Saltsjön i repris

Jobbade stenhårt i måndags, hela långa dagen. Det var Rufs, det var till att gå direkt till yogan, så hem och äta och sätta sig med sin presentation. Och i dag upp i svinottan för att gå på ett stambytes-möte, jisses så trist, sedan raka vägen till shalan, tränade till navasana och så tunnelbanan till Slussen, och därifrån: Båt till dagens uppdrag. Skönt att åka på Saltsjön igen. Väl framme tog jag mig till Skansen och Gustavianska våningen vid Solliden. Där lyssnade jag på en föreläsning och sedan fick vi lunch och så var det dags för mig att prata, jag stakade mig en del men gjorde i alla fall min 45 minuter långa dragning om Generation Ego och arbetslinjen. Otroligt ändå vad min bok drar föreläsningar, fortfarande!

Var såklart oerhört nervös innan men lättad efteråt. Då var det dessutom soligt och varmt så jag skyndade mig inte direkt tillbaka till Söder, men sedan tog jag mig till skolan och rättade fyra prov samt försökte laminera kort, men det fanns ingen i receptionen att fråga så jag gav upp. Förberedde inför i morgon och gick hem och panik-lagade pannkakor till hungriga barn, gjorde broccoligratäng till mig själv, pratade med Rebo och smsade surt med F som plötsligt var ute på krogen utan att säga ett skit om det. Han hade inte heller fixat present till sin dotter vilket var det som gjorde mig mest förbannad. Nåväl, hans problem.

Men det roliga är att jag glömde öppna mejlen på hela eftermiddagen. När jag gjorde det, vad hade då hänt? Jo jag fick legitimationen! Jag är nu legitimerad lärare i historia och samhällskunskap på gymnasiet! Behörig for real!

Hade tyvärr ingen skumpa hemma och ingen vuxen att prata med (barnen är inte jätteimponerade av att jag är lärare), men jag firar annan dag. I stället ger jag omdömen på några seminarier och framför allt går jag och lägger mig.

Tomten i tåget

Så här såg jag ut när jag var tomte i tåget i går. Jag fick en del gjort på mitt kontor faktiskt, en text skriven till slutet, vilket var skönt, och kunde komma till shalan vid Gotlandsgatan kring kvart i fem och träna hela serien med lite färre backdrops och så tog jag trean hem. Barnen dissade maten jag hade tänkt, så det blev att F gjorde pizza till dem, jag åt haloumisallad och sedan såg sonen och F och jag Dark medan dottern gick och tränade. Sedan la jag mig redan 22, för det verkar vara enda knepet att komma åt sovandet. För jag vaknade 5.30 igen, av mig själv. Men den här gången utvilad. Frukost och på skolan till lektionen började 8, körde fascism-lektion samt grupparbete om politiska partier.

Så när det var över skickade jag min frilanstext som delvis handlade om min gamla bok Generation Ego, och nu så ska jag bita tag i mina stora kolosser som finns kvar att göra vid sidan av det vanliga lönearbetet. Kolosserna är:
1. Uppsats! PM ska in måndag och det ska motsvara minst halva uppsatsen...
2. Bokmanus! Sista korret ska tyvärr också in just på måndag men det är sista skriket.
3. Rätta 30 prov. Det behöver inte vara klart förrän torsdag nästa vecka men ny lärare som jag är måste jag låta det ta tid (detta ingår visserligen i lönearbetet vilket är en fantastisk lyx för mig som annars inte får betalt för mycket av det arbete jag gör – alternativt får uselt betalt)

Som jag längtar efter att koloss nummer 1, uppsatsen, är över och förbi.

Lösenordshelvetet

Min mejl har lagt av totalt i dag, jag är mejllös till i morgon tisdag. Så jag tänkte att dagen får ägnas åt att arbeta undan i stället, så får det bli. Sitter för en gångs skull på mitt kära frilanskontor så då får man arbeta på riktigt, utan störning och så länge uppgiften finns, inte enligt någon annans tidsmodell.

