Efter idésprutandet blir det textsprutande

Jag kan inte berätta så mycket om hur det är att vara på konferens eftersom jag är totalt, helt, slut. Konferenser är verkligen utmattande. Varför? Jo för att de går ut på att man ska vara en idéspruta, oavbrutet, och så ska man umgås med folk som man jobbar ihop med – alltså försöka hålla tungan i styr och inte säga jättedumma skämtgrejer som ingen fattar för att de inte känner en så bra.

Men man ska ändå snacka avslappnat. Ja jesus vilken utmaning. Men jag kan inte vila såklart utan måste omedelbums jobba nu när jag kommit hem. Skickade nyss en text och ska fixa med ytterligare en text, sedan kanske få lite mat om barnen klarar att laga den (det råder högspänning i köket just nu eftersom de ska göra pad thai helt själva), sedan ska jag sätta mig och skriva en annan text. Mitt liv i ett nötskal. Men jag gjorde några sköna saker där borta på Djurönäset: Sprang 2,5 kilometer med intervall, bastade sedan en hel del. Och satt i lugn och ro på mitt alldeles egna rum en stund. Att få vara ensam, det är sann lyx i mitt liv.