är ett palmträd.

Europa är lite av en cabaret

Jag har ju dissat Europa förut, men jag måste ändå säga att jag gillar Europa. Jag gillar Berlin. Jag gillar Paris. Jag gillar Prag. Och don't even get me started on Kroatien.

Fredagsflyg

Och i går kom F hem från föreläsning i Finland, där han varit i 24 timmar ungefär. Han var trött men hade köpt flera matgrejer. Paj, rieska-bröd, lakrits. Vi pratade lite om vad som kan vara lösningen på sovproblemet, han läste för barnen, de la sig (och somnade). Sedan bad jag om att slippa både hämta och lämna barn i dag vilket innebar att jag kunde gå upp 5.35, vilket innebar att jag kunde duscha, stjälpa i mig kaffe och cykla iväg till Yogashala och delta på den ledda primaryn som alltid är på fredagar mellan kl 6.30 och 8.15. Jag fick leta matta i dag med, men var där i tid som tur var.

Det var som vanligt ganska tufft. Men efteråt. Efteråt är det som att flyga.

Nästa generation sömmerskor

Min dotter kanske inte är fullt medveten om det, men hon vandrar på en sedan flera generationer upptrampad stig när hon blir besatt av att sy. Min mormor extrajobbade som sömmerska, min mamma syr en massa som hobby och själv har jag haft mina perioder.

Igår hade hon gjort en mössa i svartvit leopardmönster på fritids, och hemma blev det ett par vantar till lillebror. Läxan gjorde de delvis på balkongen av för mig okänd anledning. Och middag blev färdigmat. Fast det kan bli tacos ikväll, om F kommer ihåg att köpa köttfärs. Och mjölk.

Att älska krogen

Jag går ut en del, även om det är mycket mindre än förr. Jag gillar att gå ut. Jag har ett starkt intresse för restauranger. För umgänge. För att prata fokuserat, i koncentration, utan avbrott, samtidigt som man äter god mat eller dricker något gott. Jag gillar inte att bli full och jag gillar inte när folk omkring mig blir för fulla. Men jag gillar krogen så länge det är på rätt sida sjögången.

Jag har jobbat en del på krogen också, när jag var yngre. Att ha den där dubbelsidiga kontakten, med baksidan och framsidan av en restaurang är som att leva i två världar, samtidigt. I köket finns tryggheten, värmen, men också stressen och irritationen. Så baren, där det är supersocialt och verkligen en uppvisning. Servisen befinner sig lite mitt emellan, socialt men ändå med möjlighet att undandra sig. Iakttagen men också ständigt spanande.

Det finns de som misstänkliggör dem som går ut. Det är för mig totalt obegripligt. Att överhuvudtaget vara säker på att man själv är "rätt" och att andra gör "fel" är ju lite av ett felslut från början. Såklart befinner vi oss alla mer eller mindre på "fel"-sidan. Men att utgången i sig skulle vara ett problem är ju makalöst trångsynt. Sedan finns förstås problem på krogen - där sitter en del alkoholister, ätstörda, aggressiva, deprimerade, ständigt otrogna, folk som flyr sitt liv. Dock skulle jag gissa att de här personerna lika gärna kan finnas i huset bredvid den som sitter hemma och duger för att den minsann inte slarvar runt på krogen. Eller vid samma köksbord.

Killars poser

Min dotter ska ha killkläder imorgon, och så ska W i hennes klass ha tjejkläder. Outfiten är redan klar. Posen också. Tydligen står killar så här.

Att inte kunna påverka

Ja i dag cyklade jag tidigt hemifrån, yogade, stack till jobbet och förberedde för nyhetsbrev samt redigerade text. Vid lunch sminkade jag mig och stack till Matilda Wendelboe där vi spelade in film! Mycket kul. Åt även sushi och läste min researchbok i pauserna och så bar det av till kontoret igen.

Snart ska jag hämta barn och sedan blir det lugn kväll hemma. Novemberångest tacklas bäst med lugna kvällar ritandes. Kanske. Så spenderades gårdagskvällen i alla fall. Jag fyllde i barnens Nalle Puh-ritbok medan dottern ritade och sonen gjorde läxor med sin far i köket. Sedan kom sonen in och sa förvånat: "Jag visste inte att vuxna kunde fylla i målarböcker!" F la barnen, jag pratade med R i telefon och sedan såg vi lite på tv och trippade omkring nervösa över att sonen återigen inte somnat. Så var jag dum och tömde diskmaskinen och då vaknade han. Ytterligare en svår natt alltså. Svårt svårt svårt. Att det ska vara så mycket opåverkbara svårigheter med att få barn. Det är ändå det tyngsta i livet - dåliga saker som inte går att påverka. Om man inte är proffs. Och det är vi sannerligen inte.

