Lyxen i att vara sin egen chef

Tog cykeln trots att snön kom i går, detta eftersom dottern hade glömt sin gympapåse så jag fick svänga förbi expeditionen med den innan. Kom till RFSU och började jobba på, redigerade text och planerade möte och åt god lunch med R i nya sushi- och bibimbap-stället i Söderhallarnas yttersta kant, så fortsätta jobba och glömma lite dokument kvar när jag cyklade hem, sorgligt nog, eftersom jag hade fått för mig att jag kunde klämt in ett eftermiddags-yogapass efter jobbet. Men inte gick det. Fick i stället dra hem och göra en bosnisk spenatpaj till middag, med lite klantiga inslag som att läsa 4 dl yoghurt när det står 4 msk. Dit kom en intervjuperson, och när sonen, F, intervjuperson och jag ätit (dottern åt dumplings och stack sedan för att lyssna på sin kompis som sjunger i gospelkör) så jobbade intervjuperson och jag i ett par timmar. Så lägga barn, kolla på en ding-ding värld som numera är känslan när man ser på nyheterna, läsa lite och däcka.

Gick upp 7, duschade, drack kaffe, tog trean i blötsnöandet till Yogashala vid Gotlandsgatan, äntligen kunde jag yoga hela primary, kroppen mådde toppen av det. Så med buss till kontoret på grund av alla tunga saker: Det vill säga redovisningen.

I dag lyxdag: I dag kontorsdag. Jag har tonvis att göra, men – jag är min egen chef (ofta hårdare än alla andra sorters chefer). Jag älskar att vara min egen chef. För övrigt ett stort plus i läraryrket – lärarn bestämmer. Elevdemokrati är såklart bara floskler, men det förstår ju alla som verkligen gör läxan: De kritiskt tänkande. Och vi tackar för det.

Annars kan vi nämligen inte tillgodose oss den mänskliga rättigheten som heter utbildning.

Förlorad och återfunnen

En artefakt som jag värdesätter grismycket är min svarta ring. Jag har haft den i hela mitt vuxna liv. Som jag minns det köpte jag den någon gång när jag var 20 och jag hade absolut inte råd, men så kom studielånet och då slog jag till. Affären låg alldeles intill V-Dala nation, har jag för mig. Priset kanske 800 kronor? Väldigt mycket i alla fall, på den tiden. Stenen är onyx.

Jag har haft många stilar i mitt liv men på något vis har denna ring alltid passat och alltid känts som jag. Därför var det ganska irriterande att jag igår efter att ha tagit av den för att med händerna gegga ihop mina rödbetsbiffar, inte hittade ringen. Jag är väldigt dålig på att leta så jag fick till sist göra en systematisk genomgång av hela köket, men inte ens det hjälpte. Till sist gav jag upp, la mig, drömde (jag skojar inte) om att jag såg ringen i fönsterkarmen, som konstigt nog var vit fast vår är svart. Vaknade och insåg att ringen fortfarande var borta. Vaknade förresten 5.15 för att gå på ledd primary men bestämde att jag måste ge mig själv ett bryt. Somnade om, vaknade 7. Sonen hade vaknat väldigt tidigt och var pigg, trots att hans gårdag slutade med migrän och tidig läggning, redan vid halv åtta. Han skulle hjälpa mig leta. Så gjorde jag för andra gången en genomsökning av soppåsen, lite mer ordentlig denna gång: Där låg ringen! Helt otroligt. Jag hade alltså kastat bort den i går, av misstag. Först var det vattenkokaren, nu ringen. Snurrigt värre.

I alla fall var jag glad att den var tillbaka, glad att jag i lugn och ro kunde läsa hela tidningen innan jag slafsade fram i snöslasket till RFSU. Nu ska jag ägna mig åt bäckenbotten.