Annars har barnen varit hemma och vi har firat Pride i helgen, de kom på fredag och då gick vi faktiskt på bio, såg italienska "Vad döljer du för mig?" som barnen tyckte var kul att se trots att den var ganska vuxen. Vi åt mat hemma innan (grönsaksbiff och potatis, middag med tvillingarna), popcorn på plats, och sen på lördag tog jag en liten jogg innan vi mötte I och tvillingarna för att dra till Pride. Vi tog oss till nya Centralen med pendeltåget, och vandrade längsmed Pride-demonstrationståget tills vi kom till Stureplan. Där gav F, sonen och jag upp för att äta pizza på Brillo, där T var lite oväntat. Men vi såg alla stolta vandra förbi, demonstrationståget ville aldrig ta slut.

Sen åkte vi hem med tuben, dit kom dottern som hade gått med sin kompis samt I, M och tvillingarna i Pridetåget till Östermalms IP. Så blev det lite te och tv, innan det blev söndag. Då gick jag upp tidigt och yogade, sedan när jag kom hem skulle barnen packa saker för att åka till landet, farmor denna gång.

Jag mötte en intervjuperson och åkte med henne i bil hela vägen till Trosa, i regnet. Där pratade vi i 4 timmar innan jag åkte hem igen, med pendeltåg från Tumba på grund av bilköerna. Hemma åt jag rester, kollade på Springsteen-dokumentär med F, och sov gott i nio timmar. Tur det för den här veckan blir det inte mycket sömn. Men F och jag har varit på datorställe och fixat med barnens datorer, herregud vad man hatar lösenord! Det och bostadsbristen är det absolut värsta med vår tid. Eller, givetvis är flyktingkatastrof och klimatkatastrof inga lyckopiller de heller. Jag uppskattar inte heller att rika blir rikare och fattiga fattigare. Ja ni förstår.

Om någon är intresserad av ämnet fortfarande, narcissismen, så sändes ett radioprogram om detta i juli! Jag var tillfrågad men kunde inte vara med då det spelades in 4 juli. Men allt Carl Cederström säger skriver jag under på.

Kylan, jag avskyr dig

Nej just nu är våren en sådan bitch så det går inte att beskriva. Man blir sjukt besviken över den fuktiga kylan ihop med gråheten som lägger sordin på stämningen. Jag vet inte varför vi svenskar ska prövas så hårt just på våren, men så är det. Värmen är oerhört långt borta eller kommer fläckvis. Dottern skulle haft loppis på lördag men det lär inte bli av, då det ska regna mer än det torde vara möjligt.

Annars tog jag en koncentrationsdag i går. Alltså efter lektion gick jag först på möte med ett webb-makar-företag för RFSUs räkning, sedan tog jag mig till Balance av alla ställen, eftersom jag fått gratis-prova-på-träning där. Jag sprang 30 minuter på löpband och sedan hittade jag ett tomt yogarum där jag gjorde solhälsningar och några stående. Spegel! Det är det aldrig på Yogashala säger jag bara. Därefter satte jag mig på bibblan och redigerade en massa text, och så stack jag på bokcirkel. Även där fick vi anledning att prata om yoga fast med helt andra vinklar.

Den här idiotiska idén att man yogar för att hitta Sig Själv. Sitt Inre Jag. Nej, nej och åter nej. Det är inte alls vad yoga handlar om. Den yogiska filosofin talar om ett Inre Jag som inte har ett enda skit med din individuella person att göra. Det inre jaget är alltet. Med det inre jaget menar man allt levandes själ, det är den totala motsatsen till individen. Den säger bara att det finns något i det levande som aldrig förändras, och det är gemensamt för allt, då pratar vi inte ens allt i form av människor, utan även djuren och naturen. Allt som har liv, allt som är beroende av solljus för att existera.

Nåväl. Vi kunde enkelt ta pendeltåget hem, somnade vid elva men måste tyvärr upp i svinottan, 6.30, tog mig till Hornstull, intervju från 7.20 och till nu. Är på kontoret. Älskar att vara på kontoret.

