Ingen utveckling, tack! (I alla fall inget samtal)

Det är tisdag nu och jag har utvecklingssamtal, men alla kommer inte. Så jag skriver en liten stund. I lördags kväll hade jag en kväll hemma i lugn och ro, kollade på tv. På söndagen vaknade jag tidigt och tänkte att jag skulle göra en massa saker, gjorde bland annat research på en artikel jag ska skriva, men så ringde I och det visade sig att min faster Lori dött, 89 år gammal. Det var inte oväntat, och hon var dement som bara den. Hennes sista ord var "grazie", på italienska. När hon var liten ockuperade fascist-Italien hennes by och alla barnen måste lära sig italienska. I alla fall gick jag iväg till kyrkan, där satte jag mig vid AB och lyssnade på predikan och musiken, sedan kom även C och vi åt soppa med Berner som hade sina mansgrupper som lät viktiga men jag var rätt förbannad på alla snubbar kan man säga, manskriser alltså. Kul snack, drog sedan iväg och hem till T som äntligen är lite friskare och inte är i Gbg som hon varit tvungen att hasta iväg till. Vi fikade lite kort och pratade om saker, men så kom I och hämtade upp mig i bil utanför, även tvillingarna var i bilen. Vi for hela vägen till Uppsala och där fick vi en tidig middag med friterade vårrullar som mamma och pappa gjort ihop, pratade lite om faster Lori och alla möjliga saker, I och jag bokade in oss på Kungsholmen runt-lopp i maj. Fick glass till efterrätt, sedan var det dags att dra och då till ett ställe i Gamla Uppsala först eftersom I behövde ladda bilen. Pratade även med vår kusin alltså Loris son S på telefon på vägen hem. Han är nu ensam kvar i sin ursprungsfamilj, alla dog inom loppet av två år. Helt otroligt sorgligt. Väl hemma försökte jag ringa upp folk som hade ringt mig under kvällen, men så blev det att jag gick och la mig.

Så blev det måndag den 3 februari, tog cykeln för att inte komma försent till mötet och kom inte heller försent för en gångs skull, så blev det en hel dag av ringa till HSB och fråga om räkningar, rättning, planering av utvecklingssamtals-saker och formulering av intervjufrågor samt däremellan surfa på blocket som blivit mitt nya beroende. Jag försöker också sälja saker men det går sämre. Gick hemåt med L från jobbet, väl hemma blev det prata med JD på telefon, äta soppa med hårdbröd-macka, diska en jättestor disk och sedan prata med bägge barnen. Sonen pluggade grammatik och var ledsen, det tar hårt på honom att hans vän har dött. Jobbigt att de inte vet varför han dog. Men han var inte så talför. Dottern hade haft en galet jobbig eftermiddag i Umeå, missade en föreläsning för att få nyckeln till sitt nya boende, tog taxi dit med all sin enorma packning, väl där var rummet fint men köket äckligt, hon hade då tagit buss till Ikea och släpat en madrass hela vägen på bussen och hem, samt krukväxt, och var helt färdig när jag pratade med henne, men då behövde hon handla all möjlig mat till ett tomt kylskåp. Jag kollade lite på tv, somnade ganska tidigt.

Imorse vaknade jag tidigt och duschade, åt frukost samt drog iväg till shalan så jag var där strax efter åtta, hann inte träna hela serien därför, men gick i rask takt till jobbet och hade lektion i internationella relationer, sedan lunch och så rask promenad för att låna en domar-klubba, av en gammal frilanskompis som jobbade nära. Så tillbaka och sätta sig för utvecklingssamtal, det ena efter det andra. Men många kommer ingen till! Så sitter av tid i tomt klassrum och läser under tiden om autokratier och hur de hatar transparens, ansvarstagande och opposition. Boken heter Autokrati AB.

En dag hemmajobbandes

Då har jag arbetat hemifrån en fredag, som ju är min dag med inte mindre än fem lektioner. Men jag kunde sova ganska länge eftersom jag inte behövde åka ut till skolan. Det var bra eftersom det var lite rörigt på natten, när dottern inte somnat trots sent och man måste säga till, plus att F kom lite sent då han varit på Bar Centrals fest, för att motverka total konkurs nu i dessa tider.

Men i dag kom beskedet att man inte får ses fler än 50 personer (utom på restauranger). I dag fick vi höra om en fransyska som dött som var 16 år, inte tillhörde någon riskgrupp... Det är inte roligt att tänka på corona kan jag säga.

Har inte varit ute en sekund trots fint väder, tydligen varmt, men också soligt. Ska tvinga ut mig en liten promenad för att inte bli insane. Ska laga broccolisoppa. Barnen umgås med kompisar vilket hade varit helt normalt. Nu måste man reflektera över ifall de verkligen får det, ifall de ska vara tätt inpå andra över huvud taget. Så många saker som blivit på ett helt annat vis. Världen är upp och ner. Måtte vi klara oss ur detta. Hjälp oss nu, hjälp oss att överleva och förhoppningsvis göra jorden till en bättre plats efter detta.

Nyheter nyheter nyheter

Jag tar till mig de läskiga nyheterna två gånger om dagen. Läser tidning på morgonen, lyssnar på Sveriges radio. Sedan paus från all rapportering fram till kvällen. Då blir det SVTs nyhetsprogram, twitter och övriga medier. Jag är inte personen som kan vifta bort en pandemi som något "överdrivet". Jag förstår inte varför människor inte förstår? Allt hänger ju ihop! Om sjukhusen fylls av coronapatienter så finns ju ingen personal eller utrustning för andra som är sjuka. Då kan alltså en med vanlig blindtarm dö. Så blir det, sånt sker redan i de europeiska länderna. Det är bara att lyda vad myndighetena säger!

Idag arbetade jag hemma först, en lektion. Dottern gjorde våfflor till mig, sedan blev det ilfärd mot skolan för att vara på plats för nästa lektion över nätet.

