Ledd första serie

Nej men den här långfredagen började ju riktigt bra! 1h45min ashtangayoga (ledd första serie). Även om jag missade resan till Aruba - de åkte i tisdags - och cykelsadeln var vit av frost - så finns ljusa saker. Nu ska det firas påsk. Glad påsk alla!

Vad jag hatar att tänka på pengar!

Nu har datorn fått sin el, och jag sitter på kontoret och arbetar med lite olika artiklar och idéer och jag lägger ut jobb på folk från Garbo och gör lite allt möjligt. Men i går gick jag hem och sonen tjoade på gården, dottern läste på balkongen under sitt täcke medan jag snärjde ihop en fiskgratäng (till sonens besvikelse) samt potatismos (typ det enda sonen sedan åt), och F kom med mat han handlat och hela familjen kunde sätta sig till bords, tillsammans, det gillar jag. Därefter sågs det på tv, gjordes läxor, syrran plus fru kom och pratade om vår kroatiska bil, de gick, F la barn och så såg vi Borgias. Om en påve på typ 1600-talet som var så korrupt och falsk som en påve kan bli. Jag gillar.

Gick upp tidigt, tog upp barnen och stack till skolan med dem. Sedan satte jag mig på Medis och skrev och på Coffice för jag trodde jag skulle få el. Men sladden saknades ju så det blev att åka till kontoret och här har jag bara roddat omkring för att så småningom få till lite artiklar för att ytterligare så småningom få fakturera för att ytterligare ännu mer så småningom få pengar. Pengar är det absolut enda jag har i huvudet nu. De märks när de är borta, kan man säga.

Sladdlös

Jag önskar mig en enda sak om någon skulle komma på den i och för sig inte särskilt troliga idén att ge mig en present i påsk: En Mac-sladd som funkar till Mac Air. Jag blir galen – detta är andra gången på kort tid som jag jobbar annorstädes men har glömt sladden på goddam kontoret. Så kanske kan jag inte ens publicera detta, för snart är det hejdå med datorn. Jag som var så på gång.

Dagen i dag

Jobbar på kafé igen, efter att ha haft ett svintidigt möte, om framtiden, om att man tar tag i sin framtid och så bestämmer man själv över den för man börjar ruttna så inihelvete på att andra ska hålla på och röra till ens framtid och försöka knyckla ihop en till ett litet ingenting fast man med bestämdhet vet att man är någonting. Att ens framtid är någonting.

Så det är vad jag gör i dag. Nämligen lurar systemet. Finns ingen bättre känsla än den som uppstår när man lurar systemet.

Livet på sistone

Tänkte berätta lite om den här snabbrörliga tiden i livet:

I fredags var jag på Frilans Riks årsmöte i ABF-huset hela dagen, medan F jobbade med en hemlig sak ihop med Göteborgs-F som tog mer än hela dagen, så jag hämtade barn. Jag var ganska snuvig och trött men fick till både middag (lax stroganoff) och fredagsmys, och la barnen innan F dök upp vid 23-tiden. Sedan var lördagen actionspäckad, jag och dottern stack på fotbollsträning medan F och sonen hämtade bröllopspresent hos B, dottern och jag fick tårta och skjuts hem, F och jag klädde oss så fina det gick och sedan tog vi tåg till Uppsala men sonen var väldigt emot att åka tåg eftersom han verkade vara skraj för åksjuka, som också inträdde, väl på plats fick mormor ta hem sonen, dottern gick på utställning, F och jag raka vägen till Helga Trefaldighet, där vår gamle kompis från både Uppsala (högstadiet för min del) och Paristiden (för både Fs och min del) J gifte sig. Så var det riktigt fin fest på slottet, man mötte kompisar från förr, och då menar jag förr, pratade med en jag läste historia A och B med 1990-1991, som också hade valt historia på grund av vår fantastiske historielärare på just högstadiet, Håkan Nilsson, som satt som en hösäck på sin plats blick stilla och pratade, det var som om han berättade sagor - alla var trollbundna, även värstingarna.

