Nöjd med mig själv

Ja nu har jag åstadkommit en hel del på mitt Projekt. Har hittat en jättebra arbetsplats på ett känt ställe, nämligen F:s pärons gästhus.

Vi har dessutom sovit hur mycket som helst, värsta lyxen. Nu kanske jag slipper se ut som 55 fast jag är 37. Sömn är ju som bekant det enda som verkligen gör skillnad, för huden alltså.

F och jag sticker på BF-helg i storstan, barnfri helg. Barnen ska stanna här hos farmor och farfar, sedan ska de till sin mormor och morfar, innan livet som vanligt börjar igen, alltså dagis.

Jag har problem med italienare

Fy fan för italienska män, jag säger bara det. Jag har bott i Italien som ung tjej, det var som att befinna sig i ett fängelse. Vi vågade nästan aldrig röra oss själva i staden, man måste hela tiden värja sig för övergrepp, konstant vaka så ingen kunde ge sig på en. Det var faktiskt vidrigt. Folk här hemma säger ofta att de inte fattar vad jag menar, Italien som är så trevligt, men de har inte provat att vara 19 år och gå ut endast med några blonda tjejer. Jag vet att Italien är trevligt, de har kanske världens godaste mat och de flesta är väldigt snälla och tillmötesgående - såvida de inte är män mellan 12 och 50. Där måste jag säga att det har skett något slags hjärntvätt hos den italienska befolkningen. Så många män som förföljer kvinnor, varje dag, självklart inte alla, men en enormt stor andel, gör verkligen inte livet lätt för unga kvinnor. Men nu har de gett sig på fel tjej. Skönt att det blir lite debatt kring detta.

Resandefolket är hemma igen

Nu är vi hemma igen! Efter många dygn på tåg/hotell. Vi åkte från Ljubljana i förrgår, hamnade i München samma dag mot eftermiddagen (efter en tur via fina alptoppar, fick sån lust att bo på ett 1800-talshotell i Badgastein, men F tror att det kostar sjukt mycket), checkade in på vårt sköna hotell vars design F hatade, stack till kinesiska tornet något, där det fanns både lekplats och oändliga mängder tyska korvar och öl i stora sejdlar, detta var F:s val eftersom det var på hans födelsedag, sedan sov vi gott och åt frukost på rummet (jag handlade på stationen), och så iväg till Olympiastadion från OS 1972, F fotade själva OS-byn som nu är ett mysigt lite hippie-aktigt bostadsområdet, inte alls lika nasse-aktigt som i övrigt Munchen verkar vara, fan vad sura de var på barnen förresten, där badade vi i OS-bassängen och så vidare mot stan igen, tog oss till stationen och åt burgare och hämtade våra väskor och så iskallt danskt nattåg mot Köpenhamn (trots att det faktiskt i är 30 plus i Skandinavien just nu, otroligt nog), tåget gick sönder 10 min från stan, men vi hann ändå med X2000 till Stockholm och var hemma 17.40 ungefär. F försöker tvätta. Jag ska lägga barnen. Äter äntligen fräsch, hemlagad mat igen. Vad jag har saknat min egen matlagning!

Fortfarande semester

Ar nu tillbaka i Ljubljana och frekventerar slaktingar. Korde bil fran var by och hit i gar, en natt stracka pa typ 10 timmar. Tony var ganska knackt pa slutet och ville hoppa ur bilen. Jag hatar ocksa att aka langt i bil. Men F tror att thats the way. Han har en del volvo vovve och vad det nu var mer i sig (just fan, villa). Jag har cirka 2 promille volvo vovve villa i mig. Det ar inget jag valt, det ar bara sadan jag blev av omstandigheterna.

Har fatt till ungefar 2-3 springpass i veckan, korta, eftersom varmen nastan tagit kal pa mig. Nu ar det 4 veckor kvar till Midnattsloppet.

Annars har F och jag genomfort en stor sak, vi har skapat toalett dar det skulle vara totalt omojligt att fa toalett. Vi har skaffat ett kylskap. F fixade aven fungerande kok. Alla sager att jag har en dromman for att han kan fixa hus. Men det var aldrig min drom. Jag gillar det andra med honom. Nu skriker mina totalt hysteriska barn.

