Jag smyger omkring, inkognito

Hämtade mina nätshoppingskor i går kväll efter läggningen. Man får gå en bit till posten! Jag halkade dit på mina värdelösa ballykopior (originalen förresten lika värdelösa, köp ej, man får dessutom plattfot). De nya är som stora sköna varma båtar! Helt perfekt. Och faktiskt vitare än beige, så jag är nöjd. Fluffet är bra också. Fast svindyrt, 1200 spänn liksom. Nu får de lov att hålla ett tag till.

Annars sitter jag och sliter med en text som jag vill lämna ifrån mig inom tio minuter. Sedan sticker jag. Till mama, de har drink.

I dag var jag på mitt drömkafé och gjorde en intervju. Dit ska jag igen. Men jag ska inte göra intervju. Jag ska ta med min dator och skriva. Eller kanske nyaste Elle. Eller någon bok som jag vill läsa i lugn och ro, inkognito. Jag kallar det Kafé Inkognito. Det är mitt smultronställe.

Texten är mitt liv

Ja nu är det bråttom. Har en kvart på mig att fixa en text, sedan ska jag äta ORDENTLIG LUNCH i en timme minst, sedan ska jag rusa iväg ut på stan och hämta en text samt ha möte med Jennie om en annan text. Text text text, mitt liv består av text. Å andra sidan verkar min talang (förutom språkbegåvningen från tonåren) vara att skriva. Så då blir det text.

Annars är det en lika vanlig dag i dag som i går. Fast, med en mycket stor förändring. South Beach-dieten har lagts ner, fullständigt. Nu dricker jag blutsaft för att få tillbaka lite järn i kroppen, samt äter en del frukt. Och indisk mat, med ris och annat, med allt jag känner för att äta helt enkelt.

En helt tokvanlig dag

Ja, i dag har jag inget av intresse att berätta. Det var en helt vanlig medeldag, en grå vardag. Lämnade barnen på dagis utan några större problem, var på jobbet till tio, ringde en person för intervju, en annan ringde för att bli intervjuad, skrev ner det hela, åt lunch, hämtade ett element, skrev och skrev och nätshoppingsurfade och chattade lite och så gick jag via Konsum hem, nej inte hem utan till Lars, Elin o Vanja, fick god middag, lekte med barnen, gick hem, F la ungarna, kollar tv.

Thats all folks. Godnatt.

Sjungandes på storhandlingen

Den här helgen har varit ganska halvfartig. I går medan F var på teater, kollade jag och Tony på Viljornas kamp - en dokumentärfilm om Feministiskt initativ (Tony blev helt inspirerad när han såg dem dricka te och tjatade till sig en kopp som han sedan spillde ut och fick torka upp, eftersom även mamma blev inspirerad). Sara o Selma kom och väntade in Jacob o Nadia o F som kom från teatern kring 16, de hade åkt lite pulka också.

Sedan var det middag för barnen och annat, jag stack iväg till Bistro sud för att äta med Karin och hennes kompis som var på besök. Gott, hängmörad biff. Sedan gick vi till Folkoperan för en drink. Jag var hemma strax efter elva. Ändå var jag jättetrött när jag gick upp vid nio, men jag tror det är näringsbrist. Efter i dag har jag bara en dag kvar, måndag, på South beachen! Äntligen slipper man skiten. Ska väga mig i morgon så får vi se.

Ja, i dag: F gick ut med ungarna i pulkabacken, jag åt frulle och tog sen med mig bilnycklarna ner till pulkabacken, haffade Tony och vi åkte och storhandlade för 1700 spänn på Willys. Tony var i högform, vi hade väldigt kul, sjöng lite låtar och snackade (populärast är "Lilla snigel akta dig", fast sen sa han: "Mamma nte schonga Akka deej" så det var bara att knipa igen). Efter en hårresande bajshistoria i baksätet på bilen - ska inte gå in på detaljer men det var inte fräscht - bar jag upp alla kassar och fick strax sticka igen, tog bilen till Kungsholmen för en brunch med Ankan och Karin. Mysigt ställe, Frankfurt. Sedan skjutsade jag dem mot hemmet och här hemma fanns Jon, Anna o deras barn Mattis o Elvin. Alla barnen lekte loss, Jon fick i vanlig ordning laga maten, som blev mycket god fast inte 100 procent GI. Barnen åt bra och så lekte de igen, sedan blev det hemgång för dem och jag la barnen. Tony som inte sovit på hela dagen däckade ganska snabbt. Nu ska jag snart sova. Bra med i dag är att vi har mat för 2 veckor framåt! Skönt. Bokar jag en tvättid snart så är det bara städningen att fundera på framöver. Plus förstås bilfix, som att tvätta bilen, byta mattor, skruva upp lampan, skruva i ny lampa. Puh.

En snygg tjej, kanske världens vanligaste så kallade story

Såg geisha-filmen i går. Den var faktiskt inte fullt så ytlig som jag hade trott, även om filmens huvudsakliga budskap var att det fanns en snygg tjej. Undrar om producenten tänkte "shit vilken story! Det har nog ingen kommit på förut - en film om en söt flicka som växer upp till en vacker kvinna, wow! Den här bollen är jag på först."

Nej. Du var inte först. Du var så långt efter bollen att det inte ens är en boll längre. Det är en lag. Gör film om snygg kvinna eller dö!

Men jag ska inte gnälla utan ta och sätta på en kopp kaffe i stället, nu när jag äntligen har lite lugn och ro. Ska förresten också passa på att se första delen av filmen om Feministiskt initiativ. Andra delen är på söndag! Kanske kan man knapra på ett stekt ägg under tiden, eller nåt annat härligt South beachigt.

