Tonåringar är märkliga djur

Ja, jobbliv+vardag pågår för fullt med skillnaden att nu är farmor på besök och städar så fint hos oss. Jag kom hem vid 17 i går tisdag och det var fullt hus inne hos dottern, hon hade tre kompisar där som sjöng och spelade på gitarr, jättekul, medan sonen som vanligt satt i sitt rum med datorn eller med läxor. Jag kokade potatis och så blev det rester för hela slanten, laxburgare, köttbullar, vegansk blodpudding, tacos, höll nästan på att ta fram en dal men då var alla mätta, även sonen som kom från sin basket.

Vi fikade också farmors saffransbullar senare på kvällen, men dottern drog på fika med sin moster och kom tillbaka och skulle plugga till teknikprov och sonen var också mest på sitt rum. Tonåringar...

Jag la mig tidigt så jag kunde gå upp och för andra dagen i rad yoga på morgonen, för andra dagen i rad kom jag så sent så jag bara hann till navasana men skit samma. I skolan var det genast klasskonferens om vår mentorsklass, sedan en lektion, nu ska jag försöka klämma in prov-rättning. Man ska rätta fem om dagen, sa Fs mamma och hon borde veta. I går blev det bara 1 prov, så jag måste skynda på lite.

Det har lugnat ner sig med saker, känns underligt för det var så otroligt stressigt tidigare under terminen. Kan det verkligen stämma? Jag undrar.

Men banken är fortfarande ett aber som kan ge kraftig ekonomisk ångest i närstående framtid om de inte ger oss bättre erbjudanden. Dessutom fick jag precis veta att något stipendium får jag icke i år. Fasen alltså.

Laminerad lagstiftning

Oj tiden går snabbt! Men i torsdags gick jag upp tidigt trots att jag sov uselt med min nackspärr, traskade till Yogashala och tränade till Navasana, tog sedan tuben och cykeln till jobbet. Hann laminera alla begrepp som beskriver hur en lagstiftning går till, hade sedan en lektion om just detta då eleverna fick ställa sig en efter en i led, eftersom de fick just de begrepp jag laminerat. Då bildade ledet alla steg som krävs när en lag ska stiftas. Några tyckte det var kul, andra inte. Men som sagt bryr jag mig inte överdrivet mycket om sånt jag inte behöver bry mig om.

Så kort lunch, ärtsoppa, hålla mentorslektion om framtida utflykt och sticka därifrån raka vägen till lektion med de som går i tvåan och som arbetar individuellt, stöttade de som behövde. Sedan skynda skynda till utvecklingssamtal som blev 7-8 stycken elever samt föräldrar ibland, åt ett ägg i en paus, sedan till sist blev jag klar och åkte hem helt slut. F hade gjort kyckling som jag åt, då hade han varit på ytterligare ett utvecklingssamtal – sonens – själv kan jag inte gå pga egna elever – och så städade vi undan i hallen och köket och jag la mig tidigt.

Fredag upp halv sju, frukost, åka till skolan, hålla två lektioner och den sista lämnade jag i förtid för att åka hela vägen till Uppsala, åt medhavd matsäck, i Uppsala såg jag en film för lärare, på Fyris-biografen, hörde ett snack om detta och de globala målen, så hasta till pendeltåget igen och åka raka vägen till södra station och till Ichi, där jag hade bokat bord för att ge F god mat i födelsedagspresent. Maten god men inte fantastisk. Däremot saftigt dyr!! Tog en öl på sunkställe med F, kändes mer avslappnat efter stiffnessen på Ichi, dock var vi hemma kring halv elva, hemma fanns mormor med sonen, dottern sov hos kompis. Fick presenter, för födelsedagen (som var i somras), fin duk och bok!

Lördag idag, jag har haft tvättid som äntligen är över. Annars testar jag vår nya dusch – som finns på gården, lagar falafel och går och grämer mig över ett läxförhör jag behöver göra...

Den hinderbana vi kallar livet

Dottern har fortfarande väldigt ont i armen och den ser böjd ut, men hon var i skolan ändå. Själv gick jag upp 6.30, drack kaffe och begav mig iväg mot tunnelbanan och vidare till min kära cykel som underlättat en hel del för det här pendlandet. Var på jobbet strax efter 8, hade lektioner med mentorselever ytterligare en hel dag. De skulle hämta böcker och sedan körde vi teambuilding ute på friidrottsplatsen utanför skolan. In igen och försöka styra upp språkval och annat, innan de fick gå på lunch och iväg.

Återigen satt jag och hämtade kraft en stund i klassrummet innan jag fixade bibliotekskort, förklarade att alla mina nycklar var fel av olika anledningar, försökte gå igenom lite inför lektioner och det som är den verkliga verksamheten. Dessutom skrev jag klart en artikel som behövde bli färdig. Det var lättnad! Klar med något åtminstone! Cyklade till tuben, handlade lite på vägen ner i underjorden, sedan läste jag min bok hela vägen och bokläsande kan faktiskt bli ett stort plus med resandet, eventuellt, särskilt om resan kan göras med cykel+tunnelbana+cykel och inte massa krångel med buss. Väl vid Zinken har jag dock ingen cykel än, tog därför fyran och försökte köpa ytterligare en risig hoj på en begagnad cykelaffär men de hade ingen inne. Sedan har inte mitt nya betalkort kommit än, tyvärr, så jag kunde inte storhandla. Familjen åt rester och i morgon ska F gå till läkare med dottern, så får vi se vad som är brutet och ifall det är försent att fixa.

