Våld i Jungleland

Och nu medan soldaterna skjuter ihjäl folk som kommer hjälpsändningar till Gaza, kan vi lyssna på den här låten. Även den om våld.

Vuxenmobbing fy fan

Fan vilken bra artikel Maciej Zaremba skrivit! Om arbetsplatsmobbning. Det verkar vara folks huvudsakliga uppgift på vissa jobb - att mobba andra på jobbet. Man tar sig för pannan. Jag har varit på extremt många arbetsplatser vid det här laget, och på nästan varenda en förekom mobbing. Jag fattar inte, hur svårt är det att bara vara trevlig?! Varför måste man hela tiden jämföra sig och trycka ner alla omkring sig? Är inte det en psyk-diagnos? Narcissistisk personlighetsstörning? En vägran att agera som en vuxen människa?

Hur som helst. Det här ämnet kommer tyvärr vara aktuellt under många år framöver. Är det inte skrattretande att det inte finns en enda dom när det finns en lag mot mobbning? Varför testas inte lagen?

Eldflugor, skön rulle

Såg nästan hela filmen i går kväll, ska se slutet i dag. Men den rekommenderas! "Fireflies in the garden". Se den - det är en order.

Annars är det si och så med sömnen, det är som att kroppen rusar av all sol den får. D-vitamin, jatack. Så jag kom upp utan problems i morse, frukost och så iväg med sonen till dagis, vinkade hejdå, cyklade över hela stan, jobbar på mama, sedan ska jag hem och äta mat. Fast först lunch.

Världen i dag, också

Men i dag är det också Mors dag, och jag gratulerar mamma! Hon har inte haft det lätt alltid, två strongheaded döttrar med olika trotsperioder, vissa längre än andra.

I går var jag på frilansfest, halva Stockholms frilansare samlade på ett ställe, alla över 30, alla dansade som små blådårar trots lite ojämna musikval. Först var jag ju på landet, joggade med F (8 km, 50 min), sedan var jag hemma i Uppsala och snackade lite om diverse papper, sedan åkte jag raka vägen till Grannfrun och där åt vi indiskt, snackade och så till festen, som var i Hammarby Sjöstad. Världens ös till tre ungefär, sedan åkte jag hem och sov som en stock. Nu: nästa grej!

Världen i dag

Äntligen såg jag ett utrikesreportage som BERÖRDE mig. Varför gör de så sällan det??! Men i dagens DN handlade om människor i Gaza, och vad de gör på natten. De kan inte sova. De är för oroliga. Allt elände som händer, händer på natten. Därför vågar de inte sova.

Det är så man kan gråta sig fördärvad.

Ta det lite soft

Stack ut i går och drack öl med Belinda mfl (K och A), härligt, sedan hem, kunde inte somna, astrött i dag, men cyklade med sonen till dagis och så till jobbet och nu har F hämtat barnen och de är på landet. Och jag ska jobba liten stund till. Sedan åker även jag.

Permanentad i ny klänning

På beställning, foto på min nya klänning. Den som tittar noga på mina öron ser också tangent-örhänget. Plus att jag har permanentat mig igen, förra permanenten försvann. Sådär krulligt är det inte sen, bara första dagarna.

(Nej, jag har inte kommit ut som tant. Men jag förstår om man tror det.)

Äntligen shopping

En sak jag aldrig är: Missunnsam. Det låter kanske förmätet, men vad fan ska jag missunna andra framgång för? Okej, ibland kanske jag trillar dit. Fast för det mesta - nej för fan. Jag har gjort mina val, livet blev bra, jag har inget att klaga på (jo, massor rent omvärldsanalytiskt, men jag menar med hur mitt liv är sammanställt).

Och i dag har jag äntligen shoppat. Jag var tvungen, för F tråkade mig för att jag surfar hysteriskt mycket på olika klädsajter hela tiden.

