Nytt år ny pannacotta

Vi var ute en sväng igår, min mamma var barnvakt och As mamma tog deras barn. Ändå möttes vi inte, för vi träffade JD och hennes P på Indigo och sedan gick vi på Ruby och så plockade B upp mig och F i taxi på Slussen. Eftersom de bor i gästlägenheten under oss blir det Tanto Tanto Tanto hela tiden. B och jag drack ett glas och pratade i hennes plejs, så tog jag trappan till mig och sov. I morse åkte min mamma, F tog dottern och åkte skridskor, och så lagas det mat. Men jag fick in ett pass yoga i vardagsrummet efter att jag blivit klar med pannacottan vi ska äta i kväll till nyårsmiddag.

En satsning. Kanske värd

Jag känner mig ganska trött och slut just nu, har liksom inget vettigt att säga. Sedan jag slutade på DN-vikariatet den sista augusti har jag sysslat med ett stort projekt, som tagit väldigt mycket energi. Särskilt psykisk sådan. Det börjar märkas nu, jag känner mig ganska urlakad. I går gav jag mig en 4-dagarspaus och fick direkt ont i huvudet. Det är över nu, syrran gav mig tablett när jag och barnen var där för att hälsa på D, G och L samt Ds tjej G. Jag fick en kort stund utan någon hemma medan jag satte pizzadeg.

Sedan kom F, som handlat, alla från syrran, liksom familjen B&A med barn. Då var det fullt ös! Men väldigt trevligt också. Huvudvärken försvann, man fick prata med vuxna och barnen lekte och hade kul ihop. Sedan sov B&A i vår lägenhet första natten, sedan ska de sova i Tantos gästlägenhet. Det har börjat toppenbra, alla sov okej (trots att den uppblåsbara madrassen inte var så uppblåst utan tömdes under natten), barnen har kul ihop, och i morse vi gjorde storfrukost, sedan åkte B&A till farmor med barnen, F är med dotter på fotbollscup och snart kommer mormor så ska F, jag, B&A gå på galej en kväll. Så när det blir nyårsafton, då blir det festligt här hemma. Soft men festligt.

Hur som helst ska mitt stora projekt lämnas in den 31 januari. Så jag har det riktigt, riktigt feta jobbet framför mig. Jag kommer att sätta igång den 2 januari och sedan sliter jag hårt tills det är färdigt. Efter det måste jag tjäna pengar, men jag ska försöka göra det och samtidigt vila mig. Det måste gå på något vis.

Projektet är en slags satsning som jag känner att jag behöver för framtiden. Ett risktagande. Vi får se om det blir värt det eller inte. Något lär man sig ju alltid, kanske framför allt av sina misstag.

Snö, var är du?

Jag vet inte vad som händer med snön. Verkar ganska kört för den. Men idag är huset fullt av gäster, B och A kom från Göteborg med sina barn E och S. Så igår blev det bak av pizzor efter att vi hängt hos syster ett tag, och innan dess storstädning. En stund hängde jag i soffan och gjorde ingenting medan familjen glodde i sina telefoner. Mycket skön stund.

Planerar nyår

Sitter med F och planerar maten till nyår. Det blir kött, skaldjur och pannacotta som det ser ut hittills. Eftersom barnen stuckit ut för att åka pulka, passar vi på att plocka fram sötsakerna. De måste bort illa kvickt när de kommit tillbaka.

I morse gick jag upp tjugo i sex, duschade, drack kaffe och gick över Söder, utan att möta en människa. Kom fram 6.22 och kunde vara med på ledd primary i 1h45minuter. Det var fett jobbigt, jag kände mig ganska osynkad och stel som en pinne. Så gick jag hela vägen hem, och fortfarande hade ingen hemma vaknat. Så fort min frukost var klar vaknade de däremot. Så vidtog tvätt, och hämta gästlägenhetsnyckel, och medan jag tvättade skrev jag 13 000 tecken, vilket betyder att jag kan vara ledig i fyra hela dagar från jobb!

Ledigheten kommer att börja med Pirates of the Caribbean. Men i huvudet mal essensen från en ev de böcker jag läst: "Vem behöver mig?" Frågan som många ställer sig i arbetslivet i dag. Svaret är ganska deppigt - ingen. Inte så länge du arbetar för privata företag i alla fall. Var ständigt utbytbar! Beredd på att vara flexibel, flytta på dig, offra dig för nästa jobb! Ställ upp genom att vara effektiv! I nästa steg rationaliseras du bort. Det råder kaos. Och jag vet inte hur länge folk tänker ställa upp på det.

Finland tur och retur

Ja, så har man åkt Finlandsfärja. Barnens mostrar, mormor och morfar var med på färden, förutom vi fyra i familjen. Vi åkte juldagens eftermiddag och kom tillbaka i dag vid lunchtid.