Ja, menyn var helt otrolig. Faktiskt. Inte helt oväntat: mycket fisk, eftersom J har fiskaffär. Vi åt och åt fram till halv ett, hörde många roliga tal, det roligaste från kommungubben från Gimo, och så blev det liveband och dansa och så hem sent. Nästa dag tog vi barnen en sväng till Gustavianum och kollade på mumier och andra döda samt pratade om hur man studerade anatomi på 1600-talet, så tog vi tåget hem till Stockholm och där tog vi det lugnt. Nästa dag – måndag – iväg med ungar till skolan, själv till kontor, jobba hela dagen, så raka vägen till KTH (träffade Ankan, hjälpte henne lite) där CradleNet ordnat så den imponerande Ellen MacArthur kom, hon som seglat ensam över jorden på kortast tid och sedan bestämde sig för att vända på hela vårt ekonomiska system så vi slutar producera sopor, sedan debatt, sedan åkte jag hem och där hade barnen nästan somnat, jag låg och frös framför Aktuellt, la mig vid 22-tiden, upp tidigt och iväg till Yogashala och yoga 1h10 minuter för sedan stängde de. Då åt jag frukost på Gildas med A, fotograf, och pratade sommar, mötte andra vänner, tog en skön fika helt enkelt.
Det behövde jag.
Nu jobbas det igen.

Föreläsning om framtiden

Intressant föreläsning om hur vi ska gå över från linjär ekonomi (töm jorden på resurser, bygg saker, sälj, kasta) till cirkulär (töm inte jorden på resurser, ta de gamla sakerna och bygg nya grejer av dem, sälj hur många gånger du vill utan att sabba för jorden och utan att bygga sopberg).

Många händelser på sistone

Efter en trött söndag med liten Uppsala-promenad, bland annat till Gustavianum där guiden berättade att på anatomiska teatern skar man upp lik och läkarstudenterna var tvungna att känna, lukta och smaka på inälvor! Därför hade man målat fläckar på ståplatserna, för alla som spydde. De var också trånga, så de som svimmade inte skulle ramla ner över liket.

Så tittade vi på lite foster i formalin och efter den trevliga söndagsutflykten tog vi tåget hem. Sonen mådde bra efter mysko förmiddag då han mådde illa (det hade inget med anatomiska teatern att göra), och F köpte pizza på vägen hem. Vi såg Pirates-film, jag la mig vid 22-tiden, upp före sju och så iväg med barnen till skolan. Själv drack jag Il caffe-kaffe innan jobbet, samt skrev en del, så väl på kontoret skickade jag nyhetsbrev och gjorde intervju. Snart ska jag rädda planeten också.

Läs läs

Idag kom texten jag slitit med så länge: Om Fas 3 mfl arbetsmarknadsåtgärder. Finns att läsa i pappersversionen av DN Söndag. Läs läs! Här är också länk, funkar för alla som har DN-kort, logga bara in!

Själv ska jag vila efter en mycket överdådig bröllopsfest på Uppsala slott. Menyn helt otroligt bra - ostron, löjrom, hummer, galet gott och generöst. Fiskar-Joel vet hur man ordnar kalas.

Gondoljär

Plötsligt i livet äter man en gondoljär i choklad på Uppsala slott och har identitet: Högstadieelev. Wonderful.

Ingen rast eller ro

Ja det har varit en dag som i en dimma. Jag arbetar och arbetar ännu mer. Ändå har jag knappt några pengar. Förklara det den som kan. Men jag befann mig i alla fall fysiskt på fackligt årsmöte hela dagen, det var Frilans Riks som hade i ABF-huset. Bjudlunch! Diskussion! Väldigt mycket action måste man säga. Vår insats - att göra tidningen Frilansjournalisten - fick beröm, det kändes ju bra eftersom det är ytterligare ett underbetalt uppdrag.

Men det kom jobbmejl på jobbmejl, samtal på samtal, under årsmötets gång, och till sist fick jag dra och hämta barn. Nu ska vi äta mat och göra mat och läxor och Absolut. Inte. Vila.