Demokratins framtid är oviss

Det är fredag, faktiskt, mot alla odds, och jag har gått upp gris-tidigt, nämligen 5.30, för att hinna yoga på Zinken och jag hann! Hela första serien, dock med tankarna malande kring att jag faktiskt glömde min kjol hemma. Det slutade med att jag köpte ett par byxor på rea i shalan och gick och fikade med M på Pontus, Swedenborgsgatan, innan jag köpte ett nytt SL-kort och stack till kontoret. Här har jag gjort en intervju och nu inom 30 minuter skall jag fixa en artikel banne mig.

Sedan är det universitetet och så småningom julfest.

I går kom jag hem från jobbet kring 17.30, fick värma rester, sonen kom från träning, jag tog det lugnt i soffan. Måste ta det lugnt nu, det är obligatoriskt. Såg på program om yttrandefrihet. Polen, vad fan händer liksom. Det här går inte, vi har inte demokrati utan yttrandefrihet! Bara att tugga i sig, det är ett faktum. Å andra sidan, vill man ha demokrati? Funkar demokrati ifall alla politiker verkar tycka samma sak? Jag är osäker.

Nåväl. Helgen inträder snart, så vi får tänka vidare på framtiden efter vilan.

Enda lucian idag

Vi gick inte till kyrkan denna lucia. Inget av barnen var ändå med i kören, så de fick titta själva. Alla gick upp tidigt i morse, jag hade tittat alldeles för sent på Så mycket bättres Ted Gärdestad-hyllning och var fett trött. Började starkt med att ställa nya vattenkokaren på spisen så plasten smälte och brann. Sexhundra spänn åt helvete. Sedan fick jag skynda mig till RFSU för arbetsdag där, hela dagen inklusive kontrakt för projekt i januari. Åt lunch med R. På eftermiddagen hördes sång och det visade sig att lussetåget gick i Söderhallarna långt där nere. Det blev enda luciaupplevelsen idag.

När allt jobb var klart gick jag raka vägen till Hälsans hus, för min yogalektion, men på vägen köpte jag en ännu dyrare vattenkokare som är plast under - dvs spisen reagerar inte om jag skulle ställa den där. Tusen spänn, får se hur länge den håller...

Näst sista lektionen, med tre elever, så hem gåendes, åt rester och gjorde en energi-bar-kaka. Har däckat framför tv:n, supertrött.

Ljusare tider

Det kompakta mörker som det känts som att vi halkat runt i sedan november har lättat lite. Jag åkte till Uppsala igår (där de monterar ner fina tårtpappermönstret i betong från Åhlénshuset, så tråkigt) fick springa av tåget och kasta mig ner på en trappa för att göra intervju. Så upp till universitetet för att prata om en rätt usel uppsats om skandinavism, var ganska snurrig av sjukan fortfarande och frånvarande närvarande. Spillde ut lunchsoppan – visserligen i påse – på tåget på vägen dit, sedan satte jag mig på den kaffe latte jag köpte och skulle dricka på tåget tillbaka till Stockholm. Fick förklara för min intervjuperson varför jag hade bakdelen täckt av ljusbrun sörja när jag gjorde intervju på Babylon efter att jag gått av tåget, från halv fem. Intervjun tog nära två timmar. När den var klar insåg jag att sumpat mössan någonstans på vägen mellan alla mina ställen.

Så skulle jag hämta upp dottern på träningen men var tidig så jag tog med thaimat hem till O som bor precis vid Kanalplan. Vi snackade en del om förestående födelsen av hans son, så gick jag ner och dottern och jag cyklade hem. Därhemma var det frid och fröjd, sonen lekte med smurfarna i dockskåpet tillsammans med de två små grannpojkarna J och T, dem tog jag med över till sig och läste saga för (älskar Aja baja, Alfons Åberg! En bortglömd bokskatt). Så kom deras föräldrar och vi pratade om allt mellan himmel och jord till efter elva! Skynda hem och sova. Upp sju, iväg med alla, kände mig bättre så jag cyklade (yes har hämtat lagad cykel, i onsdags) till Yogashala, gjorde alla stående men så kom kallsvett och jag gjorde avslutande övningar och gick till kontoret för att vara med och skicka ut vårt nyhetsbrev, göra en två snart tre tunga intervjuer. Jag är drottning av effektivitet!