En inte så kul dag

Nu går jag hem efter en lång och svår arbetsdag, svår bla för att jag (snyft) fick lämna in min dator på lagning. Fick ta mig över hela stan till Birger Jarlsgatan för att fixa detta. Åt tråkig caesarsallad på Sandys och åkte tillbaka. Tråååkigt. Men så har jag fått en hel del gjort med jobbet också!

Jag ska skynda mig för jag har faktiskt en intervju kvar, som ska genomföras kl 18 när Bolibompa börjar. Sedan är det helg. Äntligen.

Utsätt er för sånt ni skiter i!

Ja vad händer egentligen? Inte är det mycket. Läste ut Katarina Wennstams "Skam" i går, är ganska förtjust i henne. Katarina alltså. Hon är vettig och låter sig inte förblindas av att hon driver en tes. Jag har börjat uppskatta förmågan att se flera sidor av samma mynt på sistone. Det är intelligens! Att inte låta någon diktera vad som är rätt och fel, att tänka själv, att vara tvungen att sätta sig in i problematiken. Är det rätt att vara feminist? Ja, och nej. Är det rätt att hata dem som går till horor? Ja, och nej. Fast jag hatar dem i alla fall.

Jenny M, förresten, jag kommer förmodligen inte kunna gå på spinning på fredag. Har så himla ont i halsen, är rädd att jag skulle bli rejält sjuk om jag gick och överansträngde mig. Men det är bättre i dag, så kanske.

Jobbar som ett jehu för att få klart mitt pressgrejs till filmen nu. Ett problem med mig är att om någon säger att jag måste göra något noggrant och ordentligt, så gör jag det så noggrant och ordentligt att det blir RENT SJUKLIGT. Så därför, folks, är det bättre att inte säga så till mig. Jag gör alltid noggranna och ordentliga journalistjobb, om jag får tid nog till det vill säga (och pengar).

Jag slappar gärna också, fast när jag är ledig. Det ska jag göra i kväll! Slappa! Och kolla på snyggfilmen "En geishas memoarer". Den är nog bara snygg. Inte bra. Fast ibland måste man utsätta sig för sånt som man egentligen skiter i. Jag skiter i estetiska filmer.

Nytt på gamla Söder

Var med A och åt lunch på reaggestället här på Ringvägen. En massa hummus och pitabröd, samt kött. Mums. Inte helt rätt enligt South bitch. Men man kan inte alltid lyssna på South Bitchen.

Innan dess tog vi en lov uppför en gata - Blecktorns-någontingvägen, alldeles på andra sidan Ringvägen. Det var asfint där, som en egen liten ö, hur mysigt som helst (massa grönt, fast i dag var det snö, kolla bilden). Tänk ändå vad Stockholm är spännande, att det kan finnas delar av stan som man aldrig sett, trots att vi har bott på Söder sedan 2002. I fem år, faktiskt. Fan, F och jag har bott på Söder i fem år! Och det tog ungefär ett år att packa upp alla flyttkartonger, har jag för mig.

Nu försöker jag bränna ner alla mina bilder (hur många som helst) på cd-skivor, det tar oändligt lång tid och är oändligt tråkigt och strular hela tiden och jag håller på att gå nuts på det hela. Men jag använder min envishet till att inte ge mig, att fortsätta tills det är klart. Ibland är det bra att vara envis.

Hur det är att vara journalist

Ibland är det här jobbet bara lite för mycket, att vara journalist alltså. Först ringer man nån jävel. Men den svarar inte. Man lämnar ett meddelande. Jäveln ringer inte, ringer inte, ringer inte. Då börjar man gå mot dagis. Hela tiden lyssnar man för utifall att de ringer. Så kommer man till dagis, får träffa sina ljuvliga barn, pratar med fröknar, föräldrar, klär på, går till nästa avdelning, hämtar nästa unge, pratar med fröknar, föräldrar, klär på, bråkar, tjafsar, får panik, får ordning på allt igen, börjar bege sig hemåt, frid och fred, småprat om vad som hänt under dagen. Då ser man. DÅ HAR DE MINSANN RINGT. FEM GÅNGER KANSKE. Man bara - fan i helvete också! Jag missade det. Så fortsätter man gå hem, lagar mat så fort man bara kan, ungar skriker och bryter samman om vartannat, till sist är maten klar och alla kan sitta och ta det lite lugnt, äntligen. Mat, härligt. MEN DÅ RINGER DE IGEN! Och jag kan inte äta, står och försöker prata, barnen ropar efter mjölk och mera mat och smiter från matbordet eftersom jag reste mig, och så vidare och så vidare.

Sedan sover man och kl 2.30 ringer nån idiot som ringt fel och lägger på innan man ens hunnit lyfta telefonluren. Och så vaknar man, äter frukost, försöker få på barn kläder igen, går till jobbet i rask takt. PÅ VÄG TILL JOBBET HAR DE RINGT IGEN. Och då tror man ändå att man har mobilen typ femtio centimeter från örat och borde hört skiten! Nej jag blir tokig.

Annars - träffade Jenny M för lunch nyss, sushi. Fick betala asmycket för sashimi, alldeles för lite mat. Har börjat få perioder med huvudvärk. Näringsbrist. Nu sex dagar kvar av den här skiten. Sedan aldrig, aldrig, aldrig någonsin mer south beach. ALDRIG. Bye bye.

