Herr Arselhål och fröken Stjärna

Jag tänkte jobba lite i kväll - börja skriva på en artikel - men det blev liksom bara lite för mycket. Så jag sket i det. Dessutom vägrade Nadia somna (det händer nästan aldrig, men hon sov en timme efter dagis i dag) så kvällen blev rörig. Middag åt jag 21. Tony somnade omedelbart när huvudet träffade kudden tror jag. Men F:s teori är att han härjar varannan natt, vilket gör att denna natt ligger risigt till.

Natten mellan i går och i dag sov han skitbra nämligen, vaknade inte en enda gång! Då vaknade i stället F och jag för att se om han levde fortfarande. Natten före det härjade han ju så vi höll på att bli galna, skrek och skrek... förkylning och feber var orsakerna.

På mama känns det som att saker och ting håller på att styra upp sig, skönt nog. Jag gillar det momentet som är nu, att man korrekturläser sidor och sätter rubriker. Det är perfekt avkoppling från skrivhetsen som annars gäller. Men jag har en lååång text kvar. Mer om den sedan.

Jag kanske inte får skvallra om mina kompisar här i bloggen förresten. Men jag kan åtminstone vara rättvis OM jag nu råkar göra det. Ska definitivt göra dem mer anonyma. Dagens skvaller: En kollega som vi kallar Stjärna har barn ihop med låt oss kalla honom Arselhålan. Arselhålan vill inte kännas vid sitt barn och är helt jävla dum i huvudet, har aldrig sett barnet typ. Men, Arselhålan ska ändå starta en familjetidning, på gång nu i dagarna!!! Tell me why. En guide till hur man fuckar upp sina barn, hur man stänger av alla sina känslor och beter sig som en psykopat? Till detta måste en faktaruta med - den som berättar hur i helvete såna här killar kan få nya tjejer och, ännu mer otroligt, hur sedan dessa nya tjejer kan vara så inihelvette korkade att DE går och skaffar barn med Arselhålan! Jag förstår inte alls.

I dag var Desperate Housewives bra, som vanligt. Men jag vill inte se att Bree åker dit för mord på sin man! Hon är ju för faen oskyldig. Stackars Bree. Som är så snygg och störd. Ett kvinnligt Arslehål? Måhända. Men hon är ju ändå bara på låtsas.

Snart förlossning av gravidbilaga

Ni ser framför er en redaktör för en kommande gravidbilaga. Vad tycker ni, ska jag låta dem publicera denna bild på mig? Maffiga magar eller hur? Tyvärr måste Sara (inklusive Selma) klippas bort eftersom det annars blir för komplicerat att förklara allting. Bilden är tagen den 8 maj, två dagar efter att vi flyttade till trean i Tanto. Den är också tagen 8 dagar innan herr Tony kom, två veckor tidigare än beräknat, jag som hade några dagar kvar att jobba (och hade tänkt mig ha några veckor till kontemplation också). Så blev det inte. Det enda man vet säkert med förlossningar är att man inget vet.

Jag ska försöka jobba ikväll. Detta för att få slippa bli så himla stressad på jobbet. Om jag får en text lite halvklar, kan jag slappna av lite mer.

Så ha en bra dag ni andra. Själv jobbar jag bara, jobbade på mama från nio i morse till sex, ingen lunch, ingen rast, kom hem halv sju och hann krama barnen lite innan bägge däckade... buhuuu. Jag grinar hela vägen till banken.

Nej, så farligt är det inte. Det är KUL att jobba. Men det är inte kul när det blir lite för mycket. Denna vecka och nästa kommer vara jättestressig. Sedan blir det lugnare. Då är gravidbilagan på väg till tryckeriet. Med eller utan bilden ovan.

Tufft i relations-boxningsringen

Ja nu har våra barn varit riktigt jobbiga i några timmar. Vi var nämligen på nana thai, som vanligtvis brukar vara paradisiska besök, eftersom barnen brukar vara så nöjda och maten god. Men i dag vet jag inte ens vad maten smakade, fick kasta in den i munnen och samtidigt springa på toa med Nadia femtioen gånger (däremellan klämde jag in ett byte av bajsblöja med Tony), försöka trösta antingen Nadia eller Tony som om varandra bröt ihop av trötthet. Nadia är kanske fortfarande lite svag efter sin förkylning, men jag är lite förvånad att hon var så trött eftersom hon sov på dagen. Det var tråkigt eftersom vi lurat dit Anna och Jon och deras son, med fagra historier om hur najs och avslappnat det var där. Jag fick inte tala en hel mening med Jon. Nadia blev till och med sur och tog upp det under ett av toabesöken. "Mamma, du sa att du skulle prata med Elvins pappa och inte med Nadia. Men Nadia vill att du ska prata med Nadia." Suck.

Tidigare i dag, en annan story: Nadia och jag åkte själva till Junibacken i morse. Det var underbart. Vi satt och skrattade åt varann på bussen, och på båten stod Nadia för sig själv och kollade ut, helt lycklig, kommenterande alla fåglars beteenden. Djurgårdsfärjan var det alltså. Sedan blir hon ju alltid totalt absorberad av allt skoj som finns på Junibacken, men faktiskt var sagotåget för läskigt för henne. Hon vågade inte titta på hela tiden nästan, jag tror att hon börjar bli för gammal, alltså hon börjar förstå mer och mer av vad som förväntas vara läskigt. Därmed blir hon också räddare.

Jaja. En kompis som vi kallar Q verkar vara tillbaka med X och nu undrar jag verkligen vad han sysslar med. Men det är väl den klassiska fram-och-tillbaks-fasen som alla verkar ha, någon gång. Hoppas bara att det går över snart, det verkar mest slitsamt och inte så givande. Min erfarenhet som kompis till någon som blir nedlagd med rak höger och sedan går tillbaka för att bara igen få några extra slag med vänsterjabb (?), är att det är lika bra att dra sig långt bort från ringen och vänta tills någon lösning uppstått. Hjälpa till kan man inte. Det är som knorkers. Det går inte att hjälpa dem om de inte själva vill ut.

På tv:n går Terminator 3, samma gick väl i går om jag inte minns fel? Jag undrar om vår dvd-spelare är kultursnobb då den bara fattar kommandon att spela in filmer på SVT och TV4. Annars måste man minsann lägga till kanalens namn, som ville den inte kännas vid att det fanns vidriga kanaler som femman, trean, ztv, mtv med mera. Men de finns, och jag gillar dem. Åtminstone delvis.

Nu ska jag sticka lite. Det är pistage som gäller för stunden.

En störd människas inredning

Hello.
Dagen i dag började jävligt tråkigt. I och med att vi städade hela lägenheten och jag tvättade, sedan drog F och tränade, under tiden han var borta fick Nadia det värsta av dagens 2 riktigt jobbiga trotsutbrott, och Tony vägrar sova och äta trots hunger och trötthet (han är förkyld). Men sedan kom the Sieberlichs och det blev bra mycket roligare för alla i familjen.

Nadia och Jacob lekte oavbrutet, Tony och Selma har börjat upptäcka varandra och det är också kul, även om bebisarna var inte i högform.

Pratade lite med Sara om vår generations prylfixering. Nu när vi äntligen fått pengar och riktigt boende, börjar vi handla, handla, handla. Och prylar mest. Förr köpte jag absolut mest kläder. Nu är det mer prylar, teknik, dyra grejer. Men Sara menar att det sjukaste är folk som bara köper asdyra grejer till sitt hem. Det känns så jävla onödigt. Jag håller faktiskt med. Varför måste man ha exakt likadana smakfulla dyra grejer som alla andra har? Är det inte lite roligare att ha hittat unika grejer, för en billig penning, ett kap på Tradera eller så? Det tycker jag. I och för sig är jag totalt ointresserad av inredning och nu har ju F allt ansvar för det ändå, han inreder, jag tjatar upp lite krimskrams på väggarna och i hyllorna. I övrigt är mitt kall att se till att familjen håller en hög nivå med kosthållningen. Kan absolut inte tänka mig något deppigare än att alltid äta falukorv med mos, eller panerad torsk som vi åt till lunch idag. Man måste laga lite komplicerade rätter och utmana sig själv lite. I alla fall nu, när vi jämt är hemma och måste äta dagens alla mål i hemmet.

