En artikel av lilla mig

Medan jag sitter här och försöker kombinera barnens sportlov med min egen arbetsvecka så tänkte jag att ni kan få läsa en text jag skrivit ganska nyss, nämligen den här: Varför jobba? Rätt intressant frågeställning det där om ni frågar mig.

Annars har det gått utmärkt att arbeta för mig i alla fall, eftersom mormor tog barnen till närmaste Folkets hus, där de skulle visat Åsa-Nisse-film, men eftersom publiken bestod av tre personer: Min mamma och barnen, blev det i stället Happy feet, en tecknad barnfilm. Bra service i små samhällen! Så jag kunde ta en jogg när jag var klar med jobbandet, bara 2,5 km. Kondis usel, var ju även sjuk i måndags då jag spydde plötsligt. Men som vi säger så käckt: Den bästa träningen är den som blir av.

Norr om Hudiksvall

Har åkt norrut, för att träffa barnen. Tog tåget igår och var tvungen att göra en intervju med myndighet på tåget, mycket svårt och otrevligt ställe att försöka prata i telefon på. Så kom barnen och deras mormor och hämtade mig, äntligen fick man se dem, så handlade vi och åkte till huset. Åt strömming och lax, kollade in den passiv-aktiva snögubben, la barn, läste, la mig i uppblåsbar säng. Upp vid 8, gjorde några solhälsningar och navasana, åt frukost och tog en tur i skogen, dotter åkte skidor, sonen och jag gick. Nu måste jag arbeta.

Pengar kom

Ja men så kom till sist mina egna pengar in på mitt eget konto. Heureka!

Hopplöst pengalös

Blev middag ute i går med F och M, Bistro Sud, eftersom jag trodde att jag skulle få MINA sparade pengar i dag. Men icke då. Jag får inte ens in mina egna pengar på mitt konto. Jag vet inte vad det är som händer, det känns som en förbannelse. Jag ska alltså inte få ha några som helst pengar. Det är tydligen så. Helt genomvidrigt har det blivit, i och med att vi nu börjar prata om påminnelseavgifter, saker som kan gå till inkasso och allt möjligt. Jag är så inihelvete förbannad. Hur kan bankerna har tre utbetalningsdagar fortfarande!? Det förstår ju vem som helst att det inte tar tre dagar att flytta pengar från ett konto till ett annat. Hello, vi har internet! Det är bara ett tjuvknep för att försöka få så mycket ränta som möjligt.

Så hopplösheten vill inte släppa. Det är en seg jävla gröt jag är i. Känns oerhört cyniskt. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Det undrar jag verkligen.

Allt eller inget

Har varit på lunch med JD, det var trevligt. Är fortfarande pank men tydligen ska pengar komma in i morgon. Pengar pengar. Det handlar bara om pengar allting, verkligen oerhört trist och oinspirerande. Annars gjorde den nuvarande artikeln ett miniskutt framåt i dag, även om det har varit oerhört motigt, på det kända viset att folk som säger att de ska vara med sedan inte hör av sig, inte går att nå, folk som sedan säger att de ska skicka information, sedan inte skickar, och så vidare. Det är som att jag spenderar en massa tid i limboläge. Jag gillar inte limboläge eftersom det utan undantag brukar ersättas av en sak: Stressen när allt ska ske exakt samtidigt.

Sol igår, mjölkvitt idag

Solade en stund på medborgarplatsen igår efter lunch innan bibblan innan optikern. Det var skönt.

Efter jobbet handlade jag, på vägen hem. Mådde dåligt redan i affären. Ännu sämre när jag kom hem. Sedan kräktes jag. Mycket konstigt. Men jag vilade mig framför mina inspelade program, Girls, Pluras kök, och till sist kunde jag äta ett par hårdbrödmackor. Sedan la jag mig. Vid midnatt kom F från Milano och han hade hoppats på en sovmorgon. Men det gick inte. I morse slipade de fasaderna utanför våra fönster, start kring 8. Jag jobbar hemma idag. För säkerhets skull...

Idag syns ingen sol. I dag är det mjölkvita moln igen. Och min intervjuperson vill inte svara i telefon. Dessa intervjupersoner! De kan i sanning driva en till vanvett.

Den senaste tiden

Jag har varit utomlands i en vecka. Det kändes som en månad, minst. Tiden stannar, går nästan baklänges, när man är på landet i främmande land, nej, inte helt främmande, men ändå ack så annorlunda. Så märkligt att vara i Kroatien när det är kallt, eller, tja, omkring 10-15 grader. På kvällarna var det kallt. Vissa dagar kom solen och det var fantastiskt fint. Som svensk sommar när den är halvrisig.