Vila är tydligen inget för oss i 40-årsåldern som arbetar och har barn. Oavsett hur många ögonbindlar vi får av våra de små.

Present till trötta

Igår när F och jag kom hem från en hemlig konsert på Debaser Medis låg presenter till oss på sängen: Ögonbindlar! Mycket gulligt.

I dag och i framtiden

Kära dagbok. I dag har jag åter haft en händelserik dag. Snart ska jag skicka ytterligare en artikel, och detta medan en annan artikel har blivit omskriven och dubbelkollad och bearbetad på alla möjliga vis. Men före dess var jag med F och sonen hos doktorn, för att prata om barnmigrän, och innan dess skyndade vi på barnen för att komma i tid till doktor och skola, innan dess kämpade jag mot mig själv för att försöka komma upp, och innan dess sov jag som en stock.

I kväll ser jag fram emot att servera hungriga barn mat, städa lägenheten helt själv så man slipper skämmas inför barnvakten och sedan tänkte jag hasta iväg på en liten grej. I morgon är det möte precis hela dagen. Men det känns underligt nog som semester. Jag ska åtminstone inte skriva en artikel just den dagen!

Stol in, stol ut

Ikväll kom en stol hem till oss som F ritat. Tyvärr åkte den genast iväg igen. Den ska till Milano, helt ensam.

Action i firman

Vaknade som vanligt FÖRE klockans ringning, upp och frukostera barn samt ta dem till skolan, viktigt att komma i tid eftersom dottern hade nationella prov i dag minsann! Så pratade jag om allvarliga saker med fritidsledare, hämtade lapp hos skolsyster, tog bussen till yogan och yogade i 1,5h och sedan dess har det varit extremt intensivt, redan lämnad text ska skrivas om, intervjuperson ska vara med igen, annan text ska skrivas, jag planerar nästa veckas eventuella reportage samt framtida reportage med flera medarbetare och så vidare och så vidare, det är som att jag redan jobbat för hela veckan fast det är onsdag förmiddag. Lunch.

Nu blir det dagens artikel! Nu blir det koncentration!

Bollen är rund

Man jobbar. Man har möte, man rusar därifrån för att försöka hämta barn någotsånär i tid, man får gå hem själv för barnen åker hellre iskana utanför huset, man lagar broccolisoppa och skriver ihop en liten text efter middagen. Så sticker man med dotter till hovet och hon blir fotad med laget. Man släpar henne hem igen och lägger barn och man ligger i soffan och ser Metallicas Some kind of Monster och man är helt jävla slut.

Förföljar-morsan till er tjänst

Då var det dags att ta tag i jobbiga saker i skolan igen. Sonen denna gång, en kompis har blivit ledsen. Jag vet inte om ni minns, men grundskolan är en stor suck på många vis. Så mycket anpassning, så komplicerade turer, så lite personal som kan ta tag i konflikter på allvar – och med det menar jag punktmarkera. Jag anser att barn som inte beter sig rätt ska punktmarkeras. Även mitt eget. Man följer barnet helt enkelt, ingriper och visar att man ser vartenda liten sägning eller tjuvnyp som inte är schysst. Man visar på motexempel. Man uppmuntrar ett bra socialt samspel och dissar eller avbryter dåligt sådant.

Jag kanske ska börja jobba på skolan, som punktmarkerare. Förföljar-morsan. Den jobbigaste av alla jobbiga vuxna. I can do it.

Helg i kall vår

Det har varit en ganska trevlig helg trots iskylan som idag stegrade till outhärdliga nivåer. Hämtade sonen i fredags och tog honom på pizza, sedan tillbaka till skolan för disco, med L som också åt pizza. De ville stanna cirka 45 minuter. Sedan lämnade vi av L, gick hem och fredagsmyste med F och dotter. Upp och göra frukost, läxor, barn lekte ute och inne, sonen skulle på kalas men väl där ångrade han sig så istället träffade dotter sin killkompis W. Så försökte vi gå på bio men jag hade sett fel, så efter stor besvikelse åt vi på Shanti och F tog barnen med sig medan jag gick på fest via Bar Central. En maffigt kvinnlig fest i Ann S nya lägenhet, mycket snack all night long - hemma efter tre! Så trött söndag, F storhandlade och jag fick iväg dotter på fotboll med grannen, frostade av frysen (äntligen!!) och pratade med sonen. Så när alla var tillbaka kunde vi gå och se Röjar-Ralf till stor glädje för sonen.

