Handbok i avhumanisering

I fredags var jag på jobbet 8.20 mot alla odds, hade en lektion privatekonomi som snart följdes av ytterligare en lektion privatekonomi, sedan stack jag in till stan och mötte min gamle frilanslokal-kollega M, vi satt länge och väl på Shanti soft corner och åt indiskt. Vid 14-tiden hemåt, jobbade med omdömen, lagade mat till barn och så var det återigen utgång, sista på länge. Jag gick till Bananas där jag mötte Ankan, S och K som kommit hela vägen från Göteborg, även O och Mart var där. Åt pizza när vi till sist fick bord, stod sedan i baren och tjötade om gamla tider när vi läste på Journalisthögskolan och alla gemensamma bekanta, om småbarnslivet och livet på bondgård och livet i nätdejting-djungeln, och så till sist gick K och jag följe en bit innan vi drog hem var och en till sitt, då var jag trött vill jag lova! (Var ju vaken från 4.30)

Jag gick inte på yogan söndag morgon utan sov så länge jag bara kunde, det blev till 9.30, pratade med dotter som var lite ledsen, så gick vi och försökte hitta en gratis säng hos grannar men det blev lite försent, Ikea hade tagit den. I stället var vi hemma en sväng och jag jobbade innan jag stack iväg till Hornstull för att åter möta K. Vi gick en kort runda mot Liljeholmen och röda Årstabron, fikade på Bröd&Salt och så gick jag hem och höll mig hemma och framför dator länge och väl. Gjorde potatisgratäng med stekt lax till, det enda som fanns hemma, skrev inhandlingslista till F och såg lite på tv innan jag la mig redan kring 22, trött. Upp 6 nu på söndag morgon, för att kunna ta buss 4 redan 7.14, för att sedan ändå åka fel men till sist hinna i tid för ledd primary med yogin från New York. Vi fick lite uppläxning för att vi inte följde instruktionerna. Sedan skulle han ha föreläsning men jag drog hemåt, har för mycket att fixa. Dottern sov hos kompis men är snart hemma.

Jag läser fortfarande Hannah Arendt, sista kapitlet kvar, och i dag är det Förintelsens minnesdag så det passade ju bra. Är fascinerad av boken (Den banala ondskan) även om den är lite stolpigt och otillgängligt skriven, men kan inte riktigt sätta ord på varför. Kanske att Eichmann inte riktigt framträder? Han förblir ganska suddig. Boken är så tydligt skriven också under 60-talet så författaren förutsätter att man har råkoll på allt som skett under Förintelsen, och det hade nog folk då. Råkoll. Men nu? Nej, knappast. Många vill glömma och fortsätta förfölja folk, just nu är favoriterna muslimer och journalister. Alltid tala med förakt i munnen, det är så den börjar, avhumaniseringen.