Helgen då allt hände

Detta blev faktiskt helgen då ALLT hände, fast inte på fredagen direkt för då var det ju flum som gällde. Fredag kväll efter att dottern lagat tacos och myset satt igång – Oceans eleven, ungarna fattade ingenting – stack jag till JD, där var även P och B, vi åt middag och snackade och så gick jag hem rättså tidigt, alla utom dottern sov länge på lördag. Jag tror att sömnproblemen hänger ihop med att vi inte sett solen i Stockholm alls sedan det blev november: två soltimmar hittills under hela november! Det är lite som att gå omkring i en mörk säck.

Hur som helst – på lördagen hade jag bestämt att allt skulle hända hemma. Ingen (vuxen) skulle på någon jävla cup eller handla eller gå på museum eller jobba eller hålla på med något annat än hemmet, tills det som kunde bli klart blev klart. Jag började klippa ut våra bilder i papp, för att sätta upp som test på vår enda vägg som återstår där det ska hänga saker. Sedan försökte jag smyg-ringa en som skär ut dynor till ljugarbänken i köket för 600 spänn, men F kom på mig, så han fick vara med och säga till lite grann. Annars är hans lösning att man köper dynor i läder för 40 000 typ. Som vi inte har. Ja, sedan fortsatte dagen med att F och sonen stack till hans kontor och snickrade, jag och dottern stack iväg för att lämna in i stort sett alla bilder vi hade som behövde ramas in, detta på riktig ramverkstad, där hen som ägde stället var mycket noggrann och gick igenom precis varenda grej och vi fick bestämma ramfärg och dona i all evinnerlighet. Till sist kunde dottern och jag sticka till Granit, handla lite blå tidningshållare till överpris, och så bar det av hemåt där vi åt mackor och sedan fick F genom lotteri bestämma vilken restaurang hela familjen skulle till, det blev Ho's, och där åt vi gott, gick hem igen och såg Little miss sunshine där farfar knarkade och vi kunde konstatera att de ändå var mer av ett klantlag än vår familj. Sent på kvällen ringde hen från ramaffären och sa att hälften av bilderna var klara!

Söndag lärde sig dottern använda tvättstugan, sedan var det till att fortsätta med att klippa ut sista låtsas-tavlor i papper och placera upp dem, flytta om och lägga pusslet tills det blev klart. Vi gjorde dessutom i ordning hela uppställningen av böcker i färgordning, F skruvade ihop en piedestal, och så planterade jag och dottern om alla kaktusar som hade för stora krukor, med ny fin jord, och ställde som stilleben-aktigt på bänken framför tv:n. Så bad jag dottern städa sitt rum men hon blev så arg så hon rymde en stund. När hon kom tillbaka gick hon, sonen och jag till ramverkstads-hen och hämtade de fina inramade bilderna vi fått, och via syrran för att hämta borr kom vi hem igen. Hemma började dottern laga mat igen – piroger. Sonen tillagade efterrätt, mördegskakor med choklad i. F och jag borrade upp en klocka som legat på vänt sedan april, och så gjorde jag fiskburgare.

Vardagsrummet blev bra! Fortfarande måste vi fundera igenom blombeståndet, till piedestalen vore det fantastiskt med gullranka som kunde klänga kring den. I och med de dyra tidningsställen på bänken/tv-hyllan kunde stilfascisten F acceptera att jag har många tidningar framme. Men det som skulle vara mest stilleben-aktigt havererade lite, även om JD som kom på middag tyckte det såg mysigt ut även med min tsintao-ölflaska som jag tänkte skulle vara fin där. Jag ställde i stället det mer klassiska – värmeljusstakar – på plats och nu funderar jag på ifall man kunde permanenta det med icke-levande ljus, som inte heller blir brandfarliga. Det finns några som ser bra ut här som jag önskar mig. (Dyra förstås, men kanske kunde två räcka, i olika längder.)