Till aulan för möte, där vi fick veta att vi fick välja om vi ville arbeta hemma. Vi hade också möte om examinationer och hur vi gör det nu, utan att sköljas över av en tsunami av uppgifter som vi aldrig hinner rätta. Sedan satt jag och kämpade mig igenom sista Gymnasiearbetet innan jag promenerade till Mörby, handlade, tuben hem. Kom fram sent, men hemma hade doften gjort soppa till sig och sin bror!! Den var tyvärr slut så jag gjorde pizza till mig innan jag bänkade mig framför nyheterna.

Skulle så gärna vilja se att något land faktiskt är ute ur den här sjukdomen nu, att det på allvar går åt rätt håll. Är så otrolig för alla över 70, är orolig även för andra, för oss alla.

Men JD och P har lämnat Stockholm nu. Tur för dem, snart kanske staden stängs helt...

Året som gått

Jag tänkte summera 2019, ett år då jag faktiskt varit anställd på heltid som lärare och ändå överlevt. Men det var fanimig inte lätt.

Januari
Vi var i Göteborg när året började, sov hos B och A som hade fest, men så åkte vi hem och vidare till Uppsala den 2 januari, pappas 80-årsdag som fortsatte att firas efteråt då vi drog till Finland med färjan som en present till honom och mamma eftersom vi firade att de dessutom varit gifta i 40 år. Sedan jobbade jag hårt som vanligt, var också på studiebesök på gymnasieskolor med dotter. Jobbade med att rensa journalistiska arbetsprover.

Februari
Pressade in en massa utvecklingssamtal på jobbet och arbetade på fram tills slutet av månaden då det blev sportlov, det var strax efter att F kommit från en resa i New York. Dottern följde inte med och hennes kompisar hade sönder vår helt nya badrumsspegel... Fortsatte pyssla med garderoben.

Mars
I mars firade vi mammas 75-årsdag och jag var på riksdagen inte mindre än 2 gånger, ena gången med kompis (vi åt burgare i Gamla stan efter), andra gången var det utbildning för samhällskunskapslärare. Hade massor med skolan som vanligt, fortsatte med garderoben. Fs mamma var på besök, sonen och jag på Ikea.

April
F var i Rom. Jag blev faktiskt klar med garderoben, jobbade på och sedan blev det ett lov till, nämligen påsklov. Vi var på landet och hemma, långfredagen firades dotterns födelsedag, delvis genom att sonen, F och jag fick sticka iväg en stund på kvällen. Lovet var välbehövligt, tröttheten började göra sig till känna. I slutet av månaden hade vi fest, det var kul.

Maj
Började med att fira en 50-åring, M, hemma hos henne. Sedan var det en massa jobb med EU-rollspel i skolan, där jag blev positivt överraskad. Sonen fyllde också år, och firades ordentligt även han. Vi fixade även hans rum genom färder till Ikea. Jag var på yogaworkshop med Sanson och gick upp svintidigt en vecka. Värmen kom, många gillade vår balkong, vi var på fest i Uppsala för att fira gamla kompisen DRs 50-årsdag och även middag hos A och J i Bagis. Tungt sjukdomsbesked kom från vän.

Juni
Vi hade gamla Uppsalakompisar E och M hos oss med två av sina tre barn, sedan var det studenten på min skola och dessutom niornas bal på dotterns med tillhörande drama, samt en massa avslutande betygsamtal och avtackning av kollegor. Jag deltog i hemligt film-uppdrag och när barnen haft skolavslutning var de överallt på ett oklart vis. Jag jobbade de sista dagarna i tom skola.

Juli
Ja, sedan åkte vi söderöver, via Gdansk och vidare med tåg till Krakow, vi var på Auschwitz museum, vi bodde i Wien och hälsade på släktingar i Slovenien innan vi landade i vårt hus till sist, efter nattåg till Split i tryckande värme. C kom samma dag som oss, sedan hade vi T med sin son på besök, allra sist kom I med tvillingar.

Augusti
Jag åkte hem ensam med tåg, men vi var alla i Split innan vi delade upp oss i familjen. Det kändes faktiskt lite ensamt att åka själv, inte så skönt som jag inbillat mig. Men det gick bra. Hemma jobbade dottern medan sonen skjutsades till sitt kollo, som han oroat sig för. När vi hämtade honom två veckor senare hade han haft det fantastiskt. Då hade vi vuxna börjat jobba också, men jag var iväg en utflykt i Värmland med JD och P. I augusti var vi på Mart och Nats lantställe och dessutom på bartömnings-kalas för J ska bli ambassadör.

September
Fick faktiskt färdigt i yttre garderoben också. Det var kalas för kompis som fyllde 50, i Hässelby. Lektionerna lunkade på, vi var en helg i Stocka. I fyllde också. Men annars blev det en hel del sjukdomar, jag hade godartad basaliom som togs bort, vi fick höra att en i familjen kanske var sjuk, dottern hade sträckning som hindrade från fotboll. Vi var en sväng i Uppland också. Det blev mycket grubblerier.

Oktober
Såg filmen "and then we danced" med T, och åt på Tblisis hörna efteråt. Annars bestod månaden av mycket ångest, oro, massor av artiklar att rätta. Var en sväng i Mood-gallerian, träffade Ankan. Dottern var på maskerad med nya klasskompisar. Jag hämtade mina gamla kalendrar och läste om hur jag hade det när jag började gymnasiet. En sväng till Bar Central med J och A. Firade Fs mors födelsedag på landet, då hade höstlov börjat.

November
Höstlovet fortsatte, vi var hemma och gjorde intet. Men F var iväg i november, mot Kroatien och tillbaka. Annars var det mest en massa prov och rättande och trista saker. Hade en helgkurs yoga, bokcirkel och middag med okända kvinnor, alla utom B som kände oss andra. F tog en öl med mina kollegor på Baltazar, ställe vi själva aldrig går till.