Jag och svägerskan åkte med flyget i söndags, bytte i Frankfurt, kom till Dubrovnik vid nio-tiden, blev bjudna på restaurang av J som har vår bil, fick sova i hennes sobe (uthyrningsrum), där var det riktigt svinkallt, åt frukost, M körde hela vägen till Metkovic, där köpte vi träd för tusen spänn, vi handlade mat, vi köpte trädgift, vi köpte andra små saker, vi åkte till Ploce, där åt vi lunch och tog färjan över till vår halvö, sedan körde vi till vårt hus. Den lilla vägen till vårt hus var i sämre skick än någonsin förut, en bit av muren hade fallit ner och det var precis där vägen på andra sidan stupade brant ner mot havet... huva.

Så började jobbet - rensa ogräs, plantera träd, plantera buskar, och när kvällen kom försökte vi hålla värmen så gott det gick fast vatten runnit in och det inte finns någon som helst isolering. Dagarna gick, så sista kvällen träffade vi fiskarfamiljen - man såg inte en käft i byn annars - och sedan var vi åter i Dubrovnik, sov i det kalla rummet, drog runt med J, fick skjuts till flygplatsen. Väntade i två timmar extra på grund av väder. Fick åka med annat flyg från Frankfurt än det var tänkt. Betalade taxi 470 spänn, hemma vid 1. Och i morse gick jag upp vid halv åtta, drack kaffe och åkte 3an till Yogashala. Äntligen! (Hann yoga en gång i solen i Kroatien, på torsdagen tror jag, fast inte hela passet.) Så i dag har jag jobbat, pratat med dottern, ätit lunch med K som flyttar snart, köpt linser för 1700 spänn! Och så blir det jobba lite till.

Regn, blåst, sol, regn

Lite schizat väder här i Kroatien idag. Är lite orolig över blåsten. Den kan hindra plan från att lyfta. Idag har vi varit gäster till J, som bor norr om Dubrovnik och tar hand om vår bil. Hälsat på hennes dotter, ätit lunch ute, nu sitter vi på uteservering i Cavtat. Med värmelampor. Här varar vintern i kanske tre månader, så de ignorerar den mest.

Snart på flygplan. Hoppas jag. Vill väldigt gärna komma hem nu. Saknar min familj. Känns som att jag varit borta en månad.

Inte hemma än

Snart är jag hemma igen. Har planterat träd, frusit, solat, rensat ogräs, frusit, handlat, lagat mat, promenerat i regn, solat, rensat mer ogräs, planterat lite mer, läst en massa Noréns dagbok men inte kommit från vår till sommar 2001, tornen har inte ens fallit, skrivit lite, spelat backgammon och funderat på vad bliss egentligen betyder. Poängen är att om du följer din "bliss" kommer osynliga händer att hjälpa dig framåt och allt blir lätt. Det skulle jag verkligen vilja känna, att allt var lätt.

Idag fick jag en stor lättnad: Denna gång kommer jag lämna Kroatien med utmärkta ostron i magen. Var alldeles nyss på Dubrovniks bästa ostron-restaurang Kamenice och åt nio såna här sköningar. Mmmm... Ikväll ska en krigsänka roa oss, nu är vi på Gradska Kavana, vi har inte tvättat oss på en vecka. Vi längtar efter schamponerat hår.

Åker bort en sväng

Då är det dags för en liten resa söderut. Inte till något varmt ställe direkt, även om det utomhus inte är riktigt lika kallt som här. Inomhus däremot... Burr!

Igår var jag på Rum för barn med barnen, R och hennes barn. Vi satt och snackade medan barnen lekte. Utsikt över Sergels torgs mjölkvita icke-väder, icke-sol. Sedan bytte dottern om på toa, jag och barnen tog tuben till Slussen, lämnade av sonen hos hans far som varit på möte med andra F, de gjorde lasersvärd medan dottern och jag tog 2an till fotbollsträning där dotter först joggade 2 km, sedan knäövning sedan hel timme fotboll. 1h45min träning!

Hon duschade och sedan gick vi till Bar central där vi trodde vi skulle möta göteborgare men detta blev inställt. Vi åt wienerschnitzel, handlade godis, åkte hem och såg Melodifestivalen med L, måndagsmiddagsbarn. Så tv, sova och upp. Syrran och hennes fru kommit vi skrev inköpslista på träd. Nu kommer jag inte blogga på några dagar. Tar adjö av internet. Känns fint.

