Resan

Jo: semestern i år. Den kändes både lång och kort, men vi gjorde en lite ovanlig sak i år eftersom vi inte tågluffade HEM (med undantag för mig då, men min tågluff var mindre luff mer raka-vägen-hemresa) utan DIT. Vi har i några år tågluffat hemåt för att barnen ska ha något att se fram emot när de blir uttråkade i vår by i Kroatien plus att de har behövt gå ner i varv innan de pallar att sitta på tåg, men de har ändrat sin attityd och gillar numera att vara i Kroatien länge, lika länge som vi, så vi testade tvärtom. Och det gick... alldeles utmärkt. Alla våra tågluffar har gjort oss lite insiktsfulla så vi såg till att verkligen sova ordentligt längs vägen, med två sovnätter på flertalet platser, samt tåg som avgick i kristlig tid på morgonen. Först tog vi båt på torsdag kväll från Nynäshamn, där vi sov i hytt. Gick av i Gdansk, stad som vi tyckte var lite märklig eftersom husen byggda nyss härmade husen byggda för länge sen, men kul att se. Gdansk blev vår midsommarafton. Fixade platsbiljett till tåget dagen därpå – lördag – så vi kunde åka till Krakow, första sträckan alltså. I Krakow bodde vi billigt nära stationen men kämpade på så vi kunde ta oss till judiska kvarteren: Så värt! Mycket fint.

Sedan fick vi gå upp tidigt söndag morgon som var dagen därpå, då packade vi och tog oss till bussen som gick till Auschwitz museum. Där hade vi en guidning i inte mindre än 6 timmar. Vi hade oroat oss för att barnen inte skulle palla: De var helt knäpptysta och koncentrerade precis hela tiden. Vår polska guide pratade tydlig bra engelska, var före detta lärare. Vissa bitar fick vi order om att vara tysta av respekt för offren. Hon berättade om de olika husen i Auschwitz 1, de fruktansvärda fångcellerna, appellerna som kunde vara i hela dagar, experimenten på romska barn, och vi fick gå igenom gaskammaren där en fruktansvärd ångest grep mig, drömde många mardrömmar efteråt. Sedan var vi i Auschwitz 2, dvs Birkenau, gigantiskt fångläger där tyskarna försökte spränga gaskammaren när de allierade närmade sig. Därifrån fick vi ta en taxi nära krematorierna, för att hinna med vårt tåg från Katowice. Precis när turen var avslutad cirkulerade en örn högt på himlen.

Tåget Katowice-Wien blev två timmar försenat men vi hade hotell precis nära stationen i Wien, ett trevligt hotell, så det var inga problem. F gick upp tidigt och kollade sina byggnader, barnen och jag tog spårvagn in mot stan och vi mötte honom på Café Landtmann, sedan tittade vi på stan med allt guld och marmor och allt vad det är. Åt wienerschnitzel på berömt ställe på kvällen och sov ytterligare en natt på hotellet innan vi tog tåget Wien-Ljubljana, även där bokade vi platsbiljetter spontant. Kom fram i tid 18.30, hämtades upp av kusiner (Maja, Marta, Sanja) samt syssling (Filip) och bodde på klassiska Soska, fick pasta och snackade och sov och gick upp och det var mycket varmt när vi drog runt och såg på arkitektur. Bland annat Plecniks hus. Kväll nummer två – onsdag – åt vi ihop med kusinerna, faktiskt kom även Sandi med sina två döttrar. Mycket trevligt att se alla kusiner samt sysslingar! Nästa dag begav vi oss iväg efter lunch, tog tåget mot Zagreb i god tid torsdag efter lunch och det var tur eftersom loket slutade fungera och vi fick vänta i värmen i två timmar. I Zagreb åt vi på McDonalds, såg en konsert utanför stationen och tog nattåget till Split. Vaknade kvart i sju på morgonen. Då var det bara att gå ut från tåget och raka vägen mot båten som 7.40 tog oss till Dubrovnik, där vår bil var. Den körde vi hela vägen till huset, handlade lite och åt musslor / ostron i Drace, en tradition. En timme efter oss kom C till huset, han hade åkt från Paris. När vi allihop kom ner till stranden på fredagseftermiddagen var Kuben och I där, liksom folk från byn, JB med dotter med många flera. Middag såklart på Nikos. Semestern kunde börja.

