Lampan som lyser för förståelsebesatta

Nu har man börjat nörda in ordentligt, i går var det garderobslösningar, i dag är det lampor och kartor. Vad gäller skrivbordslampor blev vi ganska sugna på Luxo faktiskt, men det kräver en del jobb: Man ska sitta och söka på tradera. De fina gamla varianterna finns nämligen inte längre i nytillverkning. Omkring fyra såna här lampor vore bra att få till.

Annars lämnade jag rövhålet Stockholms universitet efter att jag till sist hittade till rätt studievägledare, bakom anus, nej förlåt menar genus(vetenskap), och då fick jag veta att jag eventuellt, kanske, kan lägga ner det här med mikroteori. Kanske. Men jag tänker ändå försöka mig på tentan för nu har jag fått blodad tand. Det triggar mig att inte förstå. Jag blir besatt. Måste förstå, till varje pris! (Eller till varje marginalnyttosubstitionseffekt om man så vill.)

Sur och stressad

Borde ju känna igen symptomen, har varit här förut. Det kallas tentaångest. Den är inte att leka med. Hela tiden steget efter, läser och läser men får inte in i skallen. Tror jag. Sedan kan det visa sig att saker ändå gick in, när man är i skarpt läge, på tentan. Man vet aldrig.

Eller jo - det kommer inte gå. Men då kan jag gå vidare i livet.

En sak som är synd är att universitetet är helt i avsaknad av information. Jag kan inte ställa mina frågor någonstans. Mina frågor gäller tex appendix till kapitel 10, som var väldigt viktigt att läsa enligt föreläsaren men som min edition saknar. Sedan har jag lite större frågor, som själva nyttan av att jag ens läser mikroteori. Går inte att få svar på. Andra frågor är ifall jag kan hoppa av nationalekonomi efter tentan och ändå få gå i höst. Går inte att få svar på. Vinglade omkring i universitetskorridorerna på Stockholms universitet som är långa och vindlande och där alla dörrar är stängda. Ett tag var jag till och med instängd i trapphuset.

Annars städade jag ur vårt hus i går, packade, vi tog adjö av syrran, tvillingarna och mamma. Så åkte jag med min far och barnen till stationen, tog tåget hem till Stockholm, försökte äta på tåget men caesarsalladen fanns inte mer och de vägrade mikra sonens spagetti, asen (fick minsann mikra på vägen upp). "Hur skulle det se ut ifall folk kom till vanliga restauranger med egen mat?" som kärringen sa. Jag svarade "Det här är ingen vanlig restaurang. Jag är tvungen att befinna mig här om jag ska från punkt A till punkt B i vårt land." Sur, surare, surast.

Väl hemma gick jag och hämtade ut paket, sedan skulle F iväg på något och så till sist blev det en utflykt, till Pitchers, där vi fick vänta osannolikt länge på maten. Åt LCHF-burgare, så hyrde barnen Avatar och såg den medan F och jag beställde massor av garderober.

I dag alltså plugga stenhårt.

Favoritsyssla

Gårdagen gick vi upp tidigt för att komma till backen. Barnens morfar bestämde sig efter en del velande för att följa med men kunde inte åka på grund av höften. Vi hyrde skidor och så försökte vi åka knattelift med ett katastrofalt resultat för sonen som släpades med i handen. Fick börja om och tog ankarlift vilket betydde att vi hamnade högt upp i berget med ytterligare katastrofer i form av rädsla fall skrik och gråt. Så kom vi ner och då kunde äntligen dottern åka en gång, knatte. På väg ner tappade hon skidorna hela tiden. Sonen gick uppför backen för att se var vi var. Så åkte sonen upp i knatteliften till sist, och åkte ner med mycket skrik fast allt mindre. Trots allt kunde han svänga redan från början. Efter lunch och fixade skidor för dottern började det riktiga åkandet, upp i knattelift och nedför backen, gång på gång på gång ända till stängning kl 16. Mycket roligt tyckte vi alla tre. Så tillbaka med skidor och hem igen, kraftigt ont i benmusklerna. Åt middag och myste framför Netflix-filmen Big medan bebisarna skrek, åt, log och gjorde miner.

(Sedan fick jag jobba till midnatt och hann ändå inte plugga.)

Idag åker vi hem till Stockholm igen.

