Förr och nu

Jag hämtade mina barn tidigt i går, och gick med bägge två samt dotterns fotbollskompis A till Kanalplan, där det var träning och själv sköt jag några skott med sonen vid sidan av planen. Sedan kom en fotbollsmorsa och då hade vi planeringsmöte inne i omklädningsrum nummer 4 inför fotbollsgalan som vi ska hålla på lördag. Fotbollsgala för Hammarbyflickor födda 2003 alltså.

När träningen var över köpte vi thaimat i kiosken, tog trean hem och svullade, hungriga som vi var alla tre. Barnen tittade på tv medan jag mejlade ut information – som Seinfeldt-Newman säger: Den som kontrollerar mejlen, kontrollerar INFORMATION – ringde och försökte fiska intervjupersoner och styrde upp dittan och dattan. Jag la barnen, såg själv på tv och la mig dötrött vid 23. Ett på natten kom dottern, som hade problem med sovandet igen, men sedan somnade hon ändå. Upp sju, duscha, frukost, sticka till skolan med barn, gå till yogan och få en timme på sig att yoga, kom alltså inte längre än till kurmasana, liggande sköldpaddan. Nu kontoret, arbeta arbeta. Lunch med J som jag en gång gick i gymnasiet med. Linnéskolans S-klass, åren var 1987-1990.

Över sjö och strand

När jag arbetat färdigt igår så begav jag mig till fots mot Djurgårdsfärjan, som jag tog. Ställde mig i fören för att höra det frasande ljudet när båten bröt mot de svarta vågorna. Så ljuvligt att åka båt i sin hemstad. Borde gå att göra mer!

Raka vägen mot Cirkus, där MA och jag åt mat i matsalen innan det var dags att se showen Älska mig, med Alex Schulman. Jag tänker av förklarliga skäl inte skriva ett ord om den, eftersom han tydligen googlar sig själv på ett riktigt sjukligt sätt. Jag insåg i alla fall att det finns en sjukdom jag inte har: Jag VET inte ens hur många följare jag har på twitter. Jag bryr mig inte ett enda dugg om ingen kommenterar, eller läser, min blogg. Det är mig fullständigt egalt, på riktigt alltså. Facebook ser jag mest som ett nödvändigt ont, dessutom helt obegripligt efter alla hysteriska omgörningar, och jag gillar intimiteten i mitt Privat-inställda instagram där jag mest har riktiga vänner, ja jag är mossig, och jag är det gärna.

Dagens unga generation har många medel att tillgå för uppfuckning, men det mest kontraproduktiva måste vara att de aldrig bara lägger undan mobilen och sätter sig ner med en kompis för att prata skit. Som jag och MA gjorde i går. Eller GÅR, för det gick inte att ta färjan tillbaka, så vi gick hela Strandvägen fram till Riche och där pratade vi ännu mer skit, med lite andra kompisar som dök upp.

Sociala medier är vanvettigt asociala om du frågar mig. Att sitta vid ett bord i några timmar med vänner och bekanta, som man ser, hör och har kul med – det är vad jag behöver och vad jag kallar att vara social.

Så taxi hem, sova alldeles för lite, upp och låta barnen ta adjö av farmor (även mormor och morfar var här igår medan jag var på showen, tydligen har lussebullar bakats), så raka vägen till skolan och raka vägen till jobbet och så lyssna på Boban som hade bästa radiorösten i Meny som gick alldels nyss på P1. Lyssna (länk här) gott folk!

För övrigt söker jag höggravida som gärna får bo långt från Stockholm, för kort intervju! Mejla mig på ana(snabela) udovic.se. Om jag nu har några läsare. Det spelar mig som sagt ingen roll. Jag skriver för min egen skull. Jag gör en egen historiebok, kan man säga. Bekräftelsen får jag på annat håll.

Jobba hårt min vän

Skrev faktiskt nästan allt klart i går. Så jag kunde åka hem nöjd och belåten klockan 18.30. Hemma var farmor OCH mormor som också är i stan, det visste jag inte, och barnen bakade pepparkakor för fullt. Sedan blev det läxor, och så var klockan en hel del så barnen fick skynda sig i säng. Jag och barnens farmor kollade lite på debaclet kring Quick – studio med fyra män som omväxlande sa "du ljuger", "nej du ljuger" och det hela blev aningens svårt att hänga med i för random "har inte läst alla förhörsprotokoll i fallet Quick från 1989 och framåt"-tittare, typ.