Fast i morgon ska vi på restaurang. Det blir förstås Nana thai, vår favoritresto, där de inte har rättigheter, så lokalen är nästan tom på kvällarna. Man sitter på madrasser på golvet så ungarna älskar det.

Okej, kanske är min konsumtion inte bättre än någon annans. Men jag har ingen fasad att putsa. Trots att vi städar är det ändå ganska rörigt och sjabbigt hos oss, detta säger jag inte med stolthet men heller inte med ångest. Det är så det är bara, helt enkelt. Varje gång jag ser ett perfekt inrett, extremt välstädat hem får jag rysningar. Där måste det bo djupt störda människor, tänker jag. Fördomsfulla jag.

Dagen med god mat

I dag har jag bara ätit goda grejer.

Frukosten bestod i och för sig bara av vaniljyoghurt med skivad banan och hälsoflingor, men då ska ni höra på lunchen: A la carte på Gondolen! Yes, jag ljuger inte. Halstrad lax med varm skaldjurssallad, fänkål och apelsinsmörsås, se själva på menyn.

Det var Ann som ville bjuda, det hade hon verkligen inte behövt men hon hade bra med pengar just nu så jag sa okej. Ann har varit på mama på intervju, vi får se om hon kanske får jobba där men OM det blir så är det eftersom jag rekommenderade henne (bland andra).

Jag jobbade som en gnu, men missade en tid för styling och fotografering av en omslagskvinna till mama, så då fick jag lite extra tid över och den ägnade jag åt att shoppa lite faktiskt. Har inhandlat en helt ny kofta från Munthe plus Simonsen. 60 procents rea! Den hade kostat 1199 men kostade nu 475. Haja.

Ja, så var det det sista målet i dag, nämligen middagen. Håll i er nu: Helstekt entrecote med tomat- och parmesansallad. Så fruktansvärt gott. Markus Aujalays recept igen, som vanligt asgott. Den här gången med ett fantastiskt vin till, ett som jag köpte på rekommendation av Ann-Linn. Det heter Campolieti Ripasso, nummer 6792. Köp det! Det är värt sina 80 spänn.

F hade haft en lite roligare dag i dag i och med att familjen Magnusson var här, alltså Daniel med sina två tjejer, varav den yngsta är i Nadias ålder. De hade haft jättekul, och Tony med. Han stod och hängde på sängkanten i Nadias rum medan tjejerna röjde loss. I dag var det nästan som att han stod själv förresten! Det går så galet fort allting.

Tydligen har M kommit hem igen, från Paris. Ska försöka träffa honom. Och jo just det, jag var tvungen att låna vitlök av grannen! De är hur trevliga som helst, en småbarnsfamilj på 7:e våningen. Ska verkligen bjuda in dem, nu sa jag det till dem till och med. Måste ske snart! Hatar när det bara blir skitsnack när man säger att man ska bjuda in folk.

To do:
Kom ihåg att du lovat middag till familjen på 7:e våningen.
Kom ihåg att du lovat Morellis+Seiberlichs att fixa middag.
Gå och lägg dig.

Förbannade jävla boxman

Herregud så populära våra gamla prylar var! De har gått som smör, särskilt bärsjalar, babybjörn och amningspump. Vi känner oss helt rika nu. Men ingen vill ha det som vi tycker är finast, vår gamla Brio, bebisvagnen. Vi älskar den, den är fantastiskt bra, rullar som en gud. Den är den enda som är kvar av allt vi sålt, så passa på. Lite förvånad är jag att ingen ville pruta, det hade jag gått med på direkt tror jag.

Förresten är en av annonserna borttagna, annars ringer folk som galna.

Tony är gnällig och vill inte äta, säkert på väg att bli sjuk, smittad av storasyster. Nadia är bättre men fortfarande supersnorig. I dag kom dock nya Boxman-filmerna så hon kunde kolla på Madicken. Vi - alltså Nadia, Tony, F och jag - var på banken också i dag och snackade med vår lånkille om vi skulle binda de lån vi har med rörliga räntor (räntorna är på väg upp för dem som bryr sig, jag hade inte haft en aning om inte F:s pappa och en kompis ringde och stressade oss). Vi kom fram till att vi inte skulle binda några lån. Känns bra. Sedan gick jag och tränade, 20 min på en knirkande trappmaskin på Friskis, plus några situps o stretch. Det var allt jag hann, men jag har kommit fram till att hellre gå dit och köra korta pass än att inte gå alls.

Annars har jag fått bakläxa på min Ameliatext, den ska skrivas om i morgon! Alltså, dax för den populära "to do"-listan igen. Där har jag, tro det eller ej, faktiskt en del att stryka.
To do-list inom 24 timmar
- Läsa och kritisera Ann, hoppas hon mejlar mig snart
- Köpa nattlampor (jag försökte faktiskt i dag men gick till fel affär)
- Skriva om Ameliatext och göra Ameliafaktura (nej, det är inte gjort)
- Göra Dubrovniktext till FL så färdig som möjligt
- Göra resarch på Sofia Wistam
- Klistra in mina sista kvitton och skicka skiten till revisorn
- Ta med skrivaren till jobbet, skriva ut barnboken och skicka till Bonnier Carlsen
- Köpa klockradio samt gärna en snygg top (något säger mig att detta inte kommer ske inom 24 timmar)

Det jag faktiskt gjort är:
- Köpt tandtråd (yes!)
- Fyllt mitt lönekonto med pengar (slipper minus alltså)
- Tokhandlat mat, det gjorde F och jag på Netextra, det är faktiskt det enda som funkar vissa veckor (det är dyrt men man kan storhandla och så kommer de med grejerna, de var här nyss).
- Som sagt, lagt ut våra prylar på Blocket med ett fantastiskt resultat, allting sålt på nolltid, F och jag funderar på vad vi kan sälja härnäst för det gick så bra.

Så har jag dessutom umgåtts med mina ljuvliga barn från klockan 15 i dag, och trots att de var lite hängiga och jobbiga så var det ändå mysigt. F var iväg på en materialmässa i Älvsjö under tiden. Fatta! Materialmässa i Älvsjö. Tänk om jag kunnat läsa detta när jag var 18 år, alltså att jag satt hemma med två sjuka barn medan min kille var på mässa i Älvsjö... hahaha.

Följetongen boxman förresten: Nu har vi ju fått tre nya filmer, till sist. Vad händer då? Jo, Mannen på taket som vi hyrde och var sååå sugna på att se i dag funkar inte, det står bara "disc error" på displayen. Detta förbannade jävla boxman!

Läsare, finns ni kvar?

Vi är ju väldigt bestämda på att inte ha fler barn, jag och F. Därför gör vi oss av med allt som Tony växer ur, och det med rasande fart. Har nu lagt ut två annonser på Blocket. Folk ringer som tokar. Den ena annonsen innehåller
barnvagnar vi inte längre behöver. Den andra innehåller bebisgrejer som vi aldrig använt. Vi har en massa bära barn-sjalar, tre stycken faktiskt. Snart kommer vi kunna lägga ut en bilbarnstol också eftersom Tony växer så det knakar.

Det är skönt att passera förbi babystadiet. Mysigt, javisst, men samtidigt - finns det något roligare än att sitta och snacka med sin unge? Nadia som pratade med Ida i telefonen i dag och sa att hon ville att Ida skulle komma hit. Sååå gulligt. Tony kan numera säga "mmmpa" vilket betyder lampa. Han tittar mot taket då. Vet inte om han tror att han säger "tak" rätt och slätt, eftersom han inte kollar på lampor.

I dag försökte jag få ihop så mycket text på mama att jag kände mig totalt urlakad. Det gick helt enkelt inte. Det är bara att inse, det finns en gräns för vad man orkar med. Jag tar i så jag spricker men det räcker ändå inte med tid.

Jag undrar en sak - finns några läsare kvar? Om det är fallet, skicka något tecken till mig! Jag känner mig ensam i cyberspace.

F är förresten helt knäckt. Han måste vara hemma med sjuk Nadia och grinig (sjuk?) Tony. Det är givetvis asjobbigt. Men boxman har skickat nya filmer, en är Madicken. Det gör ju faktiskt det hela lite lättare.
Hej så länge

Vacker kavaj, värdelös boxman

Har nu lugnat ner mig en smula. Kunde pricka av lite på to do-listan, som tex en text som nu är klar. Plus att jag har lite mer ordning på vad jag ska göra och när jag ska göra det. Nu skulle jag exempelvis kunna hämta ut pengar på banken, köpa tandtråd och lampa. Sedan var det något annat... nej det har jag redan glömt. jo just det, lägga ut våra vagnar till försäljning på Blocket.