Dagens köp:
1. Tråkig bh
2. Halvrolig blå paisley-mönstrad chiffongstrandklänning (lite väl sval för svenska klimat dock)
3. Riktigt rolig illrosa klänning
4. Fyndiga (för mig!) örhängen med skrivmaskinstangent Q på
5. Oemotståndliga skor! Hasbeens. Ja, jag trillade dit, trots motstånd från mig själv. Men de var så fruktansvärt sköna. Och 30 % rea. De orangea.

Dagen i dag: Lämnade dotter på skolan, stack till jobbet, sedan hjälpte jag min svägerska med bankgrej, åt lunch med F på Medis, handlade kalender samt klänning, sedan jobb, hämtade dotter, stack till fotbollen via korvmoj, shoppade lite till medan hon spelade fotboll, så hem. Snart ut på lokal. I nya kläder så så klart.
Ekonomin? Ja den kommer att gå åt helvete.

Jag blir nog aldrig proffsbloggare

Jag funderar på en sak. Att bli en professionell bloggare, på heltid. Alltså jag har inget erbjudande eller så, men jag tänker att jag kanske kan blogga mig till toppen! Vad tror ni om detta?

Ett bloggande liv verkar så soft. Man behöver kunna ta fina bilder dock. Vara lite som en dröm. Ja, där föll det hela ganska snabbt. Jag är inte som en dröm. Jag är som en jobbig jävla människa. Mina intressen är
Politik (specialinriktning Förljugenhet)
Kläder (street, alltid street! Hata det tillrättalagda!)
Träning
God mat (där kan jag nörda in så förbannat)
Litteratur, god som ond (nörd igen)
Feminismen (så jävla fetnörd)
Framtiden
Rädslan för det främmande
Harmoni

Ja, det var det. Kan det bli en stjärnblogg av det? Don't think so. Men kanske ska man prova?

Sportiga jag

Och idag började arbetsdagen med yoga. SÅ JÄVLA SPORTIG va? Jag kräks på mig själv nästan.

Det bästa med fysisk rörelse är att man liksom kan välja sina strider så bra efteråt: Man skiter i det som har absolut ingen betydelse, och tar tag i det viktiga.

Som nu. Nu blir det revisorn och inget annat.

Jag vann! Över mig!

Okej. Ni läser en segrares text. JAG VANN ÖVER MIG SJÄLV! Jag klarade att sprinta 10 km under timmen!! Jaaaa, det är sant. Jävligt nära timmen var jag, 57.22, men ändå, fatta! (För er som inte vet: 2008 sprang jag Midnattsloppet, även det 10 km, hade anmält mig till grupp som skulle klara milen under timmen men kom in på 1.03. Ville inte upprepa detta. Ville verkligen komma under timmen, trots dålig träning.)

Det var oerhört tungt. Jag tog i lite för mycket i början, och blev ganska svajig på mitten. Saknade vätska, var kissnödig, men inte gav jag mig inte. I stället körde jag på, sprang vidare. En bit testade jag att lura mig själv och tänkte: "Du är lätt som en fjäder, du är lätt som en fjäder" fast jag bevisligen hade ben som gjutna i cement (eller det kändes så i alla fall). Jisses, detta var tufft. Men. Jag klarade det.

I övrigt har jag lämnat dotter på skolan, cyklat till mama, jobbat, köpt interrailkort på T-centralen, jobbat lite till, fått lite krämer och sånt på mamas utdelning, samt då sprungit Milspåret (klicka på resultat 2010, jag är på plats 194 Kvinnor Motion!) och efteråt stapplade jag in på Konsum och inhandlade en rejäl bit kött, bearnaise. Till detta kokades lite sparris. Det var gött. Nu: bada. Sen: sova.

Jag slutar aldrig, glöm inte det!

Det här var tider det! Då stod man på barrikaderna! Hehe. Det gör jag fortfarande. Och jag lämnar dem aldrig. Hör ni det! JAG. LÄMNAR. ALDRIG. BARRIKADERNA.

Kalla mig könskrigare och whatever. Jag gör detta för barnens skull. Om vi alla gör något för barnens skull, har framtiden en chans. Annars vete fan.