Hem, äta texas fajitas, grannpojk med, jag la barn och tog upp dem igen och natten var strulig för dottern var vaken ett par timmar mitt i. Men ändå kom vi iväg och trött och utmattad tog jag mig till yogan mot precis varenda odds (1,5 h) och då började livet rulla, lämnade text, jagade politiker, nu intervju. På Östermalm. Redan lost.

Listan, den ångestdämpande

Äntligen gör F lista för att kunna storhandla mat som räcker i två veckor. Har fattats oss sedan nyår ungefär. Jag hatar att småhandla i panik, så jag är nöjd. Storhandling fungerar ångestdämpande för mig.

Under tiden leker ungarna på gården med grannens tre pojkar. I morse såg vi en räv kila omkring där bakom gungorna. Idyll, minusgrader till trots.

Saker på svarta listan – forever

Förresten tillkännagav sonen häromdagen när jag hämtade honom i skolan följande.
Sonen: Mamma. Det finns en sak jag aldrig kommer att glömma.
Jag: Okej, vadå?
Sonen: Det är när J (fritidsledare) sa åt mig att jag inte fick göra så här – frustade med läpparna – i matsalen, för då skulle jag få flytta till annat bord.
Jag: Okej. Och det tyckte du var fel sagt av honom?
Sonen: Ja. Han sa det så argt.
Jag: Jag förstår. Och det kommer du aldrig att glömma.
Sonen: Aldrig.

Mormor som firades

Var på möte på sushiplejset Murasaki i går, intressant och lovande. Sedan stack jag iväg till bokaffär och vidare mot skolan. Hämtade barnen tidigt eftersom vi skulle åka till Uppsala, mormor fyllde år! Vi kom fram vid 17-tiden, och då kom även kompisar till mamma, samt syrran och pappa. Mamma fick böcker i present av mig, av dottern fick hon hemmasydda (fritidssydda) kuddar samt en sovmask, av sonen en teckning som förställde vatten. Vi åt mat, tårta, snackade, barnen såg på tv, och så vid 19.45 gick vi till tåget och åkte hem med syster. Sonen läste "Flickan med svavelstickorna" (han har i läxa att läsa högt 15 minuter om dagen), en mycket sorglig historia om den fattiga flickan som frös ihjäl. Dottern var mycket trött på tåget. Hemma kl 21, la barnen, men vid 23-tiden började dottern låta och sedan kom spyorna. Magsjuka. Så i dag är en vabbdag, igen. Har yogat fast kort, de stående+avslutning, cirka 50 minuter.

Minus på minus

Något har börjat lätta, men det är inte vädret. Minusgraderna fortsätter håna, håna, håna oss stackare som råkade hamna i detta land. Ett rövland, numera, eftersom det BÅDE är kallt och DESSUTOM lika utopi-fritt som vilket annat land som helst i västeuropa. Ingen tredje väg, ingen tro på att vi kan leva som jämlikar och att skapa ett varmt samhälle (där tex klass inte syns på tänderna) i detta kalla klimat. Det är KALLT och KALLT, inuti och utanför.

Men för mig, personligen, lättar det en smula från det hårda som rått sedan januari, då jag halvt jobbade ihjäl mig bara för att upptäcka att detta arbete var obetalt, för att sedan ta på mig ett av de tyngsta ämnen jag någonsin arbetat med, nu lämnat (det kommer studsa tillbaka men ändå, lämnat!), men nu så. Nu så blir det ljusning. Måste bli.