Det vore skönt med lite mindre hinder längs vägen, hindren just nu är så oerhört många, till exempel ett icke-fungerande betalkort, en bruten arm som ingen inom vården bryr sig om, en alltför lång resväg utan cykel, avsaknad av tid att få planera mina lektioner och mitt läsår samt hinder för det som så tydligt får vardagen att flyta: storhandling, tvättid (tvättstugan full ideligen) och trasig diskmaskin. När alla dessa hinder kan röjas undan – då vet jag ifall jag har gjort bra livsförändringar eller ej. Då kan själva livet börja, kanske.

Kräftor, akut och lite annat

Jo det blev faktiskt en cykel. Men allt precis allt strävade emot. Först skulle jag köpa dotterns terminskort, men mystiskt nog ville inte kortet gå med på att jag betalade med det, det påstod att jag hade fel kod. Ändå åkte vi till Ulriksdals Cykel-Expo, en affär vi hittade genom gps. De hade sorgligt få cyklar och jag fick vara i telefonkö med banken hela vägen dit. Ändå blev det att kortet spärrades när jag till sist skulle betala min alltför dyra second hand-cykel med lås. Så jag tog helt enkelt hyran och betalade för jag orkade inte att allting strular hela jävla tiden. Jag fick nog, kan man säga. Dottern dissade alla cyklar och var emot hela idén med begagnade cyklar, så hon fick åka hem medan jag cyklade tvärs över och kom till Danderyds sjukhus, där jag ställde cykeln och låste den. Så hemåt, landa lite innan vi drog till Mart och Nat och fick trerätters, det blev champagnesoppa, kräftor och glass. Mycket gott och kul att träffa dem! Dock var de småbarnströtta, och vi gick vid 23.

Söndag sov jag så länge jag bara kunde, det blev till 9, sedan var jag i shalan 10 och kunde göra hela serien, äntligen! Efter det gick jag raka vägen till Fabrique och fikade med M, yogakompis. Så därifrån via affären och hem, handlade så vi skulle klara maten några dagar även om det kommer att gå sisådär med hyran.

Började jobba med en artikel, men då kom J, Fs jobbarkompis, över och vi gick och tittade på en lägenhet i våra hoods som de har målat i massa olika färger per rum. Det var kul. Så hem igen och ge J mat, men då ringde dotterns fotbollstränare från matchen i Bromma, och självklart – SJÄLVKLART – hade även hon (antagligen) brutit handleden!!!!! SÅ JÄVLA SJUKT JOBBIGT.

F gick först till Sös-akuten dit tränaren dragit och satt 2-3 timmar, sedan bytte jag av och svor och jävlades för det finns ingen vård för barn som bryter ben i Stockholm. Mycket riktigt bad de oss att hellre åka till Södertälje. Det är så sjukt så jag blir galen. Jag satt någon timme sedan kom F med mat, för ska man vara på akuten måste man ha mat, nedladdade filmer, täcken och kuddar. Man måste alltid vara där i minst 8 timmar. Dock, efter endast (?) fyra timmar kom de och påstod att röntgen sa att inget var brutet. Men vi tror inte på det. Vi tror bara att de ville bli av med oss.

Så la jag mig vid så tidigt jag skulle, vid 22-23, för att sedan gå upp tidigt och skynda till skolan, cyklandes sista biten, och väl framme kring 8.20 körde jag och med-mentorn en dag med nya klassen. Det var så sjukt mycket information och saker att hålla reda på så jag var yr redan efter första timmen, trots bra lunch på skolan. Vid halvtvå gick eleverna och jag och mentorn räknade ut vem som vunnit en slags tävling, det var också väldigt jobbigt. Sedan satt jag ensam en stund i klassrummet och gömde mig från allt arbete, pustade ut. Efter det var det förstås ytterligare ett möte om Gymnasiearbete, ett ämne jag har, och så försökte jag styra upp lite lektioner men dottern ringde för hon hade ont i armen och ville till sjukhuset, vilket bara väckte all frustration eftersom det ju Inte. Går. I världens tionde rikaste land.

Maktlösheten gör att jag blir helt deprimerad. Jag kan inte ha barn som måste använda vård, för vård finns inte i Stockholm. Det är så sjukt.

I alla fall så kom jag hem vid 18 och gjorde mat, diskade, jobbade med ett försök till lektionsplanering och nu ska jag försöka skriva artikel. Eller inte.

Arbetsrum ett och två

Ja nu börjar i sanning en ny fas i livet. Till en början består den av massvis av möten, vilket jag är en smula allergisk mot – åtminstone då de hotar själva Arbetsuppgiften – som just nu borde vara lektionsplanering och momentplanering inklusive inläsning och strukturer och metoder och allt möjligt. Men nu är jag inte längre fri som i frilans utan anställd som i Person med Lön, och då är det bara att anpassa sig så långt möjligt. I går blev det ingen siesta utan jag fick jobba i personalrummet med en omöjlig överförning av filer, det höll på till fyra och sedan vandrade mot buss+tunnelbanan, som numera är min arbetsplats två vid sidan av det helt ofärdiga arbetsrummet.

Hann titta i några affärer och köpa lite böcker jag egentligen inte behöver, så mötte jag I i Hötorgshallen. Hon bjöd mig på min födelsedagspresent, som bestod av kebab och därefter såg vi Cinema Paradiso på Klarabion, Kulturhuset. En fin gammal film som på ett sätt är emot nostalgi, på ett sätt supernostalgisk. Jag var ju ganska trött så vid halv nio stack jag hem med pendeltåget och i stort sett stupade i säng. Sonen hade migrän och dottern hade hängt lite med JD, som kom efter att jag somnat och sov över hos oss.

