Jenny, snygg och kompetent

Sitter här framför Jenny Morelli och jobbar. Hon har toksnygga glasögon och stenhård friss, skorna är också väldigt tjusiga. Har inte hunnit säga det till henne dock, vi har fullt upp. Vi ska göra Berghskursen ihop i höst, det blir skoj! Nu uppdaterar vi hemsidan, det är ett slutet nätverk. Vi har elever i journalistik, distanskurs 15 veckor lång. Det är kul men också ganska svårt, jag menar herregud, hur blir man journalist egentligen?

Som vanligt har jag inte tid att skriva något vidare mycket, men jag tänkte bara säga att jag ska uuuut i kväll och det kommer bli härligt, jag längtar.

Ha det finos

Hinner inte hinner inte!!!

Jag hinner inte hinner inte skriva mycket, Tony är här på kontoret och jag måste försöka få med mig rätt papper hem för i dag hann jag jobba typ absolut ingenting och för varje dag som går blir det mer och mer jag måste hinna med NÄR ska den här jävla inskolningen vara klar?? Tony klarar dagis galant, inte ett problem så vitt vi kan se, inte än - räknar med backlash om två veckor - men liksom jag kan inte rå för att det finns en massa andra mer ängsliga ungar och nu gnäller han och jag måste dra för de andra på frilanskontoret kan inte jobba. Hejdå.

Syster, dagis och "skada sitt barn"-ångest

Markus lagar mat på tv4 på morgnarna nu i två veckor! Skynda att slå på tv:n. Själv har jag intes satt på den förrän nu och det verkar försent, men jag är ihärdig och hoppas att det ska komma igång snart.

F lämnar ungarna på dagis i dag. Om det var jobbigt att lämna en unge, kan jag lova att det är dubbelt så jobbigt att lämna två. Minst. Två som bråkar emot, två som blir otåliga, två som ska borsta tänderna och leka färdigt och tappa skorna...

Själv har jag ungefär 45 minuter på mig att jobba i dag, kommer inte funka bra men det är den enda chans jag har. Sedan måste jag sitta i personalrummet och vänta innan jag vet säkert att Tony kan somna på sin vila, det tar sån tid med inskolningen så jag vet inte vad! Fast Tony är jätteglad, överlag, mycket gladare sedan han började inskolas. Jag tror han kommer att älska dagis. Jag har ingen ångest över att jag skickar en ettåring till dagis. I och för sig är det tråkigt att de ska vara typ 16 barn, men de brukar dela på sig så det är en fröken på fyra barn. Ja, jag vet inte. Den som orkar vara hemma med barnen år ut och år in måste få en medalj i att uthärda tristess. Jag härdar inte.

Jo, jag lovade ju syster yster att stoppa in en bild på henne! Here we go.

Den struliga dagen

Datorstrul första dagen som frilans. Telestrul också. Plus att Tony bara var på dagis till 11.15. Han sov visserligen en stund, men jag har inte kunnat jobba mycket i dag direkt.

Jag är så trött i dag. Så trött så trött.

Att känna någon i 19 år

Ja, vad ska man säga om i dag? En ganska omtumlande dag, den 27 augusti 2006. Mycket barn, igen. Jon och Anna kom med kidsen Elvin, snart 3, och hans lillebror Mattis, 5 månader - och en sovbråkare! Det måste du sluta med Mattis, sov du i stället för att amma femton gånger och tjafsa.

Ida som var på jobbet ringde och kom senare över, hon ska snart iväg på greenpeace-båt, hela september ska hon vara där. Hon fyller ju 30 då för bövelen! Men lovar fira i oktober i stället. För övrigt är hon lite putt för att jag inte lägger in någon bild på henne i bloggen, bara en massa på Tony och Nadia, men jag lovar att det blir nån bild så småningom syrran (ska bara förminska några först).

Jon är ju en av F:s och mina äldsta kompisar, ja, jag har faktiskt känt Jon lika länge som F, alltså sedan 1987, en augustidag förresten, då vi började i skolan allihop. Alltså F och jag gick ju i samma klass på gymnasiet, fast vi blev inte ihop förrän något år efter vi tagit studenten. Men jag har alltså snart känt Jon och F i 19 år! Svindlande länge. Men kanske därför känns det så schysst att umgås, man känner liksom varann så bra, det är skönt.