Turas om med tristessen

Råskönt party även i lördags: Det var grannen som hade släppt en skiva, det firades först på gården med alla ungar, sedan hos dem. Gick dock hem vid 20-tiden trots att det var megatrevligt. Var för trött helt enkelt.

Söndagen började med att jag stack med dottern till Vasagatan. Försökte gå in på Runners store och hämta nummerlapp: Tji. De öppnade först kl 12.

Sedan gick jag och försökte köpta interrailbiljett samt sovkupé till i sommar: Tji. Hade inte passnummer. Ringde syrran, som först trodde hon inte kunde komma in, sedan kom hon in, sedan fick jag passnumren. Men - tji en gång till. Det gick inte att boka vagn, något knas i Tyskland. Besked först tisdag.

Därefter handlade vi en present till kalas, örhängen, och så stack vi till Åhléns och kollade kläder samt åt lunch. Sedan var det bråttom hem pga bajsnödighet. Så stack hon till kalas med F, jag och sonen till syrran. Softade, fick mat, drog hem. La ungarna, kollade lite tv. Tog en tvättid efter tillåten tid, tvättad till midnatt. Sedan - zzzz. Nu återstår bara veckohandlandet, sedan är mina dutys gjorda (vi turas om att göra mindre roliga saker som storhandling och tvättande).

Lite väl festligt

Inflyttningsfest i Hammarby Sjöstad i går. Så trevligt att F och jag kom hem 4! Men det hade sitt pris. Den urvarma dag har vi bägge lite risigt tålamod. Denna urvarma dag har barnen väldigt risigt med tålamod vad gäller oss. De tycker inte att vi presterar som vi borde. De straffar oss, hårt, med gnäll och missnöje.

Men. De fick sina pannkakor nyss (andra lunchen, den första var inte acceptabel, grön ärtsoppa var för nyttigt eller nåt). Nu är det gårdsfest, grannen har släppt en skiva. Även denna dag ska passera.

Lite bilder på undertecknad

Här ser ni anledningen till att jag inte kan modeblogga. Mina bilder är liksom inte så där drömmigt snygga - trots försök!

Men, jag testar ändå att komma ut som modebloggare:

Bilden med volangklänningen är från M&N:s bröllop, den 12 sept 2009. Klänning: Blank. Skor: Din sko, typ (de gick sönder sen, hade röda converse med mig thank god). Armbandet fanns på indiska för kanske 4 år sen.

Bilden i mitten är från Dubrovnik, maj 2009. Kappa - en oslagbar mörkblå kappa i 60-talsmodell i råbra bomullskvalitet, köpt otippat på HM på 90-talet, efter tips från Rebo (minns du?). Folk har bett att få köpa den av mig när jag gick upp under graviditeterna - no way! Nu passar den igen. Lila ylletröja, från en Odd Molly-rea vid Mariatorget, 2 år sen? 3? Guldarmband, arvegods från nona (farmor, dog på 90-talet).

Sista bilden, med snön är från Mölle, i januari i år. Jacka: Nike, Intersport. Täckbyxor, även de Intersport. Från "jag fryser ihjäl"-mellandag-rea-shoppingen. Skor också från desperat "jag fryser ihjäl"-shopping, Brandos.com, tre år sen tror jag. Mössa med pälskant, fynd från HM, säkert sju år gammal.

Sova, om femton år kanske?

Sitter i valet och kvalet. Det är en lunchyoga kl 12-13 på shalan här intill. Men jag har egentligen inte tid att gå på yoga. Eller, snarare, ska jag gå på yoga så blir det en massa annat som lämnas halvklart. Helgen blir lite ångest-jobb-laddad.

Ä. Jag skiter i yogan och jobbar på i stället. Gjorde faktiskt backträning i morse, det räcker.

