Projektledaren säger upp sig
En onsdag har gått till historien, en helt vanlig sådan. Jag la mig tidigt i går för jag var så otroligt slutkörd, och så gick vi upp och lyssnade på radiokalendern innan alla begav sig dit de skulle, jag duschade och stack inte till yoga på grund av månen utan i stället till akupunktur-behandling, kom dit helt svettig på grund av kraftigt svårt att skynda sig i mycket halt väglag (SL-kortet har gått ut och vissa uppdragsgivare betalar inte räkningen så jag har absolut absolut absolut inga pengar lagom till jul), drog därifrån med massa dyra örter jag inte kan betala. Kroppsprojekt! Det som jag hade bestämt mig för att lägga ner. Har inte tid med fler kroppsprojekt utanför yogan.
Så till kontoret, kasta sig in i intervju, äta medhavd soppa, kasta sig iväg med tunnelbanan till universitetet, delta i ett seminarium där jag inte läst boken, hade knappt någon annan i min mindre grupp heller, men vi stakade oss fram och så hemåt igen med tunnelbana och fyran. Hemma fem, barnen var hungriga och jag lagade pannkakor till dem. Själv åt jag haloumisallad och vilade en stund innan jag såklart behövde sätta mig vid datorn och börja jobba igen, skrev en bit av artikeln apropå personen jag intervjuade tidigare på dagen. Hade behövt skumma igenom kurslitteratur men all tid gick åt att koka alla herrans örter. Så kollade sonen och jag lite på modern family, säsong sju, medan dottern pluggade flitigt.
F är på planeringsdag med KTH inkl sen middag. Men jag ska sova som satan. Jag kan knappt tro att det blir jullov, för det känns som att arbetsuppgifterna och studieuppgifterna och alla övriga uppgifter aldrig någonsin tar slut. Särskilt de där uppgifterna att hålla på med sin kropp samt uppgiften att försöka förklara för alla människor var de ska vara och när man själv ska vara på olika platser och så vidare i all oändlighet. Ett projektledarskap som jag inte riktigt orkar med, det är för många att koordinera. Härmed säger jag upp mig som projektledare, ett barn har fotboll i morgon, ett annat på söndag, andra barn har kalas på lördag, själv ska jag på bokcirkel julfest och annat lite då och då samt hit och dit, synkronisera det tack, jag tackar för mig. Nästa steg blir att säga upp mig som örtkokerska.
Så till kontoret, kasta sig in i intervju, äta medhavd soppa, kasta sig iväg med tunnelbanan till universitetet, delta i ett seminarium där jag inte läst boken, hade knappt någon annan i min mindre grupp heller, men vi stakade oss fram och så hemåt igen med tunnelbana och fyran. Hemma fem, barnen var hungriga och jag lagade pannkakor till dem. Själv åt jag haloumisallad och vilade en stund innan jag såklart behövde sätta mig vid datorn och börja jobba igen, skrev en bit av artikeln apropå personen jag intervjuade tidigare på dagen. Hade behövt skumma igenom kurslitteratur men all tid gick åt att koka alla herrans örter. Så kollade sonen och jag lite på modern family, säsong sju, medan dottern pluggade flitigt.
F är på planeringsdag med KTH inkl sen middag. Men jag ska sova som satan. Jag kan knappt tro att det blir jullov, för det känns som att arbetsuppgifterna och studieuppgifterna och alla övriga uppgifter aldrig någonsin tar slut. Särskilt de där uppgifterna att hålla på med sin kropp samt uppgiften att försöka förklara för alla människor var de ska vara och när man själv ska vara på olika platser och så vidare i all oändlighet. Ett projektledarskap som jag inte riktigt orkar med, det är för många att koordinera. Härmed säger jag upp mig som projektledare, ett barn har fotboll i morgon, ett annat på söndag, andra barn har kalas på lördag, själv ska jag på bokcirkel julfest och annat lite då och då samt hit och dit, synkronisera det tack, jag tackar för mig. Nästa steg blir att säga upp mig som örtkokerska.
Etiketter: ekonomisk ångest, feminism, trötthet

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home