Firade en seger

Ja men till sist kom beskedet. Mina fingrar darrade när jag skulle logga in på universitetets hemsida för att få resultatet. Så när jag öppnade stod det C!!! Vad fan betyder det? Jag är van vid att plugga förritiden, då man fick G som i godkänt, U som i underkänt, och ibland, vissa kurser, fick man VG (jag tror det hände mig en gång eller så). Men nu är det betyg, herregud vilket trams. Jag fick alltså ungefär en trea, enligt det gamla betygssystemet. Jag hade noll koll på mina egna kunskaper, kan man konstatera, eftersom jag själv trodde jag låg precis på gränsen till godkänt.

Dottern hade kommit till mitt kontor på eftermiddagen för att jobba lite, så åt vi indiskt och så gick hon för att träna i närheten. Jag plockade upp henne tillsammans med N från mitt kontor, så tog vi bussen hem och hemma öppnade jag champagnen, en som blev kvar sedan nyår. Gulligt nog smög dottern iväg på vägen hem och köpte en kartong chokladhjärtan till mig också. Hon är en otroligt fin och empatisk person. Sonen berättade i morse att han var "glad" över att vi också hade ätit av chokladen, även om han inte fick något. Han vill nämligen att vi ska ha ett bra liv. Bra liv = socker, väldigt enkelt i hans värld.

Ja, alla la sig, jag med, men kände mig lite kymig och febrig. Vaknade flera gånger av att jag var täppt och hade feber. Så blev det morgon och det var bara att äta frukost och gå till jobbet ändå. Hade inte datorn hemma, har för mycket att göra. Frilanslivet. Så ser det ut.

Around and about

Rör mig lite runtomkring idag, en dag som började med frukost med familjen, som vanligt, fortsatte med yoga, så raka vägen till Sergels torg för att göra intervju, nu tar jag utmärkta 59an tillbaka. Bussen som tar en från Sergels torg till Nytorget snabbare än alla andra kommunala färdmedel.

Stockholm är alltid lättare att hantera de månader man till äventyrs haft råd med månadskort på SL.

Igår efter jobberiet (samt pluggeriet) stack jag och simmade i en av raderna som gick parallellt med dotterns simklass, en halvtimmes effektiv bröstsim blev det. Fortfarande usel på crawl, men en baddare på att basta. Vi shoppade lite på Ringen innan hemgång, jag köpte present till sonens klasskompis kalas. Hemma hade F gjort kycklingben med gudomligt god ratatouille, barnen vägrade givetvis smaka. På SVT handlade Uppdrag Granskning om islamofobi (sonen mycket intresserad), sedan såg jag lite mer av Downton Abbey, kan bli något jag gillar, vi får se! Än så länge lite svårt att förstå problemet, testamente, arvsrätt, äger de inte huset, har de pengar eller inte? Oklart.

Låg en stund på Ljugarbänken och skrev, la mig halv elva, läste snurriga Satansverser för bokcirkelns skull (gillar INTE, saknar 1. handling, 2. karaktärer man kan minnas, 3. humor och någon slags röd tråd, bara vad som helst. Där känns det som att oklarheterna aldrig kommer att utredas, som att allt ska vara en yster dans av ord. Ystra danser av ord är inget för mig). Sov ordentligt hela natten. Bra där Ana.

Lunch ute för en gångs skull

Såg en dokumentär i går på jobbet som jag rekommenderar: "Vi är bäst ändå". Se den! Bland annat finns en hel del filmning inifrån mitt kontor, för en av huvudpersonerna är Magnus, stor Bajensupporter, som sitter mittemot mig på Garbo dagarna i ända. Det är roligt att jag på sistone sett dokumentärer om mina två lågvattenområden vad gäller personligt intresseområde, nämligen fotboll och musik (för ni måste också se "Jag är inte beredd att dö än" om Laleh, mycket fin film om en imponerande bestämd person, på lördag på SVT!). Mina stora intresseområden är mer böcker, fiktion-film, historia, sociologi, yoga, psykologi, skrivande, att samexistera och så kanske mest av allt: att anta en kritisk hållning till det mesta. Även då till sig själv, såklart.

Sedan jobbade jag på en stund och efterlyste en person, fick nog faktiskt napp där, men övriga mejl jag skickade fick jag som vanligt inte svar på. Så när jag kom hem gjorde jag pizza och pyttipanna och rester till mig själv, samt bakade sockerfria hallongrottor som dottern gillade och sonen dissade. Alla la sig löjligt tidigt, jag sov som en stock. F gick upp halv sex för att möta upp med byggjobbare, vi övriga gick upp sju och iväg till skolan. Sonen visade upp alla sina arbeten - bland annat fantastiska berättelser, nästan alla lite läskiga, och F kom dit så vi kunde gå på ett utvecklingssamtal på fritids. Tydligen har saker löst sig, vissa. Skönt.