Livets vändningar

Hemma. Till sist. I går vid halv två kom tåget från Malmö (jag fick sova på hotell nära för att hinna med) fram till Stockholm Södra, ombyggnader i spåren gjorde att det inte gick längre. Passade mig perfekt. När jag kom ut knackade någon mig på axeln: Min dotter, som varit hos sin kompis L i Hammarby och snart skulle träffa nästa kompis.

Jag var helt trött i kroppen av allt resande. Några solhälsningar varje morgon, på varje hotell, men det spelar ingen roll när ryggen liksom pressas neråt av allt stillasittande. F och barnen tog flyget till Stockholm från Split i tisdags, jag startade samma dag, från samma utgångspunkt, men åkte båt och tåg och kom alltså fram på lördagen. Jag pratade inte med någon på resan, var inte social. Funderade desto mer. Att åka tåg från södra Europa, antingen Kroatien eller Italien (den här gången nattfärjan Split-Ancona sedan vandrade jag tidigt onsdag morgon mot tågstationen), är trevligt först och tråkigt sen. Allt är vackert och intressant fram tills plattlandet börjar, någonstans efter Alperna slutar det bölja och blir platt och tättbebyggt. Och då är det långt kvar.

Resan: Jag hade inte platsbiljetter men det fick jag i Ancona, tog 10-tåget från Ancona, bytte i Milano och kom sedan till Lugano, Schweiz, där jag bodde på trevligt albergo, strosade längs den vackra sjön, vandrade nerför trånga gator, tog linbana upp igen. Morgonen därpå satte jag mig på tåget som gick vid 8, åkte precis hela dagen varav den första biten fram till Zurich var fantastisk med alla berg. I Zurich tog jag tåg som avgick 12, inga platsbiljetter fanns, men jag hittade ändå plats att sitta under de sju-åtta timmar jag reste. Var framme mot kvällen i Hamburg. Hotell bokade jag hela tiden samma dag, och nära stationen. Det jag bodde på i Hamburg kändes ödsligt, jag fick ringa F. Ändå sov jag oväntat bra, gick upp och åt frukost och åkte vidare mot Rostock, där jag fick åka lokaltrafiken till färjan och vänta två-tre timmar, tills den gick kl 15. I sex timmar åkte jag över havet, kom till Trelleborg, där Pågatåget tog mig till Malmö på en halvtimme. Men då hade de billiga hotellrummen nära stationen tagit slut, så det fick bli hotell Savoy. Så sista sträckan med start 8.43 på lördagsmorgonen.

Kom alltså hem med dottern. Sonen och F hade varit och handlat en massa kläder, sonen har vuxit ur alla skor och har nu större skostorlek än sin far. Samtidigt som jag packade upp min ryggsäck packade sonen ner saker enligt sin lista. Han följde sedan med mig och handlade, och så lagade jag tacos till middag. Sedan blev det lördagsmys, såg sista Stranger Things (säsong 3) som vi sett då och då under kvällarna i Kroatien. Sedan la sig alla utom dottern som skulle snacka i telefon med kompisar till sent. I morse fick vi väcka sonen kring 8, så han kunde äta frukost, ta med sig packningen och sedan begav vi oss till Cityterminalen där hans buss avgick. Han ska vara på kollo i två veckor! Kändes svårt att ta adjö, han var så blyg och orolig. Men det kommer att bli bra för honom att göra annat.

F drog till jobbet, jag drog hem igen, läste tidningar och gjorde solhälsningar och såg på tv-serie och tänkte en massa på att jag borde jogga. Pratade med JM på telefon också. Hon är sjuk, men ändå pigg. Livet. Alltid dessa vändningar. Förändringar. Det är tungt. Men vad vi har är ju våra relationer. Det enda viktiga.

Sakta hemåt

Är på väg hem igen, efter en lång och extremt välbehövlig semester. Den här gången har vi åkt båt&tåg till huset i Kroatien, men endast jag ensam åkte båt&tåg hem igen. Det är lite speciellt att resa ensam. Många timmar att sitta och reflektera i lugn och ro, läsa, skriva, lyssna på Sommar, men också ensamhet på ett jobbigt sätt - mest jobbigt är att bära all oro över hur jag ska ta mig hit och dit, ifall jag är för tidig eller för sen eller borde ha väntat med att boka det ena eller det andra...

