Snöstorm och längtan efter friterat

Nåväl, fakturan kom till sist och jag kunde pusta ut. Hopplöst bara att jag aldrig kan räkna med det, aldrig kan vara lugn. En frilans får alltså stort sett alltid betalt 30 dagar efter att jobbet lämnats in och godkänts. Man har ofta gjort jobbet under några veckor, kanske en månad. Sedan lämnar man in en faktura och väntar 30 dagar till. Och så går hela långa månaden, man väntar och väntar på sina pengar men si då skiter uppdragsgivaren i att betala på förfallodag?! Trots den enorma mängd tid man fått på sig att betala... Det är piss, varken mer eller mindre. Ser fram emot jobb där man jobbar och samma månad som man jobbar kommer lönen in den 25, punkt slut.

I går gick jag via Stadsmissionen och Synsam till min yogaklass, eftersom jag alltid är yogalärare måndagkvällar. Försökte hitta termobyxor på Stadsmissionen, gick inte, hittade glasögon på Synsam, till det facila priset 10 000 spänn. Ha ha ha. Hur kan glasögon kosta så infernaliskt mycket?

Hade min yogaklass och gick hem och tuggade i mig lite kycklingfilé framför Bonusfamiljen, favoritserie för såväl mig som sonen men han är norröver så jag fick se själv. F la sig tidigt så detsamma gjorde jag, efter att ha läst lite om Bruce Springsteens liv i hans märkliga biografi. Vaknade vid 7 av att A ringde och berättade olika saker som sker med henne nu efter boksläppet, åt lite frukost och stack till shalan i Zinken. Körde hela serien, drop-backs, alltihop. Skönt att få träna igen, fast kroppen har stelnat till rejält under feberveckan. Gick i helt omöjligt iskallt snöstormsväder till Rufs, halkade varje gång jag skulle över en gata. Här har jag haft möte och redigerat text som alltid. Lunchen – medhavda rester, laksan från i söndags. Fortfarande ingen utelunch eftersom min ekonomi måste hålla hela våren trots icke-heltidsanställd med massa olika skulder.

Är sugen på att gå till Bananas ikväll, för de har tema friterat den här veckan. Sjukt bra tema.