Skeppsholme och Ikea

For förbi ett stängt Grönan på vägen till Skeppsholmen på lördagen, F, jag och Fs mamma samt sonen som följde med medan dottern hade träning. Det blev fika på Bloms och Arkdes-utställning om framtiden. Jag avvek vid två och ändå mötte sonen mig vid busshållplatsen.

Åkte hem till Tanto igen, där jag åt rester, sedan gick jag mot grannens port så jag kunde följa med Ankan och hennes man samt hundar till ... Djurgården igen, för att se Jonas Gardell på Cirkus! Ankans bror M spelade med i showen så vi fick fribiljett. Kul att se en så färgsprakande och skojig show! Har länge tänkt att jag vill se ståupp-komik, ska leta efter mer. Sedan körde de tillbaka till Tanto där de hämtade sina barn hos grannen A, där As son E tagit hand om dem. Själv gick jag hem och kände mig ganska risig, ont i halsen. Låg mest och vilade och somnade tidigt, men F var ute till sent, och senare blev det eftersom vi ställde om till sommartid. Själv var jag uppe 9 och kunde äntligen gå på helt pass yoga, genast mådde jag oerhört mycket bättre, och kände mig frisk igen. Så frisk att jag efter frukost och läsning (samt efter att ha sagt hejdå till Fs mamma) stack med sonen till Ikea i bilpool-bil och handlade alla möjliga saker som vi länge behövt. Äntligen!

Vi fick börja med lunch, för att orka, och ändå var han väldigt less mot slutet. Det blev ingen Havern badkarshylla, men mycket annat, ett hyllplan och sista ljusen till min garderob. Snart så är det sista gjort med heminredningen. Då ska det bli fest här hemma. Banne mig.

Trött och slut

Dagarna rusar fram, torsdag vart det att jag jobbade från 8.20 (lektion om EU) tills jag cyklade hemåt cirka 17 men det blev raka vägen till Shanti för att äta middag med F, Fs mamma, våra barn, I samt Is barn. Det blev ganska rörigt eftersom de kutade ut och lekte i en trappa vid sidan av, och I gick efter maten, men vi hann snabbt få litet samtal om sommaren och sedan tog jag Is konstiga elcykel hemåt och la tvillingarna hos henne innan hon kom från möte med sin förenings trädgårdsgrupp. Då gick jag hem och pratade lite med svärmor, gick och la mig, försökte ställa klockan men orkade inte upp för att yoga innan jag återigen stack till jobbet och återigen hade ett prov, pust. Allra sista provet var det, fast förstås var det en massa elever som inte gjorde prov. Nu är det stora i alla fall förbi vad gäller prov, sista momenten har inga skriftliga prov mer.

Hade en väldigt kort lektion med EU-introduktion för en klass innan det blev till att rusa till en extra lektion med en tvåa som ska göra ett vetenskapligt arbete, berättade om undersökningsmetoder i samhällskunskapens värld, så till slut fick jag lunch och sedan satte jag mig och färdigställde min EU-power point at last. När den var klar var det fest - för lärarna - som hölls på själva skolan, lite tråkigt och snålt och därmed inte särskilt många lärare på plats. Men vi fick tysk mat och snackade och hade trevligt, sedan rusade jag allt jag hade till bussen och kom hem redan kring 20-tiden. Vi såg på tv, åt popcorn, dottern kom 23, sov sedan så länge det bara gick vilket blev till åtta. Nu är det lördag och det ser ut att bli museum för F, mig, Fs mamma och något barn, förhoppningsvis bägge.

Jag räknade ut att jag denna vecka haft 6 extra lektioner, eftersom jag satt ihop timmarna för att alla elever ska kunna skriva sina prov. Inte undra på att jag känner mig helt urlakad. Jag ska visserligen få tillbaka ganska många av timmarna, sen, men jag ska också rätta cirka 140 prov. Ett enda yogapass har det blivit, bara, och jag är snuvig och allmänt trött och slut och längtar till Annat i livet. Vill väldigt gärna åka bort men det ser inte ut att bli något resande bort - inte heller till påsk.

Däremot hägrar sommarlov i framtiden.