Dottern har otroligt jobbiga nätter. Hon ska kissa. Hon är rädd. Hon springer på hårda fötter runt, runt, till vår säng, tillbaka, hämtar gosedjur, blir skickad tillbaka, kommer och ber oss följa med på toa, lägger sig igen, kommer upp igen, sover hos oss, måste tillbaka, måste följas tillbaka. HON ÄR SJU ÅR. NÄR SKA BARN SLUTA STRULA PÅ NÄTTERNA. När ska en förälder få sova bara. Lägga sig, somna, sova, vakna när morgonen gryr.

Den som har ett vattentätt tips för hur man botar barns mörkrädsla får gärna dela med sig av det.

Lite om de senaste dagarna

Jag känner mig lost i huvudet efter att ha varit 2,5 dagar i Sandhamn och arbetat med Projekt. Sista dygnet dessutom ensam. Man får så mycket luft mellan tankarna.

Bodde på Bed and Breakfast, Sandhamns värdshus, rekommenderas, det svindyra seglarhotellet känns bara stekigt. Joggade lite på ön också. Men jag har ju min förbannade seghet i kroppen kvar.

Båt hem till Stockholm, här var det varmare än ute på öarna. La barnen när jag kom hem. De verkade vara i fin form. F hade spenderat hela onsdagen på dagis. Tydligen är många "på" sonen. Han orkar inte riktigt med det, han vill ju leka i ensamhet mycket.

Och i dag for jag med dotter till skolan, därefter till kontoret, fick lite gjort, kl 13 hade sonen uppvisning för förskolans dag, sjöng i trappan på Medis. När dagis skulle hem igen, bröt han samman och då kände jag mig tvungen att ta med honom till kontoret. Där gjorde han sig bra. Så hämtade vi systern, tog henne till fotbollen, och så stack sonen hem. Nu: Rullmacka!

OCR, jag hatar dig!

Räkningar. Igen. Helt osannolikt, att jag varje vecka betalar massor av räkningar! Jag gör tamigfan inget annat. Jag är så sugen på att säga upp mitt fasta telefonabonnemang på jobbet så ni anar inte. Bara ha mobilen. Är det smart eller helt jävla idiotiskt? Vet ej. Det finns dock en enorm fördel: Jag har autogirering på mobilräkningen. Slipper sitta här och siffra upp skiten. OCR-nummer kan dra åt helvete.

Det där blå

Vad representerar det egentligen, drömmen om att bo vid havet? De röda eller gula trästugorna, bryggorna i trä, båtarna som står och vajar med masterna. Inte en svartskalle så långt ögat når. Fredad zon? Där man kan gå loss i sin Pripps Blå-dröm och slippa alla störande moment. Där alla barn är blonda med blå ögon och bär ljusa kläder.

Eller är det kanske frånvaron bara, som lockar. Frånvaro av människor. Närvaro av vatten.

Solen skiner

Är faktiskt sen med en deadline. Det brukar jag inte vara. Men det låste sig totalt. Nu tror jag att jag äntligen låst upp knuten. Kan lämna text, återgå till Projekt.

Jag sov som en stock i natt, och snart ska jag jogga. Tröttheten ligger kvar i mig, och jag tänker verkligen kolla upp detta så snart jag kan. Jag står inte ut med att vara så här seg.

Ja, jag är boring-bloggare nummer ett just nu. Det skulle ni också vara om ni kände er så här. Men vi har i alla fall tur med vädret.

Jobb-barn, barn-jobb

Jag tror jag vet vad som är fel på mig, denna trötthet. Det är givetvis sköldkörteln. Visserligen stämmer inte alla symptom in på mig, men några. Det är vanligt bland kvinnor, och jag har det ärftligt på pappas sida. Tydligen kan även män ha det dock!

Annars är jag på okänd ort och arbetar med diverse Projekt. Sonen var ledsen att jag for. Och då kändes det lite tungt, ska medges. Men som jag sa: Nästan ALLA dagar är jag ju med dig, bara några få borta.

Att slitas mellan jobb och barn, detta konstanta dilemma.