En ekvation med minus

Sonen har läst ut alla sina medhavda böcker, men i dag efter turen till simhallen i Iggesund fick han nya, från Hudiksvalls Ica Maxis bokrea. Annars har morfar skaffat Netflix så nu är det Spy kids och annat. I går såg vi Ensam hemma 2. Jag försöker plugga till tentan men det kommer hela tiden till jobbsaker som jag inte räknat med. Hela tiden. Oavbrutet. Lustigt att jag har ett jobb där jag knappt kan försörja mig, och ändå måste arbeta oerhört mycket. Känns liksom som att något gått snett i ekvationen. Tur att jag läser ekonomi, för säga vad man vill, det är svårt, tråkigt, obegripligt, men: En slags klarhet drabbar en vad gäller pengar och vad man BORDE få för arbete. Betalt.

Folkets hus

Det blev lokal dag i dag. Barnen vaknade för tidigt, tycker jag i alla fall, och stack iväg till andra huset för att äta frukost. Under tiden pluggade jag samt joggade en sväng, några solhälsningar blev det också. Sedan gick vi allihop till Måsen, restaurangen på orten, och åt god mat tillsammans samt planerade för skidåkning. Strax därpå promenad till bibblan i Folkets Hus-huset, där vi hittade en spökbok till sonen, promenad hem, skrikbebisar och nu så spelas Bondespelet för fullt.

Illustration över gårdagen

Sonen gjorde en mycket bra beskrivning över vår kväll igår: efter en dag bestående mest av god mat och ta hand om bebisar-aktiviteter gick vi promenad (bland annat fick jag gå och mata en bebis i blåsten), sedan eldades det brasa och bebis fick ligga på golvet insvept i filt tills buäää-skriket satte igång. Mycket läsning är det, för min del mest nationalekonomi, för barnen Cirkeln samt Dagbok för alla mina fans. Igår konstaterade vi att skidor blir för dyrt. Men simhall kan bli. Samt besök på lokal krog och lokalt bibliotek.

Sportigt

Då har sportlovet börjat, och jag blev färdig och JD fiskade upp mig på kontoret, sedan gick vi med F och barnen till Pitchers på Mariatorget och åt hamburgare. Var rejält hungrig vid det laget, galet trött också pga uppgång 5.30. Hemma efter åtta, F la barnen, vi såg Känn ingen sorg och så sova, ända till tjugo över sju. Vi packade det sista och åkte med syrran och två bebisar norrut. Här bor vi i en väldigt konsekvent inredd stuga med 60-talet alive and kickin.

Yogamorgon

Dagen började så tidigt som dagar bara kan. Nämligen 5.35, då klockan ringde och jag fick duscha, dricka kaffe och försöka gå i snömodd som fastnade under fötterna, mot Yogashala för att göra en ledd primary-serie. Alla börjar 6.30 sharp och kör hela serien samtidigt, på lärarens instruktioner. Det brukar vara L, men i dag var det B för L är i Aruba minsann. Träningen gick förvånansvärt lätt med tanke på hur lite yoga det blivit på sistone (i stället mängder av jobb och stress).

Gick sedan med M och åt frukost på Nytorget 6, det var skönt. En liten men välbehövlig paus. Mycket goda mackor med avokado på.

I går var en ordentligt händelserik dag, efter mötet+lunchintervju+bibblan fick jag äntligen till någon slags text, så drog jag till min skrivkurs och där blev det många, många jobbiga frågor i huvudet. Så taxi raka vägen till CradleNets årsmöte där jag utgjorde valberedningen, ett otroligt struligt jobb eftersom folk hoppade på och hoppade av, men till sist fick vi till en interimstyrelse (det måste bli ett årsmöte till eftersom revisorn inte var nöjd med kassörens redovisning) och däri ingår undertecknad.

I dag arbetar jag in det allra allra sista. Har tre timmar på mig att göra underverk. Håll tummarna för mig.

Cirkelrörelse

Bara för att du tänker att en text ska bli lätt att skriva kan du ge dig fan på att den blir hur jobbig som helst. Så är det nu, här sitter jag och kämpar med någonting som borde rinna ur mig som vatten. Antar att jag får ta till det tunga artilleriet: Tomat-metoden. Skriv vad fan som helst bara du skriver i 15 minuter. Vila. Sedan dags igen, 15 minuter. Till sist sitter man där med Något. Och har du väl Något så återstår det som heter redigering. Och det är så oerhört mycket enklare, så mycket mindre prestationsinriktat. Går som en dans.