Jag gick upp halv sju igen, drack kaffe, sa hej till JD och stack iväg återigen samma väg, vandra till tuben, byta till buss, gå på möten, försöka föra över filer, gå på ytterligare några möten och hoppas innerligt att arbetsrummet någon gång blir klart. Men jag har ändå sovit såpass att jag är normal i dag, och faktiskt börjar jag ana att den konstiga tröttheten som alltid kommer efter semestern har släppt en aning. Då vet jag: Det tar exakt 1,5 vecka innan alla tunga låga tankar över att börja jobba igen släpper. Sedan, vet jag av erfarenhet, brukar en period av ivrig verksamhet ta över. Det är faktiskt kul att jobba, särskilt när jobbet är brand new på så många vis som mitt. Jag är numera LÄRARE på heltid. Alltså får lön på heltid. Jobbar i och för sig antagligen lite mer än heltid, men vem bryr sig. Lön! Det är jag inte bortskämd med!

Flying high

Snart ska jag upp bland molnen och ta mig bort från detta land, men idag är det hårt jobb som gäller. Sista timmarna på Rufs skall göras, sista packningen skall packas, nervositet över biljetter skall eskalera. Sedan är det klart, antingen gick det eller så gick det inte.

I går var jag hemma nästan hela dagen, tvättade, packade, var över till I och tog adjö av tvillingar, samlade ihop blommor, satt i ösregnet på balkongen och åt kyckling med dottern. Skulle lägga mig tidigt men då kom grann-A och min gamla polare A och vi satt och drack te och pratade en liten stund, somnade vid midnatt och gick ändå upp vid sju för att hinna yoga en sista gång, till navasana, tog med mig mattan till Rufs.

Har ovanligt stor resfeber den här omgången, vet inte varför, men det är många saker som är stadda i förändring och det är lite tungt för sådana som jag. Vanemänniska är jag, en sådan som gärna bestämmer själv över sitt liv, som har en massa rutiner och goda ting som inte ska ruckas på. Tänker en hel del på yogan i framtiden, hur ska det gå? Och på jobbet, hur ska det gå? Sommarhuset, hur ska det gå? Men jag har ju en hel del usla rutiner som jag gärna vill rucka på. Ekonomin, ett exempel. Ständig oro över månadsskiftena, det rörliga livets alla obekvämligheter som att arbeta jämt och ändå aldrig bli klar, som att flytta runt runt runt och hoppa än hit än dit. Med mera.

I alla fall kan detta kanske bli sista inlägget före semester, vi får se. I så fall kommer det bli lite bloggskugga ett tag. Eftersom jag vilar mig. I så fall får ni alla ha en bra sommar.

Snöstorm och längtan efter friterat

Nåväl, fakturan kom till sist och jag kunde pusta ut. Hopplöst bara att jag aldrig kan räkna med det, aldrig kan vara lugn. En frilans får alltså stort sett alltid betalt 30 dagar efter att jobbet lämnats in och godkänts. Man har ofta gjort jobbet under några veckor, kanske en månad. Sedan lämnar man in en faktura och väntar 30 dagar till. Och så går hela långa månaden, man väntar och väntar på sina pengar men si då skiter uppdragsgivaren i att betala på förfallodag?! Trots den enorma mängd tid man fått på sig att betala... Det är piss, varken mer eller mindre. Ser fram emot jobb där man jobbar och samma månad som man jobbar kommer lönen in den 25, punkt slut.

I går gick jag via Stadsmissionen och Synsam till min yogaklass, eftersom jag alltid är yogalärare måndagkvällar. Försökte hitta termobyxor på Stadsmissionen, gick inte, hittade glasögon på Synsam, till det facila priset 10 000 spänn. Ha ha ha. Hur kan glasögon kosta så infernaliskt mycket?

Hade min yogaklass och gick hem och tuggade i mig lite kycklingfilé framför Bonusfamiljen, favoritserie för såväl mig som sonen men han är norröver så jag fick se själv. F la sig tidigt så detsamma gjorde jag, efter att ha läst lite om Bruce Springsteens liv i hans märkliga biografi. Vaknade vid 7 av att A ringde och berättade olika saker som sker med henne nu efter boksläppet, åt lite frukost och stack till shalan i Zinken. Körde hela serien, drop-backs, alltihop. Skönt att få träna igen, fast kroppen har stelnat till rejält under feberveckan. Gick i helt omöjligt iskallt snöstormsväder till Rufs, halkade varje gång jag skulle över en gata. Här har jag haft möte och redigerat text som alltid. Lunchen – medhavda rester, laksan från i söndags. Fortfarande ingen utelunch eftersom min ekonomi måste hålla hela våren trots icke-heltidsanställd med massa olika skulder.

Är sugen på att gå till Bananas ikväll, för de har tema friterat den här veckan. Sjukt bra tema.

Helg i vinterskrud

Då har en helg gått till historien, en väldigt skön sådan. Men i torsdags hade vi som jag sa fest med lärarna på skolan, tema OS. Vi blev bjudna på mat och fick själva köpa vinet till, som det är på lärarfest, och sedan delades vi in i lag efter olika länder. Vi var OAR, alltså Ryssland som inte fick vara med som land på grund av all doping. Våra tävlingsgrenar var OS-quiz, uppträdande med något från vårt land, och sedan kontorsstols-curling i receptionen. Väldigt kul.

Jag kom hem vid 23-tiden och sov till 8, då var det upp och iväg till klasskonferens, som jag redan varit med om under min praktik, som jag tycker är ganska kul, som speed-dejting fast med klasser som tema. Mitt deltagande var med hålrum emellan hela tiden, eftersom jag bara jobbar 50 procent, så mellan sprang jag iväg till Rufs och jobbade mina sista timmar för veckan. Jag har liksom vant mig vid den schizofrenin i att springa mellan olika arbetsplatser nu.