Barnen mycket nöjda, båten var absolut bäst och de ville aldrig gå av. Men Finland (Helsingfors) hade de inte mycket för. Dottern tyckte att folk var otrevliga - baserat på att en person råkade stöta till hennes moster utan att be om ursäkt - och sonen var missnöjd med att allt var stängt och kallt. Kan bero på vinter och annandag jul.

F och jag var och bastade på en sauna av väldigt gammal modell, gasbastu i gammalt 30-talsstuk. Sedan tog vi en öl på en krog på hörnet, där 99,9 procent av klientelet bestod av män och det spelades Def Leppard i högtalarna. Exotiskt.

Bländande vackert

Tog en joggingtur på 3 km före lunchen. Det var otroligt fint ute. Man blir glad av att se allt det vita.

Snö faller

Ännu mer snö faller. Hemma pågår legobygge för fullt. Jag ska skriva 5000 tecken och sedan får det bli pulkabacke för vår del. Måste ut.

Julklapp

Fick mycket fin julklapp av min dotter. Längst bort till höger - en is! Och snögubben har öronmuffar.

Vi åt som vanligt massor, såg på tv, Fs föräldrar åkte hem, mina föräldrar stannade. Fick många fina klappar och nu ser vi film hemma innan sovning. Barnen har fullt upp med Harry Potter-lego.

Julen är nära

Jag gick upp väldigt tidigt imorse, drack smoothie och jobbade en kort stund. Så lagom till familjen vaknade begav jag mig iväg till Yogashala, vandrade dit till fots, tränade veckans tredje pass på cirka 1,5 h i trängseln. När jag kom ut var F och barnen alldeles nära, i Bryggartäppan, nu sonens favoritlekplats, och när stått där och vi frusit en stund medan de härjade vilt gick vi till McDonalds och åt. Jag och barnen gick hem medan F hämtade klappar på kontoret.

Middag blev frysta köttbullar men vi lagade en massa annat - grönkålssallad, sultanens frestelse, Janssons dito. Kanske ska även kola kokas. Sedan slog vi in julklappar så det stod härliga till. Barnen somnade omedelbart kl 22. Vi lär sova snart vi med.

Ska bli skönt att ta det lugnt imorgon. Allt är ändå försent, går inte att fixa en grej till. Utom den där kolan förstås.

Dagen före dagen före

Var iväg redan före tio med dotter för att storhandla. Men bilen gick inte att köra ut från parkeringen. Den bara slirade i snön, fel däck uppenbarligen. Missade precis 74an och tog 4an till Ringen, dottern köpte ett par julklappar och så tog vi till sist 74an till Sickla.

Det var en rättså jobbig handling men som vanligt finns inget värre än att stå vid bandet och packa ner allting i påsar. Stressen i det!

Så tog vi taxi hem, med en taxichaufför som ondgjorde sig över att den svarta dockan tagits bort från Kalle Anka, han berättade också om en god juldrink innehållande t-röd.

Väl framme packade jag ut allt, in i hissen, ut ur hissen, in i lägenheten, in i kyl och frys, marinerade revbensspjäll som åkte in i ugnen och så jobbade jag - fick ihop 5000 tecken tack vare min nya skrivteknik - och sedan åt vi, såg Grinchen, julkalendern och nu klär barnen granen.

Dottern ber oss stryka pärlplattor men vi hinner aldrig innan de fallit isär.

I övrigt lyckades F glömma sin mobil hos en jugge på sushistället i Ringen, som ringde upp mig och berättade var den skulle hämtas upp, delvis på kroatiska.

Sonen tyckte att klantlaget slagit till igen.

En kväll som slutar i soffan

Barnen hämtades av F, efter korvgrillning och annat trevligt denna skolavslutningsdag, så gick de hela vägen till lekplatsen Bryggartäppan nära mitt jobb, som fick betyg fem av fem av barnen.

De fikade lite hos mig och så tog jag mitt pick och pack och så gick vi till Bar Central som en festlig grej. Vi åt, M och N kom förbi, så fick vi gå ganska tidigt för barnen blev trötta, redan kl 19. Så kvällen avslutades alltså som vanligt i tv-soffan, det var en bra dag på hela taget. Och jag fick åtminstone 11000 tecken gjorda.

Tindrande sista skoldag

När vi ätit middag i går kollade vi som alltid på Bolibompa. Sedan tjatade jag mig blå tills barnen tvättat sig, klippt naglarna, borstat tänderna (varför måste man alltid bråka om det!? Varför!), och så läste vi Sista striden, Narniaseriens sista bok – gudskelov, tyckte sonen, men inte dottern. Tror det är det ålderdomliga språket han stör sig på.