Sedan tycker jag att det är så intressant med kärlek som inte går att glömma. Som den mellan konstnären Marina Abramovic och Ulay. Den kommer vara hela livet. Även om de inte är tillsammans. Fint. Se filmsnutt här.

Utveckling I love

Dotter och F kom hem sent i går, och vi snackade lite om bråk, som hon lär sig i skolan. Sedan läste jag för henne och hon gick och la sig, sonen sov ju redan med sin migrän. Så såg F och jag en dokumentär om en gitarrvirtuos som fått ALS, väldigt gripande, men jag var tvungen att lägga mig innan den var slut.

I morse vaknade sonen redan vid halv sju, otålig: "Jag orkar inte sova mer!!" (Då hade han sovit sedan fyra på eftermiddagen dagen innan.) Så vi gick upp, de åt frukost, vi hetsade till skolan och väl där såg jag att klockan bara var fem över åtta, helt onödigt att hetsa, bad om ursäkt för det, lämnade dotterns nya gympaskor i hennes korridor – ÄNTLIGEN! Så mycket energi och tankemöda och ångest jag lagt på att veta att hennes gympaskor är för små, det är sjukt faktiskt – och cyklade till yoga, fantastiskt skönt. Yogade i cirka 1h15min och efteråt frågade läraren vilken som var min sista rörelse. Jag svarade fel indiskt namn först, men sedan fick jag till det rätt: Garbha pindasana. Okej, sa hon – nu ska du få lägga till en ny rörelse. Seger! Till kontoret, jobbade, hade möte, och the beat goes on.

Dagens Mårran

Mycket roligt skrivet av Rebecka Åhlund, läs själva här. Jag har nyss lärt känna Rebecka lite bättre, hon är very nice. Ska förresten lägga in henne som lästips i min högerspalt, där Moa Herngrens skriva-blogg finns också, det ser ni va?

Lunch, hemmagjord

Ett slags bevis på att livsandandarna trots allt återvänt en smula: Jag fick lust för en särskild rätt! Nämligen ceasarsallad. Har bara ätit whatever, det som går och finns och som är billigt på sistone (några restaurangbesök undantagna). Har haft låg matlust, det vill säga även ganska låg livsglädje. Det hänger ihop för mig.

Salladen blev rätt god trots att hushållet saknade ansjovis. Sonen pigg igen och åt med frisk aptit sin lunch: Makaroner med smör. Den var han nöjd med.

Sjukt var det här

Då var sonen sjuk igen. Jag vet inte hur länge vi ska gå omkring med det här, det är som att ha en laddad pistol i ansiktet hela tiden när man har ett barn som är sjukt på något vis och en sjukvård som inte kan svara på varför och man själv inte fattar vad man ska göra. Maktlöshet. Den mest värdelösa av känslor.

Ett gott råd till alla machosvin där ute

Jag vill bara säga en sak: För feminister är den 8 mars en helig dag. Jag menar det på allvar. Jag tänker på det när jag läser om att det tex varit någon slags "debatt" i Göteborg där olika macho-gubb-journalister suttit och skrikit åt feminister på ett tydligen väldigt otrevligt sätt. Vad fan är det liksom? Och sker det dessutom PÅ kvinnodagen blir det etter värre, anser jag, i de fall vi pratar om feminister.

Jag minns fortfarande med rysningar ett år då kvinnodagen inföll på en söndag och någon bett mig att hjälpa till vid ett reportage som skulle fotas och intervjuas och roddas. De som var med i reportaget var en bokcirkel med ungefär 90 procent män, nu råkade någon kvinna vara inbjuden men det var mest ett undantag (tro mig, inga kvinnor ville vara med i den bokcirkeln så förbannat mans-pretto som den var). Jag trodde jag skulle dit, göra en intervju, berätta om förutsättningar, sedan gå. Men nej. Hela jävla dagen skulle jag stå där som någon slags liten sekreterar-assistent, en husslav! PÅ KVINNODAGEN. NÄR MAN ÄR TROENDE FEMINIST. Det var som inte ett slag i ansiktet utan mer som att bli hoppad på och sparkad samtidigt. Jag fick betalt, visst, men oerhört lite.