Tacksamhet

Vaknade idag av att F satte på tv:n. Det visade sig att Obama hade vunnit. Det visade sig att världen var ljusare än jag trodde igår. Det firar jag med yoga.

Några små ord om välgörenhet

Ofta när någon är rik och sysslar med välgörenhet kan jag tänka
Varför ger du inte bort allting? Varför har du fortfarande fem bostäder över hela jordklotet som du ändå inte kan vara i?
Det finns ju enskilda personer som skulle kunna rädda en hel stad, hela länder
Exempel: En filmstjärna skulle kunna ta med sig varenda homosexuell i Afghanistan och låta dem bo i fred och försoning på filmstjärnans privata ö i Karibien. I stället för att de blir förkastade, torterade, kastade i fängelsehålor
Varför inte ta i med storskoveln om man nu ändå sysslar med "välgörenhet"? Vad ska alla pengarna tjäna till? Hur mycket kan man göra av med på en livstid?
Och medan vi ändå håller på - varför kan vi inte bara dela på allting från början. Så tjänar ingen särskilt mycket och ingen tjänar heller så förbannat lite
Så kan folk ta sin välgörenhet och köra upp någonstans där solen inte skiner
Så blir det lite halvt om halvt synd om oss alla samtidigt tillsammans

Rött ljus

Funkar inte mat sömn toabesök ja då är det inte mycket som funkar. Då är det tillbaka på ruta ett. Rött ljus. Inget flyt, ingen rörelse. Bara stå blick stilla i orons iskalla kyla och känna maktlösheten sänka sig över en.

Dilemmat med påhittade personer

Ulf Lundell sa en gång att han inte kunde ha relationer eftersom han skrev skönlitteratur. Är kanske bullshit. Gäller kanske bara honom. Vad vet jag.

Men en läskig sak med att skriva en påhittad berättelse är att den tar över. Det blir som en annan värld dit man kanske inte ens vill gå, men inte kan låta bli. Jag skriver påhitt just nu och jag sugs in i världen, in i de här personerna som inte ens finns. De lever inuti och de vill något, de vill röra sig, hit, dit.
– JAG HAR INTE TID MED ER! Skriker jag.
– JAG FÖRSÖKER GÖRA (OM MIN VISSERLIGEN OBEFINTLIGA) KARRIÄR!
– JAG TAR ER SEN! KAN JAG FÅ SÄTTA ER PÅ HOLD?

Men det hjälper inte, för minst en gång i timmen är jag i min påhittade värld, eller runtomkring den – eftersom jag funderar över hur världen ska klippas ner, fernissas, byggas ihop, vad som ska ändras, tas bort, läggas till. Jag blir med andra ord ganska väck (det har jag för övrigt alltid varit, men värre!). Trots att jag inte vill dit är jag där. Mycket märkligt. Men skrivångest har jag inte. Problemet är att jag inte hinner skriva lika snabbt som figurerna rör sig.

Så kasta oss till vargarna då för helvete

Det blev ganska mysigt i går med liten spökfest. Barnen lekte både inne och ute, sedan åkte alla barnfamiljer vid sjutiden och kvar var I som gick vid 22. F la barnen men de somnade inte. Sonen fick till sist försöka somna hos oss, kring 22.30, han hade panik för han tyckte "jag borde somnat förut". Det känns inte särskilt bra när ens barn inte sover. Inte alls bra.

Så blev det morgon och jag stack först hemifrån, för att yoga, sedan jobba intensivt. Ska få till en del arbete den här veckan har jag tänkt. Jag försöker fortfarande jobba mig bort från beroendet av tryckt media (läs tidningsbranschen) som inte känns särskilt stabil just nu. Men det kräver en del. Det kräver insatser i form av gratis arbete i en firma som inte ens innan tjänade särskilt mycket pengar – min. Men man måste göra någonting, bygga någon slags egen ordning i detta samhälle där ekonomismen skapar totalt kaos. Ett väl planerat kaos bör tilläggas, som går ut på att vi alla ska skaka och anpassa oss, av rädsla för att bli av med vår försörjning och kastas till vargarna.

Det får mig att komma att tänka på den 80-åriga stenhårda egyptiska författaren Nawal El Saadawi, som blev intervjuad vid Tahirtorget i Kairo under revolutionen där: "De försöker skrämma oss, de skjuter oss, de dödar oss. Men vi är inte rädda längre. De kan skjuta oss. De kan döda oss. Men det spelar ingen roll. Vi är inte rädda längre."

Firar halloween

Vi har en liten spök-sammankomst här hemma idag. Det tog precis hela dagen (samt lite av gårdagen) fram till 15.00 då festligheten började att göra skelettkakor, bajskaka, pizza, fingrar och så förstås R.I.P-kladdkaka, med zombie på väg upp ur graven.