Tagluffen gar okej

Hej vi ar i Munchen och jag har 4 min innan jag loggas ut. Resan gar okej men ar stundtals kravande. Far se om det blir mer bloggande. Det blir varme i alla fall. Hejsalange

Så här ser en snart 40-åring ut

Ja, i dag tog jag ett jättekliv mot 40. Jag fyller alltså 37. Och vi åker på semester, så det kommer antagligen inte hända så mycket här i bloggen på ett tag.

Fick "I en klass för sig" av F i födelsedagspresent, och en hel del teckningar av Nadia. Av Tony intet. Nu har vi äntligen packat färdigt. Vi ska tågluffa, det känns så galet. Välbekant fast samtidigt helt nytt. Ha en skön sommar alla!

Det finns feber och så finns det resfeber

Usch vilket dåligt tålamod jag har nu som förälder, jag bara ignorerar allt bråk och skrik och alla utbrott (alternativt får själv utbrott som barnen skräms av, som tex när de hade spritt ut varenda superviktiga tågbiljett över hela sovrummet). Jag är inte cool inför resor, jag är en resfeber-person. Däremot när tåget/flyget/bilen/båten/cykeln börjar rulla iväg, brukar jag lugna ner mig och gilla läget.

Vi åker i alla fall alldeles inom kort. Bort från regniga Stockholm, till superheta Kroatien (och Slovenien, vi ska hälsa på släkten på vägen faktiskt). Vi tågluffar ner, det är helt speciellt. Vi får se om det blir helvittesresa eller underbart. Kanske lite av varje. Mycket sova på tåg ska det bli i alla fall.

I dag har jag lagat min egen födelsedagstårta, det blev en mandel- och citronkaka med yoghurtglass (Aujalay igen). Nu tror jag att jag ska unna mig en jogg, mitt i resfeber-packandet. Ungarna ser på tv. Belinda o Sasha var här en sväng och åt amerikanska pannkakor. Semester brukar betyda mjölmat in absurdum.

Nej, ska ut och smöra lite för ungarna framför tv:n nu så de fortfarande vill ha mig som förälder. Hasta luego.

Med rumpan i tv-soffan

Sitter tryggt förankrad i tv-soffan och spanar på Ernst. F kallar honom kretin. Helt speciell är han i alla fall.

I dag har följande skett:
Vi gick upp vid halv åtta eller så, inte snabbt nog, Tony hann pissa på golvet. Frukost och diverse tjafs senare började familjen samla ihop sig för Dagens utmaning: Köpa biljetter till Europa. Och det var verkligen en pärs. SJ: största resebutik, i landets huvudstad, har en endaste kasssa öppen för internationella resor, i juli månad! På våra 6 nummer gick det 100 nummer på inrikesresorna. Barnen hann flippa fem tusen gånger, samt kissa ner sig (Tony återigen). Sedan splittrade vi på oss av överlevnadsskäl och Nadia och jag kutade i regnet för att fixa följande:
1. Ett par badbomber till Nadia.
2. Snyggare svarta badbrallor till mamman.
3. Joggningsbh till mamman.
4. Kanebo 38 grader-mascara till mamman.
5. Tuschpennor till barn.
6. Klackskor i "glas", alltså plast, till Nadia.
7. Målarbok (Cars) till Tony a.k.a. Mr Piss.
8. En present till F.

Sedan var vi båda trötta och tog tuben hemåt. Väl hemma började vi laga lite mat. Belinda och Sasha kom, vi åt pizzor med grönsaker och goda grillspett (Markus Aujalays bok igen, "Med mkt grönt") och diskuterade dagens röda khmerer, alias de duktiga feministerna (jag kan förklara detta när jag inte längre har semester). Nadia började helt utan diskretion fråga när våra gäster skulle gå, eftersom hon var så sugen på att börja bomba i badet. Så när de gått blev det champagne-bomben, F, Nadia och Tony fick njuta av detta. Därefter la jag dem och så är vi tillbaka i tv-soffan.