Sedan dess ser jag till att min kvinnodag behåller sin helighet. Jag ska inte ha med självupptagna män att göra just den dagen. Det blir inte bra, det blir mycket dåligt och vore jag någon självupptagen man med en pretentiös men only-förening så skulle jag hålla mig jävligt långt borta från feminister just på kvinnodagen faktiskt. Bara ett tips.

Texten ska ut

Så kom barnen och F, när jag hade jobbat en timme, kollat på Pluras kök och gjort lite mindre än ingenting en stund. Men sonen och dottern hade inte ro utan stack ut på gården igen, de känner våren i sig, och vi gjorde spagetti carbonara och de dockade in för att äta men stack ut igen samt gick hem till grannarna i porten bredvid och lekte en stund. Så kom de hem ordentligt, vi snackade melodifestivalfinal, de kollade på boli, åt vitlöksbröd, tvättade sig/gjorde läcor och jag läste för dem och så somnade de vid 21.

I morse gick jag upp först, duschade, drack kaffe, vinkade adjö och stack och yogade före kl 8, 1h15min. På jobbet i bra tid. Nu ska det arbetas så det sprutar text om mig!

Skönaste helgen

Haft en hur skön helg som helst, den började med att vi åt långlunch med JM på Urban Deli som övergick i middag (anka!) hos B på Bar Central, dit även AG kom, vi satt där till omkring 23-tiden och så gick vi hem i den svinkalla natten. Snackade lite, sov lääänge, upp och åt frukost och kollade in några second handaffärer på Hornsgatan, sedan gick vi till Hornstull och åt tidig middag (kött!) på Tjoget, dit kom M och N, vi blev utkastade på grund av platsbrist och gick till Barbro, dit halva Tempo dokumentärfilmsfestival kom. Så kunde vi promenera hem igen, och drack te och snackade till halv två. Jag upp vid halv nio i dag, cyklade och köpte fabrique-bröd, gjorde god frukost, så drog vi till Beyond Retro och vidare till T-centralen, sa hejdå till varann och så tog jag tuben hem igen, via affären. Nu ska jag jobba lite innan familjen kommer. Fast solen lyser så lockande på mig genom det otvättade fönstret.

Min kvinnodag

Jag firar kvinnodagen ordentligt med R som kommit från Gbg: Min 40-årspresentpresent till henne var nämligen (lite självförhärligande) att hänga med mig en helg!

Våren viskar om nya tider

Hello folks. I går var en makalöst intensiv dag. Jag är förvånad över allt som åstadkoms. Förutom jobbandet på kontoret, som avslutades med prat med uppdragsgivare, och ett kul jobbutlägg, hämtade jag barnen (lite senare än vanligt), vägen hem var det som att vandra med Barnen från Frostmofjället fast Tantofjället, det var i stort sett alla måndagsmiddagsbarn utom H, och lille J drog hela tiden iväg åt annat håll så att vi andra fick hjärtat i halsgropen. Men min son läxade upp honom i trafikvett.

Väl hemma lyste lite sol och alla var taggade att hänga på gården, de kände våren som ett vagt löfte under isfläckarna, de lekte vilt och härligt och jag gjorde kycklingben med potatismos, dammtorkade lite ytligt, dammsög överallt, tvättade på toan och sorterade dessutom tvätt. Jag var en superkvinna helt enkelt.

Så åt vi, min syster kom, jag skapade pdf-er av ett pappersdokument och mejlade iväg och så stack jag iväg till Ordfront som hade fest för att de bytt lokal, som alltid är första stunden en panikstund, komma ensam, känna igen, men så kände jag ändå några där och stod och gaggade med gamla journalistbekanta, sådana som jag jobbat med bokprojekt med och så vidare. Men jag hade Askungen-tid att passa kl 22, syrrans krav, så jag cyklade hem igen vid den tiden, då hade syrran somnat i soffan, så gick de hem och jag kollade inspelade Girls och gick och la mig lite för sent, vid midnatt, F kom ännu senare från sin jobbmiddag, jag gick upp 7 och åt frukost, barnen kom upp av sig själva, de åt frukost, vi pratade om att det i dag var internationella kvinnodagen, sonen bröt ihop för att han inte fick en extra macka, vi gick till skolan och jag drog cykel med mig så jag kunde cykla vilket gjorde att mitt yogapass i dag blev 1h15min. Det var underbart. I dag väntar fler treats. I dag är ju som sagt kvinnornas dag.