Så såg vi vuxna på tv, Seinfeld mest, dividerade om ifall julgranen behöver stå i vatten eller inte men underlät att styra upp detta och la oss vid halv elva. Jag försökte ställa klockan på tjugo i sex kom upp först tjugo över så yogapasset jag hade tänkt göra kokades ner till 20 minuters solhälsningar och avslutning. Så upp med barnen, frukost, iväg till skolan där det var fantastiskt fin mottagning med värmeljus i trapporna, mycket vackert! Lämnade både son och dotter och gick sedan hela vägen till jobbet och nu ska jag skriva mina 14000 tecken. Förhoppningsvis. Hittills har det blivit 4000...

Middag

Och F kom hem med granen!

Vinterland

Går genom parken hem med barnen. Idag blev det endast 4000 tecken så imorgon måste det bli 16 000 som kompensation. Torde gå, med min nya effektiva tidtagarteknik!

Å andra sidan blev Frilansjournalisten utgiven av lilla mig, sedan hämta barn och nu har vi fastnat i lekparken där ungarna gör av med energi medan mamman fryser och längtar efter det oväntade. Som tex att någon plötsligt ger en jättemycket pengar, eller en resa till Aruba för hela familjen, eller något annat i den stilen.

Men det som ska bli i verkligheten är - fiskpinnar.

En helskön kväll

Jag har varit lite om mig och kring mig sedan jag i går lyckades få till inte mindre än 13 000 tecken!

Å andra sidan ser det inte ljust ut för dagens produktion, eftersom jag
1. Har gjort en tidning
2. Har ätit lunch och varit social
3. Inte kom i tid till jobbet i dag eftersom det blev sent - lite chockartat - i går när K och jag käkade gott på Bar Central (efter att vi tittat in hos Matilda Wendelboe). Men vi hade mycket trevligt. Och jag är nöjd med livet. Också värt något kan tyckas, även om det inte blir några 13 000 tecken kanhända.

Skrivtipset som funkar

Jag bara skriver och skriver, det är ju förstås roligt men det tar en del kraft också. En ny grej jag börjat med är att skriva på tid. Fick lära mig tekniken av A på kontoret. Det är löjligt enkelt, men jag skulle aldrig kommit på tanken själv eftersom jag glömde det grundläggande:
- Att skriva är bara ett flöde ibland, ofta är det motigt, trögt, svårt och ångestridet.
- Att redigera det skrivna är INGENTING i jämförelse. Lätt som en plätt, man märker knappt att man jobbar!
Ergo: Skriv skiten, skriv på bara, skriv ner vad fan som helst. Sedan - redigering!

Att skriva på tid – så funkar det
1. Stäng ner mejlen, stäng ner webben.
2. Ställ tidtagarur (finns på Iphone, men äggklocka funkar lika bra, kanske bättre) på 15 minuter.
3. När det börjat rulla – skriv. Blir du tveksam? Skriv ändå, hoppa framåt ett steg, kör på bara, dunka ner tangenterna, en efter en. Mantra: Det handlar ju bara om 15 minuter.
4. När signalen ljuder och de 15 minuterna gått, avbryt direkt, mitt i meningen om så är. Gå en sväng, koka kaffe, öppna mejlen, gör något annat. Så, en stund senare: Ny tidtagning.

Jag har fått så mycket skrivet på grund av denna teknik de senaste dagarna så ni kan inte ana.

Väntar in kommersen

Affärernas öppettider här i Sveriges största stad och i den mest kommersialiserade tidsåldern någonsin lämnar en del övrigt att önska. Liksom skolan börjar 8.15-8.20! Sedan passerar horder av människor alla butiker på väg till sina jobb. Det skulle alltså vara ganska passande tid att ha öppet då. Så man kan handla en passant.

Istället får jag sitta och dricka en enorm men mjäkig kaffe på Waynes och vänta in att de behagar öppna här och där. Se ut över det grå torget. Jobba i obekväm arbetsställning.

Igår när jag hämtat sonen gick vi på dotterns vernissage. Hon har varit med på serietecknarkurs hela hösten och nu satt alstren uppe. F var där innan oss och hade köpt tulpaner som sig bör. Det var första gången i livet hon fick egna blommor, sa dottern. De skulle stå i fönstret. Gjorde en risig middag på värmda fiskbullar och okokt ris, samt halloumisallad, sedan hade vi lugn kväll fast när dottern skulle sova var hon ledsen för att alla presenter till släkten som hon hade tänkt göra inte kommer hinna bli klara. Men vi sa att ingen blir ledsen för det, de kan få sina klappar när skolan öppnar igen i januari. Nio år och redan julstressad.

