Helg med sol

Vi hade faktiskt sol i helgen. Den sken på mig och sonen som såg dottern spela match. Andra dagen i rad! Dagen innan, lördag, spelade hon också match. Men i Bredäng. F åkte dit med bilen och storhandlade samtidig. Själv gjorde jag yoga hemma och städade hela lägenheten ordentligt. Samt gick till Is gård, dit även sonen kom med fotboll så han och tvillingarna kunde spela. När vi kom tillbaka var F iväg med bilen, han tog en sväng förbi leoparden med bilen. Vi såg filmen G hemma, mest dottern som såg. Hon tyckte att den var konstig, mest.

Söndag gick jag till shalan och tränade hela serien. Hem, åt lite, och så till dotterns match som sagt. Hem igen, F lagade soppa. Jag försökte få kontakt med olika människor, det blev att jag tog en kopp te med grann-A innan vi åt lasagne och jag tvättade.

Idag arbetar jag hemma så gick upp och satte mig framför dator för möte. Rättar en del saker. Provet jag gav elever på distans är extremt svårt att rätta. Jag förstår inte hur de ska göra de sista momenten. Känner stress, känner skit samma. Om vartannat.

Allt börjar bli väldigt flytande på något vis. Konstigt bara.

En dag hemmajobbandes

Då har jag arbetat hemifrån en fredag, som ju är min dag med inte mindre än fem lektioner. Men jag kunde sova ganska länge eftersom jag inte behövde åka ut till skolan. Det var bra eftersom det var lite rörigt på natten, när dottern inte somnat trots sent och man måste säga till, plus att F kom lite sent då han varit på Bar Centrals fest, för att motverka total konkurs nu i dessa tider.

Men i dag kom beskedet att man inte får ses fler än 50 personer (utom på restauranger). I dag fick vi höra om en fransyska som dött som var 16 år, inte tillhörde någon riskgrupp... Det är inte roligt att tänka på corona kan jag säga.

Har inte varit ute en sekund trots fint väder, tydligen varmt, men också soligt. Ska tvinga ut mig en liten promenad för att inte bli insane. Ska laga broccolisoppa. Barnen umgås med kompisar vilket hade varit helt normalt. Nu måste man reflektera över ifall de verkligen får det, ifall de ska vara tätt inpå andra över huvud taget. Så många saker som blivit på ett helt annat vis. Världen är upp och ner. Måtte vi klara oss ur detta. Hjälp oss nu, hjälp oss att överleva och förhoppningsvis göra jorden till en bättre plats efter detta.

Nyheter nyheter nyheter

Jag tar till mig de läskiga nyheterna två gånger om dagen. Läser tidning på morgonen, lyssnar på Sveriges radio. Sedan paus från all rapportering fram till kvällen. Då blir det SVTs nyhetsprogram, twitter och övriga medier. Jag är inte personen som kan vifta bort en pandemi som något "överdrivet". Jag förstår inte varför människor inte förstår? Allt hänger ju ihop! Om sjukhusen fylls av coronapatienter så finns ju ingen personal eller utrustning för andra som är sjuka. Då kan alltså en med vanlig blindtarm dö. Så blir det, sånt sker redan i de europeiska länderna. Det är bara att lyda vad myndighetena säger!

Idag arbetade jag hemma först, en lektion. Dottern gjorde våfflor till mig, sedan blev det ilfärd mot skolan för att vara på plats för nästa lektion över nätet.

Till aulan för möte, där vi fick veta att vi fick välja om vi ville arbeta hemma. Vi hade också möte om examinationer och hur vi gör det nu, utan att sköljas över av en tsunami av uppgifter som vi aldrig hinner rätta. Sedan satt jag och kämpade mig igenom sista Gymnasiearbetet innan jag promenerade till Mörby, handlade, tuben hem. Kom fram sent, men hemma hade doften gjort soppa till sig och sin bror!! Den var tyvärr slut så jag gjorde pizza till mig innan jag bänkade mig framför nyheterna.