Nej nu kom Ida, jag ska snacka med henne. Skriver mer i morgon. Min första frilansardag. Det ska bli härligt...

(Förresten, Jenny M, är det ok med halvdag tisdag heldag torsdag samt halvdag fredag? Hoppas det funkar!)

En dag, fyra barn

I dag hämtade jag Selma och Jacob i Midsommarkransen redan före 10, sedan flyttade Sara och Richard plus en massa folk alla deras saker till nya villan i Mälarhöjden, medan jag och F försökte hålla ställningarna med fyra barn. Det gick faktiskt bra, fast Selma var lite lessen i början men blev så småningom trygg med mig, hon är så söt och ligger i ens famn och suger på tummen. Men Tonys min när hon låg där! Ojojoj. Han bara stirrade, stint, utan tillstymmelsen till samtycke. Fast han var ändå snäll mot Selma sedan, de är ju precis lika gamla och verkar gilla varann.

Nadia och Jacob leker loss på sitt vilda vis, men de vill ju ha det så.

Vid femtiden kom Richard och hämtade sina kids, vi åt just hamburgare, sedan var det Boli, och efter det började läggningen. Min mamma hade kommit då, då F och passade på att åka till Willys och handla, alltså kring 20! Vi glömde vår långa inköpslista men mamma fick läsa upp i telefonen. Lördagkvällarna spenderar man alltså på storköpen nuförtiden. Fast samtidigt, som F sa, det känns okej. Det gör inget. Det kanske till och med är ganska skönt att vara på Willys Heron city med alla invandrare en lördagkväll, jo men det är inte illa.

Sedan drog vi förbi Sara och Richard på vägen hem, det var kul att se deras villa, de har så mycket plats för alla sakerna! Gigantiskt vardagsrum.

Nu ska jag kolla på tv och gå och lägga mig, sov gott alla!

Smörgåstårta, bärs och annat som händer

Hej, hemskt mycket hej. Har inte tid eller lust att skriva en massa goja här, barnen har precis somnat, jag har ett pass Aftonbladet-moderering att bita tag i, ska även försöka kolla på film och snacka i telefon och sticka, men, jag har snott ett recept från Niklas E någonting på tv, eller snott och snott, kopierat från Allt i hemmet eller nån annan av alla miljarder tidningar jag läser varje dag.

Obs allt är väldigt slarvigt nedskrivet, here we go:

Fräschaste smörgåstårtan
(Niklas Ekstedt)
6 portioner

3 kvistar bladpersilja,
100-150 g ruccola
200 g skalade räkor
3 dl creme fraiche
salt och peppar
3-4 runda brdökakr, eller kavring
ev smör
ca 20 körsbärstomater
ca 20 svarta oliver
8-10 skivor parmaskinka

Gör så här:
1. Hacka persilja och hälften av ruccolan, blanda i en skål. Rör i hälften av creme fraichen, salta och peppra.
2. Bred eventuellt smör på brödkakorna. Spara ca 5 ctomater oc h 5 oliver och skiva resten.
3. Varva brdö, räkröra, tomater, oliver och skinka till en tårta. Spara några skinkskivor itll garnering.
4. Bred resten av creme fraichen på den översta kakan och garnera med det som är kvar av rucola, skinka, tomater och oliver.

Gjorde min sista dag på mama i dag! Både sorgligt och skönt på samma gång. Nu ska det bli ordning på mitt liv! Jag ska inte stressa mer, jag ska ha TIIIID (men inte så mkt pengar, men jag byter gladeligen det ena mot det andra).

Ska dock definitivt gå ut och ta en drink med the mamas någon kväll. I går var jag förresten på El mundo, baren, som vanligt trevligt, med S och A, om än livligt i diskussionerna. Deras öl är så vanvettigt, härligt, ljuvligt god. Red Stripe, jamaicansk bira, iskall. Jag är en pilsnerkärring yes I am.

Vi jobbar ihjäl oss, varför?