Sedan är det ju ätandet. Det är mycket tråkigt att äta själv (men billigt!). Flera måltider har jag intagit på hotellet, köpt någon sallad eller macka på stationen, ätit och lagt mig.

Jag är tacksam över att jag har dem jag har i min närhet. Men människor behöver analyseras. Även den egna människan. Det är interaktionen med andra som räknas. Att bete sig, helt enkelt. Man måste vara uppmärksam på sitt eget och andras beteenden. Ingen ÄR bara, i sig själv, som individ. Vi alla finns till i mellanrummet mellan oss själva och dem runtomkring. Till och med när det gäller okända människor omkring en, tex andra resenärer, i mellanrummet finns respekt och det är också något.

Den här semestern hade vi mycket bättre stämning i familjen, barnen är i annan fas och vi lät dem vara de tonåringar de är.

Hemma igen

Ja då är vi hemma igen, familjen, efter en lååång semester i Kroatien i stort sett utan gäster (bara Paris-C kom sista veckan), och så en lååång tågluff på det. Vi började åka torsdag tidig morgon och kom hem lördag i veckan därpå, bilen lämnade vi i Dubrovnik, där tog vi buss till Split, och i Split båten till Ancona. Sov bra på båten och började vandra till stationen i Ancona så vi kunde ta tåget två timmar senare. Dock lite strul efter första bytet så vi fick åka buss till Pavia, tåg till Genua utan platsbiljett, igen byta tåg till Ventimiglia utan platsbiljett och så sista tåget till Nice.

Tre timmar senare än vi skulle kommit fram kom vi, men vi såg månförmörkelsen på vägen från tåget till H:s stora och fina lägenhet, där vi sov i två nätter, sista natten delade vi med L – också gammal Uppsalakompis som H – så på tåget igen och till Paris, där vi sov tre nätter hos C, så hoppa på tåget igen och åka till Amsterdam, men återigen strul med tåg som var inställda så vi fick byta i Bryssel och Antwerpen tills vi till sist kom fram, tog spårvagn till vårt hotell Lloyds och där sov vi två nätter. Kollade in Amsterdam en heldag, la oss tidigt och gick upp väldigt tidigt fredag morgon för 7 gick tåget som vi bytte i Osnabruck, så byte igen i Hamburg och till sist kom vi till Köpenhamn, där vi bodde hos Uppsala-L som bara hade ett av tre barn hemma.

Vi badade nära henne, så nästa morgon var det bara att bege sig iväg igen med tåg till Malmö, äta där, vänta in sista tåget som kom fram till Södra station före åtta i går kväll. Åt tacos och i dag drog jag till Yogashala och tränade hela serien, såå mycket enklare att träna med andra människor omkring sig! Sedan kom I med tvillingarna och vi drog till Tantos strand, där det plötsligt kom ett störtregn, så vi drog hem igen och spelade spel. Så gjorde I middag till alla oss så vi var över dit, och nu är det bara att samla ihop sig själv inför morgondagen: Jobbet börjar då!

Jag ska berätta mer om Kroatien senare, men det var nästan lite tråkigt att vara utan gäster så länge som vi var (åtminstone för barnen), men vi hängde med folk i byn. Vädret var faktiskt skönt och inte så varmt, i slutet av juni riktigt kallt konstigt nog, här hemma var det ju jättevarmt hela sommaren.

Skolavslutning, läraravslutning, hemresor

Fredag, skolavslutningsdag. Barnen var med farmor och sov över hos kompis (dottern) och jag fick hasta iväg till skolan för att göra förhör med en elev, som kom försent, men jag hann ändå till skolan för att höra sista pratet i klassrummet, och för att se sonen vara konferencier på skolavslutningen. Han hade varit mycket nervös innan men det gick väldigt bra, och jag spelade in så hans far kunde se senare. Så var det dotterns skolavslutning en stund senare, barnens mormor farmor och sonen gick och fikade emellan, det var många fina sånger och sedan promenerade vi till Käk i Hornstull för traditionsenlig skolavslutningslunch. Så vandra längs vattnet hem, säga hejdå till mormor och farmor och själv stack jag iväg till La grande rue, ett väldigt mysigt ställe nära Elverket, Dramaten, på Östermalm. Alla lärare på skolans avslutningsmiddag, och vi spelade boule på det fina torget - och jag och företagsekonomi-läraren vann! Väldigt skoj.