Skulle så gärna vilja se att något land faktiskt är ute ur den här sjukdomen nu, att det på allvar går åt rätt håll. Är så otrolig för alla över 70, är orolig även för andra, för oss alla.

Men JD och P har lämnat Stockholm nu. Tur för dem, snart kanske staden stängs helt...

Huvudvärk, symtom?

Fick huvudvärk under yogan i morse, mötte M från gamla Garbo för att få rätt papper, men så kände jag att huvudvärk ju är ett symtom... så jag vände om och drog hem efter kommunikation med min chef. Satt framför datorn och arbetade, dvs hade tre lektioner online inklusive övningar de kunde göra, gav respons på gymnasiearbete och rättade undan. Satt som en hösäck precis hela långa dagen. Inte så ergonomiskt att arbeta online kan man säga.

Man vill utveckla unga människors tänkande men det är många som kämpar emot. De vill bara kopiera och klistra in saker, bli färdiga och gå vidare. Det är en svår nöt att knäcka tycker jag. Kan inte säga att jag själv älskade alla lektioner direkt, men jag frågade inte efter betyg hela tiden utan det fanns en slags acceptans att man behövde lära sig en hel del, för att bli vuxen, för att förstå världen. I dag är det som att unga inte riktigt anser det. De ser inte att de kan väldigt lite än så länge. Precis det som jag skrev om i Generation Ego faktiskt.

Undantag finns: När vi pratar om saker de känner till så är de mer intresserade. Som när jag hade lektioner om Förintelsen. Då lyssnade de verkligen. Man behöver hitta in till det där, platsen där vi kan binda in deras förförståelse i ny förståelse.

Lektionerna nu blir lite hit och dit. Det är verkligen inte självklart att alla klarar distansundervisning. Man har sjukt intensiv kontakt också, många som messar och chattar och håller på, det blir väldigt tröttande, på ett annat sätt än när vi ses i klassrummet. Jag var helt slut igår efter jobbet, dottern hade sur attityd och jag blev riktigt ledsen.

Vi lever i krävande tider. Måtte vi klara prövningen nu, och göra bättre.

Lektioner online

Det gick ganska bra att ha lektioner online - tror jag. Allt var ganska rörigt först, inte minst för mig, men eleverna hjälpte till och vi fick en dialog där de kunde göra sina uppgifter som det var tänkt.

Jag var på skolan tidigt på måndag för möte. Så satt jag bara och förberedde hela dagen, för jag hade inte lektioner. Gymnasiearbetens opposition fick ske skriftligt och det blev en hög med texter jag måste läsa. Överhuvudtaget blir det många högar med texter till mig med den här undervisningen, vilket blir lite tungt. Det gäller att försöka göra det hanterbart, måste hitta metoder för det om jag ska klara mig till sommaren.

Gick till tunnelbanan med kollega H, mötte Lill-D, kompis från gymnasiet, på tåget. Fick ta mig raka vägen till ett möte kl 18 på St Paulsgatan, men det var bra. Hemma hade maten ätits upp och dottern var med sina killkompisar från nian, som är de enda hon träffar nu förutom en tjej från nya klassen.

Så idag sov jag till strax före sju, iväg till jobbet. Hade lektionerna och fick färdigt instuderingsfrågor förutom en del rättande, sista lektionen var sen så hemma först 18 för att bråka med dotter. Blev ledsen. Det är tungt med tonårsattityd. F lagade pannkakor, nu tv om världsläget.

Två nya ställen

Har besökt inte mindre än två ställen som min sambo har ritat eller lett arbetet med under helgen. På fredag efter lång dag i skolan samt besök hos frisören, gick jag raka vägen till Leoparden, nytt ställe på Tegnérgatan som öppnade precis. Är Bananas släkting, kan man säga, med pizza och annan mat. Mycket fint och ett ställe som normalt skulle bli hur poppis som helst.

Men nu får vi se. Var hemma tidigt, för att kolla så ungdomarna kom i tid. De gjorde de. Dottern var förresten med en sväng på Leoparden men sonen hängde med kompisar.