Jag sitter på mama. Har en artikel på cirka 7500 tecken att skriva (ni som inte skriver fattar inte vad det betyder, men tänk 1,5 A4-sida) som är svår att starta. Hur ska man börja? Dessutom ska jag försöka hotta upp en annan text som ska in i mama med rätta "mama-tilltalet", ganska knepigt att få till faktiskt. Men en utmaning!

Åt lunch med M och O för inte länge sen, det var trevligt. Det är så kul att umgås med folk som har samma jobb som en själv, det går inte att komma ifrån. Även om det förstås är förödande att BARA umgås med folk som har samma jobb som en själv, det vore verkligen inte bra för mig.

Tony bråkade i går kväll, ett satans skrikande och bråkande när han borde sova som en stock! Vi misstänker tänder. Fast han skrek "dicka! dicka!" och pekade mot köket så då förstod man ändå att han var törstig... inte för att han slutade skrika för det, men i alla fall. Ett ord, en förklaring, det är ändå en milsvid skillnad från förr, när han bara skrek rakt ut och man fattade absolut nada.

Stackars K verkar jobba ihjäl sig nu igen. Vad är det för samhälle vi lever i, undrar jag ibland? Varför ska vi jobba så vi nästan går under? Varför är det ett ideal? Varför håna lättja, när det är lättja som är själva nyckeln till ett drägligt liv? Vi borde hylla lättjan, tycker jag.

Själv ska jag glida runt lite i morgon efter jobbet och sedan förhoppningsvis träffa A och S. I like that.

Kroatien, fantastiskt fint

Nu när vardagen kryper sig på, kan det vara skönt med semesterbilder från härliga Kroatien. Varsegod och njut av vackra barn på härlig strand.

Lär dig ha tråkigt

Förbjöd just Tony att gräva bland våra kassetter. Vad tror ni han gör i denna stund? Ja just det. Snart är de ett minne blott...

I dag väntar vi på att det ska komma en massa folk på besök. Men de kommer aldrig. Det finns absolut ingenting jag hatar så mycket som att inte veta när folk ska komma. Man känner sig inlåst, låst, kan inte göra ett skit själv (annars hade jag gärna åkt iväg) utan bara vänta och vänta.

Men å andra sidan försöker vi lära barnen att ha tråkigt. Det är bra för kreativiteten. Nadia gråter och säger "jag vill inte vara här i Tanto", men det är bara att hacka i sig, tristess är bra för karaktären, haha.

I går var en fantastiskt trist dag för oss vuxna (delvis även för barnen). Först - iväg på storhandling Willys Kungens kurva. Tony skrek sig blå, fick göra en panikutryckning med barnmatsburk och sätta mig vid kassorna och mata honom. Strax därpå slog han i tänderna så det blödde, herreje. När vi handlat massor av mat, åkte vi hem och så kom Sara och Richard och tog våra barn, sedan städade vi hela lägenheten. Puh! Men alla fyra barnen och Sara och Richard verkar ha haft det soft i lekparken. Sedan blev det äntligen lite vuxenmiddag och så, och, när the Seiberlichs åkt hem, film från boxman, som tydligen heter lovefilm numera, det är skitbra. Vi såg "The interpreter" med Nic Kidman, faktiskt riktigt lyckad thriller och härligt med alla FN-huset-miljöer (som for the record jag och F varit i, tack vare Martin & Diana, det var kul att se).

Ja, ni ser ju själva hur jävla trist det är att vara förälder. Hehe. Fast det är ju kul också, det är ju det som är så konstigt. Berättar om det en annan gång. Hej hopp.

Besatt av yta

Ja nu har senaste numret av mama kommit ut, kan informera att Tony och Nadia är modeller där, i modebilagan (som jag var redaktör för, men jag lovar att det är inte är jag som tjatat in barnen)! Väldigt söta. Liksom Nadias kompis Elvin, även han galet söt.

Är hemma, den enda här som är över 3 år. F har dragit till Tensta, bomässa. Mycket skriveri i tidningen, men ändå finns ingenting av den förortsromantik som rådde i slutet av 90-talet, början 2000-talet. Helt out of style alltså. Lite sorgligt hur saker och ting faller i glömska för att de inte är populära nog.