La mig innan grälet på tv var över, sov till 6.50, lite lättare att gå upp i dag, duschade och frukosterade och tog emot granntjej H som ska vara hos oss tidiga morgnar i dag och i morgon, så gick tjejerna och så gick sonen och jag, och på vägen höll han mig i handen och pratade på om allt han tänker på, som om det inte funnes någon tonårstid om hörnet någonsin.

Jag gick sedan hela vägen till yogan, yogade för andra dagen i rad, kroppen börjar mjuka upp sig något, sedan var det kontoret och hårt arbete och lunch på kontoret. Fick rusa iväg och hämta upp dottern som varit på teater nära mig, och lämnade henne på Ringen där sonen var med farmor och klippte sig.

Nu – jobba hårt min vän för cashen kommer sen.

Sen – jobba mer, fast på ett extra trevligt vis: Se föreställning som har med mitt storprojekt att göra. På Djurgården minsann.

Mitt autistiska jag

Började frenetiskt skruva ihop min nya Ikea-hylla igår mitt under måndagmiddagen, som var hos oss (bakade potatisar med kycklingcurry-röra, skagenröra, stenbitsrom-röra). Innan dess arbetade jag och hämtade sonen, dottern drog runt med några i klassen så som man gör när man är i hennes ålder, men hon kom ganska snart hem. Alla var där, utom F som var i Kina. Men det var han som gjort allt utom bakat potatisarna. Sedan fick dottern alla småbarnen med sig att baka chokladmuffins, hon styrde med demokratisk men dock järnhand, så ingen blev orättvist behandlad och alla fick tillföra var sin matsked kakao och allt vad det var.

Sedan gick alla och vi kollade Boli och barnen la sig, men höll på och larmade medan jag läste Den oändliga historien så jag blev skitarg och dottern ledsen, vi fick lugna ner oss allihop. Sedan sov de men jag höll på att nästan väcka dem genom att fortsätta och fortsätta skruva. Jag har en autistisk sida som kommer fram när det ska skruvas ihop Ikea-saker. Det är en favoritsyssla faktiskt.

I morse var det vidrigt att gå upp, likväl gjorde jag det, gjorde frukost, vi gick iväg till skolan, jag cyklade därefter och hämtade diverse paket (sonens vinterskor, bland annat), sedan cyklade jag till yogan, köra 1h15 minuter med vansinnigt motsträvig kropp, sedan direkt till kontoret och rakt på det – intervju – och nu ska jag skriva en, skriva två artiklar.

Texter ska bankas ner

Ny vecka. Nya utmaningar. Denna vecka kommer jag få hetsa olika kändisar och skriva en, två, tre texter som ska skickas iväg ut i det allmännas medvetande. Men först blir det en så kallad kollationering.

Helgen var ganska vanlig, får man väl säga, förutom att jag träffade K som kommit från Gbg på Bar Central i fredagskväll, efter jobbet. Lördag: Tvätta och göra läxor med sonen, dottern med F på fotbollsträning. Laga olika maträtter. Äta upp dem. Hjälpa syster med mottagning av Ikea-soffa, bära kartonger. Lördag natt: Dotter kommer in kl 5 och berättar att hon varit vaken från kl 4.30. Hon vrider sig i vår säng till 6.00 då jag ber henne gå till sin säng. Hon sover inte alls efter det.

Söndag: Köra ut barn på gården för att försöka få dem att sova bättre nästa natt. Städa medan man samtidigt lagade måndagmiddagmat och annan mat som åts upp. F packade. Sedan promenerade hela familjen till JD och baka pepparkakor och lussebullar, fick middag där. F åkte iväg till Kina under tiden. Så hem, kolla Boli, lägga barn, som somnade fett snabbt. Se Flashdance, den gamla klassikerfilmen. Sova. Upp, iväg med alla till skolan, till jobbet... Ja det gamla vanliga helt enkelt.

Gamla stans framsida

November har sina uppsidor. I går, efter att ha klarat av typ hälften av det jag skulle göra, cyklade jag mot Gamla stan, där det var mörkt och mysigt och kändes helt perfekt att vara just i november. Tog mig till Storkyrkobadet där JM och jag badade med alla andra nakna tanter i små sittbadkar, bastade, fick massage för 150 spänn. Sedan kände vi att vi måste ha kött och vin, så då klädde vi oss och gick på Österlånggata, där man fick trängas med några representanter från Svenska akademien, som Kristina Lugn, som tog en rökpaus från övriga som satt inne på Gyldene Freden och smörjde kråset, men JM och jag tog oss till Grill Ruby, det har blivit en tradition, och där pratade om att vi är rätt jävla bra på att fixa ett schysst liv och trivas med hela alltihop. Vår prognos är att det kommer att hålla i sig, och några uppgraderingar kommer att ske när barnen är stora: Till exempel kommer vi då att tantbada varje torsdag på Storkyrkobadet. Kanske ta med oss vin och ost till badkaren, det gjorde folk där, för Grill Ruby har man nog inte råd med jämt. Men i alla fall. Framtiden känns mörk, men då på det mysiga novemberviset.

