Några dagar i Göteborg

Syrran ringde från "Kosso" som Tony säger, alltså Kosovo. Precis mitt när Göran Persson skulle förklara hur han såg på kravallerna i Göteborg, så jag blev lite splittrad.

Ja, jag var i Göteborg de där dagarna. Jag var fruktansvärt rädd. Hade aldrig sett så aggressiva poliser någonsin förut. De var fanimig helt galna. Jag var livrädd - för polisen. Jag som typ aldrig begått ett lagbrott (nästan inget i alla fall). Jag såg inte stenkastarna, har ingen aning om vilka de var, men blev i polisens ögon associerad med dem. Och folk som inte var där trodde mig inte när jag kom hem. Det var kanske det värsta av allt.

Ett trauma var det i alla fall, i mitt liv. Allt våld, hur de knuffade och slog oss, oskyldiga människor. Alla hemska rykten, allt spring, det var så jävla galet allting. Ali fastnade mitt i skottlossningen, vi trodde att han hade blivit skjuten. Det tog ett bra tag innan han kom ut från avspärrningarna. Då hade han lyckats få med Hannes - efter att han blev skjuten - på bild.

Jag var helt uppslukad, läste allt jag kom över om det där, fram tills jag någon dag lämnade det åt sidan och började med annat. Ungefär då - tjong! smällde det i Twin Towers. En annan historia.