Tony och Nadia kollar på Bolibompa, men Tony har lite problem med koncentrationen och rullar mest runt i soffan/står i vägen framför tv:n/psykar Nadia/småskriker/drar omkring i lägenheten. Det är väl bra på ett sätt, småbarn ska inte kolla så mycket på tv.

En härlig nyhet: Jag kan numera bära mina vackra La Redoute-sandaler UTAN SKAVSÅR. Känns som en seger, över vad är svårt att definiera, men kanske över min förmåga att vara snyggt klädd.

Jag är inne på extrema ytligheter just nu, försöker se den djupare betydelsen hos skönhet. Men det är ju just det som är grejen, det finns ingen djupare betydelse. Det bara är som det är, som det ser ut. Det är liksom ogreppbart. Du ser ett vackert rum, en fotoram som är underbar, ett par skor som är vanvettigt snygga, och du försöker liksom TOLKA det. Men det går inte. Det finns inget att tolka. Det är bara snyggt, och så småningom kommer jag inte ens tycka att det är snyggt längre. Varför kan jag då lägga så mycket tid att glo på det, och tankar på hur jag får tag i det? Vet inte, livets vägar äro i sanning outgrundliga.

Lunch med Martin o Karin i dag, det var trevligt värre, hoppas på snart igen! Då med Oskar också, vi får se hur det går.

Hur ska det gå ihop?

Jag - fortfarande i Kroatien, ovetandes om alla miljoner räkningar som ligger hemma och väntar på mig. Jo, det ligger en ny räkning varje dag jag kommer hem från jobbet. Jag skämtar inte. I dag var det Nadia och Tonys dagisavgift. Det är så svårt att haja, tycker jag. Avgiften är inte stor med tanke på vad man får, samtidigt motsvarar det ju ungefär vad vi får i barnbidrag. Varför inte bara kvitta det ena mot det andra, och låta oss slippa hålla reda på alla jävla räkningar?

Jag är nu extremt trött efter tre heldagar på mama med tillhörande barnrace på kvällarna, även en del sociala aktiviteter kvällstid (i går hos Belinda, det var superkul att träffa Linda och Jennie. Tony var med och sov så sött i sin vagn. Tyvärr tappade jag en av mina linser så jag fick helt läskigt köra bil med bara ett fungerande öga, det var gudskelov inte långt och gick bra, men ändå!).

Jag vet inte riktigt hur det är tänkt att man ska få ihop allting, hur är det tänkt? Någon? Sitter nu och planerar veckomatsedel med F. Maten ska vi handla i helgen. Sedan är varenda middag färdig, planerad, bara att brassa på. Så måste vi göra. Och städa och tvätta, på helgen. Trist, javisst. Men ändå bättre än kaos.

Mamma har i alla fall något skumt för sig, vi ska få åka iväg på romantisk weekend, alles betalt, vet ej vart, blir spännande. Det ska ske i oktober, 7-8, så hitta inte på någon skoj fest just den helgen är ni snälla!

Annan kul grej att se fram emot: Två dagars heltidsjobbande med Jenny M, överenskommet i dag (vi får 16 000 kr för jobbet). Ett rejält megajobb för en bra samhällstidning, ett riktigt seriöst grävjobb, kan ni tänka er, kul omväxling för mig som skrivit lite lättare rep på sistone, inget fel på det gubevars.

Så här har det varit

Ja, dagarna går. Söndag - kanske världens tråkigaste dag för våra stackars barn. Till sist åkte jag med Nadia till Tekniska museet, där Erika och Markus var med sina tre barn. Men tyärr skulle de precis stänga där. Så precis när de börjat leka loss, var vi tvungna att gå. Inte populärt, vill jag lova.

Sedan mama igen, jobbar och jobbar, fast det finns inte så hemskt mycket att göra så det kan bli lite segt ibland. I går kväll stack jag direkt hem till the Seiberlichs efter jobbet, F och jag tog hand om barnen medan Sara och Richard firade sin tredje årsdag som gift par. Jag tog ungarna och åkte hem vid läggdags. Sedan fick jag en helkväll ensam hemma, eftersom F var kvar och väntade tills de kom hem.