Men inte heller F kan sova fast han har gett upp om det nu. Så är det bara, vi är i en sjukt stressig period och då lägger systemet av, helt enkelt. Bara hjärtat håller så.

Till jobbet gick jag sen, gjorde en intervju. Pluggar. Söker folk. Livets oändliga upprepning. Dock kul avbrott med lunch på Urban Deli. Fuck lunchlåda.

Fler ångestdämpare krävs

Hade inte mindre än tre väskor med mig hem från kontoret igår, det var yogamattan, det var datorryggsäck, det var träningskläder och handväska. Fick GÅ hela vägen också för jag skulle hämta ut en bok på bibblan på vägen (och, gudskelov, lämna en också). Väl hemma åt jag lax stroganoff och förhörde dottern på kroppen-läxan samt tvättade yogamattan i tvättstugan. Vi bänkade oss framför nyheterna och framför Guldbaggegalan. F la barnen och sig själv väldigt tidigt. Jag låg en stund på Ljugarbänken och läste om hur arbetarrörelsen växte fram i en liten ort i Norrland för länge sedan. Så la jag mig. Och somnade – inte. Ännu en natt med dålig sömn, men har vant mig nu. Jag kommer inte att kunna sova innan tre saker inträtt:
1. Jag får veta resultatet på den förbannade jävla nationalekonomi-tentan.
2. Jag får koll på hur lång tid jag måste sitta bunden i arkivet.
3. Jag slipper åka till Uppsala hela tiden på obligatoriska seminarier (detta ska upphöra 5 mars).

I dag åkte jag – ta da! – till Uppsala, hade en redovisning om historisk forskning på Oslo universitet, bestämde lite kring en gruppövning, åkte tillbaka och åt lunch på tåget, kom till kontoret och försöker hela tiden få människor att svara på mejl. Den gamla vanliga visan.

Ångestdämpande

Jag uppskattade verkligen den här helgen som precis passerat och aldrig mer kommer igen. Den började som en storslagen festlighet, en mycket skön kväll helt enkelt. Det var en kund, eller två, som bjöd mig och fotograf-A på en otroligt lyxig middag på Gastrologique samt vinprovning innan dess, det var faktiskt makalöst lyxigt. Vi åt kanske 18 saker, vissa smaker exploderade i munnen som magi. Vi pratade och pratade, om livet, kärleken, jobb och allt mellan himmel och jord. Det är så kul med folk som blivit lite till åren. Det har hänt oss en del! Roligt, sorgligt, galet, tankeväckande. Sedan frågade servitören flera gånger om han inte skulle ta och beställa en taxi och vi insåg att det bara var vi kvar på stället, hehe. Så stack vi till Harvest men då var vi egentligen för trötta och kunde inte dricka upp flaskan bubbel jag köpte för att liksom bjuda tillbaka åtminstone något litet.

Så blev det lördag och jag var rättså trött, men då kunde jag ägna mig åt att ligga väldigt länge på Ljugarbänken och läsa otaliga tidningar och böcker, det fungerade ångestdämpande på min "hur klara heltidsjobb-och-halvtidsplugg-samt-familjelivet"-ångest. Under tiden åkte sonen pulka med grannbarn, dottern stack till sin vän E och F till BC2, Bar Central nummer 2. Han kom tillbaka med Kuben och I, som fick mina solrosplättar med ärtkräm som blev mycket goda. Jag tog ut några till sonen i backen men han tyckte självklart de var jätteäckliga. Senare gav jag honom värmda färdiga köttbullar med pasta, jättekul – not, och till F och mig blev det vegetariska rispappersrullar. Lördagkvällen spenderade familjen splittrad; dottern skulle sova hos E, och F gick till Bar Central 1 medan jag gick över till grannen där sonen var och pratade lite för hon hade gemensamma kompisar över på middag.

Sonen och jag var hemma vid halv elva, sov och så på söndag stack jag och yogade, så hem och äta frukost, grillade korv vid grillen nära pulkabacken, dottern skulle jogga med sin vän E och sedan städade de vårt kök, och när E hade gått försökte vi ta det lite lugnt, åt tacos med hemgjord krydda och såg filmen Stranger than fiction, mycket bra, även barnen gillade den. Sova och så upp tidigt, jag som har månadskort tog bussen till Yogashala och yogade andra dagen i rad, var på kontoret vid 10, nu jobba jobba jobba.

Historia då och nu

Var i Uppsala i dag igen, hade genomgång om våra C-uppsatstankar. Läraren sa att två veckor på arkiv ska räcka. Lättnad i det. Böckerna som ska läsas får jag sköta kvällar, helger. Hon trodde inte att det var omöjligt.