Vi får inte alltid vad vi vill ha

Såg kanadensiska filmen "Hjärtslag" i går, mycket bra, rekommenderas! Det var alltså efter måndagmiddag hos M&C, där barnen lekte och hade roligt och vi andra pratade om hjärtat och hur läskigt det är när det inte funkar som det ska. Så gick vi hem i snöslasket, barnen ville kolla tv, jag ville göra ett Tantohus i pepparkaksdeg (förresten ska husen K-märkas snart! De riktiga Tantohusen alltså), vi bakade lite och mitt hus blev totalt misslyckat som pepparkakshus alltid blir, men jag tar nya tag i morgon tänkte jag. Sedan la jag barnen och så kom F från sitt julbord och så såg vi filmen, la oss och han lämnade barn och jag gick hela vägen till mitt möte om Frilansjournalisten. Det tar exakt 25 minuter i snöslask.

Under tiden lyssnade jag på en av de fåtal riktigt BRA låtar som Rolling Stones gjort:
"You can't always get what you want. But if you try sometime, you just might find, you get what you need."

Har sjungit denna sång för mina barn i uppfostrande syfte. Uppskattades inte.

Töandet har börjat

Gick upp med barnen och F och struntade i frukosten imorse så jag kunde yoga i lite mer än en timme innan de stängde shalan kl 9 idag. Sedan frukost plus jobb, nära fina Nytorget.
Dagens att göra:
Skriva 20 000 tecken.
Blogga.
Hämta barn.
Översätta saker när de somnat.
Sova.

Det blev yoga

Yogan blev av när F hämtade barnen, hela serien i 1h20min. Jag har faktiskt prickat av en del av dagens to do-lista. Förutom cykelhämtning. Men det kan bli!

Tredje advent

Och jag sitter framför datorn hemma och väntar på att en hemsida ska öppna sig. Vår dator är ett skämt i sin långsamhet. Man måste inta en zenbuddhistisk hållning för att härda ut.

Barnen åkte med farmor på landet, och då passade F och jag på att gå ut och äta. Vi möttes vid Slussen, gick till Stureplan, flydde från de värsta backslick-ställena och intog fransk mat på Bistro Rigoletto, men det var inte riktigt värt pengarna. Så gick vi till Niklas, drack öl och planerade ett framtida liv i Paris, sedan gick vi hela vägen till Slussen igen och på Indigo mötte vi K och när han stängt begav vi oss i taxi till Strand och sedan gick vi hem. Somnade 4! Var därför mycket trött på lördagen som mest bestod av hutlösa mängder Seinfeld på tv. F gick ut, träffade Uppsalakompisar på Bar Central, jag la mig tidigt och har en förhoppningsvis skön söndag framför mig.

To do:
Skriva storhandlingslista
Träna hemmayoga
Betala räkningar
Jobba cirka två timmar
Laga mat
Ta in cyklarna
Kolla igenom kläder
Hänga med barnen

Saker löser sig

Tacka vet jag Bar Central

Mycket bättre än Rigoletto bistro.

En spännande liten människa

Vi firar fredag med en bra blast from the past tycker jag. Min son, min son. Mycket skojigt huvud.

Brev till framtiden

Hej jag själv!
(Typ tre-fem år senare.)
Det är en vanlig dag i december, eller en smula ovanlig kanske eftersom det är fredag. Lättnadens dag. För många. Inte för mig. Detta eftersom jag som vanligt har väldigt mycket ångest över ett stort projekt som måste bli klart den 31 januari 2013. Jag vet att nu när du läser det här om tre-fem år, kommer du att skratta högt. Säg en enda period i livet då jag inte har ångest över ett stort jobb som ska in!

Min stora - enorma - förhoppning är att om tre-fem år har jag själv tagit tag i den här löjliga ångesten och att det sakta men säkert börjat sippra in ett annat budskap. Budskapet: Gör ditt jobb, på arbetstid. Gör bara jobbet och håll käften. Och lugna ner dig. Det kommer att fixa sig.

Ute är det fullt av snö, det är minus 6 grader och man är glad för det. Det som var innan var förfärligt, mörkret, regnet, det var som att vandra i dödsskuggans dal. Barnen är oftast glada men ändå vill de mest sitta framför någon skärm. Och det är inte konstigt i och med att man själv parkerar sig framför skärmar rätt ofta. Med barnuppfostran är det som alltid – barn gör som du gör, inte som du säger.

Jag tränar mycket yoga eftersom det är knepet för att få ordning på all prestationsångest, för att vara effektiv och koncentrerad, för att se saker som att man till exempel är en skitmorsa ibland, en bra morsa ibland. För att se att saker inte är så bra - ibland - men mycket bra - ibland – och att sånt är livet. I morgon är en annan dag, som Scarlett O'Hara säger i en av de bästa filmerna jag vet (minus rasismen): Borta med vinden.