Ville visa denna otroligt vackra kavaj från Saffran. Vad säger ni? Jag vill ha, vill ha, vill ha! Det finns en mycket fin kjol och ett par snygga byxor till. Men jag borde kanske vänta lite med byxorna tills jag får se Annikas smala.

Jo just det - är i storkonflikt med Boxman! Det lät så bra, man betalar några hundra varje månad och får se massor av film, det är bara att lägga på lådan när man sett klart 3 filmer så kommer 3 nya. Men icke. Jag la på lådan för 12 dagar sedan, och inget har hänt. Inga nya filmer. På hemsidan ser det ut som att vi fortfarande hyr de där 3 första filmerna. Boxman sucks.

En desperat arbetsfru talar ut

Nu är jag så trött på att jag aldrig kommer ihåg att fixa sånt som jag behöver. Så det får bli to do igen.
To do
Köp förihelvette tandtråd!
För fan - köp en radioklocka!
Köp för allt i världen nattlampor 2 st!
För för ända ini glöheta skithelvetet över pengar så ditt lönekonto inte är tomt! Mycket mycket viktigt.
Försök minnas allt som du glömmer hela tiden. Några exempel: Du ska skriva faktura till Amelia. Du ska skriva en artikel till FL. Du ska skriva en artikel till mama ungefär samtidigt. Hur gör man sånt? Du stämmer träff med fem olika personer samtidigt som du ska ha bägge barnen själv. Varför? Ingen vet och ingen förstår.

Ja, helt allvarligt är det skitsvårt att få ihop sitt liv nu när det bara havererar hela tiden. Jobbet är ännu inte riktigt i ordning, milt uttryckt. Men i dag kom åtminstone en ergonom. Hon förklarade att om man kunde sitta som en bajskorv, så gör jag det. Inte i precis de ordalagen. Men ungefär.

Jo, en annan grej: Annika vill ha en sjal till nästa vecka. I duvblått. Nästa sjal ska vara i pistage. Och det är bara att sticka på! Efterfrågan är stor på saffran. Vilket är härligt. Förresten har Annika nu gjort byxor som är smala nedtill. Jag är ganska säker på att jag kommer att bli en av köparna av de byxorna. 98 procent säker. Lägger ut bild när hon har.

I övrigt gör jag ingenting särskilt. Jo, kollar självklart på DH. Desperate Housewives, kanal 5 klockan 21 ikväll. Så fort kulturnissen som snackar med John Crispinson på tv just nu håller käft så är det dags. Please manliga författare med grånade pannor. Shut up. Vi vill se Desperate Houswives, inte er.

Jo jag lever

Hej, jag har fullt upp just nu, sitter på mama där tempot är ganska högt. Men ska bara säga att jag inte slutat blogga! Helgen var fantastisk med tjejerna, vi var hemma hos Annikas föräldrar i en superfin villa. Det var såå skönt. Sedan träffade jag alla söta barn på söndagen, vi möttes hos mina föräldrar. F drog till Stockholm själv först för att träna, hysto, sedan kom jag plus barn plus min mamma och pappa. Nadia har så svårt att fatta att jag kallar dem mamma och pappa, hon har ingen vidare koll på hur det hänger ihop allting.

Sedan var natten till måndag en mardröm. Tony vaknade varannan timme och gormade, Nadia hade feber och yrade, klockan 5 ville Tony gå upp så F fick gå upp med honom. Sedan var han hemma hela dagen med alla barn, helt slut förstås. Nu sov alla lite bättre i natt med Tony envisas med att vakna kl 5 och vilja gå upp. HJÄLP ni som vet, hur fan fixar man sånt? Går det att ändra på det hos 8 månaders bebisar? Annars har han minsann alltid sovit jättebra.

Nej nu ska jag ringa fem span och skriva två artiklar. Före kl 17.30. Som ni märker har jag inte tid för er. Är förresten lite sur på F igen, han tvingade Nadia till dagis i dag fast jag tycker inte hon var 100 procent frisk, även om febern var borta.
So long kalsong (ja det är minus varje dag, snön yr ner). Eder Ana

Mera tjejer åt tjejer

Ida kom och sov över. Haha. Jag är en sån fegis. Nu sover hon fortfarande. Själv ska jag dra på tjejträff. Karin, Annika, Sara och jag - i 24 timmar. Ingredienser: promenad, fotbad, massor av fet mat, godis, romantisk komedi, vin, champagne, det kommer bli hur härligt som helst. Hej så länge.

Ensamkväll hemma

Ja, då har jag min första ensamkväll hemma på väldigt länge. Den här gången är inte ens Tony här, för han har åkt med F och Nadia på landet. I morgon ska jag på tjejträff i Uppsala så jag ska vara barnlös ända till söndag. Blir tufft, för jag saknar dem. Är lite orolig att Tony ska bli stressad av det hela, alltså han kommer inte komma ihåg att jag är borta förrän vi ses igen, men hoppas att det går bra. Han har både pappa och Nadia hos sig så det kanske funkar.

Kvällen präglades av låsproblem, på olika sätt. Bland annat kunde jag absolut inte låsa dörren till lokalen först, jag gick dit sent också så jag höll på att bli galen, för det var svårt att ringa folk och så. Men innan dess var jag på bio med Isabella, och innan dess var jag på Noodle house med Isabella, och innan dess var jag i lokalen med Kris, Isabella med flera. Och jobbade färdigt lite texter, en till mama och en annan text. Dessutom känner jag mig ganska klar med barnbokssynopsis. Ska låta Tomas titta på det hela, och säger han OK så skickar jag alltihop till Pernilla på Bonnier Carlsen! Vilken seger att bli färdig med det.

Ja, innan jag kom till jobbet så var jag och vinkade hejdå till mina barn och min man på tåget. Jag var med och hjälpte till att lyfta in allting. Det snöar så F ville inte ta bussen. Bussen är faktiskt enklare för där behöver man bara rulla in vagnen i bagageutrymmet och sätta fast bromsen, sedan tar man ungar med mera in i själva bussen. Jag åkte buss själv till Uppsala samma dag som F for till Japan nämligen. Han var i Japan i 12 dagar nu i höstas.

Jag har ätit lunch med Ann-Linn också i dag. Hon berättade att de går ut alltför sällan en och en. Det är bra att göra ibland tror jag, F och jag går ut varje eller varannan vecka själva, alltså ut med våra kompisar. Jag var ute senast i kväll och i morgon ska det bli än mer.

En fegisgrej: Jag ringde Ida och bad henne sova över här. Jag vet, jag är patetiskt mörkrädd. Så är det bara. Det finns ytterligare en extra anledning till min mörkrädsla men den får jag berätta privat, vågar inte skriva det på internet. Nu ska jag njuta av min lilla ensamkväll (som kanske snart är över, när Ida kommer) här hemma. Kanske blir det lite kolla tv, kanske ska jag ta och kolla på Some like it hot? So long.

Jag - ett arsle till syster

Det är så tråkiga program på tv i dag så jag kan lika gärna blogga lite. Fast ryktesvägen hörde jag att min syster Ida är på tv-nyheterna i kväll, hon hade varit på Rapport, får se om hon är på Aktuellt också. Något om fiskar. Jag kan skvallra lite om min syster: Hon ÄTER fisk!! Fast de är utrotningshotade. Det ni! Men inget kött. Hon äter väl kanske "rätt" fisk, men i alla fall, jag ville vara lite besservisser och reta henne, det är en av mina favoritlekar - reta sys. Haha. Nu kommer hon läsa det här och få spelet, haha, ännu roligare. Hon blir liksom så där arg så det sprutar, men kan inte alltid sätta dit mig ordentligt. Bara ibland. Så är det när man är en retsticka, man övar sig på att nagga och ser till att inte ta åt sig när någon försöker nagga tillbaka.

Ja det var allt från the asshole sister för i dag. Kollar nu på Aktuellt.