De är mycket mer inne på modern historia nu jämfört med när jag gick, för 22 år sedan. Det känns kul. Nazi-tiden i Sverige, rasistiska barnböcker, genus, sådana saker. Sånt som jag var intresserad av då, för länge sedan, men jag upplevde att de flesta bara suckade. Nej, de tyckte man skulle pyssla med 1600-talet. Stormaktstid.

Pendeltåget trilskades men jag var på kontoret kring halv två, gjorde tre intervjuer på raken, skrev en artikeln, pang pang pang. Och nu ska jag roa mig. Ser fram emot det. Helgen kan börja, tack så himla mycket för det! Vila skall jag. (Efter festligheter.)

Familjeträff

Var på Bar Central igår efter jobbet (dit förresten dottern kom och klistrade kvitton), syster och mamma var där med min son. Mötte gravida I också. Åt fantastiska kåldolmar, fick skjuts hem precis till läggningen 21. Så sov jag dåligt men gick ändå upp och gjorde några solhälsningar. Har mycket ångest just nu, jag är ju ett nervvrak. Ångesten gäller hur jag ska få ihop tre storheter under våren. De är Jobb (inkomst), Plugg (C-uppsats i historia) och Barn. Men det ska gå. Eller så går det inte, och då släpper jag storheten Plugg. Det andra håller jag fast vid.

Dottern var och tränade men även hon hann äta lite wienerschnitzel. Hon var helt lycklig, hade suttit längst i "stolen", bentränare from hell.

Sitta snyggt, snart så

Ja det händer en del just nu, jag har fullt upp och hinner inte blogga. I går gick jag tidigt raka vägen till Yogashala, sedan jobbade jag från tio till fyra som en galning och hann klart och kunde skicka text inom deadline, tjoho, behöver du en professionell deadline-hållare, ring mig!
Därefter blev det till att gå till simhallen, dottern tränade och själv simmade jag bara 10 minuter, det blir lite tossigt annars med träning. Vi gick hem och åt barnens farmors goda ugnspannkaka, tog det lite lugnt (jag lagade min väska, vi tätade balkongdörren, kollade på nyheter) och la oss tidigt allihop. Farmor hade städat, det var skönt! Men vi har fortfarande en hall i totalt kaos, och ju mer vintrigt det blir desto större blir jackor och desto fler blir skorna, så det bara byggs som ett konstigt berg precis innanför vår dörr. Fast i februari behöver vi inte längre sitta på pallar i köket, då ska stolen Stalker komma. I neongrönt.


Ja, och i dag köpte jag ett pendlarkort efter att jag lämnade hemmet, åkte till Uppsala, gick på seminarium, åkte tillbaka, jobbade på min dator på resan dit och tillbaka. Kanske kan det gå att få ihop 3 hp på detta vis, vi får se. Hur som helst är det tokjobba som gäller i dag med.

Dagarna i dag och i går

Annars var jag på Uppsala Universitet i går, fick springa till Södra Station efter en telefonintervju och kunde äta lunch på Stationen på stationen, så gick jag till upprop för Historia C-kursen, och fick min plats. Dock fick jag lite panik över att studierektorn tyckte jag skulle närvara vid en massa seminarier i februari, det blir svårt! Även om det är dagtid. Har ju ett jobb att sköta, OCH två barn, OCH så självaste uppsatsen förstås.

Sprang tillbaka till stationen för att komma med tåg som gick halv sex, hemma halv sju – ändå rätt smidigt numera att röra sig mellan städerna. Där hemma hade F gjort en linssoppa som dottern först hade tänkte göra, och så snackade vi lite om dagen innan barnen la sig ovanligt tidig, och detsamma gjorde vi vuxna. Vaknade också sjukt tidigt, klockan 4, men somnade om och så upp för att åka med tidig 43an på en presentation av ungdomars attityder vid Regeringsgatan. Gick hela vägen till kontoret därifrån, så blev det till att jobba hårt min vän för cashen kommer sen.

Läsa och bli läst

Mitt arbete handlar mycket om böcker, märker jag när jag tittar på mitt skrivbord. En av böckerna skrev jag själv, andra har andra skrivit. När jag inte läser böcker så läser jag en massa lösa pappersblad som jag skrivit ut från The internetz. Ofta på engelska. Det är en hel del tråkig läsning i mitt liv, faktiskt, fakta fakta fakta. Inte alltid särskilt kul, om jag ska vara ärlig och det ska jag. Jag ska överhuvudtaget vara ärlig och erkänna att mitt arbete, det jag så hett åtrått och kämpat hårt för i min ungdom, nu bitvis börjar tråka ut mig. Vissa saker är fortfarande kul! Men till det trista hör tröskandet av faktatext på papper som skrivits ut från the internetz. Samt att jag sällan kan träffa intervjupersoner live, detta eftersom det betalas så låga arvoden att jag helt enkelt inte hinner om jag ska få ihop så många texter per månad som jag måste göra för att ge mina barn mat på bordet.