Nätshopparen goes nuts

Okej nu gjorde jag en mysko grej. Jag inser att mina vinterskor, röda, som jag köpte FÖRRA ÅRET (jag minns det eftersom jag bloggade om det), visserligen endast för 400 spänn men i alla fall, FÖRRA ÅRET, har pajat i blixlåset. Detta plus datorhaveri blev bara för mycket. Så jag gick in på nätet, och bara beställde ett par nya vinterdojor som av pris (1100) och utseende att döma verkligen inte borde gå sönder så snabbt. Ni ser ju själva, beigevita, med härligt fluff som sticker ut. Ser bra ut va? De verkar inte heller lida av några jävla blixtlås.

Slutsats: Jag har blivit en tok-nät-shoppare! Helt crazy, bara klickar KÖP hela tiden. Nämnde jag att jag köpte postorderkläder på HM också, i morse? I am going nuts.

Ännu fler funderingar kring ett armband

Shit det här var bland de finaste armband jag har sett! Kanske är detta grejen för mig!? Men den kostar omkring 500-600 kronor... måste fundera. Hittade det på Shopbop.com. Massa goa grejer för sådana som aldrig kan shoppa, utom på kvällar.

Dagens lilla resumé: Jobbade förmiddag (AB), hemma och degade till halv ett, drog och fikade med Ankan, Martin, Karin o Jens på Clarion. Jag gillar det plejset. Och man kan faktiskt käka också! Eftersom de inte hade lättmjölk fick jag äntligen en ljuvligt god latte med riktig mjölk. Sedan hemåt med Ankan, vi handlade bägge på Ica och så var och en hem till sig. Här fanns Daniel, hans fru och barn kom, vi åt fisk och snackade lite. Diskade massor av disk. Satte mig ner. Då freakade Tony. Och familjen Daniel-Jessica drog, F la barnen. Nu: lugn och stillhet.

Riktig snö är äntligen här. Granen hejdå!

I går städade vi först, sedan drog F iväg på möte, jag lagade ugnspannkaka till barnen, F:s mamma kom, hon skulle iväg vid 12, Tony la sig halv ett och sov i två timmar, under tiden lekte Nadia och jag tog det lugnt. Eller försökte ta det lugnt. Vet kanske inte riktigt längre vad man ska göra när man tar det lugnt?

Hur som helst, jag gjorde min south beach-sallad och så vidare, läste lite bok, testade några basic pilatesövningar från en bok jag har, Nadia försökte också göra sammma, F var tillbaka, han lagade rostbiff, Tony skrek och skrek ganska mycket efter att han vaknat, jag fick tokspel några gånger, till sist lugnade han faktiskt ner sig, vi åt middag. Och vid halvåtta kom Annika förbi! Det var mysigt. Jag la barnen vid åtta halv nio, sedan drack vi vin och pratade, bland annat om Noréns kommande pjäs som verkar vara en rysare - Terminal: Ett par är på sjukhusets väntrum för att föda barn, ett annat är där för att identifiera sin döda son. De möter varandra. Efter ett tag fattar man att de är samma par fast i olika stadier i livet. Rysare.

Ja, sedan kom F:s mamma tillbaka i snöovädret (riktig snö! äntligen!) och hade haft kul med sina kompisar. Hon träffade gamla vänner, en som hon inte sett på 30 år, och åt middag och gick på någon föreställning på Rival.

Nu ska F dra ner granen och kasta den. Barnen har gått ut. Själv jobbar jag lite, moderering. Ska fika i dag, senare, blir soft. Tjena hej.

Bra tips för en gångs skull

Plötsligt låter min dator som en jetmotor som ska sätta igång. Min fina, nya dator! Varför låter de så? Det går upp och ner, blir tyst men börjar om igen. Skitkonstigt. Håller datorn på att falla sönder? Please det får inte hända.

Annars hade På Stan äntligen en värdefull artikel, om hemliga ställen i Stockholm: Ett tips var tex att bruncha på något ställe... nej minns inte vilket, men de hade brunch hela söndagen (hette det Queen hotell? och låg på Drottninggatan?). Viktigaste tipset var i alla fall att stans bästa espresso finns i Gamla stan, Västerlånggatan 60. En tia för en espresso bara! Måste kolla in.

Tänk om folk på På stan kunde fatta att det är mer sånt här man vill ha, alltså mata tidningen varje vecka med små bra tips, från hela stan, från förorterna, kaféer med det lilla extra, lunchrestauranger som har billigast och bäst mat, vilka områden som har flera badrumsaffärer på samma gata, var man hittar störst utbud garner, vilken pizzeria är egentligen godast i varje stadsdel, om jag vill hitta den absolut bästa baklavan i Stockholm, vart ska jag då (oväntat nog köper man den på Folkets kebab på Folkkungagatan, det visste ni inte! Men akta er för en del sexistiska snubbar, det är ett mulligt mansgrishak you bet). Och så vidare. PÅ STAN. Inte "jag har just gått ut journalisthögskolan och vet ni att man KAN faktiskt göra ett spännande reportage om en snusdosa". Tjena hej leverpastej.

Är detta min stil? Nja...

Det kom snö, i alla fall, till sist. Får se hur länge den blir kvar. Själv ska jag försöka jobba. Att försöka jobba med en skriksugen Tony är ungefär som att försöka rita medan man åker i en pansarvagn genom en stubbåker. Men jag har inte så mycket val. Måtte barnen vara friska!!! Jag pallar inte. Eller, to be honest, måtte Tony vara frisk. Inga problems jobba med Nadia hemma kan jag säga.