Åt god mat och satt och pratade, så fick jag skynda hemåt vid tiotiden men tunnelbanan var seg. Barnen hade lagt sig när jag kom, jag la mig själv. Jag hade trott att F skulle vara hemma vid det laget men det var han icke, han menade att han skulle ÅKA från NY den 8 juni. I alla fall så gick jag och yogade vid elva på lördag, så tog jag buss hem och snackade lite med Rebo samt lagade mat till sonen och dottern som kom från match senare, och även F kom från NY. Han var kraftigt trött eftersom han hade varit vaken i 24 timmar, men kämpade för att inte somna.

Vi planerade hemresan i sommar, jag pratade med mamma och så kollade dottern och jag på The good fight.  F somnade kring 20-snåret.

Det blev söndag och jag gick och yogade igen fast bara till navasana. I dag är det hett ute, interrail-biljetterna är beställda. Snart ska jag jobba sista hela veckan.

Resan hem

Jo hemresan. Den var lång och vindlande. Liiite konstigt planerad (av undertecknad) om jag får vara självkritisk. Och det får jag, eftersom självkritik är en dygd alltför få människor praktiserar.

Vi lämnade som vanligt bilen till J, som tar hand om den under året, och så bar det av med båten över havet, med vår lätta packning. Det var rättså varmt, och där vi råkade sätta oss var det riktigt hett. Men vi spenderade en del tid på däck, när vi inte såg Breakfast att Tiffanys som jag laddat ner på ipaden. De 7,5 timmarna kändes långa. Men så nådde vi Bari halv åtta på kvällen, hoppade av båten och ... svettades nästan ihjäl. Hjälp vad mycket varmare det var på andra sidan havet! Så hittade vi ganska snart vår värd, kunde langa in väskor på airbnb, gick till en fantastisk italiensk restaurang och åt så vi höll på att spricka, tog en gelato på det livliga torget där folk pratade som kulsprutor, la oss och sov, vaknade, åt en italiensk frukost (kakor), stack till tåget, åkte till Rom. Där köpte vi tvådagarskort till lokaltrafiken och tog en buss till vår fantastiska takterrass-försedda airbnb-lägenhet, som åtminstone jag diggade kraftigt. Första utflykten blev till Trastevere, där vi åt på en supergeniun italiensk restaurang, plus vandrade långt för att se Colosseum, jag fick skavsår, så blev det tisdag och Fs födelsedag, jag fixade croissanter och kaffe och barnen gav honom i födelsedagspresent att de inte skulle gnälla någonting alls på hela dagen, trots att han skulle titta på massor av arkitektur. De höll faktiskt sitt löfte hela vägen ända fram tills vi var klara och han fick en idé att vi skulle kvista förbi Panteon på vägen hem. "Neeej, vi ooorkar inte meeer!" Och han som trodde att de varit pro arkitektur, nej nej. De hade bara hållit sitt löfte. Så vilade vi lite, sedan poppade vi champagnen jag köpt till F, satt en stund på vår takterrass innan vi gick cirka 20 meter till en restaurang, mycket mycket gott, allt är gott i Italien! (Min present blev att bjuda på kalaset.)

Dagen därpå var det bara gå upp och att hoppa på tåget igen, den här gången åkte vi riktigt långt, i elva timmar befann vi oss på tåg. Bytte i Venedig, kom till sist till Wien, halv tolv på natten. Tog taxi till vårt hotell Furestenhof som låg långt åt skogen, men som visade sig ha ett ljuvligt kafé intill sig, där vi åt frukost dagen därpå (något Westend?). Där hade jag kunnat sitta precis hela dagen! I stället tog vi spårvagnen in till city, tittade på sevärdheter, åt lunch på Café Central, med efterföljande bakelser, och så drog vi runt, var bland annat på Pratern där vi åkte pariserhjulet som var gammalt och läskigt, barnen tog en spöktur, så till en bar med wienerschnitzel innan vi begav oss till stationen för att åka nattåg till Warsawa. Ingen sov ordentligt, särskilt inte sonen, så när vi var framme tio i åtta på morgonen var det trötta miner. Vi lämnade väskorna på vårt hotell och släpade oss omkring, tog spårvagn till Warsawas Brooklyn, Praha, men där köpte vi bara liggunderlag och åkte tillbaka. Sedan vilade vi, jag lyxade till det med massage på hotellets spa, sedan släpade vi oss ut och åt pierogi, så tillbaka till hotellet. Sonen somnade och sov i 13 timmar.

