Blåslampan i byråkrati-arslet

Jag känner mig i högform i dag, en dag som jag ägnat åt att leta rätt på diverse byråkratisk information. Det började redan i förrgår då jag tog reda på hur man gör för ROT-avdrag då man har hus i annat EU-land. Sedan gav jag mig fan på att hitta omsättningsstöd för Fs firma, som ju inte gått särskilt bra under detta covidhelvete. När jag ändå höll på så gjorde jag en attack på Lunds grundskolesystem som inte hjälper folk från andra länder som inte fattar deras ansökningssystem, detta var för en bykompis i Kroatiens kompis. Dessemellan har jag jiddrat lite med Air bnb och italienska tågförbindelser. Mycket motstånd! Men jag är utvilad och kan hålla på som en jobbig blodhund.

Dock har jag ju inte berättat hur det var i sommar, bara visat bilder och hållt fast vid min fixering vid min födelsedag (som F ser det i alla fall). Det händer en gång i livet att man blir 50 år. Detta är alltså halvvägs till 100. Man är redigt jävla gammal. Och faktiskt är jag väldigt glad över att leva fortfarande. Så ja, detta vill jag verkligen fira! Och jag ska det också. It aint over yet.

Resan i år gick med flyg. Inget vi önskade: Jag ska fanimig ta tåget både dit och hem framöver, hatar allt med flyget. Man går upp 4 på morgonen, man åker en dyr taxi åt helvete, man står i fruktansvärda köer (där mötte vi en familj vi känner från Uppsala/Stockholm som var sjukt stressad eftersom deras plan skulle lyfta 30 min senare och de var i en extremt seg kö), sedan fick jag inte köpa champagne på den affär man obligatoriskt måste genomgå utan bara solkräm och annan kräm, så sitta och vänta och baxas ombord och sitta trångt och så baxas av planet och igen stå i olika sega köer, hämta upp den incheckade väskan och släpa alltihop till bussen och åka till Split stad och lämna in väskor och dra omkring i hettan, bråka om var vi skulle äta och hitta fel ställe. Till sist kunde vi hoppa på katamaranen till Korcula och sova på den. När vi kom fram förlorade Kroatien precis EM i fotboll vilket inte gav bästa stämningen. På lilla båten till Orebic där vi åt pizza, sedan kom en taxi och tog oss till vår by men den var för tjock så vi fick släpa väskorna sista biten och såg en rätt rejäl spindel på vägen. Ett slags förebud då spindlar dök upp även senare under ledigheten kan man säga...

I alla fall stod vår bil i garaget, och vi behövde bara vräka ner sängarna och somnade gott. Så började det hela med ogräsrensning som pågick i tio dagar, vissa fick jag jobba helt ensam för både F och sonen var magsjuka. Men redan efter några dagar gick F och jag morgonpromenad över berget och det gjorde vi sedan ungefär varannan eller var tredje dag alla 5 veckor vi var där. Jag yogade också, cirka 3-4 gånger bara. Vi skaffade oss också medelhavsvanor i form av siesta efter lunch vilket var underbart, för då drar man ner till stranden vid 17 (för andra gången på dagen oftast) vilket är bästa tiden förutom tidiga morgnar.

Vi åt en middag på svårtillgänglig plats med Bobban och ungar, sedan försökte vi hålla oss i byn så mycket som möjligt. SS, kompis från Uppsala, kom med sina tre tonåringar och de bodde bredvid Nikos, restaurangen i byn. Vi hängde en del – och det var faktiskt som ett totalt tonårsparadis hela sommaren, för norske E från byn bredvid styrde ihop boule-kvällar för ungdomar som visserligen drack alkohol men också dansade och hånglade och pratade och hade det härligt, ofta fram till 4-5 på morgnarna. De tog med sig högtalare till lagunen och körde loss där. Dock fick E ett bett av en spindel när han hånglade med dotterns kompis i en buske, det blev en svullnad som såg läskig ut men gick över.

 Jag åkte med SS, dottern och hennes tonåringar till Korcula under tiden då sonen hade magsjukan, det var en utflykt som plötsligt tog hela dagen. Sedan kom ett hemskt besked via telefon från syster I sent en kväll också, om min sjuka släkting.

Dotterns kompisar, tre trevliga tjejer, kom till byn den 7 juli, F hämtade upp dem i Orebic och de handlade och skötte mycket själva men det blev rättså trångt – särskilt duschen då de måste duscha flera gånger och särskilt innan alla sena nätter i byn.