Kul däremot är det att läsa hela böcker, från början till slut. Att få prata med folk länge och väl. Och sist, men inte minst: Att få skriva. Jistanes vad jag skulle sakna det om det försvann ur mitt liv.

Fast i en mejlsax

Kan inte skicka mejl längre, och de mejl jag skickar kommer tydligen inte fram utan fastnar i folks spamfilter: JAG BLIR TOOOOKIG på sådant, det är sjukt irriterande. Tydligen har vi på vårt kontor 2 meg ut. En av oss arbetar ibland i Afghanistan och 2 meg ut är rätt vanligt där. Men det är alltså ett av världens katastrofländer. Lite skillnad.

Annars var söndagen en skön dag, med först yoga, sedan gå hem och äta frukost, så följa med barnen till D, dricka kaffe, så lämna barn där, de fick åka med alla ettåringskusiner till Rum för barn, Kulturhuset, så kom de hem medan jag lagade söndagsstek med jordärtskockor, JD och P kom och åt den. Barnen såg Amazing Spider Man 2, jag smygkollade lite i efterhand. Gillar Amazing Spider Man lite mer än vanliga faktiskt, mer humor och smartare huvudpersonsbrud. Så blev det måndag och när alla gått till sitt gick jag till Yogashala och körde mer yoga, två dagar på rad alltså. Sedan försökte jag jobba, gjorde en intervju med person som kom till kontoret, och nu snart en till. Hade behövt gå iväg men det går ju inte eftersom mejlen vägrar mejlas ut...

Lördag med barnarbete

Har med mig dottern till jobbet, hon och jag och jobbar fast det är lördag. Jag är alltså ansvarig för barnarbete! Känns helrätt. Hon betecknar uppgiften – att klistra in kvitton till revisorn – som "lätt men kul". Det går i ett huj, vi har snart hunnit fram till maj månads kvitton. Själv har jag också ekonomiserat, dubbelkollat alla mina fakturor med uppdragsgivares inbetalningar, så de skötts korrekt. Verkar faktiskt så, förutom en irriterande liten faktura på 600 spänn har jag fått betalt för allt mitt arbete, halleluja!

I går kom min gamle journalisthögskolekompis O förbi lokalen precis när jag var på väg hem till fredagsmyset. Vi satt och språkade en stund, det fanns en del skvaller att ta upp. Sedan gick jag och mötte upp med min dotter som skulle träna fotboll. Hem och äta chips och rester, kolla tv, sova, upp vid tiotiden, skriva handlingslista till F och äta frukost. Dottern och jag gick och på vägen hälsade vi på tvillingarna.

Mörkret har redan fallit utanför fönstret, och på ett sätt känns det trist att en hel lördag spenderats på kontoret, där jag ju ändå är så stor del av min tid. Men mysfaktorn blev bra mycket större med ett barn här.

En liten hyllning av 1800-talet

En bra sak med 1800-talet är att böckerna var så roliga som skrevs då. Jag är ju helt fascinerad av Charlotte Brontës Jane Eyre, från 1847, men minns hur jag som barn slukade Greven av Monte Cristo, också 1840-tal, för att inte tala om De tre musketörerna. Den älskade jag som elvaåring.

Läsningen är ju inte densamma längre, det är ju bara att inse, även om det inte är rätt. Tycker jag. Det är inte rätt eftersom barn som inte läser helt vanlig underhållningslitteratur heller inte kan hantera den tyngre litteratur som kommer om man tex vill studera i framtiden. Det blir en oerhört svår och motsträvig uppförsbacke, om du inte ens fått in djupläsningflytet som man kommer in i först efter 50 sidor av en (motig men så småningom spännande) bok. Sedan tycker jag att det är knas att svenska barn är så oerhört mycket sämre på att läsa än barn i övriga Europa, vad fan är det? Jag skulle tippa att det beror på vår craving efter att vara så moderna som möjligt. Förkasta allt gammalt bara för att nytt kom, jättesmart.

Har sett lite olika sådana framstegsfanatiker på sistone, typ "bloggen är död nu för twitter finns" och saker i den stilen. Tillåt mig asgarva. Det är helt olika sätt att berätta saker på, och lyssna nu: Berättandet dör aldrig. Aldrig så länge människor finns kommer vi att upphöra att fascineras av bra historier. Våra hjärnor är beroende av att matas av spännande tankar, nya idéer, någon som tänker helt tvärtemot eller som tänkt på något helt annat eller som sett och upplevt något annat. Och en kortad, nedskuren variant av en berättelse är faktiskt inte särskilt matig feed för hjärnan. Vi hade inte brytt oss om "Et tu, Brutus"-citatet om vi bara fått det och förlorat bakgrunden, läst HELA historien. (Fotnot. För mer info kläm Shakespeares Julius Ceasar, japp, även pjäser från 1500–1600-talet går alldeles utmärkt att läsa vilken dag som helst.)