Men när konferenserna (som innehöll lite drama som allt i skolan) var över, satt jag kvar och tog en aw-öl med lite kollegor, sedan försökte F och jag gå på Ichi, men det var ju som ett skämt omöjligt, och i stället fick det bli Bistro Sud, åt entrecote, så tog vi en öl igen på ett sunkigt ställe nära, och gick hem. Lördag lämnade vi inte hemmet, det var iskallt ute så det kändes sjukt soft! Däremot kom I med tvillingarna och M, vi gjorde någon slags mat till dem och hängde, ritade en del prinsessor. Dotterns alla ringar försvann på något mystiskt vis, det kommer hon inte bli glad över. Sedan såg jag på Uppdrag Granskning och räknade ut hela min bokföring för 2017. Jag har betalat på tok för mycket skatt, men det ante mig.

Söndag ställde jag klockan och gick först på Mysore-träning Gotlandsgatan, sedan var jag kvar och deltog på yin yoga, två pass på raken! Handlade på vägen hem och lagade sen massa äggröra med bacon. Mart kom med lilla D, fast sent för det är knepigt med småbarn. Sen kom även Nat med lilla R, och det blev en väldigt skön söndag för vi hängde hela långa dagen. Vid 18-tiden kom JD och P, och då gjorde jag laksa till alla, även Mart och Nat som var kvar en stund. Så planerade vi vår Gävle-semester och när de gick så la vi oss. I dag är det måndag och Rufs hela långa dagen.

Tyvärr behöver jag nu betala massor av räkningar. Tyvärr har den faktura som skulle betalas den 21 februari inte betalats in. Jag förstår inte varför detta måste drabba mig VARENDA GÅNG JAG SKA FÖRSÖKA FÅ BETALT FÖR GJORT ARBETE. Jag förstår verkligen inte. Det kommer att knäcka mig en dag. Jag måste ha in pengar på kontot, jag jobbar som ett svin, jag levererar alltid. Jag hatar så mycket att inte få betalt på överenskommen dag. Rent ut hatar.

(Då ska vi inte ens gå in på allt gratisjobb jag gjorde under hösten som inte kommer att betala sig förrän i november i år! November året därpå!!!!! Snacka om att man ska lägga all risk på enskilda pyttesmå firmor utan en spänn. Nu är det alltså kommersiella, vinstdrivande bolag i medievärlden vi pratar om.)

Knäcka mig, nej det går ej

Jobbar på Rufs i dag, sitter i ett slags allmänt rum och där finns fåtöljer man kan växla mellan, och vila lite. Hade en dipp innan jag gick i morse, fick lägga mig lite. Sedan traskade jag iväg. Har dessutom ätit lunch ute, jag sket i att jag inte har råd. Jag orkar inte bry mig. Fortfarande är det tio dagar kvar till lön, tid som går så långsamt som tid kan gå, och jag kommer inte ha en spänn dessa tio dagar och så är det med den saken.

Eftersom jag tänkte lite på samma vis förra månaden hade jag en räkning nu på 1730 spänn, så jag får väl räkna med samma problem nästa månad igen antar jag. Jag får räkna med två saker. Att jag aldrig blir frisk. Att jag aldrig har pengar.

Så positiva är mina tankar denna grå februaridag. Men februari är ändå februari och inte januari. Februari är en kortare månad. Februari innehåller fettisdagen OCH alla hjärtans dag. Bara det! Just i år kommer de dagarna efter varann, och även om jag inte har pengar till några semlor så bjuder jobbet på några och jag har händer att baka med.

Så riktigt så deppig är jag ändå inte. Jag må vara sjuk i evigheters evighet och fattig i all oändlighet. Jag tänker ändå inte låta mig knäckas.

Löjligt stolt

Det är till sist fullbordat! Tantohuset i pepparkaksform. Som jag har trängtat efter att göra detta hus. Jag har gjort försök förr, men de har misslyckats, eftersom jag så dumt tänkt att de ska GRÄDDAS i böjd form. Varför det? De är ju mjuka när man tar ut dem, man låter dem STELNA över en böjd form i stället. Sedan borde jag vänt ena kakan upp och ner för bästa effekt, medan den stelnade. Men men, nästa år.

Annars blev det så i fredags att jag satt i dotterns rum och skrev om valda delar av uppsatsen, skickade in för att få en fridsam helg, och sedan blev det fin biff med hemgjord bearnaise och pommes, till det blev det champagne för att fira inskickandet. Mycket gott. Vi såg också en del på tv och så sova. Lördag gick F och jag runt Årstaviken, sedan blev det stordisk som numera måste diskas för hand, och jag lagade olika pastarätter till barnen som var på sina träningar hit och dit, så gick jag, sonen och dottern och hälsade på mamma som var hos I och tvillingarna, pratade lite, under tiden gjorde F köttfärssås med spagetti som vi åt när vi kom hem igen.

Vi hyrde Arizona Junior, bara dottern såg men hon tyckte att den var kul. Så somna ganska sent, vaknade också sent söndag så jag kunde gå på yoga i bara 40 minuter innan jag fick gå hem och softa lite, diska och på fri hand skära ut, grädda och foga ihop mitt pepparkakshus. Vi samlade även ihop hela julens ting och kastade i en kista som ska ner till källaren. En annan dag.

Så iväg hela familjen till Mall of Scandinavia där vi såg Star wars nummer 8, sedan mötte vi JD och P och tog en öl innan hemåkning mot Södra station. Hemma lite tv igen, sova tidigt. Upp 6, hann iväg och yogade till navasana innan det var skolan och frukostmöte och andra möten och så har jag ägnat hela resten av dagen åt att göra prov, planera lektioner och jag hann inte allt.