Vi drack en aning för mycket vin och några gubbar bad oss vara försiktiga så vi inte vinglade på cykel hem, men hemma var jag tryggt kl 23 och då pratade jag lite med F och la mig och sov gott, så iväg med barn till skolan i morse och med mig själv till yoga, veckans tredje pass. Nu ska det som inte blev gjort i går bli gjort. Sedan helg. Helg!

Saker skall göras!

Kunde skicka min text vid 18-tiden i går och passerade Ringen på väg hem, för att äntligen ÄNTLIGEN fixa en varm jacka till dottern. Så hem, äta korv stroganoff, titta på tv, F la barn och vi såg på nyheter och massa annat, sedan sova sedan gå upp duscha göra matsäck (pang-pannkakor), ta barn till skolan, cykla till yogan, yoga 1h15min, sticka till salong och plocka ögonbryn (kan inte göra själv), så till ett möte, prata en jobbgrej, så vidare till kontoret, korrigera text jag i går skickade, och så iväg till lunch-intervju på Nytorget 6, ärtsoppa med AS, mysigt, tillbaka till kontoret, nu är det
* offert
* intervju
* jaga folk
* stipendium-fix

Sedan ska jag träffa JM och det ser jag mycket fram emot.

Saker som fortfarande saknas på grund av annalkande kyla: Varma stövlar sonen. Varma stövlar dottern. Och det blir Eurosko slusher, de i plast. Allt annat har för mycket dragkedjor, skosnören med mera som kan gå sönder eller krångla.

Jobba på kafé

Dagen fick börja med jobb på kafé. På grund av möten och annat jox. I går fick barnen vara uppe lite extra länge, för att se första halvlek på matchen Sverige-Portugal. När de la sig stod det 0–0. När matchen var över stod det 3–2 till Portugal. Så kan det gå.

Sov hel natt, inget billarm, och kände mig som en miljon dollar på morgonen, tänk vilken skillnad lite sömn kan göra! Fick iväg barn till skolan och mig själv till Sergels torg. Har arbetat och arbetat och nu börjar slutet på artikeln närma sig. Det är som en hägring, någon gång vid 18-tiden i kväll kan jag vara K.L.A.R. Jag ser fram emot det väldigt, väldigt mycket.

Kungliga operan

Var på fest på Kungliga operan igår, eller mingel kanske snarare. Årets mama det var, och jag träffade gamla kollegor och kompisar vilket var trevligt, men själva showen (modevisning och utnämnandena) såg jag inte så mycket av då jag befann mig längst bort i den avlånga fantastiska guldsalen.

Kom hem före barnens insomnande och gick igenom goodie bag med 100 procent ointresserad sambo. Sedan försökte jag lägga mig tidigt, men ett billarm gick fram till ett på natten ungefär så jag tror knappt någon sov i vårt hus. Upp på morgonen och iväg och yoga. Trög, motsträvig kropp, känns som infektion i kroppen. Trög, motsträvig artikel, känns som en segdeg jag inte vet vad jag ska göra med. Men då tar jag mig själv i kragen och säger: Du ska skriva den. Illa kvickt. Det är det hele.

Jag önskar att jag inte tänkte så förbannat mycket på saker och ting utan bara gjorde och gick vidare. Ibland blir man otroligt less på sig själv. Och då är det ändå livets längsta relation. Den man garanterat måste leva med resten av sitt liv är ju ingen mindre än sig själv.

Inne och ute, sniglar och kyla

Helgen började med att barnen fick mat och sedan ville de till sin moster på fredagsmys. Då passade F och jag på att ta ett glas på Bistro Sud, där jag intog sniglar. Jag älskar sniglar. Så hämtade vi upp dem, la dem, la oss, nästa dag stack jag med sonen till badhuset. Där var syster och vi hjälpte henne att bära olika saker så hon kunde ta sig upp och ner till bassängen. Sonen övade på att flyta, jag simmade lite längder, men mest plaskade vi runt. Så bastu och iväg till Bar Central (eller snarare Nytorgsparken eftersom Bar Central inte öppnade förrän kl 13) där jag hade stämt träff med några som var i Kroatien i somras: AB och A, plus deras barn B och S. När vi väl kom in, lite kalla, vi åt wienerschnitzlar och drack alkoholfri öl och pratade, till sist kom även F och dottern, de hade varit på Willys i Sickla och storhandlat. Dottern hade också hjälpt syrran och köpt mat till henne, i stort sett helt själv med listan!