Jag är inte en småbarnsmamma riktigt. Jo, små barn är mysiga. Och extremt söta. Men de ÄR väldigt jobbiga. I alla fall mina. Och ja, jag vet att det är genetiskt och ett bevis för att F och jag eller nån av oss, är väldigt jobbig. Men i alla fall.

Nu ska jag ta tag i mig själv. En kort resumé över gårdagen: Eftersom jag drack vin och somnade 1.15 på onsdagen, var jag skittrött i går, men gick och jobbade kl 9 (via dagis, lämnade Nadia), fick jobba fram till 12, internet la ner femtio gånger och inte en enda jävla människa ringde tillbaka av de 2-3 jag försökte nå, sedan gick jag till söderhallarna och åt med F och Tony, det tog så lång tid för min mat att komma fram att F fick gå innan typ. Sedan drog jag och Tony en runda på stan, Tony somnade, mitt resultat: Noll, hittade INGENTING utom ännu fler fucking barnvantar, köpte SEX PAR på HM, försvinner de så blir jag tokig, satt sedan som en riktig kalenderbitare (?) och skrev TONY NADIA i varenda jävla vante, höger såväl som vänster. Därefter försökte jag hitta någon BH på Twilfit där jag har presentkort, kammade noll, därefter drack jag kaffe och försökte igen ringa några, gick åter åt helvete. Därefter vaknade Tony och skrek som en gris. Fick tysta honom med en GB sandwich när jag kom till Sös med trean, vilket senare på kvällen gjorde F sur (han tycker barnen får för mkt socker).

Hämtade Nadia, drog med henne till jasminakademin (80 kr för barnklippning), där klippte hon sig medan Tony försökte trasha hela plejset. Men hon fick en del rosa sprayfärg i håret och blev nöjd. Raka vägen hem, lagade massor av - guess what - kycklingfilé, ris, en SUPERGOD sallad. Så kom Erika, Mino, Zack och lilla Enya, barnen lekte, F kom, alla åt, barnen kollade Bolibompa, Erika med family åkte hem. Jag la Nadia och Tony. Därefter gick jag igenom Ellos. Fick för mig att jag borde ha en klubblazer. Borde jag det? Känns lite underligt som plagg. Måste fundera på detta lite till. Moi, preppy? Nja...

Det var allt, tack och hej för i dag.

Funderingar kring ett armband

Intressant kommentar från Jenny M i går:

Vi är stabila, självsäkra kvinnor som börjar närma oss - eller är - 40. Ingen vill riktigt ha oss längre, alltså mest inom drömfabriken (tex som skådisar, artister, poeter, konstnärer, filmare, you name it). Därför gäller det att skjuta från sidan. Komma från något oväntat håll, kanske med något oväntat. Till exempel en klumpfot. Nej jag bara skojar. Men något som gör att det blir lite åfan-upplevelse för alla som letar efter talanger.

Jag vet inte. Kanske är det så.

Själv har jag börjat fundera ganska mycket på det här med armband. Har alltid haft ett, på höger arm, där inte klockan sitter. Men nu blev mitt senaste ohållbart eftersom det fastnade i allt, och då tog jag bort det. Ska jag i stället satsa på det på bilden? Finns tydligen nära här, på Bondegatan. Stora frågor det med!

En annan sak jag funtar på är ifall det finns stråk av sjukligt idealiserande inom feminismen. Jag är alltså självkritisk, eftersom jag verkligen och absolut är feminist. Men jag läste ju nyligen en bok om Pol Pot-regimen, med fokus på alla naiva hippie-svenskar (unga, snygga, hippa och med "samhällsintresse") och deras försvar av Pol Pot, som var ett fantastiskt land där allting fungerade otroligt bra och allt var rättvist. Jag säger inte att feministerna har en sådan idé med sin ultimata lösning, absolut inte. Men att det ibland finns stråk av resonemang som liknar pol pot-anhängarna i 60-70-talets unga arga samhällsintresserade (fast egentligen ytliga, självgoda, okritiska) människor.

Den som ändå fick jobba...

En timme kvar till Berghs-kväll. Alltså någon slags kväll för oss lärare på Berghs. Därefter blir det utgång, resto (måste äta, även om jag får skippa pommes fritesen), sedan hem och äta nån jävla ricotta igen, denna vidriga så kallade efterrätt i South Beach-träsket. Ja, nu är det 12 dagar kvar av Fas 2. Kunde lika bra vara fem år, känns det som. Men det är bara att försöka traska på i ullstrumporna. Jag har ju faktiskt losat några kilo, det har jag. Och om jag inte skärper mig i fas 2, kommer bara de där kilona att komma tillbaka. Det säger alla som misslyckats med South Beach-dieten: Det är fas två som avgör det hela. Annars blir det jo-jo-bantning och jo-jo-kropp i resten av livet. Nej tack!

Tony fick hämta med mig till jobbet i dag. Han satt här och sa "Tony jobbaj" och tryckte på mitt tangentbord (som inte var i kontakt med datorn thank god). Men han började med ett skrikanfall, folk fick panik. Svårt att förklara liksom - detta är min son! Det är hans stil! Men om han bara får mat/sömn/sitta i famnen oavbrutet så blir han hur glad och cool som helst. Kanske.

Nåväl, F hämtade honom vid lunch så nu jobbar jag på som en gnu. Får typ i dag halvdag samt i morgon förmiddag på mig. Resten ska jag ta honom. 2 hela arbetsdagar samt två halva har rykt på denna förkylning. Stress, stress.