Vernissagekväll

Åkte med 59ans buss raka vägen från kontoret med N i går, vi köpte blommor vid Rådmansgatan och så gick vi på JN:s vernissage vid Kungstensgatan. Tema medeltid-nutid-Victor Hugo-Ringaren i Notre Dame-Gutenberg-katedral-fabrik. Om man ska ta kortversionen. Vid 19-tiden började vi söka restaurang, jag, F, M och N, men M linkade för han hade gjort illa hälsenan. Vi försökte oss först på Buco Nero men de hade strömavbrott, så vi gick precis bredvid, till Deville. Jag åt en entrecote med bearnaisesås och sallad, och så pratade vi om bland annat Filippa K och kompisar samt såg regnet smattra ner i trottoaren utanför. Mysigt men konstigt. Inte riktigt januari-aktigt, mer oktober-känsla över sådant regn.

Gick med F förbi Buco Nero efteråt för att hälsa på JN igen, så tog vi 43an hem och där var mamma som hade barnvaktat våra barn. Jag läste nästan ut Jane Eyre för den var så spännande, men var tvungen att lägga mig fast det blev väldigt ytlig sömn i natt, så fick skippa yogan. Stekte i stället pannkakor till sonens utflykt och så gjorde jag åtta solhälsningar hemma innan jag gick raka vägen på textkritikmöte med JD. Hon gillade mina nya konstiga texter. Så till kontoret för att beta av diverse ting.

Hej skitgata

Hatar detta väderfenomen. I morse var det faktiskt soligt när jag gick upp, så jag tänkte att jag skulle promenera längs vattnet. Men där är det om möjligt ännu halare än på de vanliga gatorna, så jag hade förmodligen aldrig kommit fram.

I går gick jag raka vägen från kontoret till Eriksdalsbadet, där jag simmade i en länga ganska nära dotterns, som gick fortsättningskurs i simsätt. Hon lär sig crawl, fjärilssim, korrekt bröstsim osv. Det verkar kul, men hon tyckte att de övriga var lite dåliga på att prata och visste inte om hon skulle stå ut med dessa osällskapliga typer i längden (10 gånger). Jag bastade och svettades rejält för andra gången samma dag, så stack vi sedan till Noodle house och åt mat, det var som vanligt jättegott men lite för lite mat, eller för dyrt om man tänker påfyllning. Så gick vi hem och där fick jag ta en macka. Barnen la sig, jag läste Varat och varan. Intressanta tankar kring offer. Som att det är en egenskap hos den drabbade. Men rent språkligt är vi ju offer för något/någon. Om någon rånar mig är jag ett rånoffer. Det är alltså rånaren som gjort mig något. Strålkastaren borde riktas dit, mot förövaren. I stället riktas de mot mig, menar författaren, och man undersöker huruvida jag inkorporerat offerkänslan eller inte, och därmed börjat bete mig efter ett givet mönster, som alltid är att vara passiv och göra ingenting (enligt Offerhandbok formulär 1A).

Där tycker jag folk kan tänka efter tre varv. Vem gör ingenting? Jag skulle säga i stort sett ingen. Alla GÖR någonting, varje dag, även om det är fjuttigt. Man GÖR frukost. Man GÅR till jobbet, eller kanske ut med hunden. Sitter man i en usel sits, brukar de allra flesta göra någonting – även om det inte alltid är lyckade handlingar. En knarkare, tex, måste ju vara väldigt företagsam, för att få sitt knark. Samtidigt är hen offer för ett drogberoende.

Vi får fundera lite mer på det där med offer och vad vi egentligen menar, särskilt vi journalister skulle jag säga. Och nu börjar en ny dag med massor av sökande efter folk som inte svarar...

Flaskhalsar överallt

Fick liiite fler svar i dag, men saknar fortfarande flera intervjupersoner och har framför allt inte kunnat göra intervjuerna än! Blir tokig på sådana flaskhals-artiklar. Hur som helst började dagen med tidig uppgång, liten frukost och så gick jag på hala gator ända till Yogashala och hann med ett pass innan arbetsdagen började. Jag bestämde mig för att JAGA NER personer och mejlar och tjatar som en dåre, vilket nog snart ger lite resultat.

Min dotters simsättskurs börjar i dag, jag tänker som vanligt haka på och simma bredvid. Träning två gånger samma dag, lite överspänt men är det januari så är det. Igångsättningsmånaden.