Bokslukerska forever

Jag gjorde det igen i går – föreläste. Och hade ångest men denna gång var den inte enorm, eftersom jag FÖRBERETT mig överdrivet mycket, repeterat och repeterat det jag ska säga, trots att jag redan sagt detta så många gånger. Jag for raka vägen från kontoret till tuben, lämnade cykel där och drog hela vägen ut till Lidingö. Där fick jag ställa upp mina grejer, det kom cirka 20 personer och lyssnade i Hersby gymnasiums aula, vi hade en lång och intressant diskussion, sedan begav jag mig tillbaka in mot stan. Utanför skolan stod ett vackert träd, det var faktiskt magnifikt. Vid Zinken ringde Rebo så vi snackade medan jag handlade, hämtade ut en tröja jag impulsköpt på nätet samt cyklade hem. Där hemma hade F gjort nyttiga våfflor med morot och potatis i, det var gott, och så kollade vi tv till ganska sent så jag skippade att gå upp 5.30 och tog en soft morgon. Det kan vara som yoga i sig.
Packade väskan och gick till jobbet, det vill säga RFSU. Snart är artikel färdig för ivägskickning och annat jox. Snart börjar helg. Jag ser extra mycket fram emot denna helg måste jag säga. Även om jag måste tentaplugga. Läsa böcker är inget jobbigt för mig, det är lite som semester (åtminstone när jag förstår vad det står).

Överlevaren från Eskilstuna

Det gick! Jag klarade det. Tycker inte själv att jag gjorde perfekt ifrån mig, eftersom jag liksom kämpade så och var ospontan och ibland undrade var tråden var, samt råkade säga själva poängen innan jag sa det som var vägen till poängen och så vidare. Men jag klarade det, herreje så skönt.

Efteråt kom folk fram och pratade, en del sa att det var bra, det var det ju inte men ändå snällt. Jag fick också en fantastiskt bra present: En kniv med mitt namn ingraverat! Vettigaste presenten ever (kniven alltså, ingraveringen var ju mer lite skoj).

Sedan stack jag mot Eskilstuna station och firade mig själv med en öl på ett sunkhak, den satt där den skulle. Var hemma före 20 och fick laga pasta med vitlök och försöka hjälpa dottern att köpa saker som är det enda hon tänker på, men när vi sa så blev hon jättearg och ledsen och tyckte att vi jämt klagade på henne och vi fick dåligt samvete både F och jag.

Barnen sov, jag kollade lite på en film om Hannah Arendt som var jävligt cool. Just det här att vägra se allt svartvitt. Det finns ingenting jag gillar så mycket som det.

Ja, så blev det morgon och jag stack till shalan och fick träna, hade noll och ingen energi men är inte direkt förvånad över det om man säger så (medan jag satt och väntade på min tur att föreläsa på konferenscentret skrev jag färdigt en artikel, den här veckan har jag bara levererat, levererat och levererat, det är inte klokt).

Föreläsningshell

Då var det dags för lite präktig ångest igen, jag ska åter föreläsa om min bok, jisses att det fortfarande bokas in föreläsningar om den alltså! Jag blir helt personlighetsförändrad, kan inte fokusera och kroppen svajar omkring helt hoppig med pulsen otäckt hög. Det är en så otroligt otrevlig känsla. Men det är så här jag fungerar och det finns inte mycket att göra, åtminstone inte nu för jag är anmäld och jag ska prata, det är bestämt och går inte att ändra på, dessutom ska jag utsätta mig för det är det enda sättet att få ordning på detta.

I går efter mitt nya jobb skyndade jag hem och lärde sonen att göra sin egen varma macka, han gick på träning men kom tillbaka en halvtimme senare för damlaget behövde planen, då kunde han äta den inkokta laxen jag hade lagat, laxen gillades men den goda dillmajonnäsen dissades. Så gick dottern på träning och jag cyklade till Yogashala för att följa med på min lektion, men dottern ringde när jag kom in, hennes träning var inte träning. Vi hade glömt att de skulle gå på dammatchen i stället för att träna! Det håller på att blir riktigt kaos nu kring barnens träningar, vi klarar inte längre att hålla ordning på någonting. Tränaren hade stått och väntat förjäves, och förra helgen glömde vi anmäla dottern till match, helgen innan hade F glömt att han anmält sonen till match. Vi skulle behöva anställa en gratis sekreterare som tar hand om all organisering kring deras aktiviteter plus vet exakt var all utrustning finns hela tiden.

Men jag kunde cykla hem lite tidigare och hemma var barnen, de fick lägga sig. Pratade lite om att syrrans katt har cancer, det gjorde sonen väldigt ledsen. Sedan festade jag till det genom att skriva en artikel som borde blivit klar i måndags, den blev inte helt klar nu heller, så vid 23 kom F från sin aw med JDs Per och jag la mig strax efter. Upp sju och rodda barnens frukostar inklusive påminna om gympapåse, aktiviteter med mera, och så sitta med vrålångest och gå igenom min föreläsning, åka till Centralen och fortsätta ha vrålångest, åka tåget till Eskilstuna med vrålångest. Förutom sekreterare behövs en ambulerande hobbypsykolog som kan följa med mig när jag ska utsätta mig för föreläsningshell.