Lördag sov vi så länge det gick, det blev till halv tio för mig. Sedan beordrade F hela gänget till Bak som öppnat sin uteservering i Hökarängen. Men dottern var hungrig och orkade inte vänta utan stack till kompis från nya skolan, P. Vi mötte henne hemma sedan, när vi ätit kebab och handlat i Hökis livs, men hon stack och sov över hos P, medan vi kollade tv.

Idag söndag fick jag äntligen till yoga på shalan. Det har saknats mig. Så hem och försöka få med sonen till brunch. Det gick inte. Cyklade ut till Hägersten och åt med trevliga familjen S från bokcirkel samt man och två av tre barn. Kul att snacka om allt från Corona-krisen till frilansliv till ungdomar på glid och så vidare. Hemvägen kändes som nedförsbacke hela vägen, till skillnad från vägen dit. Nu ska det lagas mat och vilas.

Förr var paradiset

Snart kommer vi se att vårt liv från förr var rena paradiset. Vi hade inga verkliga bekymmer, vi hade massor av pengar, vi kunde betala hyra och köpa mat och kläder och nöjen utan minsta problem. Vi bodde på platser med roliga affärer, mysiga restauranger och kaféer, vi gick på bio och tränade på gym och hörde live-band och träffade vänner och familj obehindrat. Vi reste kors och tvärs, upplevde nya ställen, miljöer, vi var friska och starka.

Vad som händer nu är att vi befinner oss i en härva av ovisshet. Vi är drabbade av något osynligt, som ger alla restriktioner, men vi vet inte hur länge, vi vet inte om det kommer att hjälpa, vi vet inte om de som blivit sjuka blir immuna, vi vet inte om vårdplatser räcker till såväl de med Corona som alla andra som behöver vård. Våra barn ska försöka gå i skola digitalt, det är inte lätt. De svagaste kommer tänka att de är på permis, kommer logga ut. Förstöra sin framtid.

Själv är jag mer på skolan än någonsin känns det som. Alla ska lära sig plattformar för att nå eleverna digitalt. Eleverna ska lära sig detta själva, hemifrån. Oklart hur än så länge. Jag har börjat spela in mina power points, några få har fått uppgifter, andra måste jag vänta med.

Men igår hade vi bokcirkel, möttes på Ming palace och pratade om fantasifulla Köttets tid. Och förstås om allt som händer. En del sorg, mycket oro, ensamhet, ovisshet. Kom hem, dottern hade hängt med gamla killkompisar från nian även dagtid. Då de ska vara hemma vilket ju är poängen med att skolan stänger. Men föräldrarna behöver vara på arbetet. Kan inte kolla sina barn. Frustrationen. Den har inga gränser just nu.

Märkliga tider

Allt är mycket underligt just nu. Igår kom meddelandet att gymnasie- och högskolor stänger. Jag hade de lektioner som var meningen att jag skulle ha, sedan drog jag hemåt, hamnade raskt i bråk med dottern och lagade köttfärssås med spagetti. Sonens badminton inställd, dotterns träning pågick som vanligt. F kom också hem, från den resturang han ritat inredning till och som högst tveksamt ens kan öppna.

Det är han som ligger mest illa till, som egenföretagare, medan jag ju ändå har tryggheten i min fasta anställning. Fast hur elever ska kunna arbeta hemifrån - det förstår jag ärligt talat inte.

Känner mig märkligt trött, slut som attan, men samtidigt i förundran. Vad ska hända? Ingen vet riktigt hur det här viruset tänker bete sig.

Idag var alla lärare i aulan kl 8.30, rektorer gick igenom vad som ska göras, vi diskuterade, åt lunch, gick promenad, sedan satte jag mig och rättade av en klass, vilket var skönt. Vill vara på noll med rättningen så jag kan blicka framåt. Försökte spela in en power point med ljud, det gick åt skogen. Försökte förstå teams, svårt. Nu åker jag hemåt, och så får vi se vad framtiden har i sitt sköte.