Erstagatan

Kompisar till mig bodde på den allra bästa adressen någonsin under slutet av 90-talet: Erstagatan 22. Högt uppe också, med balkong. Lägenheten var bara till låns, men den var stor och sekelskiftes och det blev många middagar och fester där. Idag är jag på samma adress, fast i bottenvåningen, på ett ställe där man kan äta ramen, nudelsoppa på vanlig svenska. Vi ska bokcirkla, det var länge sen nu. Allt gick lite i stöpet förra bokcirkeln, för vi skulle åkt så långt bort, till Stavsnäs, det blev uppskjutet och till sist: inte av.

Idag har jag haft två lektioner bestående av prov, en lektion bestående av repetition till prov, och lunch mitt i. Det var inte mycket till vila - eftersom proven måste övervakas, eftersom jag började 8.20 och måste vara i god tid på plats, men sista tiden när nästan alla gått kunde jag fokusera på lektionsplanering så att min allra sista tid med mina 2 återstående kurser snart är utstakad. Förutom då alla 170 prov som måste rättas, samt de nya som uppstår. Men snart! Snart börjar slutet av terminen skymta någonstans i fjärran.

Igår kom jag hem ganska sent eftersom jag vaktade prov. Gjorde bosnisk spenatpaj som alla åt, dottern trots att hon "inte gillade". Jag fick som vanligt lägga mig tidigt, missade yogan och hade prov istället, men kanske kan det bli yoga på fredag morgon.

Det blev plötsligt varmt idag på eftermiddagen. Det är en sådan nåd. Fast inget att lita på.

Jag slapp undan

Det är så oerhört skönt att inte var beroende av tidningsvärlden längre. Jobbet jag hade på Rufs var helt avhängigt tidningen Metro, eftersom det var där Rufs-artiklarna skulle publiceras. Metro har inte betalt hyran på evigheter, och nu senaste bottennappet - de betalar inte ut löner. Tidningen kommer inte ens ut idag.

Men det är knepigt att byta yrke i 40-årsåldern (snart 50 förresten). Det är på ett sätt trögt för en inprogrammerad hjärna att tänka nytt, på ett sätt enklare eftersom man vet genvägar för vissa saker helt enkelt på grund av sin arbetslivserfarenhet. Tex det här med prokrastrinering: aldrig en bra idé. Aldrig.

I dag gick jag upp 5.45 så jag kunde vara i shalan tio över sju och tränade till kurmasana innan jag tog mig bortöver till jobbet, hade lektion om EU, sedan en lektion gymnasiearbete när en av tio elever kom (de hade haft studentskiva dagen innan), så en sista lektion före provet för en klass och på det - ytterligare ett prov! Så många prov att håva in nu. Och rätta.

Frågan som till sist ställdes

Helgen var helt okej, trots eller tack vare att jag hade yogakurs. Det är roligt att ha yogaklasser, och jag vet själv att jag tycker det, men innan tar det emot. Någon gång i en framtid kan jag kanske jobba mindre som lärare och då ha yogakurs utan att det känns som extra allt.

I lördags joggade jag innan min yogakurs. Men sen blev det lite för tråkigt allting, tänkte vi vuxna alltså, så när jag kom hem igen hade F bokat biobiljetter, så vi stack till Rigoletto. Jag såg The Wife, som jag gillade mycket, F och barnen såg They will not grow old, alltså dokumentären jag såg i några dagar tidigare med historielärarna från skolan. Vi möttes på K25, där alla kunde handla olika mat, sedan köptes godis på vägen hem, och jag gjorde en björnbärspaj dessutom.

Söndag struntade jag i att yoga själv, istället städade vi och så hade jag yogakurs och sen kom Mart med sina döttrar, jag lagade fish cakes med risnudlar, vi åt glass och snackade även med Nat som kom från jobbet. F kom allra sist, för han hade jobbat och shoppat skor med sonen, men de fick gå tidigt och då blev det billions, men jag var så stolligt trött så jag la mig. Var i skolan halv åtta imorse vilket var tur för det var mycket att dona med inför alla prov, hade två lektioner idag och bägge var provskrivning. Förberedde allra sista feedbacken på gymnasiearbetet och försökte göra EU-power point men nej, nu åker jag hemåt.