Bar Central oväntat bra med (större) barn eftersom de kan springa iväg till lekplatsen med bara en lågintensiv gata att passera.

Vid det laget hade F dragit med bilpool-bilen och jag och barnen gick hela vägen hem från Nytorget med en del gnäll längs vägen. Hemma stannade vi i värmen och tittade på "Så tuktas en argbigga" i collegefilmvariant, "Tio orsaker att hata dig", åt lite pasta och lördagsgodis, F la barn och vi tittade på "En dag" till midnatt. Upp ganska tidigt, frukost, barnen ut med grannungar, jag gick promenad Årstaviken runt med JD, så hem och äta lunch och iväg på ettårskalas: Som hölls på en gård! Jag hade alldeles för lite kläder på mig och efter två timmar blev jag iskall, men vi kom ingen vart eftersom barnen hånskrattade åt varandra och slogs på vägen hem så jag höll på att flippa helt, blev rent ut sagt skitförbannad. Hemma la jag mig under täcket för att tina upp. F hade lagat kött i två dygn, pulled pork, och JD kom förbi och vi åt – mycket gott. Så kollade vi på Bröli på tv och jag la barn och dottern var ledsen för att hon inte längre kommer sig för att göra något på sitt jättebra fritids – hon har fastnat i sin mobils menlösa spel som typ candy crush. Det är faktiskt tragiskt, och det är vårt fel. Alla ungar har smartphones och de kan inte sluta spela. Ungefär som att ha fri tillgång till Systembolagets utbud när man är alkis. Vi ska hitta strategier för detta. (De får inte ha mobilen under skoltimmar, men fritids är okej.)

Morgonsnack i min familj

Dottern läste en Kamratposten från februari 1982 i morse. Detta eftersom min text var med "Ett äventyr i källaren", författare "Anna U" eftersom mitt tioåriga jag inte ville sticka ut alltför mycket med mitt konstiga namn. Men hon läser även andra texter.

Dotter: Mamma, varför skulle man hjälpa folk i Polen?
Jag: Det var för att folk svalt, de hade inga pengar eftersom de startat en proteströrelse mot diktaturen.
Dotter: ?
Jag: Alltså att en eller några få bestämmer i landet. Rörelsen hette Solidaritet, jag minns att vi skickade en massa kläder och saker till dem. Morfar åkte ner också, och tog med en freestyle vi hade som jag verkligen gillade. Jag var väldigt besviken på det, minns jag.
Dotter: Vad är freestyle?
Jag: En bandspelare man kunde bära med sig, och spela musik i kassetter på. Lite som en mobil. Fast det gick bara att spela musik på den.
F: Jag har bestämt mig för tio platser vi ska besöka på vägen hem från Kroatien nästa sommar. Tio arkitektoniskt intressanta ställen.
Jag: Jag tror minsann vi har diktatur även i vår egen familj! Vad säger ni, ungar, blir det kul tror ni att stanna på tio ställen som pappa vill se eftersom det är fina hus där?
Dotter: Fy vad tråkigt!
Son: Men hur ser husen ut?
F: Ett ställe är ett kloster, med typ ingenting bara sten att titta på. Ett annat är Venedig.
(Skeptisk respektive totalt ointresserad min.)
F: Det värsta är att de faktiskt kommer att tycka att det är kul, när de väl är där.

Pepp – tack men nej tack

Jag har ju skaffat mig egna träningsideal: Fyra yogatillfällen i veckan OCH en till två intensiv-jogg-pass. Hittills har denna vecka aldrig inträffat. Men de få gånger jag fått till fyra yogatillfällen har jag mått som en drottning. Man ska ju ha mål. Jag vet inte riktigt varför, men världen säger detta till oss. Var målstyrd. Var positiv. Framåt uppåt! Inget depp eller sjukskrivnings-aktigt, det tackar samhället nej till. Var ej kritisk. PEPP!!

Jag avskyr detta.