Allvarligt läge

Vi är i kris. Så är det bara. Det här viruset kommer att slå stenhårt mot vården. De som är i riskgruppen måste skyddas allra först. Jag är orolig för mina föräldrar, för alla äldre släktingar och vänner. Jag är orolig över ekonomin, som kommer att drabba åt alla håll och kanter samtidigt. Jag hoppas att samhället nu fungerar solidariskt och att vi alla hjälper varandra, att människor beter sig vettigt och hänsynsfullt. Egoism kommer inte att rädda någon i detta läge.

Helg har gått över i arbetsvecka. Jag yogade i dag måndag, ganska tom shala, och arbetar nu med fokus på att göra undervisningen möjlig att ta till sig på distans. Försöker också hinna rätta det jag har att rätta. I morgon ska jag till skolan, för skolorna ska hålla öppet säger politikerna. Alla med minsta förkylningstendens ska dock skickas hem, det gäller såväl elever som lärare. Jag känner efter och känner efter men känner mig helt och fullt frisk.

Läget är extremt allvarligt. Så är det bara. Vi måste alla hjälpa varandra.

Virus och oro

Ja världen är väldigt märklig just nu. Viruset har fått länder att stänga skolor, stänga gränser, och nyligen uppmanades svenskar att inte åka utomlands – på en månad, kanske mer. Allt är extremt osäkert. Ekonomin störtdyker. Restauranger och hotell måste sparka personal. Har aldrig varit med om något liknande, allt är ur spel.

Men min skola har öppet som vanligt, så jag hade lektioner i halvtomma klassrum. Ett huvudbry eftersom - hur ska resten av eleverna kunna hänga med? De har rätt till visst antal lektionstimmar - kommer sommarlovet försvinna? Och så vidare.

Efter femte lektionen i fredags mötte jag upp gamla Garbo för att fixa avstängning av ekonomisk förening, vi sågs på Southside. Det var trevligt. Köpte hamburgare på vägen hem, bara F och jag åt den. Barnen var med kompisar och kom hem när de skulle.

Lördag stack jag till shalan vid Nytorget och yogade hela serien, ganska tomt där. Hem och tog promenad med F runt Årstaviken. Ringde mamma för att gratta, men träffa henne vågar man inte i nuläget. Alla äldre måste hållas isolerade.

Åt mat och tittade på nyheter, dottern kom hem vid 19 efter promenad med kompisar. Så gick jag iväg på fest hos Mart och Nat. Inte många kom till festen, men det var kul att prata med alla, och se den roliga teckningen om hur alla i medierna försöker styra över alla stackars höginkomsttagare.

Var hemma kring ett, sov så länge jag kunde. Söndagen verkar inte lika solig som lördagen. Nu är det bara att följa rapporteringen.

Snålt med info

Skriver inte så mycket just nu men det sker desto mer. I söndags efter yogapass promenad med JD kring Reimers holme, vi mötte hennes musikerkompis H och åt en bakelse innan hemgång. Måndag promenad igen, gick hela vägen till Hötorgsskrapa för möte som var väldigt bra. Hem och tok-jobba, laga pannkakor till barn, dra på filmpremiär för Ujes kompisar, av filmen Spring Uje spring. Man blev rörd av filmen, F och jag såg den och träffade Mart och Nat. Tog en alkoholfri öl på Bananas med folk som sett, drog hem, sov bra till tisdag, upp sex, yogade hela serien innan lång arbetsdag, köpte en rengöringskräm på vägen hem, F lagade pytt, tittade massor på nyheterna om Corona. Onsdag upp sex igen, yogade före jobbet, hade två av tre lektioner, jobbade på, tunnelbanan trög på väg till stan, tog en öl på Southside med fd kollega T, hem och äta pizza F lagat, dotter var barnvakt åt kusiner. Sova, upp tidigt igen och iväg till jobbet. Två lektioner historia, möte med chef. Nu – tokrätta.

Ute regn-snöar det.

Vännerna

Har träffat kära vänner - torsdag och fredag och lördag. Det var lite samma vänner om igen, torsdag jobbade jag på och fick mycket rättat innan jag mötte JM och JD samt JDs vän A på Babylon. Vi pratade om att odla sin arrogans, och om att livet är tufft ibland och att vi gillar varandra och vill varandra väl, det sista sa JM och det blev jag väldigt rörd av.