Hoppas på lugn efter stormen

Sonens femårsdag började med att HAN vaknade, väckte sin syster, kom in till oss och så vidare. Vi fick be honom låtsas-sova, sedan gjorde F och jag och barnens mormor frulle och bar in. Han var helnöjd för presenterna, en stoor helikopter (fjärrstyrd), en kamera från oss föräldrar, flera bakugans och bilar och fina kläder med mera. Sedan gick F och dottern för att förbereda festlokalen, och jag passade på att springa Årstaviken runt, det gick trögt men då såg jag att jag blivit snabb! Så jag kanske är trög för att jag tar i?! Eller för att jag är gammal? Eller har cancer? Vem vet.

Snart äter vi shepherds paj (F lagar) och sedan är det dags att köra kalasrejset i festlokalen. Efter det blir det HÄMTMAT och SOFTNING, tack.

Varmt plötsligt

Jo, var ju i Uppsala fram tills i går vid 17-tiden. Då ville barnen bli av med mig (jag var för sträng på sushirestaurangen, kanske? Eller för begränsad i antal låneböcker på bibblan?). Sedan, tog jag tåget hem, kollade tv med F, upp och städade lite, stack till Ankan, firade hennes födelsdag med frulle på hennes fina balkong (cyklade med granne A och hennes son E, men hennes cykel gick sönder så hon cyklade på lillcykeln...).

Så hem, via affären där jag köpte en massa kalas-mat. Nu: Göra kladdkakor på sonens beställning. Samt dammsuga. Men nog ska det finnas tid att sola också, denna ofattbart varma dag, som bara kom som ett paket! Tjoho!

Tankar som snurrar

Mina ångestgrejer just nu:
1. Ett jobb, som ska in på måndag. Där jag ska TYCKA, men jag vet inte om jag fixar det (trot eller ej).
2. Barnkalaset i morgon, sonen 5. Roligt men helligt på samma gång. Och, framför allt - så oändligt mycket jobb! Det är bara skit också: Godispåsar, äcklig menlös varmkorv, kakor och bullar och tårtor. Inget av detta är något man själv vill äta egentligen. (Med viss modifikation, visst är fett o socker gott...)
3. Milspåret, alltså 10 km på Djurgården - bara 1 vecka kvar! Kommer det gå? Jag har inte alls hunnit träna som jag ville! Gaah.

Debatter där jag inte har en åsikt

1. Rondellhunden.
2. Frågan om dödshjälp.
3. Frågan om monarkin urholkas bara för att Daniel är vanlig.

Jag säger inte att det här är ointressanta debatter. Det är bara det att jag skiter i detta så fett.

(Nyss var jag med mina vilda barn på sushiställe. Vi fick gå illa kvickt när de började krylla runt, på reston och utanför, på trottoaren.)

Duktig flicka, ge mig ett break

Plötsligt blev jag förbannad. Jag läste den här UTMÄRKTA debattartikeln, för andra gången, och bara kom på hur mycket jag hatar alla som säger att "duktiga flickor" är ett problem. Vilken jävla härskarstil, vad unket! Problemet är ju inte att kvinnor är ambitiösa - utan att MAN INTE FÅR ETT SKIT FÖR ALLA AMBITION!!!! Är man "duktig" eller helt enkelt skitbra, ja, då ska man ju belönas för det. Ja, som sagt. Läs själva.

Ett liv som ska levas

Om 30 minuter åker vi, mot Uppsala, hälsar på barnens mormor & morfar. Jag ska försöka jobba och jogga samtidigt som ungarna lever rövare. Stannar som längst till lördag. Som kortast till i morgon. Allt hänger på hur sonen upplever det hela.

I går var en lugn dag, då vi såg filmen "Broken English", av Cassavetes dotter som försökte återskapa en kvinna på gränsen till nervsammanbrott fast i lite ny tappning. Haltande men bra, är min korta sammanfattning.

Nu har jag en debattartikel att skriva, barn att ta hand om, ett lopp att träna inför och ett liv att leva. Samt en helg att försöka vila på. Vi testar och ser!