På väg igen

Åker hem igen efter ytterligare en resa till Göteborg. I går kom jag på eftermiddagen, spenderade ett par timmar på Göteborgs station, åt en vidrig, vidrig vegansk hamburgare på O'Learys, tro ingenting på det där med att deras barbecuesås är legendarisk! Legendarisk i betydelsen att det smakar helvete i så fall.

Ja, sedan fick jag ta Blå express-buss hela vägen till Särögården, under tiden lyssnade jag på podd, det gör jag inte ofta, det var Yoga Girl som pratade om sitt förhållande till alkohol på Fyllepodden, mycket intressant. Och så blev det som så att jag föreläste. De visste inte hur många som skulle komma men sedan blev det oväntat många, kanske hundra personer. Som vanligt var jag rättså nervös, som vanligt gick det ändå bra, och blev mycket intressanta diskussioner efter. Väntade i tre kvart på bussen in till stan, läste Harpers Bazaar, och så kom jag till B och A vid tiotiden. Hann prata kort med B innan alla vi vuxna kraschade av trötthet, fast jag såg allra sista Rita-avsnittet först. Så vaknade jag utvilad kring 8 och hann äta god frukost med B samt promenera mot stationen med lilla B i barnvagn. Sista biten fick jag ta spårvagn för att hinna i tid. Snart är jag hemma igen. Och ska absolut inte åka någonstans på länge, länge.

Ana på Operan

För övrigt kan alla göteborgare snart se mig tala på scen! Huvaligen... Men här är i alla fall informationen. Gratis inträde, bara en sådan sak!

Skriverierna kan börja

Stack från kontoret och till min fortsättningsyogaklass i går eftermiddag, via Granit där jag köpte gummisnodd att sätta upp saker med, och via Juiceverket där jag träffade gammal Uppsalakompis Jallo. Fick skynda till Hälsans hus, men väl där bestämde jag mig för att delvis anteckna, och mest följa the flow av lektionen. Det är intressant att arbeta upp en kroppens och minnets kunskap i stället för att prestera/komma ihåg genom skrivande, tycker jag. Ett annat perspektiv.

Så fick jag bege mig hemåt, försökte skynda mig för jag trodde att F inte hunnit hem än, men så stötte jag på föräldrar längs vägen som berättade om föräldramötet som F var på, pratade på om klassresa och annat jox, till sist kom jag till ett fullt hem, där det även fanns köttfärssås och spagetti som jag åt framför ett program om Zlatan. F berättade att barnen ska lära sig att resonera, resonera, resonera. Det jag skrivit i min bok om – att barn i dag bara lär sig att ifrågasätta UTAN ATT FÖRST HA LÄRT SIG GRUNDLÄGGANDE SAKER som skulle kunna göra ifrågasättandet lite mer intressant. Om de bara fått i sig lite kunskap först så skulle universitetslärarna få slippa det "lösa tjafs" som de anser pågår på föreläsningar och seminarier i senare faser av ungdomarnas liv.

Nåväl, vi såg på tv, la oss, barnen var uppe när jag vaknade och jag begav mig förstås till shalan innan jobbet. Fick göra en asskum sak: Stå upp och gå därifrån till brygga! Hjälp säger jag bara. Från shalan till nya kontoret, väl där prokrastrinerade jag allra mest. Så kom JD och vi åt lunch på Nem nem quam. Men nu jävlariminlilla låda. Inom två timmar ska en text vara klar.

Tänk för guds skull inte själv

Nej men det gick ju bra (igen!!! surprise surprise) att föreläsa, även om jag var nervös innan och darrade på rösten när jag började prata. Det som slår mig varje gång är att det jag har att säga verkar vara nyheter för dem som lyssnar. Alltså att jag faktiskt tagit reda på saker som folk känner att de har nytta av att höra.

