Utanför huset

Var och tränade på shalan i måndags, sedan hem och jobba – det vill säga rätta, för det var vad jag gjorde allra mest. Åt rester till lunch, dottern gjorde smörgåsar, och sedan blev det eftermiddag och jag gick ut utanför mitt hus. Bara det är en slags lättnad, att gå ut utanför sitt hus, för mötessamtal. Pratade med JM också om hur hon har det, hon kan vara en del på landet och de som kan det har en trevligare tillvaro nu tror jag. Själv har jag ledsnat något infernaliskt på det instängda livet i en lägenhet. Dessutom förlorade jag två viktiga lektioner eftersom det ska bli nationella prov i matematik vilket grämde mig – och så klart stressade mig. Sov lite dåligt på grund av det. Och det blir aldrig bra att jobba med lite sömn för min del.

Jag och arbetslivet, när blir vi sams? Det är frågan. Gjorde i alla fall väldigt god mat, kinesisk biff, och efter att den ätits såg jag lite på Breakfast at Tiffanys som låg på Netflix. En klassiker. Men vilket jobbigt liv! Aldrig sova, bara springa omkring på olika fester och annat.

Såg även dokumentär om Maj Sjöwall i går eller möjligen i förrgår, den var bra och påminde mig om det viktiga för skrivandet: Att ha genomarbetade karaktärer som mejslats fram. Har man dem, har man grundstoryn/en synopsis, så skriver en roman nästan sig själv sedan. Lite sorgligt dock att de skrev på nätterna, sov hela dagarna, barnen fick väcka dem för att få mat efter skolan. Dessutom dog Per Wahlöö när de skrev sista boken. Maj blev väldigt fattig fram tills böckerna trycktes om, trots att de var populära. Förstår inte detta med böcker och försäljning. Men det var ju eftersom text inte längre betalade sig som jag utbildade mig till lärare. Även om det är en utmaning, inte minst nu.

Hjärnan börjar kännas som mos av allt distansundervisande. Man känner sig Inte Klok. Som att man befinner sig i en sörja av oklarheter. Eleverna hittar ingen information heller, allt ligger någon annanstans än de först trott, eftersom vi använder nya system ihop med gamla system. Otydligt, oklart, geggigt, löst sammanhängande.

Säg att smittan går åt rätt håll. Säg att vi får åka omkring snart igen, att vi slipper vistas i våra lägenheter för alltid. Säg att livets hjul åter kan börja snurra. Att vi kan få tillbaka de goda bitarna. Som det sociala. Som att träffa släkten. Som att åka bort, se annat.