Ändå är jag ganska positiv av naturen, glad, och när jag märker hur otroligt mycket gnäll jag ibland ägnar mig åt så försöker jag alltid hitta vägar ut. Märker jag inte det så kommer garanterat någon närstående att säga åt mig. Men jag tror inte på att skrika pepp. Jag tror på att gå till botten med själva fuckin problemet. Och göra något På Riktigt. Något som funkar.

Så, mitt träningsideal är väl någon slags kompromiss med denna stundtals torftiga verklighet vi befinner oss i. Jag finns i samhället. Inte mycket att göra. Förutom protestera så mycket man orkar.

Hur som helst blev det vegolunch med Tinni på Kafé 44 i går, sedan jobbade jag ända till kvart över sju, och fick en del gjort. Så hämtade jag dottern på ett kalas där tre personer hade gråtit av mer eller mindre berättigade anledningar, berättade hon på vägen hem. Sonen hade haft kompis hemma, med samma namn som sin far, det hade varit skoj. Jag la barnen, läste Den oändliga historien, sedan kollade jag på nyheterna och la mig och vaknade och gick på yogan i en timme, hann inte mer på grund av lathet nu när jag äntligen hade en morgon då jag inte behövde hetsa iväg till skolan med barnen. Blev därför lite kortare yoga, icke desto mindre svettig. Stackars mina kollegor. Önskar mig dusch på kontoret.

Nu, till det gamla beprövade: Arbeit macht frei. Den här helgen ska jag fanimig inte jobba ett endaste litet skit. Det ni!

Skön kväll

Det blev en mysig och intim Garbopub igår eftersom vi inte riktigt lyckades förmedla att det skulle vara debattpub. Sex personer kom och lyssnade på hur man får till en faktabok trots att man är utfattig. Högst aktuellt ämne även för mig, kan man säga.

Hälsade på Matilda Wendelboe på vägen hem, hon hade haft en kundkväll där som jag ju missade på grund av krock. Men trevligt att träffas en och en. Cyklade hem till F, i natt hade barnen somnat kl 21 äntligen. Så la jag mig själv, sov som en stock. På natten kom mycket roligt sms, att liten Jonas fötts, barnen också glada för kusin.

Så var det vanlig morgonhets, sticka till skolan med sonen, han förtjust ropandes om frosten – snart blir det kanske snö! Snart börjar julkalendern! Men läskigt att cykla på de ishala fläckarna. Så till jobbet. I dag ska saker och ting börja bli lite mer klara så jag slipper känna mig så stressad och som om jag arbetar och arbetar och ändå är det bara en stor hög arbete kvar...

Coola donnor, mindre cool fullkornsspagetti

Gjorde spagetti med köttfärssås till barnen igår, men den köttfärssås (Pluras) de förr gillade, dissade sonen nu. Dessutom var själva spagettin fel (fullkorn, inköpt av misstag av sonen). Men – och detta är utveckling – sonen bet ihop och åt ändå. Dock bara spagetti med ketchup. Sedan kom F hem och även han klagade på fullkornsspagettin, he he. Själv tycker jag den har en mystisk bismak av träflis. Fullkornsspagetti är inte grejen i vår familj, helt enkelt.

Hela resten av kvällen, i stort sett, ägnades åt att försöka få dotterns nya mobil att fungera, och till sist, efter att jag lagt barnen och läst "Den oändliga historien", fick vi det faktiskt att funka. Heureka! Nyheterna var förfärliga, människor i Filippinerna som skriver HELP US i rött på murar efter tyfonen. Jag var tvungen att smsa LIV till Unicef, står fan inte ut alltså. Då fick de 100 kronor, men usch vad fjuttigt det känns.

Så såg jag Enlightened, fantastiskt bra avsnitt där huvudpersonen Amy försiktigt frågade: Vad gör vi egentligen på den här avdelningen? Hon hade jobbat där i flera veckor. Vad de sedan gjorde kan jag inte gå in på men det var förfärligt. Värre än slaveri.

Och så la jag mig. Sedan blev det som alltid morgon och jag tog barnen till skolan och så tog jag mig själv till yogan. Innan: Kände mig stressad pressad som att jag inte hinner något. Efter: Skiter fett i stress och press och blir dessutom effektiv så jag faktiskt hinner! Skrev bland annat en text omedelbums, klart, sedan mejlade jag hit mejlade dit allt möjligt så det var avklarat, och nu så har jag varit på Berns och intervjuat en cool donna, på vägen tillbaka träffade jag folk jag känner och pratade länge om arbetssamhället med Jonas, väldigt kul, och nu ska jag jobba på lite till innan det blir Garbopub. Magnus ska prata om sin bok Söderstadion. Den är fin den.