Har frågar förlaget när man får sin royalty, orkar inte vänta och vänta och vänta. Slutet april var vad de sa.

Längtan bort

Fredag, vilken dag. Hade mina lektioner som vanligt, tidig morgon så skippade yogan, sedan raka vägen till opponering av tre uppsatser. Eleverna var väldigt duktiga men det var ganska slitigt att hänga med och lyssna och bedöma. Så strax före tre var jag trött, och samlade ihop det sista innan jag drog mot stan. Hörde med F var han var, och det visade sig att han var på Östra station så jag gick av vid Tekniska högskolan och mötte honom, lill-D samt narkossköterska R med fru. Vi drack öl och pratade politik samt tonårsförälder-problem innan det blev dags att bege sig hem till hungrig son, dotter sov borta. Vi åt färdigmat i form av rostbiff med potatisgratäng/potatissallad, chips framför en fransk film hämtad ur verkligheten: Marly-Gomont, om att vara svart läkare från Kingshasa och jobba i en liten fransk by. Sedan såg F och jag the Dirt, la oss och jag sov helt okej men inte optimalt. Nu är det lördag och jag ska hålla yogaklass i dag och i morgon vilket jag inte är lika nervös över som jag varit tidigare. Jag börjar bli van att vara lärare, generellt sett. Dock inte helt fantastiskt att jobba hela veckan och sen jobba på helgen dessutom. Men jag bokade biljett till Gdansk i alla fall, i sommar alltså. En slags ljusning, att få åka härifrån och se lite annat. Att få slippa ifrån lönearbete, till sist.

Pyssla hemma = deppigt

Det är en intensiv vecka, den sista innan proven börjar - ja, jag blev tvungen att ha prov för alla mina ämnen samma vecka av en massa praktiska anledningar. Det är inte optimalt eftersom jag kommer ha så enormt mycket att rätta sedan, men vad gör man.

I går onsdag fick jag också till träning innan jobbet, gjorde intensiva föreläsnings-lektioner och har dessutom skapat ett prov och gått igenom gymnasiearbeten, alla utom en. Snart har jag föreläst färdigt men då är det dags för nästa process, förbereda det sista momentet: EU / tematisk undersökning. När de momenten har examinerats: betygsättning, sommarlov!

Längtar mycket efter Kroatien nu. Sover så oroligt och gör inget roligt just nu, dålig kombo för välbefinnandet. Att pyssla med hemmet är verkligen inget som ger mig någon känsla av lycka: jag vill ha färdigt skiten så att det Verkliga Vardagslivet kan få utrymme: laga mat, umgås, bjuda in folk, ta hand om de levande som finns bland möbler, ordnade garderober och väldisponerade hyllsystem: växter, människor, kultur. Det är det jag vill pyssla med när jag pysslar i hemmet.

Dunjackans sista suck

Det har börjat flyga fjädrar omkring mig nu, det är för att min röda dunjacka är på väg att ge upp; hål både här och där. Jag har yogat på shalan idag och ska till jobbet, igår däremot ställde jag klockan tidigt men pallade inte utan gjorde solhälsningar hemma, innan en arbetsdag som bestod av ihopsamling av allt vi lärt hittills och förberedelse för prov.

Hade möte vid lunchen och så lektion igen, skrev färdigt mitt prov, sen ett sista möte om "modul" dvs något ledningen gjort för att utveckla undervisning.

I helgen hände ganska lite, men fredag blev hemmakväll efter en heldag om EU för samhällslärarna på riksdagen, dottern hade tydligen demonstrerat till sist, jag gick och satt själv en kort stund på Blå dörren innan jag tog bussen hem.

Lördag joggade jag och lagade massa mat, samt slappade. På kvällen gick jag till JD där hon samlat en massa kompisar, med barn där några faktiskt var i sonens ålder. Musik-quiz, vuxenprat och barn som spelade kitten exploading. Hemma vid tolv, upp halv nio och yogade på shalan söndag. Sedan skyndade sonen och jag oss till Brännkyrkahallen i midsommarkransen där han hade sin första match i basket, jag var den som räknade målen ("sekretariat") och det var oväntat kul! Till Akki sushi efteråt och åt, sedan borrade jag upp den belysning som återstod i garderoben (måste handla mer), började planera för allt som ska flyttas i övriga av hemmets garderober, gjorde föga uppskattad köttfärslimpa och tog ett bra snack med dottern innan F, sonen och jag såg tv-serie After life, ganska kul.