Frukosten var gedigen, jag yogade lite och sedan checkade vi ut för tåget till Gdansk gick 12.20. Gdansk: en mycket märklig stad där ingen som arbetade i informationsdisk hade någon som helst information, om någonting, de kunde heller inget annat språk än polska. Men till sist tog vi bussen ut i ingenstans, där det till sist uppenbarade sig Polferries, färjan vi skulle ta till Nynäshamn. Jag köpte fyra handdukar för att ha som täcken, av en kille som var helt väck.

Vi hoppade på färjan, hittade våra platser men F var helt intensiv på att stå i kö och få hyttplats, och faktiskt, till sist fick vi hytt! Vi åt middag med utsikt över båtens för, äcklig mat dock. Och så tappade sonen sitt nyckelkort men det upphittades.

I stället för att sova på våra liggunderlag med handdukarna som täcke fick vi alltså bra sömn i hytten, men innan vi sov såg vi Psycho. F och jag kollade in nattlivet på denna märkliga färja också, F var fascinerad över nivån av white trash kan man säga.

Ja, sen vaknade vi vid 9-tiden och åt frukost och så var vi framme, i Nynäshamn. Vi rullade våra väskor till pendeltåget, åkte till Södra station – och var hemma framåt eftermiddagen. Det gungade och gungade i våra huvuden långt om länge efteråt.

Nästa gång ska vi inte resa hem under fullt så många dagar, och absolut inte stanna korta stunder i många städer som vi gjorde i Wien och Warsawa. Hellre längre stunder i få städer, som Rom. Och hemskt gärna sömn på hotell eller båt. Inte sova på tåg, det funkar inte riktigt. Men nästa sommar kanske jag har en riktig lön och kan köpa förstaklass-interrail? Med bäddade, riktiga sängar i sovvagnar? Vem vet?

Semesterns salighet

Ja om man ska dra semesterns innehåll lite kort så tog vi flyget till Dubrovnik, fick vänta lite på flygplatsen innan min pappa kom och hämtade oss, så skjuts hela vägen till huset, i huset fanns Fs pappa och han hade dammsugit rejält överallt. Ett par dagar var vi där med bägge papporna, innan F fick skjutsa dem bägge till Dubrovniks flygplats igen. Så var vi själva i huset en vecka ungefär, firade som vanligt midsommarafton på Karako i Orebic, och sedan var det dags att köra igen för att hämta syster med familj, dock i Potomje eftersom de tog buss dit till sin förfäran eftersom ena tvillingen kräktes på resan. Sedan var det vi två familjer i tio dagar fram tills våra Göteborgskompisar kom körandes hela vägen från Sverige, och i tio dagar var vi inte mindre än tre familjer i huset, med mycket diskning och matinköp på schemat kan man säga, men förstås allra mest bad, bad, bad. De hade hund så det blev en del bad i Zaluce, lagunen, för hundar är förbjudna på vanliga stranden. Efter tio dagar stack både Göteborgsfamiljen och syrrans familj, F körde den senare hela vägen till Dubrovniks flygplats.

Så hade vi åtta dagar själva i huset igen, till våra barns stora förfäran. De var så sugna på att åka hem så dottern kunde inte ens somna sista natten. Resan hem är en helt egen historia, men den var mäktig. Bil, båt, tåg, buss, tåg, tåg, tåg, diverse översovningar och lite chockupplevelser vad gäller priset på mat i Schweiz. Vi började skratta högt när vi läste menyerna. Vilket jävla dyrt land! 

Nu har vi sovit hemma i tre nätter, och i dag ska det tvättas. Jobba har jag redan börjat göra. Det tar som alltid emot att gå in i vardagslivet här i Stockholm efter semesterns sköna lunk. Jag har så många projekt på gång samtidigt, och är ständigt underbetald. Men: i ungefär 1–1,5 år till kommer mitt liv att suga på grund av all stress. Sedan är tanken att det ska plana ut.