Jag kom inte riktigt så långt jag hade velat, för min garderob borde även fått sin belysning. Men i köket har vi numera luckor överallt, där skåpet som tidigare tjöt är fixat (long story), dessa har även handtag! Saknas bara handtag på övriga garderober, samt fixning av min och lite andra garderober, samt belysning i min garderob, vill också bygga en hylla som funkar som nattduksbord, samt att det saknas en hylla till telefon och modem i vardagsrummet.

Sedan så har vi bara hallen och barnens rum kvar! Tjoho!

(Och i dag måndag blev det yoga, nu ska jag jobba så det sprutar om det.)

Till salu

Den här finfina cykel-barnsitsen säljer vi också. Pris typ 200 spänn. Mejla!

Annars har jag varit på Bar Central 2 dagar i rad nu. Igår efter jobbet, mötte M och stack så till förlagsfest på mitt förlag, sedan vidare till bokcirkel hos JD medan M var kvar på förlagsfesten. Idag efter yogan var jag hos syrran sedan på BC, där M, N och JD var. Då var det nämligen obligatoriskt. C kom också, mycket medieprat. F hade kommit hem och berättade om hur hans dator och pass försvann. Klantlaget igen. Kanske blir han kvar i Sverige när övriga familjen drar på semester. Utan pass blir det så.

Klantlaget strikes again

Det blev som så att jag hällde ut kaffe på mitt skrivbord nyss, när jag pratade med M och U på mitt kontor om att redaktionerna har så jävla usel koll på EU att för massa år sedan när en frilans ringde och försökte berätta att en ny valuta var på g, så sa de "nja, känns inte så intressant för oss just nu" (valutan var euron). Jag viftade så med händerna att jag välte koppen över mitt trådlösa tangentbord, som dock verkar ha klarat sig, puh. Innan dess fick jag i alla fall till yoga, skönt.

Annars jobbade jag på som en idit eller hur län i går söndag, fram till kl 11.30 ungefär, stack så till pendeltåget och tog det norrut, bytte i Uppsala, blev upplockad av svärfar i Vattholma och drack kaffe med svärmor innan jag försökte hämta mina studsmattebesatta barn. Så tog vi sakta pendeln hem igen, och jag försökte säga att deras pappa och jag jobbat hårt för att försöka fixa vårt hem, men de tyckte ändå att resultatet verkade rätt skralt. Sonen dissade det mesta över huvud taget, hans fars hamburgare var usla, filmen West side story sög, och när han skulle sova grät han för att han saknade sin farmor så och för att han ville slippa åka med oss till Kroatien i sommar, hellre var han kvar i landet. Det kändes hårt men ändå rättvist mot oss föräldrar som bara är så förbannat upptagna i våra projekt. Även om de på sikt är tänkta för våra barns skull är det svårt för dem att se. Måste bli klara med kök och vardagsrum inom kort så vi kan gå vidare till deras rum.

Måste samtidigt försöka skrapa ihop pengar till semestern trots skatteskulder och hutlösa räkningar från hantverkarfolket, de som är bra på att roffa åt sig pengar för sitt arbete och inte sitter och prekariaterar sig ända in till Fas 3-fattigdomen. Så som jag och F.

Jaja. Under tiden som jag hämtade barnen hällde F ut vaxet på golvet i sin lokal. Klantlaget slår till igen.