Annars började dagen med att jag gick med barn till skolan, lämnade in ett brev till rektor från oss föräldrar, så vidare ner på stan, en kaffe och jobba, till möte på Exceed som ska få våra sparade pengar att växa, vi håller tummarna, har mest bara förlorat pengar hittills som de ekonomiska losers vi är, och efter det: sitta en stund till på kafé och jobba innan det var dags för lunchintervju kl 12, och nu är det den sablarns texten som ska bli klar och därmed basta.

F kom hem redan vid 22-tiden i går, fick höra lite om hans extremt korta tur till Paris, han hade sovit för lite men träffat vår gamle vän P vilket var kul. Tänk att man har vänner som man känt sen man var 22. Tänk att F och jag varit ihop sedan 1991. Tänk att vi egentligen brukade fira 14 februari som den dag vi blev ihop (eftersom vi inte minns när det var, någon gång mellan januari och mars), men att vi slutade med det när Alla hjärtans dag blev så fånigt kommersialiserat. Fast nu firar barnen i stället med massa fina kort. Det går i cirklar och allt kommer tillbaka.

En familjemedlem kort

Nu syns bloggen igen, även för mig. Nu är lika med en onsdagskväll i februari, ingen snö någonstans men en kall, torr kyla som går genom märg och ben. Sol som glimtade till en kort stund medan jag småsprang från förevisning av kontoret till min konstnärs-intervju på Rival, som omedelbart efteråt övergick i fotografering av mig och därefter omedelbart telefonintervju med ytterligare en konstnär utomlands och så hämtade jag sonen, gick hem, lagade special-bebis-mat till honom bestående av fiskbullar och ris, mer avancerad mat till dottern och mig bestående av laxbullar med bulgur-sallad. Ingen av barnen ville vara med mig, men jag var hård och de fick stanna hemma ikväll. Vi behöver en kväll i lugn och ro, tillsammans, tänkte jag. Fast F är i Paris, eller eventuellt på krogen här i stan. Det går lite fort livet just nu, man kan inte hålla reda på allt. Eller alla.

Bloggen syns inte?

Tydligen knas med min blogg nu, hoppas verkligen inte att den försvinner i cyberspace? Jag kan inte sånt här alls. Kanske kan ni öppna sidan? Merkurius är i sanning här och spökar med det tekniska! Kanske är det också något knas med att jag uppdaterade Firefox. Eller att någon diktatur vill tysta mig. Eller något annat mindre trevligt.

Hur som helst, jag hoppas på att få återvända. I dag när jag lämnat barn i skolan gick jag till Yogashala och yogade i 1h15min, sedan blev det kontoret för jag har kilovis med jobb att göra. Och i dessa jobb ingår PUBLICERANDE. Så jag fortsätter finnas, även om jag tydligen inte kan publicera här?

Två dagars arbete

Har gjort två dagar i rad textcoachning för forskare främst i medicin-branschen. Otroligt intensivt arbete så är rätt snurrig nu när det är kväll och jag lämnat barnen till barnvakt så jag kan åka på föreläsning i det obegripliga ämnet nationalekonomi.

Föräldramöte på föräldramöte

I kväll är det föräldramöte – igen! Med barn nummer två. Man väntar sig givetvis lite problem, igen! Men det återstår att se. Annars blev helgen grå, vädermässigt sett. På söndagen satte jag mig och jobbade så jag kunde beta av en grej eftersom jag har helt sjukt mycket att göra denna vecka. Efter det lagade jag revbensspjäll, sonen velade om träningen, till sist gick F och jag till Fs kontor och kollade tygprover+material för vårt nya hem, vi (F) har tänkt ute en skön blandning av Kolmårdsmarmor, trä, ponti-blått och annat blått, samt turkost, sedan gick jag hem och släpade ut barnen. Vi tog en tur förbi Afro Art, sedan mötte vi tvillingarna, moster + tvillingarnas mormor på Bysistorget, promenad på Monteliusvägen, lek i Ivar Lo-parken, sedan spanade vi in lite olika mystiska ställen innan vi till sist bestämde oss för en engelsk pub.

