Utrustningen jag släpar runt
Varje dag - i stort sett - släpar jag med mig en ryggsäck med lärarsaker, en gympapåse med yogasaker, samt en handväska med behöver-alltid-saker, som jag stoppar ner i ryggsäcken för att minska på antalet väskor. Själva yogamattan kan jag som tur är lämna på shalan. Min nuvarande jacka är "det borde vara vår men känns som vinter", men den röda täckjackan är i alla fall undanhängd för säsongen.
Igår efter jobbet stack jag till Malmen, där möttes vi ett gäng kvinns som jobbat på Mama - jag, C, Å, AB och E. Det var roligt att prata med folk som är exakt i ens egen ålder, och som varit med i detta lekstugejobb som journalistik kan vara, som förstår hur kul det är att jobba och flamsa samtidigt, fast på ett genomtänkt vis. Alla som försöker avgöra hur journalister är utifrån tidningen går bet. Journalister är vana vid ständig kritik och fördomar om dem och har därför fått slipa sina sinnen och alla har många, många bra, witty historier om mänskligheten på lager.
Ja, jag saknar journalistiken: fast inte jobbet i sig (inte just nu i alla fall). Men: Kollegorna. Folk på andra jobb är tråkigare generellt sett (undantag finns!). Det jag saknar är att de inte har det journalistiska fokuset på Bra Historier, och inte heller på den där mystiska Grejen, och det är nästan omöjligt att förklara vad journalisters kompetens består i. Den är samhällskritisk, av allmänintresse, kreativ och dramaturgisk och så vidare. Man står lite vid sidan av, och måste hålla sig öppen och nyfiken, annars funkar man inte som journalist. Reglerna är inte alls viktiga, regler respekteras ej, förutom de regler som försöker begränsa yttrandefrihet eller trycka ner folk, sånt är viktigt att begränsa såklart. Pressetiken! Är viktig. Den som ingen riktigt kan förstå som lallar omkring som en publicitets-rookie på sociala medier.
Tillbaka till träffen: Jag åt lite chark och en pytteliten burgare, drack tre glas vin, var hemma halv elva, sov till halv åtta, åkte och tränade hela serien igen eftersom jag bytt bort en lektion, tog mig till jobbet, rättade prov, hade en lektion, rättade prov igen och hade möte om min mentorsklass, igen. Snart är den här arbetsdagen slut.
Igår efter jobbet stack jag till Malmen, där möttes vi ett gäng kvinns som jobbat på Mama - jag, C, Å, AB och E. Det var roligt att prata med folk som är exakt i ens egen ålder, och som varit med i detta lekstugejobb som journalistik kan vara, som förstår hur kul det är att jobba och flamsa samtidigt, fast på ett genomtänkt vis. Alla som försöker avgöra hur journalister är utifrån tidningen går bet. Journalister är vana vid ständig kritik och fördomar om dem och har därför fått slipa sina sinnen och alla har många, många bra, witty historier om mänskligheten på lager.
Ja, jag saknar journalistiken: fast inte jobbet i sig (inte just nu i alla fall). Men: Kollegorna. Folk på andra jobb är tråkigare generellt sett (undantag finns!). Det jag saknar är att de inte har det journalistiska fokuset på Bra Historier, och inte heller på den där mystiska Grejen, och det är nästan omöjligt att förklara vad journalisters kompetens består i. Den är samhällskritisk, av allmänintresse, kreativ och dramaturgisk och så vidare. Man står lite vid sidan av, och måste hålla sig öppen och nyfiken, annars funkar man inte som journalist. Reglerna är inte alls viktiga, regler respekteras ej, förutom de regler som försöker begränsa yttrandefrihet eller trycka ner folk, sånt är viktigt att begränsa såklart. Pressetiken! Är viktig. Den som ingen riktigt kan förstå som lallar omkring som en publicitets-rookie på sociala medier.
Tillbaka till träffen: Jag åt lite chark och en pytteliten burgare, drack tre glas vin, var hemma halv elva, sov till halv åtta, åkte och tränade hela serien igen eftersom jag bytt bort en lektion, tog mig till jobbet, rättade prov, hade en lektion, rättade prov igen och hade möte om min mentorsklass, igen. Snart är den här arbetsdagen slut.
Etiketter: mama, mediebranschen


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home