Love is in the air

I dag har jag betalat en massa räkningar. Det har blivit så, att onsdagar är räkningsbetalardagar. Och då inser man att helvette vad många räkningar man betalar hela tiden. Kanske inser man också att man köper en massa skit som man eventuellt, möjligen, kanhända inte behöver. Att allt vi behöver EGENTLIGEN är kärlek och att det är det enda viktiga. Kanske glömmer man det ibland. Fast sen påminns man. Förr eller senare.

Just det. Vi fick ju vårsol i dag, lite värme efter all denna isande kyla. Tack vem det nu är där uppe som fixar det! Det behövdes.

Lösningen

Vi kom i alla fall fram till att kärlek är lösningen. För sonen alltså. Elakheter botas bäst med kärlek, konstigt men sant (åtminstone vad gäller barn). Samt ökad fokusering. Måste vi välja mellan
1. aktivitet för dottern
2. aktivitet för sonen
så blir det sonens aktivitet som går först nu ett tag. Han har fått spela lite andrafiol. Det är dags att fiola först.

Blogg-otrogen

Jo, sedan vänstrar jag lite som bloggare. Ni kan även läsa mig här i dag. Godnatt.

Sova, inte grubbla

Cyklade i vild panik genom stan. Kom till dotterns skola. Hon hade suttit ensam på skolgården och gråtit, berättade klasskompisen M:s mamma som gått lite med henne runt gården. Så hade hon börjat spela basket. När jag kom var hon glad igen. Cyklade vidare, till sonens dagis. Utvecklingssamtal. Sonen är inte snäll, en gängledare som säger elaka saker, slåss dock ej. Sedan åkte F till jobbet, jag hem med ungar, de badade, jag gjorde lax stroganoff, vi åt, de kollade tv/webben, jag la dem, jag kollade DH, F kom, vi diskuterade vad vi ska göra åt alltihop med våra ungar. Nu - sova! Jag är helt jämrans slut.

Göra tvärtom

Jag joggade sakta hemåt efter jobbet i går. Det tog bara 20 min, sen var jag vid min cykel, som lämnats på Medis. Hemma rådde måndagmiddag, men det var ganska soft, tills J slog pannan i soffbordet och fick ett blått jack däri. När alla gått, lade jag ongarna och så blev det Seinfeld-kavalkad. Jag klarar inte av att se all skit på tv så jag måste spela in kvalitet och se när fan jag vill. I går bestämde sig George för att göra allt tvärtom, eftersom alla hans instinkter dittills hade lett åt helvete för honom. Och - otroligt nog - allt gick som smort!

Bra idé. Kanske ska köra samma grej själv. Byta ut sånt som inte funkat med tvärtom-beteende. Hepp.

Trött helg

Jisses, joggen i regnet i lördags tog knäcken på mig. Jag är inte frisk! Fick vila ordentligt, och drack lite rom för att skrämma förkylning ur kroppen. Sedan var söndagen matlagningens dag, då vi ska ha måndagmiddag i dag (faktiskt stod det om oss i DN i går, vårt "matlag" som har måndagmiddag).

Jag bakade även ett surdegsbröd "Sturebageriets levain" av Pain de Martin, skitkrångligt, men det blev gott. Bella & Jonas kom på tidig middag, då hade jag köpt ny Altovas till honom som han fick i stället för den jag lyckades krossa på deras lantställe sist. Dottern var och såg en fotbollsmatch med gamla dagis-bästisen, barnen somnade tidigt, vi med, men är ändå lite trött så här på arbetsdagen. Måndag på mama: intervju, möte, skriveri, redigering samt lång färd hemåt så småningom.

Sött sötare sötast

Fredagsmyset i går.
Dottern: Jag är kär i min familj.
Sweet!

Lördagsmyset i dag: Får pannkakor hos ungarnas moster/min syster m fru. Sonen gnuggar sig mot pappans haka.
Sonen: Men ditt skägg killas! Kunde du inte ha tagit bort det förut?

Kunde Italien producera detta?

Kanske måste jag omvärdera italienarna. De har ju inte bara kvinnoförakt utan också omvänd sexism (åtminstone på 80-talet), det trodde jag aldrig. Och en donna med fantastiskt god smak (nu menar jag stilen, inte mannen, jag säger bara jeeesus).