Skogskyrkogården

Vi gav oss iväg till Skogskyrkogården idag, kom i skymning och gick igenom medan mörkret föll. Det var väldigt fint, och riktigt mörkt i skogsdelen. Tur att alla gravljus lyste upp.

Kö upp i tunnelbanan på vägen hem så vi gick till nästa hållplats. Sonen helt färdig, därför gick vi hem medan F och dottern handlade. Lax till middag. Lagade även köttfärssås till måndagmiddag. Nu fattas bara ost till morgondagens pizza. Och oliver.

Bajskaka

Och idag - röd lördag - sov vi ganska länge eftersom natten blev strulig med son som inte kunde somna, sedan sov han i vår säng, sedan flyttades han till sin säng, sedan kom han tillbaka på grund av mardröm om kashmir som först var snäll sedan elak katt.

Jag gjorde frukost, ingen tidning idag så jag läser fakta. Under tiden leker sonen med kompis O som kommit förbi. Dottern bakar bajskaka.

Otryggheten. Vår tids mara

Så här är det. När fabriksarbetet och det löpande bandet kom, ville kapitalet inte att arbetarna skulle dra. De behövde arbetarna, de höjde deras löner så de skulle stanna. Och arbetarna hängde ihop, de hade lika dåliga eller bra villkor, kunde slåss tillsammans, förbättra.

Men nu. Nu har kapitalet frigjort sig från beroendet av arbetarna, fritt kan det flytta vart det vill, globalisera sig, pengar byggs av pengar i spekulation, kapitalet kan hota, "passar det inte så drar vi!" Och otryggheten är inte gemensam, den slår ut vem som helst, på måfå, utan logik, det sker slumpmässigt och vi vet inte vad som kommer att hjälpa oss. Den som saknar gymnasieutbildning och startar en byggfirma kan bli rikare än den som har studerat medicin i evighet, för plötsligt flyttade det stora medicinföretaget på sig. Därför är det svårt att ena sig. Politikerna har inget att sätta emot utom att locka och pocka, göra det bra för företagen. Vad nu "bra" är i sammanhanget, för det ändras hela tiden.

Här är vi. Det finns ingenting säkert. Allt flyter. Och vi kan inte göra någonting. Vi kan inte gå samman, för även om vi undantagsvis faktiskt har gemensamma mål så kan vi inte påverka kapitalet. Vi kan inte rösta bort otryggheten.

Vilken förbannad rävsax.

Roligheter

Haha vad kul! Ni måste läsa denna mycket skojiga blogg. Lokaltidningsbesvikelse. Genialt.

En dag på is

... Och imorse steg jag upp 5.45, drack kaffe, duschade, och så cykla till yogan. Tyvärr ändå lite sen för jag letade matta medan alla väntade, piniga jag! 6.30 började den ledda primaryn och den är hård. Men kul att se och testa alla rörelser i serien, annars gör jag bara dit jag kan. Ramlade ut skakis vid 8.30, köpte bullar på Fabrique och så var det höstlovsdag. Så efter frukost gick vi till isen hela familjen, med bullar och choklad. Vissa föll några gånger. Andra (jag) vinglade.

F och dottern är de i familjen som har skridskokänsla. Men vi får se hur det utvecklar sig.

Syrran på tv

Ja och igår var syrran på tv, i Aktuelltstudion. Jag spelade in, eftersom barnen var lagda (av mig), så de skulle kunna se henne prata om kongolesiska kvinnors situation, som verkar mer än fruktansvärd. Försökte lägga mig tidigt men det blev visst halv tolv...

Missade inte bussen

Mötte barnen på vägen när jag rusade mot bussen. Ska på kurs. Har suttit hemma och läst, innan dess dammsög jag halva lägenheten (F andra halvan), innan dess åt jag frukost - omelett - innan dess 5 solhälsningar, innan dess sprang jag nära 4 km, innan dess drack jag kaffe och gick upp. Hade vag plan på att ta mig till Yogashala som grusades direkt när jag såg vad klockan var när jag slog upp ögonen: halv åtta.

Men det blev sent igår eftersom F och jag såg 21-föreställningen av nya Bond, Skyfall. Hyllad men jag ställer mig inte i någon hyllningskör. Den var grå, gammeldags, rätt ointressant. Finast var inledningen, då han föll i vatten. Ner över kanten. Till dödsriket. Det vällde flytande gas över kanten. Jag intresserar mig mycket för den där kanten. Var den nu finns. (Även genialt skildrad i Pirates of the Caribbean: vid världens ände. För att inte tala om Pullmans serie om Guldkompassen - vilken enastående kant!)