Läsandets framtid

Såg sista delen av dokumentären om P O Enquist häromdagen. Han bodde tydligen vid Medis, moderna Bofills båge. Där man passerat väldigt ofta. Blev lite förvånad över att han bodde där faktiskt. Men det fick mig att fundera en hel del på skrivandet, det som varit mitt kall och väl fortfarande är det. Alla sa att han inte skulle tro att det gick att tjäna pengar på skrivande. Men det gjorde det för honom. Han sålde utomlands, han skrev populär dramatik, en pjäs kunde han leva på i tio år.

Men vad händer nu? Vad händer med läsandet? Det är som att vi hamnat i en tid som bara vill ha rörlig bild. Ingen ska behöva läsa något, det som förmedlas ska visas som film eller radio, förlåt podcast, muntligt. Jag tycker att det är enormt tidsödande att vara bunden att se en hel film eller höra en lång muntlig tirad. Svårt att gå in och ur, på det sättet som man kan göra med text.

Att vara författare är inte längre någon ekonomi, eller en ytterst sparsmakad sådan i så fall. Tror jag. Men vem vet. I dag är allt kastat upp i luften, vad som helst kan hända. Kanske till och med inom den tryckta bokkonsten.