En hemmadag, ganska soft

Dubbelrum på Sundbyholms slott, tydligen har de flesta av rummen sjöutsikt. Ja, F och jag har funderingar på slottsweekend igen. Töntigt, kanske, men extremt skönt, och inte så himla dyrt heller.

Jag är hemma med Tony, Tony sover. Snackade med Becky på telefon. Hon ska kanske åka till NY i sommar! Låter fantastiskt. Jag längtar så tills barnen är stora nog att ta med på storstadssemester. Jo, det skulle säkert funka nu, men tänk på de stackars FÖRÄLDRARNA, som måste bära barn, vagnar plus allt annat jox, uppför alla trappor i metron/subwayen och sedan nerför och akta bilar akta ditten akta datten. Nej, jag pallar inte just precis nu. Kan se annorlunda ut redan om några månader.

Det är ganska skönt faktiskt, att bara sitta hemma och göra några få knop. Vilsamt. Men jag har jobb att fixa, en hel del... måste kunna komma till kontoret i morgon. Det blir ett dealande och wealande med F, som alltid. Tony hade feber i natt, så jag tror inte han pallar dagis i morgon.

Hade förresten grannarna här på middag i går. F lagade räkor i lätt-creme fraiche, åt råris till. Jag åt bönor till, och så sallad. Jag tröttnar aldrig på sallad.

Sedan la jag barnen, de sov inom fem minuter. Saker och ting är på väg åt rätt håll. Saknar mina kompisar lite, ska ut i morgon. Blir bra. Hejsålänge

Tillbaka på kontoret igen

Helgen slut. Snackade lite med Ankan på telefon i går, snackade lite med F, skrev en hel lång tvåveckorsplan för maten som räcker ända fram till det att Fas 2 äntligen är över. I slutet av januari - då börjar livet!

I dag - tillbaka på mitt sköna lugna kontor. Har jobbat på, fick ordning på mina fakturor äntligen, eller i alla fall några av dem. Ska också börja klistra kvitton till min revisor, för deklaration. En baksida av frilansandet. Fast ändå lite mysigt, IQ-befriat att bara klistra upp saker på ett papper.

Ann var förbi och fikade. Hon bor precis här nära. Vi snackade lite om mama och livet, och lille Ben for runt med några tepåsar, tydligen hur kul som helst.

Snart är det hemgång för mig. Tony är sjuk, så jag måste hålla mig hemma i morgon, eller kanske komma en kort sväng hit till kontoret. Well well. Thats life.

Tillbaka i Tanto, inget krig, ingen storm, puh!

(Bilden är apropå min dröm om vapen, se nedan.)

Nu är jag hemma igen. Kom från Karlstad vid tvåtiden, raka vägen hem. Här fanns Tony makaroni (Rut och Nadia hittade på smeknamnet när han var bebis) och F. Vi bara myser i regn- och vindrusket. F tyckte det funkade helt okej att vara ensam en hel helg med barnen. Fast just nu har mamma kommit och hämtat Nadia, de är på Vasamuseet.

Det var skumt att vara helt ensam. Först. Sedan ganska vilsamt. Sedan tråkigt. Jag längtade hem till sist. Men det blev en hel del skrivet. På Projektet. Kanske 50 000 tecken. Och om jag ångar på här, i januari, kan jag faktiskt vara klar. Fast när jag är klar, då ska jag börja om och fila till. Men jag berättar inte alltför mycket. Det är min nya grej - att vara lite hemlig. Alla behöver inte alltid veta allting.

Dieten segar på. Fick sitta på hotellrummet och möla i mig seg kyckling med sallad, som jag hade med mig. Det var en plåga med allt gott på frukostbuffén. Jag tog ägg och bacon. JAG HATAR NUMERA ÄGG OCH BACON. Men, F och jag har bara 1 dag kvar av den värsta fasen, fas ett. Sedan kommer fas 2, mycket mer human, man får äta frukt! Och bulgur! Och råris! Och havregrynsgröt! Jag längtar efter havregryn så jag kan grina.

Har ni sett hur cool min lille kille kan vara? Underbar bild. Ida tog den innan hon åkte tillbaka till Kosovo.

Jag drömde en hemsk dröm första natten själv. Att vi var hemma hos en dagiskompis till Tony, som också bor i Tanto. Han hade konstiga golv som såg ut som skateboardbanor, skitskumt. Pappan bara: "jag vet inte hur vi ska möblera." Tro fan det. Men så såg jag plötsligt en man med pistol. Jag skrek, vi måste härifrån, men så upptäckte jag att det fanns en massa män med pistoler och vapen runtomkring oss, och jag och F föstes iväg, bort från varandra, och jag visste att han hade Tony (Nadia var i Uppsala). Fruktansvärd känsla. Måste komma från en film jag såg. Om ändå barn kunde få slippa krig! Varför ska de utsättas för detta? Varför kan inte Bush själv gå ut där och slåss mot nån han vill bekämpa, ungefär som i Rocky, man går upp i ringen och kör. Starkast vinner sandlådestriden. Inga andra människor behöver vara med. Vi kan leva på, i fred, i stället.

En kväll bland andra, snart reser jag!

Nya, våren och sommarens, La Redoute-katalog har kommit, mums tycker jag. Har precis fått hem rykande färska nummer av mama och Family Living också, så det har varit glossy magazines så det står härliga till här hemma.