December
Det blev tungt med allt i skolan, så mycket att göra. Var på adventsfika hos I, var även hos grannen och pratade om skolan dottern går på. Fick bra besked om sjukdom i släkt och hos vän. Lucia i skolan, svärmor kom på besök, det var också middag i gamla stan, jag hade okej sista lektion med mentorsklass på avslutning. Avslutningsdagen slutade med öl med kollegor samt bokcirkel på Peppar. Sedan var jag ledig och det är det jag fortfarande är. Efter en vecka har jag börjat känna igen mig själv, så trött har jag varit. Snart är det ett nytt år. Och ett nytt decennium.

Jag har slutat med nyårslöften, men vad jag verkligen önskar mig av framtiden är:
1. Hälsa, för mig och mina nära. Samt för jordklotet!
2. Balans i livet, mellan jobb och det andra.
3. Kreativitet, skoj, social gemenskap och så många roliga historier som är möjligt att frambringa.

Näst sista veckan

Lördag, gick en promenad och handlade eltandborste samt bubbel, för man måste ut när det finns lite sol annars blir man galen i detta mörker. Under tiden delade dottern ut en massa tidningar i vårt område, ett jobb hon fått. Sedan var vi hos grannen A och fikade och pratade om dotterns och grannens sons skola. Det är alltid kul att de snackar så mycket med varann. Pratade en del med A också om hur man får ihop saker och ting, blev sittande ett tag så när jag kom hem var det bara att bege sig iväg till JD och P och få en högrevsgryta till middag. Bägge barnen och F följde med, helt otippat att få alla tonåringar med sig! Så stannade jag, F åkte på arkitekt-fest i Rågsved, och när de lagt brorsbarnet lille N så kom B från en middag. Vi satt och pratade till två, samt firade JD:s kommande bok med bubbel. Två, alldeles för sent för mig egentligen.

Hemma somnade jag ovaggad, sov till elva. Ingen yoga således. Satt och skrev lite brev och gick igen ut – precis innan solen gick ner – och så jobbade jag vidare med brev och såg en film för kommande historia-undervisning. Hjälpte även dottern med historia och så lagade jag broccolisoppa som alla åt, såg min film, var och tvättade och nu är jag ganska trött.

Har en smärtsam punkt i ryggen som jag oroar mig för. Jag är väldigt sjukdoms-nojig just nu. Det är inte kul att vara nojig, men vad ska man göra? Man har den hjärna man har.

I morgon börjar en ny vecka, men det är näst sista innan lovet.

Helg med arbete

Det blev en AW med jobbet i fredags, vi tog tuben till Zinken och sedan var vi på Beer and play, ett ställe mellan Zinken och Hornstull jag aldrig lagt märke till. Men de hade alltså öl, mat och flipper, biljard och andra spel. Det var faktiskt kul att spela flipper och maten var okej, inte mer. Jag gick tidigt hem till familjen som hade fredagsmys, det blev pizza för dem. Så sov vi och på lördag skulle F jobba, jag tog med mig sonen samt dotterns cykel och fixade äntligen det fix som behövdes: Hon fick sin cykelkorg fastsatt, han fick en ny cykel som tyvärr inte var 28 tum som jag hade önskat, utan 26 tum eftersom han hellre ville ha den. Det var åtminstone en begagnad cykel, so far so good, eftersom cyklar bara blir stulna har jag lagt ner helt att köpa nya sådana.

Vi åt sushi och handlade på Söderhallarna, sedan cyklade vi hem och väl hemma gjorde jag veckans helg-jobb, dvs läste fem debattartiklar. Hann ganska precis innan jag skulle påbörja matlagningen som blev klar efter att våra gäster kom, det var JD och P. Vi snackade loss, drack vin och diskuterade ålderdomshem i framtiden. Under tiden bytte dottern om så hon såg ut som Audrey Hepburns roll Holly i Frukost på Tiffanys, det blev väldigt fint! Sedan for hon på ny klasskompis kalas i Täby. JM och P gick ganska tidigt. Vi vakade tills hon kom hem, efter midnatt, och så blev det söndag, ingen yoga på grund av fullmåne, sov i stället ganska länge och fick kasta oss iväg för att komma till Reymers kiosk till 11. Vi stod i en oerhörd lunchrusch och lagade massvis av hamburgare på grill, samt några korvar, i tre och en halv timme. Det var svettigt! Det var ideellt arbete! Men dottern tyckte det var ganska kul. Sedan stack jag med tuben och mötte JM vid Östra station. Vi promenerade i Lill-Jansskogen, långsamt mest på grund av mig, jag var helt färdig i kroppen. Satt och vilade lite i hund-inhägnaden också medan Eddie sprang omkring, pratade om att Sara Danius dött och om hur man lever på ett bra vis när tiden är utmätt, vilket den ju är för oss alla men JM extra hotad just nu. Mötte hennes son O på väg mot JMs hem, och så tog jag fyran hemåt. La mig raklång och vilade.

Tänker på tok för mycket på allt jag måste rätta, det är inte klokt. Är väldigt stressad, ångestriden och allmänt less på min hjärna. Vaknade ganska tidigt i morse men gick inte upp särskilt tidigt för det, yogade hela serien i shalan och cyklade sedan i hällregn till fik, jobbade pyttelite innan jag hade tid på biologiskt hudvårdscenter, det var skönt. Nu jädrar i mig ska jag jobba undan saker.

Som jag minns det var jag sjukt stressad innan förra höstlovet, det är en tung period för lärare innan första lovet. Så mycket högar av saker som hopar sig och ändå ska verksamheten hållas igång samtidigt.