Såg filmen "Swimming pool" som jag hade spelat in på dvd:n. Den var riktigt bra måste jag säga! Rekommenderas. Fast slutet var mysko... makes you think.

Mina dagar är så späckade, i dag ska jag på middag hos Belinda, i morgon är det jobblunch och dagishämtning och gud vet. Mitt idealliv är ett liv utan inbokade dagar. Å andra sidan är det ju roliga saker jag bokar in. Aldrig är man nöjd.

Gangsters verkar förresten helt okej fast det är mycket katten kring het gröt hela tiden. Jag förstår att F inte orkade läsa ut den.

Bajs - inte min grej

Var på Spy Bar i går. En iskall plats, något problem i inredningen och de där långa passagen mellan rummen.

Träffade även Paulo, gammal gammal kompis. Han gick hem efter 1,5 timme. Nuförtiden blir man jävligt irriterad på sån stil, eftersom man dels fixat barnvakt, dels får hela dagen därpå sabbad eftersom man går ut. Men Paulo fattar inte, kommer kanske aldrig fatta såna grejer eftersom han antagligen inte kommer att skaffa barn. Men lägenhet i Paris ska han skaffa.

Nu tjatar Nadia att hon vill kolla på Alfons. Hon har nyss bajsat två gånger. Jag kan erkänna att jag får total panik av bajs. Jag hatar bajs. Det är obeskrivligt äckligt. Fast okej, det kan vara ganska kul också.

Greta G och jag, en lovestory

En vanlig dag. Som tex i dag. Vad gör jag då?
1. Går upp kl 7.45, motvilligt.
2. Duschar. Visst gjorde jag väl det? Minns knappt. Jo, det gjorde jag (ser jag efter inspektion av armhålor, nyrakade, jo jag är feminist men... jag vill också bli omtyckt, jag är så dålig).
3. Äter frukost och läser tidningen.
4. Kl 8.40, hög tid att sticka.
5. Tar 4an - bussen - till kiosken/posten, hämtar paket (det visar sig sedan vara en bok, inte modemet som jag väntar på). Ner i t-banan, åker till mama.
6. Jobbar, gör i ordning en notissida till modesidorna, skriver intervju, får massage! är med på möte om tidningen med Carina (så kallat väggmöte), hon vill ha en massa förändringar i tidningen.
7. Kl 12.30 Äter lunch i personalmatsalen i Bonnierhuset.
8. Kl 13 ungefär, tar t-banan till Slussen därefter bussen till min nya fantastiska lokal, där är Isabella, vi snackar och har det trevligt.
9. Nej nu måste jag skärpa mig. Skriver min omslagsmama-intervju, som är själva orsaken till att jag skulle sitta här i min lokal (fick lov från mama att sitta här i stället), Greta G som vi kallar lokalen, eftersom den ligger preciiis bredvid Greta Garbos torg som ligger preciis bredvid Nytorget och jag och Isabella konstaterar att det är fantastiska affärer här i närheten, second hand och andra. Shoppingutsikterna är väldigt ljusa framöver alltså. Dessutom nära till yogashalan som är min favorit i Stockholm. (Förutom förstås Natalia, men hon har bara lektioner hemma hos sig och det är för långt dit.) Behöver jag säga att jag GILLAR min nya lokal? Där jag för övrigt ska vara varje arbetsdag från och med den 28 augusti. Jippie!

Nu ska jag skriva klart min artikel. Sedan ska jag gå hem. I dag är jag faktiskt lite piggare igen, det känns bra. Jag tror helt enkelt att jag var så trött, småbarnstrött, att jag inte ens fattade det. Så jag blev ännu tröttare av att få vila ut, det brukar vara så. Sedan går det bara uppför. Och i morgon, kära ni, kan jag sova exakt hur länge som helst. Den som ringer till oss före kl 11 kommer få stryk. Det är ett löfte.