Vince och Ana, nej jag menar Aniston

Ja nu skrev jag aldrig i går men jag hade rätt mycket för mig så jag pallade inte. Plus att det faktiskt var både Top Model plus the story of Jennifer Aniston på TV3. Tydligen ville hon visst ha barn, efter att Vänner filmats färdigt hade hon planerat att skaffa. Men då hade Brad börjat kuckelimucka med Angelina (som ser jävligt konstig ut, tycker inte ni?) så han kunde inte bli far till hennes barn. Kanske den fantastiskt snygge Vince Vaughn, som verkar vara nuvarande pojkvän. (Se brunhåriga killen till höger på bilden ovan, från filmen Wedding Crashers som jag gillade skarpt. Tony också, även om han mest sov under den babybion. Vi såg Broken Flowers också, ganska bra, den kollade Tony mycker mer på, han verkade gilla det softa tempot och närbilderna på Bill Murray).

Tillbaka till Vince: Jag har börjat gilla lite mer trötta, fysiskt tunga killar som blivit lite till åren komna. Inte konstigt, eftersom jag själv inte är 16. Men det ligger liksom inget motstånd i det om ni förstår. Jag verkligen GILLAR de där killarna, de som har varit med om grejer i livet, blivit klokare, tar det lugnare, släpper handväskan och värderar saker lite mer avstressat. Naturligtvis har jag absolut ingen aning om huruvida Vaughn gör det men whatever.

Gårdagens hektiska dag i några snabba punkter:
1. Morgon - gick med Nadia till dagis. Berättade en massa sagor för att slippa bära henne, då knallar hon på och tänker inte på hur jobbigt det är. Mycket om Pippi på rymmen och annat fritt uppdiktat efter filmer och böcker.

2. Drog till Ringen. Körde styrka i armar samt sprang på band 20 min. Kände mig som kungen. Men det bästa av allt: Tack vare de där trista 20 minuterna på ett band (Friskis och Svettis har ingen tv, inget fönster framför, ingenting, man bara kollar på alla andra blekfeta som cyklar och roddar och går i trappmaskiner, så tråkigt) kom jag på upplösningen till mitt tredje och sista barnbokssynopsis! Så nu kan det äntligen skickas in. Tomas kommer att gilla det. Han tycker jag har varit alldeles för långsam. Det har jag också. Han är illustratör.

3. Till min lokal, hann bara sätta på datorn, slänga i mig lunch, prata lite med Anki, Isabella, Jenny mfl i lokalen, sedan var det dags att gå igen.

4. Till mama. Jobbar halvdag där på onsdageftermiddagar. Som vanligt ganska snabbt tempo, kändes som att jag hann ingenting på den korta tiden.

5. Hem. Försökte åka på ett snabbare sätt, t-bana och sedan gå från Zinken. Men den där vägen hem... den känns så lång, jag längtar ihjäl mig efter mina barn. Vet inte hur många gånger jag önskat att jag hade den där förmågan att färdas genom skorstenar som Harry Potter.

6. Lekte med ungar, vällingslaskade, gav Tony gröt (obs han hade redan ätit middag, han äter alltså middag, sedan gröt, sedan välling... men sen sov han gott), nattade alla, satte mig framför Top Model, försökte få F att berätta om hur dagen varit, fick några korthuggna referat. Han satt mest framför datorn med sitt stora projekt Barnrummet. Det ska bli loft, det ska bli trappor, det ska bli förvaring och så vidare.

7. Somnade vid 23.

I dag i några snabba punkter
8. Vaknade kl 6 av Tony som fick vällning av sin far. Mätt och glad stod han och slog mig i ansiktet med full kraft och när han insåg att Nadia låg bredvid mig, försökte han komma över dit, också för att klappa, men det avstyrdes. I stället gick han och jag upp och tog det lite lugnt tills Nadia vaknade.

9. Nadia vägrade äta frukost först, så precis när vi måste gå till dagis började hon äta, jag fick klä på henne samtidigt som hon hävde i sig corn flakes, vi gick, jag fick bära henne, skittungt, till sist blev jag tvungen att bära henne på ryggen.

10. Till jobbet. Här sitter jag nu. Ska mejla Ida, får inte glömma det (hon jobbar över gatan och vi kanske kan ses i dag).

Sist men inte minst. Ett tips till alla föräldrar. Man kan gå till Streets restaurang vid Hornstull och käka mat OCH FÅ BARNVAKT, måndagar. Härligt va?

En dag på jobbet

Oj vad jag har jobbat i dag. Känns väldigt kul, men också förvirrat. Jag har ingen egen dator ännu! Var tvungen att ta dit min privata för att kunna jobba. Och då når man inte mamas nätverk.

Några saker förvånar mig med Bonniers Tidskrifter
1. Det finns inte pennor så det räcker (hallå, vi skriver ungefär 10 kilometer text för hand varje dag, vi är journalister)
2. Blocken tar snabbt slut
3. De vägrar ha en extra dator stående trots att det ofta behövs, eftersom extra personal hoppar in
4. Datapersonalen är skitsur och vill inte hjälpa en med något alls. Vilket i praktiken betyder att Bonnier måste betala för personal som inte kan jobba (för om det är något fel på datorn går det inte).

Annars gillar jag verkligen stället, och det här är ju inga stora saker. Men man blir ändå lite konfunderad. Såna pyttiga prylar att snåla på liksom, varför snåla på sånt?

Men de är generösa med kaffe och läsk. Plus att det kommer en fruktkorg varje måndag. Den är alltid slut efter 45 minuter men i alla fall.

Fick ett lustigt mejl i dag, någon ny tidning som frågade om jag ville jobba för dem. Men först skulle jag komma med tio idéer. Låter mysko. Vet inte om det är seriöst.

I övrigt hoppas jag verkligen på synpunkter från Anki i dag. Hon har läst mina barnbokssynopsis. Jag behöver lite hjälp för att avsluta. Sedan lovar jag att skicka dem till förlag, Tomas! Jag lovar dig, jag lovar dig, jag lovar dig.

Tony har namnsdag i dag. Är det inte gulligt att det ganska ovanliga namnet har en egen namnsdag ändå? För varje dag som går blir jag mer och mer glad över det fantastiska namn vår son fått. Ingen heter som han, inga bebisar i alla fall.

Träffade söta Ben i dag igen. Han är för gullig. Han satt med mig och bankade lite på min tidning. Hans mamma var på möte nämligen. Vi hade det mysigt, Ben och jag.

Uttråkad morsa behöver klackar

Jo just det, glömde berätta en grej. Jag vet inte varför, men just nu känns det extremt viktigt för mig att skaffa högklackade skor. Så jävla konstigt eftersom jag inte kan gå på dem. Men jag måste ha det. Det är något med den här inrutade vardagslunken som gör det. Och visst är det en kommersiell osann bild av flärd. Men spela rockenroll. Jag vill i alla fall ha ett par högklackade. Sandaler, med strass.

Dallas, dra något gammalt över dig

Första "riktiga" arbetsdagen. Var på mama från 9 i morse, efter en stessad lämning av Nadia, till klockan 17.30. Sedan hem i stresstrafiken. Om något ska handlas på hemvägen är det bättre att sköta det på lunchen, känner jag. I alla fall mama-dagar. Problemet är väl kanske att det inte alltid finns tid för lunch...

Det känns bra att börja jobba igen, även om jag bara hann vara hemma i 1,5 timme innan barnen däckade. Tony somnade i sin pappas famn medan jag nattade Nadia, jag som gärna hade läst för honom innan han somnade. Men det är som det är. Tur att man har helgerna, när det är så här!

På mama gick jag igenom de två senaste numren, det var kul och de sa att det behövdes. Jag kritiserade saker, sådant är lite svårt för jag vill inte negga, men samtidigt - kritik är ju bra för då får alla chansen att bli bättre.

Trots att jag började med att kritisera mina arbetskamrater, kändes det som att jag var välkommen. Fick ett litet projekt att göra på en endaste gång, en gravidbilaga. Mycket var redan framjobbat men det kommer ju ändå krävas ordentlig insats. Men jag känner mig helt klart laddad för jobb.

Nu går Tårtan på SVT:s kunskapskanal. Jag har bestämt för mig att det var något i dag klockan åtta som jag ville se... tror det var Commander in Chief. Måste bara vänta tills F tröttnar på Tårtan. Kul nostalgitripp men ändå - jag har ett lite kluvet förhållande till nostalgi.