Svår start på regnig dag

Det började inte direkt lätt, dagens uppdrag. Jag trodde att jag i lugnan ro skulle kunna ta mig hemifrån till dagens intervju, som återigen ligger i Solna. Men si det gick inte. Pendeltågstrafiken fungerade inte. Så kollar man på tunnelbanan: Förseningar på grund av rökutveckling i Gamla stan. Ute regnade det ett synnerligen vidrigt regn. Jag ringde Taxi Stockholm: Alla taxibilar upptagna. Jag ringde annat taxibolag, och till sist kom en taxi, den fick krypköra till Solna på grund av köerna, till det inte så facila priset av 360 spänn.

Sedan var själva intervjun trevlig, och jag kunde åka till T-Centralen åtminstone, och så vidare med buss till kontoret där text nummer två blev klar (den blev inte klar i går).

Annars var det trevligt i går, då jag drog via Medis-bibblan till bokcirkel, denna gång var det Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande som nagelfors över en tallrik borstji (hur det nu stavas) på Jungfrugatan, Östermalm – självklart gick jag först fel, som alltid i den där stadsdelen. Men efteråt kunde JD och jag göra sällskap hem för hon bor ju vid oss numera!

Sonen hade haft svårt att sova i går, så sovproblemen är inte över än. Får se vilket skick de är i när jag hämtar dem...

Jobba gratis, jobba jämt

Det tog hela söndagen i stort sett att få klar det gratisarbete jag gör just nu. Jag har alldeles för mycket gratisarbete, och det känns ovärdigt att arbeta veckans alla dagar. Det ska genast nedmonteras. Men annars fick vi lägenheten städad, F åkte och hämtade barn, jag gjorde pizza på riktig pizzadeg, och dessutom fick jag till en 15 minuters intervall-joggning med några solhälsningar efter, det blev energigivande.

Vi åt pizza och såg på tv, bland annat Solsidan som barnen vill se, även om de inte fattar hälften av skämten ens. Så läste jag lite ur Den oändliga historien för dem och de skulle sova. Men det blev gråt. De längtar efter farmor. De längtar efter mormor. Dottern hade ångest över någon mardröm. Vid ett på natten kom hon in, kunde inte sova. Jisses.

Jag fick i alla fall dem till skolan i tid, sedan blev det yoga i 1,5 h och nu arbetar jag så fort jag bara kan. Får jag en sak helt ur händerna i dag blir jag glad. Får jag två saker helt ur händerna blir jag oerhört lycklig. Och skulle den här veckan innebära att ytterligare en tredje sak åker bort ur mina händer, då, kan man säga, börjar livet igen! (Åtminstone efter 20 november då stora Fokusartikeln är lämnad.) Halleluja.

Lördagsfest

Var på fest igår, fast innan dess på brunch hos våra nya grannar JD och P. Det blev mycket prat om byggande och arkitektur där. Sedan jobbade jag lite till medan F tvättade, men allra mest ville jag laga mat så det blev en fiskgryta med rödvin samt hemgjord aioli, det röda vinet gav en mycket mystisk färg men inte så stor skillnad i smak faktiskt. Så misslyckades vi fixa dotterns mobil och stack iväg på oktoberfest i S och Rs mysiga villa med mycket rött och murrigt. Korv och surkål serverades givetvis, samt öl i tapp. Lite snack med alla möjliga, bestämde tantbad-dejt med JM, så tunnelbana hem men den var seg så vi blev väldigt stelfrusna innan vi till sist kom hem och glodde på tv till tre. Dumt!

Ett skönt ställe

Var på ett jävligt avslappnat ställe i går med F. Först möttes vi förstås på Bar Central, där vi fick efterrätt, sedan försökte vi oss på det hopplösa att få något att äta på Söder, spontant, en fredagkväll. Till sist kunde vi sitta i baren på nya Nytorget 6, gamla Ruby. Sedan vandrade vi hemåt vid 22-tiden, och passerade Rotana café, helt enkelt kebabställe extra allt, på Magnus Ladulåsgatan. De hade ett uppvärmt tält ställt bredvid den mindre restaurangen, man fick hyra vattenpipa per timme, äta meze och annat gott, eller som vi - baklava och myntate - och samtidigt se på arabisk MTV på två rejäla plattskärmar i var sin ände av tältet.

Ja, sedan gick vi hem och tittade lite på den film som råkade visas (Mannen som kunde tala med hästar), sov, upp halv tio, och nu måste jag tyvärr jobba eftersom jag inte har lyckats skaffa mig ett liv.