Cykeln är hämtad

Vaknade kvart i fem i dag, men kanske mest på grund av kissnödighet, kunde somna om efter någon timme. Ändå! Ändå! Störningar av sömn = botten. I morse hade dottern dukat upp frukosten, väldigt gulligt, så jag fick hasa mig upp och kika på det. Så gick de, jag själv gick upp, duschade, åt frukost, insåg att jag inte skulle hinna yoga och kände mig allmänt miserabel när jag fick ett telefonsamtal som lät rättså bra, vi får se.

Så drog jag ner i källaren och fick ut cykeln och faktiskt gick det bra att cykla i dag, fast hjälm glömde jag helt bort. Dagen har börjat med hårt jobb, jag har gjort Frilansjournalisten och nyhetsbrev med all teknik-jonglering man kan föreställa sig, och nu så ska text produceras. Snabbt.

Läxläsning hemma

Sonen skriver om sitt favoritgodis i dagens skrivläxa. Själv skickar jag redan skickade saker en gång till eftersom mottagaren inte kunde öppna dokument. Vår tid vanligaste problem – teknikstrul. Har i dag haft ytterligare en morgon då jag vaknade före 6 på grund av stress och maktlöshetskänslor, sedan gjorde jag det vanliga, alltså bröt ihop och gick vidare, kom till jobbet där min datasladd var, förberedde dagens arbete, stack med buss på skön lunch med C, min gamla vän från mama-tiden, tillika uppdragsgivare, sedan kaffe på Waynes och så en intervju i tjusiga kontorslokaler på Birger Jarlsgatan. Raka vägen från den till hämtning av son + kompis A, de lekte att de var indiska bebisar och att dottern var deras mamma, de kollade Boli, F och jag satt och pratade om boende och vad vi ska göra egentligen, och nu läses det läxor, lägges det strax barn och på det ska det tvättas.

Glad i dag

Min text för Modern Psykologi, "Varför jobba?" har nominerats till "Månadens artikel"-utmärkelsen i Tidskriftsrevyn! Faktiskt väldigt skoj! Läs mer om detta här. Jag blev innerligt glad för nomineringen.

Annan stad

Så plötsligt i livet är man i Hedemora för första gången kanske. Man kanske inte vet så noga eftersom man åkt omkring en del i sitt liv, flyttat, farit runt, följt sina föräldrar, letat efter något kul eller jobbat.

Hur som helst är det alltid nyttigt att se annat.

Ljusningen

Hade en lite spontan eftermiddag i går, som gjorde livet ljusare. Här ska ni få recept:
1. Tänkte ta med mig datorn hem men slog mig själv på fingrarna och sa NEJ till mig själv och min överspända entreprenörs-hjärna som ger en sak only – utbrändhet.
2. Gick och hämtade barnen, och när dottern kom ut hade hon sin killkompis W med sig. Spontant bestämde vi att dottern följde honom hem, så följde Ws lillebror V med oss – han går i sonens klass.
3. När jag kom hem kastade jag mig INTE över en massa uppgifter hemma. Barnen var inte hungriga än och vill leka, så wtf, let them, tänkte jag och la mig i soffan med en macka och Elle mat och vin, som jag är galen i.
4. När jag cirka 20 minuter senare satte igång med maten var den extremt simpel – makaroner med köttbullar – för barnen, själva kunde F och jag äta rester som ju var mycket god fläskfilé.
5. Dottern blev levererad hem, V blev hämtad, jag hade tänkt kolla ett kontrakt med grannen men så kom syrran och då försökte jag inte pressa ihop två saker utan nöjde mig med att dricka te med syrran+hennes fru och prata om vår plantering i annat land.
6. Sedan såg jag hela Nina Björks "Min sanning" och jag blir så glad när människor är intelligenta och inte har raka svar, utan inser att allt är komplext men att man för den skull inte ska sluta ha ideal. Utopier. Sedan tycker jag inte att hon har rätt i allt, men det är ju det superduperfina med demokratin.
7. Jag fick barnen till skolan i tid och själv gick jag och yogade 1,5h innan arbetet, som i dag utförs medan jag rör på mig. På vägen till yogan såg jag att min artikel blivit kommenterad och omtyckt på twitter och facebook.
8. Som alltid är yoga ett lyft och den lilla arbetstid jag förlorar tar jag omedelbart igen, i och med koncentrationen som uppstår. Vi kan kalla den "the no bullshit factor".