70-talet kan jag känna GÄSP inför. Visst gjordes en del bra film, men kvinnosynen och den extrema segheten i klippningarna gör det olidligt att kolla på. Och tv-serierna går verkligen inte att se. Jenny berättade för mig att hon läst en bok om hur populärkulturen bara blir intelligentare och intelligentare - och därmed också de som tittar på dagens tv-serier eller spelar dataspel och så vidare. Jävligt sant. Boken som handlar om detta heter Everything Bad is Good for You. Jag menar, tänk bara Dallas kontra Desperate Housewives. Den senare är liksom lite mer genomarbetad. Den där långa drömsekvensen som Pamela hade säger ju allt. Uselt manus.

Jag blir så glad av intelligenta människor med kreativa hjärnor. Ni rockar.

ps. F har stuckit till tvättstugan. Kanalbyte direkt!

Föräldrarevolten

Jag har varit och gått på Djurgården med Annika. Det var härligt fast halt på sina ställen. Tony var med. Han sov först. Sedan sabbade han vår lunch. Sen sov han igen. Sånt är livet. Nadia och F åkte till Värmdö för att träffa F:s kompis, hans fru och två barn varav det yngsta är precis i Nadias ålder och så en fyraåring. Det verkar som att de haft jättekul.

Jag och Tony är hemma, jag lagar fisk i ugnen. Tony är helnöjd nu eftersom han får röja hur mycket han vill i Nadias rum, han kröp in där i ilfart och bara leker loss. Själv försöker jag göra färdigt mitt barnbokssynopsis. Det är så svårt!!!

Jag funderar på att stympa historien jättemkt och verkligen skicka in en idébild bara, inte något som man ser kan bli en färdig bok. Får se vad Tomas tycker, han är illustratör.

Nu skriker Tony i högan sky helt plötsligt. När kommer F och Nadia? Snart hoppas jag. Ska kolla till fisken.

Men tänkte bara fråga - har ni tänkt på att som förälder lever man i en ständigt pågående revolt mot sina egna föräldrar och sin egen uppfostran? Eller kanske inte i en revolt, men man tänker ändå om allt möjligt "så ska jag inte göra". Fast jag gillar mina föräldrar på det stora hela så jag tänker också tvärtom. Det behöver man inte göra lika aktivt. Den som inte tänker alls, gör nog bara exakt som sina föräldrar i uppfostran av sina barn. Fast omedvetet.

Flippar igen, och igen, och igen

Jag har flippat igen. Är detta alltså mitt riktiga jag? En superaggressiv, överkänslig Hämnare från Helvetet? F säger nämligen att jag inte är mig själv när jag är gravid och ammar. Att jag då blir så mild och hamnar lite i koma, blir apatisk och ointresserad. Jag reagerar inte, säger han. Men nu. Nu reagerar jag. Väldigt mycket, helt vansinnigt mycket, jag får spel, jag skriker och bråkar och är mer eller mindre hyperarg, inte alltid, men då och då.

Skrek just rakt ut. Nadia blev jätterädd. Orsak: Jag försökte tala om för bebis Tony hur irriterande det låter med någon som skriker rakt ut. Moget? Nej. Något en förälder bör göra? Nej. Totalt idiotiskt och närapå sinnessjukt? Ja.

Nadia gick in på sitt rum och satte sig. Jag fick äntligen tyst på Tony, han var sjukt trött men vägrade sova, och så fick jag gå in och förklara mig och be om förlåtelse. Nadia sa att hon inte tyckte om när jag skrikte. Jag sa att jag har varit dum och ber om förlåtelse, att mamma var sur på Tony och inte Nadia (hur nu det skulle göra saken bättre).

Ja usch. Men nu ska vi sätta upp stringhyllor. Jag får väl bli gravid igen, bara för att hålla mig från mentalvården.
Hepp.

Det här med Jesus

Har upptäckt en läskig grej med fredag den 13. Nämligen att de ofta blir bra dagar, för min del. Till exempel i dag. När jag darrande satte på datorn som bara flimrade igår, skärmen paj - så funkade den helt plötsligt igen!!

Men, det som är läskigt är det här med Jesus. För fredag den 13 är ju typ den dagen han korsfästes, om jag förstår det rätt. Det ska alltså vara en dålig dag. Men för mig har det ofta hänt bra grejer då! Därför undrar jag - är jag då jävulen?

Svårt att veta. Jag hoppas inte.

I morse väckte Tony oss klockan 06.00. F gick upp och promenerade 1,5 timme över hela stan, hans träningsgrej. Jag jonglerade ungar. Nadia knuffade Tony så han slog i skallen riktigt hårt. Hon är väldigt elak mot honom just nu. Svartsjuka. I går hade hon slagit honom när de satt i dubbelvagnen, så hårt så F blev orolig. Han tror att vi måste ta tag med hårdhandskarna och "uppfostra". Men jag tror vi redan är hårda nog, måste bara snacka allvar med henne.

Jag är färdig med texten om Belinda. Den är skickad. Jag har faktiskt också skrivit min Aftonbladetfaktura - det tog typ tre timmar (obetalt arbete, tråkigt arbete, värdo på alla sätt). Nu är det bara två saker kvar denna vecka. Så - tada! en to do-lista.

To do-lista för fredag den 13
1. Skriv klart synopsis till barnbok nummer 3 i serien om Mirjana
2. Börja klistra alla mina kvitton för 2005 på papper (tråkigt är bara förnamnet, men jag tjänar på att göra det själv, annars tar revisorn dyra pengar för det).
3. Köpa entrecote och grönsaker till i kväll.
4. Hämta Nadia på dagis - min dag i dag! Ser fram emot det, äntligen bara hon och jag.
5. Hitta på något som är kul för Nadia, kanske träffa Belinda och Ella också.

Ha en skön helg gott folk. I will be back.

Ålder igen, gud vad jag tjatar

Okej gott folk i dag har jag verkligen lyckats klanta till saker och ting. Jag skulle bara torka bort lite damm på skärmen på vår gemensamma hemmadator. Och vad händer. Hela skärmen går åt h-e! Slutar helt att funka, bara står och flimrar. Väldigt obehagligt. Jag känner mig som en skurk. Vi har viktiga saker på den datorn som inte bara får försvinna! Som tur är har vi garanti på datorn, vi ska åka till Computer city i helgen. Är det dags igen för en "fixa allt som inte funkar bara för att upptäcka att något annat går sönder eller inte funkar"-vecka? Jag hoppas att det inte är så.

I dag fick jag världens deppigaste middag - färdiga köttbullar och spagetti. Tur då att jag ändå ätit snittar innan. På releasefest för en bok som Jennys kompis gett ut. Jag var där med Jenny M och med hennes kompis Yusie, bägge bloggare.

Förresten - lunchen var ju ännu lyxigare, den åt jag på Gondolen med Jenny M och Ann (se bild, Gondolen och Katarinahissen ligger extremt nära mitt kontor). Det visade sig att Jenny och Ann varit ihop med samma kille eller till och med flera killar??? Något sådant. Det var kul att höra om alla killar hit och dit. Jag fattade först inte varför inte jag kände nån av alla de pratade om, men sen insåg jag att det faktiskt är 3-5 års åldersskillnad på oss. Och jag har full förståelse för att Jenny och Ann inte ville umgås med en 20-åring när de själva var 24-25. Då betydde det ganska mycket med åldersskillnaden. Efter låt oss säga 31 har de faktiskt börjat suddas ut, så mycket att jag aldrig tänker på det alls. Vet inte ens hur gamla folk är. Att Jenny fyller 40 i år känns verkligen som en överraskning. Jag tänkte att hon var som jag, 34 eller kanske något år äldre. Samma med Ann.

Anns bebis Ben var fruktansvärt gullig bara. Jag fick så ont i hjärtat för jag började längta så hårt efter min bebis, Tony. När jag kom hem fick jag krama honom men han var mest sugen på att testa att stå upp mot soffan och skrika sina grabbiga ÖÖÖHHHH. Hallå, varför är min son en brölande fotbollssupporter? Så kan det inte fortsätta.

Sedan pratade jag äntligen med Rebecca på telefon. Ska prata mer med henne i helgen, hoppas det går att få ihop. I kväll har jag varit för trött och alldeles knäckt för det här med datorn. Det suger verkligen.
Tur att vi har andra datorer här hemma.
Godnatt.

Gamla coola tanter

Jag såg sista delen av "Stjärnorna på Slottet" i går. Och jag är så smart! För redan i förrgår sa jag till F: När det är Maud Adams dag kommer de bara få äta morötter och gå power walks och annat kaliforniskt hälsafreakande.