Behöver lugna ner mig

Torsdag - en lektion klockan 9.40, historia, sedan försöka rätta och göra saker tills jag hade en lektion till, historia, så efter det blev det tvång att vakta klass som skulle lyssna på föreläsning i aulan och försöka spara ner en massa debattartiklar, rätta, så hem och laga fiskgryta där dottern fixade efterrätten, äppelkaka. De som kom var Kuben och I samt lille P, denna middag ett tack för att I hjälpte oss med fotografi-sak. De gick hem ganska tidigt, jag la mig ganska tidigt, fredag upp och iväg för att ha mina fem lektioner, var otroligt stressad hela tiden och ganska less på det. Tvingade klasserna att hålla sig i klassrummet, hade prov i historia med en klass, avslutade med att tvinga en sista klass att grupparbeta i klassrum. Så – rätt slut – drog jag hemåt med buss+tub, men hoppade av vid Östermalmstorg och gick till Bar Central.

Dit kom kompisar, först JM och T, vi pratade en del om cancer och sånt, så kom gifta paret S (från bokcirkel) och M, M hade träffat Rebo och Fred i Göteborg, kul med olika connections. Även J och F kom och allra sist N som lockade till sig Mart, men han kom halv elva och då åkte F hem för våra barn for omkring på diverse platser och man måste hålla koll. Jag tog en buss hem och på den var dottern, ledsen. Vi pratade lite och så sov jag så länge det gick, frukost, rätta debattartiklar, gå med JD längs vattnet och prata, sedan hem en sväng och så iväg igen, till Victoria där jag mötte T (igen!) för hon ville som födelsedagspresent bjuda mig på film och bio på samma tema. Detta tema blev Georgien. Vi såg fantastiska "And then we danced", och åkte till Skärmarbrink för att äta god georgisk mat på Tblisis hörna, suveränt ställe. Pratade en stund men begav oss hemåt redan vid 22. I morse efter kaffe kunde jag träna hela serien. Nu – rätta. Få undan en massa skit, för att lugna ner pulsen.

Sjukdomsneurotisk yes I am

Det blev en lite dramatisk fredag eftersom läkaren tror att fläcken på övre ryggen som jag gick dit för att titta på eventuellt var en godartad tumör som han skar och brände bort, där och då (den ska analyseras). Jag hann i god tid till 3 av mina 5 lektioner men var lite bedövad av det han sa. Det är inte ett roligt ord, tumör, god eller ond. Den har orsakats av solens strålar men sol för mycket länge sen. Min kollega, nyanställda H, tyckte inte att jag skulle googla så mycket men det gjorde jag förstås. Vanlig är den. I stort sett aldrig farlig (i stort sett).

Det blev ganska skönt att ha lektioner för att tänka på annat. Hade en lektion med klass som ska göra research men hade hjälpt dem en bit på väg, sen åt jag lunch och hade en historielektion med klass som sprang in och ut genom dörren på ett jobbigt vis, sista lektionen fick jag stötta dem som arbetade med analys av politiska ideologier. Sedan åkte jag med H i buss och tunnelbana hemåt, hon är yngre och ville allra helst gå hem, äta ost, dricka vin och vila i sin soffa. Men skulle till en kompismiddag. Då tänkte jag att jag som är äldre ska minsann göra det där. Hoppade av vid Medis, köpte vin, ost samt hämtade en bok på bibblan jag stått i kö för, gick hemåt och vilade lite innan jag började laga mat. Sonen iväg en sväng med vänner, dottern kom hem med vän men gick en sväng, sonen hemma vid 21, dottern vid 23. Jag gjorde bosnisk spenatpaj som F och jag åt innan ostarna och vinet, sonen åt innan han la sig. Vi vuxna spenderade kvällen i soffan, framför skärm.

Fick vara noga med att sova på mage för jag får inte ligga på såret nu i en vecka. Får inte svettas, inte blöta ner alltså duscha (blir inte yoga heller tyvärr). Sov lite oroligt på grund av detta, även om jag faktiskt brukar sova på mage. Lördag var det loppis i vårt område, fick med mig dottern ut och hon köpte en kappa/jacka för 20 kronor. Själv fick jag betala foodtruck-mat till barnen för två hundra, för mig blev det rester, mer ekonomiskt. F är och jobbar som alltid alla helger just nu känns det som.

Annars läser jag JDs manus omväxlande med att ha ångest, jag vet att de sa godartad men det känns ändå tungt. Tänker oerhört mycket på olika fläckar och sår mm på huden just nu, tänker på vänner som har farliga sjukdomar, tänker på att vi är i den åldern nu.

Jag är en neurotisk person, jag målar fan på väggen. Jag gillar inte tanken på att dö (halv)ung, jag vill inte att jag själv eller mina vänner och närstående ska dö tidigt, innan barnen är vuxna. Vill inte!

Teater på kollo

Fredag i skolan började med elevhälsa-workshops tidigt, men för att träna lite gick jag åtminstone dit i stället för att ta bussen sista biten vilket enligt en kollega skulle ta 20 minuter – tog 35 för mig. Sedan skolkade jag faktiskt från en av workshops-en och hann då lämna in min cykel på lagning, samt planera! Lycka. Åt lunchlåda och fortsatte planera hela eftermiddagen: klart lugnande sysselsättning. Så buss+tunnelbana+cykel till Babylon där jag mötte B som kommit från Göteborg. Åt panerad ost och pratade om sommaren som varit. Hemma vid nio, där var dotter och F och de såg Fyra bröllop och en begravning. Älskar W H Audens Funeral Blues-dikt i den:

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message ‘He is Dead’.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good.

Vi la oss tidigt på fredag kväll för att vi skulle upp ganska tidigt, för att ta den hyrda bilen till Barnens ö. Jag gjorde solhälsningar och åt frukost, I kom, sedan åkte vi. I ett par timmar.

