Inte köra mer. Inte köra mer!

Hemma igen. Har kört och kört och kört bil, hela vägen från Podobuce till Tanto. Det är så förbannat otrevligt att köra bil långt, tycker jag. Tycker F. Tycker barnen. Det finns några anledningar till detta.
1. Maten längs vägarna är vedervärdig, i stort sett oätlig på många ställen.
2. Det är så satans farligt. Inte mindre än TRE olyckor mellan Södertälje och Stockholm! Alla som kör i 200 km i timmen. Alla som byter fil hur som helst, utan att titta i backspeglar...
3. Det känns så ruttet för kroppen. Talar emot hela ens system, att bara SITTA och SITTA och SITTA. Barnen blir helt tossiga. Själv bara stänger man av systemet, för att få komma hem. Bara man får komma hem. Bara man får komma hem.
4. Hur många skivor man än har, blir det ändå vansinnigt enahanda att lyssna på dem timme ut och timme in. Med barn, ännu värre, de vill bara höra exakt samma sak, hela tiden.
5. Tröttheten. Man blir så galet trött. På grund av den psykiska anspänningen i att hela tiden försöka överleva.
6. Det är så lurigt. Man tror att bil är billigt. I själva verket är det jättedyrt. Alla ställen man måste sova på. All bensin. Allt ätande. Mycket billigare med flyg. Mycket roligare med tåg. Nästa sommar, tågluff tack! Den här familjen gillar verkligen tåg.

Men väl hemma så fick vi mat, som pappa handlade och lagade, det var väldigt trevligt. Vi bara raglar runt här hemma, tvättar, packar ur, försöker hålla ordning på saker. Det är svårt när man är så här trött.

Nej nu ska jag sova. Barnen har ännu inte somnat såklart. Spenderade natten i en minimal säng i båthytt ihop med Tony, som vred sig omkring. Sen fick vi frukost på tjusigt ställe i Småland. Sen var vi och hälsade på Nadias bästis A i hennes sommarhus utanför Nyköping. Sen hem. Hem ljuva hem.