Dit kom F, som varit i (den riktiga) lägenheten, sedan gick vi och bowlade med dotterns kompis, sonen allt mer sur, så till sist hyrde jag en film för att blidka honom. Det blev Dagbok för alla mina fans, som faktiskt var rätt kul. Sedan, när barnen lagt sig, såg vi Göteborgs-tv-serien Ettor och Nollor, rätt okej. Och sov. Och så var det lämna barn i skolan och sticka till Kungsholmen, där jag manglade mig själv och mina utländska elever hela dagen. Det har inte varit lätt! Men Kungsholmen är kul. Som att vara i någon helt ny stad. Solen lyste här också, en liten glimt fick jag till lunch.

Gråvädershelg

Alla hjärtans dag började med lite tapas med JD i lokal snett emot vårt nuvarande hem, sedan gick JD, dottern och jag till en engelsk pub-aktig lokal och åt lite mer, dit kom även F som hade lämnat sonen på kalas. Så hämtade dottern och jag upp sonen vid halv åtta, gick hem, såg Fångarna på Fortet, barnen la sig, vi sov, och så levde barnen rövare, retades, kastade saker, betedde sig allmänt dåligt från åtta på morgonen fram tills dess att jag och dottern stack på fotbollsträning i Liljeholmen, där jag fikade och berättade om Kroatien för ett par av fotbollsföräldrarna, vi fick skjuts hem igen och åt pannkakor och tacos. Och nu när sonen är på YTTERLIGARE ett kalas passar dottern och jag på att se Hunger Games.

Hade jag inte cirka två texter att skriva skulle det varit en skön helg... trots att solen inte syns och inte har synts på länge.

På förekommen anledning

Har haft orsak att prata om bilden av en själv idag. Hur trist det är att man försöker vara "snygg". Så efter intervjun (den var lång och intensiv och intressant) tog jag bara en selfie, rakt uppochner, medan jag väntade på båten över Styx, eller förlåt, det är väl Hammarbykanalen den heter kanhända. Från Hammarby Sjöstads-helvetet. Fast där jag var, för intervjun, rådde den trevliga industristadsbyggnationen. Den som känns ganska geniun, ingen byggnad som försöker vara snygg där inte. Fast är det ändå.

Annars var gårdagen extremt stressig kring lunch då jag fick springa för att hinna till mina elever på Forsbergs för problems uppstod på vägen dit, och sedan gick vi igenom text och så gick jag till dotterns fritids. Hon ville aldrig gå för hon har fullt upp med att fixa Alla hjärtans dag-presenter. Sedan tog vi vägen via Happy india och hemma fanns farmor med sjuk son, vi åt, F kom, farmor hem igen och så blev det en kväll med läxor och softa och kolla tv och ta det lite lugnt för en gångs skull. La barnen och såg avsnitt av Girls, usch vad det var otäckt och psykiskt påfrestande. Vet inte om jag orkar med.

Ja, och så i morse fick F dra till byggjobbet och så kom han tillbaka och så vidare runtikring. En smygande känsla har kommit: Jag längtar hem. Till Tanto.

Ingen frisk så långt ögat når

Nej, sonen blir inte frisk nu heller. Vaknade i morse och han hade feber, trots att han skulle gå till skolan - eftersom vi tänkte att gårdagen var en feberfri dag, som avslutades med att vi fick middag hos JD och P. Men så blev det inte. F fick stanna medan jag stack iväg, yoga, sedan kontoret, och så småningom kom farmor och tog hand om honom. Fortsätter det så här kommer det bli problem med försörjningen i denna familj, vilket inte vore helt lyckat just när vi lånat mer pengar på banken...

Men vi får försöka arbeta de tider som går, och ta oss igenom denna tunga period för att kanske komma ut på andra sidan sedan.

Resursen är människan

Det händer så mycket tekniskt korkat just nu så jag flippar ut. Ett jävla program har avinstallerat sig på min dator, som jag behöver för att skicka ut vårt nyhetsbrev. Alla som vet något om sånt skit får gärna säga vad jag ska göra. Varför blev det bara ett frågetecken kvar? Varför varje gång jag försöker installera programmet igen, blir det bara så att min förbannade startsida programmeras om i min browser???!!! Gaaaah.