Äntligen kappa, äntligen helg (snart)

I går kom F hem, han hämtade barn i skolan utom dottern som jag hämtade på plan. Hon tog buss hem, jag gick till AB och där hade vi klädbytarafton! Mycket mysigt. Först åt vi ostar och parmaskinkor och annat gott, samt drack mousserande vin. Sedan började bytandet. Alla hade med sig kläder som vi gjorde mer eller mindre lyckad reklam för.
"Den här vill väl ingen ha men..."
"Den här är egentligen ett fint märke men den sitter lite konstigt över axlarna."
"Jag tror att den här behöver tvättas... förlåt."
Jag gick hem med ett nytt linne, en ny t-shirt och en röd kappa! Och blev av med ett fåtal saker, alldeles för få. Blir Myrornas nästa.

Eftersom jag kom hem vid midnatt blev det läggning direkt, hann bara höra lite kort om Kiruna. I morse försov sig hela familjen och F tog barnen till skolan, medan jag kom toksent till yogan och bara kunde göra stående samt avslutande övningar. Dock skönt.

Lite knäckebröd vid datorn, och så intervju på intervju på intervju. Avbrott för lyxig lunch med Tinni. Avbrott också för tusentals researchmejl och massa gratisjobb jag ska göra för alla förbannade föreningar överallt...

Ska bli skönt att ta helg sedan, känner jag.

Svett i november

Många saker som händer samtidigt nu, jag hinner inte med nästan. Men yogan skippar jag aldrig i tiden. Lämnade barnen och gick till shalan i går, sedan var det hårt arbete hela vägen tills jag cyklade mot Södra station för att ta pendeltåget till Solna, där jag intervjuade en person.

Hemma var grannen A barnvakt så jag blev sittande där och pratade kreativt skrivande över ett glas vin. Sonen hade berättat för henne om sin fars film. Den var inte så bra, trots att den innehöll en döskalle, var omdömet. (Men 12 personer hade kommit och sett den på premiären i Kiruna igår, messade F.)

Så hem och lägga barn, prata med svärmor och packa ner kläder och stupa i säng. Vaknade en halvtimme före klockan och så begav sig hela sällskapet mot skolan. Jag släpar en rullväska kläder med mig för kvällens evenemang, den åker med till KTH av alla ställen. Har frusit den här veckan som snittat på 7 grader plus så det blev den kompromisslösa dunjackan. Jesus vad svettigt. Jesus vad jag hatar, hatar tunnelbana under rusningstrafik. Finns inget vedervärdigare. Nu (kanske) Amelia Adamo! Intervjuer intervjuer intervjuer.

På en skolgård någonstans

Plötsligt i livet är man på en skolgård någonstans i landet. Väntar på en person som man tänkte ställa tusen frågor till. Det är det roliga med det här jobbet. Man vet aldrig riktigt var man hamnar. Eller vilka svar man får.

Kiruna, en annan värld

Det är verkligen stort, vårt land. F skickade bild på hur det ser ut utanför hans fönster i Kiruna. Där är det redan snö. Här ösregnade det i morse när jag cyklade till jobbet.

Vi hade en rätt pajig eftermiddag i går, jag hämtade barnen när jag hade jobbat klart. Sedan tog vi oss hem, där satt A och A och skrev bok, i röran, de gick. Så lagade jag vodka penne och vi åt. Sedan softade vi lite och så gick jag med cykel och barn mot Tideliusgatan för att hämta bilpool-bil. Bara det att. Ingen av bilarna gick att låsa upp! Jag hade tydligen bokat bilpool-bil någon annanstans, men mobilen hade jag glömt hemma så det gick inte att boka om. Nu började det bli bråttom. Jag svor så det osade, barnen sa "mamma det ordnar sig, det gör det alltid", och så försökte vi ta buss 3 i stället. Bara det att vi tagit buss 4. Vilket inte upptäcktes förrän vi var vid Gullmarsplan. Försökte ringa taxi men jag hade ju ingen telefon. Fick snällt sätta oss på 4an tillbaka över Skanstullsbron igen. Och så gick vi till Kanalplan. En halvtimme sen till träningen var dottern, men de tränade och höll igång. Då fick jag leverans av strumpor och sånt vi beställt för att dotterns fotbollslag ska få pengar: EN JÄTTESTOR LÅDA. Som tur var fick vi låna en Ikea-påse av ännu en fotbollsförälder. Så släpades rubbet iväg mot 3ans hållplats när träningen var klar. Men den mycket sura busschauffören öppnade ändå bara en av dörrarna. Sedan, när jag prånglat in mig och lådan och barnen och betalat, ifrågasatte hon varför barnen inte betalade. Jag insåg att det faktiskt inte är gratis för barn efter kl 18, som jag trodde i min enfald. Som tur var hade dottern ett SL-kort i träningsväskan. Annars... jisses säger jag bara. Så kunde jag hämta upp cykeln och vi kom hem, till sist. Såg sista av sista Star Wars-filmen, till sist. Barnen somnade enkelt denna kväll.