Dagens Sveriges Radio-haveri

Jag var med på radio i dag, Metropol, i Sveriges Radios lokaler. Det gick till som så att jag fick ta taxi dit, gå in med Maja, en av dem som jag intervjuat för min bok, sedan satt vi med Sanna Bråding och talade om Generation Ego i nästan en timme. Under tiden sände radio Malmö om min bok, och de skulle ringa mig när jag var på väg därifrån men då ringde ytterligare ett SR-program från Malmö SAMTIDIGT och gjorde som en förintervju (sa jag att jag redan tidigare på dagen, vid 14-tiden, blev förintervjuad för YTTERLIGARE ett radioprogram för Sveriges Radio?) och då var det helt finito för min del, jag förstod liksom inte längre vilket program som intervjuade mig, vilket gjorde att det Malmöprogram som egentligen skulle intervjuat mig försökte ringa mig utan att komma fram så de var väldigt sura och själv känner jag mig liten. Och kanske i behov av en obetald assistent, eftersom jag själv är obetald i allt detta arbete.

Samtidigt försöker jag ju tjäna pengar här på mitt riktiga jobb, desperat, eftersom det annars inte blir någon semester alls för min del. Om ni förstår: Samtidigt som folk försöker intervjua MIG försöker jag intervjua ANDRA och boka in små tidsluckor här och där mitt i allt snurr. Jag drunknar snart. Fast jo jag är bortskämd. Man ska vara glad att någon bryr sig om ens bok. (Allra gladast blir dock jag om folk läser den och sedan pratar med mig liksom direkt, via twitter/luften eller andra mer direkta kanaler, och ännu gladare skulle jag vara om Sveriges Radios alla femtio miljoner program kunde prata ihop sig så de kanske inte ringde samtidigt varenda ett.)

Ps. När jag kommit hem, smsade Sveriges Radio Stockholm för att höra om jag vill vara med på intervju...

Blod och tårar, yoga och framtid

Jag är oerhört trött dessa dagar men i tidningen läste F att ALLA är drabbade av pollenallergi nu för naturen fullkomligen exploderar, spricker upp, öser ur sig sitt fortplantningssystem. Det gäller att passa på innan den varma säsongen är över, tänkte naturen, och har den rätt i. Vi lever ju i kylans land.

I går hämtade jag sonen, försökte laga kedjan som hoppat av hans cykel, misslyckades med det, tog den till lägenheten och började laga först mat, sedan bakade jag massa kakor och kokade kola till dotterns kalas som ska hållas inom kort. Det fattades socker så jag gick till syrran och lånade, fick med mig två pelargoner men när jag skulle ställa dem i fönstret halkade de ur min hand och när jag skulle fånga dem stötte jag emot en ljusstake till värmeljus som har formen av en OS-fackla, tyvärr var glaset trasigt precis där jag stötte in handen så jag skar upp min handflata rejält. Det blödde massor och jag började nästan gråta, för det känns ibland som att motgångarna är för många i vårt renoveringsliv.

Men tv:n fixade F med hjälp av garanti, och vi kunde se De obekväma på SVT, Underbara Clara var så underbart bra på att kritisera vårt underliga arbetssamhälle, som även jag skrivit om i min bok.

Som F och jag sa: Detta är framtiden, men kanske kommer han och jag inte hinna uppleva den för motståndet kommer vara stort, hela jämrans systemet måste byggas om, fast sedan blir det finfint. Inga mer "skapade" jobb, bara riktiga sådana, som faktiskt behövs – nu försöker jag inte mästrande tala om vilka jobb som är riktiga och vilka som inte är det (men jag tror som bekant inte på jobb som får oss att överkonsumera så att planeten svämmas över av giftiga sopberg).

Jag gillar ju tanken att bygga en bättre framtid, som ni som läst min bok kanske märkt.

Sedan sov vi och så blev det morgon och jag fixade kedjan så sonen kunde cykla till skolan, sedan glömde jag betala för hans fotbollsbyxor och så gav jag mig av till yogan och yogade 1,5 h och sedan var jag på möte med L, L och B på Il Caffé. Det gick att yoga trots hack i handen! Det var glädjande (ja, lite sjukt nog började jag nästan gråta inte för att jag skadat handen utan för att skadan kanske skulle hindra mig från att yoga! Är lite sjuk på det viset, ni kan kalla mig yogaknarkare om ni vill.)