I dag jobbade jag sista dagen på mama, satt mest och redigerade förstakorr, det är härligt tycker jag. Man stryker in text, sätter rubriker, upptäcker att rubriken är värdelös, stryker, hittar på något nytt, frågar nån annan som kan tycka till och så till sist blir det rätt ton och i bästa fall även lite kul.

Ska hoppa in på mama kring lämningarna lite då och då. De frågade om jag ville vara en fast vikarie lite längre, men det vill jag inte. Jag måste frilansa. I löööve it. Även om det är väldigt kul på mama och väldigt trevliga människor.

Från frilanskontoret har de hört av mig för att de saknar mig, då blir jag glad. Men jag kommer inte komma dit i morgon heller, fast jag har en massa ekonomiska grejer att fixa. Får bli på måndag. Nu åker jag till Karlstad (i morgon vid halv elva) och jag stannar där till söndag. Därför kommer inte många ord publiceras här heller på några dagar. Jag ska syssla med mitt Projekt. Samt får en spabehandling och en trerättersmeny (vet inte riktigt hur det ska gå ihop med South beach men kanske får man göra ETT undantag).

När jag hämtade barnen på dagis i dag, vid halv fyra, sa Nadias fröken att hon var hur trött som helst kring lunch. Detta beror på att hon aldrig somnar på kvällarna, det är napptjafs i minst en timme per kväll. Så nu pratade jag allvar med henne. Sedan gick vi tre och handlade, supervidrostressigt, på Ica vid Södra station, det gick ändå okej men var jäääävligt jobbigt kan jag säga. Släpade hem två ungar och två skittunga kassar (var är shoppingvagnen när man behöver den? Svar: hemma), började laga mat i gaaalet tempo, våfflor till barnen, lövbiff plus ångade grönsaker plus grönsaker i ugn plus sallad till oss vuxna PLUS ATT JAG FÖRBEREDDE FÄRSBIFFAR FÖR FRAMTIDA SOUTH BEACH-måltider. Fatta. Det hela havererade självklart men som tur var var F hemma och styrde upp. Ungarna var väldigt trötta och griniga tills de till sist fick sina våfflor. Jag bara manisk och speedad. Men vi fick en skön stund i soffan innan de somnade. (Min shoppingvagn ser ut så här fast i zebrarandigt.)



Efter det satte jag igång en av våra nya boxman/lovefilm-filmer: Fåfängans fyrverkeri. Verkar lovande. Men nu har F pausat för att kolla på nyheterna. FLER trupper i Irak! Är han spritt språngande, bushmannen? Ojojoj.

F sa förresten precis att i den här åldern vi kommit upp i, måste man fräscha till sig lite. Det är gulligt att vara 23, lite plufsig och rufsig och orakad. Men som 36-åring blir det hela lite... småäckligt faktiskt. Kanske lite lärdom att ta till sig för alla Södergubbar... förlåt jag menar fräscha reklamkillar som bor på Söder?

Som sagt, vi ses igen söndag! Då får ni full rapport från Karlstad.

Ångestartikel äntligen klar

Upp tidigt, jagade upp ungarna ur sängen, fixade frukost, rusade iväg med barnen stress stress, lämnade dem, for över hela stan till mama-redaktionen, jobbade som en gnu, blev färdig med ångest-artikel, äntligen! Lunchade med Karin, det var schysst. Åt faktiskt lunch på restaurang, första gången sen dieten började typ (kycklingsallad, caesar, utan brödkrutonger).

Sedan satt jag med lite plocksidor (sidor med prylar) och redigerade. Så var det raka vägen hem! Tog 43an hem, här hemma var det äcklig rostbiff som gällde. Åt och nu ska jag lägga barnen. Ida säger snart hejdå för hon ska ut, sedan i morgon halv sex åker hon till Kosovo igen! Tråkigt. Men hon kommer tillbaka i påsk.

PRESTATION ÄR SKIT

I natt sov jag minsann. Det hängde alltså ihop med den där artikeln. Jag är så patetisk! Kan man någon gång försöka ta det lite kallt med sitt arbete? Inte låta det vara prestation, prestation, prestation, hela dagen lång?

Nej tydligen inte. Har pratat med andra journalistkompisar om detta, vi var rörande överens om att mediabranschen är fruktansvärt prestationsinriktad. Inte en enda notis får vara dålig! Alltid på topp, varje dag, jämt.

Jävlars skitkorv.

Men nu ska jag kolla lite på tv och softa. Det är skönt. Läser nya family living. Jag vill ha genomskinliga lådor att ställa skor i. Det är ju genialiskt. Man kan ha hur många som helst i mörka garderoben men hittar dem ändå right away. Såg även Victoria Silvstedt-intervju med Filip och Fredrik, på femman. Det har verkligen hänt något med dem. De är riktigt, riktigt bra.

Kan inte sova!!

Ja jag är sjukt trött. SJUKT. Jag sover nämligen inte alls bra, kan inte somna. Och så vaknar Nadia kl 2 på natten och rusar in till oss. Då lägger hon sig på mig, jag knuffar försiktigt undan henne, men det är ändå kört - jag kommer återigen in i det där att jag inte kan somna. Det är helt hemskt faktiskt. Så trött som jag är!

F tror att Carl Bildt har blivit lite knäpp, han är så arrogant att det nästan är lite tokigt. Kanske är det så. Jag tror att han har hatat media hela tiden och nu känner han att han inte behöver slicka röv längre eftersom han "bara" är utrikesminister, inte statsminister.