Själv somnade jag 23 men vaknade klockan 5. Nyttan med det? Är mycket besviken på mig själv. Fick iväg barnen till skolan i tid, levererade lite strumpor, hämtade dotterns nya iphone, möte, och så jobba jobba jobba. I dag ska jag resa en bit i jobbet. En liten bit.

Dumheterna som pågår

En vecka börjar, i flygande fläng, med många ambitioner. Själv är jag i början av en förkylning, vilket jag insåg först när jag befann mig på yogamattan i morse. En kropp som är liksom motsträvig, andning som kärvar. Ändå gjorde jag min serie, sedan firade jag mig själv genom att bjuda mig på frukost på Gildas och skriva skönskriv. Nu till Allvaret, är på kontoret och försöker få mina cirka 10-11 intervjupersoner att svara.

Annars tänker jag mycket på det här med arbetslinjen. Den är för jävla dum. Det pågår så mycket dumheter nu så folk fanimig börjat få nog. Sänka skatten och sedan låtsas som om det inte har något med skolan att göra. Newsflash: Skola betalas av skattepengar! Även friskolor! Pensionärerna vill inte ha mer allians. Föräldrar med barn som behöver kunskaper vill inte ha allians. Tyvärr finns heller inget direkt alternativ eftersom vänstern också låter som alliansen.

Tänk ändå den som fick simma ut i ett hav av nya idéer, visioner, utopier. Som är till människans OCH naturens nytta. Vilken lycka det skulle vara.

Annars blir jag snart själv med barnen eftersom F ska visa sin film i Kiruna. Det känns lite stressande, särskilt dessa fotbollsträningar stressar mig, samt vissa inbokade intervjuer som inte alls passar med hämtning. Jag ska försöka sluta tänka på det så jag sover bättre. Blev lite sisådär med det nu i natt.

Halloweensk helg

Helgen började vuxet på Bar Central, jag och Oskar kom först, därefter F och till sist några till. Vi åt och gick vidare, till Harwest. Så hem, sova, vakna, äta, sova igen. Lördagens aktivitet blev att flytta åt JD och Per som nu bor nära oss! Satt och snackade lite där medan hon packade upp porslin och övriga bastade. Så hem, där var mamma och barnen med F, vi drack te och la oss.

Söndag stack jag till yogan 9.30 och så hem igen. Mamma åkte norröver igen, familjen promenerade ända till Kulturhuset, dottern och F försökte köpa varm svart jacka åt dottern men det blev inget, trots att de hittade en på HM. Under tiden satt sonen och jag och tittade på gamla Spiderman-serier på Serieteket, Kulturhuset (grymt ställe!). Så gick han och jag och handlade goda pizzor på Pizzahatt och det blev taxi hem, där familjen förenades och det bakades en halloween-kaka med gravstenar och arm och ben på väg upp. Nu ska alla sova, mycket snart. Det är riktigt mörkt och ruggigt ute. Man måste tvinga sig till utevistelse fast man bara vill kura inne.

Jättemycket smink, få svar

Imorse när jag kommit upp, duschat och satt och drack mitt kaffe insåg jag att jag höll på att missa yogan. Så istället gjorde jag några solhälsningar hemma samt ägnade tid åt att sminka mig med mitt Londonsmink. Väldigt mycket smink blev det. Och jeansen från Shoreditch Beyond Retro fick jag också på mig.

Sedan studsade jag iväg på cykeln över stan, till kontoret. Dagen började med att skriva svåra saker, sedan fortsatte den med med en liten intervju, och nu läser jag researchbok medan jag söker efter intervjupersoner som inte direkt svarar. Det är tydligen lov.

Jag sysslar återigen med en stor Fokus-artikel, avslöjar ämnet när själva artikeln är klar, men gör även två andra artiklar som kräver folk. Alltid detta folk.

Här tycker jag att Clara skriver bra. Det får vara nog med dessa lögner nu. Vi behöver inte jobba så förbannat.Vi kan sminka oss i timtal i stället. Till exempel.