Till Grannfrun
Jo, på Tinnis 40-årsfest var det verkligen härligt festligt och man märkte att Tinni är en mycket omtyckt människa, inte minst av alla fina tal som hölls till henne. Undetecknad blev tårögd flera gånger. Plus att hon höll tal till alla oss! Om hur vi träffades första gången. Mig träffade hon i Bonnier Tidskrifters lokaler på Sveavägen och tydligen hade jag pälsiga tofflor och var snäll och arg, väldigt sann beskrivning av mig utom tofflorna som jag inte minns?! Kanske var det bara ett par som jag lånat.
Jag hade själv velat hålla tal, men jag har ju lite av scenskräck när jag ska prata inför folk. Fast här kommer några ord jag hade sagt om jag inte led av detta:
"Jag hade koll på Tinni redan innan jag lärde känna henne - dels eftersom jag hade redigerat en massa roliga och skarpa texter av henne i mama - dels eftersom jag hade skrivit en artikel i Bang om att köpa städhjälp och då läste hennes (och Lars Strannegård) bra bok Rent hus, som har stycken i sig som fortfarande etsat sig fast, tex den där bilden av hur villamänniskorna lämnar sina hus medan invandrarna kommer - ett lämmeltåg åt ena hållet, ett åt andra. Sån bra bild, som säger så mycket om vår värld och vår tid. Men trots att jag redan innan anade att jag skulle gilla Tinni, visste jag inte att jag skulle gilla henne SÅ mycket som jag sedan gjorde. Men det gjorde - och gör - jag. Det jag gillar allra mest med Tinni är att hon är så förbannat ärlig, så det gör ont ibland. Inte minst är hon brutalt ärlig mot sig själv och har SJÄLVDISTANS, denna min favoritingrediens hos människor. I dag ska vi alla leverera lösningar och käcka utvägar ur det helliga som finns i livet (vid sidan av det som är bra). Men vissa saker löser sig inte - i alla fall inte just precis nu - och konstigt nog kan en skön frukostfika med en vän som har det lika illa vara själva lösningen. Det helliga kanske inte försvinner, men det krymper en smula, för där mittemot sitter ju en varm, rolig, härlig människa och man kommer på - men herregud, det här finns ju också i livet! Tack för att du finns, Tinni! Och tack för att jag fick komma och fira dig!"
Ja ungefär så hade det låtit. Kram på dig, Tinni.
Jag hade själv velat hålla tal, men jag har ju lite av scenskräck när jag ska prata inför folk. Fast här kommer några ord jag hade sagt om jag inte led av detta:
"Jag hade koll på Tinni redan innan jag lärde känna henne - dels eftersom jag hade redigerat en massa roliga och skarpa texter av henne i mama - dels eftersom jag hade skrivit en artikel i Bang om att köpa städhjälp och då läste hennes (och Lars Strannegård) bra bok Rent hus, som har stycken i sig som fortfarande etsat sig fast, tex den där bilden av hur villamänniskorna lämnar sina hus medan invandrarna kommer - ett lämmeltåg åt ena hållet, ett åt andra. Sån bra bild, som säger så mycket om vår värld och vår tid. Men trots att jag redan innan anade att jag skulle gilla Tinni, visste jag inte att jag skulle gilla henne SÅ mycket som jag sedan gjorde. Men det gjorde - och gör - jag. Det jag gillar allra mest med Tinni är att hon är så förbannat ärlig, så det gör ont ibland. Inte minst är hon brutalt ärlig mot sig själv och har SJÄLVDISTANS, denna min favoritingrediens hos människor. I dag ska vi alla leverera lösningar och käcka utvägar ur det helliga som finns i livet (vid sidan av det som är bra). Men vissa saker löser sig inte - i alla fall inte just precis nu - och konstigt nog kan en skön frukostfika med en vän som har det lika illa vara själva lösningen. Det helliga kanske inte försvinner, men det krymper en smula, för där mittemot sitter ju en varm, rolig, härlig människa och man kommer på - men herregud, det här finns ju också i livet! Tack för att du finns, Tinni! Och tack för att jag fick komma och fira dig!"
Ja ungefär så hade det låtit. Kram på dig, Tinni.

2 Comments:
Ana - så fint! Så otroligt fint. Tack.
Kanske var det såna där IKEA-frottétofflor nu när jag tänker efter?
Skicka en kommentar
<< Home