Sjuk eller bara genomblåst?

Tänk vad barn blir stressade om deras föräldrar diskuterar! Bägge ungarna blev helt stissiga i morse när F och jag diskuterade feminismen (som "gått för långt"). Vi försökte säga att man måste kunna diskutera och bråka och sen bli sams, men de höll på och klättrade på oss, försökte avbryta, till sist ritade de frenetiskt var sin teckning, varav dotterns var full av (menande?) hjärtan.

Well, sedan cyklade jag med dotter till skolan, vidare genom stan till Mama, arbetar arbetar, sedan ska jag hem och arbeta lite till, tjoho det är ju fredag... eh.

Känner mig liksom varm om kinderna. Är det på grund av iskylan som blåser omkring där ute, eller är jag sjuk? Återstår att se.

Den fina vita Manhattan-väskan

Shit den här tycker jag var fin, trots att det är högborgerliga Svenskt Tenn (Produkter-->Övrigt) som gjort den! Önskar mig verkligen i födelsedagspresent (jag veeet, fyller först om två månader, men ändå). Den vita varianten är den jag gillar, den med Manhattans gatumönster på.

Man kan köpa på webben, men den är dyr. Alldeles för dyr för mig just nu i alla fall.

Äntligen tv, härligt

Var ju oerhört käck och gick ut och sprang i morse, 5 kilometer. Det var inte alls jobbigt! Rentav lätt! Kände träningseufori i flera timmar efteråt, då jag även cyklade över halva stan till Mama. Jobbade, lunchade, jobbade. Och så cykla genom hela stan igen, hämta dottern, sticka till ett gathörn, äta korv, köpa en digitalkamera till sonen av långhårig yoga-kille-i-20-årsåldern-utan-pengar-på-mobilkortet, kameran (en födelsedagspresent) var riktigt tjusig, så hastade vi vidare jag och dottern, till fotbollsplanen. Vi var först. Vi lirade lite boll själva, men jag hade skyhöga Sonia Rykiel-skor så det gick sisådär. Lämnade henne på planen en stund, åkte hem och lastade av, F och sonen hemma och tvättade. Åkte tillbaka, hämtade nöjd dotter, hem och åt och jobbade liite och nu ska ni fethaja att det blir tv och inget annat. TV!!! (Roligt nog skrev jag nyss artikel om tv, hehe).

"Ta den där om Star Wars också!"

Barnen måste få veta om det hemska som hänt, och händer, i världen också. Men i dagens curlinghelvete kniper föräldrarna igen, och så kommer det som en enda stor klibbig ångestklump, till exempel i form av föräldrarnas skilsmässa eller mobbning eller annan hemskhet som en chock från ovan.

Så - i morse tog jag tag i det hela. Medan min son satt på cykeln passade jag på att berätta om slaveriet på bomullsfälten, och sångerna de sjöng när de var ledsna och saknade sitt hemland. Han lyssnade uppmärksamt. Sedan bad han mig berätta sagan om Star Wars också.

Bryt ihop och gå vidare

Sonen bryter ihop en del. I morse var det en havererad legokonstruktion som fick honom att grina i en halvtimme - precis samma halvtimme som F var ute och sprang. Jag fick se till att han åt, det är alltid det där med maten: Han måste äta.

Sedan bröt han ihop lite till. Sedan cyklade dottern och jag till skolan. Och så cyklade jag till jobbet, yoga, lunch framför dator. Saker jag tänker mycket på nu, är den där 19-åriga tjejen som dog, bara ett par kvarter från oss. Ändå en lättnad att hon inte blev mördad. Men varför ramlade hon ner på gångvägen? Var hon full? Försökte hon gå balansgång på räcket? Framför allt: HUR SKA JAG HINDRA ATT DETTA HÄNDER MIN DOTTER? Hur ska jag hindra att något farligt ALLS händer mina barn? Så att de överlever mig? Såna tankar har jag en hel del av. Liksom ungefär 99,9 procent av alla föräldrar, antar jag. Föräldraskap=oro. Tro inget annat.