Nu ska jag hämta upp en massa saker som gått sönder och ska/har laga/ts. Sedan tokjobba.

Fint väder

Det är dags att arbeta in de där cashen, så jag håller på för fullt med det i skrivande stund, fast vet inte hur det ska gå ihop med allt hemmafix och tv-inspelande som ska göras. Bägge tar tid, mest mental tid, läs ångest.

I går hade F och jag med gemensamma krafter sönder antenn-uttaget som satt i tv:n, det gick tvärt av när vi försökte sätta upp tv:n på väggen, så nu återstår bara Netflix och internet-saker. Men barnen kunde se Rosa Pantern och de skrattade gott åt att det finns någon som tillhör klantlagets absoluta toppklass. Så la jag barn, vi tittade på Orange is the new black och så sov jag. Upp och F tog barn till skolan, så kom han och bar ner tv:n, jag själv tog gavlar iväg till Yogashala där jag yogade 1,5 h och så arbeta nu då, på kontoret. Sedan blir det den vanliga svängen: Stalands, antagligen låna bil, antagligen flänga omkring i Kungens kurva, antagligen ha sönder något, antagligen försöka byta det men ha glömt kvittot någon jävla stans antagligen inte ha någon tv alls längre eller säng eller någonting för allt går liksom lite åt helvete hela tiden.

Fast i går packade jag upp alla kartonger som går att packa upp, medan barnen lekte i den bullerby-idyll vi bor i trots att vi bor mitt i stan. Jag tog ut maten, kycklinggryta thai, så vi åt ute. I dag är det lika fint. I dag är jag lika mycket inomhus och tycker synd om mig själv. Men någon gång får man njuta av vädret.

Kiruna, en annan värld

Det är verkligen stort, vårt land. F skickade bild på hur det ser ut utanför hans fönster i Kiruna. Där är det redan snö. Här ösregnade det i morse när jag cyklade till jobbet.

Vi hade en rätt pajig eftermiddag i går, jag hämtade barnen när jag hade jobbat klart. Sedan tog vi oss hem, där satt A och A och skrev bok, i röran, de gick. Så lagade jag vodka penne och vi åt. Sedan softade vi lite och så gick jag med cykel och barn mot Tideliusgatan för att hämta bilpool-bil. Bara det att. Ingen av bilarna gick att låsa upp! Jag hade tydligen bokat bilpool-bil någon annanstans, men mobilen hade jag glömt hemma så det gick inte att boka om. Nu började det bli bråttom. Jag svor så det osade, barnen sa "mamma det ordnar sig, det gör det alltid", och så försökte vi ta buss 3 i stället. Bara det att vi tagit buss 4. Vilket inte upptäcktes förrän vi var vid Gullmarsplan. Försökte ringa taxi men jag hade ju ingen telefon. Fick snällt sätta oss på 4an tillbaka över Skanstullsbron igen. Och så gick vi till Kanalplan. En halvtimme sen till träningen var dottern, men de tränade och höll igång. Då fick jag leverans av strumpor och sånt vi beställt för att dotterns fotbollslag ska få pengar: EN JÄTTESTOR LÅDA. Som tur var fick vi låna en Ikea-påse av ännu en fotbollsförälder. Så släpades rubbet iväg mot 3ans hållplats när träningen var klar. Men den mycket sura busschauffören öppnade ändå bara en av dörrarna. Sedan, när jag prånglat in mig och lådan och barnen och betalat, ifrågasatte hon varför barnen inte betalade. Jag insåg att det faktiskt inte är gratis för barn efter kl 18, som jag trodde i min enfald. Som tur var hade dottern ett SL-kort i träningsväskan. Annars... jisses säger jag bara. Så kunde jag hämta upp cykeln och vi kom hem, till sist. Såg sista av sista Star Wars-filmen, till sist. Barnen somnade enkelt denna kväll.