Annars är det vabbdag i dag igen, trist eftersom sonen inte ens har feber längre. Han har bara tråkigt och halkar efter i skolan.

I går var det föräldramöte och som vanligt fanns där en liten jobbig tvist, som vanligt känns det lite som att man måste kämpa i motvind för att de bästa lärarna ska vilja stanna på skolan. Konstigt nog. Skulle lätt kunna tänka mig att bli rektor, om inte annat för att mota bort stolpskotten. Det finns en resurs man ska vara jävligt rädd om när man driver en skola: Den resursen heter LÄRARNA. Det är bara att lägga sig platt och göra allt de ber om, om de är duktiga.

Förresten är det de äldre lärarna man ska lägga sig platt för. De som fick en utbildning i hur man faktiskt lär barn något (nu talar jag om små barn). De som verkade medan svenska skolan var på topp. Ni vet, strax innan den gick åt helvete för att politikerna ville spara pengar åt näringslivet. Jättefin ekvation förresten. Biter inte alls sig själv i svansen.

Mariatorgetlivet

I går var det måndag, och efter en tur till Forsbergs hämtade jag upp dottern, men innan dess pratade jag en del med hennes fritidspedagoger, så tog jag dotter från skapande och till korvmoj vid Södra station, vi hoppade på buss 74 till Kanalplan, där hon joggade och fotbollade medan jag satt (inlåst) i ett stundtals mörkt omklädningsrummet och fantiserade om deckarhistorier som kunde ha utspelat sig där samtidigt som jag (när det lyste igen) försökte förstå mig på ekvationer, när de är upphöjda till något och med något minus här och där.

Så var det dags att ta 74an hem igen, där hade F gjort tacos som vi åt, sedan stack jag ut på Mariatorget och några kvarter bort längs Hornsgatan till Mariahallen, där jag storhandlade så vi har mat för åtminstone 10 dagar framåt. Han i kassan var lite chockad över vilka mängder mat jag köpte, så jag förklarade att vi var många i familjen. Men det stämmer ju inte riktigt, fyra är ändå standardfamilj. Fick lägga till att vi kanske inte är så många, däremot väldigt hungriga och alla har sina egna preferenser som inte stämmer med någon annans (dessutom finns vissa som kan öva utpressning eftersom de lider av migrän och inte får bli hungriga).

Så tillbaka hem, stå i köket och packa upp allt, där slogs barnen med varandra uppe i sitt sovloft, de somnade inte före 22, och själv satt jag och läste min bok i nationalekonomi medan mörkret sänkte sig över alla som spatserade kring torget. Sova, upp och äta frukost, F stack med dotter på träning, sonen sjuk igen men mamma kom vid 9 och tog honom, och själv kunde jag yoga försiktigt (hjärtat är liksom överbelastat nu när jag har förkylning i kroppen) och luncha med kollega i skatteskrapans galleria, köpa kalas-presenter, till kontoret där syrran var med bebisar, fika, och nu ska jag försöka få till allt arbete innan den här lilla arbetsdagen är slut.

Vabruari, som vi föräldrar kallar det

Min son är sjuk. Han har ont i halsen och hostar och ligger som en märla i sängen, stackarn. Jag försöker få i honom dricka och mat men det blir mest sova. Håller tummarna för att han blir bra i morgon, men vi får se.

Dessutom otroligt mycket underliga teknik-strul-saker. Mobilen ville inte vakna efter att jag matat in sim-koden. Min mejlbox är superfull, och hur mycket jag än tömmer är det alldeles för fullt ändå. Till sist har vi fått wifi, och jag har faktiskt mot alla odds fått skrivaren att fungera. Fått lite mer ordning, särskilt som vi bar bort kläder till stadsmissionen i går. Men jag saknar en del mystiska saker. Som mitt specialschampo, och Tiggarflickan, alltså boken jag faktiskt höll på och läste. Det är som ett en ganska viktig låda har försvunnit längs vägen. Well well. En dag kanske det dyker upp igen.

Skelett

Som sagt. Ett skelett!!

Vad hände?!

Efter en festlig helg - barnen hos farmor och farfar, F tog dem dit på fredagen och stannade till lördag, jag var på Bar Central och så var vi bägge på Kalles födelsedagsfest på lördagen - så besökte vi på söndagen vårt hem. Lite av en chockupplevelse. Allt är borta! Det är som att se skelettet på sig själv. Men det blir spännande att se hur det sedan ska fyllas upp.

