Lyxen i att softa efter jobbet
Fattade ett fint beslut i går: Jag bestämde mig för att komma hem och inte jobba. Det var en otroligt lyxig känsla att lägga sig i sängen och läsa lite random, för inte ens mat behövde jag göra, det skulle dottern fixa. Hon hade sett en youtuber som hade tipsat om att man kunde köpa färdiga dumplings på Ica, sådana som man bara stekte. Det gjorde hon till sig och sin lillebror, medan jag värmde rester. F kom och var väldigt spak, ganska sjuk vad det verkar. Så råkade jag ändå öppna mejlen och det sög fett, för där fanns trist info om en artikel jag kämpar med. Krångliga intervjupersoner bevare mig väl. Men jag försökte skita i det och i stället skickade jag in tentan och rensade tvätten och så avslutades kvällen faktiskt med ett parti Monopol, som förstås inte blev färdigspelat, to be continued. Sonen hade svårt med fokus, och då var han ändå först med att få ett hus på sina gator!
När vi satt där mindes jag plötsligt en mama-intervju jag gjorde en gång med Martina Haag. Jag frågade henne (som då nyss fått fjärde barnet) om hon inte längtade efter tiden då barnen blir större, då hela familjen kan sitta och spela Monopol ihop, utan att någon har sönder allt eller måste byta blöja eller gallskriker för att något är pyttelite obekvämt på något vis. Jag minns inte svaret riktigt, finns i en gammal tidning någonstans, men jag minns min egen längtan dit. Och nu är jag där! Men livet är inte perfekt ändå, surprise surprise. Dock kommer det att bli överjävla skönt när jag mer som regel kan gå hem efter jobbet och vila mig och spela spel med min familj, i stället för som undantag.
I alla fall så la jag mig före tio, somnade konstigt nog, gick upp 4.30 och var på Yogashala redan vid halv sex, gick och assisterade i tre timmar, fick göra massa justeringar! Gud vad svårt det är! Tränade själv, städade shalan, gick till kontoret. Nu ska jag bli av med den där krångelgrejen, fakturera, efterlysa intervjupersoner - sen gå hem. Och göra intervju med en som bara kunde på kvällen. Men sen! Ska jag vila i en soffa.
När vi satt där mindes jag plötsligt en mama-intervju jag gjorde en gång med Martina Haag. Jag frågade henne (som då nyss fått fjärde barnet) om hon inte längtade efter tiden då barnen blir större, då hela familjen kan sitta och spela Monopol ihop, utan att någon har sönder allt eller måste byta blöja eller gallskriker för att något är pyttelite obekvämt på något vis. Jag minns inte svaret riktigt, finns i en gammal tidning någonstans, men jag minns min egen längtan dit. Och nu är jag där! Men livet är inte perfekt ändå, surprise surprise. Dock kommer det att bli överjävla skönt när jag mer som regel kan gå hem efter jobbet och vila mig och spela spel med min familj, i stället för som undantag.
I alla fall så la jag mig före tio, somnade konstigt nog, gick upp 4.30 och var på Yogashala redan vid halv sex, gick och assisterade i tre timmar, fick göra massa justeringar! Gud vad svårt det är! Tränade själv, städade shalan, gick till kontoret. Nu ska jag bli av med den där krångelgrejen, fakturera, efterlysa intervjupersoner - sen gå hem. Och göra intervju med en som bara kunde på kvällen. Men sen! Ska jag vila i en soffa.
Etiketter: frilanstillvaro, mama, yoga2

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home