Känner mig lite risig, trött och slut. En yogaklass ikväll, sen får jag vila om kvällarna. Fortfarande inte hört definitivt om uppsatsen. Fortfarande saknas pengar. Gäller att härda ut, bara två veckor kvar i den usla ekonomins tillstånd.

Hejdå universitetet, hej livet

Då blev det till sist torsdag. Konstigt nog sov jag okej men fick gå upp tidigt eftersom jag hade lektion 8 prick. Men numera sitter jag bekvämt hos mattelärarna vid eget bord så jag såg till att vara i tid för att sitta en kort stund där. Vi körde partier denna dag, samt att alla fick gå igenom sina prov.

De fick sluta aningens tidigare och jag kunde värma maten och susa iväg mot universitetet, äta lunch på tunnelbanan på det gamla vanliga ovärdiga viset, någon konstig pasta. Väl där köpte jag Faulkner-böcker på mitt julklapps-presentkort samt hann ta en kaffe med M i min klass, så var det dags att gå in i seminarierummet och påbörja opponering, först M, sedan en annan M, därefter var det min tur att kritisera L, och så blev det allra sist min tur att bli påhoppad. En del saker påpekades sedan gick alla andra studenter ut och jag blev ensam med examinator. Hon tyckte att min uppsats var rättså fin och idealistisk, men att jag skulle kunna förtydliga en del saker och stryka en del andra saker och skicka in igen. En komplettering men en liten alltså. Att egentligen är jag godkänd men jag får gärna fixa detta, kanske en timmes jobb totalt. ÄNTLIGEN.

Jag lämnade universitetet i skymningen som ju inträder redan halv fyra på eftermiddagen, stod och såg över de underliga byggnaderna och tänkte "hejdå Stockholms universitet. Vi ses aldrig någonsin igen" och det menar jag, amen. Så tunnelbanan till Gamla stan, var för tidigt på Storkyrkobadet så jag fick ta en cava på närliggande ställe och fira mig själv med läsning av Faulkner, så kom JM till badet och jag med och vi körde tantbad i ett par timmar, billig massage och sitta i bastu och badkar. Sedan gick vi till Tabac där min studentkompis M var med lite andra vänner, vi åt mat och snackade och så gick JM hem, jag med ganska snart efter.

Barnen hade somnat och vi snackade lite och så däckade jag, sov gott till halv åtta, upp, kaffe, så cykla till Yogashala vid Nytorget, träna hela serien, cykla till Rufs, äta medhavd frukost, jobba och krångla med Skatteverket och allt det där vanliga.

Nu börjar det riktiga livet, när man jobbar 8 timmar om dagen, och sedan gör man en massa sköna grejer som har med fritiden att göra, alltså lagar mat, badar med nakna tanter, snackar med sina barn och hjälper till med läxor, går promenad, lagar saker som går sönder hemma utan stressammanbrott, man har pengar så man kan fixa barnens rum och hallen, man påtar med krukväxterna, man kan köpa en ny cykel när ens gamla blivit stulen, man kan köpa nya glasögon när man satt sig på sina gamla, kort sagt: Man jobbar, man får lön, man kan använda sina pengar och man kan Leva Livet.

En liten redigering av uppsats bara, lämna in, sedan börjar den: friheten.

Granskad, kritiserad, granskad igen

Äsch öppnade mejlen och hade förstås lite ändringar att göra, skit alltså. Inga stora grejer men i alla fall.

Igår fyllde pappa år så efter lunch fixade jag en hemgjord granola jag tänker att han gillar (ingen idé att köpa något annat än mat i present till pappa) och med den öppen burk stack jag och barnen iväg till Uppsala med (det försenade) tåget, det blev för övrigt rester till lunch. Jag drillar barnen i hur man januari-överlever ekonomiskt kan man säga. Väl i Uppsala fick vi fisksoppa och god chokladtårta och där var pappas gamla kompisar alltså farbröder jag känt sen gammalt, som LN, BP, BL och så vidare. Efter ett par timmar var barnen klara med Uppsala – de ville inte ens kolla in geniuna Fanny och Alexander-miljöer – så vi tog pendeltåget hem. Såg lite på tv och la mig tidigt men sov dåligt, så ingen yoga blev det. Men det blev den 3 januari och jag jobbade loss med uppsatsen på förmiddagen.

Igen åt barnen och jag lunch hemma, rester såklart fast jag gjorde falukorv i ugn, och gick vi i samlad tropp till Teatern för att träffa B, A och deras tre barn samt kompisar. Vi drack läsk/kaffe och så promenerade vi en bit på Söder innan vi skildes åt. IGEN funkade inte koden till dotterns nya kort, det är som ett skämt allting, så jag fick ringa supporten medan vi var på Weekdays där sonen obsessade kring en väska som inte fanns i rätt färg och skulle få mig att köpa den på nätet men det gick inte att använda presentkort där jada jada, men jag lämnade dem vid Slussen och gick själv till Yogashala Zinken och höll ett drop-in-pass på 1h15min, det gick fint trots en del nybörjare och blandat folk. Så hem och äta pizza, kolla Glow och skriva om uppsats, skriva skriva liten uppsats. Nu så. Kan den vara klar. Alltså klar för nästa granskare that is. Antagligen blir det fler förändringar att göra innan jag får lämna in ordentligt. Giv mig styrka.