Så gick jag förbi syrran och försökte få hjälp med matten av min svägerska som skrattade åt hur extremt dålig jag var, och så förbi JD på vägen hem, Mariatorget-hemmet alltså, där var farmor med barnen och F. Nu Titanic, söndagsmys helt enkelt.

I mitt eget påhittade universum

Jag går skrivarkurs, en annan sort än förr. Jag fick stipendium för att gå den här, och det är en väldigt liten exklusiv grupp som ska arbeta med manus. Jag satt där, det var sent, hade haft en lång dag, var trött och hungrig och... blev alldeles alldeles lycklig. Det är så fruktansvärt jävla kul att skriva fritt, och dessutom känns kursen väldigt matig och "på". Att vara i sitt eget påhittade universum, det finns ingen bättre drog.

Tog tuben hem, läste igenom hela faderullan jag hade lämnat in, pratade lite med F, sov ytligt, halvdåligt, F tog barnen till skolan och jag åt frukost i lugn och ro, gick till jobbet, ska i dag bli färdig med två saker:
1. Researcha fram en påver en.
2. Skriva en halv sida, som är oerhört viktig.
3. Påbörja en annan artikel, om uppfostran och annat komplicerat kolijox.

Och det, mina vänner, var visst tre saker.

Hur som helst: Sedan kan helgen nog få ta och börja.

Sjuk på något vis

Annars var jag igår och höll min lektion för eleverna på en copyskola, började känna mig varm i kläderna, fick dem att vakna till och få lite ångest dessutom för jag har en ganska tung uppgift de måste genomföra, he he. Jag gillar ändå unga människor, de har så mycket energi.

Så vandrade jag till skolan och fiskade upp son och dotter, gick hem och lagade pizzor till dem, kycklingfilé till moi, sedan gick vi 500 meter uppför gatan och hälsa på Björkis, som bor så nära så nära och har en fantastisk lägenhet. Vi drack te och barnen tjurade för jag köpt en liten tårta med MÖRK choklad fy vilken skymf, men hon hade kakor så de var ändå nöjda.

Jag och Björkis snickesnackade om vår lustiga bransch och vart den tar vägen, så vid 20 vandrade jag och barnen hem igen, jag la dem och så la jag mig och kollade på tv och gjorde ingenting annat, svarade inte ens på mejl. F kom vid 23 från sitt vernissage, stolen Stalker, det är möbelmässa men han pallar inte med alla 20-åringar, och så sova och så gå upp, jag åt en ordentlig frukost, fick barnen till skolan och sedan fick jag mig själv till kontoret (lyssnandes på låten Firestarter, Prodigy, energi när jag var 20 år), arbetade och fick loss en massa saker och sedan gav jag mig iväg till Yogashala och körde stående men höll på att svimma flera gånger eftersom jag tydligen är lite sjuk på något sätt, känns på hjärtat, det är som att det blir så stort och tungt. Så jag lugnade ner mig och körde avslutning, gick till jobbet hade månadsmöte med frilanskontoret, skrev protokoll, betalade massa räkningar och bokade in intervjuer och rev av en hel del och nu så. Blir det annat.

Under tiden där hemma

Medan vi pysslar med vårt vid Mariatorget håller vår lägenhet på med en liten ansiktslyftning.

Vi jobbar så

Detta är dagens arbetsplats, som jag kämpat hårt för att komma till! Jag lämnade barn och sedan åkte jag till Hammarby Sjöstad med alla kvitton för 2013 års redovisning, men jag höll på att inte kunna komma tillbaka för bussjäveln tog av och stannade inte vid min hållplats. Så det blev tvärbana-tunnelbana-golgata-vandring i grå februarivardag. Jag fick bara ungefär en timme på denna fantastiska plats. Snart vidare i livet, hålla kurs och hämta barn och hej och hå. Snart hoppas jag vara on top of things. Inte malas ner under alltihop. Måste bara hitta dotterns alla klänningar och ordna till skrivbordssaker och ta upp leksaker och ta bort skräpkläder och köpa nya vinterskor till sonen och börja plugga någon gång så jag kommer ikapp och köpa presenter för barnkalas, för vuxenkalas, baxa upp tv:n på kartong och hålla på och hålla på och hålla på.