Och vad börjar Mauds dag med om inte yoga? Vad fortsätter den med om inte värsta spartanska hälsofrukosten?

Men sedan förvånade faktiskt Maud Adams mig, för de fick slappa typ hela resten av dagen. Och inte så himla nyttig kvällsmat blev det heller. Å andra sidan tror jag inte de fick nån lunch? Vet inte.

Återigen ser jag hur jävla cool man (kvinna) verkar bli av att bli gammal. Maud är skitcool. Mona Malm - också cool. Sven-Bertil: Not so cool. Han verkar faktiskt bitter. "Jag blev nästan Hollywoodstjärna. Men det höll inte hela vägen." "Jag hade nästan en karriär på gång i London. Men oljekrisen kom i vägen." Jag märkte aldrig att Marilyn Monroe stoppades av Koreakriget, men jag kanske bara har missat något? Peter Harryson - lite cool. Väldigt lite. Också en smula bitter. Och så sist men inte minst Börje. I total avsaknad av coolhet. Om han är så här när han är 70, hur fan var han då när han var 20? Som ett embryo till bebis? Hur barnslig kan man vara och överleva, behålla jobbet med mera?

Nu ska jag tjöta lite i telefon. Återkommer.

Rör inte min Mirjana!

Jag är såååå trött i dag. Men konstigt nog är det som att jag jobbar hårdare ju tröttare jag är. Kanske en följd av att jag varit mammaledig så länge och sovit så lite.

Annars en ganska kul dag. Har gjort en hel del gratisjobb. Först - hjälpt J med textkritik. Var ganska hård för att verkligen se till att han kommer in på utbildningen han ska söka, jag vill att han ska komma in. Sedan ägnade jag mig åt att agera headhunter åt mama och skickade en lista med kandidater som kan tänkas jobba där, de behöver en redaktör på 75 till 100 procent. Jag kan inte jobba mer än 50 procent, som sagt var, så det skulle vara i stället för mig.

Så först nu gör jag något som genererar pengar. Skriver ner en liten intervju. Men sedan ska jag ägna mig åt ännu en gratisgrej: Synopsis till en barnbok. Kan berätta kort om mina barnböcker: Jag skriver om Mirjana, en liten tjej som... nej förresten. Jag vågar inte berätta. Tänk om någon snor min idé! Ånej ånej! Det ska inte hända. Så jag kniper käft. Detta är ändå internet.

Jag längtar efter Nadia. Det har visat sig att av mina båda mammiga ungar var det visst bara Nadias mammighet som höll i sig. Tony skiter i vilket, han trivs fint med pappa. Han säger också bara pappa hela tiden. Eller, okej, baba om man ska vara helt ärlig. Vet inte riktigt vem som åsyftas.

Ida var lite sur i går för att vi var ute så länge. Men så kan det bli när man äntligen får gå ut. Fast jag känner att F och jag nog måste gå ut lite till, gör vi det har vi nog lyckats reda ut hela vår knut och kan leva ihop i samförstånd och lycka igen, halleluja.
Allt för i dag.

Barhoppornas gråt-snack

Hej. Nu sitter jag bara och väntar på att tiden ska gå för jag har ett jobb jag måste sköta som går ut på att jag kollar av en webbsida då och då i två timmar. Puh!

F och jag var just ute och barhoppade lite, Ida erbjöd sig själv och ville gärna vara barnvakt ihop med sin polare Natalie. Det är toppen, för Nadia och Tony gillar dem bägge. F och jag var på Eken, en hotellbar vid Slussen, plus en liten sväng på Marie Laveau. Mycket snack och lite bråk, om olika saker. Exempel på ämnen vi tog upp: Har jag ett bra självförtroende (svaret från F var ja, på ett sätt, men på ett sätt inte), Är F överdrivet negativ då han samlar irritation på hög (svar ja, erkänt av honom själv), med mera. Helt psyko alltså, mycket inpå huden-diskussioner, hela tiden på gränsen till storbråk men ändå ok.

Bryr han sig om ifall jag är ledsen? Frågade jag. Ja, sa han, ifall det verkligen var något att vara ledsen för. Men ifall han inte tyckte att det var något att vara ledsen för, skiter han i det för han tänker fanimig inte trösta mig om jag gråter, han är inte en romantisk klyscha till man som gör saker som han måste bara för att han är man och jag är en (gråtande) kvinna.

Ni kanske inte förstår mig nu, men när han säger sånt här, så gillar jag honom ännu mer på sätt och vis. Klart han inte ska trösta mig om jag gråter om han känner så. Å andra sidan MÅSTE han trösta mig om jag verkligen är ledsen. Det hoppas jag dock att han gör.
Godnatt

Börje Ahlstedt, en katastrof?

Jag glömde användarnamnet. Annars hade jag skrivit lite i går kväll. Jag har förstått att det handlar om väldigt olika saker i den här bloggen beroende på var jag råkar vara när jag skriver. För att klara det hårda tempot i livet med barn, jobb, förhållande, kompisar, praktiska fixarsaker, shopping med mera så har jag skaffat selektivt minne. Så fort jag går ut genom dörren hemma - swoosh - suddar jag ut allt som handlar om barnfix, diskmaskin, tomma kylskåp och antal blöjor som finns eller saknas där hemma.

Nu sitter jag vid mitt bord och jobbar lite. Jag funderar allra mest på hur jag ska få det mysigt på min plats. Och hur fan jag ska orka skriva den där förbannade Aftonbladet-fakturan. Kris och Anki har fixat nya platser i lokalen, vi har ägnat hela dagen åt att städa och göra i ordning här i lokalen. Det ser bra ut, och känns ännu trevligare än förut. Det är så kul att vi är så här många tycker jag!

Därmed kan man dra slutsatsen att jag är lite mer social än Börje Ahlstedt. Han gjorde bort sig fetmycket i går i tv. Men - som F och jag konstaterade - å andra sidan behövs sådana människor också, de kan fungera lite som spinnare som spinner igång alla andra och rör lite i grytan. Vi har en sådan kompis. Han heter D. Han rör om i grytan. Men han är selektiv, och då blir det så taskigt.

Hoppas jag hinner prata med Becky i dag! Vi får se.
Tjolahopp tjolahej trala
(som Pippi säger)

Håna & förakta - svaret blir hån & förakt

Nu tror jag att jag nått peaken på mitt upprörda tillstånd, spenderade halva helgen gråtandes i täcket och känner allmän misär. Jag VET. Det är för att jag ska lämna över barnen till pappan, vilket jag hemskt gärna vill, men också har ångest för. Jag saknar dem så! Jag är så kär i mina barn.

Det kunde man inte tro i går när jag fick spel på Nadia och låste in mig på toa för att få fem sekunders lugn och ro. Hon stod utanför och slet och skrek och grät. Till slut fick jag skärpa ihop mig och gå ut och berätta hur det låg till: Mamma var sur och ville vara i fred.

På den lilla stunden hann jag i alla fall kolla mig i spegeln så länge att jag upptäckte att jag hade en finne. Alltid en fördel.

Ja, vi var hos Jon och Anna och fick god mat i lördags eftermiddag/kväll. Markus, Zack och Mino var också där - men inte Erika och Enya tråkigt nog, undrar varför de inte kom? Barnen hade skoj men det verkade svårt att lägga dem så vi drog vid 21.30 för att de inte skulle bryta samman. Det var på vägen hem F och jag började bråka, tråkigt, värdelöst, jag är så less på att bråka om samma saker årtionde efter årtionde. Han verkade hata mig så mycket att jag liksom inte orkade mer utan bara blev så fruktansvärt ledsen och arg.

Men vi pratade om det ett dygn senare och läget blev bättre.

Viktigt för mig är att jag slipper förakt och nedvärdering av precis allt jag står för och är. Det torde vara ganska uppenbart att det inte passar så bra i en relation. Men till F:s försvar får jag väl medge att jag själv varit hård mot honom. Det är synd att det ska bli så. Men vi är väl rättså utmattade egentligen, fysiskt, psykiskt, rädda för den stora omställningen och vi träffas definitivt alldeles för lite själva nu för tiden.