Samhällsblues

Ja livet har sett ljusare ut kan man säga. Jag tycker inte om när min son får sina attacker av migrän. Jag tycker inte om känslan REDAN INNAN av att alla inom vården kommer säga att det inte finns något att göra, känslan av att de inte tar reda på vad som är fel på riktigt.

På jobbet har en av kollegorna brutit benet – andra gången hon skadar sig på kort tid, hon väntar på vård på ett horribelt sätt. Och just nu skriver jag en artikel som inte lyfter en direkt, eftersom den handlar om människor som mår väldigt dåligt. Som grädde på moset läste jag just ut 1984. Jisses vilken deppig bok, om totalitära samhällen.

Vi har just nu ett väldigt mysko samhälle, tycker jag, och även om det inte är som i 1984 så är det fanimig inte bra. Vad händer med det allmänna, egentligen? Varför känns det inte längre tryggt i vårt land? Varför har vi inget skyddsnät? Vem tog bort det? Maciej Zaremba skriver just nu i DN en hel serie om vården, och i dag skrev Liedman i samma tidning om skolan och hur man använder oerhört tveksamma metoder för att få lärare att gilla sitt jobb. Lärare gillar redan sitt jobb. Det är bara det att de inte får utföra det i lugn och ro. De får inte bestämma tillräckligt. Politikerna lägger sig i för många saker.

Yogatvätt

Satte klockan på ringning och gick upp redan klockan 7, kaffe, promenad i iskall snålblåst till Yogashala, träna 1,5 h – äntligen!, så hem, tvätta yogamatta och dito kläder, jag hann även göra en smoothie sedan var det dags att gå till brunchen som M och N bjöd på, apropå femmilen och kanske Vasaloppet? Har ingen koll. Jag snackade med alla möjliga trevliga, sonen åt minst tre chokladmuffins och sedan gick vi hem i snålblåst, via Konsum. Dock blev sonen allt tystare och hemma var det dags dör ytterligare en attack av migrän eller vad det är. Jag gjorde fläskfilé med potatismos till oss andra. Så såg vi Guldkompassen medan sonen sov och jag och dottern badade innan läggning.

Kjolen hon sydde

Den här fantastiskt fina kjolen har min dotter sytt åt mig, på fritids! Jag bad om en sval, för sommar i Kroatien, men med tajts till funkar den lika bra på vintern. Vi kom hem med tåget idag redan vid halv tolv eftersom vi åkte fem i nio på morgonen från mormor och morfar i Stocka, fick sopplunch av F, softade hemma och så åt vi middag på Shanti soft corner innan lördagsmys framför Melodifestivalens Andra chansen.

Fredag, veckans sista arbetsdag

Sov som en stock i natt, upp vid halv nio. Frukost. Barnen lekte att de var i Nordpolen – dvs garaget på tomten – och jag försöker jobba lite så jag kan vara lite ledig också, och när jag är ledig ska jag läsa bok bredvid mina bokläsande barn (som också spelar mindcraft eller annat). Jag läser just nu 1984 till bokcirkeln. Den är mycket märklig, kanske-bra om ni förstår.