Själv somnade jag 23 men vaknade klockan 5. Nyttan med det? Är mycket besviken på mig själv. Fick iväg barnen till skolan i tid, levererade lite strumpor, hämtade dotterns nya iphone, möte, och så jobba jobba jobba. I dag ska jag resa en bit i jobbet. En liten bit.

Dagen före dagen före

Var iväg redan före tio med dotter för att storhandla. Men bilen gick inte att köra ut från parkeringen. Den bara slirade i snön, fel däck uppenbarligen. Missade precis 74an och tog 4an till Ringen, dottern köpte ett par julklappar och så tog vi till sist 74an till Sickla.

Det var en rättså jobbig handling men som vanligt finns inget värre än att stå vid bandet och packa ner allting i påsar. Stressen i det!

Så tog vi taxi hem, med en taxichaufför som ondgjorde sig över att den svarta dockan tagits bort från Kalle Anka, han berättade också om en god juldrink innehållande t-röd.

Väl framme packade jag ut allt, in i hissen, ut ur hissen, in i lägenheten, in i kyl och frys, marinerade revbensspjäll som åkte in i ugnen och så jobbade jag - fick ihop 5000 tecken tack vare min nya skrivteknik - och sedan åt vi, såg Grinchen, julkalendern och nu klär barnen granen.

Dottern ber oss stryka pärlplattor men vi hinner aldrig innan de fallit isär.

I övrigt lyckades F glömma sin mobil hos en jugge på sushistället i Ringen, som ringde upp mig och berättade var den skulle hämtas upp, delvis på kroatiska.

Sonen tyckte att klantlaget slagit till igen.

Klantlaget del 511

Skulle gått på fotboll idag med dotter. Traumat stort eftersom hennes bror fick åka med moster och mormor och göra släktbrev inför julen.

Sedan var jag så klantig att jag inte kollade ordentligt VAR själva träningen skulle vara. Åkte glatt till Sofiaskolans gympasal men vi borde ju varit i Farsta! Så istället klappade vi katt, fikade och tog en runda på stan. För dottern hade släppt det där med julbrev vid det laget.

Intensivt för klantlaget

Ja i dag blev en intensiv dag, trots det grå regnandet. Vi kom upp ganska tidigt och F hade hyrt bil. Efter en kort joggingtur, 3 km, samt några solhälsningar (fjärde yogastunden denna vecka!) så åkte vi iväg till Sickla.

Dottern och jag köpte simkort till hennes mormors iphone, som hon ska få ärva - dock med kontantkort pga ekonomiska begränsningar i familjen - och så fixade vi gympakläder och annat hon behövde, medan sonen och F storhandlade på Willys.

Vi möttes upp vid Ica Kvantum, åt på stress-meckat McDonalds (gratis för vi hade presentkort) och så försökte vi köpa simkort/kontantkort även till sonen som fått en mobil. Så åkte vi hem och då råkade en medlem av klantlaget, denna gång jag (klant-laget är sonens smeknamn på vår familj för han tycker att det händer så mycket dumt), göra simkortet för litet och stoppa in i telefonen ungefär som Lisabet stoppade en ärta i näsan, så jag fick åka tillbaka till Sickla - skjutsad av F - för att försöka få ut det på supporten, men det gick åt helvete så jag köpte nytt simkort för galet nog har vi ytterligare en gratis smartphone eftersom företagen nuförtiden öser över en tekniksaker - och så tog jag buss raka vägen till Uglycute där det var vernissage, halmkonst, där var även övriga familjen, och så hem och laga mat och ingen gillade den och så upptäckte vi att simkortet till dotterns telefon inte heller funkar för den var låst till fel operatör. Pust.

Men smoothien spilldes ut

Klantlaget

När vi kom fram till Willys insåg sonen och jag att lappen med allt vi måste handla är hemma.