På min att-göra-lista denna vecka har vi alltså
1. Intervjua åtminstone 2 av 3 personer till nästa veckas artikel
2. Ta med en teknik-bok till jobbet och lista modell/tekniker/lösningar till föreläsning
3. Få okej från framtida intervjupersoner med tid, plats, andra omständigheter
4. Gå på möte fredag morgon

Svara för guds skull

Söker intervjupersoner men (mindre) lustigt nog så svarar INGEN. Ingen ringer tillbaka, ingen återkommer, ingen bokar in en tid vi kan prata, trots att jag mejlar/ringer/mejlar kollega/ringer kollega, och jag som måste få tag i minst tre personer senast tisdag om en vecka annars är jag rökt. Det kommer ta en ände med förskräckelse, jag kommer få säga till uppdragsgivaren att tyvärr kunde jag inte hålla deadline. Trots att det är något jag är världsbäst på. Jag håller alltid deadline!

Annars pratade jag med uppdragsgivare i dag, som tyvärr sänkte mitt arvode, sedan gick jag till biologiskt hudvårdscenter, sedan gick jag till jobbet igen och det enda jag gör är letar folk. Jag önskar att jag kunde göra NÅGOT annat, men nej det går inte.

I går fick min dotter brev från sin nya brevkompis som var hur kul som helst, vi skrattade högt. Mamma var hemma när vi kom hem, men det kom inga barn förrän sent för de var hos kompisar. Jag la mig dundertidigt för jag orkar inte vara trött så här vid terminsstart. Därför var det inte svårt alls att gå upp. Inget är svårt just nu, egentligen, förutom alla dessa intervjupersoner. En komplikation är att en av dem  befinner sig i USA, på Cornell University (dvs går inte att ringa än för då är man otrevlig).

Friheten och vad den var värd

Såg Stjärnorna på Slottet på svtplay i går och tänkte på det som Özz Nöjen sa: "Jag har inget att förlora." Det verkar skönare att leva så, att bara säga rakt ut utan skrupler. Även om jag hellre har något att förlora, i betydelsen att jag hellre har något - eller, någon.

Sedan stör jag mig allt mer för varje dag som går detta manifesterande för yttrandefrihet från våra politiker. Det är så falskt att stå och demonstrera för det fria ordet å ena sidan och sedan å andra sidan bara stillatigande stå och se på medan alla tidningsredaktioner skär ner, tar bort alla journalister och låter alla stressas sönder och tvingas vara mindre och mindre besvärliga för varje år som går, trots att besvärligheten är själva ledstjärnan i yttrandefriheten. Själv tystnade jag för länge sedan, jag vet att ingen kommer att skydda mig och mitt fria ord förrän möjligen när jag redan är död.

Det betraktar jag som för sent. Jag har nämligen något att förlora.

Intervjuperson, come to me

Nej, jag har ingen aning om hur det gick på tentan. Det var på ett sätt lättare än jag trodde, men på ett sätt luriga frågor och jag kan ha missat saker. Dessutom en fråga som jag helt enkelt inte kunde svara på, alls. Om tre veckor får jag svaret, allra senast. Det skönaste med det är att jag inte ens KAN börja plugga till omtentan den 14 februari förrän jag får besked. Men blir det underkänt är det bara att sätta sig igen.

Jag tog ju fel tunnelbana, givetvis, hamnade vid Ropsten med stigande panik men kunde ta vändande tåg och hoppa av vid Östermalmstorg och börja om. Kom några minuter innan tenta-tajm och satt där i den totala koncentrationen i tre timmar. Helt slut när jag lämnade lokalen, då blev det att sätta sig på tunnelbanan och åka raka vägen till J och A som bjöd på "italiensk afton" med lite smått och gott från resan till Marche, som ju jag och A gjorde. Barnen fick spagetti med köttfärssås men vi fick goda skinkor, ostar, sedan polenta med fiskgryta till, mycket gott som alltid när J lagar mat, detta medan barnen lekte krig med plastgevär så de blev helt svettiga.

Vi tog tuben hem efter 23, alla sov men fick gå upp lite tidigt och skynda iväg mot Bio Rio, där Göteborgs-F visade sin film om Laleh, "Jag är inte beredd att dö än", barnen var också med. Det var kul att se den, och höra F prata efteråt. Vi drog med honom till Ho's och åt kinamat, sedan hem och så skulle han med tåget till Göteborg igen. Barnen ägande sig åt sina saker, sonen stack ut och lekte med L och A, som åkte pulka i snön, dottern pysslade med sin dator. Sedan begav sig barnen iväg med D på bio och såg Hobbiten 3, så glad för att jag slapp! Jag passade på att skicka lite mejl till jobbet som måste köras igång med rivstart omedelbums. Sedan blev det läggning så snart de kom hem. Jag la mig också ganska tidigt men var ändå jättetrött när klockan ringde. Gick hela vägen till Yogashala, tränade ordentligt pass för en gångs skull. Nu ska här håvas in intervjupersoner i skrikande fart.