Vad gäller julklappar har jag även detta år missat det här med framförhållning, jag gissar att det så kommer vara i resten av livet. Men hälften av klapparna är köpta i alla fall. Nu är pengarna slut så jag får vänta och hålla tummarna för att mina köpare faktiskt också betalar det de köpt, alltså text av diverse slag.

Känner mig generös som gav en frilanspolare ett stort, bra jobb. Känner mig allmänt på topp i dag eftersom min vän i går kallade mig "äkta" och "varm". Det är egenskaper jag gärna har. Mina barn lever (puh!) och min sambo och jag ska ut i kväll och äta middag. Allt är bra. Förutom det där med prestationshetsen dårå.

Mina förhoppningar i framtiden är som följer:
* Minst två böcker utgivna.
* Mindre av det här ångestridna förhållandet till jobbet (hade jag redan sagt det kanske?).
* Mer pengar.
* Lite mer ordning hemma, gärna snyggare också, och - snälla snälla - att mina barn får varsitt rum, en egen zon, ett ställe för lugn och koncentration. Vilket innebär att jag själv förlorar detsamma, men jag har ju ett kontor, bibliotek, il caffe vilket är mitt nya favoritställe. Och jag vill bo kvar på Söder för - särskilt dessa dagar - fan i helvete vad det är skönt att ha allt och alla på gångavstånd.
* Det jag redan har i dag: kärlek.
* Ett bättre samhälle, mindre hat, mer kärlek, större känsla av meningsfullhet och mycket mer gemenskap.

Vintrigt

Kommer från veckans tredje yogapass, men bara 50 minuter denna gång för shalan stängde 10 och jag lyckades inte få arslet ur i tid. Det snöade ymnigt så det tog emot att vandra över de oskottade gatorna.

Farmor tog barnen till skolan men det blev en körig historia för de fastnade i hissen. Sonen blev väldigt rädd men de kom ut och tog trapporna medan han tjöt.

Och i går tuttade dottern på sitt lucialinne hemma i lägenheten - medan det var på henne! Farmor fick vara brandman och hjälpa henne. Hon brände sig inte som tur var, men var lite skakad, de var de alla. Ny regel i vårt hem: Levande ljus som tänds medan man äter ska ABSOLUT släckas så fort alla lämnat matbordet.

Själv satt jag efter luciafirandet på kulturhuset och läste texter. Sedan gick jag iväg för sushilunch med JD, sedan gick vi till vår allra sista lektion på skrivkursen, det var roligt. Så tog vi ett glas på Tennstopet och sedan vart det trean hem för min del. Hemma fanns goda lammkotletter. Men sonen kunde inte sova och la sig hos oss, vilket innebär att man inte kan tända lampan när man själv lägger sig. Vilket innebär att man somnar ovanligt tidigt. Vid 22-tiden däckade jag, trött som ett härke efter den tidiga luciamorgonen.

Fina lucia

Gick upp redan klockan 6 imorse för att få med mig dottern till kyrkan redan kl 7.30. Flera klasskamrater anslöt på vägen och väl framme begav jag mig ner i källaren för att jobba en stund innan jag tog plats ihop med F, Fs mamma (som kom igår), min mamma som kom från Uppsala och sonen, som satt med sin klass längre fram.

Det var ett väldigt fint luciatåg och de sjöng många sånger. De i trean fick inte ha levande ljus, men de andra - från klass 5 till klass 9, där en i 9an var lucia - hade det. Lyste fint i den mörka kyrkan.

Det var kallt på kyrkbacken, vi sa hejdå till barnen och nu jobbar jag på här.

Dagens hopplösa to do-lista

Min att-göra-lista i dag:
1. Yoga CHECK
2. Renskriva Margot HÅLLER FORTFARANDE PÅ
3. Få in gamla intervjuer 2 st EJ KLART
4. Ringa frilans CHECK
5. Mejla om arbete EJ KLART

Jag får nog skippa punkt fem, helt enkelt, och sikta på att ta min sista arbetstimme till att fixa både 2an och 3an. Jobbar hårt kommer ingen vart. Men det var najs med yoga i morse, först kände jag mig svag sedan mitt i allting vaknade liksom kroppen till och det var tamejfan som att jag blev frisk under själva passet! Och jag fick en utmaning. Helt omöjlig, förstås. Säger jag nu. Men jag vet ju hur yogan funkar. Allt som känns omöjligt kan man plötsligt utan att man har en aning om hur det gick till. (Eller, plötsligt och plötsligt, mer sanningsenligt är att man kan det efter att ha tränat flera gånger i veckan i något år eller två...)