Framme på den vackra platsen fick vi se sonen, äntligen. Åt god mat och såg sedan dem pjäs de arbetat med i två veckor. Den handlade om makt, eller snarare en drottning som spelade ut sina tre döttrar mot varandra. Sonen var en rådgivare som blev landsförvisad. Så kul! Efteråt visade sonen oss runt. Han är som en ny person! Pratar mer, har massa nya vänner och verkar haft väldigt kul. (De hade inte sina telefoner.) Förutom sin syster, föräldrar och moster kom även mormor, farfar och farmor. Full uppställning.

Därifrån åkte vi sedan raka vägen till Norrtälje busstadion, lämnade I och mamma, sedan till Fs föräldrar. Hann knappt komma in innan jag rullade ut min resematta och yogade till navasana, getting it done, äntligen. Har dock ont i knät! Sedan fick vi god mat, bastade och sov. Idag ska sonen komma hem igen.

Resan

Jo: semestern i år. Den kändes både lång och kort, men vi gjorde en lite ovanlig sak i år eftersom vi inte tågluffade HEM (med undantag för mig då, men min tågluff var mindre luff mer raka-vägen-hemresa) utan DIT. Vi har i några år tågluffat hemåt för att barnen ska ha något att se fram emot när de blir uttråkade i vår by i Kroatien plus att de har behövt gå ner i varv innan de pallar att sitta på tåg, men de har ändrat sin attityd och gillar numera att vara i Kroatien länge, lika länge som vi, så vi testade tvärtom. Och det gick... alldeles utmärkt. Alla våra tågluffar har gjort oss lite insiktsfulla så vi såg till att verkligen sova ordentligt längs vägen, med två sovnätter på flertalet platser, samt tåg som avgick i kristlig tid på morgonen. Först tog vi båt på torsdag kväll från Nynäshamn, där vi sov i hytt. Gick av i Gdansk, stad som vi tyckte var lite märklig eftersom husen byggda nyss härmade husen byggda för länge sen, men kul att se. Gdansk blev vår midsommarafton. Fixade platsbiljett till tåget dagen därpå – lördag – så vi kunde åka till Krakow, första sträckan alltså. I Krakow bodde vi billigt nära stationen men kämpade på så vi kunde ta oss till judiska kvarteren: Så värt! Mycket fint.

Sedan fick vi gå upp tidigt söndag morgon som var dagen därpå, då packade vi och tog oss till bussen som gick till Auschwitz museum. Där hade vi en guidning i inte mindre än 6 timmar. Vi hade oroat oss för att barnen inte skulle palla: De var helt knäpptysta och koncentrerade precis hela tiden. Vår polska guide pratade tydlig bra engelska, var före detta lärare. Vissa bitar fick vi order om att vara tysta av respekt för offren. Hon berättade om de olika husen i Auschwitz 1, de fruktansvärda fångcellerna, appellerna som kunde vara i hela dagar, experimenten på romska barn, och vi fick gå igenom gaskammaren där en fruktansvärd ångest grep mig, drömde många mardrömmar efteråt. Sedan var vi i Auschwitz 2, dvs Birkenau, gigantiskt fångläger där tyskarna försökte spränga gaskammaren när de allierade närmade sig. Därifrån fick vi ta en taxi nära krematorierna, för att hinna med vårt tåg från Katowice. Precis när turen var avslutad cirkulerade en örn högt på himlen.

Tåget Katowice-Wien blev två timmar försenat men vi hade hotell precis nära stationen i Wien, ett trevligt hotell, så det var inga problem. F gick upp tidigt och kollade sina byggnader, barnen och jag tog spårvagn in mot stan och vi mötte honom på Café Landtmann, sedan tittade vi på stan med allt guld och marmor och allt vad det är. Åt wienerschnitzel på berömt ställe på kvällen och sov ytterligare en natt på hotellet innan vi tog tåget Wien-Ljubljana, även där bokade vi platsbiljetter spontant. Kom fram i tid 18.30, hämtades upp av kusiner (Maja, Marta, Sanja) samt syssling (Filip) och bodde på klassiska Soska, fick pasta och snackade och sov och gick upp och det var mycket varmt när vi drog runt och såg på arkitektur. Bland annat Plecniks hus. Kväll nummer två – onsdag – åt vi ihop med kusinerna, faktiskt kom även Sandi med sina två döttrar. Mycket trevligt att se alla kusiner samt sysslingar! Nästa dag begav vi oss iväg efter lunch, tog tåget mot Zagreb i god tid torsdag efter lunch och det var tur eftersom loket slutade fungera och vi fick vänta i värmen i två timmar. I Zagreb åt vi på McDonalds, såg en konsert utanför stationen och tog nattåget till Split. Vaknade kvart i sju på morgonen. Då var det bara att gå ut från tåget och raka vägen mot båten som 7.40 tog oss till Dubrovnik, där vår bil var. Den körde vi hela vägen till huset, handlade lite och åt musslor / ostron i Drace, en tradition. En timme efter oss kom C till huset, han hade åkt från Paris. När vi allihop kom ner till stranden på fredagseftermiddagen var Kuben och I där, liksom folk från byn, JB med dotter med många flera. Middag såklart på Nikos. Semestern kunde börja.

Nästa månad får gärna komma nu

Det slog mig plötsligt: Tänk om man dör i januari. Jag vet inte säkert varför denna något deprimerande tanke slog mig, men det gjorde den. Januari är en så jävlig månad. Januari-döden har tagit ganska många redan, sist var det Kamprad. Inte för att det är underbart att dö i mars heller kanske. Men ... jo, lite bättre skulle det kännas att dö och ändå veta att allt annat spirar snart, våren är på g, det ekonomiska bakslaget från köpfesten kring jul inte längre lika kännbar, inom kort stundar varma dagar och umgänge utomhus. För de andra alltså, själv är man ju död. Men ens död handlar ju mest om de andra. De som finns kvar. Det är de som måste bära med sig ens död, själv är man lyckligt ovetande i sin stendödhet.