Effektivitet

Har gjort en effektiv runda idag, började med att jobba hårt, stack sedan till revisorn och så båt från Hammarby Sjöstad till Hammarbyhamnen Söder. Promenerade hela vägen till Slussen, eftersom lunch intogs på Gondolen med K, som – snyft! – snart flyttar ifrån Stockholm, och så fick jag ta en extra jobbsväng på vägen till skolan. Då blev kontoret ett kafé, allt för effektivitetens skull.

Sedan ska jag ta hem mina barn och bara sitta ner en stund och kontemplera. Fundera bland annat på hur man klarar av kyla på allra bästa sätt. Den informationen kommer behövas.

Helg med göteborgare

Igår efter lunch kom Göteborgskompisarna R, F och barn. Mycket skoj! Så jag jobbade hårt, lunch framför datorn, sedan stack jag till Bananza där de satt och fikade. Vi gick hem, fixade med gästlägenhet, insåg att någon bodde i gästlägenheten fast vi hade bokat den, roddade med det, jag hämtade barn i skolan, vi gick hem och vilade lite. Sedan kom F med maten och jag började laga hemmagjorda pizzor, en med glutenfritt mjöl, och det tog så lång tid så sonen hann få ett migränanfall och fick sova i stället. Så vid 21-tiden gick de till gästlägenheten, jag la dottern, flyttade över sonen till hans säng, F och jag la oss tidigt. Så blev det nästa dag, Göteborgsgästerna har ätit frukost och nu ska de iväg till hotell. Medan jag arbetar en sväng. Sedan blir det röj.

Så jag kan andas

Då var det Alla hjärtans dag i dag. Jag glömde säga grattis – om det nu är det man säger – till familjen som försvann ut ur dörren ungefär när jag gick upp i morse. Lugn frukost, läsa tidning, dricka kaffe, duscha länge, sedan iväg hit. Till kontoret. Kort men intensiv arbetsdag i dag.

I går gick jag raka vägen till dotterns föräldramöte, vi pratade om skolschema, om aktiviteter, om vad de lär sig och hur de beter sig. Om ungar (tjejer) som vägrar vara med på gympan. Om gympan överhuvudtaget: Vad är det för ämne egentligen? Det har sett likadant ut alltid. Sedan gick jag hem och åt vad som fanns, fick komplettera med några gamla chips, och kollade på tv innan sovning. Snart kanske det kommer in pengar på mitt konto så jag kan andas.

Dag eller natt, vem vet

I går när vi gick hem genom den mjölkaktiga sörjan som ska föreställa vårt uterum, jag och barnen, var sonen väldigt mån om att berätta att det var fettisdagen. Jag som har skraltig ekonomi försökte be att få göra hemmagjorda semlor, men det gick inte hem. Så jag köpte två semlor till barnen och inga semlor till de vuxna, vi gick hem, vi åt pasta carbonara, sedan tjatades det något infernaliskt medan jag malde mandel till min egen mandelmassa, blandade med grädde, vaniljpulver, socker och inkråm, handvispade grädden (eftersom F har haft självlysande färg på elvispen), och så - till sist - kunde vi äta framför tv:n.

De verkade så trötta att jag la dem extra tidigt. I stället kunde dottern inte somna, hon somnade väl inte förrän bortåt elvatiden. Då hade F kommit från sin lyxmiddag på Bistro Sud och vi vuxna lagt oss. Dag och natt. Det är som samma sak i det här vädret.

I morse tog jag barnen till skola, gick i sörjan till Yogashala, yogade och sedan dess har jag arbetat hårt.

Februari - en skitmånad

Jag utnämner härmed februari till den tristaste månaden av alla. Det mest positiva jag kan säga är att halva snart har gått. Sedan vill vi ha något som påminner om ljus. Tex sol.

Väntan

Om gårdagen bara innehöll action, blev den här dagen till enda lång väntan på svar. Svar från intervjupersoner, svar från research-hjälppersoner, svar från myndigheter, svar från uppdragsgivare, svar från kassörer, svar svar svar. Nu är det eftermiddag. Snart är arbetsdagen slut. Jag får inga svar.

Därför sätter jag mig och skriver något annat. Skriver det jag egentligen innerst inne vill skriva. Om någons hjärta smärta, hat och förtvivlan. Det som jag skulle skriva dagarna i ände om jag bara kunde. Så i väntan på allt annat gör jag min egen Godot.