Sedan pratade Sven-Eric Liedman, en legendar, samt Carl Heath, framtidsforskare, efter mig och det blev en mycket intressant och givande mix med oss tre tillsammans. Lokalerna är fantastiska, ni som kan borde söka stipendium på Jonsereds herrgård, det är otroligt vackert och lugnt ifall man behöver sitta och tänka eller analysera eller omvärdera eller vara osäker eller göra annat som i dag framstår som samhällsomstörtande. I vårt samhälle finns ingen öppen diskussion utan mer Vem har rätt! Vem har fel! Och åsikter som är kristallklara. Aldrig får vi tvivla. Vi lever i så mycket dumhet så att jag blir mörkrädd. Men dumheten lyste med sin frånvaro på seminariet i går, vilket är upplyftande. Så fikade vi och jag fick taxi till stationen och åkte ett tåg som givetvis blev försenat. Barnen hade somnat när jag kom efter tio, men F och jag såg äntligen klart på Orange is the new black säsong 3. Är det slut nu? Vi får se.

Vaknade vid åtta och tränade inte. I stället har jag till Fs förfasande ställt upp mitt preliminära kontor på köksbordet. I dag ska jag arbeta så snabbt det bara går. För vi har lovat barnen Gröna lund, så här den allra sista dagen på sommarlovet.

Sitta i det självlysande

I dag kom äntligen våra stolar! Äntligen! Helt otroligt, har väntat i 1,5 år på dem. Jag ska förstås fota och lägga ut men det är allra bäst att göra nattetid (de är nämligen självlysande). Annars var F och jag hemma igår och klämde tv-serier, men jag kunde inte riktigt känna mig lugn på grund av 1. föreläsning och 2. att jag aldrig får till det med mina finska intervjupersoner. Lugnet jag kommer att känna när jag får in alla intervjupersoner! Det blir magnifikt.

Lugnet för föreläsningen kunde jag känna redan kring 15-tiden idag. En dag som började halv sju med yoga, i superfull lokal, så fick jag städinstruktioner till shalan och sedan så cyklade jag hem och där duschade jag och så kom F och M med stolarna, jag åt i flygande fläng och tog med mig min kaffe i bilen med F och M och så blev jag släppt vid Zinkens T-bana och åkte till Kungsholmen. Gick via Överskottsbolaget till St Eriks gymnasium, där jag föreläste om min bok. Jag glömde vissa saker och tappade mig lite ibland men på det stora hela gick det utmärkt, och de var nöjda och massa folk köpte dessutom böcker av mig. Att det alltid ska vara såhär – jävligt innan, skönt efter.

Sedan tog jag 3an hem i solsken. F var hemma och vi ska vandra kring Årstaviken, om bara jag får ett litet jobb klart så...

Allt gick bra

Det gick faktiskt bra att föreläsa i går på skola på Lidingö, trots nervositeten. Jag hade även en workshop med bra verktyg man kunde använda för att vända på saker och ting, och roliga frågor och förslag kom upp. Vid 19 avbröts föreläsningen och jag åkte hem, totalt slut och hungrig. Hemma fanns noll mat men jag åt några böcklingar som mina föräldrar lämnat i kylskåpet och såg på tv när barnen lagt sig. Lite Bloodline på det och så sova, men vakna kl 6 av stress, dottern vaknade också för tidigt. Iväg till yoga, hade sträckt mig i nacken och fick köra väldigt försiktigt samt avbröt efter navasana, duktigt av mig att INTE GÖRA KLART yogaserien.

Sista artikeln för denna vecka skall skrivas i detta nu. Den måste bli klar i dag. Vi håller tummarna för det folks.

He aint heavy

...He's my brother. Är sången jag lyssnar på just nu när jag far bort igen, åter för att jobba i Göteborg. Tåget är försenat och långsamt så det blir intressant att se ifall jag kommer fram i tid för min föreläsning, men av någon magisk anledning så orkar jag inte bry mig (för att jag gick upp 5.50 i morse?) och jag är inte nervös heller. Däremot tycker jag lite synd om mig själv för att det inte finns tid att sitta och glo ut genom tågfönstret alternativt läsa Lysande utsikter. Nej jag måste skriva artikel. Oj stackars mig som har världens roligaste jobb (även om jobbet är utrotningshotat).

Kan aldrig få nog av vyn när man stannar till i Södertälje dock.