Hemma igen

Då är man hemma igen efter en rejäl semester. Måste ha rejäla semestrar annars orkar jag inte med det livet jag lever mellan semestrarna, så satans krävande som det är. Nu sparkar hösten igång och den kommer att vara mer intensiv (om möjligt) än förra, men med en liten tvist av någotsånär säkrad ekonomi, i fem månader i alla fall. Verkar ha kommit in på en utbildning jag behöver, och har ju ett år yogalärarutbildning kvar, minst.

Men i augusti nästa år kommer det inte vara långt kvar av alla utbildningar som ska pågå vid sidan av arbetet. Då kan jag sadla om lite smått, frilansa när jag vill och annars ha ett slags vanligt jobb slash vara på väg mot en fast anställning.

Hur var semestern? Lång, solig, varm. Badade varenda dag. Kanske var hemresan det mest spektakulära. Bil till Dubrovnik, båt till Bari, nattåg till Milano, dagtåg till Tirano, vanvettigt vacker tågresa genom Alperna till Chur, tåg och buss till Vals, bad på Therme Spa, buss och tåg till Chur igen, tåg till Zurich, nattåg till Hamburg, dagtåg utan mat till Köpenhamn, Tivoli-halvdag, sova på vidrigt hotell i Köpenhamn, dagtåg hem till Stockholm. Började direkt med film: 8 mile. Sonens nya idol är nämligen Eminem. Förra sommaren när vi kom hem var det Bob Marley.

Nu ska jag laga köttfärssås och försöka mig på lite arbete.

Resan hem

Ja, vi är hemma igen, efter en lång semester och en lång resa hemåt. Faktiskt började vi resa redan på Fs födelsedag, den 25 juli, hoppade på färjan Jadrolinija, där vi sov en natt UNDER bildäck (sov var en välvillig omskrivning, det dundrade och lät så bara barnen sov), men det var mysigt på däck där folk satt upp hängmattor och brett ut sovsäckar.

Så kom vi till Rijeka tidig morgon och upptäckte att våra tågluffarbiljetter gällde 26 JUNI till 5 JULI i stället för som det var meningen den 26 JULI till den 5 AUGUSTI. Sablars jävlar alltså! Några samtal till SJ, köpa nya biljetter, så åkte vi mot Ljubljana vid tolv, där fick vi köpa helt nya interrailbiljetter, blev upplockade av kusin Marta, åkte till Soska, detta svala sköna ställe, åt och sov äntligen. Nästa dag hämtade nästa kusin upp oss, Sanja, och vi åkte på en veritabel släktturné: Träffade faster Lori i Bistrica, lämnade Sanja på en 50-årsfest i byn där min farfar föddes, hämtade kusin Maja i Koper, upp i bergen till faster Tatjana, fikade där, så tillbaka mot Koper och farfars födelseby, hämtade upp Sanja och så tillbaka till Ljubljana. Söndagen väntade vi halva dagen på att barnens syssling (tonåring) skulle vakna, sedan åkte vi och badade i pool, dottern fick en tonåring på sig i vattenrutschkanan och var ledsen en stund.

Sista dagen blev en promenad in till stan, handlade tidningar, det var nästan 40 grader, så på kvällen pizza med Marta och sedan sova och upp igen och åka tåg från Ljubljana till Frankfurt, tio timmar på tåg!! Det gick bra. Barnen läste, bråkade, såg Titanic och ställde tusen miljoner frågor om denna film. I Frankfurt blev man antastad av fyllon, dottern mådde illa av mat (?) så hoppade vi på nattåget Frankfurt-Köpenhamn, sov på hårda bänkar, F och jag sov dåligt igen men barnen bra ("det är så tryggt här!!" som sonen uttryckte det, han gillar konceptet tränga ihop hela familjen på liten yta), vaknade i Danmark, hoppade av tåget, lämnade väskor på hotellet, tog en strövtur på Ströget, åt smörrebröd på Ost och Bröd, kollade in den av F ritade Cheap Monday-butiken, så äntligen till Tivoli som var till full belåtenhet på alla vis. Till hotellet, sov länge och väl och så bar det av med det allra sista tåget hem, som gick vid lunchtid och i bara fem timmar, men eftersom det var X2000 mådde dottern illa igen.

