Min dotter blev 15 i går, får alltså köra moppe! Själv hade jag tidig lektion så jag kunde inte sjunga för henne (hon avböjde tidig väckning eftersom hon hade sovmorgon), men jag lämnade presenten och en bricka som sonen och F skötte. Jag tog mig till skolan där jag mötte upp en person som skulle föreläsa om privatekonomi, han höll föreläsning om sparande och annat. Så efter det satte jag igång en film om ekonomisk ojämlikhet i USA, men de hann inte se så långt som jag hade hoppats innan lektionen var slut.
Hej hopp iväg till nästa lektion, med mentorselever, där vi pratade om vad klassen ska fortsätta göra, vad de ska sluta göra och vad de ska göra mer av i framtiden.
Hej hopp iväg till Rufs, där jag satt med på ett lunchmöte, lärde mig webbverktyg, försökte redigera text men mest av allt laminerade saker, tex min fina lärarlegitimation som jag är så löjligt stolt över. Så hej hopp tillbaka till skolan, möta upp med föreläsare igen som höll samma föreläsning för min trötta eftermiddagsklass, inklusive film, och så
Hej hopp hem via bibblan, Sportson och Lidl eftersom jag skulle hämta upp Paul Auster, dotterns lagade cykel samt inhandla blåbär och choklad så hon kunde göra chocolate chip-kakor.
Dottern bestämde hur kvällen skulle se ut. Det får alla i vår familj göra på sin födelsedag. Så här blev den:
1. F beställde mat från Mae thai som kom (sent omsider) med Foodora.
2. Till efterrätt blev det chocolate chip-kakorna med mjölk
3. Därefter fick F och jag komma med hundra förslag på bra serier, inget hon gillade, i stället var det sonens förslag som vann – franska "Call my agent", kul tv-serie med koleriska fransmän
Ja det var den födelsedagen. Av mig fick hon bluetooth-hörlurar som jag betalar med kredit, för inte har jag pengar inte. Av F fick hon ett saftigt presentkort på Monki, för övrigt är presentkort det hon önskar sig mest, och det fick hon också av sin bror; 200 kr presentkort på Kicks.
Ingen av min dotters tjej-klasskompisar som hade brorsor hade någonsin varit med om att deras bröder lagt så mycket pengar på en present till dem. Å ena sidan. Å andra sidan var det jag som tjatade på sonen för han MÅSTE köpa en present till sin syster (summan sa jag inget om). Det är ren empatiträning, män får annars lära sig att de inte behöver ta hand om eller bry sig om andra, bara för att man har snopp ska man tydligen slippa tex hålla reda på födelsedagar eller köpa presenter.
Så blir det inte med min son kan jag säga.
Etiketter: feminism, födelsedag, kläder, lärarjobb, present