En satsning. Kanske värd

Jag känner mig ganska trött och slut just nu, har liksom inget vettigt att säga. Sedan jag slutade på DN-vikariatet den sista augusti har jag sysslat med ett stort projekt, som tagit väldigt mycket energi. Särskilt psykisk sådan. Det börjar märkas nu, jag känner mig ganska urlakad. I går gav jag mig en 4-dagarspaus och fick direkt ont i huvudet. Det är över nu, syrran gav mig tablett när jag och barnen var där för att hälsa på D, G och L samt Ds tjej G. Jag fick en kort stund utan någon hemma medan jag satte pizzadeg.

Sedan kom F, som handlat, alla från syrran, liksom familjen B&A med barn. Då var det fullt ös! Men väldigt trevligt också. Huvudvärken försvann, man fick prata med vuxna och barnen lekte och hade kul ihop. Sedan sov B&A i vår lägenhet första natten, sedan ska de sova i Tantos gästlägenhet. Det har börjat toppenbra, alla sov okej (trots att den uppblåsbara madrassen inte var så uppblåst utan tömdes under natten), barnen har kul ihop, och i morse vi gjorde storfrukost, sedan åkte B&A till farmor med barnen, F är med dotter på fotbollscup och snart kommer mormor så ska F, jag, B&A gå på galej en kväll. Så när det blir nyårsafton, då blir det festligt här hemma. Soft men festligt.

Hur som helst ska mitt stora projekt lämnas in den 31 januari. Så jag har det riktigt, riktigt feta jobbet framför mig. Jag kommer att sätta igång den 2 januari och sedan sliter jag hårt tills det är färdigt. Efter det måste jag tjäna pengar, men jag ska försöka göra det och samtidigt vila mig. Det måste gå på något vis.

Projektet är en slags satsning som jag känner att jag behöver för framtiden. Ett risktagande. Vi får se om det blir värt det eller inte. Något lär man sig ju alltid, kanske framför allt av sina misstag.