Iskalla svenska sommar

Firade mig själv i går. Lite grann, med några vänner, på Nyfiken Gul. Det var IIISKALLT. Fy satan vilken konstig sommar vi har. Vädret förändras på några timmar, från asfint till regnigt, varmt till kallt, men, framför allt, aldrig riktigt riktigt varmt.

Nu ska vi till Centralen. Håll tummarna för oss. Vi har varit så sena i planeringen så vi kan hamna i problemos. Återkommer.

Ett löfte att glädjas åt

Jag har lite bloggfrossa just nu, om ni ursäktar. Men jag hittade ett fantastiskt citat av Terri Eriksson, som för övrigt kallades in på Aftonbladet medan jag jobbade där våren 2000. Jag vet, det är nästan ett decennium sedan men i alla fall. Terri har listat floskler för dagens föräldrar (samla poäng i sandlådan när du tjuvlyssnar), och jag kan inte länka eftersom man fastnar på aftonbladets webb på något vis då och det vill jag verkligen inte:

"'Småbarnsåren kommer aldrig tillbaka'- 3 poäng
Ett totalt tomt mantra som ändå upprepas gång på gång av sönderstressade föräldrar med håret på ända. Vad menar de egentligen? Det låter som ett ganska skönt löfte i mina öron. För den som inte visste det kan jag meddela att inte heller 27-årsåldern kommer tillbaka. Det vet jag av egen erfarenhet. Men inte tjatar jag om det i parken."

Det var just det där "det låter som ett ganska skönt löfte" att småbarnsåren aldrig kommer tillbaka som jag uppskattade. Jag och Terri står på samma sida där, kan man säga. Hejdå, småbarnsår. Varmt välkomna, störrebarnsår.

Lek-konversation just nu

Tony (föreställer prins Erik och lägger sig på golvet): Ariel, jag dör snart.
Nadia (föreställer Ariel): Okej, jag kan begrava dig, under jorden.
Ariel-Nadia hämtar en sjal och lägger över Tony-Erik.

Nadia: Är den för stickig?
Tony: Nja...

Nadia hämtar en filt i stället.
Nadia: Ingen kan komma upp och hämta dig nu. För du är död nu.
Tony: Uäuäää.
Nadia: Tony, du kan inte låta.
Tony: Zzz puh...
Nadia: Dö då.
Tony: Ja, jag måste ligga.
Nadia: Om du är död, då måste vi begrava dig.
Tony: Men jag sover./tio sekunder senare/ Nu är jag vaken!
Nadia: Är du chefen eller?
Tony: Nej.
Nadia: Nu har jag min vita kappa och det är morgon. Jag ska gå.
Tony: Jag vill att du ska gå.
Nadia: Nejtack. Jag ska faktiskt gå och handla lite grejer.
Tony: Jag vill ha godis och glass.
Nadia: Det ska du få men du får inte följa med. Stanna hemma nu med mamma... nej förresten, med pappa (jag) som sitter där vid datorn.

Nadia är tillbaka.
Nadia: Är du död nu?
Tony: Nej nej.
Nadia: Här är glass (en ballong) och godispåse (en kudde). Jag har köpt bilar till dig. Nu går jag ut och köper mer bilar. Fast inget mer glass, inget mer godis. Du får inte följa med den här gången heller. Du får stanna hemma med pappa. Jag ska ta alla bilar från affären.

Plötsligt på landet

Nu är jag på landet plötsligt, hos F:s föräldrar i Rasbokil, åkte raka vägen från jobbet på mama, med Tony och F. Jag fick springa från mama för att hinna med pendeltåget som gick 16.17, fast då visste jag inte att det var försenat till 16.40. Hade jag vetat det, hade inte följande behövt hända:
1. Jag sabbade handtaget till min fina grandpa-väska (den fastnade i vagnhjulet). Dock fungerar den fortfarande, men jag blev ledsen. Försöker tänka att väskor blir snyggare slitna, eller kanske avslitna.
2. Jag tappade bort min systers ena örhänge, som jag dessutom snott utan att fråga (vilken tur jag har att hon aldrig läser min blogg nu) - det var turkost med små pärlor. Den som vet var man hittar sådana kommer att få en medalj. De ser ut som på bilden fast med endast turkosa pärlor, inte genomskinliga, som hänger i en druvklase-form.