Förlamad av trötthet

Jag är inte normal. Har insett det nu. Alltså den här tröttheten, nu finns inga barn att skylla på. Det är som att jag efter semestern gick ner så mycket i varv att jag slutade fungera. Eller nåt?! För på ett sätt gick jag inte ner i varv, det var ju en ganska krävande semester. Men nu. Heeelt borta. Jag kan knappt klara de basala grejerna i jobbet, ibland är det svårt bara att åka dit. En slags förlamning inför hösten, eller en väl dold inre uppladdning?

I dag gjorde jag en intervju för mama, nästa nummers omslagsmama. Har fortfarande sviter av intervjuångest, man har alltid ångest inför såna här stora intervjuer när man ska sitta fejs to fejs med en person och ställa en massa frågor, hela tiden med fokus "vad blir kul för läsarna?" "vad har jag missat att fråga om?", "går det att göra rubrik på denna text" osv osv osv i all prestationsångest oändlighet.

Vilket jävla prestationsyrke det ändå är, journalistiken. Prestera prestera. Men också - mitt yrke. Ett kul jobb.

Jag misstänker att det ligger någon förkylning och lurar, att det är därför jag är så här trött. Eller så är det helt enkelt att jag först nu har tid att känna efter hur trött jag är innerst inne, efter det här året med två barn. Huvaligen.

Fånga dagen med badsalt

Jag undrar om jag ska gå ut med Jenny M i morgon. Det snackas om det. Vore trevligt. Nu är inte barnen här så jag kan göra exakt vad jag vill. Känns lite skumt. Men jag måste komma ihåg att fråga Jenny om hon vill uppdatera Luvit. Det här förstår ingen men jag måste ändå fråga henne det, därför skriver jag ner det. Skulle vara skönt om hon ville vara med på det, sedan kan jag sköta kursen själv. Ni fattar inget nu men det är okej, släpp det bara.

Herreje vad mycket jobb jag fått, utan att ens ha lämnat mama ännu (fotnot. ska jobba tre veckor på mama därefter frilansa heltid)! Måste verkligen styra upp min frilanstillvaro så det finns tid över till mitt viktiga obetalda skrivande. Som det här, tex. Och annat.

Har köpt schyssta BH-ar i dag. Som jag faktiskt behövde. Samt en kjol. Vet inte om jag behövde den, men den var fin. Saknar dock lite mera kläder. Jag har inte hunnit shoppa på jag vet inte hur länge. Och jag behöver nytt, deppar snart ihop när jag öppnar alla byrålåder. Å andra sidan kan det bero på att F inte tvättat sen vi kom hem så alla kläder ligger i tvättkorgen... Vi får se vad som kommer när tvätten är gjord, kanske någon surpris?

Barnen hade kommit fram till sommarstugan i alla fall, de hade sovit gott på vägen dit. Hoppas att de trivs och har det kul. Och inte saknar oss. Men äsch, skulle inte tänka så mycket på det. Njuta av nuet, det är det jag ska syssla med. Carpe diem tvingar mig nu att ta ett bad - med badsalt. Ät det ni.

Modelejon, sött värre

Tänk att han är så här söt, min lille Tony... detta foto skulle varit med i ett modereportage i nästa nummer av mama men nu blir det inte så. Vilken utstrålning, så... tom och ändå uttryckfull på en och samma gång, lägg även märke till pekande finger, sött sött.

I dag badade ungarna i badskum. Tony var helt till sig, och Nadia hoppade som en tok tills hon slog i bakskallen - inget farligt, precis vad man kunde ana skulle hända.

Och i morgon åker de iväg igen. Mormor och morfar ska ta dem till sommarstugan i Karlskoga, antagligen ända till lördag. Lääänge! Kommer få ångest, sakna dem. Å andra sidan ska jag ju sluta ha en massa mammaångest nu. Orkar inte hålla på och ha ångest och vara orolig för allt fucking möjligt. Man måste ju också leva livet en smula, annars blir det någon annan som lever det åt en och det fungerar mycket, mycket dåligt.