Grå november

Det gick bra i går, till sist. Jag kom in som sista "aktivitet" under läkarlinjens lärares konferensdag, pratade i cirka 45 minuter, hade frågestund och sedan fick jag vara med på deras mingel, middag och bo kvar på hotellet eftersom det ändå inte gick att komma hem samma dag. Det var väldigt skönt med ett eget rum. Innan jag pratade hade jag en timme för mig själv, då jag yogade på rummet, och läste lite. Sedan föreläsning, sedan hänga med läkare, som var oväntat roliga, så tillbaka strax efter tio. Läser och läser en bok just nu: "Och i Wienervwald står träden kvar". Först tänkte jag äsch, eftersom jag önskat mig att historien kunde varit mindre faktaspäckad och fokusera mer på själva familjen: Föräldrarna som skrev och skrev sina brev och skickade dem från Wien, till sin son Otto, 13 år. Han var ett av de 99 barn som fick åka till Sverige på nåder 1939, trots att Sverige ville gå på tyska linjen. Föräldrarnas brev var fulla av tystnad, saker som inte kan sägas men som sägs mellan raderna. Hur en efter en i lägenheten försvinner, till olika "arbetsläger". Så slutade breven komma till sist. Ja, som ni förstår blev boken ändå väldigt gripande till sist, föräldrarnas längtan efter sitt barn, barnet som sakta förstår att de inte kommer att komma till honom. Kriget hade slitit dem isär för alltid. Bra skrivet också om föräldrarna, hur deras tid i Wien spenderades för att spenderas, när de inte kunde lämna hemmet – allt var förbjudet att göra för judar till sist. Utom att vänta in döden.

Det var då, 1930- och 1940-talet. Nu har vi nu. Rassar i riksdagen.

Det är som att vi måste leva detta om och om igen. Som att vi aldrig kan bli av med rasismen.

I morse vaknade jag vid 7, åt frukost och sedan packade jag ihop för att kunna titta lite på det fina Vadstena, klosterhotell, slott, klostret, Vättern. Det var nästan skrattretande grått, men fridsamt och vackert.

Sedan tog jag buss genom regnigt landskap till Skänninge, där jag gick en sväng till Överskottsbolaget som en av läkarna tipsade om, och så vidare med tåg till Mjölby, därifrån X2000-tåg hemåt. Väl i Stockholm åkte jag inte hem utan tvingade mig via Hötorget/Lindex till Weibulls där jag handlade växter och krukor för 700 spänn.

Det måste bli något gjort hemma! Det är mitt mission.

Två kvar!

Då har jag gjort en av de tre allra sista föreläsningarna den här hösten, vad jag vet. Jag deltog på studiedag som lärarna på Fenix kunskapscentrum (en gymnasieskola) hade så här på höstlovet, pratade om boken, de delade in sig i grupper och så hade de diskussionsworkshop. Det blev som vanligt bra och givande diskussioner. Det är väldigt kul att prata idéer och förändring när det gäller något så viktigt som ungas framtid.

Jag kom i måndags, kom fram lite extra sent och gick till Stora Hotellet intill stationen i Jönköping, som i sanning gör skäl för sitt namn. Man vandrar och vandrar i gigantiska korridorer, till sitt rum, och väl där tänker man "jag är ensam i ett jättestort hus i Jönköping" och så kanske man lämnar en lampa tänd någonstans för att kunna sova halvokej. Upp klockan 6 för att hinna äta frukost. Gillade verkligen frukostbuffén, den var swell. Så hämtade läraren M upp mig och körde mig till aulan. Det var omkring 30 lärare som deltog, så kul med blandningen mattelärare, snickerilärare, gympalärare, svensklärare och så vidare. Jag förstår J K Rowlings. Skolvärlden är en underbar plats att skildra i romanform. Allt så komprimerat, till synes stereotypt, men där under ytan öppnar sig djupen. Det värmde framför allt med den lite blyga verkstadsläraren från yrkesprogrammen som sa att han kände igen så mycket och att han blivit inspirerad.

Tja, så bar det av med tåg+tåg+tåg mot hemmet. Så fort jag har dötid pluggar jag såklart. Försöker fundera över om jag håller på att tråka ihjäl mig själv med nationalekonomin. Men jag kom fram till att det kanske på ytan verkar tråkigt, och det är otroligt svårt och motigt. Men det är inte destruktiv-tråkigt. Det är någon slags uppbygglig tristess, med en belöning någonstans långt där framme, om jag orkar kämpa på. Nämligen 15 högskolepoäng som kanske kan göra mig till samhällskunskapslärare, någon gång, någonstans. (Kom på en fantastisk sak med läraryrket: Det kan ju i princip utövas var som helst! Det kan även journalistyrket visserligen, bara det att ingen längre betalar för journalistiskt arbete, så fuck that.)