Dagens to do-lista:
1. Mejla tjejen
2. Redigera gamla skolkompisen
3. Mejla gamla skolkompisen
4. Skriva tjejen-repet
5. Mejla ingress
6. Massmejla om A:s födelsedagsfirande
7. Få tag i kamera-kille
8. Stämma träff med kamera-kille
9. Växla pengar ifall inköp ska ske!

Fasansfullt stressig månad

Maj månad. Denna småbarnsfamiljens fasa. Det är matsäck, det är evenemang, det är uppvisning av allt möjligt som de små har tråcklat fram. Har man två barn, särskilt om de är på olika platser, är det mycket svårt att synka. Har man tre, är man väl bara rökt antar jag.

Det dumma är väl att man måste jobba också. Hade man inget jobb, så hade det ju varit lugnt, då hade man hunnit precis, allt det där som ska hinnas.

I morse, precis innan jag vaknade, drömde jag att jag bröt ihop och började gråta av trötthet. Sjukt va? Men sedan var jag faktiskt inte fullt så trött, när jag väl vaknade.

Och i dag har jag jobbat på riktigt bra, trots härlig lunch med Karin på Urban, inklusive solande med kaffekopp i hand på Nytorget (A anslöt). Det var sol. Inte värme. Men sol.

Hämtade barnen, sonen fick många sammanbrott, fick laga mat dundersnabbt, då blev han stabiliserad. Men han somnade illa kvickt. Snart ska jag antingen jogga eller strunta i det. Vi får se.

Facit, varsegod

Dagens föräldrar som skulle vilja ha facit - här har ni det. Om ni ska ha barn plus en hysterisk karriär och aldrig vara hemma, kan ni börja räkna dagarna tills ni får hälsa på era ungar i fängelse - eller på en kyrkogård. Är det värt det? Fråga er hellre det nu än när det är försent.

Norröver, där finns jag

Grinade i går, eftersom jag höll på att missa tåget. Nattåget. Jag försökte ringa till Taxi Stockholm - som rimligen har NOLL tryck på söndagkvällar, men nej, man kom ALDRIG fram. Så precis när jag höll på att bryta ihop totalt, kom en bil på gatan. Han hade seglat runt utan kunder i en kvart. Så jag hann med mitt tåg i alla fall, men det var på håret.

Sov där, i liggvagnen, det gick bra, fast jag var tvungen att gå upp i svinottan för då var vi framme i Umeå. Sedan hyrde jag bil, så körde jag fel, så kom jag fram, så gjorde jag intervju, och sedan var det bara att köra tillbaka hyrbilen, tanka den, lämna in den, sticka till busstationen, nu är det buss i 4 timmar, sedan ska jag åka tåg sista biten - hemma ikväll igen. Ett äventyr! Jag får inte berätta vad artikeln handlar om, men det var mycket roligt att intervjua denna människa. Makes you think.

Ojoj, vilken valborg

Ja vilken helg! Barnen är lyckliga, de har gjort en massa kul. Det hela började i fredags då F hämtade vår hyrbil och vi körde till - Kolmårdens djurpark! Där vi fick lunch, och så fick vi se parken, och så fick vi hänga på hotellets spa (bada i bassäng), samt äta Markus Aujalays supergoda mat.

Sedan var det barndisco och film och ungarna hade helt enkelt mycket roligt. Dagen därpå, frukost, sedan ut i djurparken igen, så vid 15-tiden tog vi bilen därifrån och åkte raka vägen till J & B som har lantställe i Roslagen, där fick vi också god mat, fläskkotlett och nässelsoppa, så somnade vi ganska sent igen, och så i dag sprang jag, sedan grillade vi korv, sedan var jag så jävla klantig att jag hade sönder en Alto-vas, sedan åkte vi hem och nu håller ungarna på och lekbråkar som om de var tossiga.

I kväll är det jag som far till Ume.