Har börjat med Klas Östergrens Gangsters, nu när jag läst färdigt Gentlemen. Jag föll till föga. JAG GILLAR GENTLEMEN. Försökte hålla mig distanserad och ironisk och smart. Men jag älskar den boken, har gjort det sedan jag läste den första gången. Försöker tänka ut varför. Men det måste vara det där med personporträttet, själva Henry Morgan. Helt enkelt så gillar jag karaktären Henry Morgan, som inte finns. Jag gillar även hans dystra lägenhet. Jag gillar Maud, hans älskarinna. Och, kanske mest av allt - jag gillar den beundran som Östergren känner för Henry, denna imaginära person. Det är kanske det som är nyckeln: Skriv om någon du ser upp till, vill vara, någon du är avundsjuk på. Då blir det bra.

Tjena hej från en utarbetad mama-arbetare som dessutom tar sitt trista kvällspass på AB för att sedan kanske ringa en intervjuperson till mama för att sedan vara sur på att jobba så mycket redan, allra första dagen, så här ska det inte va.

Fortfarande semesterseg

Jag orkar inte skriva några bloggar just nu, är ju fortfarande inne i semestertänket så att säga, men har lite kort varit på landet och sovit en natt där och hämtat F och ungarna och i dag åkte vi via mamma och pappa i Uppsala stad samt Willys hem till Tanto igen. Vi åt i alla fall en balanserad middag som bara förstördes en smula av att Tony skrek hysteriskt precis när man skulle få sätta i sig den första saftiga tuggan av den goda ugnspotatisen och fläskkotletten. Sedan skrek han en hel del tills det sa prutt. Han var alltså hård i magen. Varje dag ett nytt problem. Men alltid samma jävla skrikande.

Fast nu sover de ju och då är de hemskt söta, bägge två.

Jag ska lägga in fler bilder osv i bloggen, samt berätta lite mer intressanta saker men just nu orkar jag inte mycket. Såg förresten filmen Crash som är som en Short Cuts med Sandra Bullock, den var bra men inte tokbra som kompisar till mig sagt. Godnatt!

En trött fattig bitter kvinna

Har just avslutat en portion pasta med gräddig squashsås och ett glas fläderblomssaft. Och betalat ännu en av alla miljarder räkningar som väntade här hemma, som är tänkta att ruinera oss så vi inte kan göra ett ruttet piss i höst.

Annars känns det bra, barnen är långt borta på landet, jag är helt ensam hemma. Jag sitter omedvetet och lyssnar efter ljuden, efter små fötter som är på väg emot mig, skrik och gråt eller barnskratt. Men det är ingen här. Det är svårt att vänja sig. Fast oändligt skönt. Jag behövde detta. Det gör egentligen F också, men det verkar han inte ha förstått eftersom han är med på landet.

Andra saker jag behöver är att satsa på mig själv lite mer. Ska verkligen göra det. Annars kommer jag bli en riktig bitterf***a.

Förresten, något är konstigt med vår telefon! Nu ska det vara fixat. Men förut gick det inte att ringa oss alls eftersom det tutade upptaget hela tiden, trots att ingen pratade i telefon. Vi kunde ringa ut också. Men ingen kunde ringa oss.

Pust vad jag är trött efter gårdagens intag av dryck och glam. Hej så länge alla.

Ensam med ungarna

Vilken dag! Åkte med Nadia i bil till Skanstull, tog ut rejäl summa pengar på banken eftersom det inte blir bankomat eller kortbetalning för mig på ett tag, sedan bar det av till Belinda för att kolla in nya bebisen, Sasha, supersöt. Därefter skynda skynda hem, F psykade mig för att jag inte kom 13.00 utan 13.12. Han kämpar hårt för att bli världens tristaste surgubbe.

Därefter ensam med barnen så F kunde jobba med inredningen i sin lokal. Det gick okej, framför allt för att the Seiberlichs - alla utom Sara - kom och höll igång på gården plus att Tony åt ett rejält mellanmål innan vi gick ut. Jag fick till och med laga maten helt i lugn och ro. Vi har precis ätit och jag har mutat Nadia med Karlsson på taket mot att hon la tillbaka alla böcker hon rivit ut i en bokhylla. Snart kommer M. Tony skriker och skriker. Måste sluta. Hej så länge.