Sedan var det måndag som sagt. Och nu tisdag. Och jag känner mig rättså grå i sinnet, men det beror mest på att det är sataniskt grått utomhus och hela tiden kring noll grader...

Födelsedag, riksdagsdag

Jag fick ledigt från skoljobbet i dag, för att gå på fortbildning för samhällskunskapslärare, på riksdagen. Igen alltså! Det är en nyttig utbildning men jag är väldigt trött eftersom jag la mig försent i går när vi firade mammas 75-årsdag, orsaken till sent sänggående var väl mest att pappa hade försovit sig och kom sent till I, så för att hinna prata med honom alls fick jag vara där till halv tolv ungefär.

Förutom att gårdagen var mammas födelsedag, var det också en dag då jag hade tidig och intensiv lektion, 8.20, lämnade tillbaka läxförhör som alla nästan fått F på, så var det möte med rektor som gick bra, tycker jag, mentorstid och vidare en kortad lektion med sam 2-klass innan jag försökte få eleverna att gå och lyssna på föreläsning om sex och samlevnad, men alla elever vill bara skolka hela tiden, även från sånt som man skulle tycka vore intressant för dem. Men jag själv tog buss+tunnelbanan hem vid 15 redan, slet massor med att göra tårta samt en fiskrätt, hann inte riktigt till 17 som jag hade tänkt, och kunde till sist bära över maten till I där mamma var. I present fick hon operaföreställning med middag, samt förstås middagen bestående av färsk torsk i god sås, ris, blåbärs-grädd-tårta och goda ostar med vin och bubbel. F kom efter föräldramöte, pappa som sagt kom väldigt sent, tvillingarna somnade tidigt och var kanske sjuka. F och barnen gick hem vid halv tio, jag halv tolv, sov.

I dag var jag uppe vid 7, tog bussen till riksdagen, redan då hade Gretas anhängare samlats och under tiden man fick kaffe och hade föreläsning ser man hur fler och fler unga människor springer mot riksdagen för att manifestera för klimatet. Min dotter ville att jag skulle frånvaroanmäla henne så hon kunde gå dit, det gjorde jag, men inte går hon. Hon gick till Donken med kompisar och shoppar väl antagligen nu.

Kulvertar

Det är coolt att vandra i kulvertarna under riksdagen också.

Jag, en data-wizard

Kanske blev det ändå så att jag löste mitt problem med server-helvetet. Genom att äntligen förstå vad fan det är för detalj man missat, det är det vanligaste felet.

Annars ägnade jag gårdagen åt att spana in vårt högsta beslutande organ, riksdagen, när jag hade jobbat klart. Sonen och jag tog oss till adress Riksgatan 1, F kom också, så gick vi en privat rundtur och spanade in plenissal, gamla huset, bonde- borgar- adel- och prästeståndet samt var man la galoscherna eller diskuterade politiska frågor förr, plus att vi tittade på biblioteket och hur en rörpost ser ut. Rörpost! Väldigt rolig uppfinning. M hade skickat rörpost en gång under alla år han jobbat på riksdagen.

Sedan begav vi oss till Barrells och dit kom dotter samt JM, som är gift med M, och vi åt goda burgare och pratade om Framtiden i form av vår avkomma samt vad som sker med lite andra ting i livet. Deras hund E var hur gullig som helst men hade gärna ätit upp våra burgare, det fick han inte.

Somnade vid 23 men sov dåligt, upp halv sju, frukost, iväg till skolan, en motig lektion, ett trevligt lönesamtal med chefen, nu mentorstid, en liten lektion till och föreläsning i aulan och sedan ska vi fira mamma!

Hata mailserver

Jag avskyr att ändra mejlserver. Vet ingenting så vanvettigt tråkigt och irriterande!!