För övrigt: Hade någon slags mental uppenbarelse av en SvD-artikel jag läste: Fan vad sjukt det är att vi gör vårt fritids-liv lika prestationsartat som vårt arbetsliv. Lägg ner det säger jag! Som jag själv som har en spalt här till höger om att mitt MÅL är att göra yoga 4 gånger i veckan och promenera 2 gånger. Kan jag inte bara göra det? Jag gillar ju att yoga, jag gillar att promenera. Måste ta tag i mig själv och min hjärna, så påverkad av vår sjuka samtid. Så nu finns inga löjliga mål. Jag bara gör. Eller gör inte. Hejsålänge

Myndigheternas hånskratt

Var på kära frilanskontoret i går efter hela långa dagen. Det bästa med det var att jag Kom Ikapp! Jag planerade mina lektioner, jag gjorde en enkät för min uppsats, jag gick igenom allt jag ska lära Ongarna från torsdag och framåt. Heja mig. Dessutom fick jag lite hjälp och sällskap av dottern som kom förbi, hon hade haft jättekul på sin första prao-dag på bibblan. Hon var taggad att jobba och hjälpte mig surfa på den eländiga dator som jag fått från skolan jag ska vara på. Den är PC, den är plastig, jag hittar inte "Den här datorn" eftersom det är helt oklart var det finns. Då sitter man alltså med just "den här datorn" framför sig. Men det går inte att hitta den inuti själva datorn. Inget är solklart på det sättet som en Mac, där är "den här datorn" rakt fram på skrivbordet när jag öppnar. Sedan gick hon och tog sin cykel med – och fixade växeln på den! Och jag jobbade vidare tills det blev dags att dra till shalan, Zinken, för min yogaklass.

När jag kom hem från yogalektionen (efter att ha tagit ett glas vin på Southside med grann-A och J som går min yogakurs) väntade det märkligaste jag sett på länge: En kontant-avi på tolvtusen spänn, som alltså är mitt studiebidrag. Som jag äntligen fått, men ändå inte fått. För kontant-avin kunde bara lösas ut på butiker som City gross, Willys, Pressbyrån och så vidare. De har väl knappast 12 papp att ge mig i kontanter!! Så sjuk grej.

Men jag lät det bero och åt de burgare som F hade gjort, samt kollade ikapp på Mindhunter. Somnade strax före tolv, upp strax före sju, dottern skulle iväg till sin prao igen och sonen ville inte gå upp. Så brottades jag med CSN (finns inget jag hatar så mycket som CSN och det är verkligen sedan gammalt, inget har förändrats på den myndigheten) och de DROG TILLBAKA mina pengar för att sedan kunna sätta in dem normalt, på mitt konto, men det betyder att det kommer att ta ännu längre tid innan jag får dem. Det är som att det ekonomiska hånskrattar mig rakt i ansiktet. Jag som hade behövt betala in skatt på fredag. Jo, sorgligt nog måste alla studiebidrag gå till skatt, eftersom jag tjänat för lite pengar för att kunna betala skatt. Jag borde jämka men det kan slå fel, så det vågar jag inte. Vill aldrig, aldrig ha skattskuld. Det finns värre myndigheter än CSN. Och de heter kronofogden.

Inga pengar, ingen sömn

Kom hem från seminariet vid två-tiden på eftermiddagen och kunde då sätta mig ner och jobba och äta min lunchlåda med fetaostsallad. Det var soligt och fint ute men jag hade manus att gå igenom. Tröttheten låg över mig som ett spöke. Så kom dottern, sonen och jag gjorde carbonara till dem och tog ett samtal om framtida lön (som blir helt okej även fast man är lärare) och planerade och stack till min yogalektion på Yogashala. Var så trött att jag instruerade fel några gånger, men inget farligt vad det verkar för flera av eleverna ville fortsätta senare i höst.

Hem och laga ärtsoppa, så var det lite jobba och allezop iväg med sonen och hämta dottern på fotbollsträningen. Vi gick hem och de åt lite flingor och så såg vi på någon Gossip girl-tv-serie, jag ville lägga mig tidigt men då ringde dotterns kompis på min telefon (eftersom dotterns är inställd på sova-inte-prata-i-telefon-inställning) och berättade för henne att det hände massa skit på sociala medier, jezuz säger jag. Tonårsbrudar!

Men alla somnade i alla fall. äÄven jag, eller så verkade det först. Men så vaknade jag såklart igen vid 3-tiden, låg vaken i stort sett till 6.45 när klockan ringde. Orkade inte gå till första lektionen men gick till andra, som visade sig vara likabehandlingsdag, satt med tills jag kunde gå och ha lönesamtal på RFSU, får 2 procent högre lön, tjohej, så vidare till lunch för att säga hejdå till en person, och nu är jag på kontoret och ska jobba jobba jobba. Är det tänkt. Är bara så fruktansvärt trött. Men det är tydligen helt förbi med mitt sovande, jag får helt enkelt inte sova längre. Ska försöka acceptera att det bara är som det är. Jag får inte besked av banken och det är ändå kört, för den 27 dras alla mina räkningar och då är jag minus. Den 27 är förresten i morgon. Så jag kan lika väl bara sätta mig i soffan i kväll och skippa att ens lägga mig.

Det är synd att inte banken tror på mig när alla jag arbetar med verkar göra det, och inom en mycket snar framtid vill ge mig bra lön, bra jobb och så vidare.

Allt jag behövde var en liten frist på två månader för att göra min praktik. Jag ska inte ens låta bli att jobba medan jag skriver C-uppsatsen resten av terminen! Ett litet lån som täcker upp för två månaders inkomstbortfall, det är allt jag behöver nu och för alltid, sedan klarar jag mig ypperligt ekonomiskt fram till pension – även därefter, och lånet har de fått igen inom 2 år. Men jag ska aldrig aldrig få ett jävla break. Aldrig få bara andas ut och fokusera. Är så jävla arg nu alltså. Det hopplösa är att man inte kan ringa till banken och skrika att de ska ge en lånet för då får man det garanterat inte...

