Inflyttningskalas och utvecklingssamtal

Jag är på väg igen, mot Uppsala såklart. Dessa seminarier äter upp mitt liv, men snart så är de över. Annars var jag på inte mindre än ett möte med min redaktör samt två utvecklingssamtal på barnens skola i går, där den ena måste träna på subtraktion och den andra måste lära sig fundera kring problem i lite andra banor, men bägge är duktiga i skolan och framför allt har de massor av fantasi och skriver som jag vet inte vad. Helt ljuvliga berättelser, bra ordförståelse, mycket bra på all läsning. För att de har en mamma som tvingar dem att läsa, läsa, läsa. Men det är inte alltid tvång, det har övergått i intresse.

Kunde inte ta mig till bassängen i går, missade dotterns simkurs. Men jag kunde ta mig till bibblan och faktiskt få en text helt klar, oerhört skönt. Skickade också tre andra texter, och påbörjade research för annan stor artikel. Har också bokat in tjuvtjockt med intervjuer nästa vecka för att få ihop alla texter jag ska skriva framöver, har fullt upp ända till 20 mars ungefär. Sedan stack jag till Pia Printz förlag i Gamla stan och där var det inflyttningskalas och det var mycket trevligt (gillar denna förläggare mycket både till bokurval och person), pratade en massa med förlagets översättare Å som också är min gamla mama-kollega och hon är en favoritmänniska på många vis. Vi tog en hamburgare innan vi försökte åka hem med tuben – men det hela blev komplicerat eftersom hon stod på fel perrong, med tåg som gick söderut, och när hon upptäckte det så insåg jag att jag också stod på fel perrong eftersom jag var där tågen gick norrut! Mycket dumt och väldigt skoj. Hemma satt mamma, för hon hade barnvaktat, men hon åkte hem. Och i dag blir det Uppsala och förhoppningsvis bli klar med 1,5 text samt gå på årsmöte. Pust.