Vi kom hem igår kväll, åt spagetti med köttfärssås. Ungefär en hel dag har det tagit att öppna mejl och fysiska brev. Nu återstår höstplanerna. Men ute är det högsommarvärme.

Mediebrudarna drällde runt på Söder

Mötte F, Fs föräldrar och barnen på Centralen i går, fick åka taxi dit med min kollega. Vi försökte köpa interrailbiljett men det gick åt skogen. Helt stalinistiska regler. Vi får starta om projektet på tisdag. Så åkte barnen med sin farmor och farfar medan F och jag surfade runt på db.de och letade tåg. Ganska kul faktiskt. Sedan stack vi till Indigo, tog en öl, Belinda kom, sedan drällde A-L och JD in, F gick till Bar Central, jag och brudarna till Babylon och så vidare mot Blue Light Yokohama, mysigt ställe och väldigt trevligt, men ack vilka små rätter. Till sist blev man lite mätt och hade pratat politik så det sprutade ur öronen (barnfattigdom allra främst), så stack även vi till Bar Central och sedan drällde vi över Mosebacke torg och tillbaka där allt började, Indigo. Där tog jag ett glas vatten och så gick jag hem, ja, förresten var det bara JD kvar då. Gick hela vägen i kalla natten. F var hemma och somnade i soffan. Nu har jag gått upp och tvättat och fixat med tusen små ekonomiska prylar. Det är mycket med det ekonomiska just nu. Och då är inte ens interrailbiljetten köpt...

Inte köra mer. Inte köra mer!

Hemma igen. Har kört och kört och kört bil, hela vägen från Podobuce till Tanto. Det är så förbannat otrevligt att köra bil långt, tycker jag. Tycker F. Tycker barnen. Det finns några anledningar till detta.
1. Maten längs vägarna är vedervärdig, i stort sett oätlig på många ställen.
2. Det är så satans farligt. Inte mindre än TRE olyckor mellan Södertälje och Stockholm! Alla som kör i 200 km i timmen. Alla som byter fil hur som helst, utan att titta i backspeglar...
3. Det känns så ruttet för kroppen. Talar emot hela ens system, att bara SITTA och SITTA och SITTA. Barnen blir helt tossiga. Själv bara stänger man av systemet, för att få komma hem. Bara man får komma hem. Bara man får komma hem.
4. Hur många skivor man än har, blir det ändå vansinnigt enahanda att lyssna på dem timme ut och timme in. Med barn, ännu värre, de vill bara höra exakt samma sak, hela tiden.
5. Tröttheten. Man blir så galet trött. På grund av den psykiska anspänningen i att hela tiden försöka överleva.
6. Det är så lurigt. Man tror att bil är billigt. I själva verket är det jättedyrt. Alla ställen man måste sova på. All bensin. Allt ätande. Mycket billigare med flyg. Mycket roligare med tåg. Nästa sommar, tågluff tack! Den här familjen gillar verkligen tåg.

Men väl hemma så fick vi mat, som pappa handlade och lagade, det var väldigt trevligt. Vi bara raglar runt här hemma, tvättar, packar ur, försöker hålla ordning på saker. Det är svårt när man är så här trött.

Nej nu ska jag sova. Barnen har ännu inte somnat såklart. Spenderade natten i en minimal säng i båthytt ihop med Tony, som vred sig omkring. Sen fick vi frukost på tjusigt ställe i Småland. Sen var vi och hälsade på Nadias bästis A i hennes sommarhus utanför Nyköping. Sen hem. Hem ljuva hem.

Tagluffen gar okej

Hej vi ar i Munchen och jag har 4 min innan jag loggas ut. Resan gar okej men ar stundtals kravande. Far se om det blir mer bloggande. Det blir varme i alla fall. Hejsalange

Så här ser en snart 40-åring ut

Ja, i dag tog jag ett jättekliv mot 40. Jag fyller alltså 37. Och vi åker på semester, så det kommer antagligen inte hända så mycket här i bloggen på ett tag.

Fick "I en klass för sig" av F i födelsedagspresent, och en hel del teckningar av Nadia. Av Tony intet. Nu har vi äntligen packat färdigt. Vi ska tågluffa, det känns så galet. Välbekant fast samtidigt helt nytt. Ha en skön sommar alla!