Den stora glömskan

Fick flyt igår denna enorma känsla av lättnad nästan obeskrivbar. Lämnade jobbet på lätta ben och slirade fram på gatorna tills jag nådde hemmet. Väl hemma insåg jag att jag glömt hämta upp sonen hos kompis i närheten. Fick äta saltimboccan som F gjort och slira ut igen. Gården hos kompisen fin och snöig. Men de hade i stort sett bara suttit inne och spelat mindcraft på Iphone hela kvällen, mamman hade erbjudit dem att baka lussebullar med henne men icke.

Vi gick hem, jag la barn, jag trodde jag skulle läsa en bok men orkade inte, vi såg massa Seinfeld och sov och i morse tog F barnen till skolan medan jag drack kaffe, läste tidningen och förberedde lunch att ta med. Som jag sedan glömde på köksbordet.

Misslyckad, alltid misslyckad

Gjorde fyra ganska svåra intervjuer i går, svåra i bemärkelsen man måste vara på helspänn så man får svar på de frågor man behöver få svar på, för att slippa det tidskrävande arbetet att behöva kontakta alla igen. Fyra intervjuer är en pärs, fråga vilken journalist som helst. Jag var totalt slut när jag slirade mig fram på gatorna mot skolan och då hade jag varken fått till dagens blogginlägg på Mediesverige eller skrivit de 10 000 tecken som var planen för dagen (måste skriva 10 000 tecken varenda dag nu om det ska bli något av mitt projekt nämligen). Jag var alltså som vanligt misslyckad. Vilket är den vanligaste känslan jag har för mig själv i mitt arbetsliv. Jag har allvarliga funderingar på vad fan den känslan ska vara bra för. Den är inte berättigad i alla fall. Eftersom jag är frilans och ändå lyckas försörja mig så är jag per definition inte misslyckad. Frilansar i dag kan knappt försörja sig.

Jag fick till ett yogapass på morgonen i alla fall, men jag var väldigt svag och misstänker att det ligger någon sjukdom och skvalpar i kroppen. Som tur är finns några ljuspunkter, min familj såklart, att jag äntligen fick hämtat mina krämer på poststället, att R&F har gått och gift sig i Berlin! En överraskning, på Rs 40-årsdag dessutom. Och så har jag upptäckt en gammal goding: Baby it aint over til its over. Lenny Kravitz, 1991. Mycket bra.

(Sedan, hemma, gjorde jag pannkakor till tre barn, åt själv och medan de lekte skrev jag mitt blogginlägg samt insåg att jag kunde klippa in redan skriven text i projekt-grejen! 9000 tecken var den.) 

Livets cykler

Jaha. Det är måndag igen, livet går runt i sina små cykler och jag har väl konstant panik för att jag inte ska bli färdig med mitt stora projekt, mer eller mindre. Garage-utförsäljningsbesöket i torsdags lugnade mig lite, men bara lite. Jag får förlita mig på min inre drivkraft, den har ju varit slavdrivare förr om man säger så.

Helgen var ganska soft, i fredags jobbade jag hemma hela dagen och stack hemifrån vid 17-tiden för att ta en öl på El Mundo, sedan gick jag hela vägen tillbaka, hämtade upp barnen som var hos sin moster på fredagsmys, la dem, så kom F senare eftersom han var ute med vår gamla vän och före detta roomate Osten, så sova och upp för att lyssna på radiokalender, F och sonen drog till Bar Central med B och hämtade mat, dottern och jag gick längs vattnet och så spenderade vi hela lördagen hemma hos B i Hornstull, åt massor av god mat och softade framför fotbollen och så vidare. Så hem, F la barnen, och söndag vaknade vi av att syrran ringde på dörren 9.30 för att hämta upp sonen, som fick åka och göra julbrev medan dottern tjöt och grät för hon ville med, i stället skulle hon till fotbollsträningen som blev helfel eftersom vi tog bussen till fel idrottshall, men då var hon nöjd med fika på Il Caffé, promenad till Ringen, inköp av lucialinne med mera, hemgång, hemma fanns min mamma och moster och son och mosters fru liksom F, vi lagade lasagne och gjorde i stort sett ingenting tills vi kunde äta, så var det tv och så la jag barnen. Gården är full av snö. Livet är fullt av action. Snart blir det julefrid.

Klantlaget del 511

Skulle gått på fotboll idag med dotter. Traumat stort eftersom hennes bror fick åka med moster och mormor och göra släktbrev inför julen.

Sedan var jag så klantig att jag inte kollade ordentligt VAR själva träningen skulle vara. Åkte glatt till Sofiaskolans gympasal men vi borde ju varit i Farsta! Så istället klappade vi katt, fikade och tog en runda på stan. För dottern hade släppt det där med julbrev vid det laget.

