Glasiga glasögon

Ibland tror jag att folk tror att jag har det så stressigt eftersom JAG SKRIVER UPP ALLT. Detta är alltså personer som INTE SKRIVER UPP ALLT. Jag skriver varenda liten tur jag gör fram och tillbaka till Kanalplan med trilskande ungar. Andra bara går dit och skriver nada noll och niente om detta i någon goddam social media.

Fast nu är det en intensiv period. Detta eftersom tusen saker råkade sammanfalla. Att jag tex råkade bli antagen till två kurser samtidigt, det var verkligen inte tanken. Att vi ska renovera hemma och det inte riktigt blir klart typ någonsin så man aldrig kan bo någonstans, det var absolut inte tanken. Att boken däremot till sist skulle bli klar, kul. Att många skulle vilja att jag pratade om den – ja det gick inte att ha en enda aning om. Lurigt med detta: Det känns väldigt mycket som ett arbete att göra pr för sin bok, men det finns ingen att fakturera? Det vill säga inga pengar till mat, hyra och Bar Central-besök! Vojne vojne.

Hur som helst så arbetade jag i måndags, då allt arbete bestod av att gå på diverse möten, först ett fikamöte med fellows frilansjournalister på Kaffe, sedan styrelsemöte med Cradle, därefter ett möte på förlaget med Lärarnas Riksförbund, där fanns min bok färsk från tryckeriet. Så hämtade jag dottern och vi drog till Kanalplan, där jag satt i mörkt omklädningsrum och pluggade, tills vi gick till China och åt (där hon glömde sina skor men det tog 24 timmar att komma på), så till syrran där sonen plus F var. Sova så gott det går, upp och iväg och yoga, äntligen, därefter försöka arbeta så mycket som möjligt som kompensation för mötesdagen, genom att söka upp intervjupersoner och researcha naturen och allt möjligt och otippat. Sälja in jobb, bolla journalister som vill intervjua mig kanske vi får se i framtiden eventuellt du kan bli struken eller inte eller vi får se osv i all oändlighet. Så hämtade jag sonen igen och lagade vodka penne samt våfflor och gav upp om studierna. Läste i stället en modetidning, Styleby, och såg med halvt öga på Apornas planet. Kvinnorollen from hell, säger jag bara. Somna aptidigt, kl 21.30 ungefär, vakna aptidigt (vid 5.30), upp och försöka plugga, göra frukost, få iväg barnen, komma till kontoret, arbeta och sälja in och få till intervjupersoner och samtidigt eventuellt utgöra intervjuperson vi får se kanske kanske inte kanske måste vi stryka dig så eventuellt eventuellt inte osv osv i all oändlighet.

Jag har nya glas i glasögonen! Det kostade 4000, så jag antar att det blir att sälja av något värdefullt för att få pengar till det nu när jag knappt någonsin fakturerar utan bara befinner mig i telefon för att höra att kanske eventuellt möjligen ska du få vara med ifall du inte blir struken.

Ja det var dagens rapport. En annan rapport kommer en annan dag.