Föreläsaren ränner runt

Jag föreläste för kanske 50-60 personer i Helsingborg i går. Fick gå väldigt långt, det är svårt att se på GPS! Det är väldigt läskigt och roligt att föreläsa, men det kom fram flera efteråt som tyckte att det var bra. Vi får väl se. Sedan blev det lite haveri med taxiservice efteråt, tydligen kom två bilar!? Jag vet inte. Kom till Ängelholms flygplats i tid i alla fall, kunde ta sista flyget till Bromma som gick halv åtta. Det är lite väl långt bort Helsingborg egentligen, annars verkar folk väldigt trevliga där.

Hemma sov barnen, pratade med F och såg som vanligt Homeland. Så var det upp sju och prata med barnen, och så skulle de iväg och jag iväg. Yogade 1,5 h, jobbade, åt lunch med Jon på Shanti. Så försökte jag få till arbete så gott det gick men jag hann inte alls det jag hade hoppats. Nu är det nästa föreläsning! Uppsala i dag. My hometown. Där lär man aldrig bli profet. Men det vill jag heller inte bli.

Psykologi, sociologi, och så jag

Jag pratade på ABF Folkets hus i går, efter att ha arbetat intensivt på tåget hela vägen till Göteborg. Faktum är att när jag klev på tåget hade jag klarat av de två översta punkterna i min att-göra-lista, men sedan kastade jag om punkt fyra och fem, vilket betydde att jag bara hann med att skriva den stora artikeln samt mejla ut den innan det var dags att gå av tåget. Då gick jag raka vägen till Kent och fick mig en riktig Marilyn Monroe-frisyr. Sedan satte jag mig på språkkaféet nära och väntade på K, samtidigt som jag fixade punkt fyra till sist. Fikade lite och sprang sedan till Trappan, nervös som få. Vi satt med en journalist-psykolog och gick igenom det samtalet skulle handla om, sedan var det dags att gå upp på scen. Jag och två till, en sociolog, en psykolog. Samtalet blev långt och roligt med många vindlande höjder och dalar. Så kul att folk i 70-årsåldern var där, liksom folk i gymnasieåldern! Cirka 250 personer trodde de att det hade kommit, det var packat i salen. Jag gjorde en miss som inte tog fram mina böcker och visade att de gick att köpa men det blev lite rörigt precis innan och jag är ju mest av allt i scenskräck innan framträdanden, så det fick bli vad det blev.

Sedan tog vi en öl på Bishops Arms, Järntorget, jag bjöds även på mat. K fick gå efter en stund men jag satt där med arrangörerna och pratade om samhällsutvecklingen till efter 23, då gick jag till mitt hotell men fick ingen nyckel, så ägarinnan fick gå upp och fixa det trots att hon skulle upp kl 5 dagen därpå. Sov gott på mysiga Lilton, åt frukost och pratade med F om att vår son kanske betett sig illa i skolan. Så var det bara att hoppa på spårvagnen och ge sig iväg mot nästa tåg. Nu är jag i Helsingborg på min lilla turné. Lika nervös i dag igen.

Men har faktiskt fått till min redigering, nu återstår bara att skriva om en text jag skickade i måndags, kanske få till två små texter och så vidare och så vidare.

Jag vill så gärna göra ingenting. När kommer det? Aldrig?

Böcker på hög

Är på jobbet igen, äntligen! (Med en hög av mina Generation Ego-böcker bakom, har köpt dem och måste sälja dem annars går jag back.) Gillar ju mitt kontor men det blev inte många timmar på kontoret förra veckan. Jag och M sitter och funderar på om man verkligen riskerar att bli alkis längre. Skulle man i så fall inte redan blivit det? Fast å andra sidan, om ens familj dog så kanske man skulle ta till flaskan. Vi diskuterade fram och tillbaka och kom fram till att kanske då en periodare, eftersom det verkar så jobbigt att vara bakis varje dag. Det är rätt jobbigt att vara full också, anser jag.