Nu ska jag snart sova. Jag hatar också South Beach-dieten något så infernaliskt. Jag har så svårt för att äta samma saker jämt, typ ägg och kyckling. Får panik på det. Har dåligt tålamod med att det tar 1 timme för barnen att somna också, nu utan napp. Men det är ju verkligen vårt fel - både nappen och nappens borttagande.

ps. Om det är så att artikeln jag skriver om just nu (får inte avslöja innan publicering men den har med utseende att göra), är det som stör mitt sovande, då är det tamigfan sjukt.

Bloggeria bloggera doppa farmor i chokla'

I går kväll efter att i en timme försökt få Nadia att sova, tog jag en taxi hem till Johanna. Ankan, Rille, Lotta, Sara och Stajno var där, och Martin kom dit senare. Vi snackade om ditten och datten, de drack skitfina hallondrinkar. Själv tog jag ett par glas vin som jag inte får egentligen enligt South Beach, men jag tänkte whattheheck.

Snackade lite om att blogga. Om hur lätt man kan såra, bli missförstådd, folk känner sig träffade fast man inte ens pratar om dem, folk kanske blir sårade av saker som man inte ens förstår själv kan vara sårande, och så vidare.

Jag är ju nu en människa som skriver, och jag skulle ha skrivit dagbok ifall det hade blivit av. Nu blir det aldrig av. Därför skriver jag här i stället, för då tvingas jag tänka på att jag måste uppdatera bloggen. Och ja, det är jobbigt att befinna sig nära folk som skriver, för det blir så offentligt. Jag vet det. Och jag är verkligen försiktig, kan ofta inte skriva om sådant som jag absolut skulle skrivit om i en dagbok, men nu är det ändå lätt att såra. Ibland kan man till och med få ett desperat telefonsamtal och bön om att radera, snabbt, innan det blir regeringskris (jo faktiskt litet korn av sanning i detta). Men är en skrivande människa, det är mitt uttryck i livet. Jag måste få göra det, så länge jag är snäll. Och kanske även om jag inte är snäll.

Nu är jag i alla fall mätt, på kycklingfilé, sallad, ångkokt spenat. Alltid något.

Brand i Tanto!

Någon har snott min svarta kajal! Eller lånat och lagt bort den så jag inte kan hitta den. Jag misstänker skarpt en viss Ida Udovic.

I dag har vi varit ute på Värmdö och hälsat på Daniel o Jessica och deras döttrar. Vi gick en skogspromenad, alla barnen gnällde utom Tony som somnade, sen blev det fotboll på en skolgård.

F och jag hade med oss ett artilleri mat, för att klara dagen. Men vi åkte hem före middag, åt just rostbiff med sallad mfl grönsaker. I kväll ska jag hem till Johanna och ta en drink, eller, ett glas vatten snarare, med tanke på dieten. Vi får se hur det utvecklar sig.

Just det, det har ju brunnit här i Tanto! Men det var i vårt gamla hus, på nionde våningen. En man omkom, han som var i lägenheten där det stod en tv som började brinna. Läskigt. Vi var ju inte här men grannarna berättade att det såg riktigt obehagligt ut. Fast deras nästan tvååring hade uppskattat brandbilarna och ambulanserna väldigt mycket. Världen är dubbel.

Dåliga förhållanden, gång på gång, varför?

Jag funderar just nu mycket på kvinnor (och män) som har haft många urusla förhållanden, och som bara fortsätter i samma spår. Jag tycker att det är så fascinerande obegripligt. VARFÖR liksom? Fast jag börjar undra om det inte är så att de inte vill veta varför, själva alltså. De har det hellre som de har det, än att ändra på saker och ting. Så måste det nästan vara. De vill inte veta varför de gör som de gör, det är för jobbigt att ta reda på.

Hur som helst är det tragiskt, jag önskar alla att slippa sånt.

F och jag har fixat Tonys garderob! Vi var på Ikea i går eftermiddag, köpte en del nyttigheter, F borrade upp och satte ihop Tonys nya lådor, jag rensade upp alla kläder, vi kastade allt skit, borrade upp en väggtelefon (vilket betyder att vi framöver ska hinna fram till telefonen innan telefonsvararen går igång).

Nej, nu drar jag till posten och hämtar paket. F är på väg från Uppsala med barnen. Jag längtar så!

Landmän och landskvinnor, halva som hela

Hemma med F i går, vi åt South beach-kyckling och ugnsgrönsaker. Riktigt gott faktiskt! Och ricottan till efterrätt smakade inte skit, som dagen före. Sedan gjorde jag en intervju, och efter det blev det tv. Boxman-filmerna kommer aldrig! Otroligt segt.

La mig lite försent, hann bli hungrig innan jag somnade (vilket gjorde det svårare att somna). Det är det värsta med south bitchen, att vara hungrig när man ska sova. Får lägga mig tidigare så jag inte hinner bli hungrig.

Tvångstankarna börjar komma också. Av typen: "Lika bra att köra diet i två veckor extra" (liksom man får väl se hur det går först?). Eller, "jag måste handla ditten och datten innan jag gör ditten och datten, annars går allt åt helvete" (lite överdrivet va?). Huvudet blir direkt fullt av en massa neuroser! Så fort man börjar reglera maten. Undrar varför? Är vi alla potentiella anorektiker? Skitsamma förresten. Ska jobba med att slippa dessa tankar. South Bitchen ska genomföras, med eller utan neuroser!!!

Annars tänkte F och jag göra om lite hemma. I dag blir det en tur till Ikea, ska köpa garderobslådor till Tonys kaotiska garderob. Sedan ska F bygga en bänk.

