Hektisk tid

Mycket nu, i maj. Junis början brukar vara ännu värre. Jag förbereder mig på utflyktshets, sista-träffen-före-semestern-möten, ambitiösa utekvällar varvade med barnmiddagar, frökenpresenter, barn-vernissager, uppvisningar, träningar, fotbollsmatcher på helgen, plus att sista jobben ska tjongas in.

Sonen fixar det inte riktigt. I går hade de varit på utflykt 2 på 2 dagar, och matsäcken de alla fick från skolan dög inte, så för andra dagen i rad åt han inte lunch. När vi gick hem var han extremt arg och irriterad och slog sin syster så jag lackade ur lagom till vi skulle komma till vårt hems lugna vrå. Gråt och tandagnisslan, så plötsligt ett oroväckande lugn, men jag hade fullt upp med att laga laxköttbullar så jag reagerade inte i tid. Men det blev ytterligare en migränattack, sonen fick lägga sig i stället för att äta den väl behövda middagen. Dottern och jag fick lugn kväll. Och jag var beredd att vabba igen, men si på morgonen kom han glädjestrålande och mådde bra! Så vi packade väska, gick till skolan, tog adjö, jag till Yogashala, 1h snabbyoga innan de stängde, nu arbeta och äta frulle på kafé. I dag kommer F gudskelov. Det var inte så lätt som jag trodde att vara ensam. Inte i hetsiga maj.