Dagen T är kommen

Till sist kom den alltså, den stora Tentadagen som jag fruktat och längtat efter om vartannat. Jag vill inte missa tentan, jag vill vara påläst, men jag vill också göra annat i livet så bra att få det hela överstökat.

Handlade på vägen hem igår och lagade mat till alla, I, M, D, G, samt tvillingarna. Det blev fläskkotlett med bakpotatis, riktigt gott. F hade köpt bra vin också. Sedan gick alla och vi såg på tv, somnade vid midnatt och sov helt okej trots enorm nervositet. Pluggade imorse och försökte memorera, memorera, memorera. Håll tummarna för mig!

Misslyckad student, redan

Jag gick och plockade upp min dotter vid skatteskrapan efter skolan i går, där hennes kompis bor. Så skjutsade jag hem henne på cykeln och hemma åt jag lite rester. Barnen fick gå och lägga sig och så blev det till att lägga sig själv kraftigt tidigt, så otroligt trött som jag var. Men hann visa F den mycket skojiga intervjun (som inte ens kunde fortsätta som intervju) som Jimmy Fallon gjorde med Nicole Kidman, se här. Så kul att Jimmy inte förstod att han hade en chans! Och satte på ett videospel... liksom hallå.

Sov ordentligt i natt och så var det barn till skola, själv tog jag mig till yogashala per cykel, men tyvärr så fick jag punka (igen!!) och det knäckte mig nästan, så jag är inte helt utvilad. Det blev ändå ett ordentligt pass, en och en halv timme, och sedan fick jag sitta och arbeta och framför allt: Göra gamla tentor, vilket har varit mer än knäckande. Nästan omöjligt, känns det faktiskt. Synd. Hade så gärna velat bli av med detta, men det ser ut att bli både omtenta och sedan får jag väl gå ytterligare en kurs...

Att inte veta

Jag kunde inte somna i natt. Det gick inte och det beror på att jag inte förstår en av alla kurvor jag måste lära mig. Patetiskt, men hellre sova dåligt i natt än natten mellan fredag och lördag.

Annars var gårdagen rättså deppig, eftersom ett terrordåd mot en fransk humortidning utfördes. Världen är inte särskilt fredlig just nu, mycket hat på alla håll och kanter. Jag tror att terrororganisationer får fler anhängare ju fler rasistiska påhopp de råkar ut för. Jag tror att vi måste mobilisera motkrafter på alla vis som går. En motkraft kunde vara att sluta stigmatisera arbetslösa. Att sluta dela upp samhället i vinnare och förlorare. Att vissa erkänner att de tillhör en elit och att elitismen består av kunskap, för ett sådant erkännande kan leda till ökad förståelse. Att inte ha kunskap betyder inget mer än att man inte har kunskap, det betyder inte att man är dum. Det är okej att inte veta.

Har en massa tankar kring detta men jag är trött i dag och när barnen kom iväg till skolan cyklade jag i isregnet till jobbet, skrattretande dåligt väder. Ingen sömn – ingen yoga. Jag ska nu sitta på kontoret en hel lång dag och sätta igång mitt arbete samt plugga, plugga och plugga.

Näst sista utfärd

Ska till Universitetet. Näst sista utfärd för nationalekonomins skull. Hoppas jag innerligt. Idag samlingsföreläsning, om tre dagar tenta. Men det kan mycket väl bli omtenta, i så fall på grund av att ränta är obegripligt, liksom deprecieringar, valuta och annat krafs. Har blivit oerhört less på nationalekonomin nu. Skulle vilja ta ett samtal med dem som bestämt att samhällskunskapslärare måste ha halv termin nationalekonomi.

Annars har dagen bestått av barnens leda, inte först för då sov dotterns kompis E över, de såg Twilight-filmer ihop och sonen var med tvillingarna en sväng. Sedan har de varit rastlösa och smsat kompisar och försökt få vuxna att gå på bio osv. Blir bra att skolan börjar imorgon. Nästa lov får bli roligare, ska bli det.

Disaster avvärjd

Nej, ingen katastrof skedde i går. Däremot gick brandlarmet på Kulturhuset, "en brand har utbrutit på våning 2", inte jättekul information att få när man befinner sig på våning två, kan jag säga, och ens barn är själva inne på Tio Tretton. Jag trodde att syrran då hade dragit (det var fullt på Rum för barn), men det hade hon inte utan hon hade panik på grund av att hon inte kunde ta hissen ner.