Solsnö

Är på lunch hos B vid Hornstull, gick hit med deppig dotter som trodde hennes pulka var snodd. Fast vi hittade en blå pulka i backen sedan...

En öl. En bok

Då var det fredag och jag har varit duktig. Så dagen avslutas med öl, en, sedan ska barn hämtas och läggas.

Hologrammet och helvetet

Jag gjorde fem solhälsningar hemma och sedan orkade jag inte. Jag känner mig totalt slut, fattar inte vad det är. Är jag sjuk? Annars går läsning, intervjuandet och skrivandet framåt. Ni kan kalla mig text machine.

Men allra helst skulle jag skriva texter om hologrammet. Jag är väldigt intresserad av hologram, hålen, de som öppnar sig mellan membranen och allt som finns där emellan. Kanske låter oklart. Och ja visst är det oklart. Liksom det mesta. Vi ska vara jävligt glada över att saker och ting är oklara. Över flummet. Det är nämligen förutsättningen för vår överlevnad. Någon som så att säga tänker utanför boxarna.

Som jag alldeles nyss läste i Arbetssamhället: I dag har värderingarna, vad vi ansåg var rätt och fel, ersatts av en enda fråga - vad fungerar? Vad fungerar inom ramen för det rådande samhället?

Svaret är - ta din ram, ta din funktion och kör upp dem någonstans. De kan bara leda åt ett håll: Åt helvete.

Två portioner sallad

Jag gjorde vintersallad, grymt god så jag var tvungen att ta två portioner. Innan dess åt jag lax stroganoff, innan dess kom jag hem från glögg-garage-utförsäljning på Ordfront, innan dess såg jag sonen sjunga på skolans julfika och innan dess arbetade jag koncentrerat på il caffe, och innan dess skickade jag iväg Frilansjournalisten från kontoret. Imorgon ska det bli flertal intervjuer och nedskrivning av diverse information. Kanske även lite yoga om jag har tur...

Med spaden i högsta hugg

Snöbrigaden passerade på Bondegatan när jag var på väg till jobbet nyss. Med blå spadar i hand. All trafik totalt urspårad igår. Får se hur det går idag. Förhoppningsvis kan farmor komma som det var tänkt. Sonen är i skolan i alla fall, och med sig har han två spöken. Fast de syns inte.

I går kom grannen på kvällen, hon har skrivit ungdomsbok som jag ska läsa. Så fort jag läst ut alla mina cirka femtio researchböcker som jag håller på med. Nu kan jag åtminstone läsa dem hemma.

La mig alldeles för sent i går och är väldigt trött i dag. Kände ett tag för att gå hem och skita i allting. Men det går ju förstås inte. Jag har en tidning att göra i dag.

Julbordet igår

Det var fint på Villa Godthem, där hela frilansgruppen åt julbord igår, efter att vi haft vårt årsmöte. Vi har ju det varje år på Garbo Reportage. Sedan gick vi till Djurgårdsfärjan, alla utom H, som hade vrickat foten, och väl där hoppade vi på båten men C kom aldrig med, eftersom hon hade fastnat med kortet i automaten när hon skulle köpa biljett. M hade en förklaring till hur detta kunde ske: "Jag tänkte bara på mig själv", det tyckte jag var så kul att jag skickade den förklaringen till C som stod mol allena och väntade på nästa båt.

Ja, så pulsade vi igenom snön vidare till Villan, gick in och fick sitta nära en levande brasa, vi bjöds på glögg och åt sill, lax och annat på det dignande julbordet i flera timmar. Jag var sjukt mätt när vi startade vår traditionella frågesport med frågor om oss själva, det var I som vann och hon fick en olivolja. Sedan pulsade vi genom snön och tog färjan tillbaka, denna gången räknade vi ordentligt så alla var med. En sista öl på Skeppsbar, så pulsade jag hem från Slussen. Hemma redan 21. Då hade barnen (nästan) somnat. Själv la jag mig tidigt och kunde gå och yoga i morse, ett försiktigt pass för min axel är fortfarande knas. Nerv i kläm.

Snöig dag

Roligt väder idag. Om man kan gå till jobbet vill säga. Och det kan ju jag. Fast det tar en stund...

Granola det blev

Jag gjorde granola men allt ramlade ur skåpen och skitade ner hela köket vilket var en tydlig signal för att jag borde gett fan. Så ganska snart efter att den var klar och jag hämtat yogamattan från tvättstugan, gick jag till kojs och läste lite ur boken Arbetssamhället.