Å andra sidan, tänkte jag, så är det kanske inte så noga med vare sig vädret eller ekonomin när man dör. Det blir annat fokus då. Man är väl i människor, tänker jag, de runtomkring. Om jag hinner vill jag gärna kunna ta adjö och berätta att jag tänkte finnas med dem, åtminstone de som vill att jag ska vara med, även efter att jag fysiskt är borta. Att jag gjorde mitt bästa för att leva länge, jag yogade och åt nyttigt och såg till att få frisk luft och la undan pengar till pension, men ja ja. Allt går inte att bestämma över. Jag hoppas hinna berätta att mitt liv varit finfint, att jag är en av de där människorna som ofta varit lycklig i livet och att jag är fullt medveten om att det hänger ihop med alla nära som finns omkring mig, plus lite för att jag har en livsglad läggning. Jag tycker att livet alltsomoftast är väldigt bra. Och kanske finns januari till just därför, för att påminna om att botten går att nå – och att lämna bakom sig. På torsdag är det februari.

I går efter skoljobb, som inte blev klart, cyklade jag i isregn/snö till shalan på Gotlandsgatan och tränade lite kvickt till navasana, sedan cyklade jag kvickt i iskall blötsnö till shalan vid Zinken och körde mitt drop-in-pass, efter det cyklade jag genom kallt blött regn och halka hela vägen hem, hungrig som en galning. Åt canelloni som F gjort. Själv var han enligt sonens beskrivning "borta" trots att han tydligt sagt att han åkt till Jocke i Enskede för att göra lärarplanering. Vi såg på Bonusfamiljen, sen kom F, jag la mig och gick upp 6 och gick till shalan vid Zinken och yogade hela serien. Mötte JM på väg till Rufs. Här jobbar jag hela dagen. Vill inte gå ut.

Die another day

Jag pluggade ordentligt i går kväll efter att jag övat mig inför föreläsning, en, två gånger. Har läst all obligatorisk litteratur nu, heja mig. Ska börja med hemtentan omedelbums. Men i morse gjorde jag cirka 8 solhälsningar och sedan avslutande, innan jag åt frukost och åkte till universitetet med den fruktansvärda tunnelbanan lika full som alltid, lika svettig och vidrig och krängande och irriterande på alla vis. Vi hade lektion där vi faktiskt planerade lektion som uppgift, en vanlig samhällskunskapslektion, och sedan blev det lite kalabalik för många hade velat ha ytterligare en lektion. Jag sällade mig inte till den skaran utan drog snabbt till Söder, plockade upp cykel, begav mig till kontoret, tog en Pong-lunch i Skatteskrapan med A som är ny man på kontoret men gammal i Garbo-gänget, nu satan i gatan ska jag leverera.

I tisdags tänkte jag en del på döden, av ingen särskild anledning alls förutom den uppenbara: Vi ska nämligen alla dö. Men vad jag tänkte var att det hade varit en så genomusel dag att dö på för mig. Först befann jag mig på den vidriga tunnelbanan, full av folk: nejtack till att dö där. Sedan på föreläsning med folk jag inte känner så bra: vill inte gärna dö där. Därefter raka vägen till RFSU, också det en plats där jag inte hunnit lära känna folk så bra: inte heller där hade jag velat segna ner och dö. Därifrån och raka vägen till grundkurs i yoga, där jag alltså är läraren: en usel situation att dö i. Först när jag cyklat hem på kvällen kände jag att nu är det okej. Nu kan jag dö.

Men inte dog jag. Döden får bli en annan dag.

Djurgården gånger två

Var alltså på Djurgården två dagar i rad, för jag tog färjan med kollega från RFSU samt frilanslokalen, A, över till Djurgården för även hon skulle titta på utställningen om Döden, där fick jag två exemplar av katalogen eftersom jag skrivit en text i den (utställningen finns i Galärparken nära Junibacken, gå och se!). Jag gillade förslagen till annorlunda begravningsplatser, gravstenarna i form av resväskor för alla som rest vidare. Sedan tog jag mig till Torkels terrass vid Munchenbryggeriet, jag kom alldeles för tidigt, och jag dirigerade dit mina barn och vi åt mat. Sen kom JM med vänner, mina barn gick hem, jag stannade en liten stund innan även jag cyklade hem. Det blev fredagsmys med filmen När Harry mötte Sally, men sedan kom grannpojkarna vars föräldrar var på Södra teatern, så då såg vi i stället She's the man. Vid midnatt gick de och vi andra la oss. Vaknade tidigt, vid halv åtta, med panik i mig. Har så otroligt mycket att skriva. Åt frukost, tog en utflykt till kontoret för att lämna snacks till fest som ska vara på onsdag, samt hämtade min yogamatta. Hem igen, började genast arbeta. Skippade yogapass och fortsatte. Jobba är det som hjälper mot stress, det enda.

Men snart ska vi gå ut i ytterligare en dag av fint väder. Men det blir inte Djurgården utan annat!

Tacksam för helg

Det är fredag. Jag har satt mina barn i arbete. De utför barnarbete, de klistrar kvitton för hela 2015. Det går jättefort när de arbetar, det är faktiskt riktigt imponerande! Barn-energi, den borde gå att använda mer. De tycker att det är roligt också.

I går blev bokcirkeln inställd, vilket var skönt för jag var ganska trött. Jag gjorde halvfärdig pizza i ugnen och fortsatte kämpa med mitt megajobbiga bröd, som visade sig behöva jäsa över natt! Så småningom kom F hem från Bananas och vi såg på tv och la oss. I morse tränade jag faktiskt hemma, eftersom brödet tvingade mig, gjorde nästan alla stående, och så hade jag textkritik-möte med JD som kom strax efter 8 till barnens förvåning. Vi frukosterade på mitt Brunkans långa-bröd som var färdigt at last. Så gick JD och jag till magiska rummet på bibblan och jag jobbade ifrån mig saker, så skildes vi åt och jag gick till kontoret hungrig men den mat jag trodde jag hade där hade möglat. Så jag fick äta yoghurt till lunch, göra dagens dödliga intervju, skriva två olika dokument, ena för plugg, andra för att få resa. Så kom barnen och jag fick hjälpa dem, men det hjälpte ändå mig eftersom de jobbade så snabbt.