Men efter en tur ut på Plattan fick vi komma tillbaka in igen, och sedan stängde Tio Tretton och jag fick sluta plugga där utanför och bege mig hemåt med barnen. Vi tog 43an. Väl hemma gjorde jag mat, renskav, F kom och vi åt. Så pluggade jag och pluggade och pluggade, medan barnen började se på filmen Pleasantville. Sedan kollade även jag, men då hade D och G kommit hela vägen från Italien med sitt bohag i en lastbil, så vi gick hem till syrran och träffade dem en stund. De hade packat ur lådor i sin lägenhet som de köpt alldeles nära oss i Tanto, dock i huset där Tanto livs ligger. Så hem igen, alla la sig tidigt för alla var trötta. I morse vaknade jag vid halv tio, gjorde frukost och satte mig ner med mina böcker. Fick konstigt nog ont i huvudet framemot eftermiddagen, det höll i sig medan jag gick till kontoret via Amida kolgrill. Nu väntar jag på att N ska komma och få sin kontorsnyckel. Sedan ska jag väl fortsätta läsa i min outhärdligt trista bok!

Snart börjar det

Vi började så smått kasta ut julen igår, barnens julgranar åkte ut och aldrig mer har vi inomhusgran! Det barrade sjukligt mycket, F hittade barr i håret hela resten av kvällen medan vi såg Återträffen (film om mobbning) på tv.

Annars är det lite stiltje, barnen börjar få rejält tråkigt, dotterns förkylning och galna hosta går ALDRIG någonsin över, trots att vi varit hos doktorn och trots hostmedicin (bara virus, konstaterades det, fast det hållt på i snart två månader nu). F har börjat jobba, själv pluggar jag förstås hela tiden men med klent resultat eftersom jag ser när övningsfrågorna kommer att jag tydligen ändå inte förstod fast jag trodde att jag gjorde det.

Vi var på Tio Tretton i fredags, gick hela vägen dit för att få lite sol lite motion, barnen gillade det skarpt (både promenaden och Tio Tretton, faktiskt). F och jag fikade på Ekoteket utanför, sedan pluggade jag och så begav vi oss hemåt med 43an. På lördagen lekte barnen Tio Tretton i dotterns rum, byggde om helt. Själv gick jag ut och sprang en sväng, pluggade sedan. Jag springer för att inte själv bli sjuk. Nu är även F förkyld nämligen. Så blev det söndag och då yogade jag, alla sov fortfarande när jag kom hem kl 10. Dottern hade så tråkigt att hon till sist ringde en kompis, E, och de gick och såg filmen Sune i fjällen tillsammans. Sonen mycket olycklig över "orättvisan".

E kom till oss, jag gjorde väldigt goda fläskpannkakor och så blev det måndag och jag gick upp svinatidigt för att komma till Yogashala, tränade bara en timme för de stängde kl 9. Sedan gick jag med L till kontoret, hon tömde sitt skrivbord, det ska tas över av N. Nu inväntar jag dagens katastrof. Enligt mitt horoskop ska det nämligen komma en sådan i dag, på fullmånedag. Bättre saker har man väntat på i sitt liv.

Dag två på det nya året

Mycket lugn dag i går nyårsdagen. Eftersom vi kom hem från JD och P klockan fyra på morgonen, så blev det till att sova ända till 14 på nyårsdagen. Vaknade alltså lagom till att solen gick ner. Sedan ägnade jag mig mest åt att sy klart Ljugarbänkens överdrag och den blev verkligen klar! Dottern mådde illa men trodde det var hunger och jag lagade pizza och det visade sig stämma att hon var hungrig, helt enkelt. Sedan gick hon och sonen ut och köpte glass som vi åt framför allra sista delen av dokumentären om Astrid Lindgren. Mycket bra!! Så blev det Fjärde mannen och sedan la sig barnen, medan vi vuxna såg den deppiga filmen Call girls, och jag fick en känsla av att hela filmvärlden blivit besatt av Mad Men-syndromet: Att visa hur fruktansvärt ojämställt allt var för bara några decennier sedan. Resultatet blir deprimerande, eftersom ingrediensen som Mad Men presenterar helt tagits bort ur de här svenska versionerna – nämligen att kvinnor får fuckin nog och gör motstånd. På ett eller annat vis.

Så är det andra januari, pappa fyller år men eftersom han inte är i Uppsala får vi ringa och gratta, dottern hade gjort ett digitalt kort och skickat. Själv är jag fast i köpa digitala saker-träsket. Betalade just för nedladdning av Sims, men fick INGENTING att ladda ner. Tack för ingenting, cdon!

Nu ska vi i alla fall iväg, röra oss lite utanför huset. Trots det grå vädret och stormvarningen. Måste se lite frisk luft.