Överlevaren från Eskilstuna

Det gick! Jag klarade det. Tycker inte själv att jag gjorde perfekt ifrån mig, eftersom jag liksom kämpade så och var ospontan och ibland undrade var tråden var, samt råkade säga själva poängen innan jag sa det som var vägen till poängen och så vidare. Men jag klarade det, herreje så skönt.

Efteråt kom folk fram och pratade, en del sa att det var bra, det var det ju inte men ändå snällt. Jag fick också en fantastiskt bra present: En kniv med mitt namn ingraverat! Vettigaste presenten ever (kniven alltså, ingraveringen var ju mer lite skoj).

Sedan stack jag mot Eskilstuna station och firade mig själv med en öl på ett sunkhak, den satt där den skulle. Var hemma före 20 och fick laga pasta med vitlök och försöka hjälpa dottern att köpa saker som är det enda hon tänker på, men när vi sa så blev hon jättearg och ledsen och tyckte att vi jämt klagade på henne och vi fick dåligt samvete både F och jag.

Barnen sov, jag kollade lite på en film om Hannah Arendt som var jävligt cool. Just det här att vägra se allt svartvitt. Det finns ingenting jag gillar så mycket som det.

Ja, så blev det morgon och jag stack till shalan och fick träna, hade noll och ingen energi men är inte direkt förvånad över det om man säger så (medan jag satt och väntade på min tur att föreläsa på konferenscentret skrev jag färdigt en artikel, den här veckan har jag bara levererat, levererat och levererat, det är inte klokt).