torsdag, februari 09, 2017

Att göra eller inte göra

Jag har hela tiden mängder av saker att göra. Men den närmaste tiden väntar det tristaste av allt: deklaration eller åtminstone moms-redovisning. Som jag drar mig för detta!

Annars har jag en lyxdag idag: ska vara på kontoret. Ska visserligen städa här också. Ska visserligen ägna hela dagen åt att skriva en meningslös hemtenta trots att jag hellre hade gjort min kära artikel, som ju känns meningsfull, detta lyxiga! Att få göra något meningsfullt!

Men ändå.

Apropå meningslöshet höll jag verkligen på att tappa det i en fnissattack på seminariet i går. Det var när vår presentations skolutvecklingslösning kritiserades för att inte vara så konkret. He he. En person i vår grupp började berätta att det vi skapat var en "paraplyorganisation". Alltså ärligt talat, vilket osannolikt managementsvammel, det slår alla rekord! Men det är alltså inte personens fel, utan själva uppgiften uppmuntrar till dylikt ordbajseri. Jag kunde ha skrattat sönder hela alltihop och sabba all vår trovärdighet, samt sänkt hela gruppen så vi gått miste om våra betyg, men fick lite styrsel på ansiktet till sist, som tur var.

Så skynda hem och påbörja matlagning, men inte hinna klart för måste återigen kasta mig in i en intervju med någon från USA, som dessutom fann ytterligare en intervjuperson. Sonen hann komma från karaten och dottern blev helt stressad men till sist kunde jag lägga på så jag kunde fixa soppan, thaisoppa med friterad tofu, barnen gillade. Dottern till boxning, jag ramlade ihop i soffan. Sonen kom och vi såg ett kommersiellt tv-program om spöken som freakade honom totalt, jag fick inte möta upp dottern vid bussen som jag tänkt, han vågade inte vara själv. Fast han anser att det inte finns spöken hos oss, "det märks att ingen dött här". Annars brukar han känna av spöken på diverse platser. Vet ingen person som har så intressant hjärna som min son.

Förresten anser jag att mina barn är bland de mest intressanta människor jag känner. Dottern analyserar och kritiserar på knivskarpt vis, och så sonen med sina tankar, så renons på allt vad ramar heter. Han tänker i stort sett endast utanför boxen. Plus att de bägge har humor – inte alltid gullig sådan heller. Det har vi gjort bra, F och jag och alla andra som varit med och fostrat dem. Ni vet det krävs en by för att fostra ett barn, och vi har varit generösa med barnvakter, även för deras skull.

I morse var jag och yogade på gamla stället, Gotlandsgatan, tog trean dit. Hann inte hela serien men är ändå på topphumör, meningslösheten knäcker mig aldrig! För jag hittar alltid mening, på ett eller annat sätt.

Etiketter: , , ,

eXTReMe Tracker