Så nu alldeles inom kort kommer det tas helg.

Små företagare

Man måste ändå heja på det kvinnliga småföretagandet i form av skönhetssalonger, där ofta kvinnor med ursprung från andra länder är ägare och den anställde i samma person.

Tog det lite lugnt igår bär jag kom hem efter att återigen städat Yogashala, men fick baklust och satte igång Brunkans långa, som jag gjorde för länge sedan och minns som asgott. Sedan lagade sonen och jag italienska köttbullar, dottern kom från yogan och vi åt. Alla gick in i sina rum utom jag som inget rum har, F kom från sin pilates och så samlades familjen framför tv:n, program Mästerkocken, men jag ägnade mig åt att jobba igen, det vill säga försöka skriva in Tollare-schemat i in fysiska kalender på ett begripligt vis. Somnade ovaggad 22.30, men promenaden F och jag skulle gått ställdes in 5.30 när klockan ringde. Istället åkte jag till Yogashala, tränade, till skönhetssalong för vaxning av axiller, nu blir det jobbmöte, därefter jobberi i form av intervju kring döden. Alltid något nytt ämne att skriva om.

Friserad medmänniska

Fick ny frisyr idag, äntligen blev håret klippt! Det var mer än dags, men allt blev så svårt sedan Ö stack från stan, han var ju bäst på att klippa.

Men nu har jag kanske hittat lösningen – C. Hon känner C från Paris, och det var Paris-C som tipsade om C i Stockholm. Det visade sig att vi hade massa kopplingar till varandra, och fick prata en hel del om sorg. Om barn som tar sitt liv och om det tunga i Paris i fredags. Om hur man går vidare, hur ens barn går vidare. Det var fint att prata om det med henne. Sedan insåg vi att vi också var gamla techno-freaks. Så vi pratade också om hur man saknar det där som bara riktigt bra DJs kan ge, nämligen trance. Är rytmen bra nog behövs inga droger utan man dansar och det är glädje. Hon åkte regelbundet till Berlin för de har så bra klubbar. Det var en fördel att vara äldre, då blev man enklare insläppt. Hon brukade åka på söndagseftermiddagar för nätterna orkade hon inte vara vaken på.

Det är skönt att vara medmänniska, bara lyssna eller dela något som gör en glad med någon man inte känner men delar samma jordklot med.

Annars var det gruff hemma i morse, om fredag kväll. Det löser vi med hjälp av min syster. Jag sov ända till 7, yogade, så till frissan. Nu intervju.

Lite filosofi

Lyssnar väldigt mycket på Allvarligt talat just nu, det är ett P1-program som jag laddar ner långt i efterhand, då och då känns det väldigt långt, för plötsligt säger de "ha en bra sommar" eller "som nu till julen..". En lite festlig biprodukt av det nya medieanvändandet – sändaren vet hur det var när hen sände men inte när lyssnaren lyssnade.

I alla fall. Efter tipset jag fick har jag koncentrerat mig på Lena Andersson. Hon är fantastiskt bra i sina svar. Frågorna är högst olika, men de kan handla exempelvis om ifall livet är meningsfullt, alltså just enskilda personers liv. Så är det ju inte, svarar Lena, inget individuellt liv är egentligen meningsfullt om vi ser på hela långa existensen av jorden och universum. Det är en tanke. Eller det långa livet – varför är det attraktivt att vara jättegammal om man ändå bara har en massa skavanker och måste ligga ner hela tiden? Då svarar Lena att de som tänker på långt liv tänker att de ska vara på topp hela tiden, och aldrig hamna på ålderdomshem med blöja. Ett litet felslut.

Däremot kan man ju ägna sig åt hälsan för att det känns bra NU, i det korta loppet. I det långa vet jag inte vad det tjänar till att bli väldigt gammal. Jag är inte säker på att jag vill bli så gammal heller. Men jag mår gärna bra under tiden jag är vid liv.

Urstark

Hade otippat en av de bästa träningsdagarna i dag på länge. Var tydligen helt svag i kroppen förra veckan. Nu helt stark! Backdropsen gick sjukt bra.

Annars var onsdagen en hemmajobbardag, för att få ihop allt. Åkte med 55an till Östra station kring 11-tiden, gjorde en intressant intervju på ett par timmar, köpte vin på vägen hem och fortsatte jobba medan alla kom och gick i lite olika konstellationer. F lagade mat medan jag stack till min sista onsdagsyogakväll, cyklade hem och åt upp pastan som var kvar, kollade lite på tv – Aktuellt hade hela sändningen från Malmö station där flyktingarna kommer i massor just nu på grund av flyktingkatastrofen. Diskuterade dotterns eventuella tennis-spelande med F. Min åsikt är att det blir för hetsigt med för många aktiviteter, man måste tagga ner. Det går att få in saker ändå, testa och se om det är något för en. I tonåren kan man satsa rejält på det som känns roligast och ändå bli bra på det, om man nu vill det.

Det finns alltid en risk vad gäller unga flickor och den stavas ätstörningssyndromet. När någon börjar få ett ångestliknande beteende kring mat eller kring hälsa, får för sig att hon måste röra sig extremt mycket eller bara "råkade känna för" att inte äta godis – varningsflaggan upp! Försöker vara jättebra på allt i skolan – varningsflagga upp! Aldrig kan göra saker på kul, bara hänga med kompisar, fnissa och se löjliga tv-serier, softa, vara oseriös – varningsflagga upp! För en dag sitter du där och hela ditt liv handlar om att få ungen att äta. Livet som du kände det förut är borta, glädjen finns inte mer. Allt fokus på ett barn som sakta tynar bort och faktiskt kan dö ifrån en.