Hur som helst. Nu börjar semestern. Familjen är samlad. Vi ska försöka boka biljett söderöver i dag. Får se hur det går, om det går.

Semestern börjar alldeles snart

Tony är hemma. Jag joggade genom stan för att träffa honom i Tanto. Men det var fruktansvärt jobbigt eftersom jag hade väskan med mig och det var galet varmt. Fick gå en bit. Väl hemma badade vi och åt ratatouille som mamma lagade, med slovenska goda korvar.

Nu ska Tony lägga sig. Han kissar inte längre i blöja! Som en ny liten pojke som kom. I morgon jobbar jag sista dagen den här våren (på mama). Sedan börjar semestern.

Tomma gator i Stockholm

Tony däremot längtar efter oss. Han har varit lite ledsen, åtminstone i går, så han får komma till oss i dag. Allra mest längtar han tydligen efter Nadia visserligen. I går efter jobbet stack jag till F:s lokal och såg deras fina lapptäcke i plywood (ska bli klädställ i Pub-varuhuset). Sedan stack vi till Pappa Rej eller vad det heter, åt gott och pratade. Sedan hem och sova. I dag vaknade jag i normal tid och stack till jobbet med city-bike. Det funkar bättre nu. Det är skumt med den här busstrejken. Gatorna känns tomma.

Mamma, vi ses om nio tio dagar!

Pratade nyss med Nadia, som är hos sin farmor på landet. Hon föreslog att jag skulle hämta henne om 10 dagar. Jag tyckte 2 var absoluta max. Vi får se vad F säger. Men man är inte överdrivet populär direkt... Jaja.

Helvetes jag vaknade en timme tidigt

Okej. Jag lyckades mixtra med min supergamla klockradio i går så jag ställde klockan EN TIMME FÖR TIDIGT!! Trodde jag hade ganska bråttom. I stället vet jag nu inte vad jag ska göra. Jag som var så trött och skulle behövt sova lite till. Nu får det bli tidig sänggång i kväll.

Som sagt, jag önskar mig verkligen en ny klockradio. En vars volymknapp fungerar. En som inte ställer om TIDEN när det är ALARMTIDEN man försöker ställa.

Var på Riche med Martin, Oskar och gamla Journalisthögskole-klasskompisen Kajsa i går (efter ett möte med Rebecka när vi gick igenom våra Projekt, mycket bra och givande). Det var najs. Runt omkring oss en massa modemänniskor. Det är ju modevecka i Stockholm. Lång, anorektisk och med flackande blick = fotomodell. Kort, anorektisk och med hård blick = en modeskapare/stylist/annan som jobbar bakom kulisserna.

Gå och se SATC, tjejer!

Jag har ett tillägg till önskelistan: En klockradio. Min nuvarande är nästan lika gammal som jag och den kan inte få in någon radiokanal utom på jättehög volym.

Cyklade till jobbet i morse, är annars bussberoende och chaufförernas strejk började ju i dag, men det var kaos med Stockholm City Bikes (på grund av strejken) så jag kunde inte lämna tillbaka cykeln, räddade det typ 15 min innan jag hade fått en prick. Har jobbat intensivt på mama men hann sitta en stund på Hötorgets trapp och äta en supergod kebab med sköna Caroline och Ann och prata om la vie, l'amour, med flera väsentligheter. Samt köpa nya solbrillor! Köpte två för säkerhets skull.

Sex and the City-filmen var riktigt bra. Alla som hatar den, hatar kvinnlig vänskap. De står kanske inte ut med tanken att tjejkompisarna består när gubbarna går. Poor them.

En annan liten önskan jag har är den här vackra klänningen i storlek medium. Men jag får nog köpa den själv. Jag menar, vem bryr sig egentligen om lilla mig och min födelsedag, den är alltid mitt i sommaren och ingen är hemma. Ibland inte ens jag själv. (9 juli.)