I går kväll var jag på föreläsning på Stockholms universitet. Fattade absolut ingenting. Fast lite mindre ingenting om ni förstår.

Ordning och balans

Fick äntligen till yogan i dag. Äntligen! Lite mer ordning på kaoset i huvudet även om det följde med hela vägen in i shalan. I går, efter att jag väntat in flyttgubbar som flyttade ut allt vårt junk och sprungit till kursen jag håller i journalistik denna vecka (hann inte ens äta en varmkorv så jag började gråta på vägen), så hämtade jag upp sonen och vi SOFTADE i lånelägenheten (om det räknas in att jag packade upp all mat samt mycket kläder), helt otroligt skönt.

Så kom dottern och F från träningen och åt min kycklinggryta thai-style, sedan la F barnen och vi ramlade omkring stuptrötta, jag fick upp ännu lite fler kläder, sedan däckade jag vid 22-23-tiden, SOV för en gångs skull, upp strax efter 7, duscha, äta frukost, gå på frukostmöte med CradleNet och så yoga. Nu arbeta som ett litet svin. Men det är ingen konst när man är utvilad.

Helg from hell

Ja det började kul på fredagen. Jag var hemma och jobbade lite och försökte packa ihop hemmet mycket, sedan kom dottern och så till sist gick vi och hämtade sonen, köpte korv, tog taxi till Moderna museet där Fs (Uglycutes) film ISO visades. Det var helt fullt i salongen! Och filmen mycket konstig men kul. Barnen satt knäpp tysta hela tiden. Sedan var det lite snack och frågor och dottern viskade: "Mamma, jag fattar inte ens hälften av alla ord", men de höll sig ändå väldigt fint och spelade på mobilen. Sedan var det lite läsk för dem, öl för andra, och allmänt vernissage-häng. Och så tog jag taxi hem före 21 för barnen började röra till saker, tex låg sonen på golvet och höll sig fast i dotterns ben.

Så blev det hemåkning och sovning och sedan började det: Helvetet. Jag hämtade en lastbil. Körde hem dem. Sedan gjorde vi detta: Packade, packade, packade. Vi kom ingen vart. Vi slängde skräp, vi packade, packade, vi kom ingen vart. Barnen bråkade och bråkade, hjälpte till, hjälpte inte till, vi skrek åt dem, det var förjävligt. Så kom räddningen nummer 1 i form av Nat&Mart som hjälpte oss, Nat packade ner alla barnkläder och barnsaker med son och dotter, Mart vardagsrummets olika ljud- och tv-system. Fantastiskt!

Vid 19-tiden åkte de. Då var våra sängar och en hel del annat i lånelägenheten på Mariatorget. Vi kunde se Melodifestivalen och packa upp, packa upp, packa upp. Barnen skulle sova på ett loft men kl 2 på natten kom dottern ner för sonen hade snarkat för mycket. Efter det var jag vaken ett par tre timmar. Så blev det morgon, frukost och iväg igen, till vår lägenhet. Barnen hos syrran, F och jag packade, packade. Sedan kom räddning nr 2 – Fs mamma. Hon hjälpte oss att få ner hela köket. Vi gjorde vårt sovrum till skräprum. Vi ställde undan saker till Mariatorget-lägenheten i barnens rum. Vi ställde allt som ska förvaras i container i vardagsrummet. Vi slet som djur, betade av rum efter rum efter rum, skruvade ner saker, städade undan i badrummet, bara fortsatte och fortsatte. Så släpade vi ytterligare saker, mat mm, till lånelägenheten, och Fs mamma kunde ta 21-tåget hem. Då var vi så trötta så det var inte klokt. Jag la barnen och försökte sedan somna, men kunde inte sova. Andra natten i rad med dålig sömn. Upp sju, duscha (äntligen), gå med barnen till skolan. Gå till lägenheten, tom och ödslig. Vänta på container-folk, jobba samtidigt.

Det har varit en av de jävligaste helgerna i mitt liv, for sure. Men tack vare våra vänner och släktingar har det ändå fixat sig, vi gjorde det omöjliga. Nästa gång vi flyttar (alltså alldeles snart) ska jag BÖRJA I TID. Banne mig.