Födelsedagar, maktlösheter och balkonger

Helgen är till ända. Det var en del firande eftersom en massa folk fyllde år. Men fredag var jag hemma tidigt så jag kunde laga revbensspjällen som skulle vara två timmar i ugnen, medan barnen stack på träningar i regn. Sedan åt alla som hungriga vargar och F och jag drack vin. Så såg vi slutligen sista avsnittet av Sherlock, som F tyckte var en stor besvikelse men barnen såg inget fel i den alls. Jag var trött och la mig tidigt, barnen tjatades i säng, sonen upp så han kunde vara på badminton i tid och jag satt och jobbade hemma en stund – och knöt ihop min kära makramé i tjocka ullgarnstrådar vid bortre sittplatsen på balkongen! Detta medan F stack till lokalen, sedan gick dottern och jag till Teatern dit sonen kom och jag bjöd dem på Teatern-lunch.

Sedan mötte jag syster och mor på Sparadiset, en försenad födelsedagspresent för mamma och det passade ju fint att göra på själva systers födelsedag. Vi fick massage i samma rum, jag och syster, mamma pedikyr i annat rum. Så hemåt och spraya lite färg på dotterns hyllor, höra från F som tydligen visst skulle till Amsterdam söndag, och sedan till syster för fika-kalas med flera goda tårtor. Tvillingarna dansade Frost-dans till mammas ära. Därifrån gick jag långt bort på Åsögatan, mötte T på Nizza och vi tog en öl innan vi var hos I:s kompis där I fick fira sin 50-årsdag. Det hölls fina tal och man fick mat och så vidare, jag hälsade på folk från Garbo. Men var trött så jag gick hemåt kl 23. Somnade som en stock, sov till 5 då F gick upp, vaknade igen kring 8, gick upp och drack kaffe, tog på mig joggingkläder, joggade intervall i tio minuter OCH sedan yogade jag hela serien på Yogashala! Var fett pepp när jag kom hem och lagade pasta åt son, själv åt jag vegosallad och ciabatta-macka. Sedan körde jag storstädning ensam, pratade med Rebo under tiden. På det blev det tvättid, med gigantiska högar tvätt, och så förstås laga middag, korv med mos samt kålgryta med korv, Nat och Mart kom med lilla D och åt. Vi var tvungna att sätta på Boli en stund också på Ds begäran, snackade lite i soffan och sedan så gick de. Såg nollor och nördar med barnen, la oss vid tio allihop, jag läste och somnade vid halv tolv men vaknade igen vid halv två!!! Låg vaken i timtal. Helt värdelöst. Men, bara att gå upp och sticka på seminarium på universitetet som pågick 9–12, sedan fika lite med kursare och gå hem och försöka jobba på trots enorm trötthet.

Gissar att sömnproblemet har med lånet att göra. Om jag inte får lån inom två dagar så... Ja det är svårt att förklara en frilansekonomi där en lunch på 250 spänn eller en massage på 750 kronor varken gör från eller till, i egenföretagarvärlden (som jag fortfarande befinner mig i till den 12 januari nästa år) handlar allting om lite större summor.

Typ: utan 40 000 kronor går jag back så det viner om öronen, för jag har utgifter som dator, kontorsplats, egenbetald tjänstepension, telefon, internet – bara det jag sa nu är ju en nödvändighet för att ha firman över huvud taget och det går väl på cirka 8 000 per månad, pengar som dras från kontot automatiskt. Sedan har vi ju mat, hyra hemma... Ja, jag kan fortsätta listan länge till. Men allra mest undrar jag bara varför banken tar så inihelvete lång tid på sig att räkna ut och säga ja eller nej till mig. Så jag kan gå vidare. Maktlöshet är alltid, alltid, alltid den värsta känslan av alla.

En fredag i september

Jaha vädret har varit gladare än idag, kan man konstatera. Men veckan närmar sig slutet och jag vandrar hem i ett retsamt duggregn, funderar på arbetsveckans slut som blev lite hängande i luften. Saker skulle beslutas men de blev obeslutade, lektioner skulle deltas i men jag tappade bort klassen och så glömde jag pappren jag skrev ut på frilanskontoret där jag kunde pusta ut istället för att sitta med på lektion.

Har dock förhandlat lite frilansjobb i framtiden, men pengar nu finns inget besked om. Så hej ekonomi-stress. Fan ta den. Kan man inte få ett litet litet bryt för en gångs skull. Bankhelvete.

Persisk mat, svenska möbler

Har haft en ganska bra helg, men tung måndag i dag, detta eftersom jag vaknade fyra fem och inte kunde somna om. Men i fredags var jag helt slut, gjorde tacos och vilade kort innan jag fick bege mig till Southside där kompisar och kursare var. Ett par öl, hemma igen efter två timmar, tittade på Sherlock på Ipad för att komma ikapp de övriga i familjen.

Lördag åt jag frukost och drack kaffe men hade ändå ont i huvudet, spänningshuvudvärk. Yogade från halv elva på Gotlandsgatan och tog buss hem. Först efter tablett och vegansallad-lunch släppte värken. Snackade lite med dottern om hur hon tänkte sig sin eftermiddag, sedan gick hon på födelsedagskalas och jag, sonen och F promenerade bakom Sös till Gullmarsplan för det var kaos i trafiken, sedan tub till Bagis, där vi fick persisk middag hos A och J. (Sonen fick pizza) Maten var mycket god!