Annars har helgen vigts åt fotbollscup. Fast på fredagen mötte jag barnen vid Skatteskrapan och vi var på Bar Central redan vid 16.30, åt wienerschnitzel, F kom, så kom M&N samt deras vänner. Men vi måste hem redan vid halv sju för sonen måste absolut få se en hel film och ändå lägga sig 20. Jag ville ju vara med barnen nu när jag flänger som jag gör, så jag cyklade efter deras buss. Så på lördag morgon blev det upp jättetidigt för sonen och mig, vi mötte klasskompisar vid 4ans hållplats 7.30 och första cup-matchen var kl 9.30. De spelade fem matcher och förlorade varenda en. Själv satt jag i solen och pluggade. Lunch mellan två matcher, intogs på lokal pizzeria där de fick panik av så stor beställning. Så de sista matcherna. Vid 16-tiden kunde jag och sonen bege oss hemåt. Var helt slut, den tidiga morgonen tog ut sin rätt.

Så kom barnens mormor, vi fikade och åt pang-pannkakor som jag gjorde, samt lite rester. Sedan pluggade jag lite till, och så när barnen lagt sig såg F och jag Homelands första avsnitt.

Söndag gick sonen och jag upp lite senare och ut igen, till Stureby, där spelade de en match som de också förlorade. Det var faktiskt bra för då kunde vi åka in till stan och sonen kunde vara med och spela bowling som var en klassaktivitet. Jag pluggade, förstås, sedan hem via kebabställe och så stack jag till universitetet för duggan var mellan kl 17 och 19. Jag var klar ungefär 17.40 men tyvärr fanns två eller tre frågor som jag inte riktigt visste svaret på. Så antagligen klarade jag inte tentan trots allt pluggande! Ränteparitet säger jag bara.

Hem och softa, äntligen. Läste Knausgårds sexa. Gillar det ambitiösa projektet att reda ut Hitlers ungdomsår. Vi-et, jaget och du-et. Hitler hade bara två lägen - jaget och vi-et. Duet var inget för honom, det blev för svårt.

I morse upp och till yogan, fick till 1,5 h träning och nu ska jag tokjobba! Fort och intensivt. Klarar jag bara det jag ska i dag och imorgon kanske det faktiskt kommer att lugna ner sig.

En tredje klassens medborgares dag

Otroligt fint på Jonsereds herrgård, dit jag skjutsades från hotellet i går (de har ett stipendium man borde kolla in). Låg på en höjd med utsikt över vattnet, och jag måste säga att oktober är den bästa månaden att vara i svensk natur på. (på?) Marken är illgrön men löven i gult rött och orange har börjat falla och skapar fina färgprickar i det gröna.

Vi hade också ett bra samtal, efter att jag gjort min presentation. Spännande och givande, så många intressanta forskare och andra som kunde ge input. På det god mat och fika. Fick skjuts tillbaka till stan, tog en öl för mig själv på Clarion Post, var helt slut i huvudet och satt och bara läste för nöjes skull. Syndigt! Så på tåget men lyckades hoppa på fel vagn och fick flytta mig och flytta mig tills jag inte orkade mer (så otroligt dumt att man inte inifrån X2000-tågen kan se vilken vagn man är i!!), och då fick jag slå mig ner i första klass trots att det inte var min klass egentligen. Jag är typisk andra klassens medborgare, skulle jag säga. Med tanke på min ekonomi kanske mer tredje klassens till och med.

Men på tåget pluggade jag naturligtvis, tyvärr hamnade jag återigen i att ingenting förstå: Dessutom insåg jag att glömt vad jag läste i början av veckan. Det är fyrtioårshjärnan, den har sina upptrampade vägar som fungerar men de nytrampade växer igen fortare än kvickt. Jag kunde BNP-deflator! Nu har jag glömt vad det är! Jag kunde multiplikatoreffekten och Phillipskurvan, men nu är det borta. Pust.

Kom hem vid 22 och då äntligen blev det sista delarna av House of cards, så nu kan vi släppa det och kanske sova mer. Trögt att gå upp kl 7, sonen hade klippt sig och börjat använda hårgele, men bestämde sig snabbt för att det blir mest vid festliga tillfällen, och dotterns gips var klippt. Själv tog jag mig till yogan fast jag inte hinner, men som vanligt får det livet att se ljusare ut. Mötte dessutom JD och gick igenom text.

Det är fredag i dag, men eftersom jag har tenta samt omkring 3 artiklar att lämna i början av nästa vecka så får vi ju se hur det blir med den här helgen...