Sedan vaknade vi till ljudet av radio - julkalendern går på så bra klockan 6.50 vilket gör det lättare att få barnen att komma ur sängen denna motiga årstid - och jag gjorde frukost, försökte få dem att äta, klä sig, men så fastnade jag själv i DN och det blev lite bråttom. Kom dock precis i tid till skolan och kunde krama hejdå innan jag gick på möte med Cradle Net på Coffice. Sedan försökte jag översätta ett dokument men hann inte klart. Sedan försökte jag skriva en intervju men hann inte klart. Och nu är det kontoret som gäller hela dagen. Årsmöte på Garbo it is.

Frostigt ute

Frosten ligger väldigt snyggt på trädgrenarna såg vi på vägen hem från skolan idag. Fick skjuts av C på kontoret och det var väl behövt med tanke på att jag släpade hem yogamattan för tvätt.

Väl hemma begav vi oss på måndagmiddag hos grannen i vårt hus, god lasagne, F kom dit och sedan gick vi hem och nu har jag lagt barnen och påbörjat tvätten.

Har jag energi blir det hemmagjord granola. Hur som helst ska en text skrivas! Det är bestämt. Kan även bli tidigt imorgon...

En iphone, begränsad

Lyckades få dotterns ärvda Iphone 3 att fungera till sist, med comviq kontantkort (bla genom att datorn var igång hela natten för att få ner itunes). Men sedan var hon förlorad, totalt. Hon får bara surfa hemma annars tar pengarna slut, men då skickade hon i stället en stor mängd MMS och jag pallade inte begränsa allt. Vi får se hur länge pengarna räcker.

Bra mycket bättre med sådan lösning i alla fall, i stället för att få hemska räkningar hem varje månad.

I lördags åkte barnen pulka, sedan for dotter på fotboll med grannen, och så hämtade vi upp dotter och gick raka vägen till en glöggfest nära Nytorget. Det var mycket kul för barnen, fullt ös faktiskt. Vi köpte pizza med oss hem och såg julkalendern inspelad. Sedan blev det söndag och då var det tvättning av barn och läxläsning innan de gav sig ut i backen igen. F och jag städade huset och gjorde fiskgratäng. Så åts det och vi stack iväg på nästa glöggfest, denna gång i Gamla stan. Barnen ville till Bar Central efteråt så vi tog 3an dit. Mötte K och B som satt där, åt god mat och sedan skjutsade K oss hem. F la barnen och han tog dem till skolan i morse, själv gick jag hela vägen till yogashala, tränade 1h15 min och så frukost på UD medan jag arbetade. Nu på kontoret, mera arbete.

Glöggfest nummer två

På dagens glöggfest - i fantastisk lägenhet i Gamla stan - fanns många trappor och trappavsatser. På en av avsatserna stod Fs lampa och skapade mys. (Alltså, Uglycute-lampan Aurora.)

Teknikmagasin

Idag pysslar vi med tekniska utmaningar, städar, tjatar på barnen att göra läxan och tvätta sig och hjälpa till med städning. Sedan ska vi ägna oss åt trevligare saker är tanken...

En vit helg

Idag var ivern stor att få ge sig ut i backen. Vi hör glada tjut därifrån, våra ungar, grannarnas ungar, backen är full. Själva kurar vi inne. Fast vi är de som borde röra oss mest.

I går efter skollämning fick jag ändå ett pass yoga gjort, 1h15min, var lite extra försiktig eftersom jag inte är stark och har lite ont i axeln. Tog på mig löshåret innan jag halkade vidare till jobbet ("ambitiöst", tyckte yogakompis, men det är inte rätt ord. Löshåret har jag av en enda anledning - för att det är kul. Skulle aldrig vara "ambitiös" i min look faktiskt, går mest på lust), jobbade som en liten idiot och bannade mig själv för att jag inte var snabb nog.

Lunchen blev gamla rester, åts på nolltid, jobben blev faktiskt klara och jag kunde skriva på storprojektet också, men sedan var det dags att sminka sig och stappla iväg i snön mot bussen, hejade på B på Bar Central på vägen, mötte S vid Slussen, så till Dramaten och där hämtade vi vår överraskningsperson - K, som fyllt 40. Vår present var att bjuda henne på trerätters på Teatergrillen! Var väldigt mysigt och vi utgjorde ett rätt slutet sällskap där, fokus på varann. Gick sedan och tog en drink på lite väl upplysta Lydmar och så vandrade vi till Slussen och tog adjö. Buss hem. Somnade väl vid tvåtiden ungefär. Väckt av ivriga barn ("har vi missat radiokalendern?"). Upp vid halv tio och konstaterar att det är riktigt vitt ute.

På väg hem

Mycket skön kväll på stan med tjejkompisar. Löshåret var med såklart!