I dag är jag tillbaka på kontoret.
To do today
1. Skriva den förbannade Aftonbladet-fakturan! Måste få arslet ur. Annars dröjer det så länge innan jag får pengar.
2. Läsa ut Belindas bok (har fått manuset på papper).
3. Intervjua Belinda.
4. Börja klistra upp alla mina kvitton! Jag måste börja, annars blir det aldrig av.
5. Kolla ifall jag fortfarande har 8,03 kronor på kontot. I så fall ligger jag risigt till för lunch.
Hej så länge.

Tonys - passar fint i kjol

Oj måste bara säga en sak. I dag är det nämligen en av mina absoluta favoritfilmer på tv, SVT1 klockan 23.25 till över ett i natt (jag spelar in den). Den heter Some like it hot och är ifrån 1959. Marilyn Monroe är filmens stjärna men de egentliga stjärnorna är Tony Curtis (fint förnamn va?) och Jack Lemmon, kanske allra mest Jack Lemmon. De spelar två musiker som blir tvungna att klä ut sig till tjejer för att få jobb.

Trots att jag aldrig kan tänka mig att de som gjorde filmen tänkte sig att den skulle bli lite feministisk, blev den det i alla fall - kanske kan det inte bli på annat sätt när män tvingas in i kvinnoroller. Men det som är lite skönt är också att åtminstone Jack Lemmon blir lite biten, han gillar verkligen kvinnovärlden och att vara kvinna. Lite queer, lite feminism, lite Fi kanske?

Hur som helst. Jag har sett filmen en miljon gånger och jag tycker den är lika bra varje gång. Den är så Hollywood också, som en karamell.

När vi ändå pratar om Tonysar. Njut av denna kille - kanske Hollywoods nästa Tony Curtis, Tony Stenis?

Tanto i vinterskrud

Folk har ju som sagt klagat på mina långa texter. Därför blir det bara i dag en liten bön om att den vackra vintern ska fortsätte lite till. Jag bifogar också orsaken till att jag vill ha kvar vintern, från den 30 december förra året. Se bara hur vackert det är här i Tanto!

I dag har Nadia varit glad, nästan hela tiden. Inga jobbiga trotsutbrott som vi lidit av nästan halva jullovet.

Men vi har skärpt oss, vi vuxna alltså, och aktiverat henne ordentligt. Åkte till Rum för barn efter lunch, alltså Kulturhusets fantastiska bibliotek/lekrum för barn, där det är böcker och rutchkanor om vartannat. Vi har lyssnat på sagostund, målat, gjort pyssel, läst sagor, Nadia farit runt överallt. Tony och F åkte i förväg så Nadia och jag gick själva på restaurang när Rum för barn stängde kl 17. Sawadee.

En läskig alkisgubbe skrek åt servitrisen precis när vi skulle gå ut bara. Men Nadia märkte det inte. Jag fick fundera lite över hur de lägst på samhällsstegen känner så stark lust att sparka på nån så de letar desperat, och nu trodde den här gubben han hade lyckats i och med att han skrek åt den thailändska servitrisen. Tji fick han. För hon sa ifrån. Tufft.

Oroliga vänner, obotliga vänner

Nej nu blir mina snälla kompisar oroliga för att jag skrev som jag gjorde i går. Men det är inte så farligt som det låter. Ibland bara när man funderar på saker som hänt en i livet, nu och förr i tiden, kan man se ett mönster som bara gör en jävligt besviken och arg och ledsen. Och nu ser jag ett mönster som gäller mig och min snällhet, särskilt som mina nära ofta säger att jag är FÖR SNÄLL. Men det är ju fel! Det är inte jag som är för snäll. Det är de som utnyttjar det som är FÖR ELAKA, eller FÖR EGO eller vad fan det är med dem. De flesta utnyttjar självklart inte att jag är för snäll, men det finns några otäcka personer som gärna gör det. Så gör man inte! Tänk på det om det nu var någon som kände sig träffad.

Annars är jag lite gladare i dag, även om jag tycker att F brast lite i sin pappaledighet redan i första veckan. Han lät sin mamma ta över i går vid ett och kom själv hem ett på natten, är i dag lite "trött" men det är jag med, som fick gå upp kl 06.20 med två vakna ljushuvuden - Tony and Nadia. Nu leker båda med tåg. Tony leker i och för sig mest med handtaget till tåget man kan dra efter sig, men Nadia leker med sitt lilla Ikeatåg i trä, som sitter ihop med magneter.

Jag har lite jobb att göra den här helgen. Ska läsa Belindas bok, som jag fått manuskorr på (superspännande!) och dessutom har jag lovat mama att kritisera de två senaste numren på möte på måndag. Huva! Men det kan vara kul också.

Jag är en sucker för utmaningar, har jag insett. Är det lite svårt så måste jag testa om jag kan.

I dag ska vi ha jullov, sista dagen på jullovet för Nadias del och även för mig. Sedan blir det lite tydligare det här med F:s pappaledighet och mitt jobbande.

Mama ville jag skulle jobba mer än vad vi sagt, 75-100 procent i stället för 40 som vi kommit överens om. Men det går tyvärr inte, jag varken vill eller kan det. Så vi har kommit fram till 50 procent i stället. Hoppas verkligen att det går att hålla frilansandet vid liv ordentligt ändå, men det borde gå nu när jag nästan helt slipper dagishämtning (en dag i veckan bara, och det känns enbart kul).

Jo just. Såg Breakfast club på tv i går. Jävligt, jävligt bra! Verkligen en superfilm. Om jag i en avlägsen framtid skulle bli manusförfattare för långfilm så skulle jag försöka skriva så bra manus som det i Breakfast club. Så enkelt, så genialt, och ganska ofilmiskt. Mer teater, i och med att alla är i samma rum hela tiden. Fast jag har kommit på att jag nästan alltid gillar film som kunde vara teater bäst. Exempel den där filmen med Sigourney Weaver som blev torterad i Sydamerika. Eller Hitchcocks Rear Window - har glömt vad den heter på svenska (Fönster mot gården kanske?).

Ja, i går satt jag på lokalen i flera långa timmar och det var återigen som en dröm. Har inte börjat jobba riktigt ännu fast redan samlat på mig lite att göra, som sagt var. Men jag har börjat med totalt icke-kommersiella saker som min barnbok. Plus att jag fick tid för en långlunch igen. Denna gång med Martin, det var schysst. Vi pratade ännu mer om barnfobi-problemet och vi har inga problem att förstå varandra. Det enda som är lite deppigt är att han tror på allvar att vissa personer aldrig kommer att gilla folk som har barn. Alltså personer som varit ens kompisar, att det blir för stor barriär, att de aldrig kommer att "förlåta en" för att man fick barn. Det låter liksom helt destruktivt (för dem själva) men kanske föredrar man att leva destruktivt.

Synd. Vi har bara ett liv, vi människor. Så vitt vi vet i alla fall.
Hörs snart igen.

Jag blir så jävla förbannad

Nu är jag så där arg igen. Jätte, jättearg. Jag kan knappt göra någonting för ilskan håller på att äta upp mig. Jag vet att detta delvis är en fysisk åkomma (jag slutar amma, all bomull som funnits i hjärnan dunstar och fram träder Den Verkliga Ana - helvetesbitchen), men det är också en slags besvikelse över att människor ofta utnyttjar mig.

Jag är snäll. Detta säger jag stolt. För jag är stolt över att jag är snäll. Jag vill gärna hjälpa andra, ställa upp, lyssna om någon har problem, bjuda på en kopp kaffe och ett snack om det behövs, låta folk invadera mitt hem om de känner sig ensamma, vara schysst och ta barnen en stund om F behöver sova, låta barnen få tillgång till mig precis så mycket de behöver, med mera med mera.

Jag tycker inte att jag gör fel som är snäll. Men tydligen tycker vissa av mina vänner, min sambo och andra människor det. Eftersom de bara ser till att UTNYTTJA det, utan att ge någonting tillbaka. Varför gör man så? Kan ni svara mig? Är det
a) För att ni är psykopater med empatiproblem som tycker: "vad fan, är hon så jävla korkad så hon låter sig utnyttjas är det bara att köra på." Eller
b) För att ni är så fixerade vid er själva att ni inte ens ser att ni utnyttjar mig?

Jag har bara en sak att säga.
Fuck you.

Mössen behöver sina mattor

Installerade mig i dag. I min lokal. En stor frid sänkte sig över mitt utmattade psyke. Livet börjar igen. I alla fall vuxenlivet. Tony blev så själaglad och upphetsad när han såg mig igen att jag fick lite ont i hjärtat. Jag var ändå bara borta i fyra timmar. Men det är ju så det är. Det kommer bli bättre snart, jag känner igen allting från samma period med Nadia.