Så hem och sova, upp och iväg till vad jag tänkte skulle bli lång arbetsdag - men! Då visade det sig att skolan stängt för elever pga corona, inte för att någon smittas utan för att en förälder till elev smittats och pga ryktesspridning.

Så jag och H förberedde för ett stort moment, det tog sin tid, lite möten och chips med kollegor innan jag åkte hem. Där hemma blev det att städa för dotterns kompisar skulle komma. Själv stack jag till JD och P som bjöd på middag. Vi var beordrade att hålla oss borta, hemma vid halv tolv. Sonen åt också med oss men gick hem innan. Jag försökte sova men sov dåligt. Lördag gick jag lång promenad med JM runt Årstaviken, så stannade jag vid badminton-banan och såg sonen spela två matcher. Även dottern kom. Så åt vi på Teatern och drog hem, promenad. Jag gick i trappen några gånger för konditionen, sedan satt jag på balkongen och läste tidning, så kollade jag Seniorsurfarna på tv innan jag lagade lax och potatis, inte så poppis, såg film och la mig tidigt, vid tio. Vaknade flera gånger, men upp vid nio, frukost, iväg till shalan. Tufft pass, men skönt efter.

På väg hem

Ska ta mig hemåt men först plocka ögonbryn - ja, det är en tjänst jag köper för jag klarar inte själv att slita ut hår från kroppen. Mes, jag vet. Jag har nu haft en lektion med trollbundna elever, är lite i chock måste jag säga. Första världskriget tydligen fascinerande! Det var roligt att se.

Annars har veckan bestått av samtal med dotters kompis mamma på måndagkvällen, om problem med ungdomar, jag har känt mig ganska otillräcklig generellt sett och trött som attan.

Igår lagade F maten, panerad torsk, idag gör jag den och det blir makaronipudding. I media är det fullt ställ med coronavirus-ångest, man vet inte vad man ska tro faktiskt.

Slutet av veckan närmar sig så sakteliga, har insett att veckan efter ett lov ofta är ganska krävande. Sonen sov dåligt natten till igår, glömde var han lagt mobilen (hemma) när han var på badminton, dottern var hemma för illamående, ute är det grått värre.

Men det ska finnas ljusning, tänker jag, borde finnas någonstans mot vår.

Förbereder 1900-tal

Det var lite ljust ute i dag. Det var också så att jag fick till yoga, både i går söndag och i dag måndag, innan jag satte mig hemma och jobbade och jobbade. Det gör susen för mig om jag yogar, men det är som att jag alltid glömmer det.

Jag jobbade i lördags, då jag också gick med F till kontoret för att klaga på att vi inte fick tillbaka pengar för boendet i München vi tvingades till. Ändå är det inte löst, för saker ska jävlas och jävlas. Vi handlade på vägen hem och lagade mat – tacos med vegetarisk färs, dotter kom tillbaka efter att ha varit sur värre. Söndag som sagt gick jag och yogade och ute var det grått, men jag fortsatte med 1900-tals-power point och sedan lagade jag en thai-kyckling-grej som barnen gillade fast den var lite mesig. Dottern ville till och med ha fredagsmys, så sonen köpte chips och så åt vi det framför "While we're young", om 40-åringar som försöker vara som 20-åringar.

Jag la mig vid halv elva, sov till sju, yogade som sagt, har arbetat vidare med 1900-tal, försökt lösa en kriminologisk knut men det går sådär. Hjärtat rusade lite av det, ibland förstår jag bara inte hur jag ska få ihop undervisningen. Jag förstår verkligen inte hur det ska gå till! Har också brottats med att försöka lägga ner ekonomisk förening som är en rest av frilanstillvaron, Garbo reportage, otroligt krångligt. Så gick jag för att få massage och nu återstår lite rättning innan jag försöker lista ut vad vi ska äta härnäst. Detta ständiga problem.