Nu har mitt företag bestämt sig för att ändra mejlserver så jag kan inte längre mejla från min dator. Hatar det så mycket. Har suttit en miljard gånger med sånt problem sedan tidigare. Dessutom är deras program för att gå in på ens dator och hjälpa en för avancerat för min OS-bajskorv (minns inte vad det heter kanske operativsystem?) – alltså man blir tokig. Detta är det mest tröstlösa med att vara egenföretagare, att det inte finns någon datasupport, och att den aggressiva kapitalismen hela tiden ska tvinga människor att uppdatera sina datorsaker. Alla företag gör inte sådana fantastiska vinster att de har råd med splitterny teknik hela tiden! Fatta det!

Annars är dagen relativt soft, förutom att det snöade på morgonen och jag hade ont i huvudet. Gick ändå och yogade hela serien och så hem igen. Hemma har jag arbetat undan och försökt planera kommande moment så gott jag kan, men det är svårt. Svårt. Svårt.

Lärarjobb är så här:
1. Jag kämpar på tills jag förstår ämnet. (Klurigt nog, för även om jag kan saker så kan jag inte det Skolverket menar är kunskap om just detta ämne.)
2. Jag börjar fundera på: Hur ska eleverna förstå ämnet?
3. Samtidigt måste jag tänka: Hur ska jag bedöma det eleverna förhoppningsvis lärt sig om ämnet?

Vojne vojne. Utan kollegor vet jag faktiskt inte hur man gör detta. Det hade aldrig gått. Men nu har jag i stort sett ett moment kvar per kurs och sedan kommer sommarlovet. Som jag ser fram emot det. Särskilt såna här dagar, med snö i mars och utsikter till snö även nästa månad.

Kylans sataniska grepp

Kylan kom och lade sordin över den vårlika stämning som anades innan. Minus på morgonen, minus på kvällen.

Igår var det måndag, arbetade en massa som vanligt, ingen yoga pga morgonmöte, lektioner, vissa helt oinspirerande, så styra upp saker vid skrivbord innan hemåkning. Barnen glupande hungriga när vi vuxna kom vid 18.30. De fick falukorv, F och jag förbarmade oss över rester. Dottern plockade ur och fyllde diskmaskinen! Kors i taket, de växer. Jag försökte se dokumentär om Michael Jackson men sonen kom och den var för otäck för honom, tyckte jag. Det fick bli nyheter, så lägga sig. Klockan ringde 5.45, över en timme senare begav jag mig till shalan och kunde då göra hela serien innan skola, med massa kopiering av Gymnasiearbete, lektion om inflation&arbetslöshet, lektion om Gymnasiearbete och lunch. En stökig lektion till, sedan planera och förbereda inför en skön grej: studiedag. Jag får jobba hemma!

Konst är en konst

Så här såg konsten ut, missiler i mohair, omöjliga ändå möjliga konstruktioner, jag ville ha en mohair-missil men dottern tyckte att vi kunde göra en själva. Det lär vi inte kunna, men hon får gärna försöka.

Idag söndag begav jag mig till shalan, tränade hela serien, sedan lämnade jag sista kläderna på stadsmissionen, nu är det vila hemma som gäller. Kanske sätter jag upp mer belysning i garderob. Eller så ägnar jag hela dagen åt att konsumera kultur och åt att undvika att befinna mig utomhus där det är nollgradig snålblåst, den skinande solen luras.

Efter vinter kommer vår

Kom att tänka på att Rebo och jag var på Tjoget typ exakt samma tid på året fast för sex år sen. Men så tittade jag i denna blogg och insåg att vi var där den 9 mars 2013, inte 8 mars som det ju var i går, när jag var där igen. Tjoget har blivit ett horribelt ställe, någon DJ står och spelar skivor (why?!)och det är massvis av folk samt tre olika barer i miljö med mycket betonggolv, men ingen personal, och alla är härliga Söder-hipsters så de har med sig hundar och småbarn i den stökiga, ljudliga miljön så man var hela tiden orolig att trampa sönder någon oskyldig varelse i sin jakt efter att hitta någon som kunde ta en beställning.