To do.
- Köpa ny mus.
- Köpa ny musmatta.
- Flytta tangentbordet från lokalen o hem.
- Flytta skrivaren från hemmet till lokalen.
- Köpa ännu en av de fantastiska lådorna som finns på Ikea, för lösa papper osv. Till lokalen.
- Lägga alla kvitton från 2005 i kronologisk ordning o uppklistrade på A4-papper.
- Gå iväg med alla kvitton till min revisor.
- Skriva faktura till Aftonbladet.
- Betala för telefoni. Gör ikväll!
- Sticka färdigt Saffransjalen. Gör ikväll!
- Se till att få minst en hylla vid min plats i lokalen.
- Sluta vara så galet förbannad över vissa könsorättvisor som pågår i mitt eget liv.

Tjena hej.

Lite sött, lite starkt, mycket gott

Jo sedan på nyårsnatten gick det ju inte att få en taxi. Så flera personer sov över! Hur mysigt som helst. Sov över gjorde: Jacob, Selma, Sara och Richard Seiberlich, Olle, Martin Brandorf och Jenny Morelli-Brandorf.

Det var så skönt att vara många här när vi vaknade, de pigga barnen kunde leka med varann och vi vuxna gå igenom kvällen före. Det var en skön fest, "som på gamla goda dar" som Karin sa, det var kul att alla hade kul. Själv var jag lite för fokuserad på fiskgrytan typ fram till klockan halv tio. Sedan var den klar och den smakade asgott. Det är Henriks recept och vill ni kan jag lägga ut det.

Ida kom den 1 januari mot kvällen och hjäpte till med läggning av Nadia, sedan kollade hon och jag på några avsnitt av Sex and the City. Så var det total utmattad sömn.

I går den 2 januari tog F Nadia och stack ut i pulkabacken. Så städade jag själv hela huset medan Tony kröp omkring, lite frågande. Men det var viktigt eftersom jag hittade honom hostandes på ett obehagligt sätt. Han hade fått en chipsflaga i halsen! Huvaligen.

Martin var här och fikade lite på eftermiddagen, det var trevligt.

Sedan gick jag till Noodle house där Sara, Karin, Annika och Johanna och jag åt. Sara kom också, senare. Det var en skön kväll som alltid med alla polarna. Vi ska på spahelg! Ska bli som en dröm.

Och i dag börjar jag jobba på allvar. Är nu på väg - till Hökens gata!
Återkommer.

Jo, här är receptet på fiskgrytan också. Den är söt, stark, fruktansvärt god. Henrik skrev ned detta.

Typ 4 pers, och alla ingredienser är ”medelstora”.
Fräs i olivolja (ganska mycket på generös temperatur, inte bränna bara) 4 vitlöksklyftor, 1 grön spansk peppar och 4 schalottenlökar (finhackat), Jag har ett visst minne av att jag har använt nån matsked finriven ingefära också, men det gör du som du vill. 1 fänkålshuvud i lagom stora bitar, en knapp dl grovriven rotselleri och ett par nypor nymalen svartpeppar. Häll på 1 1/2 dl vitt vin eller ett par msk vitvinsvinäger. Täck (plus lite till) med sjudande vatten och 2 fiskbuljungtärningar. I med saft och finrivet skal av 2 apelsiner. I det här skedet kan soppan stå på ettan (eller t.o.m av värmen) ganska länge, det går alltså bra att förbereda hit.
När det börjar bli middagsdags maxar du plattan, av med soppan, rör ner en tvåa visp, och låt koka upp. Sen är det ettan igen, och kontroll av konsistens (spädning eller nedkomning) och därefter halterna syra, sälta, sötma och kryddor. Kanske trycka på med lite vitlök eller chili, eller kanske en tärning till. Du bestämmer. Sen ska djuren i.
Blåmusslor tycker jag är bra, och ett par olika sorters fiskfiléer i lagom mängs och lagom stora bitar. Det här går ganska fort, så var försiktig. I med prylarna, på med lock. Kika då och då, och vänd försiktigt.. Man kan salta aningens med än vad man tror (till viss gräns…). Ät med nåt gott bröd. Aioli om man vill det, gärna med rostad vitlök för jordig sötma. Rosta en hel vitlök med skal på gallret i 175 grader tills den blir mjuk i ungefär 20 min. Låt svalna och dafsa sen i gegget i äggoljeblandningen, lite salt och ev syra.

Till alla med barnfobi

Nu kommer ett lite längre inlägg om nyår. Förlåt mig ni som hatar långa texter. Men jag ska lägga till en bild så kanske det känns bättre. Den föreställer alla söta 2-åringar som sov i F:s och min säng på nyårsnatten.

Själva festen var kul! Kändes som en seger att det gick att ha en vuxenfest med alla barnen. Men. Jag fick lära mig något som vissa personer och som den messersmidt och surkärring jag är, tänke jag delge er detta.

Så här är det. Att om man, trots att man börjar bli 33, 34, 35, 36 eller till och med äldre, tror att man kan gå på fester identiska med dem man gick på när man var 21, kan det bli svårt. Åtminstone om man vill gå på fester med jämnåriga.

Följande har hänt, för er som har något slags problem med perceptionen: Många av era kompisar mellan 30 och 40 har fått barn. Och, om statistiken inte ljuger helt, det kommer bli fler och fler barn. Massor av barn. De kommer att bli tvungna att vara med sina föräldrar - vissa mer, andra mindre (beronde på befintliga barnvakter eller på att föräldrarna själva gillar att vara med sina barn).

Så. Därför kommer vissa av (INTE ALLA) festerna i framtiden att vara med barn, de flesta sover från klockan 21, men själva stämningen kommer ändå att påverkas av att det finns barn närvarande. Ingen blir tokfull, även om många blir lite berusade. I övrigt är det ungefär likadant som alla fester. Man lyssnar på musik, man sitter och snackar, man käkar, man dricker vin, öl eller drinkar, är det nyår trängs alla på balkongen klockan tolv. Alltså inte så fasansfullt hemskt, kan tyckas. Ibland kommer en liten parvel upp och frågar efter mamma och får ledas tillbaka till sovrummet. Vissa skriker en liten stund, men barn som skriker jättemycket brukar snabbt försvinna hemåt med sin pappa och eller mamma.

Det finns alltså ingen anledning till att stirra vilt omkring sig i panik för att du är på en fest med barn, om du själv har passerat 30. Det är fullt naturligt och inte livsfarligt alls. Ingen kommer att döda dig, ingen kommer att skämma ut dig, ingen kommer att på något sätt förstöra för dig. Du kan bete dig precis som om du var på fest för 21-åringar. Den enda lilla skillnaden är att det ibland kommer ett barn, och att vissa inte är lika fulla (detta kan även ske på 21-åringars fester).

Så var snälla och ge er. Sluta löjla er, kom in i matchen. Fejsa fakta. Se hur verkligheten ser ut. Du börjar bli till åren kommen. Dina kompisar börjar få knoddar. Världen har förändrats lite, men ingen kräver av dig att du ska förändras. Dina kompisar gillar dig förmodligen av exakt samma anledningar som de alltid gillat dig. Så släpp paniken och försök se saker och ting för vad de är.

Eller - det finns nämligen ett alternativ - börja umgås med 21-åringar! Och när de börjar bli 30+, kommer samma problem att uppstå igen. Då är det bara att träffa nya 21-åringar! Du kan hålla på så hur länge du vill, långt efter pensionsåldern, det är helt okej. Ingen tycker att det är konstigt, med undantag kanske för cirka 75 procent av alla som är i din ålder och 99,9 procent av 21-åringarna. Men vad fan. Huvudsaken är ju att inget förändras, eller hur?

Det var allt från surkärringen i dag.

Snygga brudar firar in 2006

Vi hade nyårsfest hos oss i går. F och jag somnade halv fem! Upp kl 8, men jag fick sova till 10. Men jag har fått klagomål på min blogg! För långa texter utan bilder. Så hittills ska jag bara berätta att gårdagens bästa kommentar kom från Olle, 2 år: "Var har ni pistolerna?"
Ja, var är det nu vi brukar lägga dem?
Medan jag går och köper godis och pizza kan ni njuta av min och Saras vackra nyårsutstyrsel. Vi står i vårt kök.