Såg att du ritade. Säger inte "fint". Säger "åhå"

Man blir ju så trött på det här med könsroller, särskilt när man ägnat stor del av sitt vuxna liv åt att försöka bredda dem en smula. Men nu kom återigen en liten påminnelse om att vi vuxna kan tänka efter en aning innan vi stänger in våra barn i flicka=utseende, pojke=handling. Läs själva här. Låt en tjej handla - tex spela fotboll - lite kasst utan att behöva tryckas ner, tack. Uppmärksamma inte pojkens talang oavbrutet.

Jag hoppas att alla förstår att ju mer fokuserad världen är på hur kvinnor ser ut, desto mer instängda blir de. Det finns inget mer effektivt sätt att isolera en människa än att låta hennes självhat växa så hon eroderar inifrån.

Jag gör mitt bästa för att se barnen I SIN PROCESS i stället för att berömma dem så de bara suktar efter troféer, guldstjärnor, bekräftelse, bekräftelse, bekräftelse. Det är som att jobba i en skitstorm till motvind - särskilt med de sociala mediernas inträde i våra liv.

Inte heller tror jag på förbud. Jag tror på att visa världen, diskutera den, uppmana till handling om det är något man ogillar.

Som i går. Jag handlade. Jag var på Cradle Nets årsmöte, jag var valberedningen. Vi valde en styrelse full av entusiastiska människor. De ska se till att den cirkulära ekonomin blir verklighet. I framtiden finns inte skräp. I framtiden ska vi finnas på jorden utan att förstöra. Tänk det.

Att gå vidare i serien

Efter en rolig helg, mycket kul 40-årskalas, sedan kom A med barnen på söndagen och åt söndagmiddag - barnen röjde precis lika hårt och skoningslöst som under nyår - så la jag mig ganska tidigt i går kväll, så jag kunde gå upp före sju och få iväg barnen till skolan i tid. Så gick jag över hela Söder i snön fram till Yogashala, jag gjorde veckans första pass på 1,5 h och jag tog mig faktiskt förbi min allra sista rörelse i serien, garbha pindasana, trots att jag är förkyld och inte helt i form efter förra veckans sjukor.

Så till kontoret och börja jobba, redigerade Cradle-text, försökte sätta ihop valberedningslistor till årsmötet och sedan blev det skriverier och utskrivande av flera fakturor.

Nu blir det storartikelarbete för resten av dagen. Så fort jag ätit upp dagens rester.

Ett år sedan

Nästan på dagen för ett år sedan fick jag min 40-årspresent: En övernattning på Yasuragi. Inget toppställe men ändå vilsamt.

Nu är det mest sitta hemma och gnaga på brödkanter som gäller. Precis som i februari förra året är jag sjuk, precis som i februari förra året pysslar jag med en ganska stor artikel om ett samhällsfenomen. Sonen ritar, förkyld, dottern spelar fotboll - först jogg 2 km (utomhus) för att de ska bättra på sin kondis.

Men ikväll ska barnen få spana Melodifestivalen med sin farmor medan vi ska på ytterligare ett 40-årskalas. De tar aldrig slut.

A hard days night

Då blev det fredagsmys till sist. En lång dag på väg att ta slut. Allt började tjugo i sju, då jag klev upp, drack smoothie, väckte barn, fick iväg till skolan, gick och yogade en timme, sedan tog jag buss till kafé på stan och började jobba. Hade möte med F på Exceed för att försöka komma någon vart i det hellhole som numera är vår ekonomi. En kebab på det, sedan drog jag till kontoret och jobbade stenhårt fram till kl 18 då jag lämnade in uppgift, gick hem, åt middag och nu är det Shrek som gäller. Snart ska barn läggas.

På minus

I dag sändes vårt nyhetsbrev ut. Av mig. Efter en sjuhelsickes massa krångel hit och dit. Annonser som lades helt fel, annonser som lämnats fel och måste göras om och så vidare. Jag blir en riktig datawizard av detta. Lär mig både det ena och det andra med kodning och sånt.

Det har varit intensivt. Känner mig fortfarande hostig så skippade yoga. Som vanligt blir man mest låg av att inte få yoga. I stället klistrade jag kvitton, gjorde nyhetsbrevet, åt rester till lunch och klistrade ännu mer kvitton. Men nyligen var jag och hämtade dokument för ett jobb som faktiskt kan vara ganska raskt gjort, trodde hon som gav mig jobbet. Jag behöver ju jobba en hel del nu. Få in cashen så att säga. Hela tiden på minus.