Men vi var där oerhört kort tid och sedan drog jag hem, lagade biff Rydberg som sonen, F och jag åt. Dottern kom senare, vi såg lite på tv och jag sooov väldigt länge, eller i alla fall till halv tio då sonen skulle iväg på badminton. När han var tillbaka gav vi oss iväg till Hötorgshallen och åt god kebab, och sedan till Bellas utställning på Fredsgatan 12 dit dottern kom, lockad av att hon skulle få vara med om "det oväntade". Hon hade bara fått en adress, och var väldigt irriterad för hon tänkte att det skulle bli tråkigt, men ändå nyfiken och kunde inte låta bli att komma. Sedan sa hon att konst hade hon kunnat se, utan problem, fast barnen drog hem snabbt. F och jag blev kvar och åt konstnärsmiddag, linsgryta, innan vi åkte hem och där lagade jag massa mat som få åt, dottern ut igen men kom tillbaka. Dessa tonårstider, vad gör man.

Jag jobbar bara pyttelite den här helgen, och därför är det en bättre helg. Men måste fortsätta det förbannade rensandet, sätta upp lampor, fixa förlängningssladd, samt styra upp födelsedagsting.

Överhuvudtaget har jag mycket energi, även om jag sov dåligt, även om jag har mycket att göra, även om pengarna gärna kunde vara fler och utgifterna färre, även om vintern vägrar ge sig och temperaturen pendlar över och under noll och gör gatorna hala eller geggiga. Jag vet nämligen att våren segrar till sist, och nu är vi precis på gränsen. Lika bra att bli klar med allt inne så jag kan börja med ett annat kärt besvär: balkongen.

Jobba hårt min vän

Har jobbat hårt på sistone, försökt röja undan och få till alla konfliktanalyser för världens konflikter, samt prov om samhällets ekonomi och annat stoff, igår efter lektionerna blev det dubbla möten och sedan begav jag mig hemåt för att laga biff med asiatisk sallad, oerhört poppis maträtt hos alla i familjen. Jobbade undan korrekturläsning och försökte lägga mig tidigt men jag sover inte bra nu. Dessutom ringde klockan 5, så jag kunde träna stående i primary men också lämna ifrån mig boken jag korrläst, åka till skolan, hålla lektion och lektion, sedan sitta och jobba undan.

Åkte till Hornstull vid fem, träffade AB på Tjoget för att byta basketkläder till våra basket-tränande söner, så hemåt, nu blir det fredagsmiddag och sedan helg. Sov-helg, hoppas jag på...

Bokcirkeln lyser upp

Så sågs vi igen, några litteraturälskande själar som tillsammans läst Alice Staffans Beckmans bok "Minns du?" Vissa grät när de läste, alla gillade den väldigt mycket. Titeln syftar på hur huvudpersonen försöker skriva ner sin partners liv, minnas åt henne, trots att de inte levt mer än 14 år ihop (av ett omkring 70-årigt liv) - eftersom partnern drabbats av demens och minnet sakta suddas ut. Jag och vår bokklubbs Kristina Lugn blev kvar till sist, sedan vandra kalla kala gator hem och somna lite för sent med tanke på att dagens lektion börjar 8.20.

Innan gårdagens bokcirkel hade jag en vanlig arbetsdag (utan morgonyoga pga nymåne) med många lektioner, som genomfördes en efter en. Jag gjorde också ett prov eller en "reflektion" som vi kallar den på modernt lärarspråk, det var jag nöjd med. Mindre nöjd är jag med att det börjar torna upp sig väldigt många arbetsuppgifter och annat struligt, men jag har lovat cirka 40-50 elever feedback på hur det går för dem i mitt ämne, det ska göras prov och det ska göras läxförhör och alla ska påminnas om läxor och det är plikter hit och dit, ständigt detta lärarslit.

Me myself and I

Blev ombedd av journalist att ta en selfie eftersom hon skrev en artikel om just selfies. Detta fenomen i vår tid, ett gissel med den pinsamma självupptagenheten men kanske också uttryck för respekt: du fotar en person som definitivt samtyckt.

