Bländverket som är vårt samhälle

Det är inte roligt att delta i samhället längre. Så tror jag många känner. Det politiska känns meningslöst, politiker påverkar inte längre någonting av betydelse. De jiddrar med småskit, försöker lägga vikt vid löjliga små procedurer för att låtsas göra något. Ge barn betyg i sexan. Sedan i fyran. Hets hets. Lärarna ska arbeta mer än någonsin för att dokumentera, men ingen läser dokumenten och framför allt inte politikerna. Under tiden lär sig barnen allt mindre eftersom lärare inte kan lägga tid på det som är deras verksamhet - att undervisa. Men nedskärningar är melodin överallt, universallösningen, är det inte? Vi skär bort, skalar ner, vi stressar sönder och ser till att allt är av lite halvrisig kvalitet. Bara något blir gjort, bara vi rör oss runtikring, bara det verkar som om vi har koll - visst verkar det så? Bra, för det det är viktigast. Att låtsas vara på väg någonstans. Bländverket.

I själva verket har vi ingen aning om vart vi är på väg. Vi har glömt vem som bestämmer det, nämligen. Det är ju vi.

Hur bestämmer vi? Jo. Genom politik.

Hur man kan glömma detta. Jag vet inte. Men jag känner att det inte kommer att bli roligt igen förrän vi människor bestämmer över vårt mänskliga liv, över vårt samhälle. Då blir det roligt och då jävlar ska vi ha kvalitet, i vård, omsorg, skola. Vi ska inte vara stolta över att ha skurit ner utan tvärtom - vi ska vara stolta över att vi anställer, att vi har tillräckligt med personal, att vi investerar av en enda anledning: Det som produceras ska ha KVALITET. Det ska ge något. För vi ska röra oss mot det bättre. Inte bara runt runt för att showa off.

Förutom människorna har vi har för övrigt även en planet att rädda. Undan oss själva.