Den 9 juli fyllde jag 50 år och den dagen gjorde jag exakt vad jag kände för, hela dagen. Jag satte på mig den turkosa klänningen jag köpt, gick ner till stranden, badade, åt långsam lunch (fisk!) på Nikos med familj och vänner, sedan vilade jag vid lagunen och badade där ensam tills jag kom till huset igen, där åt jag en pasta lite snabbt, sedan började kalaset för dem som råkade finnas på plats, och då hade Mart och Nat kommit med sina barn, och förutom dem och SS med ungar så kom JBs familj, den slovenska familjen vi lärt känna och vars dotter är jättebra kompis med vår dotter numera, våra grannar uppe på berget, fiskarfamiljen samt andra vi känner i byn. Det blev rättså många! Som tur är hade Emina gjort en kaka och även SS gjorde en maränggrej och det blev en del ost och parmaskinka vid sidan av bubbel, vin och drinkar. Jag fick en fin ring med blå sten av min dotter och då blev mamman i slovenska familjen så rörd att hon började gråta. Av henne fick jag en tavla gjord av stenar från byn, de föreställde en katt (se förra inlägget). Det blev en härlig fest med mycket snack och skojande.

Så följde en del lata dagar, Mart och Nat flyttade till Villa Dvori med sina barn, dit kom deras mammor och man till Nats mamma samt syster till Mart. Vi åt middag hos fiskarfamiljen en dag, sedan hade Mart ett kombinerat 50- och 80-årskalas i Villa Dvori dvs Mart och Marts mamma, samma dag hade F gått upp 4 för att gå upp på berget Sveti Ilia men jag orkade inte detta. Dagen efter bjöd vi Mart och Nat på födelsedagsmiddag i Trstenik, på goda stället Vitacea som hade ostron (innan dess drink hos I och K som kommit, på deras fina terrass). Sonen gillade Marts systers äldsta dotter och hon verkade gilla honom, men dessa barn fick söka sjukvård eftersom en hade urinvägsinfektion och en annan öroninflammation. 

Sen drog dottern till Split med sina polare i 4-5 dagar, och under den perioden kom I med sina tvillingar samt O, sedan fyllde JB 50 år, så det blev ytterligare ett 50-årskalas till Marts dotters stora frustration, och så drog Mart och Nat och sedan var det ett syskonbråk med I innan hon började engagera sig lite mer i huset, och så gick dagarna med mycket matlagning och badande och dottern återvände men blev förkyld så hon isolerades lite och fick nöja sig med att umgås med en 26-årig sloven. Så kom även Cyrille, den 20 juli, och lagade sin goda mat. En utflykt, till Drace, med I och O, Cyrille och mina barn samt tvillingarna, för ostron och musslor som var sjukt goda, vi kollade även in Janjina. Någon gång under detta dygn fick jag ett konstigt bett som gav en blodutgjutning på finger och handled, jag åkte in och frågade om den på vårdcentralen, men de fattade inte vad det var. Spindel igen? Eller kroatisk fästing? Dagen efter vårdcentral-besöket var den allra sista 50-årsdagen nämligen Fs den 25 juli. Den dagen blev en båtutflyktsdag, som var härlig vid en strand med sand som ser ut som poolvatten, men vägen mellan Korcula och vår halvö var väldigt vågig. Allra sist satt vi på Nikos och åt middag, så hem för drink, ingen inbjuden särskilt denna dag. 

Men sedan blev även jag förkyld den sista veckan, och kände mig riktigt risig ett tag, även den dagen då vi alla åkte tillbaka. De sista dagarna skulle huset stängas, så det var huvudfokus, men bilen behövde vi inte städa för den tog JB över. Så med liten båt och katamaran mot Split, helt sjukt stojigt för någon som varit på landet så länge, och buss till Trogir där vi bodde en natt för att kunna ta oss till flygplatsen på 10 minuter innan vi flög hem igen, pang bom så var man hemma. Både jag och min dotter hade kunnat vara kvar i två veckor till. Och jag hade verkligen velat åka tåg hem. Men förkylningen är verkligen bara en förkylning, både för mig och dottern, för det testade vi.

Och nu läser jag om sociologi, pratar med Rebo i telefon och försöker träffa kompisar. Ett besök hos tandläkaren tidig tisdag morgon. Yogar varannan dag, ensam, går promenad varje dag. Har träffat JD bara väldigt kort, även Å som jag jobbade med på Mama, och igår träffade jag E på Årsta torg, även hennes nya kille som har samma namn som hennes kille för länge sen, J. Det var härligt. Idag bakade jag baguetter för Teater-F kom och åt frukost hos oss, han var i Stockholm och bodde hos sin dotter R men skulle göra ett jobb. Han skjutsade F och mig till Fs kontor där jag som sagt förföljer olika myndigheter. 

Sonen arbetar med sitt första jobb! Han är trädgårdsmästare i vårt bostadsområde. Tungt fysiskt jobb, men tydligen kul. Snart första veckan av två gjorda.

PS. Glömde ju berätta att dottern insåg att hon inte alls saknade M när hon var i Kroatien. Så dagen efter att vi kom hem gjorde hon slut. Nu har hon full fart i att hänga med olika kompisar varje kväll. Lever the life, kan man säga.