Jag har nu gjort en fantastisk insats, genom användning av företaget Sellpy, samt egen insats - nämligen tömt vårt hem på kläder som vi inte använder. I söndags efter långt yogapass, var jag hemma och rensade rensade rensade, detsamma gjorde dottern. Så precis efter 17 gjorde vi en utryckning och hann lämna in en Ikeasäck med oanvändbara kläder som ska till återvinning, via HM i Ringen, och sedan mötte vi F som jobbat på sitt kontor hela söndagen, och gick för att äta pizza på Da Luigi. (Dottern körde räkor och risotto.) Mätta och belåtna drog vi hem och åt godis framför tv:n, innan sömn. Sov oroligt natt till måndag, så iväg till skolan och sätta igång med lektion, en lite förvirrad sådan (kände mig ringrostig), sedan möte med T och ärtsoppa, efter det försöka få till lite kopiering trots stort motstånd från olika skrivare, hata skrivare, så en till lektion med stökig klass och utflippad dator, på det möte för att göra en ansökan till Erasmus-grej, sen jobba lite och bege sig mot bussen med kollegor, varav en aspirerar på att bli biträdande rektor minsann. Var orolig för att sellpy-pås-hämtare skulle komma före mig men det var noll risk, för de kom 22.58, precis när jag släckt för att sova.

Lagade pannkakor som barnen slukade omedelbart, åt själv kycklingrester, såg bonusfamiljen med sonen och läste innan lampan släcktes.

Olika mejl kommer hela tiden, barnens aktiviteter i skola och i sina sporter, åsnehuset i Kroatien, bilder på min kusins 60-årsdag som jag fortfarande är lite ledsen över att jag inte kunde åka till.

Våren dröjer, det blev minus igen men jag cyklade ändå till yogan imorse. Pallar inte liv utan cykel.

Ledigheten och vad man gör med den

Det känns mycket märkligt att faktiskt inte jobba, att bara vara ledig, ett helt lov. En hel vecka, mitt i terminen och allt. Fast jag är ju väl medveten om att jag jobbat för tre innan detta, så det är ju på ett sätt ingen ledighet utan något jag höll på att slita sönder mig själv för, innan.

Jag kommer att lägga mig själv i hårdträning för att fixa det här med ledigheter framöver, såväl kvällar som helger och lov. Jag ska försöka använda min effektivitet till att faktiskt oftast göra mina jobb på arbetstid (inklusive restiderna till och från jobbet som skapar rejäla arbetsdagar på cirka 9–10 timmar totalt). Sedan blir jag helt förvirrad av att vara ledig, vad gör man liksom? Och hittills består ledigheten sedan jag kom från skidbacken av att tvätta, laga maträtter, storhandla via nätet, och börja fundera på hur jag löser belysning samt rensning av garderoberna, snart kommer detta att resultera i verkligt genomförande också, men det visade sig att diodlamporna jag hade var knepigare än jag först trodde, och krävde mer av matematiska uträkningar.

Dottern åkte skidor över dagen, själv med kompisar. Hon tog bussen till Romme tidigt på morgonen i går torsdag, packade matsäck, hyrde skidor och skaffade liftkort, åkte tydligen alla backarna och så tog de en buss hem igen efteråt. Väl hemma blev det Vidräkning. Kompisar sov över som inte skulle det. Spegel i badrummet sönder på grund av fotbollsspelande inomhus. Även låset till badrumsdörren trasigt. Något irriterande då vi äntligen fick dörr till badrummet för inte länge sen - och dessutom helt nya skåp med mera. Hon var ångerfull, hon förstod, hon skulle se till att betala.

I dag sov alla utom jag i evigheter, jag åt frukost och höll på med bestyren, snart är det kväll igen. Jag trodde att våren skulle komma igår, men det gjorde den inte. Det ska vara fortsatt kallt, en del snö. Jag kan inte cykla alltså.

När sonen och jag åt rester till lunch kom jag på att ingen smsar svar i dag, F gick till jobbet utan att säga det, det är ganska tyst och stilla utanför fönstret, kort sagt kändes det som att det bara fanns sonen och jag kvar på jorden, eventuellt. Vi funderade lite på om det var så, men precis då började grannen låta och jag fick ett sms samtidigt som tåget for över Årstabron. Det var en illusion. Men sonen tänker att vi kanske är något annat – nämligen en dokusåpa, som i Truman show, fast vi ser inte kamerorna.

Då tänkte jag att kanske är kameran jag, som dokumenterar allt här på bloggen, som skriver i kalender, arkiverar fotografier och sparar massa kvitton och papper på hög. Det är jag som sparar ihop materialet som gör att allt kan skildras. Eller inte.