Apropå det har jag bra uppmaning jag använde i en artikel en gång (DN): 
10 sätt att motverka ätstörningar hos barn 
Twittraren Hemmingsson, twitter.com/Hemmingsson, som har erfarenhet av ätstörning, har en lista till vuxna som vill motverka ätstörning hos sina barn. 

1. Ät på regelbundna tider, och ät tillsammans hela familjen.
2. Tvinga inte barn att äta upp mat de inte vill ha.
3. Stigmatisera inte godis, chips och dylikt genom att gömma det. Förvara bland vanlig mat. 
4. Klaga inte på din egen eller andras kroppar. Undvik generellt att fokusera på folks yttre, även positiva kommentarer. 
5. Banta inte, och ha inte bantnings- eller dietlitteratur hemma. 
6. Trösta inte dig själv eller ditt barn med mat. Inte ens med morotsstavar. 
7. Säg inte saker som ”Det här var syndigt gott”, ”Farligt god efterrätt”, eller ”Den kakan var nästan för god”. Inget ”unna sig”! 
8. Prata inte om mättnadskänsla som något negativt, typ ”Usch, vad mätt jag blev”.

Men i går kväll somnade jag som en stock, vaknade 7, hade kunnat sova i timtal till, kaffe och så träning. Nu ska en artikel bli klar, måste bli! Och så måste jag hitta en mamma. Bara jag gjort det så är jag hemma med intervjupersonerna för denna gång. Kanske.

Utsikterna

Jag gillar hur det ser ut alldeles intill mitt kontor. Hur ljuset silas genom trädkronorna i Skånegläntan. En annan sak jag gillar är Åsöbageriet, liite Urban Deli-fräscht fast ändå inte, eftersom det också är ett helt vanligt konditori. Kom precis därifrån, hade haft textkritik med JD som varje fredag. Lustigt att det går framåt även där, i mitt minst prioriterade projekt just nu.

I går kom jag hem lite sent (tyckte barnen som var hemma 15.30, jag kom 17), men med kläder köpta på nätet och uthämtade på postställe till sonen. Både jackan och skalbyxorna var för stora, och dessutom tyckte han att jackan var ful. Jag stekte en jädrans massa rårakor med lite för mycket salt, till det ugnsfalukorv, själv värmde jag lammrester. F hämtade dottern på träning och lämnade tillbaka alla kläder på samma postställe, de var tillbaka strax före sju. Så samlades familjen i soffan som varje kväll och såg på ett tv-program om en engelsk kille med asperger, samtidigt kämpade jag hårt för att kunna beställa flygbiljetter till familjen, mycket krångel om man skriver en siffra fel.

Vi ska få oss en minisemester, trots allt. Det är emot alla odds. Men, vi lever bara en gång så vi skiter i att vi inte har råd och säkert inte tid heller. En dag ska vi dö och då har vi glömt allt vi gjorde som var präktigt.

I morse gick jag upp supertidigt, 5.25, var på Yogashala kl 6.30, gjorde ledd primary men försökte vara lite snäll mot kroppen som fortfarande är lite ur slag. Sedan raka vägen till frukost som sagt, med JD på Åsöbageriet. Hon åker också på minisemester, till Göteborg. Själv ska jag arbeta så fort jag bara kan. Sedan är det ju fredag, och helg. Jag ska ta det lugnt, fast också plugga. Helt ledig är jag aldrig någonsin. Men i framtiden så.

Döden, döden, döden

Jo. Söndagen var en ganska lugn sådan, med regn och innesittande. Tills jag gjorde en bosnisk spenatpaj, dottern gjorde banan-efterrätt och familjen stack över till syrran för att äta lammstek med spenatpaj. Vi hängde lite med bebisar och alla, sedan stack jag, mamma och I till Kulturhuset Stadsteatern för att se Gösta Berlings saga. Fin dekor, men lite lång. Det är en ganska rörig historia från början faktiskt, Gösta Berling. Gillar Selmas andra böcker betydligt mer.

Mamma åkte hem, vi tog pendeltåget i kylan till vårt Tanto fast i olika lägenheter. Under tiden hade F tagit hand om bebisarna med hjälp av G, det hade gått sådär för en av dem skrek och ville inte sova. Men till sist kom M och då gick det bättre. Hemma la vi oss alla, men dottern kom gråtande vid 6 för hon hade drömt mardröm att F hade skadat sitt ben och på grund av detta skulle avlivas... Alla uppe efter 7, jag stack till jobbet efter 8 och så jobbade jag hårt med först en artikel sedan uppsatsen, den senare gjorde jag på 3ans buss för jag åkte och klippte mig på Eco hair, St Eriksgatan. Det var en mysig salong. Gillade att de inte hade produkter i håret. Frisyren blev bra också. Ska visa sedan.

Tillbaka till kontoret, jobba vidare. Sedan raka vägen till måndagmiddag hos grannen i vårt hus. Bara vi vuxna var där för barnen var på träning. Hem, alla kom, vi åt scones och så försökte jag se näst sista Mad men som gick i söndags men som vanligt la comhem ner hela tiden. Till sist såg jag. Ruggig historia, för nu har Betty fått en dödsdom och Don har bara lämnat in, fortsätter sin roadtrip till vem vet var.

Dottern var lite orolig då hon skulle sova, rädd för döden och att bli föräldralös. Jag sa som det var – vi har ingen aning om ifall vi dör medan ni är barn. Men att troligen inte. Och oavsett har hon ett stort nätverk omkring sig.

Man får inte ljuga om döden.

I dag blev det yoga, fick bra övning för axeln. Nu ska här arbetas och lämnas in C-uppsats och saker och ting ska bli klara, helt fullständigt klara.