Jag slapp undan

Det är så oerhört skönt att inte var beroende av tidningsvärlden längre. Jobbet jag hade på Rufs var helt avhängigt tidningen Metro, eftersom det var där Rufs-artiklarna skulle publiceras. Metro har inte betalt hyran på evigheter, och nu senaste bottennappet - de betalar inte ut löner. Tidningen kommer inte ens ut idag.

Men det är knepigt att byta yrke i 40-årsåldern (snart 50 förresten). Det är på ett sätt trögt för en inprogrammerad hjärna att tänka nytt, på ett sätt enklare eftersom man vet genvägar för vissa saker helt enkelt på grund av sin arbetslivserfarenhet. Tex det här med prokrastrinering: aldrig en bra idé. Aldrig.

I dag gick jag upp 5.45 så jag kunde vara i shalan tio över sju och tränade till kurmasana innan jag tog mig bortöver till jobbet, hade lektion om EU, sedan en lektion gymnasiearbete när en av tio elever kom (de hade haft studentskiva dagen innan), så en sista lektion före provet för en klass och på det - ytterligare ett prov! Så många prov att håva in nu. Och rätta.