Semesterns salighet

Ja om man ska dra semesterns innehåll lite kort så tog vi flyget till Dubrovnik, fick vänta lite på flygplatsen innan min pappa kom och hämtade oss, så skjuts hela vägen till huset, i huset fanns Fs pappa och han hade dammsugit rejält överallt. Ett par dagar var vi där med bägge papporna, innan F fick skjutsa dem bägge till Dubrovniks flygplats igen. Så var vi själva i huset en vecka ungefär, firade som vanligt midsommarafton på Karako i Orebic, och sedan var det dags att köra igen för att hämta syster med familj, dock i Potomje eftersom de tog buss dit till sin förfäran eftersom ena tvillingen kräktes på resan. Sedan var det vi två familjer i tio dagar fram tills våra Göteborgskompisar kom körandes hela vägen från Sverige, och i tio dagar var vi inte mindre än tre familjer i huset, med mycket diskning och matinköp på schemat kan man säga, men förstås allra mest bad, bad, bad. De hade hund så det blev en del bad i Zaluce, lagunen, för hundar är förbjudna på vanliga stranden. Efter tio dagar stack både Göteborgsfamiljen och syrrans familj, F körde den senare hela vägen till Dubrovniks flygplats.

Så hade vi åtta dagar själva i huset igen, till våra barns stora förfäran. De var så sugna på att åka hem så dottern kunde inte ens somna sista natten. Resan hem är en helt egen historia, men den var mäktig. Bil, båt, tåg, buss, tåg, tåg, tåg, diverse översovningar och lite chockupplevelser vad gäller priset på mat i Schweiz. Vi började skratta högt när vi läste menyerna. Vilket jävla dyrt land! 

Nu har vi sovit hemma i tre nätter, och i dag ska det tvättas. Jobba har jag redan börjat göra. Det tar som alltid emot att gå in i vardagslivet här i Stockholm efter semesterns sköna lunk. Jag har så många projekt på gång samtidigt, och är ständigt underbetald. Men: i ungefär 1–1,5 år till kommer mitt liv att suga på grund av all stress. Sedan är tanken att det ska plana ut.