Tristessen

Jobbade hemma idag, med sur tonåring. Kan faktiskt kännas ibland som att jag just nu utsätts för purgatory, skärselden. Nytt jobb, nytt sorts föräldraskap, corona med extrema krav samtidigt utdragen tristess... Allting oerhört svårt att förhålla sig till. En jobbig sak är att Adam Alsing dött i corona. Bara två år äldre än jag! Man blir inte lugnad av något man hör på nyheterna just nu, även om "kurvan" planar ut, eventuellt.

Igår var det torsdag och jag var på skolan, liksom på onsdagen. Torsdagen hade jag två lektioner och det kändes som att det ändå fungerade måste jag säga. Kors i taket! Vi hade även möte, historielärarna, och det var givande med bra tips i detta konstiga att försöka undervisa på distans. Så drog jag med buss och tunnelbana hem men tog mig till shalan och tränade nästan hela serien. Märkligt vad man är stark och vig på eftermiddagen jämfört med morgonträning! Så hem och laga en tomatsoppa som sonen och jag åt, dottern tränade, åt senare, F var ute med Kuben.

Dottern är otroligt tonårig, sur och tvär. Jag tycker att det är tungt, det kan jag erkänna. Som att bli konstant mobbad hemma. Jag vet att alla föräldrar har en sån här period, men det är ändå tungt.

Fredag var det att jag arbetade hemifrån, med alla mina fem lektioner. Alla är igång och jobbar, men vissa levererar inte. Det är stressande när man inte kan nå dem. Å andra sidan finns samma problem även i klassrummet, eftersom man har så många elever.

Nu ska helg ta vid, även om jag tänkte jobba undan en sak innan dess. Rätta bort en klass, så jag bara har en klass kvar. Tänk så skönt det vore...