I morse vaknade jag försent och fick rusa iväg, eller, rusa och rusa, först jobbade jag med AB, sedan gjorde jag iordning krånglig omelett till frukost, krånglig sallad till lunch, krångliga mellanmål, la i påse, åt frukost, och så blev det taxi för att hinna till Jennie som väntade på mig på ett kafé i Gamla stan. Taxichaffisen såg att jag var jugge och började genast snacka. Han hade också barn födda i Sverige, men han kom från Makedonien. Juggar I like, de är ofta väldigt trevliga, särskilt när de möter landsmän, eller vad fan, jag är inte landsman, inte heller landskvinna, men till hälften i alla fall!

Jennie och jag var på Memfis för ett framtida jobb. Det var kul, vi kollade film och drack vatten. Sedan var jag riktigt hungrig på väg till kontoret. Nu sitter jag här och ska skriva en intervju. Tjena hej

Kanske världens sötaste ungar?

Måste bara visa hur oerhört söt Nadia var i sin julklänning som hennes mormor sytt. Tony kommer också här, han fick snickarbyxor i samma tyg. Gulligt va!

Ett anti-tips på en brittisk thriller

Såg färdigt den trista dåliga brittiska thrillern i går, Frances Tuesday, om en mördarsnubbe som tänker döda sin fru efter att hon avslöjat hans business och satt honom i fängelse, sedan när han fattar att han blivit far, snor han ungen osv osv. Den var dålig. Åt ricotta-efterrätt framför tv:n. Höll på att spy för det var riktigt äckligt.

Annars sov vi gott, inga störande barn på natten, bara sooova. Asskönt. F lagade South beach-frukost och nu sitter jag här och jobbar lite. Ska sticka till min lokal strax. De här dagarna utan barn, vi behöver dem väldigt mycket! Fast det tar ju typ 30 timmar, sedan börjar man längta ihjäl sig...

See ya later!

Nu jävlar i min lilla låda

I dag börjde South Beach! Och jag tänker inte ge mig i första taget, jag ska gå ner typ 4 kilo! Började med omelettliknande småquicher, grönsaksjuice (blä), sedan lite ost som mellanmål. Sen körde jag och Ida barnen till Uppsala, vi åt lunch med pappa som fyllde 68, på ett sushiställe. Där blev det sashimi för min del, Tony åt upp mitt ris. Sen hem, åt mellanmål i bilen som Ida höll på att krocka in i en lastbil (selleri med mjukost i), i Stockholm träffade jag Karin direkt, vi gick till Noodle house, där åt jag kyckling med wokade grönsaker. Vi snackade länge och väl, sedan gick vi hemåt, jag tog trean. Här hemma har jag duschat, snackat med F och nu blir det efterrätten: Ricottaost med vaniljsmak.

Belinda kör samtidigt, och F tänkte också hänga på. Vi kommer bli såna south beach-snyggingar så det finns inte! Eller vaddå south beach, detta blir podobuce beach 2007! Tarzan kan slänga sig i väggen, eller Flavio som han också kallas. (Okej detta blir väldigt internt och förstås nog bara av dem som varit i Podobuce men i alla fall.) Tre barnlösa dagar, here we come!

Tony, jag, våra nya kosovo-gardiner

Ida tog bilden i går, på nyårsafton!

Nyårsmiddag, mysigt och köttigt

Nyårsafton 2006. På förmiddagen - fix och trix. Sedan kom Jessica, som också har hus i vår by i Kroatien, och Ida, alla åt och fikade och lekte. F och jag städade det sista och gjorde i ordning för middagen, pratade femtion gånger i telefon för att styra upp med vem som skulle komma. Helt plötsligt hoppade det på sex extra personer som vi inte visste skulle komma. Nadia var helt förväntasfull efter "fest för vuxnor". Jessica lät Ida sminka sig innan hon stack iväg till sin fest, Ida stack också, det kom folk hit för att laga mat (Martin, Henrik, Henriks tjej Åsa). Vi lagade mat, Martin stod och kämpade med ostron. Henrik lagade till oxfilén, jag hade köpt 2,6 kilo, det blev asagott! Ihop med ugnsstekta grönsaker, sallad, färska al dente-kokta haricot verts...mmm. Oskar, Bella och Jonas (Nobbe) tillkom också, liksom Markus o Lisa. Vi åt och allt var jättegott, drack champagne och vin. F la barnen som somnade ganska sent, vid tiotiden. Innan dess kröp de under borden och lekte vilt. Så när tolvslaget kom lämnade vi dem i några minuter och stack till grannen Lars mfl och såg fyrverkerier från åttonde våningen. Jag och F turades om att rusa hem och kolla så de inte vaknat, men de sov som stockar trots alla smällar och fyrverkerier, sedan gick alla hem igen, vi åt lite ost och köttbullar, drack mera vin och snackade och snackade... vid fem gick de sista (Jonas, Martin och Bella).

Jag sov tills Tony väckte mig åtta, gick upp och gav frukost till Tony och Nadia, rensade hemma tills klockan var nästan halv tolv, då bytte jag med F. Tony la sig vid 12 och vi sov till nyss, nu är han vaken och i gasen och ropar efter F och "Yaya", alltså Nadia, och vill gå ut. Så jag ska ta en tur med honom på gården och vänta in F och Nadia, som tydligen sitter på McDonalds på Hornsgatan. Hejsålänge! Och jag lovar att de kosovalbanska spetsgardinerna snart ska förevigas här på bloggen! (Vad gjorde du på nyår förresten Becky?)