Den envisa människans uppryckning

Nu är även sonen sjuk, ont i halsen. Jag vaknade flera gånger av feber i natt och känner mig helt matt.

Det är inte en rolig period i livet detta. Ganska värdelös på hela taget. Ute har snön börjat falla igen, men nu är vi fasligt trötta på snö (ja, redan!). Pengafrågan går inte ens att prata om för det är så deprimerande.

Men. Jag ger mig inte. Jag är ju Världens Mest Envisa Människa. Samt seg och överlevnadsmässig. Så jag börjar mejla lite mejl som kanske kan ändra på saker och ting. Så går vi vidare från det.

Förresten är butiken öppen, alla som behöver få en text skriven kan kontakta mig! Jag levererar i tid, skriver hyggligt och är intresserad av många vitt skilda ting. Just nu tänker jag en del på odling, till exempel. Det är kul att odla.

Gammal stad

Vaknade och mådde piss. Eventuell sjukdom till trots var jag tvungen att bege mig på två möten, ett på coffice, ett i gamla stan. Sedan kände jag att detta är nog feber, dock liten. Så jag åkte hem och drog något gammalt över mig. Skriver mer någon annan dag.

Dagen jag snabbt vill glömma

Sömn typ obefintlig i natt. Hatar det så mycket. Men ändå fick jag iväg barnen till skolan och jag gick och yogade, trodde inte jag skulle klara mig men gjorde hela serien så långt jag kan på 1,5 timme ungefär. Så köpte jag kontorsgrejer, gick på möte med kollega på Babylon där F ställer ut möbler (i kvällens eller morgondagens kulturnyheter!) och så tillbaka till kontoret. Jag måste arbeta trots att jag är fruktansvärt trött. Men den här dagen är mest att bara glömma.

Legosorg

Dottern hade en riktig actiondag i går – vaknade hos sina mostrar, dit vi kom för frukost, sedan hemma en sväng och ute på gården och så åkte hon på fotbollsträning med joggning först, efter det duschade de och bytte om till festkläder, jag körde henne och kompisar till kalas, jag hem, F tog bilen, F drog omkring och handlade med mera, så myste sonen och jag framför Melodifestivalen och så kom F och dotter hem och såg det allra sista. Det har varit en del svärmande kring Yohio sedan dess.

Ja, och så blev det söndag och vi städade, mormor kom, barnen var ute på gården en sväng, F stack iväg för att göra möbler till kommande möbelmässa, jag joggade 3,5 km, gjorde fem solhälsningar hemma, sedan blev det stickning samt legobygge, vi fixade kyckling med ugnsgrönsaker, vi åt – vi var barnen, deras mostrar, deras mormor och jag. Så blev det kladdkaka, alla bakade utom jag som tog igen mig. Sedan skulle sonen bada. Mormor sa hejdå, men det var som att han inte förstod. Han blev helt förtvivlad över att mormor åkt, grät flera gånger. Jag la barnen och precis innan han skulle somna var han ledsen igen. Han ville att mormor skulle stanna. För hon "byggde lego med mig".

Jag tror att vi måste bygga lite mer lego ihop.

Vår barnvakt

"Hade ni trevligt igår?" frågade Bar Centrals krögare M när jag gick förbi idag för att hämta plånboken som jag glömde igår.
"För trevligt, vi är aströtta idag", sa jag.

Barnen var hos syster och fru på fredagsmys igår (de bad om att få sova över), så då passade F och jag på att träffa varandra och en massa kompisar på vårt favoritställe. Vi gick även till Black Horse Inn. Dottern tänkte ringa vår barnvakt - Bar Central - och fråga om vi skött oss.

Saken som kallas livet

Ja då har jag bara ekonomisk ångest kvar. Prestationsångesten är borta, åtminstone för en tid.

Hämtade barn igår, med hemligt inköp av bullar som avslöjades efter att de ätit upp sina pannkakor. Så tvättade jag och myste med barnen medan F spelade hockeybockey med några andra gubbar i 40-årsåldern. Jag la barn, så kom granne A förbi och ville ha hjälp med jobbgrej. La mig vid halvtolv, upp efter att F tagit barnen till skolan, lång skön frukost, promenad till jobbet – med löshåret på. Nu ägnar jag mig åt soft, vanligt jobb. Jag känner mig lite mer connectad med saken som kallas livet. Det är oerhört positivt.