Hemåt halv tolv, faktiskt taxi sista biten, söndag sova länge, sedan äta frukost och sätta igång projekt rädda-allt-som-tappats-bort-och-försöka-göra-ett-ryck-med-sista-som-är-kvar-sedan-renoveringen-2014, det vill säga fixa en bil på bilpool, försöka skruva loss omöjliga skruvar från ett skrivbord, ge upp, hämta upp bil med dottern, bil vill inte starta, det är dessutom jobbigt cykellopp som stänger igen gatan, skulle åka kommunalt men dottern hade inte med sig busskort, sitta och vänta, till sist åka kommunalt till Skärholmen, där äta kebab, sedan till Bounce och leta borttappade nyinköpta Puma-skor, de hittas, sedan gå till bygghemma.se och hitta hyllsystem till dotterns rum, därifrån till Ikea och handla mestadels olika speglar, sonen ringer i total desperat panik för att hans kontokort inte fungerar och han håller på att hungra ihjäl, förklara att man är mil därifrån och att han även har en far han kan ringa. Så bära tunga otympliga speglar och annat på buss sedan röda linjen sedan fyran, det vill säga åka hem i evighet, fast inte hem för vi kvistade förbi I för middag (piroger och aktiva "vill inte sova alls"-tvillingar) innan vi gick hem och såg Sherlock.

Somnade halv tolv men vaknade som sagt fyra fem, somnade om men fick gå upp vid 8. Första mötet – samhällskunskaps-lärare pratar upplägg (och spiller kaffe i datorn, dock inte min gudskelov) – och så lektion på det. Nästa ekonomiska teoretiker: Karl Marx. Apropå ekonomi och proletariat/prekariat är jag ganska säker på att jag vaknade fyra fem eftersom jag har ingen, ingen, ingen aning hur jag ska försörja mig från och med 25 september och i resten av mitt liv.

Fick för övrigt just avslag på ett stipendium.

Nu blir det Keynes med flera

Jag fick rusa från RFSU i går för jag skulle nämligen ha Mysore-passet ihop med J från assistentutbildningen. Det gick väldigt bra, och jag kom ihåg mer än man kan tro om hur asanas ska justeras. En seger i det lilla. Så vandra hemåt, men eftersom mina barn var hos I gick jag dit och fick pasta med champinjon- och ostsås, perfekt. Sedan gick vi hem, där jag satte mig och läste igenom vad eleverna ska lära sig i höst, alltså det jag ska undervisa om på min praktik, nämligen Adam Smith, Keynes, Marx, monetaristerna, alltså nationalekonomiska teorier. Tänk ändå att jag hade nytta av att läsa nationalekonomi! Allt gnäll jag höll på med då, nu får jag äta upp det.

I morse vaknade jag en timme före klockan, nämligen sex, och det beror på att nu börjar arbetsuppgifterna hopa sig på ett mycket trist och irriterande vis. I kombination med att alla mina pengar är slut och jag nu ska arbeta gratis i ett par månader krävs trollande med knäna, alternativt inköp av trisslotter alternativt sms-lån alternativt vidrigaste myndigheten i vårt land, csn, alternativt banklån, alternativt bankrån, alternativt jobba kvällar och helger vid sidan av heltidsjobbet som lärare. På endera eller andera sättet ska jag fixa denna allra sista termin innan jag blir färdig gymnasielärare.

På plussidan finns en personlig egenskap: Jag är ju en av världens mest envisa människor. Jag ska göra klart den här utbildningen inom ramen för hösttermin, no matter what.

De 400 yogisarna

Det blev en tur förbi Swedenborgsgatan i går när jag gick hem, där satt nämligen JD och P med kompis och åt pizza. Själv tog jag en bubbelvatten och så gick vi igenom sommarens händelser innan jag gick hem och åt kycklingfilé med grönsaker med F, och så satte jag mig och läste igenom vad gymnasieelever ska kunna om nationalekonomi. Jag är glad att jag pluggat nationalekonomi nu, för de måste till och med förstå reporäntan! Denna jämmerliga sak som jag kämpat hårt för att förstå. Well, sedan gick och la mig och sov väldigt gott men bara fram till fem. Då ringde klockan och jag begav mig efter kaffe till Eriksdalshallen, den var proppad av alla 400 yogis som ville träna för Sharath, som är här. Han är alltså barnbarn till Sri, som uppfann ashtangayogan. Därför kommer så många och tränar. Jag kände mig stundtals väldigt svag men tog mig igenom, tog mig sedan till frilanskontoret, åt frukost och här jobbar jag lite innan jag ska till mitt "riktiga" jobb, RFSU that is.

Tillfälligt avbrott

Då har det blivit galt igen. En uppdragsgivare som inte betalar som det var sagt. Därmed är tillvaron helt förstörd, mer eller mindre. Jag vill inte längre göra någonting över huvud taget. Sova - nej, finns inte.

Det existerar ingen besvikelse större än denna för mig. Jag är så sugen på att säga upp ett stort projekt eftersom de inte betalar. Jag kommer kanske inte kunna behärska mig denna gång. Man måste ju det, låtsas som att det är heeelt okej att de sket fullständigt i sin absolut fattigaste och sämst betalade medarbetares pengar.

Ilskan över pengar som inte betalas, över alla dessa timmar som jag tydligen inte förtjänar att ersättas för. Den ilskan kommer att göra mig galen på riktigt.

Annars var jag i går efter jobbet faktiskt på finkrog med F. En försenad födelsedagspresent, vi kunde till sist boka på Lilla Ego som vi försökt med i flera år. Men efter maten fick vi raskt bege oss därifrån, hem, för det var något problem med kompis till dotter. Barnen skulle ätit hos I, men dottern gjorde pasta hemma med sin kompis i stället. Sonen fick inte komma hem, hade hans syster meddelat. Men där sa vi stopp.

Sedan, när allt blivit bättre, såg vi Billions. Jag la mig 23. Vaknade 4. Som sagt var. Det finns inget liv för mig när uppdragsgivare inte betalar den dag de lovat. Då upphör allt. Det enda som sker är att jag ser alla skulder som växer växer och växer, fler och fler för varje timme som går. Bakom dem väntar förstås kronofogden.